Ingen ville dricka champagne med mig

2/7 På tisdagen jobbade jag med min stora order större delen av dagen, det är mycket som ska bli rätt och man måste hålla tungan rätt i munnen. Jag pratade bland annat med en av våra leverantörer i Nordirland. Jag försökte att hitta någon som ville dricka champagne med mig för att fira ordern men antingen så tycker folk inte om champagne, eller så tycker de inte om mig... Systersonen är för ung för att få dricka sånt.
Men på eftermiddagen så dök då systersonen upp och vi åkte ned till Väsby centrum där vi bland annat fixade fler nycklar till mitt hus så att han, syrran och systerdottern får en varsin istället för att behöva dela.
Vi köpte också ett nytt fordral till min surfplatta och ett telefonskal och ett cykelställ så att jag kan köra min cykel till service.
Tanken var att vi skulle åka och vattna mamma och pappas blommor men det glömde vi, det verkar inte alls behövas så ofta som de tror i alla fall så det är nog lugnt.
Att ha gäster är ett bra tillfälle att tömma frysen på grejer som ligger länge annars, så jag ångade dim sum i riskokaren och så åt jag och S det till mellanmål.
Senare på kvällen gjorde vi stekt ris med tofu och en massa grönsaker i, det åt vi med soja och lime.
Vi tittade på "Mitt liv som död" under kvällen eftersom vi båda tycker att den serien är jättekul!

Underligt sätt att sälja djur på

23/2 På lördagen vaknade vi sent igen, strax före 13. Vi gick och tog en kaffe och chiabatta på Starbucks och sen tog vi en taxi raka vägen till helgmarknaden Jatujak. Vi hade svårt även denna gång att hitta en taxi som gick med på att köra på mätaren men efter lite envishet fick vi tag på en.
Vi gick runt på marknaden och var fascinerade över hur mycket udda saker de säljer.
Det kändes rätt svalt och vi svettades inte så mycket, men kanske var det snarare så att vi vant oss lite vid klimatet?
Den mest deprimerande delen av marknaden var den där de sålde olika husdjur. Med svenska mått mätt var det ganska grymt sätt att sälja djur.
Det såldes också fiskar och akvarieutrustning i massor.
När vi gått i nån timme så kände vi för att sätta oss och vila en stund så vi tog en läsk på en kaffebar och tittade på folk under tiden.
Jag köpte skor, ett par byxor, lite olika pärlor och annat smått och sen åt vi lunch på ett nudelställe och det var verkligen inte gott alls.
Sen hade vi gått igenom det mesta av marknaden och var rätt trötta och varma så vi tog en taxi tillbaka till hotellet. Den här gången fick vi tag i en som körde på mätare vid första försöket.
Vi lämnade grejerna på rummet och sen gick vi raka vägen för att ta en fotmassage och jag somnade faktiskt i stolen.
Sen gick jag till nagelsalongen för att lacka naglarna medan J gick för att ta en helkroppsmassage.
Jag hittade en till våning i köpcentret och köpte ett fodral till min surfplatta, den var nog egentligen till en iPad men det fungerade på min också.
När jag gick tillbaka till rummet hade jag med mig en latte och muffin åt oss var och senare tog vi e promenad för att hitta någonstans att äta.
Vårt nudelställe som låg runt hörnet hade stängt så vi gick i en stor cirkel för att hitta nåt annat ställe och slutligen hittade vi ett Dim Sum ställe på en bakgata inte så långt från hotellet.
Jag tog dim sum med räkor och de var riktigt, riktigt bra. Sen hade våra bordsgrannar beställt restaurangens specialité som var en kinesisk soppa och den såg så häftig ut att jag var tvungen att testa, men den var inte så lysande som den såg ut.
När vi ätit var klockan över midnatt så vi letade oss tillbaka till hotellet och gick och lade oss.

