Då är man så vacker

14/3 På lördagen kom min bästa Ah hem till mig! Vi ses alldeles för sällan, men hon finns alltid där för mig när jag behöver henne, både på telefon och trots avståndet även på plats om det är kris.
Hon behövde bilder till sin portfolio, hon är skådespelare och manusförfattare och det börjar gå hennes väg nu. Jag ville väldigt gärna få en chans att fota henne men att göra make upen var jag riktigt rädd för! Jag har bara sminkat någon annan en gång tidigare vad jag kan minnas och det var just henne, men då skulle vi på 80-tals konsert i Gävle. Att sminka någon på 80-talsvis är rätt enkelt, det ska ju se rätt dumt ut... Nu skulle det vara snyggt och framhäva hennes bästa sidor. Jag ville trots allt göra ett försök, både för min och hennes skull, hon ville inte smink sig själv. Jag gjorde ungefär så som jag gör på mig själv och provade till och med att sminka konturer med skuggor och jag blev själv förvånad och nöjd av resultatet. Hon kallar sig själv ful och jag tror att ni alla kan bekräfta att hon har fel! Dessutom har jag märkt att folk är ännu snyggare om den som fotar har en bra relation med modellen, de får en lugn, trygg blick och ser ut ungefär som folk gör när de är förälskade och det vet vi ju alla att det gör en ännu vackrare än vanligt!
Dessutom är hon vacker från insidan och ut, hon har ett hjärta av guld och jag har börjat förstå att hon nog är mitt livs kärlek. Vi träffades när hon var 13 tror jag, hon ville bli medryttare på våra hästar och syrran ville inte ge henne en chans eftersom vi haft så många problem med yngre ryttare, men jag tyckte att hon var så tuff som kom fram och frågade så jag ville ge henne en chans. Det beslutet har jag aldrig ångrat och det har inte syrran heller eftersom det slutade med att det var hennes häst hon passade bäst med och hon tog hand om henne bland annat när syrran var gravid.

Första intrycket kan vara missvisande

17/1 På fredagen mötte jag upp med min fina Ah i Kista för att gå på bio. Hon har inte varit i Kista Centrums garage tidigare och hade svårt att hitta dit och väl på plats blev hon osäker på om hennes nya, stora bil skulle komma in i garaget under måttet som var angivet...
Jag mötte upp och stod och tittade noga medan hon körde långsamt, långsamt under mätpinnen. Det var inte mycket plats över, men det gick bra. Sen hoppade jag in i bilen nästan i farten och höll på att dö pussdöden när hennes nya unghund attackerade mig från baksätet med nosen i örat på mig och var lite för vänskaplig helt enkelt.
Till slut fick vi båda hålla honom på avstånd med all vår styrka för att jag inte skulle få dregel överallt.
Vi gick och såg Hunger Games - Catching Fire, den andra i serien alltså och jag är imponerad över hur bra gjorda de filmerna är. Det finns så mycket just nu som inte följer de böcker de är tänkta att illustrera, men de här filmerna är så nära som det är möjligt att komma tycker jag. Tjejen som spelar huvudrollen passar också väldigt bra till det, då tjejen beskrivs som alldaglig men samtidigt mycket vacker. Det är rätt så rättvisande på skådespelerskan. Hon ser alldaglig ut först, men sen inser man att hon är väldigt vacker och har rena drag och ibland har hon verkligen minimalt med make-up och ser ändå helt fantastisk ut.
Vi hann prata lite skit också och Ah fick ett par bilder på sin ponny som nyfödd, hon som dött några dagar tidigare. Jag hade ju bilder och jag har en fotoskrivare, så hon fick en A4:a och två mindre bilder.

Har ni klättrat 15 våningar någon gång?

9/12 På söndagen vaknade vi återigen relativt sent och när vi gjort oss i ordning gick vi raka vägen till Soho och Balans igen för båda kände för deras fräscha brunch.
På vägen såg vi ett hästekipage, fina, glada hästar, men lite väl tunna tycker jag.
Eftersom K hade köpt frukttallriken dagen innan köpte nu jag en "Berry bowl". Jag trodde att det skulle vara samma sak som dagen innan ungefär, fast med bara bär och ingen annan frukt.

