Vi är mer självgående än andra

26/4 På söndagen var det dags att åka hem igen. Det hade varit en upplevelse att se Island och det är helt klart ett tacksamt motiv när man gillar att fota, men helt klart för kallt för min smak. Min fibromyalgi klarade inte riktigt av kylan och de som säger att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder har garanterat inte sköldkörtelfel och fibromyalgi, för trots att jag vet att jag är frusen så fanns det helt enkelt inte mer kläder att ta på sig än vad jag redan hade... 5-6 lager högkvalitativa kläder, underställ, goretex och så vidare hjälpte föga för mig som är så frusen och jag fick frossa flera gånger om dagen. Reseledarna körde oss till flygplatsen på morgonen och lämnade oss vid incheckningen och åkte för att återlämna hyrbilarna. Under tiden checkade vi in oss själva och dem och våra väskor. När de kom tillbaka blev de väldigt förvånade för tidigare grupper har stått och väntat på dem som barn och inte fått något gjort under tiden och att vi dessutom hade checkat in dem var de extra förvånade över.
Jag och J gick runt lite på flygplatsen efter säkerhetskontrollen, vi gick och tog en sista titt på isländska produkter i butikerna, de andra tog en öl i en bar så länge.
Lagom till boarding mötte alla upp vid gaten och sen hade vi alla säten tillsammans.
Jag och J hade haft rätt kul under resan att många ord är precis så som vi brukar skämta om i Sverige, ett svenskt ord med en -ur bakom. Många fler än vi trott. Men toaletter var ju ett väldigt konstigt och roligt ord tycker jag, Snyrtingar.
Jag som inte är van att dela rum med folk tycker att det är lite jobbigt, både för att jag är rädd att störa dem och för att jag är rädd för att de ska störa mig. Särskilt orolig är jag om jag inte känner personen väl. Jag blev glatt överraskad över att jag inte störde mig det minsta på J, trots att vi umgås rätt sällan och inte särskilt tätt då vi gör det. Hon är helt enkelt inte en sån som går en på nerverna! På det stora hela tror jag att jag inte störde henne särskilt mycket heller. Det var skönt att komma hem däremot och kunna sova naken och ensam igen och njuta av den relativa värmen, jag som tycker att Sverige är för kallt större delen av året.

Det är inte så bra att skämma bort sig själv tror jag

26/12 Sådär, nu var det fredag och dags att bege sig till Thailand. Jag fick hjälp med mina stora tunga väskor och skjuts till flygplatsen av pappa. Han skjutsar mig om han har möjlighet och tar hunden på samma gång. Han hämtade upp mig klockan 11, jag visste inte hur det skulle gå med bagaget och jag ville sätta mig i loungen en stund också innan jag var tvungen att gå till gaten. Av någon anledning börjar de flagga om att man ska gå till gaten 1½-2 timmar innan man lyfter.

Eftersom jag ju flög business ut så hade jag ju rätt att ta med mer bagage, men jag trodde att det som gällde var 40 kg. När jag började kämpa upp väskorna på vågen ursäktade jag mig lite och sa att jag nog hade lite övervikt på bagaget. Nejdå sa tjejen i incheckningen, du klarade dig precis! På vågen stod det 49.3 kg eller nåt sånt, jag vet att det i alla fall var mellan 49 och 50 kg.

Häftig känsla det här med att flyga business, plötsligt får man göra allt det som man brukar vara så avundsjuk på. Man går före i kön vid incheckningen, man får ta mer bagage med, man får gå i fast lane vid passkontrollen och säkerhetskontrollen och så har man rätt att gå in till SAS lounge om man flyger Business med Thai också. Däremot, jag som ju känner till Arlanda utan och innan vet att deras lounge förvisso är lite bättre än de jag normalt har tillgång till, men de ligger så långt från den gate man ska flyga med om man ska till Bangkok så det inte är värt att gå dit, istället gick jag till den vanliga loungen och just den som ligger i den änden av terminalen är stor och fin och modern. Maten är liksom inget att skriva hem om (och det är samma varje gång och har varit i flera års tid.)
När det är dags att gå ombord får man också gå före de andra. Jag visste inte säkert vad för typ av säten Thai har, men jag visste att det gick att dra ned sätet helt och hållet så att man kan ligga ned platt och sova.