Vilken jävla skitdag

9/2 Jag gick upp klockan 5.30 på torsdagen och gjorde mig i ordning och vi åt en snabb frukost och så tog vi en taxi till tågstationen. Strax före klockan 8 satt vi på tåget mot Middlesborough och nästa möte. Jag hade försökt få tag i J som vi skulle till hela veckan men inte fått tag i honom och har man bestämt nåt och inte hör nåt annat då står det ju fast, eller hur? När vi kommit halvvägs dit det vill säga hade rest i nån timme ungefär så får jag ett sms av honom att han inte fått svar på sina mail och därför är bortrest under dagen... Jag blev så jävla arg! Om någon inte svarar på mail när de reser så kan man ju anta att det inte har fått dem eller att man inte fått deras svar eller? Då ringer man och om man fortfarande inte får tag i någon på telefon eller sms då håller man mötet. Jag struntade i att svara, jag visste att jag inte skulle klara av att vara brittiskt artig och vi hade ju andra problem att ta itu med. Inte nog med att jag sovit runt 3 timmar, jag hade också dragit D iväg över halva England för att träffa någon som inte ens tyckte att vi var värda ett telefonsamtal... Nu gick D iväg och pratade med konduktören för att se hur vi lättast kunde ta oss från London ifrån där vi var. Vi skulle gå av nästa stopp och ta tåget tillbaka, nya biljetter var vi tvungna att köpa också. Sagt och gjort, vi åkte helt enkelt tillbaka hela vägen till Liverpool och sen tog vi tåget till London därifrån. Nu köpte vi första klass biljetter så att vi skulle kunna jobba under tiden så att vi åtminstone kunde få något gjort. Det var förvånande bekvämt att resa med tåg i första klass, kanske är Virgin bättre än andra också? Vi fick i alla fall lite gjort på vägen och slapp frysa och så fick vi en macka och kaffe också.Vi kom in till ;London Euston och tog tunnelbanan till Leicester Square och gick till mitt hotell, trodde jag... Tydligen hade jag inte bokat in mig på det hotell jag trodde, jag hade ju varit så stressad den dagen då jag bokade allt och nu kunde jag inte hitta mina resehandlingar och bokningsbekräftelser. Slutligen ringde tjejen i receptionen till de jag bokat med och tog reda på vart jag skulle, jag skulle till ett helt annat hotell. Tyvärr måste jag erkänna att jag vid det här laget var trött och förvirrad och kanske inte särskilt trevlig mot den stackars tjejen som gjorde allt för att hjälpa mig. Det var ju inte hennes fel att jag var så förvirrad att jag inte ens visste vart jag skulle, hon försökte ju bara hjälpa till.
Efter en massa virrande och några frågor till arbetare på vägen så hittade vi slutligen nästan fram, det visade sig vara två delar av samma hotell och vi fick hjälp med väskorna över gatan till det andra hotellet (Radisson Leicester Square) och sen var vi på rätt ställe. Det visade sig ligga precis PÅ Leicester Square och trots att jag varit där så många gånger har jag inte ens sett hotellet. Jag checkade in och sen lämnade vi alla väskor på mitt rum, D skulle bo på flygplatsen på ett hotell där eftersom han skulle åka hem så extremt tidigt nästa morgon.
D lånade min internetuppkoppling och skickade ett par mail och sen gick vi för att äta en sen lunch. Vi gick till China Town och jag introducerade D för Dim Sum och Won Ton nudelsoppa som jag ju älskar och sen gick vi mot Piccadilly Square och gick in på Lillywhite's där jag köpte två huvtröjor varav en som var av jättetjock fleece, jag frös ju fortfarande och den såg så varm och skön ut. Jag köpte också en baseballjacka som kanske inte passar mig, jag vet inte riktigt, men D sa att den var bra och den kostade bara 200:- så jag tyckte att det var värt risken. Jag köpte också två t-shirtar. Allt gick på totalt runt 500:-. Det är ett tips att gå dit när ni är i London.
På väg genom stan hittade vi en Gayclub som hette KuKlub vilket vi tyckte var rätt kul.
Vi hittade ett ställe som sålde munkar så vi köpte en varsin och åt den snabbt för det var iskallt därinne, de hade dörrarna vidöppna. Vi var ständigt förvånade över hur de kunde jobba i kylan de har inomhus överallt.
Vi gick in på en pub jag känner till precis runt hörnet från Piccadilly och jag tog en cola. Sen var vi helt slut båda två och vi gick tillbaka till mitt hotell, D tog sina väskor och åkte mot flygplatsen och jag sov middag, jag var helt slut.
Min kompis P hörde slutligen av sig och sa att han haft en rutten dag och var sur och grinig och inte skulle komma in till London för att äta middag med mig. Ja, min skitdag blev ju inte bättre av det...
Nån timme senare tvingade jag mig själv att gå ut och möttes av snöfall, jag frös så jag skakade och gick runt och funderade på vart sjutton jag skulle gå och äta och slutligen hamnade jag på The Golden Pagoda där vi ätit lunch och där jag oftast hamnar när jag är i China Town. Min och systersonens favoritställe håller de visst på och bygger om, det var stängt.
En bra regel är att gå till de restauranger som inte ser så mycket ut för världen och som har låga priser och att inte välja buffé.
Jag kunde inte motstå att än en gång ta en won ton soppa, jag har saknat det sedan jag kom hem från Singapore och det smakar likadant i China Town som där.
Sen promenerade jag runt i snöfallet en stund, det snöade mycket, men det syns inte riktigt på bilderna.
Jag köpte en carrot cake på Costa och gick sen tillbaka till hotellet, det gick inget bra på Odeon bion i alla fall. Sen tappade jag upp ett varmt bad och packade mina väskor mer omsorgsfullt och se där, där låg ju mina resedokument bland alla jobbmapparna. Sen låg jag i badet tills jag blev för varm och sen duschade jag och kände mig äntligen genomvarm för första gången på 4 dagar. Det här hotellet hade faktiskt badrockar också så det kändes lyxigt.
De håller på och bygger om hela Leicester Square inför OS i sommar och utsikten framför hotellet var ju inte så fin, men när allt  är klart blir det nog bra. Men då har man nog inte råd att bo där, jag kan tänka mig att det var så billigt just för att det byggs så mycket runt hotellet.
Jag smakade på min carrot cake men insåg snabbt att det var nötter och russin i den, bläää. Jag kastade det mesta och sen gick jag och lade mig, varm, nöjd och färdigpackad.