Tyvärr var det snarare fruktyoghurt med lite bär och det funkar ju inte lika bra som en liten klick yoghurt när man är laktosintollerant... Alltså fick K äta upp det mesta, jag smakade bara.
Eftersom jag inte hade fått i mig frukosten dagen innan ordentligt så valde jag nu bara toast med porcherat ägg på och det räckte med en skiva och äggen, sen var jag proppmätt...
Efter frukost gick vi till en av underklädesbutikerna vi varit i dagen innan för att titta och också byta en sak som K köpt.
Jag köpte några snygga stay ups och höfthållare, sånt är svårt att hitta i min storlek i Stockholm tycker jag, det är nog billigare i London också. Jag köpte också ett par lack-stay-ups, ni får se en bild om ett par dagar. Jag har ingen aning om vad jag ska ha dem till, jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle visa mig ute i det. Men de var såååå coola och kostade bara runt någon hundralapp, så jag var bara tvungen.

Vi traskade runt en stund och satte oss på Starbucks en stund och sen gick vi tillbaka till hotellet och lämnade våra grejer och sen gick vi på promenad. Vi gick förbi Downing Street till Houses of Parliament, gick över Themsen där och gick sen utefter floden hela vägen till Tower Bridge där vi gick över och tog tunnelbanan tillbaka. På vägen hann vi passera en julmarknad där vi köpte "Mulled Wine" bara för att testa och inte ens K som gillar vin tyckte att det var gott. Hon tvingade dock i sig sitt, jag tvingade i mig hälften, erbjöd henne det och kastade det sen och dyrt var det också, runt 50:- för en liten pappmugg...
Vi gick förbi en biopremiär också och funderade på att stanna och titta eftersom det var Hitchcock och därmed skådisar som Anthony Hopkins, Helen Mirren och Scarlet Johansen. Men det visade sig att de skulle komma först om runt 45 minuter så då orkade vi inte vänta.

Det var behagligt väder och så länge vi gick så var vi precis lagom varma, det var ett vackert ljus som höll i sig ganska bra precis tills vi promenerat klart. När det blev lite kyligare köpte vi en kaffe på Starbucks och traskade vidare.
När vi gick ned i tunnelbanan började det småregna lite, men 6 stationer senare när vi klev av så hade det regnat klart redan.
När vi kom tillbaka var fötterna lite möra, vi hade gått i runt 2 timmar.

Jag tog en dusch och sminkade om mig och sen var det dags att åka på evenemanget vi åkt till London för, Postsecret.
Vi tog tunnelbanan till Russel Square och sen tog vi ett dumt beslut när vi såg att det bara var hiss eller trappor upp från tunnelbanan. Det stod mycket folk i kö så vi tänkte: -Vi tar trapporna, hur illa kan det vara? Väldigt illa visade det sig... Inte förrän vi kommit en bra bit upp hörde vi vad de egentligen sa i högtalarna hela tiden. Det är 175 trappsteg till markplan, detta motsvarar ungefär ett 15 våningshus. Hoppsan, det var lite sent att vända så vi kämpade på och kom upp flåsande och svettiga, men vi tog oss upp i alla fall.
Sen gick vi lite fel när vi skulle leta upp universitetet men slutligen efter en lång omväg kom vi rätt i alla fall.

Vi fick rätt bra platser trots att många kommit före oss, de flesta vill visst sitta precis rakt framför scenen snarare än nära, vi satte oss på första raden vilket gjorde att främst K hade gott om rum för sina långa ben, att vi satt lite vid sidan om Frank gjorde inte så mycket för han var bra på att vända sig så att alla skulle se och höra bra.
Kanske var det för att vi blivit så varma och svettiga på vägen till Universitetet men efter en stund var vi helt nedkylda i hallen och båda två satt med alla ytterkläder på och frös i alla fall.

