Har ni klättrat 15 våningar någon gång?

9/12 På söndagen vaknade vi återigen relativt sent och när vi gjort oss i ordning gick vi raka vägen till Soho och Balans igen för båda kände för deras fräscha brunch.
På vägen såg vi ett hästekipage, fina, glada hästar, men lite väl tunna tycker jag.
Eftersom K hade köpt frukttallriken dagen innan köpte nu jag en "Berry bowl". Jag trodde att det skulle vara samma sak som dagen innan ungefär, fast med bara bär och ingen annan frukt.

Tyvärr var det snarare fruktyoghurt med lite bär och det funkar ju inte lika bra som en liten klick yoghurt när man är laktosintollerant... Alltså fick K äta upp det mesta, jag smakade bara.
Eftersom jag inte hade fått i mig frukosten dagen innan ordentligt så valde jag nu bara toast med porcherat ägg på och det räckte med en skiva och äggen, sen var jag proppmätt...
Efter frukost gick vi till en av underklädesbutikerna vi varit i dagen innan för att titta och också byta en sak som K köpt.
Jag köpte några snygga stay ups och höfthållare, sånt är svårt att hitta i min storlek i Stockholm tycker jag, det är nog billigare i London också. Jag köpte också ett par lack-stay-ups, ni får se en bild om ett par dagar. Jag har ingen aning om vad jag ska ha dem till, jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle visa mig ute i det. Men de var såååå coola och kostade bara runt någon hundralapp, så jag var bara tvungen.

Vi traskade runt en stund och satte oss på Starbucks en stund och sen gick vi tillbaka till hotellet och lämnade våra grejer och sen gick vi på promenad. Vi gick förbi Downing Street till Houses of Parliament, gick över Themsen där och gick sen utefter floden hela vägen till Tower Bridge där vi gick över och tog tunnelbanan tillbaka. På vägen hann vi passera en julmarknad där vi köpte "Mulled Wine" bara för att testa och inte ens K som gillar vin tyckte att det var gott. Hon tvingade dock i sig sitt, jag tvingade i mig hälften, erbjöd henne det och kastade det sen och dyrt var det också, runt 50:- för en liten pappmugg...
Vi gick förbi en biopremiär också och funderade på att stanna och titta eftersom det var Hitchcock och därmed skådisar som Anthony Hopkins, Helen Mirren och Scarlet Johansen. Men det visade sig att de skulle komma först om runt 45 minuter så då orkade vi inte vänta.

Det var behagligt väder och så länge vi gick så var vi precis lagom varma, det var ett vackert ljus som höll i sig ganska bra precis tills vi promenerat klart. När det blev lite kyligare köpte vi en kaffe på Starbucks och traskade vidare.
När vi gick ned i tunnelbanan började det småregna lite, men 6 stationer senare när vi klev av så hade det regnat klart redan.
När vi kom tillbaka var fötterna lite möra, vi hade gått i runt 2 timmar.

Jag tog en dusch och sminkade om mig och sen var det dags att åka på evenemanget vi åkt till London för, Postsecret.
Vi tog tunnelbanan till Russel Square och sen tog vi ett dumt beslut när vi såg att det bara var hiss eller trappor upp från tunnelbanan. Det stod mycket folk i kö så vi tänkte: -Vi tar trapporna, hur illa kan det vara? Väldigt illa visade det sig... Inte förrän vi kommit en bra bit upp hörde vi vad de egentligen sa i högtalarna hela tiden. Det är 175 trappsteg till markplan, detta motsvarar ungefär ett 15 våningshus. Hoppsan, det var lite sent att vända så vi kämpade på och kom upp flåsande och svettiga, men vi tog oss upp i alla fall.
Sen gick vi lite fel när vi skulle leta upp universitetet men slutligen efter en lång omväg kom vi rätt i alla fall.