Kärt återseende

5/2 På söndagen gick jag upp runt 11 tror jag det var, det var bara 11 grader i huset så jag rusade in i badrummet och duschade snabbt innan jag blev för kall för att vilja utsätta mig för det.
Ute var det i alla fall varmare än tidigare "bara" -8 grader och jag blev glad när jag såg det. Men nån timme senare när jag ätit frukost och gått ut för att sätta mig i bilen så insåg jag att det blåste så mycket att det ändes mycket kallare än dagen innan...
Jag körde mot Kista och "Köp hus utomlands mässan". Jag ville säga hej till Ju's brorsa med fru som kommit hela vägen från Thailand för mässan. Jag gick för att köpa en parkeringsbiljett till bilen och låste den när jag gick, jag var borta 2 minuter och när jag kom tillbaka gick larmet...
Det är ingen höjdare att lämna hunden i bilen när larmet är så känsligt.
Lite orolig gick jag in på mässan men bestämde att jag inte skulle stanna länge just för att Turre var i bilen.
Sen umgicks jag med Ju, hennes brorsa C och hans fru N en stund och sen åkte jag hem igen. Hellre ett kort besök än inget alls, särskilt när inträdet på mässan är gratis. Jag hade gärna tittat lite på resten av mässan men jag vågade inte lämna Turre så länge. När jag kom hem hade jag väldigt ont i huvudet och jag vilade en stund. Sen åt jag en sen lunch bestående av ångade Dim Sum och sen en frappé på det.
Jag tittade på Numb3rs, uppdaterade bloggen och laddade kamerabatterierna. Sen eldade jag lite till och tog in en kärra ved.
Jag packade inför resan och det gick alldeles för lätt och det gjorde mig nervös, vad hade jag nu glömt?
Sen bärjade jag leta efter kvittot på min Kindle och jag köpte ju den i början av Maj 2011 så det var ju ett tag sedan, men kan ni tro, jag hittade det! Inte tog det särskilt lång tid heller.
Sen lagade jag mat, jag hade köpt en hel ask med böngroddar några dagar tidigare och behövde använda dem för att slippa kasta dem.
Jag kokade upp vatten och lade ned nudlarna men ställde kastrullen av värmen. Sen stekte jag bitar av lök, pressad vitlök och riven ingefära i olja och så hade jag i fisksås, ostronsås, japansk soja, lime juice och thailändsk chilipasta. Sen hade jag i groddarna och slutligen nudlarna och rörde om.
Jag kom i säng vid 1 ungefär vilket nog nästan är ett rekord när jag ska resa nästa dag eftersom jag hatar att packa.

Dim Sum och galningar i San Francisco

På torsdagsmorgonen mötte jag upp med C och P för frukost och valde en ost-och svampomelett den här gången. Kolla vad jag fick in! Men hallå, sådär gör man väl inte en ostomelett? Den var riktigt läskig och jag blev illamående av bara lite grann, det här att de serverar flottig hash brown potatis till alla frukosträtter är ju också ganska skumt, jag brukar inte ens smaka på det.