När jag kom fram till min plats blev jag överlycklig och skulle ha kunnat dansa en glädjedans. Mitt säte var precis vid fönstret och hade bara som en smal gång ut till korridoren. Han som satt bakom och han som satt framför mig, de hade helt klart mindre privat säte, men den större öppna delen ut mot korridoren. När jag skulle lägga upp datorväskan och öppnade facket ovanför sätet så var det tomt! Det var det dessutom hela resan. I ekonomi är det ju djungelns lag som gäller och vissa tar ju med sig väskor stora som riktiga resväskor och tar upp alldeles för mycket plats så vi andra med mindre väskor inte får plats med dem.
Kabinpersonalen är också mycket trevligare, jag har hört att endast de duktigaste får jobba i business class och det är ju logiskt, dessutom är de inte förstås inte lika stressade, de har ju bara, vad kan det vara 1/3 av passagerarna som skulle kunna få plats i samma plats i ekonomi. Nej det måste förresten vara betydligt färre än så till och med.
Innan vi ens taxade ut hade vi blivit erbjudna juice och champagne och fick sedan välja från en meny vad vi ville ha till middag och frukost nästa morgon. Jag gillar varken champagne eller juice, men det känns ju lyxigt att bli erbjuden. När vi hade lyft var utsikten förstummande vacker, men jag föredrar nog att se Sverige från ovan på väg till värmen på vintern! Strax efter att vi kommit upp på någorlunda höjd så började kabinpersonalen duka åt oss... ha ha, vi fick vit duk över bordet, besticken var av redig metall och även servetterna var riktiga (tyg). Först fick vi dricka och salt snacks, sen serverades det en aptitretare, sen förrätt, varmrätt, efterrätt och ost med kex och frukt. Förrätten var grillade pilgrimsmusslor, hur sjutton kan man lyckas med det i luften, eller hur gör de det där? Tillbehöret till dem var inte i min smak däremot. Tomat- och mozzarellatornet var inte gott och efter att ha smakat så fick det vara kvar. Medan jag åt tittade jag på en film och jag kan för mitt liv inte komma på vilken, men hörlurarna man får i business, de är supersköna och ljudet är så mycket bättre än i de andra. De andra måste jag ha på högsta volym för att höra vad de säger i filmen, men då skorrar det en massa så det är ändå nästan omöjligt. Jag tittar därför ofta på filmer jag redan har sett, då vet jag ju i alla fall vad de pratar om. Dessutom brukar jag försöka sova direkt efter maten och vill inte bli sittande och se en film hela vägen ut och det behöver man ju inte om man redan sett den.
Efter maten började jag förbereda mig på att ta natt... tur att jag inte sovit varken bra eller länge natten till resedagen. Men jag tog sömntabletter för att hjälpa dygnsrytmen på vägen. Sen gick jag till toaletten och borstade tänderna, man får ju till och med en egen necessär med strumpor, tandborste, tandkräm, öronproppar, läppcerat, lotion, sovmask, jag kan ha glömt något.
Sen stoppade jag lurarna i örat, körde min spellista på spotify och så fällde jag ned sätet helt och lade mig att sova med täcket över mig (ja täcke, inte filt!) Man har också så mycket privat plats att man kan  ha allt man kan tänkas behöva från sin väska precis bredvid sig.
Det kommer att bli så gott som omöjligt att gå tillbaka till ekonomiplats på långresor efter detta...

Älska stödstrumpor!

Min sista dag i Singapore var torsdagen den 5:e Maj och den började tidigt. H väckte mig vid 4.30 eftersom han skulle flyga till Vietnam klockan 6. Vi skulle alltså säga hejdå och jag skulle låsa dörren efter honom för jag skulle behålla hans nyckel.

