Vilka idioter köper sånt egentligen?

12/10 På lördagen tog vi återigen tåget in till stan, men inte förrän vi packat våra väskor och lämnat in dem för förvaring på hotellet. När vi kom in till stan hittade vi slutligen en Starbucks för att ta en kaffe och äta frukost. Jag gjorde mig lustig över ett stort plastglas som de sålde där, ett med lock och sugrör och sa undrande till D, Vem köper sånt där egentligen? Sen kom jag plötsligt på att jag borde göra det! Sagt och gjort, jag köpte ett sånt där stort, fult, hårdplastglas. Jag har ju med mig ett glas iskaffe vart jag än går och det kan ju vara praktiskt att ha ett glas med lock och återanvändbart sugrör då. Jag vet inte hur många gånger jag spillt över mig själv, golvet, bilen eller kläderna och många av mina vänner och familj har också råkat sätta fingrarna i mitt kaffe när det stått i mugghållaren i bilen...
Praktiskt med glaset alltså. Eftersom det var så pass stort så köpte jag bara ett, kanske blir det fler i framtiden men eftersom man shoppar så mycket när man är i USA så får man prioritera lite.
Efter frukosten delade vi på oss och jag gick till Top Shop och Macy's bland annat, 1½ timme senare kände vi oss ganska klara när vi åter möttes upp framför vattentornet. Det är en av de äldsta byggnaderna i Chicago och den enda som klarade sig under någon brand som härjade hela stan för länge sedan vad jag förstår.
Kvällen innan hade vi gått förbi en McDonalds restaurang som inte liknade något vi sett tidigare, vad säger ni? Känns väldigt futuristiskt eller hur?
Vi tog en taxi tillbaka till hotellet, hämtade våra väskor och gick till flygplatsen och checkade in. När vi gått genom säkerhetskontrollen satte vi oss för att äta sen lunch/tidig middag. Jag valde en ceasarsallad och D valde hamburgare och vi var båda väldigt nöjda med maten och vi hade gott om tid så det gick bra för mig att äta.
När vi kom till gaten var det som ett miniatyr-europamöte där, många av våra vänner skulle tydligen med samma flight till Reno och vi stod alla i en liten grupp och pratade tills det var dags att gå ombord.
Framåt kvällen var vi framme i Reno och det är bara ett par minuter med taxi från flygplatsen till hotellet/casinot och vi delade taxi med två engelsmän jag känner.
Efter att ha checkat in så hälsade vi på lite folk vi känner i baren men sen gick vi och lade oss, det är lika bra att ta igen sömn där man kan, veckan brukar bli tyngre och tyngre.

Annars hade jag ju aldrig varit hemma på en lördagskväll

18/5 På lördagskvällen satt jag och chattade med ett par kompisar på Facebook, en av dem var Ah som var orolig för sin hund och bestämde sig för att åka in akut med henne till Ultuna.
Normalt så är jag ju aldrig hemma en lördagskväll men kanske var det meningen att jag skulle vara sjuk och hemma? Visserligen hade jag knappt något röst, men en bästa vän kan man vara även utan röst så länge man orkar ta sig dit. Alltså åkte jag mot Uppsala vid 23 någonting och var framme på Ultuna djursjukhus vid 23.30 ungefär. Vi fick vänta en stund och sen kom de och tog prover och pratade med oss om vad som kunde göras och sen fick vi promenera genom tomma, märka korridorer för att komma till röntgen och hunden Flisa tyckte att det var tung att gå så pass långt och hon var trött och hängig.
Vi hade ett bra teamwork jag, Ah och sköterskan och iförda tunga blyförkläden stod vi och höll Flisa åt alla håll stadigt medan sköterskan tog bilder.
Som vanligt blev folk förvirrade över hur vi hör ihop och de flesta tror att vi är ett par och så var det med veterinärer och sköterskor även på Ultuna. Jag vet inte vad det är som gör att just jag och Ah alltid uppfattas som ett par, jag har nära relationer med många tjejkompisar men bara jag och Ah uppfattas någonsin som ett par... När vi var i London försökte de till och med sälja blommor till henne att ge till mig!
Fast jag måste erkänna att hon nog är lite av kärleken i mitt liv, så det kanske är det de ser?
Slutligen fick vi lämna Flisa där över natten och de skulle ge henne blod, mediciner och dropp.
När vi kommer ut visar det sig att jag har fått böter utanför djursjukhuset!
Hur kan man ens sätta parkeringsförbud mellan vissa tider utanför en akutmottagning?
Det här är garanterat bara för att få in böter för de hade varit där 10 minuter efter att förbudet inträtt...
Det var runt 5 platser som inte hade parkeringsförbud efter 24, men det var rätt trångt där så jag hade ställt mig på nästa rad och där var det visst parkeringsförbud. Det är ju inte direkt så att Ultuna ligger i närheten av något så att folk parkerar där för att lämna bilen...
Jag var i alla fall skitsur och det är principen, inte pengarna. Här är man orolig för en sjuk hund och så ska man få böter också.
Vi ville gärna ta en fika innan vi åkte åt olika håll igen men Uppsala är tydligen en ganska liten stad trots allt och det enda som var öppet var McDonalds. Jag var oerhört törstig och det enda de hade var juice eftersom deras läskmaskin var helt paj...
Vi var väldigt trötta och jag känner att jag blir extra trött när jag är sjuk förstås och det var ju sent, jag var hemma till 3.30.

