Vad är de rädda att ha tappat?

19/5 Jag har en del "ticks" för mig, jag känner till exempel på min byxficka hela tiden för att försäkra mig om att jag har telefonen med mig och att jag inte har tappat den till exempel. Jag ser många män göra på ett liknande sätt, men de känner sig på skrevet... Är de rädda att de tappat något därifrån? Försäkrar dem sig om att grejerna är kvar?
Varför gör de detta bland folk, i ett köpcentrum, kafé eller liknande?

Äntligen är den tillbaka, nu kan jag andas ut

6/3 På torsdagen tog jag mig äntligen tid att få min gamla, goda ringsignal tillbaka på telefonen. Den har bara fallit ur telefonen på något vänster, tillsammans med musik och bilder, men inte alla...
Det jag har som ringsignal är min gudson A´s skratt när han var 10 år gammal. Jag bad honom skratta och så spelade jag in det. Det är ett hjärtligt gapflabb och man blir glad när man hör det. A har fyllt 19 i år, så jag har alltså haft denna ringsignal i 9 år! I några av de åren har även hans mamma haft den signalen. Det spelar ingen roll hur stressad jag är, ringer min telefon blir jag inte det minsta stressad och den signal jag varit tvingad att använda under några veckor gör att det kryper i ryggraden och den gör mig stressad även när jag inte har något att göra, det är själva signalen i sig som gör det. Dessutom har alla mina kollegor samma jäkla signal så man blir förvirrad också.
Innan jag gick och lade mig slängde jag ner några revbensspjäll i min crockpot, hällde lite salt och en flaska BBq-sås över och ställde in timern på 9 timmar. Sen kan jag äta riktigt möra, fina revben till middag imorgon.

Vems häxfötter är det där?

23/1 När jag vaknade på torsdagen kändes mina en och fötter jättekonstiga. Jag har alltid tyckt att jag har ovanligt söta fötter i jämförelse med de flesta andra, men nu såg de ut att sitta på en ådrig, gammal häxa...
Blodådrorna var jättestora och stack ut på hela fötterna och det såg verkligen inte bra eller friskt ut.
Men det var ju bra att ta sig upp och gå till jobbet och det kändes bättre ju längre dagen led.
Däremot var min värk väldigt jobbig den här dagen.
Jag klarar verkligen inte av när det blir kallare väder, det gör extra ont då, jag vill ha sol och värme.
Jag hade en väldigt trevlig jobblunch med kunden G och sånt gör ju allt lättare att bära i alla fall.
Som om eländet inte kunde räcka så försvann plötsligt ringsignalen jag haft på flera telefoner i runt 9 år plötslgit från min telefon utan förvarning, istället var det standardsignalen som alla andra på jobbet har, jag höll på att missa ett samtal för att jag inte fattade att det var min telefon som ringde. Dessutom är signalen mycket stressande, min gamla går inte att bli stressad av trots att jag haft den så länge. Det är gudsonens gapskratt som jag spelade in när han var 10 år gammal och satt i min soffa. Ett barnskratt går det inte att bli stressad av trots att man vet att det är ett jobbsamtal helt enkelt.
Jag har förstås flera backuper på signalen, annars hade jag ju inte lyckats behålla den så länge, nu måste jag bra ta mig för att hitta den och fixa till det också.

Ingen ville dricka champagne med mig

2/7 På tisdagen jobbade jag med min stora order större delen av dagen, det är mycket som ska bli rätt och man måste hålla tungan rätt i munnen. Jag pratade bland annat med en av våra leverantörer i Nordirland. Jag försökte att hitta någon som ville dricka champagne med mig för att fira ordern men antingen så tycker folk inte om champagne, eller så tycker de inte om mig... Systersonen är för ung för att få dricka sånt.
Men på eftermiddagen så dök då systersonen upp och vi åkte ned till Väsby centrum där vi bland annat fixade fler nycklar till mitt hus så att han, syrran och systerdottern får en varsin istället för att behöva dela.
Vi köpte också ett nytt fordral till min surfplatta och ett telefonskal och ett cykelställ så att jag kan köra min cykel till service.
Tanken var att vi skulle åka och vattna mamma och pappas blommor men det glömde vi, det verkar inte alls behövas så ofta som de tror i alla fall så det är nog lugnt.
Att ha gäster är ett bra tillfälle att tömma frysen på grejer som ligger länge annars, så jag ångade dim sum i riskokaren och så åt jag och S det till mellanmål.
Senare på kvällen gjorde vi stekt ris med tofu och en massa grönsaker i, det åt vi med soja och lime.
Vi tittade på "Mitt liv som död" under kvällen eftersom vi båda tycker att den serien är jättekul!