Frank berättade historien om Postsecret och sen delade han med sig av sina erfarenheter genom åren och varför han tror att det finns ett behov av att dela med sig av sina hemligheter och sen läste han upp ett par stycken. Vissa är ju roliga, andra sorgliga och en del är helt enkelt rent av skrämmande. Efteråt fick de som ville dela med sig av sina hemligheter och det var också hjärtskärande i vissa fall. Som tjejen som var utfryst på jobbet och vars "vänner" aldrig ringer tillbaka till henne och inte hört av sig på månader...
Andra är ju mer kul, som tjejen som väger sig före och efter hon går och bajsar...
 Naturligtvis var många av dem väldigt nervösa för att ställa sig upp och tala inför så många människor så de pratade fort, otydligt, mumlande och väldigt långt ifrån mikrofonen så jag som inte har engelska som modersmål hade ofta väldigt svårt att höra vad de sa.

Jag hade köpt två av böckerna på plats och ställde mig i kön för signering av Frank eftersom jag ju samlar på signerade böcker.
Jag hade tur och hamnade rätt långt fram i kön och han var vänlig, stämplade och signerade min bok och bytte ett par vänliga ord med mig varav jag fick chansen att säga att vi åkt hela vägen från Sverige för att se honom.

Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Leicester Square, den här gången tog vi hissen ned för övrigt, sen gick vi till China Town för att få i oss lite mat.
Jag tog ännu en Won Ton Noodle Soup, K tog en annan soppa och sen delade vi på stekta grönsaker med extra vitlök. Det var ruskigt gott och jag fattar inte varför det är så svårt att få till det hemma?

Sen gick vi tillbaka till hotellet, klockan var väl 22-23 när vi kom dit och trots att jag var så trött så ögonen gick i kors så "läste" jag hela den ena boken innan vi släckte vid 1.30. De kort som var roligast eller mest tragiska läste jag högt för K medan hon målade naglarna.

Jag hade inga problem att somna, men jag som alltid är för kall, vaknade faktiskt av att det var för varmt i rummet och då hade vi ändå haft fönstret öppet i två dygn...

Världens bästa film?

14/11 På onsdagen vaknade jag helt ångestladdad men det blev bättre under dagen för att sen hoppa tillbaka till skitjobbigt!
Men på kvällen fick jag besök av goda vänner som gjorde att jag mådde jättemycket bättre i slutänden!
Det var H som jag känt i snart 20 år och hennes dotter V som jag känt innan hon föddes! S kom också och det direkt från jobbet och medan jag väntade på att de skulle komma bakade jag bröd att bjuda på.
S kom med en fin blomma till mig och lite senare dök de andra upp och vi hade en väldigt trevlig kväll då vi bara satt och snackade en massa. När S gått hem blev det mest hästsnack eftersom V har flera hästar och det har hänt en massa saker sedan vi sågs sist.
H och V är från fotoblyga familjen så det var som att spränga något när jag tog upp kameran, de bara for åt alla håll, så jag antar att ni får använda er fantasi till att se hur de ser ut.
V dök upp i pyjamas så jag tyckte att jag kunde komma undan med one-piece så jag bytte om till det.
Sen drack vi som sagt kaffe och te och åt nybakt bröd, en väldigt mysig kväll. Vi pratade förstås om allt möjligt men jag och V insåg att vi har samma smak på filmer och dessutom på manliga skådespelare... Manliga ska de vara, inte söta eller vackra. I min ålder är det nog inte så konstigt att ha den smaken, men hon är 18 och de flesta i den åldern tycks tycka om killar som ser ut som pojkar eller kanske till och med flickor.
Och eftersom ni ändå inte kan se hur V ser ut eller vem hon är kan jag ju avslöja att hon var förtjust i Djungel George redan när hon var 4 år gammal och påpekade att det var en bra film för han hade bara kalsonger på sig.... Enough said!
En film jag rekommenderade henne att se var : Inside I'm Dancing.
En av de absolut bästa filmerna jag sett i mitt liv, se den om ni hittar den! Bara två kompisar har sett den på min rekommendation men båda älskade den. Den är Irländsk tror jag och den har allt!
Förvänta er inga hunkar i den bara, det är inte där filmens kvalité ligger i det här fallet.

När alla hade åkt tittade jag på M:A:S:H och tog det lugnt ett tag och kom i säng vid 0.30.

Nääääj!!