En del ställer upp fast man inte sett dem på 10 år

13/3 På onsdagen var jag lite piggare eftersom jag fått en insomningstablett kvällen innan och sovit ganska bra under natten. Jag fick frukost på sängen och svarade på några mail.
Kirurgen kom in och tittade till mig och sen fick jag åka hem när pappa dök upp vid 9.20.
De hade tvättat gördeln åt mig och det behövdes två sköterskor för att hjälpa mig in i den, det är som nån typ av tvångströja fast runt magen och höfterna, men det känns bra och tryggt också på nåt sätt. Det håller ju allt på plats.
Sköterskorna är verkligen trevliga på den där kliniken, jag blev till och med kompis med en av dem på Facebook för vi fick så pass bra kontakt.

När jag kom hem så fick jag besök av A, en internetkompis som jag träffat ett par gånger och som bor i Väsby. Vi har inte setts på nästan 10 år, men när jag bad om hjälp på Facebook att ta in ved, då var det hon som ställde upp! Tänk vilken klippa.
Hon tog in en kärra ved åt mig och sen fikade vi, Turre och Judas trängdes i hennes knä under tiden och när hon gått så sov jag på soffan en stund och senare kom mamma och pappa förbi med mat från McDonalds.
Jag hade bett dem att ringa först, men eftersom de kom från varsitt håll, men varsin bil så trodde båda att den andra hade ringt. Så när de ringde på dörren och Turre blev hysterisk så ryckte jag till precis som jag vetat att jag skulle göra om jag inte blev förvarnad och när man rycker till så använder man magmusklerna snabbt och kraftigt och det var allt annat än skönt kan jag lova...
Innan de åkte hemåt igen så hjälpte mamma mig att byta lakan i sängen. De jag hade i var vita och det kändes dumt att ha nya, vita lakan i sängen när det finns risk att man blöder lite.

Askungen flyr hals över huvud

29/12 På lördagen åt jag kokt ägg på knäckemacka till frukost, det var mumsigt värre med en massa ruccola under och lite majonnäs ovanpå! Ägg är gott och jag har ju en massa i kylen att göra mig av med.
Under dagen åkte jag till Solna för att handla nyårsmat på Axfood Snabbgross och grejer till jobbet på samma gång. Sen åkte jag till jobbet och lämnade alltihopa och blev väldigt stressad eftersom jag trodde att larmet gick och att jag slagit in fel kod. Men det visade sig att något larm gått tidigare och den informerade mig om det.
På kvällen var det dags att gratulera mamma på födelsedagen och eftersom det är jul och nyår och en massa födelsedagar i December och januari för oss så brukar mammas tradition vara att hon bjuder på McDonalds mat för enkelhetens skull.
Jag blev upphämtad av svågern och sen åkte vi till stallet för att hämta syrran och ungarna som var där och mockade. Men sen kom jag på att mammas present stod kvar hemma i hallen så vi åkte tillbaka och hämtade den. Jag bor ju mindre än en kilometer från stallet så det var ju lätt gjort. Sen fick vi välja vad vi skulle ha och så åkte pappa och systersonen till McDonalds för att handla.
När vi ätit och snackat en stund fick jag skjuts av en motvillig systerdotter ned till Väsby station och så tog jag faktiskt tåget in till stan! Det ni!
Turre fick stanna hos mamma och pappa, jag skulle träffa en gammal skolkompis i stan för en drink.
Han mötte upp vid Södra Station och sen gick vi en promenad genom ett isigt Söder tills vi kom till Götgatsbacken och då föreslog jag att vi skulle ta en av Bauers ingefäradrinkar (Down Under) när vi ändå var där.
Vi hittade ett bord och stolar så där blev vi kvar en bra stund och hann ta två drinkar var. Vi har inte setts på 3 år och innan dess var det nog 15 år. Men som sagt, gamla vänner kan man vara ifrån hur länge som helst och ändå känna. Vi satt och snackade och hade väldigt roliga och intressanta diskussioner och när vi kände oss klara med Bauer så tog vi tunnelbanan till Hötorget och gick till Dubliner.
Det var inte rasande mycket folk där så vi hittade bra platser och hade fler kul snack och lyssnade på bra livemusik under tiden.
Plötsligt började jag få riktigt ont i huvudet och vid 1 ungefär så undrade O hur jag mådde egentligen?
Tydligen hade mitt animerade, glada sätt plötsligt ändrats och nu var jag inåtvänd och tyst. Sanningen är ju den att har man levt med migrän hela livet så blir man rädd och får en typ av panik när man får migränkänningar när man är så pass långt hemifrån och utan ett enkelt sätt att ta sig hem.
Jag kände mig lite som Askungen när jag vid 1.30 rusade ut på vägen, tog en taxi, gav O en snabb kram och sen var på väg hem....
När man får migrän är plötsligt 700:- för en taxi hem ett mindre problem än att ta tåget...
Turre fick sova över hos mamma och pappa och jag lyckades ta mig hem, sminka av mig, ta en spruta och ramla i säng. Jag blev som medvetslös så snart jag lagt mig.
Tråkigt slut på en annars fantastiskt rolig kväll.