Är det fler än jag som vaknar med telefonen i näven?

29/6 På lördagen vaknade jag inte av Gs sms 10.30, men på något plan måste jag ha hört det eftersom jag höll telefonen i näven när jag väl vaknade vid 11. Jag svarade kvickt på smset och studsade ur sängen vilt ropande på A att vi försovit oss och att vi var sena. Medan vi klädde på oss så satte jag också på kaffe och sprang lite som en yr höna fram och tillbaka. Slutligen var kaffet klart och jag hade konstaterat att jag faktiskt inte har någon termos hemma...
Jag hällde kaffet i en Tupperware-tillbringare och lindade in den i en handduk och sen fick A sitta och hålla i den för säkerhets skull när vi körde ut mot Skånela Kyrka.
Vi var framme vid 11.40 och G kom strax senare. Vi hjälptes åt att ställa upp depåtältet och duka fram dricka, frukt, kex och kaffe. G hade sagt att vi skulle bli löjligt populära om vi tog med kaffe åt alla 10 cyklisterna, men inte förrän de kommit dit och vi serverat dem insåg vi att det var mer än sant! De till och med hurrade för oss och var så glada att få lite kaffe.
Cyklisterna var glada och trevliga mot oss och när det var dags att cykla vidare så åkte vi efter en stund eftersom vi insåg att det var smartare att ta "innevägen" till Vallentunavägen. Strax senare fick någon punktering mitt i en av de kraftiga svängarna och G stannade och hjälpte till medan vi ställde oss srax före svängen med varningsblinkers på så att folk saktade ned i kurvan.
G hängde sen på hem till mig där vi bara slappade en stund alla tre i soffan och tittade lite på bilderna jag hade tagit. Jag ger ju aldrig bort bilder normalt sett, men jag ser det här som sponsring av något som går till välgörenhet, mitt bidrag så att säga. Så nu fick G alla bilder och får använda dem som han vill så länge han nämner mitt namn som fotograf. Pengarna som de samlar in på de olika evenemangen går till Barncancerfonden.
När G var tvungen att åka igen för att möta upp cyklisterna i stan så åkte jag och A ned till kondis för att äta en sen frukost.
Det vi hade ställt in oss på var en varsin räkmacka och så fanns det inga kvar när vi kom ned!
Killen som jobbar där sköt upp sin lunch för att göra ett par åt oss när han såg hur besvikna vi blev. Vi tackade så mycket och blev glada igen.
Det var soligt och varmt och skönt så vi satt ute och njöt och tog sen en kort promenad till tobaksaffären för att köpa Vitamin Well Reload, det har hjälpt min yrsel lite tidigare, jag tror att det är dåliga blodvärden och obalans i elektrolyter som är mitt problem.
Jag mådde fortfarande rätt dassigt och när jag skjutsat A ned till stationen så lade jag mig i hängmattan en stund för att sola, men plötsligt blev det kallt och molnigt så jag gick in och lade mig på soffan istället.
Resten av kvällen gjorde jag inte många knop alls utan tog det lugnt på soffan eftersom jag känner att det är något som inte stämmer med mig just nu.

Borde jag lägga TV-tittande till mina hobbies?