Vid 7 blev jag återigen väckt, den här gången av W's väckarklocka, den ringde säkert i runt 20 minuter innan han vaknade och stängde av den och det först när hans pappa sa till honom tror jag. Sen somnade jag om igen och gick upp vid 8.40 eftersom jag skulle möta J vid busshållplatsen vid 9. Vi hade sagt hejdå och allt kvällen innan men sen smsade hon mig och sa att hon kunde komma förbi på torsdagen och visa mig den lokala marknade i mitt kvarter. Sanningen var ju att hon inte ens visste var den fanns, men jag hade frågat H och han hade pekat ut riktningen. Vad hon egentligen skulle göra var ju egentligen att umgås och förklara för mig vad jag såg på marknaden. Jag satt i närheten av busshållplatsen och väntade och varje gång det kom en buss (ungefär var 5:e minut) så ställde jag mig upp och gick närmare vägen så att jag skulle synas från bussen, men det kom ingen J... Folk tittade konstigt på mig där jag satt i solen, inte nog med att de inte är vana att se europeer i den typen av kvarter, de skulle heller aldrig själva välja att sitta i solen.
Det visade sig att jag missat att berätta för J att det finns två bussar med samma nummer och att de går samma runda men olika varv. Hon tog den som var närmast och hamnade på en rundtur i kvarteret och det är ju inget litet kvarter. Hon dök slutligen upp nästan en timme sen.
Vi gick åt det håll H hade pekat ut marknaden och hittade den efter att J frågat någon tant om vi var på rätt väg. Vi hittade ett litet inbyggt torg med skugga och ett tiotal små restaurangstånd omkring och vi letade efter nåt att äta till frukost. Valet föll på räk- och fläsk dim sum och nudelsoppa som vi delade systerligt på och till det tog vi en iskaffe var. Min var fruktansvärt äcklig och knappt drickbar, det var en sån där läskig sojamjölk som smakade så där starkt. Den var helt färsk och "hemgjord" men det var i alla fall inte gott.

Vi gick runt på marknaden som till skillnad från den torra marknaden hade kött, ägg, fisk och grönsaker och det var spännande och trångt. Grönsakerna såg så fräscha ut att jag återigen tyckte att det var synd att jag inte kunde ta med några hem, jag önskar att vi hade fler såna råvaror som de har. De har till exempel färsk ingefära, ja, alltså med avskuren blast på. De kallar den "ny ingefära", den vi kallar färsk kallar de "gammal ingefära". De smakar tydligen väldigt olika men J mindes inte riktigt på vilket sätt, de använder mest "gammal ingefära" hemma.
Vi gick in på en supermarket också och där köpte jag minibananer, såna som man köper i Thailand. De var nog för övrigt därifrån också, det är ju inte direkt så att de har plats för bananodlingar i Singapore. J visade mig "svart kyckling" och vis av erfarenheten att de tillreder ägg och sånt på olika "konstiga" sätt så undrade jag vad man gjorde för att få en kyckling svart? Men de ser faktiskt ut sådär, den är helt enkelt bara en vanlig, färsk kyckling, det är bara det att de har svart skinn...

Sen tyckte vi att vi sett vad som var intressant på marknaden och J föreslog att vi skulle ta bussen till reservoiren för att ta en promenad i parken. Så det gjorde vi, vi gick en bit och sen satte vi oss i det fuktiga gräset, jag i solen eftersom jag ville ta min sista chans att bli solbränd innan jag åkte hem. J är väldigt ljus och efter en stund kände hon att hon borde sätta sig i skuggan och föreslog att jag också skulle göra det. Men envis som jag är gjorde jag inte det, jag ville ju bli solbränd! Vi roade oss med att titta på några killar som jobbade med att ta isär en flytbrygga och packa ihop den och när vi tröttnade på det gick vi vidare en bit och hamnade vid nåt slags "äventyrscamp". Det var folk som satt fast i selar och åkte mellan träden på wire och vi stannade en stund, köpte en dricka och tittade på.

Sen började klockan bli mycket så på min begäran åkte vi in till Tampines station och letade upp en Coffee bean and Tea Leaf eftersom jag ville ha en sån där Iceblended Mocha innan jag åkte hem. Jag tog en macka med tonfiskröra också och J tog en cheese cake.

När vi fikat klart var båda redo att bryta upp och åka hem så hon satte mig på bussen och vinkade av mig och jag lyckades ännu en gång gå av vid rätt hållplats. Jag packade det sista och lade mig att läsa min bok och strax innan jag skulle få skjuts av familjen till flygplatsen tog jag en dusch och satte på mig långbyxor för att flyga hem i. Jag hade sån tur att det här var den svalaste dagen hittills och det var till och med bekvämt att gå i långbyxor. Jag fick hjälp in med väskorna och gick till incheckningen där jag fick en liten reprimand av tjejen vid disken eftersom hon trodde att jag försökte tränga mig före J bara för att det var han som lagt min väska på vägen.