30/1 På måndagen var det precis så stressigt som
 jag visste att det skulle bli och jag satt inte ned många minuter i taget. Jag kom från jobbet vid 17 men var fortfarande stressad, hur ska jag hinna allt denna vecka? Jag ska vara borta på tjänsteresa nästa vecka så det är extra mycket och jag hade mycket redan innan.
På eftermiddagen funderade jag på att höra av mig till B och se om de skulle spela quiz och ville ha en till i laget, men jag insåg att Turre skulle frysa häcken av sig i bilen under tiden eftersom det nu var -13 igen. Jag eldade som sjutton när jag kom hem men så fort jag slutade mata in ved så sjönk temperaturen i huset. Jag slutade elda när jag kom upp i runt 20 grader, det är ändå lika kallt på morgonen. Jag tänkte jag skulle ta en titt på en ny TV-Serie jag köpt på någons tips, Little Britain och det visade sig vara riktigt skit! Någon som gillar det? Någon som vill ha säsong 1? Jag klarade inte att titta på det, jag tror jag såg 2 avsnitt eller nåt. Sen såg jag "Just go with it" med Jennifer Aniston och Adam Sandler och den var så där lagom förutsägbar och precis vad man hoppas på och förväntar sig av en sån film och jag gillar Jennifer. Turre var rastlös hela kvällen och så fort vi gick ut ville han bara leka och inte rasta men sen började han strax att frysa.
Sen hände det som inte fick hända!
Min Amazon Kindle pajade!
Den frös mitt i ett kommando och jag har testat allt, den går inte att få igång...
Det finns liksom inget "starta om" knapp så som på en dator.
Det enda positiva med att den gick sönder just nu är att jag ju ska till England nästa vecka och kanske kan reklamera den, den är ju inte ens ett år gammal. I annat fall kan jag ju köpa en ny, jag måste ha en, jag älskar den ju. Men jag vet inte hur sjutton jag ska få in de böcker jag redan köpt i den nya om jag köper en...
Hoppas att de kan svara på det, de har ju kostat en del.

A Christmas Carol

På fredagen hade jag i uppdrag att hämta smörgåstårtor på konditoriet, vi skulle fira av våra chefer som avgår till nyår. Tyvärr visade det sig att konditoriet inte alls var bra på att göra smörgåstårtor, ICA däremot är väldigt duktiga på det. De här tårtorna smakade bara grädde och jag kunde inte ens äta upp min bit och jag som älskar smörgåstårta... Men de ser fina ut eller hur?
Fyllningen bestod bara av grädde, majonnäs och dill, inga räkor eller något sånt, det var ett dumt beslut.
Vi hade skramlat ihop till presenter och de fick varsin slipsnål i guld och de ska få dem ingraverade också, men det hanns inte med innan.
En stor bukett blommor var fick de också. Sen berättade de företagets historia och jag kände ju till den men det var många som blev förvånade över en del av informationen.
Vi slutade redan klockan 12 eftersom det var dagen före julafton och när jag kom hem vilade jag lite och sen for jag omkring och städade och pysslade tills det var dags att åka in till stan för att se "A Christmas Carol" på Maximteatern med sommargrannen M.
Vi möttes upp utanför Tudor Arms men inte ens med all den vilja P hade att ordna ett bord till oss så fanns det någon plats att äta därinne, det var tvärfullt. Vi tog en promenad runt kvarteret mot Maximteatern och hittade en italiensk restaurang precis mittemot teatern. Servicen var sådär och maten var smaklös och ointressant och inte helt billig. Vi hade båda valt canneloni och M tyckte att de var okey men jag tyckte inte ens det...
Precis lagom tills teatern började var vi på plats i våra stolar och vi hade riktigt bra platser på 3:e raden, men M hade sån otur att hon hamnade bakom den enda långskånken på rad 2.
Föreställningen var helt fantastisk! Skådespelarna är jättebra, de sjunger vackert och spelar sina roller väldigt väl. Främst blir man förstås imponerad av de tre barnen som gör fantastiska insatser och sjunger så hjärtskärande vackert. De två småflickorna överraskade och skrämde när de spelade demonerna "Want" och "Ignorance" och såg så läskiga ut att man fick rysningar, liksom förra året så var effekterna väldigt bra också och om jag hade varit ett barn hade jag blivit vettskrämd när spökena kom in, nu blev jag bara lite skakis...