25/6 På tisdagskvällen ringde det på min dörr och utanför stod radiotjänst.
Jag har inga kanaler på min TV, jag kan inte ens få in 1:an och 2:an, varför vet jag inte riktigt, men det har ju inte bekymrat mig heller eftersom jag inte tittar på TV...
Jag skulle hellre se att de gav en någon typ av inloggning till att titta på TV för då skulle jag kunna bevisa att jag inte tittar på TV alls, men nu har de ju ändrat reglerna till även telefon och dator. Jag vet inte vad andra människor har sina telefoner och datorer till, men jag använder min telefon till att ringa och smsa med och någon gång googla, tittar på TV gör jag INTE!
Min dator använder jag till jobb och för att skriva min blogg och till att kolla Facebook, tittar på TV- gör jag INTE!
Lägg det som en skatt eller ta betalt av dem som använder tjänsten, ta inte betalt godtyckligt av de som är för dumma för att neka. Det är ungefär som att jag betalar för andras barnomsorg på min skatt, det är okey, men skicka mig inte en faktura på barnomsorg jag inte utnyttjar.
Jag nekade till TV eftersom jag egentligen inte har det, jag har en stor skärm. Men vem fan tror på att man varken har telefon eller dator eller surfplatta?
När jag hävdade bestämt att jag inte använder dem till att titta på TV så var hans svar bara att jag kanske borde det...
Ehhh, jag har roligare saker att göra än att titta på statliga TV-program, kanske svårt för en sån som han att förstå och han sa att det borde bli min nya hobby.
Som ni kanske hör var han ganska otrevlig och fräck.
Nu tvingas jag att betala drygt 2000:- om året för något som jag aldrig har utnyttjat, jag vet att inte alla håller med mig, men jag tycker att det är oerhört fräckt och dyrt dessutom.
Jag betalar faktiskt för det jag tittar på, jag laddar aldrig ned något olagligt från internet, jag köper alla mina filmer och TV-serier. Moraliskt gör jag alltså precis rätt, låt de som tycker att statlig TV är viktigt och bra betala för det, jag vill det INTE.
Jag har verkligen följt min moraliska övertygelse när det gäller detta, jag har inte försökt att lösa problemet med att jag inte får in några kanaler på min TV och när jag ville se dokumentären om den Norska Herculesen som störtade i Svenska fjällen så gick jag hem till mina föräldrar för att göra det och det är faktiskt också moraliskt riktigt. Du behöver inte ha egen TV-licens för att titta på TV hos någon annan.
Efter jobbet hade jag i alla fall åkt ned till SIBA och köpt nya högtalare för att få bättre ljud när jag lyssnar på Spotify (som jag betalar för), det lät inte så mycket bättre än de gamla faktiskt, men de var i alla fall snyggare.
Jag hämtade ett färgprov på Caparol och fick en pappskiva att måla på och ställa mot väggen i olika ljus.
Min värk är densamma och jag mailade med min läkare som bestämt inte tror att det kan vara reumatism, tydligen skulle det synas på nåt av proverna de tagit på mig om det varit det.
Jag ville köpa bananer på ICA men de hade inte en enda mogen banan och då var jag till två olika ICA-butiker... är inte det konstigt säg?
Jag lagade pasta till middag men av någon anledning gjorde den mig väldigt illamående, så den gjorde snabb retur. Det har jag haft problem med på sistone till och från.

Mamma och pappa älskar min fiskgryta

20/6 På torsdagen blev jag kvar rätt länge på jobbet, det var bara jag och P kvar så när vi låste och larmade så skjutsade jag ned honom till stationen innan jag åkte till Ica för att handla lite. När jag handlat insåg jag att jag inte hade min telefon så det var bara att åka tillbaka till jobbet för att hämta den... Men den fanns inte där! Efter lite panik och letande tittade jag i fleecejackan jag haft på mig tidigare och se där!, den var i fickan på den.
När jag kom hem fick jag ett sånt där ryck där jag fixar och donar en massa och bestämde mig för att göra kyl- och frystömning. Alltså gjorde jag min egenkomponerade fiskgryta som jag hittade på för några år sedan när jag också försökte tömma kylen och frysen, det blev så gott att jag skrev ned receptet och sedan dess har jag gjort den flera gånger. Den första gången då jag kom komponerade ihop den så hade jag bjudit hem mamma och pappa på en enkel vardagsmiddag och de tyckte att det var så gott att de påstod att det var det bästa de ätit!
Jag visste ju att de var väldigt upptagna med förberedelser inför midsommar dagen efter så jag bjöd in dem än en gång och gjorde fiskgrytan.
När mamma och pappa ätit en snabb middag och åkt hem igen för att ordna inför morgondagen så gjorde jag pannbrödsdeg, deg till de magiska sommarfrallorna och en kladdkaka med marschmallows på och i.

Är jag den enda som har samma nummer?