Vanligtvis är de helt underbara

27/12 På torsdagen satt jag mest och tittade på DVD, diskade upp lite och fixade smågrejer i huset och hade en slapp dag. Vid 17.30 var tanken att jag skulle åka till S jobb för att hon skulle fixa mitt hår.
Jag kom nog visserligen precis i tid i slutänden men trots att jag var i god tid från början så var det verkligen på gränsen.
Jag hade tagit en dusch och klätt på mig och precis när jag står och gör en frappé att ta med mig så ringer en kund, efter klockan 17 i mellandagarna...
Vi stänger ju klockan 16 på vanliga dagar, varför tror man då att vi har öppet till efter 17 i mellandagarna när de flesta (inklusive vi) har stängt?
Dessutom var han rent omöjlig att bli av med trots att jag påpekade att jag var ledig och dessutom upptagen och sen, inte förrän 5 minuter senare fick jag honom att lägga på och sen precis när jag ska ur bilen, balanserandes på väska, hund och frappé, då ringer L eftersom jag smsat för att se hur det var med honom. Men som sagt, jag kom nog precis i tid trots allt, tur att det fanns parkering.
Till saken är att vi har världens bästa kunder, de är helt fantastiska. Jag har samma mobiltelefonnummer privat som på jobbet och våra kunder ringer inte på kvällar, helger eller semestrar om det inte är riktig panik och då ber de tusen gånger om ursäkt för att de stör och då har jag inga problem alls att hjälpa till om jag kan.
En gång åkte jag från puben vid 1 på natten för att möta upp Kustbevakningsflyget på McDonalds för att ta emot grejer de skulle lämna till oss... Sånt är ju bara kul enligt mig och eftersom våra kunder är så trevliga så känns det ju som att möta upp en vän.

Hur kan det skilja 3-4 storlekar upptill och nedtill?

19/9 På onsdagen skulle det komma ett par bilspekulanter till och de hade prutat och grejat innan och sagt att de skulle komma och köpa bilen. Men sen liksom de andra så hade de bara en massa att gnälla på. De trodde att bilen var i bättre skick och så vidare, och så vidare. Varför tro de att jag vill ha 43000:- för en bil som spinner som en katt? Troligtvis för att den inte är helt ny. Nu är jag sur som fan, jag funderar på att skrota den istället. Varför ska jag sponsra någon med en bra bil för ingenting? Nej, så pass missundsam är jag, att jag nog hellre låter bli då och ställer bilen på tomten som blomsterbytta än att någon snåljåp får nytta av den.
Jag jämförde bilder på före och efter min viktnedgång och det konstiga är att jag inte ser någon skillnad i spegeln, men på bild syns stor skillnad. Det ligger inte heller till så som ni kanske tror, att jag ser mig själv som tjockare än vad jag är, nej, det är tvärtom. Jag såg mig själv som smalare än jag var och nu har jag liksom kommit närmare min identitet i huvudet. Jag såg inte att det var så jag såg ut, i min hjärna har jag alltid sett ut som på högra sidan av bilden. Skönt att bli mer sig själv!
Till saken hör också att jag är lika sminkad på båda bilderna, det enda som skiljer är färgen på läppstiftet. Men jag ser mer sminkad ut på den högra bilden och det beror på att mina ögon och mun har blivit större i förhållande till resten av ansiktet.