När jag kom hem bakade jag bröd till julaftonsfrukosten så som jag lovat att göra och sen slog jag in alla julklapparna. Det var flera år sedan jag hade allt det klart före själv julafton så det kändes bra.
Sen bytte jag lakan i sängen och duschade och gick till sängs men då var klockan redan 2.

Känner ni till Siobhan?

På fredagen åkte jag förbi konditoriet för att köpa en frukost-/lunchmacka och fick än en gång reda på att inte alla mackor är dagsfärska... Det är väl ändå därför man gör sig besväret att åka till ett konditori och dessutom betalar extra mycket för mackan, för att man tror att den ska vara pinfärsk?
Jag åkte i alla fall vidare till jobbet en äggmacka rikare och jobbdagen gick jättefort och sen var det dags att gå hem. Jag var som vanligt helt slut på fredagseftermiddagen och skulle sova en stund men eftersom jag inte hade några som helst tider att passa för en gångs skull så bestämde jag mig för att inte ställa någon klocka. Det slutade med att jag sov som en stock i 3 timmar!
Sen hade jag en rätt lugn hemmakväll och tittade på The Bounty Hunter och åt en god sikromsmacka till sen lunch och tinade kallrökt lax och stuvade potatis till middag.

Vet ni förresten vem Siobhan Fallon Hogan är? Nej, det visste inte jag heller, inte till namnet. Men hon är en av mina favoritskådespelare, hon gör bara biroller såvitt jag vet, men vilka rolltolkningar! Hon är bland annat med i Men in Black, Kärlek vid Andra Ögonkastet och The Bounty Hunter och hon är så jäkla skön! Hon får alltid spela så tjurig, negativ och krass och jag älskar henne! Hon gör det så fantastiskt bra!

Vill bara ha den klänningen!

På tisdagen var det extra stressigt på jobbet, nu börjar det verkligen dra ihop sig till både möten och resor och jag vet ärligt sagt inte hur jag ska hinna allt. På förmiddagen hade vi telefonmöte med föreningen för att få ihop allt det sista så att det fungerar och det känns som om vi alla blir mer och mer effektiva ju viktigare och närmare allt kommer. Jag fick en del nya uppdrag och erbjöd mig också att hämta de i styrelsen som flyger in till Arlanda på lördag. Eftersom jag har så pass liten bil kom vi överrens om att jag bara skulle hämta D, han är den enda som kommer ensam, de andra kan dela på en taxi. Under eftermiddagen gick mailen varm med frågor och grejer fram och tillbaka mellan oss och en massa blev faktiskt gjort. Efter jobbet åkte jag direkt till S som skulle fixa mitt hår så här inför alla möten och grejer. Jag hade en enorm utväxt trots att vi fixat mitt hår precis före jul senast. Mitt hår är så långt och jag har så många hårstrån att det tar ganska lång tid att fixa det, tror att det tog 3½ timme ungefär. Den stora skillnaden är väl att jag ser piggare ut och så syns min solbränna sen Gambia bättre också.

När jag kom hem satte jag igång tvättmaskinen och åt lite, under tiden tittade jag på oss Torpeder Emellan 2/The Whole Ten Yards som är nästan lika bra som den första filmen. Sen vet jag inte varifrån energin kom men jag torkade alla ytor i huset, satte blommorna i vattenbad en efter den andra, städade i köket och sorterade in mina mediciner i en dosett inför resan. Sen tro det eller ej, så tvättade jag alla fönster invändigt, jag tror att det är gjort 2 gånger sedan jag flyttade in för nästan 6 år sedan och en av de gångerna tog jag faktiskt in hjälp... Jodå, jag kan lägga golv, hugga ved, måla tak och allt vad ni vill, men tvätta fönster det kan jag sjutton i mig inte! Men nu hade jag hittat någon fönstertvättshandske på en städbutik på internet, på samma ställe som jag köpte min nya mopp. Den har en tvättyta på ena sdidan och en torkyta på den andra. Torkytan är av samma typ som ett syntetiskt sämskskinn och fungerar väldigt bra. Tvättytan är lite vassare än en vanligt svamp men tycks inte göra repor eller så, den är ändå väldigt mjuk och tar bort det mesta utan att man behöver gnugga. Så det blev i alla fall rent och det gick fort och lätt, synd bara att utsidan var ändå skitigare än insidan, det ser ju ändå lika skitigt ut ju. Vi får se om jag hinner fixa det där innan jag åker.