Efter frukost var det kramar och pussar till nästa gång, både C och P skulle åka strax senare. Själv tänkte jag för en gångs skull spela lite. Det här är ju tredje gången jag var i Reno och har varit där i totalt nästan 3 veckor och förutom att jag en gång spelat bort 20 dollar som P lämnat i chips till mig när han var tvungen att åka väldigt hastigt så har jag aldrig spelat tidigare. Nu satte jag 10 dollar i Star Wars maskinen och det är rätt kul, men jag spelade bort dem å kort tid och tog en promenad i casinot, jag har ju bara hastat igenom det på väg till olika ställen tidigare. Plötsligt hittade jag en Dirty Dancing maskin! Jippi tänkte jag, bra musik och kul grejer. Jag stopade in 20 dollar och sen spelade jag i minst en timme. Visste ni att man får gratis drinkar i casinot så länge man spelar? Om man väljer att spela ett sånt här spel kan man lätt dricka sig full under tiden. Jag skulle ju däremot köra bil till Sn Francisco, så jag valde att ta en cola.

Plötsligt var det dags att checka ut och det trots att jag och P bett om sen utcheckning, så jag gick upp på rummet och packade det sista, checkade ut och lämnade sedan mina väskor till "Bell Boy" disken. Sen gick jag tillbaka till min maskin. Jag spelade nog totalt i 3½ timme eller nåt och attans vad kul jag hade. Jag spelade bort totalt runt 370:-, men jag tycker nog att det var värt det för 3½ timmes underhållning. Jag hade kunnat gå därifrån med en vinst, men jag hade så kul att jag hellre fortsatte och i slutänden förlorade jag allt det jag satsat, det är väl så det är tänkt att fungera men det gör mig inget eftersom jag hade så kul och fick lite spännng. Jag avslutade mitt spel trots att jag hade kunnat sitta där hela dagen, jag ville inte köra i mörker hela vägen till San Francisco. Jag tog en omväg om köpcentret och köpte en iPad Nano touch innan jag åkte vidare, den kostade motsvarande 1049:-, jag antar att det var en ganska bra deal? Den har 16 Gb minne och Fitnessfunktion.
Sen gav jag mig av mot västkusten över Sierra Nevadabergen. Titta vad majestätiskt det är, bilarna ser så jättesmå ut i förhållande till bergen och den stora vägen eller hur?
Ungefär halvvägs när jag är mitt i bergen utan något i närheten tittar jag plötsligt på bensinmätaren och inser att det börjar krisa, jag hade inte en tanke på att jag kört så lång som jag hade och hade inte ens tänkt på bensin. Men efter en liten bit till hittade jag en bensinstation och tankade och körde vidare.
Jag var framme i San Francisco vid 20.30 och efter att navigatorn försökt skicka in mig på en väg mot körriktningen och andra vägar var stängda för byggarbeten så hittade jag slutligen till hotellet och lämnade bilen till valet parkingen. Jag checkade in och det visade sig att jag fått ett stort, fint rum på 25:e våningen med jättefin utsikt. Jag ringde till M, tysken som jag känner från våra Europamöten, han och en av norrmännen var också i San Francisco över helgen och vi hade bestämt oss för att höras. De satt på en bar och var jättetrötta och han undrade om vi inte kunde hitta på nåt på fredagen istället. Jag var också rätt trött så det gjorde inte mig nåt. Jag tog mig ut för att hitta nåt att äta istället. Jag gick kanske två kvarter och sen runt ett hörn och hittade en kinesisk restaurang som serverade Dim Sum. Dim Sum är ju egentligen frukost, men vi västlänningar har ju ingen som helst kinesisk kultur i kroppen så vi gillar det alla tider på dygnet. Jag valde dim sum med räkor och svamp, två olika sorter alltså.

Det var fantastiskt gott och jag tog en till innan jag gick. Ute på gatorna var det obehagligt att vara ensam, överallt fanns det hemlösa människor som var alldeles för "på" för att jag skulle vara bekväm. Det kändes som om många av dem var psykiskt sjuka och de betedde sig mer som hotfulla rovdjur med sänkta huvuden med galna lysande ögon som tittade upp under lugg på dig när du gick förbi, de ser lätt skillnad på turister och medborgare och förföljer oss turister och morrar lite ibland och sen ställer de en mot väggen och begär pengar.
Jag är trots allt lite street smart så jag hade inte tagit med mig varken plånbok eller handväska utan hade allt av värde i BH:n, så jag hävdade att jag inte hade pengar. Jag har gått ensam på natten i London, Stockholm, Bangkok, Chicago, Los Angeles och säkerligen andra ställen och det enda ställe som varit obehagligt är faktiskt San Francisco...