20/3 Onsdag och dags för pysselkväll. Det är ju inte så energikrävande, snarare ger det energi, så det gick jag på trots att jag var trött och sliten. Jag hade i alla fall tagit det lugnt och laddat hela dagen.
Jag orkade ju inte gå så långt däremot så jag skickade ett sms till mammas och pappas grannar för att fråga om jag fick stå på deras uppfart, det brukar inte vara något problem, men den här gången fick jag ett konstigt svar och efter ett tag så insåg jag och den jag smsade med att vi inte kände varandra... Varför ska folk byta telefonnummer?
Själv har jag haft samma nummer sen jag fick min första mobiltelefon någon gång runt 1998. När jag parkerade på deras uppfart gick jag och ringde på istället och som jag trodde så gick det bra att jag stod där.
Till middag hade jag ätit fil, flingor och frystorkade hallon, de var helt utan tillsatt socker och smakade jättefräscht. Jag hittade dem i Hötorgshallen när jag var och julhandlade i stan.
Det här var mitt första pyssel utan att röka och det var inte ens svårt, jag säger inte att det aldrig blir svårt igen, men just nu var det inte det.
M hjälpte mig att börja rita och planera ett kök på Ikeas hemsida och eftersom jag bad om input så hade alla åsikter om hur det ska se ut. Själv vet jag inte riktigt hur jag vill ha det så det är bra med hjälp, men när alla säger olika saker då blir jag mest förvirrad.
Syrran ville testa några sminkningar och det finns alltid någon som vill vara modell, den här gången var jag först i kön, sen var det någon annan som tog över när hon var klar med mig.
När jag kom hem var jag helt slut.

Machokillar imponerar inte

5/3 På tisdagen åt vi frukost hemma, jag åt ägg doppade i soja och sen mötte vi upp med K och C och så körde vi till stranden.
Vi satt mest i skuggan och hade det bra, lyssnade på musik, slumrade lite och åt lunch. C skulle visa sig macho och stoppade i sig en väldigt stark sås och sen blev han helt röd, grät och kippade efter andan, sen gjorde han om det, killar...
De som jobbar på stranden har nog rätt trista dagar, särskilt under lågsäsong. Tänk att sitta en hel dag och bara vänta och hoppas på att åtminstone någon dyker upp så att man får bröd för dagen.

Vi skulle ha mött upp S och P för middag på kvällen men S hade sovit dåligt och mådde inte riktigt bra så det blev inställt i sista minuten. Då åkte vi ned till sports bar för att ta en pizza och använda wifin, de har väldigt bra pizza faktiskt!
Vi var väldigt trötta allihopa och satt mest och stirrade på våra telefoner och var associala och sen blev det en tidig kväll.
En bra och lugn dag även om jag var lite ledsen att jag inte skulle hinna se S igen innan jag åkte hem.

 mötte kim och chad vid 11, åkte till stranden, lyssnade på musik,   skulle ha middag med stefan men det blev sports bar och pizza istället, mycket tidig kväll

Vanligtvis är de helt underbara

27/12 På torsdagen satt jag mest och tittade på DVD, diskade upp lite och fixade smågrejer i huset och hade en slapp dag. Vid 17.30 var tanken att jag skulle åka till S jobb för att hon skulle fixa mitt hår.
Jag kom nog visserligen precis i tid i slutänden men trots att jag var i god tid från början så var det verkligen på gränsen.
Jag hade tagit en dusch och klätt på mig och precis när jag står och gör en frappé att ta med mig så ringer en kund, efter klockan 17 i mellandagarna...
Vi stänger ju klockan 16 på vanliga dagar, varför tror man då att vi har öppet till efter 17 i mellandagarna när de flesta (inklusive vi) har stängt?
Dessutom var han rent omöjlig att bli av med trots att jag påpekade att jag var ledig och dessutom upptagen och sen, inte förrän 5 minuter senare fick jag honom att lägga på och sen precis när jag ska ur bilen, balanserandes på väska, hund och frappé, då ringer L eftersom jag smsat för att se hur det var med honom. Men som sagt, jag kom nog precis i tid trots allt, tur att det fanns parkering.
Till saken är att vi har världens bästa kunder, de är helt fantastiska. Jag har samma mobiltelefonnummer privat som på jobbet och våra kunder ringer inte på kvällar, helger eller semestrar om det inte är riktig panik och då ber de tusen gånger om ursäkt för att de stör och då har jag inga problem alls att hjälpa till om jag kan.
En gång åkte jag från puben vid 1 på natten för att möta upp Kustbevakningsflyget på McDonalds för att ta emot grejer de skulle lämna till oss... Sånt är ju bara kul enligt mig och eftersom våra kunder är så trevliga så känns det ju som att möta upp en vän.