Sen gick vi till Tax Refund disken för att se om jag kunde få tillbaka skatt på några av grejerna jag köpt och det kunde jag. Men de har så låg skatt att det knappt är värt besväret, de har 6 eller 7%...
Sen letade vi upp en restaurang och hittade en kinesisk där de bjöd på middag. Jag valde "drunken chicken" och den smakade verkligen alkohol fast gott. Före maten fick vi en soppa gjord på.... wait for it, svart kyckling! Det visade sig då att inte bara skinnet är svart, köttet är faktiskt också svart/grått. Det smakade dock precis som vilken kyckling som helst. Som snacks före maten serverade de kokta jordnötter, det har jag aldrig smakat förr och det hade nog varit rätt gott om de fortfarande haft lite spänst kvar och varit lite salta, de var så kokta att de var helt mjuka.
Sen åkte de hemåt och jag gick igenom säkerhetskontrollen med alla mina grejer. Jag fick inte checka in 2 väskor så jag hade svågerns kabinväska som handbagage och dessutom min stora kameraryggsäck. Väl inne handlade jag tax free också, cigaretter, whisky till pappa, parfym till syrran och så lämnade jag in mitt kvitto till nån slags utlottning de har på flyplatsen.
MAC på flygplatsen hade inte heller de grejer som syrran ville ha och nu började det bli riktigt bråttom! Jag skyndade mig mot gaten och kom plötsligt på att den riktiga säkerhetskontrollen görs vid gaten i Singapore, oj, jag hade kanske ännu mer bråttom än jag trodde. Jag var i alla fall tvungen att smita in på toa innan jag gick dit och när jag kom dit hade boardingen redan börjat och det var kö till säkerhetskontrollen och jag stod så gott som sist i kön. Det ordnade sig i alla fall och jag gick ombord med alla mina grejer och till min förvåning hade jag inte ens svårt att få plats med dem i skåpet ovanför. Jag hade fått sämsta sätet man kan ha på dessa stpra plan, mittenraden och dessutom inte ens mot gången... Men sen snackade tjejen som skulle sitta bredvid mig med en kompis om hur hon satt och så och jag sa att jag kunde byta med hennes kompis om hon ville, han hade samma säta som jag bara några rader fram... Nej, sa hon, det var en annan kompis hon ville sitta bredvid och hon visste inte ens var hon skulle sitta. När tjejen kom genom gången visade det sig att hon hade ett säta vid gången några rader bakåt, så vi bytte biljett. Hon fick sitta bredvid sin kompis och jag fick ett mycket bättre säte.

Sen varvade jag kvällen och natten med att äta middag, se film och sova. Jag hann se Little Fockers, Narnia och Due Date och skrattade gott åt den första och sista av dem. Men ljudet i lurarna är så skrapigt och skarpt att det är svårt att höra vad de säger, jag önskar att de kunde ha engelsk text på dem åtminstone.

Min sätesgranne bad mig inte resa mig en enda gång på resan som tog runt 12 timmar, vilket alltså innebär att han inte var på toa en enda gång!!

För mig var resan mycket bekvämare än vanligt eftersom jag äntligen investerat i ett par stödstrumpor och attans vad bekvämt det är! Jag hade inte ens restless legs under resan, det var nästan en religiös upplevelse. Inte trodde jag att det faktiskt gjorde någon skillnad, hade jag vetat det hade jag ju köpt såna för länge sedan...

Uttänjt te...

På torsdagskvällen hade jag förresten på inrådan av S dragit bort skavsårsplåstret jag satt över den nya tatueringen när jag skulle snorkla. Hon trodde inte att det var bra, själv tror jag att det är aldeles ypperligt, det ska ju sitta på skavsår tills de läker, varför inte en tatuering? Men i vilket fall så verkade tatueringen ha läkt på rekordtid, den verkade liksom vara helt färdig... Skavsårsplåster är nog bättre än saltvatten i alla fall.
När jag vaknade på fredagen av att M, H och nya gästen N satt och pratade en massa precis utanför där jag sov så sa M att S hade ringt om Dollybiljetten och ville att jag skulle ringa upp så det gjorde jag. Hon hade inte hittat knappen för engelska på ticnets hemsida men det gjorde jag... Det slutade ändå med att jag loggade in på mitt konto på ticnet och köpte biljetten på mitt kontokort annars hade hon varit tungen att regga en profil där och så och jag kunde uppenbarligen inte köpa biljetten på mitt konto med hennes kreditkort... Men det ordnade sig i alla fall och hon sa att hon skulle möta upp på flygplatsen senare och ha med sig mina pengar i Singapore dollar.
Sen åt jag frukost, M hade rostat en macka åt mig och skurit upp en massa tomat och gurka eftersom hon visste att jag saknat grönsaker och jag åt upp allt hon lagt upp på min tallrik.
I M och H's bokhylla står en gammal Dalahäst, den fick de en gång på 70-talet av mina föräldrar och den är det enda som överlevde den tornade som kostade dem allt de ägde en gång i tiden då dottern K var liten. Kanske var det redan då förbestämt att våra familjer skulle hålla kontakten resten av livet?