Efter jobbet åkte jag till Stinsen Köpcentrum för att möta upp med kompisen L för att shoppa. Hon skulle ha en lite snyggare höst/vinterjacka och jag behövde ett par toppar till men framförallt en "kostym". Det vill säga ett par byxor och en kavaj som passar ihop.
Medan jag väntade gick jag in på Make Up Store och köpte några blå nagelstenar som ska passa ihop med mitt nya blå favoritlack.
Sen gick jag in på Glitter bara för att ha något att göra och där hade de så hög musik att tjejen som jobbade där skrämde mig två gånger när hon smög upp bakom mig utan att jag hörde henne.
När jag gick ut därifrån sprang jag på en gammal klasskamrat och vi bytte ett par ord och sen ringde L och sa att hon var på plats, klockan var då runt 17.30.
Drygt en halvtimme senare sitter jag redan i bilen på väg hemåt. Då hade L hittat en jacka och jag en kostym!
Sällan har väl två personer varit mer effektiva när de shoppade. Jag tror att vi touchar rekordet.
Dea Axelsson var det som hade en kostym åt mig, den är mörkt grå och byxorna kunde sitta lite bättre, alla bubblor i mina lår synd igenom tyget. Det blir lite löjligt när man är så päronformad som jag, jag köpte en kavaj i storlek 42 för 44 var för stor, men byxorna i storlek 48 var på gränsen till för små. Eller egentligen inte, de sitter jätteskönt, men mina lår är för stora för att det ska se riktigt bra ut. Hade jag tagit en större storlek (det fanns visserligen inte) så hade midjan varit för stor på dem...
Det blev dyrt, nästan 1400:- men jag behöver som sagt detta till mina jobbresor så det är bara att bita ihop. Dessutom så använder jag fortfarande kavajen jag fick av Ju's kusin för 8 år sedan, så bra kvalité håller ju ett tag.
På vägen hem stannade jag och handlade mat på McDonalds och det var jättekö i drive-innen och ingen kö alls inne, så jag gick in och handlade. Där inne stod en kvinna jag känner igen. Hon är ingift i en av de finare familjerna i Väsby och har alltid varit väldigt snorkig och otrevlig. Vi stod i ett stall hennes familj ägde en gång i tiden...
Granne med dem bor Antonia Axelsson Johnsson som jag bara "träffat" en enda gång och ändå har en väldigt positiv bild av. Det är lustigt hur snabbt det går att bilda sig en uppfattning om folk och hur det går till.
Jag var runt 12 år gammal och red ute i skogen, barbacka på min fjording. Jag möter en kvinna på en stor, dyr, fin häst därute i skogen och hon bemöter mig med ett leende och ett glatt hej, det var Antonia. Inte många reagerar på det viset när de ser en unge på en fjording och det gjorde intryck på mig och sedan dess har jag en bild av henne som en trevlig människa som inte ser ned på andra människor. Tänk vad lite det krävs!
När jag kom hem åt jag lite av min mat medan jag och K försökte komma fram till om vi ska till London i December och när och hur i sånt fall. Eller alltså, jag ska ju dit, det har jag ju bestämt, men frågan var om hon skulle kunna följa med eller inte. Vi har ju biljetter till ett event där den 9:e (Post Secret) och jag har bokat hotell också för att vara säker på att få tag i ett bra hotell till rimligt pris.
Nu bestämde vi oss för att köpa flygbiljetter eftersom de gått upp några hundra sedan vi tittade sist för ett par veckor sedan och lär fortsätta att gå upp. Nu är det färdigt, klart, bokat och betalat och eftersom jag gjorde det så kom jag sent till pyssel, men nu är det som sagt färdigt.
På pyssel fixade jag mina naglar och satt kvar en bra stund efter att de andra gått hem och sen tittade jag på Alias när jag kom hem.
Jag tycker att Jennifer Garner är intressant. Hon är en typisk "girl next door" men är väldigt, väldigt vacker när hon gör sig fin. Hon är mjuk och verkar nästan svag ibland, medan hon är vass och iskall på något sätt. Jag tycker att hon ibland spelar över och ibland är jättebra, jag kan liksom inte bestämma mig när det gäller henne, men trevlig att vila ögonen på är hon i alla fall.
I ett av avsnitten jag tittade på denna kväll spelar hon att hon är en svensk tjej och med tanke på att hon lärt sig en hel ramsa med svenska ord så tycker jag att hon skötte sig utmärkt. Visst låter det inte perfekt, men hon har till och med lite dialekt som jag inte riktigt kan placera, men hon har helt klart ansträngt sig för att låta rätt.