Efter en cigg sittande på Union Square gick jag och lade mig rätt tidigt.

Älska stödstrumpor!

Min sista dag i Singapore var torsdagen den 5:e Maj och den började tidigt. H väckte mig vid 4.30 eftersom han skulle flyga till Vietnam klockan 6. Vi skulle alltså säga hejdå och jag skulle låsa dörren efter honom för jag skulle behålla hans nyckel.

Vid 7 blev jag återigen väckt, den här gången av W's väckarklocka, den ringde säkert i runt 20 minuter innan han vaknade och stängde av den och det först när hans pappa sa till honom tror jag. Sen somnade jag om igen och gick upp vid 8.40 eftersom jag skulle möta J vid busshållplatsen vid 9. Vi hade sagt hejdå och allt kvällen innan men sen smsade hon mig och sa att hon kunde komma förbi på torsdagen och visa mig den lokala marknade i mitt kvarter. Sanningen var ju att hon inte ens visste var den fanns, men jag hade frågat H och han hade pekat ut riktningen. Vad hon egentligen skulle göra var ju egentligen att umgås och förklara för mig vad jag såg på marknaden. Jag satt i närheten av busshållplatsen och väntade och varje gång det kom en buss (ungefär var 5:e minut) så ställde jag mig upp och gick närmare vägen så att jag skulle synas från bussen, men det kom ingen J... Folk tittade konstigt på mig där jag satt i solen, inte nog med att de inte är vana att se europeer i den typen av kvarter, de skulle heller aldrig själva välja att sitta i solen.
Det visade sig att jag missat att berätta för J att det finns två bussar med samma nummer och att de går samma runda men olika varv. Hon tog den som var närmast och hamnade på en rundtur i kvarteret och det är ju inget litet kvarter. Hon dök slutligen upp nästan en timme sen.
Vi gick åt det håll H hade pekat ut marknaden och hittade den efter att J frågat någon tant om vi var på rätt väg. Vi hittade ett litet inbyggt torg med skugga och ett tiotal små restaurangstånd omkring och vi letade efter nåt att äta till frukost. Valet föll på räk- och fläsk dim sum och nudelsoppa som vi delade systerligt på och till det tog vi en iskaffe var. Min var fruktansvärt äcklig och knappt drickbar, det var en sån där läskig sojamjölk som smakade så där starkt. Den var helt färsk och "hemgjord" men det var i alla fall inte gott.

Vi gick runt på marknaden som till skillnad från den torra marknaden hade kött, ägg, fisk och grönsaker och det var spännande och trångt. Grönsakerna såg så fräscha ut att jag återigen tyckte att det var synd att jag inte kunde ta med några hem, jag önskar att vi hade fler såna råvaror som de har. De har till exempel färsk ingefära, ja, alltså med avskuren blast på. De kallar den "ny ingefära", den vi kallar färsk kallar de "gammal ingefära". De smakar tydligen väldigt olika men J mindes inte riktigt på vilket sätt, de använder mest "gammal ingefära" hemma.
Vi gick in på en supermarket också och där köpte jag minibananer, såna som man köper i Thailand. De var nog för övrigt därifrån också, det är ju inte direkt så att de har plats för bananodlingar i Singapore. J visade mig "svart kyckling" och vis av erfarenheten att de tillreder ägg och sånt på olika "konstiga" sätt så undrade jag vad man gjorde för att få en kyckling svart? Men de ser faktiskt ut sådär, den är helt enkelt bara en vanlig, färsk kyckling, det är bara det att de har svart skinn...

Sen tyckte vi att vi sett vad som var intressant på marknaden och J föreslog att vi skulle ta bussen till reservoiren för att ta en promenad i parken. Så det gjorde vi, vi gick en bit och sen satte vi oss i det fuktiga gräset, jag i solen eftersom jag ville ta min sista chans att bli solbränd innan jag åkte hem. J är väldigt ljus och efter en stund kände hon att hon borde sätta sig i skuggan och föreslog att jag också skulle göra det. Men envis som jag är gjorde jag inte det, jag ville ju bli solbränd! Vi roade oss med att titta på några killar som jobbade med att ta isär en flytbrygga och packa ihop den och när vi tröttnade på det gick vi vidare en bit och hamnade vid nåt slags "äventyrscamp". Det var folk som satt fast i selar och åkte mellan träden på wire och vi stannade en stund, köpte en dricka och tittade på.