Vi fick rätt bra platser trots att många kommit före oss, de flesta vill visst sitta precis rakt framför scenen snarare än nära, vi satte oss på första raden vilket gjorde att främst K hade gott om rum för sina långa ben, att vi satt lite vid sidan om Frank gjorde inte så mycket för han var bra på att vända sig så att alla skulle se och höra bra.
Kanske var det för att vi blivit så varma och svettiga på vägen till Universitetet men efter en stund var vi helt nedkylda i hallen och båda två satt med alla ytterkläder på och frös i alla fall.

Frank berättade historien om Postsecret och sen delade han med sig av sina erfarenheter genom åren och varför han tror att det finns ett behov av att dela med sig av sina hemligheter och sen läste han upp ett par stycken. Vissa är ju roliga, andra sorgliga och en del är helt enkelt rent av skrämmande. Efteråt fick de som ville dela med sig av sina hemligheter och det var också hjärtskärande i vissa fall. Som tjejen som var utfryst på jobbet och vars "vänner" aldrig ringer tillbaka till henne och inte hört av sig på månader...
Andra är ju mer kul, som tjejen som väger sig före och efter hon går och bajsar...
 Naturligtvis var många av dem väldigt nervösa för att ställa sig upp och tala inför så många människor så de pratade fort, otydligt, mumlande och väldigt långt ifrån mikrofonen så jag som inte har engelska som modersmål hade ofta väldigt svårt att höra vad de sa.

Jag hade köpt två av böckerna på plats och ställde mig i kön för signering av Frank eftersom jag ju samlar på signerade böcker.
Jag hade tur och hamnade rätt långt fram i kön och han var vänlig, stämplade och signerade min bok och bytte ett par vänliga ord med mig varav jag fick chansen att säga att vi åkt hela vägen från Sverige för att se honom.

Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Leicester Square, den här gången tog vi hissen ned för övrigt, sen gick vi till China Town för att få i oss lite mat.
Jag tog ännu en Won Ton Noodle Soup, K tog en annan soppa och sen delade vi på stekta grönsaker med extra vitlök. Det var ruskigt gott och jag fattar inte varför det är så svårt att få till det hemma?

Sen gick vi tillbaka till hotellet, klockan var väl 22-23 när vi kom dit och trots att jag var så trött så ögonen gick i kors så "läste" jag hela den ena boken innan vi släckte vid 1.30. De kort som var roligast eller mest tragiska läste jag högt för K medan hon målade naglarna.

Jag hade inga problem att somna, men jag som alltid är för kall, vaknade faktiskt av att det var för varmt i rummet och då hade vi ändå haft fönstret öppet i två dygn...

Hur kan det skilja 3-4 storlekar upptill och nedtill?

19/9 På onsdagen skulle det komma ett par bilspekulanter till och de hade prutat och grejat innan och sagt att de skulle komma och köpa bilen. Men sen liksom de andra så hade de bara en massa att gnälla på. De trodde att bilen var i bättre skick och så vidare, och så vidare. Varför tro de att jag vill ha 43000:- för en bil som spinner som en katt? Troligtvis för att den inte är helt ny. Nu är jag sur som fan, jag funderar på att skrota den istället. Varför ska jag sponsra någon med en bra bil för ingenting? Nej, så pass missundsam är jag, att jag nog hellre låter bli då och ställer bilen på tomten som blomsterbytta än att någon snåljåp får nytta av den.
Jag jämförde bilder på före och efter min viktnedgång och det konstiga är att jag inte ser någon skillnad i spegeln, men på bild syns stor skillnad. Det ligger inte heller till så som ni kanske tror, att jag ser mig själv som tjockare än vad jag är, nej, det är tvärtom. Jag såg mig själv som smalare än jag var och nu har jag liksom kommit närmare min identitet i huvudet. Jag såg inte att det var så jag såg ut, i min hjärna har jag alltid sett ut som på högra sidan av bilden. Skönt att bli mer sig själv!
Till saken hör också att jag är lika sminkad på båda bilderna, det enda som skiljer är färgen på läppstiftet. Men jag ser mer sminkad ut på den högra bilden och det beror på att mina ögon och mun har blivit större i förhållande till resten av ansiktet.