Efter att ha pysslat med bloggen och foton hela dagen packade jag det sista och tog en dusch, nu var det dags att åka vidare till Singapore. Som vanligt var jag nervös för vikten på min väska men det visade sig vara okey i slutänden. Sen slängde vi upp våra väskor på bilflaket och åkte mot flygplatsen. Jag och H skulle till Singapore och gästen N skulle någon annanstans, hem tror jag. Väl framme hade vi väldigt gott om tid, runt 2½ timme i alla fall men killarna var stressade och ville gärna gå in och checka in. Själv stannade jag ute med M och väntade på S som dök upp strax senare med mina pengar. Sen när de åkt vidare tog jag det lugnt en stund till och sen gick jag in och checkade in och gick genom säkerhetskontrollen. Jag hittade H och vi tog en kaffe och dricka och sen dök även N upp och satte sig hos oss. Jag gick och köpte lite matsäck ifall jag inte skulle få mat på planet vilket jag trodde att jag inte skulle få och köpte därmed också en flaska vatten. Men sen visade det sig att det var ännu en säkerhetskontroll innan man gick in i gaten... men jag lyckades få tillbaka pengarna för vattnet och klämnade tillbaka det i kiosken.
Jag hade lyckats få en av de sämsta platserna i planet och dessutom ett mittensäte men det verkade som om fönsterplatsen var ledig, hur kom det sig? Jag blev ombedd att ta den där fönsterplatsen som jag inte ens blivit tilldelad trots att jag bett om fönsterplats, anledningen visade sig vara att någon absolut måste ha ett säte i mittgången på grund av klaustrofobi och visserligen blev vi då 3 personer istället för 2, men jag fick i alla fall sitta vid fönstret.
Dessutom visade sig turen vara med mig när det gällde mat också, det var inte många som hade mat inkluderat i biljetten men jag var en av dem!

Jag satt mest och läste och upptäckte plötsligt utanför fönstret hur det blinkade och blixtrade i och mellan molnen i horisonten och tipsade en pojke bakom mig om det och han blev jätteglad för tipset och satt och tittade han med.
Jag vet inte riktigt vad problemet med sätena var, men när vi landade var mina ryggmuskler helt slut och jag hade svårt att stå upprätt och slutligen påverkade det magen också som började värka. Vi tog en taxi hem till M's brorsas familj i Tampines och där väntade hans son på oss. Han gav mig ett glas kallt vatten och satte igång massagestolen åt mig. Där satt jag nog i nästan en timme och sen gick vi ut för att hitta nåt att äta, klockan var nu runt 23.30. H visade mig en liten kvartersrestaurang som hette Mr Prata och där åt vi en typ av bröd som heter Chapati och med det serveras en typ av curry som man doppar brödbitarna i. Till det drack vi Teh Tarik som är typisk dryck i Singapore och betyder "Pulled tea" och så heter det för att det hälls upp på ett väldigt speciellt sätt för att få ett toppskum. Det var väldigt sött men också rätt gott faktiskt.

När vi ätit klart gick vi tillbaka och tog en dusch och gick och lade oss.