Det kryllar av hingstar

14/9 På Fredagen var det för första gången kö på badrummet hemma, jag och K skulle iväg samtidigt eftersom jag hade ett möte i Uppsala klockan 9. Jag var ju tvungen att duscha och tvätta håret också eftersom jag skulle på möte och sen vidare till Vetlanda efter jobbet.
Jag var tvungen att åka till kontoret först eftersom jag inte kunnat ta hem alla papper och grejer som jag behövde dagen innan. Jag ville ju inte gärna bära med mig allt detta när jag gick hem.
Alltså hämtade jag upp lite papper och sånt och så åkte jag mot Uppsala.Jag hade ju inte riktigt räknat med att det skulle vara tvärstopp på motorvägen åt det hållet för det händer inte ofta. Men nu stod det stilla ett tag eftersom de höll på att bärga en lastbil i högra körfältet.
En stund senare var jag i alla fall på väg och kollegan J skickade vägbeskrivning på sms så när jag väl kom till Uppsala så gick det snabbt och smidigt att hitta till Uppsala Garnison. Självklart regnade det när vi skulle kliva ur bilarna och gå till vaktkuren och checka in och vi blev rätt blöta under den lilla stund vi var ute i regnet. Sen åkte vi igenom området tills vi kom till vår kund och sen testades det hjälmar och mättes huvuden och när alla var nöjda och glada så tog vi en kaffe, tittade på några häftiga helikopterfoton och snackade.
Jag kom tillbaka till kontoret vid 11.30 och svarade på lite e-mails och så innan jag var tvungen att packa ihop arbetet för denna vecka och åka mot Vetlanda och Fjordhäst Riksutställningen.
Det var en hel del trafik när vi åkte mot stan, men inga direkta köer och det gick relativt smidigt att komma till Västerhaninge där vi skulle möta upp S och byta till hans bil.
Jag parkerade min bil på hans parkering och så lastade vi våra väskor från min bil till hans och strax senare var vi iväg.
Vi stannade strax söder om Norrköping och åt på McDonalds och det var kanske inte så smart eftersom jag ätit väldigt lite den senaste veckan så det fick jag ångra senare. Latten var säkert dödsstöten för min laktosintolleranta mage...
Vi skulle göra ett stopp i Nykil utanför Linköping för att hälsa på P och E som bor där på en gård.
Vi fick en genomgång av det kommande SM:et som kommer att hållas på Öknaskolan nästa sommar och vi fick se bilder på området.
Sen åkte vi iväg till hingstbetet för att se alla unghingstarna som går där. Det är 5 fjordingar, 2 russ och en ardenner och när de väl hörde oss vissla och ropa kom de dundrande i galopp ned för backen för att hälsa.
De är helt översociala allihopa och det gick inte att ta ett stag utan att bli förföljd av nyfikna, keliga hästar som ville pussas, klias och smaka på mitt hår, skor och kläder.
Av någon anledning så hamnade jag om och om igen i en grupp av 6 hästar som trängdes runt mig, medan de andra 4 stod tillsammans med en häst...
Jag som gärna ville hålla mig någorlunda ren fick flytta på mig hela tiden för att inte bli för skitig. Skorna som var av mocka gick däremot inte att hålla torra i det höga gräset och mina fötter kippade och skorna stank när vi kom tillbaka till bilen.
Sen insåg vi att vi haft alldeles för trevlig för klockan hade hunnit bli väldigt mycket och vi åkte tillbaka hem till deras gård, beundrade hingsten Curry en stund, lånade toaletten och kom slutligen iväg mot Vetlanda på nån liten väg som P sagt att vi skulle ta. Navigatorn tycktes lika förvirrad som vi för vi hamnade nog fel med tanke på att vi borde ha kommit ut på en större väg till slut, men till Vetlanda kom vi i alla fall om än sent. Den här gången skulle vi bo på Stadshotellet och vi åkte direkt dit för att checka in.
Vårt rum var litet och trångt och sängarna hårda, men det var nog mest min åsikt, de andra verkade relativt nöjda. Jag är nog bortskämd efter alla mina resor kanske. Jag skulle ta bäddsoffan men fick kramp i korsryggen efter bara 15 minuter så syrran erbjöd sig att testa och tyckte att den gick att sova på och var snäll nog att offra sig. Jag hade redan bestämt mig för att försöka få tag i ett till rum för jag insåg att jag inte skulle kunna sova i den sängen och när jag inte får sova, då blir jag ilsk.
Syrrans säng som jag fick ta över var mycket bättre men inte på långt när bra alls i alla fall. Men sova kunde jag större delen av natten i alla fall.
Det var nattklubb nere i baren under natten och hela byggnaden dunkade, men vi var trötta nog att sova i alla fall.

Sticker man ut hakan tycker ingen om en...

