Första intrycket kan vara missvisande

17/1 På fredagen mötte jag upp med min fina Ah i Kista för att gå på bio. Hon har inte varit i Kista Centrums garage tidigare och hade svårt att hitta dit och väl på plats blev hon osäker på om hennes nya, stora bil skulle komma in i garaget under måttet som var angivet...
Jag mötte upp och stod och tittade noga medan hon körde långsamt, långsamt under mätpinnen. Det var inte mycket plats över, men det gick bra. Sen hoppade jag in i bilen nästan i farten och höll på att dö pussdöden när hennes nya unghund attackerade mig från baksätet med nosen i örat på mig och var lite för vänskaplig helt enkelt.
Till slut fick vi båda hålla honom på avstånd med all vår styrka för att jag inte skulle få dregel överallt.
Vi gick och såg Hunger Games - Catching Fire, den andra i serien alltså och jag är imponerad över hur bra gjorda de filmerna är. Det finns så mycket just nu som inte följer de böcker de är tänkta att illustrera, men de här filmerna är så nära som det är möjligt att komma tycker jag. Tjejen som spelar huvudrollen passar också väldigt bra till det, då tjejen beskrivs som alldaglig men samtidigt mycket vacker. Det är rätt så rättvisande på skådespelerskan. Hon ser alldaglig ut först, men sen inser man att hon är väldigt vacker och har rena drag och ibland har hon verkligen minimalt med make-up och ser ändå helt fantastisk ut.
Vi hann prata lite skit också och Ah fick ett par bilder på sin ponny som nyfödd, hon som dött några dagar tidigare. Jag hade ju bilder och jag har en fotoskrivare, så hon fick en A4:a och två mindre bilder.

Har du hört talas om "Human Lavatories"?

26/11 På tisdagen kunde jag ta lite sovmorgon och sen efter en dusch och tillfixning så tog jag en promenad till Piccadilly Cirkus där jag mötte upp med min leverantör och vän C för ett brunchmöte på mitt favoritställe i Soho.
Jag är ju igenkänd där och det känns lite lustigt att ha ett stamställe i London och alla mina brittiska vänner är löjligt imponerade av det. Det är inte så vanligt att man blir igenkänd i London, särskilt inte i de mer centrala delarna så de tycker att det är helt otroligt.
Vi hade ett bra möte och när vi klarat av alla nödvändiga punkter hade vi bara trevligt och snackade andra saker och åt frukost. Jag valde "Full english" den här gången, jag brukar ju ta Eggs Benedict annars.
När C åkte vidare för att träffa sin brorsa så gick jag till Lillywhite's där de har outlet på sportkläder. Jag köpte några t-shirtar, joggingbyxor och ett par huvtröjor. Jag blev förvånad ett par gånger. En sak jag undrar över är hur jag kan ha allt från XS till Medium i t-shirtar? Varför är de inte mer standardiserade?
En av dem i XS var på gränsen till för stor.
Jag köpte joggingbyxor i storlek 10 också vilket är fascinerande för mig. De sitter lite tight just nu men förhoppningsvis blir de mer lagom med tiden, de sitter bara tight över låren, resten är precis lagom.
Jag gick tillbaka till hotellet och tog det lugnt ett tag och funderade på vad jag skulle hitta på under kvällen och efter några meddelanden fram och tillbaka till svägerskans svenska vänner som bor i London hade M lovat att möta upp för middag efter att han varit på gymmet.
Jag har inte träffat honom på säkert 3-4 år och vi känner egentligen inte varandra, men vi känner ju E båda två och vi är båda två sociala och tycker om att snacka, så det passar ju bra.
Medan jag väntade på att klockan skulle bli dags så bläddrade jag i en bok som stod i hyllan på mitt hotellrum, "London's Strangest Tales". Det var faktiskt väldigt konstiga (sanna) historier om allt möjligt och omöjligt.
Visste ni till exempel att det förr fanns något som kallades "Human Lavatories"?
Det var ett problem att folk gjorde sina behov på gatan i London när befolkningen ökade snabbt och det blev både äckligt och smutsigt och dessutom halt på gatorna...(!)
Det var då man införde dessa "mänskliga toaletter".
Det var män och kvinnor som gick omkring med stora rockar och en hink.
Man betalade dem med ett mynt och då ställde de ner hinken på gatan och mannen eller kvinnan kunde uträtta sina behov medan "toaletten" skylde dem för blickar med sin rock, som de fortfarande hade på sig...
Ja, det här är alltså en helt sann historia!
Den enda mänskliga toalett man har ett namn på är den enda av dem som bötfälldes för att ta överpriser, inga av de andra är nedskrivna med namn någonstans i historien.
Spännande!
Vid 20 mötte jag upp M i Soho och vi gick till en Thailändsk restaurang som verkade mycket populär och vi hade väldigt trevligt, det känns verkligen som om vi känner varandra och samtalsämnen eller pinsamma tystnader var definitivt inget problem.
Vid 22 ungefär så gjorde vi sällskap en bit på vägen och sen gick M till tunnelbanan och jag gick tillbaka till mitt hotell och som den gentleman M är erbjöd han sig först att hålla mig sällskap till hotellet, men jag är inte rädd i London, så det behövdes inte och han skulle ju jobba tidigt nästa morgon.
Jag kom i säng strax efter att jag kommit tillbaka till hotellet.
Tänk vilken tur man har som har vänner och bekanta i så många delar av världen!