Sen började klockan bli mycket så på min begäran åkte vi in till Tampines station och letade upp en Coffee bean and Tea Leaf eftersom jag ville ha en sån där Iceblended Mocha innan jag åkte hem. Jag tog en macka med tonfiskröra också och J tog en cheese cake.

När vi fikat klart var båda redo att bryta upp och åka hem så hon satte mig på bussen och vinkade av mig och jag lyckades ännu en gång gå av vid rätt hållplats. Jag packade det sista och lade mig att läsa min bok och strax innan jag skulle få skjuts av familjen till flygplatsen tog jag en dusch och satte på mig långbyxor för att flyga hem i. Jag hade sån tur att det här var den svalaste dagen hittills och det var till och med bekvämt att gå i långbyxor. Jag fick hjälp in med väskorna och gick till incheckningen där jag fick en liten reprimand av tjejen vid disken eftersom hon trodde att jag försökte tränga mig före J bara för att det var han som lagt min väska på vägen.

Sen gick vi till Tax Refund disken för att se om jag kunde få tillbaka skatt på några av grejerna jag köpt och det kunde jag. Men de har så låg skatt att det knappt är värt besväret, de har 6 eller 7%...
Sen letade vi upp en restaurang och hittade en kinesisk där de bjöd på middag. Jag valde "drunken chicken" och den smakade verkligen alkohol fast gott. Före maten fick vi en soppa gjord på.... wait for it, svart kyckling! Det visade sig då att inte bara skinnet är svart, köttet är faktiskt också svart/grått. Det smakade dock precis som vilken kyckling som helst. Som snacks före maten serverade de kokta jordnötter, det har jag aldrig smakat förr och det hade nog varit rätt gott om de fortfarande haft lite spänst kvar och varit lite salta, de var så kokta att de var helt mjuka.
Sen åkte de hemåt och jag gick igenom säkerhetskontrollen med alla mina grejer. Jag fick inte checka in 2 väskor så jag hade svågerns kabinväska som handbagage och dessutom min stora kameraryggsäck. Väl inne handlade jag tax free också, cigaretter, whisky till pappa, parfym till syrran och så lämnade jag in mitt kvitto till nån slags utlottning de har på flyplatsen.
MAC på flygplatsen hade inte heller de grejer som syrran ville ha och nu började det bli riktigt bråttom! Jag skyndade mig mot gaten och kom plötsligt på att den riktiga säkerhetskontrollen görs vid gaten i Singapore, oj, jag hade kanske ännu mer bråttom än jag trodde. Jag var i alla fall tvungen att smita in på toa innan jag gick dit och när jag kom dit hade boardingen redan börjat och det var kö till säkerhetskontrollen och jag stod så gott som sist i kön. Det ordnade sig i alla fall och jag gick ombord med alla mina grejer och till min förvåning hade jag inte ens svårt att få plats med dem i skåpet ovanför. Jag hade fått sämsta sätet man kan ha på dessa stpra plan, mittenraden och dessutom inte ens mot gången... Men sen snackade tjejen som skulle sitta bredvid mig med en kompis om hur hon satt och så och jag sa att jag kunde byta med hennes kompis om hon ville, han hade samma säta som jag bara några rader fram... Nej, sa hon, det var en annan kompis hon ville sitta bredvid och hon visste inte ens var hon skulle sitta. När tjejen kom genom gången visade det sig att hon hade ett säta vid gången några rader bakåt, så vi bytte biljett. Hon fick sitta bredvid sin kompis och jag fick ett mycket bättre säte.

Sen varvade jag kvällen och natten med att äta middag, se film och sova. Jag hann se Little Fockers, Narnia och Due Date och skrattade gott åt den första och sista av dem. Men ljudet i lurarna är så skrapigt och skarpt att det är svårt att höra vad de säger, jag önskar att de kunde ha engelsk text på dem åtminstone.

Min sätesgranne bad mig inte resa mig en enda gång på resan som tog runt 12 timmar, vilket alltså innebär att han inte var på toa en enda gång!!

För mig var resan mycket bekvämare än vanligt eftersom jag äntligen investerat i ett par stödstrumpor och attans vad bekvämt det är! Jag hade inte ens restless legs under resan, det var nästan en religiös upplevelse. Inte trodde jag att det faktiskt gjorde någon skillnad, hade jag vetat det hade jag ju köpt såna för länge sedan...