En förlorad dag

24/11 På lördagen vaknade jag mitt på dagen någon gång. Jag hade lite planer men de sprack ganska omedelbart, jag vaknade nämligen med dundrande migrän...
Det är inte ofta alls som det händer längre, tack vare min underbara, duktiga naprapat M! Nu tvingade jag mig i alla fall upp slutligen när jag insåg att migränen inte bara skulle gå över. Förr var jag ju van att må sådär, nu har jag inte haft så jävlig migrän på kanske nåt år, så jag kan inte riktigt hantera det längre. Jag svettades, mådde illa och ville helst tälja av mig huvudet med en träslev. Istället tog jag en migränspruta (Imigran) och satte mig och försökte ta djupa andetag och inte kräkas.
Jag kan ju inte kräkas på riktigt, jag har ju ingen mage... men må illa kan jag tyvärr och när man får ett spyanfall törs man ju inte annat än att böja sig över toaletten i alla fall. Efter nån timme och ett försiktigt intag av te och macka började det värsta gå över men jag blev sittande så stilla som möjligt fram till eftermiddagen i alla fall. Sen fångades jag av en plötslig energivåg och satte igång med tvätten (3 maskiner), disk, dammsugning och lite annat. Sen var tanken att jag skulle gå ut en sväng med Tudor-L men hon var tröttare än hon trott och jag tänkte nog tvinga mig själv att gå ut ändå, men energin räckte inte till det så jag blev sittande där i soffan tills det var försent att göra nåt åt det. Kvällen gick istället till att prata i telefon med Tudor-L, Quiz-L och G i Mora. Ibland sitter jag ju och tycker synd om mig själv som är så ensam, men så ringer någon av mina underbara vänner och jag inser att jag har folk omkring mig som faktiskt bryr sig, så helt ensam kan jag inte vara.
Gubben på bilden är mjukleksaken som mamma får efter min resa till Nordirland. Jag har säkert berättat det förr, men jag köper en sån till henne vart jag än åker. Hon har nog närmare 40 stycken nu.
Någon vacker dag ska jag ta kort på dem allesamman så ni får se...

Hur man chockar hästar

15/11 På torsdagen gick jobbet i full fart med möten och grejer och sen var dagen plötsligt slut.
Jag åkte hem och bytte om kvickt och så åkte jag till stallet för att rida en liten stund.
Jag hade gått upp till volten för att tända, hade bytt ett par ord med I och C och hämtade sadeln i sadelkammaren. Precis när jag kommer in i stallet igen bärandes på sadeln så ringer det i min ficka. Det tog ett tag att gräva fram telefonen och svara och hästarna tittade på mig med stora förvånade ögon alla tre! Jag har ju nämligen min gudsons skratt som ringsignal på telefonen, jag spelade in det när han var 9-10 år gammal och det är en ringsignal jag använt väldigt länge. Med ett skratt som ringsignal blir man inte alls lika stressad när det ringer!
Men som sagt, hästarna såg väldigt förvånade ut och jag kunde inte låta bli att skratta lite. Man blir ofta mer avslappnad och glad bara av att komma in i stallet, det fungerade den här gången också. Jag kan inte säga att jag tycker att det är kul att rida, jag har kanske gjort det för mycket genom åren...?
Men det är avslappnande och lugnande och det tömmer hjärnan på onödiga tankar och stress. Att rida ut i skogen känns bättre än att rida på volten för då är det samma typ av terapi som en promenad. Men nu var det ju mörkt och kallt och allt och det var volten som gällde. Jag kämpade för att få tiden att gå när jag red och ändå lyckades jag inte komma upp i mer än 32 minuter ridning. Men Venar skötte sig bra och var lite trött och svettig när vi var klara, jag är ju tyngre än hans andra ryttare och kräver kanske helt andra saker? Han är oerhört mörkrädd och han såg spöken överallt, jag såg bara ett, ser ni det på bilden?
Det är den svarta stallkatten som satt och balanserade på en av staketstolparna, där satt han i alla fall i 10 minuter, kan inte ha varit bekvämt alls...
I posten fick jag två biljetter till Globen Horse Show som vännen H skickat från Linköping, som en present alltså! Är det inte jättegulligt?
När jag efter stallet åkte för att möta upp J för en långpromenad så frågade jag om hon ville med och det ville hon, så nu har jag sällskap också!
Vi gick runt hela centrala Väsby så det blev nog 5-6 kilometer, men det känns ju som om man gått mycket längre när man täckt så mycket mark, det blev "bara" 1 timme och 10 minuter.
Innan vi åkte från Rondellens köpcentrum gick vi in och köpte en gurka för de enda pengarna vi hade med, J's 20:a. Jag kan inte äta ostmacka utan gurkskivor på.
När jag körde hemåt med J i sin bil bakom mig så började jag bli hungrig, det hade hållt sig undan under ridningen och promenaden men nu började det verkligen svida av hunger i magen. Men när vi kom hem till mig kunde jag ju ta en macka och hembakat bröd med gott samvete efter ridning och promenad.
Vi fikade och hade det mysigt med tända ljus och strax efter 21 åkte J hemåt och jag var supertrött och kunde knappt hålla mig vaken. Men L skulle ringa efter 22 så jag tvingade mig att vara vaken. Sen pratade vi till strax före 23 och sen gick jag faktiskt och lade mig! Det ni!
Jag somnade nästan, jag låg liksom i dvala. Slutligen tog jag en insomningstablett och sen sov jag bättre än jag gjort på 2-3 veckor.
Min kollega sa redan för ett par veckor sedan att jag skulle prova att promenera på kvällen för att bättra på sömnen och jag visste redan då att han hade rätt, men när man är så frusen som jag är det svårt att motivera sig till att gå ut i blötan, mörkret och kylan...