Sydney

Pa tisdagen fick jag lite sovmorgon, jag gick upp vid 9 och checkade ut och lamnade in mina lakan och sen satte jag mig och drack en kopp kaffe och at lite nudelsoppa till frukost. Det visade sig att de gulliga sweitziska tjejerna skulle med samma shuttle och till och med samma plan som jag till Sydney sa vi holl sallskap.
Nar vi kom till flygplatsen var vi i valdigt god tid sa vi satte oss i solen en stund och gick sen och checkade in. Incheckningen gick supersnabbt och de namnde inte ens det dryga kilo for mycket som min vaska vagde. Sen gick vi igenom sakerhetskontrollen och det gick ocksa rekordsnabbt eftersom flygplatsen ar sa liten att det inte ar sa mycket folk som ska med.
Resan var inte langre an 2,5 timme och sjalvklart sov jag som vanligt sa det gick smartfritt. Vi blev serverade nan macka som var knappt atbar men jag ar ju bade snal och dessutom hungrig mest hela tiden sa jag at det mesta av den i alla fall.
Nar vi flog in mot Sydney sag jag operahuset och det var nastan overkligt att se det sadar. Vi landade och jag gick mot bagagebandet dar K vantade, hon hade smsat och undrat var jag holl hus.
K ar dotter till H och M och mamma till K, de som jag bodde hos i Darwin alltsa och vi kande oss for lite forsiktigt och sen kom vi igang och snackade som gamla vanner.
Det tog ett tag att ta sdig tillbaka till bilen eftersom M hade sagt fel terminal till K och hon parkerat vid den andra och sen var det koer hem till henne i Parramatta. Nar vi kom dit visade det sig att jag fatt ett helt eget rum med dator och dessutom en balkong och en ratt bekvam madrass pa golvet, det har skulle nog bli nagra bekvama dagar i gott sallskap.
Sen akte vi ned till puben och motte upp med K's sambo C och hans jobbarkompisar och dar tog jag en cola. Sen akte vi hemat ganska trotta allihopa och eftersom de skulle jobba bada tva pa onsdagen sa visade C mig hur harddisken med filmer fungerade och K visade mig hur tvattmaskinen fungerade och visade mig pa en karta var narmaste Supermarket lag om jag ville handla nat.
Sen ringde M och H fran Darwin och ville veta hur jag haft det i Alice Springs och pa mina utflykter sa vi pratade en stund och sen pratade jag och K en stund och sen gick vi och lade oss.

Ett dygns resa "and counting"

Vi blev vackta pa morgonen av att de tande ljuset i kabinen och sen blev vi serverade frukost, jag valde varm frukost. Efter frukost gick jag och borstade tanderna med tandborsten jag fatt pa planet och tittade sedan klart pa filmen jag paborjat kvallen innan. Sen laste jag min bok igen och somnade om (!) Vi fick cirkla en stund innan vi fick landa och blev lite sena, men eftersom jag hade 4-5 timmar pa mig sa gjorde det ju inte sa mycket. I Singapore oste regnet ned och det badar ju inte sarskilt gott for min resa. De hade rokrum inne pa flygplatsen sa jag gick dit och rakade traffa killen jag suttit bredvid under flighten. Nar jag checkade in pa Arlanda kunde de checka in mitt bagage hela vagen men inte mig, sa nu sprang jag fram och tillbaka i hallen och letade efter incheckningen och blev skickad tillbaka darifran jag kommit fran borjan fast det var informationen som skickat mig till den anden. Till slut hittade jag ratt i alla fall men oj vilken ko! Jag stod i ko i nastan en timme medan kunderna i kon till de andra bolagen bara kom och gick under tiden. Nar det val var min tur tog det honom bara ungefar 2 minuter att fixa allt och jag vet inte vad problemet var med de andra, for de 8-10 passagerare som stod fore mig tog som sagt en timme...
Sen gick jag till tax free och handlade cigg, whisky till mina vardar och sen gick jag till en elektronikbutik och kopte ett nytt minneskort till kameran. Jag visste inte riktigt vad Singapore dollarn stod i sa jag kopte det billigaste jag hittade och det var pa 8Gb och kostade $ 50, det visade sig senare vara lite drygt 250:-, ett riktigt fynd alltsa.
Jag gick aterigen och at sushi, det enda jag var sugen pa och sen hittade jag en dorr dar man kunde ga ut utomhus och roka sa dar satt jag en stund. Det var jattevarmt och enormt fuktigt.
Jag kande mig valdigt underlig, jag hade huvudvark och var jatteyr och illamaende.
Jag gick mot gaten och den visade sig oppna inom 5 minuter sa jag stod och vantade precis utanfor dorren. De har sakerhetskontroll precis innan man gar in i gaten sa jag var forst igenom och jag ar ju rutinerad sa det tog bara nagra sekunder och sen var jag ensam inne i gatens stora samlingssal. Jag gick langst ned mot ingangen och satte mig pa en bank dar jag kunde luta mig mot vaggen och sen provade jag minneskortet. Mattan pa Singapores flygplats har alltsa ett sa dar stressande monster.
Sen packade jag ned kameran och somnade igen lutad mot en stolpe. Jag vaknade lagom for boarding och gick ombord som 3:e sista passagerare och tydligen blev vi sena ut for vi stod still ett bra tag sa jag somnade om igen. Helt otroligt hur mycket jag kan sova nar jag reser.
Plotsligt var vi i luften och trots att det stod att man bara kunde kopa mat och dryck ombord sa visade det sig inga i min biljett och nagra fa andras och aven den har gangen holl maten bra kvalite`.
Sen slackte de for natten och jag sov mer eller mindre resten av resan.