31/3 På lördagsmorgonen blev jag väckt av H vid 8.45 ungefär och gick upp och hasade ut till toan i pyjamas. Jag hade sovit relativt bra men alldeles för få timmar för en fredagsnatt. Vi åt en snabb frukost och tog med oss kaffet i bilen och H åkte med mig så att jag skulle få lite sällskap jag som får åka ensam i två dagar annars.
Vi skulle till Gränna för årsmöte i fjordhästföreningen och vi kom ungefär till Mantorp på torra, fina vårvägar, sen satte det igång att snöa en hel del och strax senare var det riktigt snöstorm. Det var då jag var glad att jag inte hunnit byta till sommardäck innan jag åkte vilket visserligen inte bara var på grund av dåligt med tid utan också en rädsla för att det skulle bli snö...
Lagom tills vi var på plats på Motell Vätterleden så såg man inte längre Vättern från deras parkering trots att den ligger så nära, så mycket snöade det. Dessutom blåste det riktigt ordentligt.
När vi kom in fick vi kaffe och macka och alla satt och snackade i små och stora grupper, det är alltid hög stämning när vi ses allihopa.
När det var dags för årsmöte började ordförande med att visa film från Scandinavium där Malin Bayard, Rolf-Göran Bengtsson, Ludger Beerbaum och tre andra väldigt duktiga och kända ryttare red och körde varsin fjordhäst. Jag önskar ju att jag varit på plats men nu fick jag i alla fall se det på film. Det gick tyvärr inte att höja ljudet så pass att vi kunde höra vad ryttarna sa i sina intervjuer men jag tänkte försöka lägga tassarna på den där filmen så att jag kan få höra vad de sa. Det var i alla fall väldigt lyckat alltihopa, både inslaget på Scandinavium och att visa det för oss som kom till årsmötet.
Under mötet hade jag som vanligt svårt att hålla käften fast saker och ting egentligen inte rör mig längre eftersom jag inte ens har någon häst. Men faktum är att jag fortfarande brinner för rasen och dess bästa och har ganska starka åsikter om hur vi kan få andra människor att förstå hur bra de är och svaret är PR, PR, PR! Vi borde gå i kurs hos Islandshästföreningen, de vet hur man marknadsför en ras! Jag personligen tycker att vi har en ras som kan erbjuda mycket mer och ändå säljer vi färre fjordhästar och till lägre pris än vad de säljer sina hästar. Ja, vad jag försöker säga så var det nog en och annan som störde sig på att jag stack ut hakan om och om igen och kanske fokuserade mer på det än vad jag sa, men om priset för marknadsföringen av fjordhästen är att jag blir illa omtyckt så må det vara så. Stämningen var trots allt mycket god på mötet och vi kom alla ur det med vänskapsbanden i behåll.
Jag åkte hem direkt efter mötet och hade en jobbig resa med kastvindar åt alla håll, men det var i alla fall inte så mycket trafik och inte särskilt mycket snöfall heller.
Jag stannade för proviantering och kisspaus på McDonalds i Norrköping och åkte vidare direkt och kom hem vid 17 och hämtade Turre hos mamma och pappa på vägen. Hemma hade det också snöat och även om det nu var klarblå himmel och sol så låg det rätt mycket snö på tomten.
Jag hade pratat med kusin S i telefon på vägen hem och vi hade kommit fram till att hon hade tandvärk och hon ville vänta och se om det blev bättre medan jag tryckte på och tyckte att hon skulle ta tag i problemet medan det var dag. Vi skulle ha gått ut på kvällen men kom fram till att vi skulle stanna hemma och ta det lugnt istället eftersom hon hade så ont.
När jag kom hem var jag vimmelkantig av trötthet och gick och lade mig och sov i 1½ timme eller nåt, sen gick jag upp och diskade och satte en bröddeg och sen dök S upp. Vi tittade på Bridesmaids och sen The Proposal och åt mackor och drack te.
Tidigare hade jag gjort en varsin smoothie åt oss och använt färsk ananas och det var sådär, jag vet inte om jag gillade det särskilt mycket faktiskt.
Jag är glad för det mesta men jag skrattar väldigt sällan men vi fick ett riktigt skrattanfall i köket när jag undrade om S ville ta med sig en halv limpa som jag pekade på och hon svarade att hon var mätt... Jag menade ju om hon ville ta med den hem inte om hon ville äta en halv limpa innan hon åkte. Det var skönt att få skratta lite och vi hade svårt att sluta. Sen började S få riktigt ont i munnen så vi proppade henne full med tabletter och försökte räkna ut vilka hon kunde ta och inte och när hon kunde ta fler.
Det konstiga var att hon liksom jag inte alls kände någon verkan av Voltarentabletterna som jag fick vid min näsoperation, vi börjar undra om det är sockerpiller...
S åkte hem vid 2 ungefär och jag satt uppe en stund till och kom i säng vid 3.30.

Hur många ämnen kan man täcka på 2½ timme?

11/3 På söndagen gick jag upp klockan 11 och då gick Turre och morgonmös med Ju istället. Jag rakade ur askan och tände i spisen. Sen bakade jag pannbröd och sen gick Ju upp och gjorde sin krämiga äggröra åt oss.
Vi åt i god ro men sen satte vi igång att packa, städa och diska för glatta livet. Jag tog in ved, packade bilen, torkade ytorna, ställde undan utestolarna, tömde slaskhinken och sopade golvet, Ju diskade, torkade och ställde undan allt. Jag tror vi båda är rätt nöjde med den uppdelningen för vi har haft den sedan vi var runt 15-17 år.
Sen tog vi med oss soporna och åkte hemåt.