Efter jobbet åkte jag till Stinsen Köpcentrum för att möta upp med kompisen L för att shoppa. Hon skulle ha en lite snyggare höst/vinterjacka och jag behövde ett par toppar till men framförallt en "kostym". Det vill säga ett par byxor och en kavaj som passar ihop.
Medan jag väntade gick jag in på Make Up Store och köpte några blå nagelstenar som ska passa ihop med mitt nya blå favoritlack.
Sen gick jag in på Glitter bara för att ha något att göra och där hade de så hög musik att tjejen som jobbade där skrämde mig två gånger när hon smög upp bakom mig utan att jag hörde henne.
När jag gick ut därifrån sprang jag på en gammal klasskamrat och vi bytte ett par ord och sen ringde L och sa att hon var på plats, klockan var då runt 17.30.
Drygt en halvtimme senare sitter jag redan i bilen på väg hemåt. Då hade L hittat en jacka och jag en kostym!
Sällan har väl två personer varit mer effektiva när de shoppade. Jag tror att vi touchar rekordet.
Dea Axelsson var det som hade en kostym åt mig, den är mörkt grå och byxorna kunde sitta lite bättre, alla bubblor i mina lår synd igenom tyget. Det blir lite löjligt när man är så päronformad som jag, jag köpte en kavaj i storlek 42 för 44 var för stor, men byxorna i storlek 48 var på gränsen till för små. Eller egentligen inte, de sitter jätteskönt, men mina lår är för stora för att det ska se riktigt bra ut. Hade jag tagit en större storlek (det fanns visserligen inte) så hade midjan varit för stor på dem...
Det blev dyrt, nästan 1400:- men jag behöver som sagt detta till mina jobbresor så det är bara att bita ihop. Dessutom så använder jag fortfarande kavajen jag fick av Ju's kusin för 8 år sedan, så bra kvalité håller ju ett tag.
På vägen hem stannade jag och handlade mat på McDonalds och det var jättekö i drive-innen och ingen kö alls inne, så jag gick in och handlade. Där inne stod en kvinna jag känner igen. Hon är ingift i en av de finare familjerna i Väsby och har alltid varit väldigt snorkig och otrevlig. Vi stod i ett stall hennes familj ägde en gång i tiden...
Granne med dem bor Antonia Axelsson Johnsson som jag bara "träffat" en enda gång och ändå har en väldigt positiv bild av. Det är lustigt hur snabbt det går att bilda sig en uppfattning om folk och hur det går till.
Jag var runt 12 år gammal och red ute i skogen, barbacka på min fjording. Jag möter en kvinna på en stor, dyr, fin häst därute i skogen och hon bemöter mig med ett leende och ett glatt hej, det var Antonia. Inte många reagerar på det viset när de ser en unge på en fjording och det gjorde intryck på mig och sedan dess har jag en bild av henne som en trevlig människa som inte ser ned på andra människor. Tänk vad lite det krävs!
När jag kom hem åt jag lite av min mat medan jag och K försökte komma fram till om vi ska till London i December och när och hur i sånt fall. Eller alltså, jag ska ju dit, det har jag ju bestämt, men frågan var om hon skulle kunna följa med eller inte. Vi har ju biljetter till ett event där den 9:e (Post Secret) och jag har bokat hotell också för att vara säker på att få tag i ett bra hotell till rimligt pris.
Nu bestämde vi oss för att köpa flygbiljetter eftersom de gått upp några hundra sedan vi tittade sist för ett par veckor sedan och lär fortsätta att gå upp. Nu är det färdigt, klart, bokat och betalat och eftersom jag gjorde det så kom jag sent till pyssel, men nu är det som sagt färdigt.
På pyssel fixade jag mina naglar och satt kvar en bra stund efter att de andra gått hem och sen tittade jag på Alias när jag kom hem.
Jag tycker att Jennifer Garner är intressant. Hon är en typisk "girl next door" men är väldigt, väldigt vacker när hon gör sig fin. Hon är mjuk och verkar nästan svag ibland, medan hon är vass och iskall på något sätt. Jag tycker att hon ibland spelar över och ibland är jättebra, jag kan liksom inte bestämma mig när det gäller henne, men trevlig att vila ögonen på är hon i alla fall.
I ett av avsnitten jag tittade på denna kväll spelar hon att hon är en svensk tjej och med tanke på att hon lärt sig en hel ramsa med svenska ord så tycker jag att hon skötte sig utmärkt. Visst låter det inte perfekt, men hon har till och med lite dialekt som jag inte riktigt kan placera, men hon har helt klart ansträngt sig för att låta rätt.