Lugn och fin utanpå men bubblar inuti

24/9 På måndagen såg jag fräschare ut tycker jag, med mitt ljusare hår. Men inuti kändes det inte alls lika bra. På eftermiddagen fick jag plötsligt ångest och förstod inte alls varför. Jag hade fått det på söndagen också och jag är inte en sån som går omkring och har ångest utan någon anledning. Jag hade visserligen lite saker som inte riktigt gick min väg på jobbet, men egentligen inget som jag normalt skulle bli uppjagad av.
När jag kom hem försökte jag vila en stund för att komma ifrån den där känslan men det gick inte alls. Så till slut gick jag upp och lockade håret som terapi och se, det fungerade faktiskt!
Jag bestämde mig för att prova att dra ned på mitt levaxin ett par dagar och se vad som händer.
Framåt kvällen var det äntligen dags för quiz igen, trots att det inte var jämn vecka och vi normalt spelar jämna veckor , så hade vi bestämt att vi skulle spela nu när det varit så länge sedan.
Jag var på plats i tid, men jag var också den enda. De andra droppade dock in vartefter och till slut var vi fullt lag och hade väldigt kul nu när vi äntligen fick ses igen.
P hade också kommit fast han var tvungen att gå upp klockan 4 nästa morgon, det är starkt gjort för laget tycker jag.
Det kändes som om det gick rätt dåligt så L och L åkte hem när vi var klara och väntade inte på resultatet. Men det visade sig att vi faktiskt lyckats knipa en andraplats och det koras ju bara första, andra och sista plats så en andra är väldigt bra. Om vi lyssnat på dem som var säkra på andra svar än vi angett så hade vi faktiskt vunnit. Men vi har en regel som säger att om någon framhärdar på ett annat svar än de andra i laget så har de veto och kan ändra på papperet. Men har de fel så får de en straff-bok, Dan Browns Änglar och demoner...
Mest för att P var den som först skulle straffas och han avskyr allt vad Dan Brown heter... Nu ska egentligen både L och E ha varsin bok, men P verkar ha gömt den hemma hos sig för vi har inte sett den sedan han fick den.
Jag bokade bord till veckan efter och till två veckor efter det, jag vet att de andra glömmer annars och jag är inte på plats nästa måndag.