På vägen hem från Ju försökte jag få tag i systerdottern för att berätta om inbrottet men kom inte fram på hennes telefon, sedan ringde jag upp G som försökt ringa mig. Jag var i Väsby vid 15 fixade lite utanför dörren vid verandan och trappen och rabatten. Men när jag skulle lägga in några grejer i förrådet för vintern så visade det sig att nyckeln inte låg där den alltid ligger... jag kan inte komma på var den kan ha tagit vägen. Undrar om jag måste göra inbrott i mitt eget förråd lagom tills gräsmattan behöver klippas?
Jag tumlade i säng på eftermiddagen och var som medvetslös i nån timme och sen var jag tvungen att gå upp för jag skulle på en blind date och eftersom han bor i Uppsala hade vi bestämt att ses på McDonalds.
Han visade sig vara väldigt trevlig, lättpratad, ärlig och rätt söt också faktiskt. Hurvida jag eller han är intresserad av den andra är jag inte beredd att gissa på, men kul hade vi och skiljdes inte åt förrän 2½ timme senare. Då hade vi täckt ämnen som Harry Potter, Sagan om ringen, Andra Världskriget, Ondska, Politik, bilar, Barn, Hundar, Hästar och en massa, massa annat.
Det var i alla fall en givande stund.
Jag åkte hem och fixade lite med helgens bilder efter det och kom i säng vid 1 ungefär tror jag.

Kan nåt gå rätt?

10/3 På lördagen gick jag upp klockan 9 och då skulle jag bara fläta håret, klä på mig, göra frappé och smoothie och sen skulle jag vara iväg. Första delen av den planen gick kvickt och smärtfritt men när det var dags att göra smoothie så började mixern att läcka i botten och när jag skulle försöka hälla över den i en burk så rann det över hela bänken, skåpluckorna och golvet... Det tog ett tag att göra rent och som tur var fanns det tillräckligt med smoothie kvar så att jag slapp göra om det.
Ganska mycket försenad pallrade jag mig och mina väskor till bilen och kom iväg. Smoothien var till senare så jag åkte förbi McDonalds för att köpa frukostmacka. Jag beställde McToast och fick vänta i 15 minuter! Snacka om snabbmat, det hade ju gått fortare att stanna hemma en stund till och baka scones...
Efter mycket om och men var jag på väg hem till Ju, men även hon hade haft problem denna morgon och jag skickade ett tröst-sms om att jag väljer att tro att det är ödet som inte vill att vi ska vara längre fram än så just då.
Vi kom iväg från Ju och vid 12 var vi framme vid torpet. Isbacken var visserligen hal och nu fanns ingen snö på sidan som jag kunde använda, men det var ljust och jag körde som en rallyförare uppför och gjorde tydligen precis rätt för vi kom upp på första försöket.
Dörren till utedasset stod öppen och Ju blev lite misstänksam och skyndade in i stugan och om ut igen och sa att allt var i ordning.
När jag klev över tröskeln var det första jag såg en död mus innanför dörren, den hade hon missat och vi undrade vad i hela friden den dött av? Det var ju knappt en vecka sedan vi lämnat torpet och nu låg det en död mus där.
Sen gick jag lite längre in och när jag stod mitt i rummet vände jag mig mot Ju och sa: -Det har hänt nåt här...
Just då såg jag den lilla pigtittaren liggande på golvet nedanför byrån och då gick Ju till fönstret och konstaterade att någon brutit upp det. De enda spåren av dessa inbrottstjuvar var det uppbrutna men stängda fönstret, ett mulitverktyg liggande på spisen och pigtittaren på golvet. Senare insåg vi att första förbandslådan var öppnat också men inget var stulet, förstört eller tillstökat. Vad var syftet? Och hur i hela friden kom de upp för backen?
Och var det därför ödet ville hålla oss ifrån torpet ett tag till eller hände det förra helgen?
Hur hittade de ens dit?
Vi tände i spisen och jag skruvade fast fönstren och använde mig av brytmärkena så att jag inte skulle förstöra nåt mer, sedan virade jag fast fönstret inifrån också så att det skulle bli lite besvärligare att ta sig in om de gör det igen.
Sen gick vi ut en promenad i skogen och jag fotade, jag tycker inte att skogen riktigt gör sig rättvisa på bild sådär på våren, men jag fick ett par fina i alla fall. Jag skulle vilja ha ett makroobjektiv som gör att jag kan komma ännu närmare mossa och grejer, undrar om det finns och vad det kostar?
Vi hittade grävspår av vildsvin eller älg troligtvis och de små kärren i skogen reflekterade det gröna ljuset och såg helt trollska ut.
När vi kom tillbaka insåg vi hur varmt det var i solen så vi ställde ut stolarna där och tog en cider och en öl och bara hade det bra i solen, det var faktiskt varmare där ute i solen än inne i stugan.
Turre var jättenöjd men verkade undra lite vad som skulle hända sen.
Men vi blev sittande där tills solen försvunnit bakom träden, då gick vi in.
Senare på kvällen funderade vi på hur vi skulle tillaga laxen, vi ville ju inte ha någon onödig disk... Med gensamma krafter kom vi på idén med att göra små laxpaket och lägga i vedugnen. Sagt och gjort, jag gjorde  paket av laxen, örtsalt, salt, peppar , rödlök och tomater och sen åkte paketen in i ugnen.
Ju gjorde sallad, kokade ris och gjorde dragonsås och det visade sig vara underbart gott alltihopa och kändes jättelyxigt trots att det åts från papperstallrikar.
Yatzy hör liksom till torpet och de två första omgångarna var inte särskilt imponerande även om Ju hade rätt bra poäng, men såhär såg våra första 3 kast ut, Ju har alltså 60 poäng efter 3 kast. Det var trots allt jag som vann i slutänden och det ganska stort och för en gångs skull slog jag faktiskt Yatzy! Resten av kvällen satt vi och pratade och eldade och vi fortsatte att prata efter att vi lagt oss och pratade så länge att vi var tvungna att gå och kissa igen innan vi kunde försöka sova. Jag somnade vid 3-4 men vaknade nästan direkt eftersom jag åter hade "restless legs" så jag fick gå upp och ut för att kyla benen och ta värktabletter och sen somnade jag slutligen.