Supernovas supergoda fiskgryta

28/3 Jag hade ju bjudit in mamma och pappa till middag på onsdagen och hade tänkt att göra min supergoda fiskgryta som jag hittade på för ett par år sedan när jag var tvungen att tillaga en massa saker som inte fick plats i den nya frysen. Mamma och pappa var inbjudna även då och tyckte att fiskgrytan var det bästa de ätit på länge fast det ändrade det senare till det bästa de ätit någonsin...
Om någon är intresserad kan jag skriva ut receptet.
Jag gjorde i alla fall grytan och vid 19 kom mamma och pappa och vi var lika förundrade denna gång hur det kan bli så fruktansvärt gott!
Efter maten drack vi kaffe och te och tog en Delicatoboll.
När de gick vid 21 diskade jag upp och städade i köket och satte mig sen och tittade på Bones med gott samvete.

Tänkte bara visa ett par extra bilder i det här inlägget. Den med bilden från Rio kommer från postsecret.com och jag känner igen mig lite i den. Jag känner mig mer som mig själv liksom när jag reser.

Bilden på skrivbordet med alla kameror är taget i brorsans kontor. Han är kameragalen och kan inte riktigt bestämma sig vilken som är roligast. Själv tycker jag att just det faktumet är väldigt roligt.

Bilden på Turre och Judas är en illustration av hur trångt det är i sängen när jag sover middag. Är de inte söta?

Jag i närbild

På måndagen kollade jag som vanligt på de nya hemligheterna på postsecret.com och som vanligt är det rörande, skrämmande, roligt och gulligt allt i en salig blandning.

Det händer att jag smsar när jag kör fast jag känner att jag blir en farlig bilförare, men jag "måste" ju bara svara på smset jag fick... Nej, låt oss göra en pakt, vi struntar i att svara på sms just när vi kör, okey? Det där med katten tyckte jag var jätteroligt för övrigt och det där med chefen också.

På eftermiddagen fick jag som tur var en tid hos naprapaten M, han ställer alltid upp om han kan när det krisar. Han undrade vad sjutton jag pysslat med eftersom min nacke hade hoppat iväg åt båda håll, men jag kan inte komma på att jag gjort något utöver det vanliga...

Han fixade i alla fall till min nacke och nu ska jag förhoppningsvis känna mig bättre och slippa fler migränanfall.

När jag kom hem från jobbet var jag helt slut och höll på att somna där jag satt, så jag gick och lade mig. Jag stängde av ljudet på telefonen för att inte bli störd så jag ställde inget larm, det var ju liksom ingen idé om man inte har ljudet på. Jag tvärsomnade och vaknade 2 timmar senare! Oj, nu attans var det bråttom! Jag hoppade in i duschen , sminkade mig kvickt som en virvelvind och hann faktiskt i tid till quizzet, men någon middag hade jag ju inte haft tillfälle att äta. Jag som har så jäkla dåligt med pengar nu, till och med krediten är slut. Jag vann ju tävlingen på Tudors Halloweenparty och då fick jag ju ett presentkort på 200:-, men det kunde jag inte hitta i paniken när jag skulle åka hemifrån.