Är huvudet dumt får kroppen lida

24/7 På tisdag morgon vid 3.15 ungefär, innan jag somnade alltså, så insåg jag att det var över 18 grader ute fortfarande! Betyder det att vi fick sommar i år även om den blir kort?
När jag väl kom upp senare på dagen så skulle jag göra mig frukost och hällde kokande vatten i mitt teglas och gick för att sätta mig i soffan. På vägen dit sträckte jag mig för att tända i taket och tippade väl glaset för det brände till av bara fan i tummen och jag kunde ju inte släpp glaset mitt på golvet så jag tog några steg och ställde ned det på bordet och sen sprang jag till köket och kylde med kallt vatten. Jävlar vad det sved!
Någon timme senare var det en enorm blåsa på tummen och det gjorde fortfarande ont, men skam den som ger sig. Jag tejpade över blåsan med ett stort plåster och gick ut för att försöka få igång en gräsklippare.
Jag hällde en massa olja ur den nya klipparen och startade den sedan. Det bolmade liksom tidigare men efter en stund tunnades röken ur och motorn började stabilisera sig.
Slutligen kunde jag faktiskt klippa gräsmattan, men den var nu så lång och tät att jag fick stanna hela tiden för att tömma klippbehållaren på gräs och kottar.
Slutligen var det bara gräset under den kapade veden som inte var klippt och jag hade ingenstans att stapla den. Jag åkte till jobbet för att skicka iväg en offert och lite annat och när jag ändå var där tog jag med mig en gammal pall hem.
Sen staplade jag det sista av veden. Det ser inte ut att vara så mycket, men det tog över en timme att stapla det sista och det var ju bara den sista hälften.
På kvällen/natten gav jag upp mitt TV-tittande och läste vidare i min bok, jag läser just nu om Harry Potter-böckerna. Jag kunde inte sluta läa trots att jag ju vet precis vad som händer och jag släckte inte lampan förrän vid 8.30 och sen somnade jag inte direkt,så jag somnade nog inte före klockan 9 på morgonen i alla fall.

En ursäkt för att sitta hemma

11/2 Jag hade laddat min Kindle på fredagskvällen och på lördagen satte jag igång den och loggade in på mitt Amazon-konto och synkade dem. Sen bara droppade det in en lista på den nya Kindeln med alla böcker jag köpt tidigare, sen var det bara att ladda ned dem och det gratis eftersom jag ju köpt dem en gång tidigare.
Sen vet jag inte vad som flög i mig, det kan ha varit på grund av förkylningen som nu rasade för fullt och fick mig att nysa och droppa snor åt alla håll, men jag satte i alla fall igång med en storstädning av badrummet... Sånt gör jag ofta när jag blir förkyld, jag vet inte varför det blir just då, kanske för att jag inte kan göra nåt roligare?
Nu bar jag i alla fall ut alla lösa delar från badrummet och hängde upp duschdraperiet över stången och sen tog jag min nyinköpta skurborste och skurade hela golvet med den och Javex, stående på knä. Ett badrum som är rätt byggt har ju dock en lutning ned mot golvbrunnen och jag kan lova att det var ett attans slitande för inte hamna där hel tiden. Det var ju glashalt i hela badrummet vid det laget.

Sen spolade av med duschen, golvet och toaletten och allt annat jag skurat. Det syntes lite skillnad men inte så mycket som jag hoppats. Sen öppnade jag fönstret en stund för att det skulle ånga av lite, sen stängde jag det igen och satte igång golvvärmen.
Grejerna fick stå kvar i hallen i ett par timmar medan det mesta torkade.
S hörde av sig och undrade vad vi skulle hitta på till kvällen, det var sagt att vi skulle gå ut. Men jag kände mig sådär frsäch med min förkylning och vi bestämde oss för att sitta hemma och titta på film istället.
Jag fortsatte min städning och tog äntligen itu med att limma byrålådorna som varit sönder i flera år. Botten går liksom ur dem och så går de inte att skjuta in i byrån. De är väl för breda eller nåt för de vill hellre vara runda än rektangulära, men jag limmade fast bottenskivan och ställde allt tungt jag kunde hitta i skafferiet uppepå dem för att hålla ihop dem. De ville bara glida ur igen.
Sen hann jag inte mycket mer än att dammsuga och hänga upp den rena tvätten innan S dök upp vid 18.30. Vi lagade mat ihop, jag gjorde en helt vegetarisk risotto vilket jag inte testat förr och använde svampbuljong istället för hönsbuljong och det gick bra, fast hönsbuljongen är faktiskt strået vassare. S stekte upp tofu och gjorde sallad på ruccola och persilja. Vi åt med god aptit båda två, det var gott. Sen satte vi oss för att titta på Demolition Man som hon hört talas om men aldrig sett, jag älskar den och när hon ville se den så hade jag inget emot det.
När filmen var slut bestämde vi oss för att se en till och valde "A love song for Bobby Long" som jag tycker är fantastisk och som nästan ingen verkar ha sett. Både Judas och Turre var väldigt nöjda med att ha två personer som gav dem uppmärksamhet och kel hela kvällen och de blev väldigt förtjusta i S båda två. Förkylningen verkade bli bättre framåt kvällen och mitt hopp om ännu en 48 timmars förkylning stärktes.
S gick hem strax före 1 på natten och jag satt upp ett par timmar till och kom slutligen i säng.