Vad ger man en sån som har allt den vill ha?

3/3 På lördagen gick vi upp lite tidigare och det var återigen morgontrötta jag som var först upp men den här gången efter att verkligen ha tvingat mig själv. Jag tände i spisen och satte igång att baka, en stund senare kom Ju och satte igång med äggröra medan barnen började packa ihop sina sängkläder, duka och samla ihop sina saker.
När vi ätit frukost hjälptes vi alla åt att packa bilen, städa, bära in ved och diska och det gick överraskande fort alltihopa.

Sen halvgled jag och Ju nedför backen i min bil medan barnen gick till fots ned med de lånade skottkärrorna. Sen körde Ju upp för den sista hala backen med sin bil som tack vare de lånade snökedjorna kom upp utan några större problem.
Snökedjorna passade inte riktigt på hennes bildäck så väl uppe för backen var de tvungna att tas av och så körde hon försiktigt, försiktigt den sista hala biten och så snart det var snöfritt så stannade vi och packade in hennes och A's grejer i Ju's bil och sen åkte vi hem på varsitt håll.
När vi stod där vid sjön som pustade iskall vind över oss, så undrade vi när isen skulle släppa och Ju sa att vi skulle bada bastu och hoppa i sjön nästa helg. Vi får väl se....

Vi var hemma i Väsby vid 14 och jag åkte förbi McDonalds för lite lunch att ta hem och sen lämnade jag av ungarna hemma hos dem.
Jag hade bara varit borta 2 dagar men det var visst tillräckligt för att några små blomknoppar skulle hinna titta upp ur jorden, vågar man hoppas på en tidig vår?
Trots att jag sovit rätt bra under helgen så var jag så trött att jag nästan hallucinerade så jag hoppade i säng efter lunchen och somnade som en stock och sen gick jag upp och duschade och fixade till mig och stod och försökte bestämma mig för byxor eller klänning och bestämde mig slutligen för byxor fast jag egentligen hellre ville ha klänning. Det känns som om det är en mycket mindre risk att vara överklädd om man har byxor...

Jag hade funderat i flera veckor på vad L skulle kunna tänkas vilja ha i 40-års present och inte kunnat komma på nåt som var lämpligt och slutligen funderade jag snarare i banorna; Vad kan jag som inte hon kan? Och då kom jag fram till att ge henne ett presentkort på en fotosession för henne och hennes häst, inklusive 2 stycken A4-förstoringar. Det är något jag faktiskt är rätt bra på och nåt som är svårt att göra själv. För att det inte skulle se för torftigt ut med ett datautskrivet presentkort som jag inte ens hade ett snyggt kuvert till så lade jag det i en snygg påse och lade ned en liten flaska äkta champagne, ett ciggpaket och en Mentos-rulle. På vägen till lokalen stannade jag på macken och i brist på blommor så köpte jag en varsin liten Grattis-Chokladask till de tre jubilarerna, så L fick en sån i sin påse också. Det kändes fel att dyka upp tomhänt till de andra trots att jag inte träffat de tidigare och med tanke på hur glatt förvånade de blev så var jag nog den enda som hade med något till alla tre... hoppsan.
L verkade bli glad för presenten och efter att hon presenterat mig för sin mamma, kusin och några stallkompisar var det dags för mat och det var fräscht och gott. Ljudnivån var jättehög och efter att ha ätit upp gick jag in i ett annat rum och pratade med en gammal internetkompis jag tyckte mig känna igen trots att jag inte träffat henne på 10 år, men då gillade jag henne och hon visade sig vara samma trevliga, glada tjej ännu så jag satt och pratade med henne, hennes sambo och ett annat par och de var roliga och trevliga och släppte glatt in mig i gänget.
Efter en stund blev det för tungt för mig att stanna kvar, jag hade nu fått värk i kroppen och frös, tecken på att min sköldkörtel har gett upp för dagen, dessutom satt Turre i bilen och det var rätt kallt denna kväll, flera minusgrader. Så jag åkte hemåt och var rätt nöjd med min helg så långt.