När jag var klar belönade jag mig själv med ännu en film, favoriten Under Toscanas Sol. Har jag berättat om den? Det är en väldigt söt "feelgood" film med Diane Lane och Sandra Oh. Sandra är en riktig favorit och i den här filmen är hon så härligt äkta att jag får rysningar, hon är en sån där som man känner att man skulle vilja vara vän med. Sen att hela historien är väldigt söt och varm och helt enkelt jättehärlig det är ju en annan anledning att den är en favorit. Dessutom identifierar jag mig lite med huvudkaraktären i filmen och så är maten aptitretande, bildspråket vackert, renoveringen av huset inspirerande och sen drömmer jag om att någon gång hitta en sån där cremevit klänning som hon har på sig i en affär så att jag kan köpa den. Kosta vad det kosta vill!

Innan jag gick och lade mig läste jag ut boken L hade köpt mig, "Alla får ligga" och den är som sagt roande, men särskilt mycket känns det inte som om jag lärt mig. Svårigheten verkar mer att vara att hitta nån som man faktiskt vill ligga med än att lyckas få den i säng...

Trevlig quizkväll med goda vänner

Precis när jag höll på att somna natten till måndagen så var det någon som rörde omkring på vinden... Efter att ha lyssnat ens tund kom jag fram till att det måste vara en mus, det var bara det att det lät som om han höll på att flytta ut... Han sprang fram och tillbaka och det lät som om han flyttade möbler eller nåt. Kanske är det vår nu, mina vindsmöss brukar flytta då.

Trots den lilla vårkänningen vaknade jag till ett nytt litet snötäcke och lite extra is, det kändes som ett bakslag. Senare på dagen blev det behagligare temperatur, åtminstone ett par plusgrader eller till och med mer kanske.

Tanken hade varit att gå på ett pilatesbollpass på eftermiddagen men den där värken sitter kvar i kroppen och jag ställde in igen. Nu är jag rätt säker på att det är sköldkörteln som spökar, det är svårt att känna skillnad på den värken och värken från feber, men med tanke på att jag inte blir sjukare eller så så är det ju den. En värktablett före sänggående gör att jag kan somna i alla fall.

På kvällen skulle jag till quizzet och B's lag var helt tömt på folk så jag frågade systerdottern om hon ville med och sen kom jag på att L och B ju är tillbaka från Gambia så jag frågade dem också, alla tre hängde på. L och B mötte upp i stan eftersom de hade ett ärende där innan och sen hade vi en väldigt trevlig kväll. Alla i laget kom väldigt bra överrens och vi hade väldigt kul. Jag och L delade på en korg med kyckling och pommes och ändå blev det en massa kvar och då smakade ändå L och B också. Vi tyckte nog att det gick rätt bra men sen när vi fick resultatet visade det sig inte vara riktigt så bra... Vi hade hela 10 poäng under segrande laget.

Men under tiden planerade vi nästa resa, vi kanske ska åka till norra England mot gränsen till Skottland och promenera utmed Hadrians Wall och bo på B & B och bara ha det bra under en långhelg. Låter det inte helt förträffligt?

När jag kom hem var jag hungrig igen trots att jag varit så mätt innan, så jag åt edamamebönor medan jag slötittade på Oss Torpeder Emellan/The Whole Nine Yards, en av mina favoritkomedier. Den är inte för övertydlig hela tiden och man märker nya saker varje gång man ser den och då får man ändå tänka på att jag sett den otaliga gånger.

Det enda jag är lite kritisk mot är Bruce Willis ständiga överspelande, men det kanske är meningen...