Lagom tills jag betalat mat och dricka på Tudor och skulle lägga ned kvittot i plånboken, då hittade jag det, det låg i sedelfacket...
Jag spelade med G och M och de två tjejerna T och A. T känner jag igen men har aldrig haft tillfälle att prata med henne, men hon verkar jättetrevlig. A har jag aldrig träffat tidigare men hon ska med till Italien på torsdag.

Vi lyckades långt över min förvöntan med quizzet och kom faktiskt 3:a med 40 poäng, men 3.a räknas inte, det finns bara 1:a och 2:a placering. Men med ett lag som aldrig spelat ihop tidigare så var det riktigt bra, det brukar ta ett tag innan man spelar "ihop" sig. G skulle ta kort på mig och M och närbilden på mina porer är resultatet... hmmm, hur lyckas man zooma så pass och dessutom inte märka det förrän efteråt?

När jag kom hem tittade jag lite på Hung och tog en nattmacka med grönt te innan jag gick och lade mig.Häromdagen såg jag förresten att de ska öppna et Bauhaus i Upplands Väsby, det blir ju praktiskt och bra. Men vi har inte riktigt kommit på hur de ska få plats i lokalen... Jag gillar inte servicen på Bauhaus, men de har det mesta man behöver till ett hus och om det finns i Väsby besparar det mig en massa tid och pengar att slippa åka till Barkarby varje gång jag behöver nåt sånt.

Hemligheter

Ännu ett slag för postsecret.com här, det finns en del kort jag inte förstår och just denna vecka är det ganska många som är skrivna på nån slags kod eller liknande. Men här är två favoriter, en från denna veckaoch en som var med för kanske 2 månader sedan. Den första gör att man tänker till lite, frågan är om inte en av de värsta sorgerna kan vara att veta att någon man älskar medvetet sårar andra? Hur gör man då? Vem ska man vara lojal mot, offret eller förövaren? Enligt amerikansk lag tycks man i alla fall förstå att man står på sin älskades sida för vad jag förstår kan man inte tvingas vittna mot en make/maka eller ens eget barn.

Den andra gör mig både ledsen och glad. Tänk vad tråkigt att detta handikapp har förstört så mycket av insändarens liv, men vad skönt att det känns bättre nu!

Tänkvärda, fina eller skrämmande bilder

Den här bilden hittade jag på en sida som heter Awkward Family Photos den är ju så fruktansvärt pinsam att man knappt kan titta på den. Det som är mest skrämmande är att det här gänget kanske ansågs jätteläckra på den tiden!http://awkwardfamilyphotos.com/


Nästa bild är från Post Secret, jag har berätta om den sidan tidigare, men man gör helt enkelt ett eget vykort men en hemlighet på och postar till den här killen Frank som väljer några per vecka att lägga på hemsidan. Det har också getts ut böcker av dessa vykort. Jag hoppas verkligen att den personen som skrivit det här vykortet har fel, annars är alla vi singlar hemlösa och det vore ännu mer tragiskt.

Nästa bild kommer också från Post Secret och har samma typ av tema, men här ser det precis tvärtom ut. Jag vill gärna tro på det här kortet och har gjort det i mer än 5 år, men ibland hamnar även jag i tröstlöshet. http://www.postsecret.com/

Den fjärde bilden är kanske svår att se ordentligt, men om ni tittar till vänster i bild står det en man med en helt bar ölmage. Enligt undersökningar är män fetare än kvinnor rent generellt, ändå är det mest kvinnor som mår dåligt över hur de ser ut. Hur kommer det sig att män ogenerat visar en blottlagd ölmage medan vissa kvinnor knappt vill visa sig ute ens med kläder på? Jag har inte svaret på det, men jag har undrat länge.

Den femte bilden tyckte jag bara var så häftig. Vad skulle jag inte ge för att få äga det där vackra stenhuset!

Den sista bilden är ju bara för häftig! En älg borde ju vara det ultimata i skogsarbete om man bara lyckades köra in den ordentligt.