Jag ångar som en dröm

5/9 På onsdagen vaknade jag relativt pigg och utvilad, vilken ovanlig och skön känsla!
Jag gjorde min kaffe och åkte till jobbet och fick en hel massa gjort på förmiddagen. Men sen framåt eftermiddagen kajkade internet helt och hållet och man inser inte hur mycket man använder det förrän det är borta.
Jag skrev en massa e-mails och lade dem i utkast och utan några e-mail in eller ut, så blev det plötsligt stopp i arbetet efter en stund.
Jag gick in och beklagade mig hos kollegan D men medan jag satt där och hade ett minimöte så kom vår datakille J och fixade så att vi kunde jobba vidare.
Resten av eftermiddagen gick lika bra som förmiddagen och jag var riktigt nöjde med mig själv. Jag har fått så gott som hela min lista gjord och det är ju bra, för listor fylls ju bara på vartefter.
När jag kom hem efter jobbet så gick jag och lade mig en stund men trots att jag var trött kunde jag inte sova och sen kom K hem så då gick jag upp.
Hon hade varit ledig under dagen men hade åkt till Täby Centrum för att kolla in sin nya arbetsplats, den nya Apple Store som ska ligga där. Men än så länge var det bara en stor vägg som täckte hela entrén, antagligen för att skapa lite nyfikenhet och för att folk inte ska se vad som händer där inne.
De ska jobba mer eller mindre dygnet runt nu för att bli klara, K ska till exempel jobba 20-05 på fredag!
Vid 18.28 började jag gå mot mamma och pyssel. Inte för att mamma var där, de var ju på väg hem från Jämtland, men jag var ju tvungen att vara i tid och låsa upp och larma av åt de andra.
Jag sprang och gick de drygt 4 km och gjorde det på rekordtid tror jag (33 min). Jag vet inte om det berodde på att Turre inte var med, för inte kan det vara så att jag kortat tiden under sommaren egentligen, jag har ju inte gjort ett enda dugg för att hålla kondition och muskelmassa uppe...
Jag kom ganska precis i tid, bara ett par minuter sen, men var var de andra?
Jag satt på trappen och ångade av lite innan jag gick in, det känns som om man är mil från partypinglan från helgen när man sitter och ångar ned trappan och kameran med svett och värme. Sen tycker i alla fall jag att jag ser ut som två helt olika personer med och utan smink.
Till slut dök L upp och senare syrran och systerdottern, vid 20.30 kom även mamma och Turre hem, pappa dök upp lite senare efter några ärenden. Slutligen dök även M upp en stund och vi hade väldigt trevligt.
De andra har inte ens svarat många av dem!
Det tycker jag är fräckt, visst svarar man väl när kompisar smsar en?
Prick 22 började jag och Turre gå hemåt, jag hade haft med mig reflexväst till mig och reflexhalsband till honom och dessutom koppel och halsband. Han går ju lös ända tills vi måste gå utefter stora vägen, jag vill inte att han blir skrämd eller så och hoppar ut framför en bil.
Det var väldigt kallt ute och mina armar var så kalla att de sved, men så länge man rör på sig så fryser man ju i alla fall inte.
37½ minut senare var vi hemma, inte något bättre tid än före sommaren vilket får mig att tro att det faktiskt är Turre som påverkar tiden.
Jag hoppade in i duschen direkt för jag var svettig och varm samtidigt som jag var väldigt kall om skinnet, det var knappt 11 grader ute och jag hade haft kortärmat.
Duschen svalkade och värmde så att jag var lite mer jämn i temperaturen när jag kom ut och så tog jag en macka och te. Sen fick jag äntligen tag i Ah som jag inte pratat med på hela sommaren och vi var tvungna att lägga på för att jag skulle sova, så efter 1½ timme lade vi på för att vi måste, inte för att vi pratat klart...