Jag har alltid gillar Matthew Perry och alltid älskat att hata alla dessa Arquette-syskon, men två skådisar jag upptäckte första gången jag såg den här filmen är Natasha Henstridge och Amanda Peet, de är jätteduktiga båda två och Natasha är nog en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett, inte för att Amanda är ens i närheten av att vara ful förstås!

Sen är ju Michael Clarke Duncan med i filmen också och honom gillar jag också.

Pizza och choklad

På tisdagen blev det en del fixande för mötet i april och jag var tvungen att skriva ett långt mail till resten av styrelsen för att se hur vi ska ha det så att jag kan ge besked till Vasamuseet och hotellet. Det var väldigt vackert väder och flera plusgrader så jag bara längtade ut i solen hela dagen. Men sen när jobbet slutligen var över och jag var på väg hem kom eftermiddagströttheten över mig. För att säkra eftermiddagen smsade jag och ringde då flera vänner som kan tänkas hänga med på en promenad men alla var upptagna med något och det slutade med att jag istället gick och lade mig en stund... Jag har nu lagt upp några olika rundor som utgår hemifrån, på jogg.se. Där kan man se hur långa rundorna är och hur man utvecklas. Turre och jag får väl sätta igång själva, andra tycks ju ha en massa andra saker de måste göra i livet. Men när jag väl vaknade var jag oerhört hungrig och kunde inte ge mig ut på promenad innan jag ätit något och klockan var redan närmare 18. Jag vill ju inte gärna vara ute och gå i mörkret ensam så jag bestämde mig för att strunta i promenaden och kanske cykla lite på min motionscykel senare. Jag satte igång att göra pizza istället. Jag hade köpt ett pizzakit eftersom jag var nyfken på om det var bra och det var ju i alla fall enkelt nog. Bara öppna degröret, rulla ut degen på en plåt, öppna tomatsåsburken och bre ut såsen på degen och sen slänga på det man gillar att ha på pizza. När jag ställt pizzan i ugnen började det lukta väldigt gott i huset och jag var vrålhungrig. Vad jag glömt när jag 15 minuter senare högg in på en bit pizza är att jag ju egentligen inte gillar pizza... Det växte i munnen och jag mådde lite illa och jag blev dessutom jättemätt på den lilla biten jag fick i mig.

Nåja, det ser rätt gott ut eller hur?
Om ni gillar pizza kan jag i alla fall rekommendera det här kitet, det blev ju egentligen bra och det var oerhört enkelt, det är ju bara det att jag inte gillar pizza särskilt mycket.

Senare ringde Ah och räddade mig från cyklingen, vi pratade i telefon i drygt 2 timmar. Jag gillar inte att prata i telefon men med Ah kan jag prata hur länge som helst. Vi träffas så sällan och hon är en av mina absolut bästa vänner så jag saknar henne en hel del. Nu hade hon det jobbigt, hon hade under en period av 1-2 veckor fått ta bort en skadad katt och nu en fånghäst. Vi pratade om det och vi pratade om roligare saker och efter 2 timmar mådde vi bättre båda två.

Sen tittade jag klart på Chocolat som jag börjat titta på tidigare på kvällen. Jag är inte en av de som älskar den filmen, men jag tycker att den är rätt söt och trivsam. Jag gillar flera av skådisarna Juliette Binoche är ju både duktig och söt att se på och ger ett väldigt sympatiskt intryck, Johnny Depp är ju väldigt duktig och i den här filmen väldigt fin att titta på, man blir ju lite förälskad faktiskt. Judi Dench, Lena Olin, Peter Stormare, duktiga skådisar som kanske inte tillhör de absoluta favoriterna men som jag gillar att titta på. Jag ser ju alltid på extramaterialet och om man lyssnar på kommentatorspåret på Chocolat får man veta rätt intressanta saker som att Johnny till exempel inte alls gillar choklad och var tvungen att äta det flera gånger i filmen och se ut som om han gillade det. Visste ni att filmen var regisserad av Lasse Hallström? Som för övrigt kände ett behov av att förklara att Lena Olin (hans fru) inte ser så där "skabbig" ut på riktigt som hon gör i början av filmen. Ja, kommentatorspåren kan vara rätt kul att lyssna på ibland.