Ibland gör man konstiga saker

31/7 På tisdagen gjorde jag inte många knop. När jag kollade efter biljett till Kavala igen när jag fått svar av "brorsan" så visade det sig att det nu inte fanns en flygstol för en vecka, men nu var jag så desperat att komma iväg att jag köpte en enkel biljett istället. Hur jag skulle komma hem fick helt enkelt lösas senare...
Jag borde packa, det blev inte av, jag rensade kylskåpet och vattnade uteblommorna. Jag fixade visserligen naglarna också men det var redan förberett.
Framåt senare kvällen började jag chatta med en Facebook-kompis som egentligen är en kompis-kompis, vi har aldrig träffats.
Till slut borde jag verkligen packa men ville inte sluta snacka för vi hade så trevligt, så det slutade med att han ringde upp mig och vi fortsatte snacka medan jag packade och fixade och till slut inte gjorde något alls för packningen var klar. Vi pratade i 3 timmar och 15 minuter, lika lång tid när jag tänker efter, som navigatorn säger att det tar att köra från mig till Västervik...
Vi hade i alla fall jättetrevligt och hade mycket gemensamt men till slut var jag ju tvungen att gå och lägga mig och vi lade på.
I slutänden fick jag inte mer än 2 timmar sömn den natten, men det kändes som om det var värt det, just då... Och jag som inte ens gillar att prata i telefonen...

Välkommen till min trädgård

23/5 På Onsdagen skulle jag till läkaren på förmiddagen men min telefon varnar så diskret när man har något skrivet i almanackan att det är vanligare att man inte hör det alls än att man blir påmind... knappt en timme efter att jag skulle varit där fick jag ringa och be om ursäkt och en ny tid. På jobbet hade jag riktigt kul och det var ett jäkla tempo men det kändes verkligen bra och roligt.
När jag kom hem från jobbet tog jag kameran och gick ut i trädgården för att fota lite. Judas kom och lade sig på blommorna hela tiden framför mig så till slut knuffade jag undan honom ordentligt och då blev katten som aldrig tappar humöret rätt sur och viftade surt efter mig med tassen.
Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att flera av bilderna blev väldigt lyckade.
När jag fotat klart tog jag ut gräsklipparen och klippte hela gräsmattan och det tar längre tid än med den gamla klipparen och blir inte lika bra, jag är rätt missnöjd med både gräsklippare och motorsåg faktiskt så jag måste nog i alla fall ta kontakt med dem.
På kvällen åkte jag in till Tudor Arms för att träffa G som just kommit hem från Italien efter 2 månaders guidande av svenska cyklister. Påminn mig om att inte resa med honom något mer, det verkar vara farligt... På två månader har han fått åka till sjukhus två gånger, en gång kraschade han med cykeln och den andra blev han påkörd av en bilist när han cyklade... sen var det en jordbävning som gjorde att han tappade balansen och slog huvudet i ett skyltfönster men det behövde han inte åka till sjukhuset för. På vägen hem började bussen att brinna!
Som vanligt blev det ett jäkla hallå när jag kom in på Tudor på en onsdag, folk började undra om det var måndag, men så sällan är jag faktiskt inte där andra dagar än måndagar... Långa P var där också så honom pratade jag med en del, när Tudor stängde åkte jag hemåt, jag var helt slut och om det inte varit G som bett mig komma in och att han varit borta i 2 månader så hade jag aldrig tagit mig för det.

Blixthalkan från helvetet

22/2 På onsdagen vaknade jag till regn och efter ett sms från pappa om att vara extra försiktig på väg till jobbet eftersom det var underkylt så rullade jag de första centimetrarna nedför uppfarten och hejsan hoppsan, sen gled jag kvickt som attan hela vägen ned. Det är tur att jag alltid kollar ordentligt att grannens barn inte är i närheten när jag ska ned där. Sen körde jag så försiktigt iväg hemifrån och trots att jag körde i runt 10 km/h höll jag på att glida av vägen och ändå har jag jättebra dubbdäck och var förberedd. Man tror ju liksom att om man bara kör försiktigt så ska det nog gå bra, men frågan är om jag hållt mig på vägen om inte pappa smsat och varnat mig, för så halt har det aldrig varit tidigare trots att det varit underkylt regn många gånger och is på vägen och allt sådant. Brorsan har runt 5-10 minuter att köra till jobbet och hade stått i kö i 1 timme eftersom det var stopp åt båda hållen hemifrån honom.

När jag kom ut på de större vägarna var det ju saltat och det är den enda gången jag förstår varför man saltar en väg faktiskt.
På jobbet fick vi äntligen igång min nya telefon och fick över de flesta numrena som det ser ut, så nu ska jag börja använda den och se hur det går. Jag lade in min egen ringsignal och bild på den direkt, annars känns det som en lånad telefon ju.
På kvällen var det dags för pyssel och än en gång gjorde några vänner mig besviken, det minsta man kan begära av folk tycker jag är att de svarar på sms, det är väl inte mindre personligt för att man talar genom sms? Det är som om personen bara skulle stirra på mig och jag ställde en fråga öga mot öga och sen vände och gick utan ett ord. Det finns några som kommer till pyssel jättesällan, men de svarar alltid och säger att de inte kommer, jag föredrar ju att man gör så.
Vi som var där hade i alla fall trevligt. Systerdottern visade mig klippet från Raw Comedy Club där jag, L och A är med i ett publikklipp. Jag har försökt att titta på det både hemma och på jobbet men jag lyckas inte hämta rätt program för att se det.

Man ska lyssna på djuren

4/2 När jag gick upp på lördagen var klockan rätt mycket men jag hade definitivt behövt min sömn. Men nu sken solen så vackert och snön gnistrade med en massa kristaller överallt. Det var -17 grader kallt men jag kände att jag behövde komma ut och Turre med. Efter en rätt snabb frukost på nybakade scones klädde jag på mig en massa kläder, underställ, dubbla strumpor, dunjacka, halsduk och faktiskt kom jag till och med ihåg att ta på mig mössa. Turre fick dubbla täcken men ändå fick han kramp i tassarna av kylan när vi påbörjade vår promenad vid Fysingen. Men efter att ha burit honom en stund och att han sen hade en massa överskottsenergi som han gjord av med genom att rejsa fram och tillbaka blev han snart så varm i kroppen att tassarna mådde bra.
Själv blev jag också varm efter en stund och frös inte det minsta, men kall blev jag i alla fall, det märkte jag när jag kom hem senare.
Nu tog jag istället chansen att fota så mycket som möjligt, det är svårt att fånga det där vackra gnistrandet på bild men visst blev några av bilderna fina trots att gnistret inte syns?
Vi gick ut en bit på isen och vi var inte de första, det var en massa spår fram och tillbaka överallt på isen och jag som avskyr vinter och vintersporter önskade nästan att jag hade ett par skidor faktiskt.
Men efter ett tag dundrade det till ordentligt i isen på andra sidan den lilla ön vi stod vid och Turre blev osäker och ville inte gärna vara kvar på isen, inte så att han fick panik eller så men han tittade uppfodrande på mig och jag har lärt mig att lyssna på djuren, de tycks veta mer än vi. På vägen hem stannade jag till vid stallet och där höll syrran och gudsonen på och mockade och fixade, de skulle ut och köra så jag hängde en stund med dem och H som var där också. Jag tog chansen att fota hästarna också när jag ändå var där och nu när det är snö är de ju rena och fina allihopa.
När vi kom hem bäddade jag ned Turre i en filt och själv behöll jag alla lager kläder på i flera timmar innan jag kunde börja skala av dem.

Resten av kvällen eldade jag och funderade på om man kan sitta hemma en hel lördagskväll ensam och må bra utan att platsa i mappen: eremit!
Jag kom fram till att man egentligen inte kan det men med den kommande resan och den bitande kylan så bestämde jag mig för att det var okey. Sen ringde S som jag inte hört av på länge och hon har också varit singel länge och vi pratade om livet och döden och en massa annat djupt och slutligen hade min arm gett upp helt, domnat bort och värkte så vi var tvungna att lägga på efter drygt 2 timmar. Under tiden vi pratat hade G ringt och jag ringde upp, men när det visade sig att han inte ville nåt särskilt så ursäktade jag mig och lade på och sen åt jag middag, klockan 22...

Sen fortsatte jag titta på Numb3rs och försökte ladda upp bilderna från kameran till datorn men först var jag tvungen att ta bort en massa bilder från datorn så jag hoppas verkligen att mina dubbla back-uper fungerar.