Jag läste en bok

På tisdagseftermiddagen hade jag bokat in mig på Spinning Puls men senare stod det klart för mig att det inte fanns någon energi till det, nu var det flera veckor sedan jag tränade. Det är helt enkelt för mycket på gång och så fort jag inte har något som ska göras så kollapsar jag i soffan eller sängen. Jag bestämde mig för att det var helt okey och tillåtet och åkte istället hem och diskade upp och städade det sista i köket, åt en av lunchlådorna till middag och ägnade resten av kvällen åt att ta det lugnt i soffan och titta på The West Wing som jag nu har börjat om på. Jag rotade fram Turres "blöja", nu är jag trött på att torka piss överallt och att han förstör golvet och kylskåpet. Han hade inget emot att ha den på sig, men så fort jag har råd ryker nog kulorna i alla fall, det är ju pinsamt att ha en hund som måste gå i blöja...
Innan jag skulle sova läste jag vidare på Mammutjägarna som jag har på min Amazon Kindle och bestämde mig för att läsa ut den, inte var det så mycket kvar inte? Hoppsan, jag släckte lampan vid 2.30 eller nåt sånt, men då hade jag i alla fall läst ut boken.
Jag hade förresten plötsligt mitt på dagen fått klart för mig att Jakob Hellman återigen skulle spela i Stockholm nu på torsdag och när jag inte fick tag i Ju köpte jag trots allt 2 biljetter och tänke att jag kanske kunde få med någon annan om inte hon kunde. Men när hon ringde upp senare så visade det sig att hon kunde hänga på och vi bestämde oss för att äta middag också och att detta skulle bli hennes födelsedagspresent, hon fyller 40 nu i december och jag hade inga idéer för present och det här är ju nåt som vi båda uppskattar. Det ska bli kul på torsdag!

The Rock

På lördagen gick jag upp redan klockan 7 och även om solen redan sken så var det ganska kyligt och jag var glaqd att jag hade fleecetröjan på mig. Jag glömde att berätta att jag på fredagen glömde den ombord på vår turbåt och gick tillbaka nån timme senare och hämtade den, nog bör jag fundera på om huvudet är friskt eller inte?
Precis innan jag kom ut från hotellet åkte spårvagnen förbi men jag funderade inte så mycket på det, det kommer väl strax en ny tänkte jag. Icke sa nicke, jag väntade i säkert en kvart i alla fall innan nästa kom och nu började jag ju få bråttom ned till piren eftersom de sagt att biljetterna tar fort slut. Medan jag väntade såg jag något så tragiskt som ett par damer, identiska tvillingar som båda var "bag ladys", hemlösa alltså, vad hände egentligen?
Det tar ju runt 20 minuter att åka spårvagnen ned från Union Square till Fisherman's Wharf också. När jag kom ned dit köpte jag en latte och en macka och skyndade sen ned mot den andra spårvagnen. När jag kom ned till den gatan insåg jag däremot plötsligt att den var enkelriktad och inga spårvagnar gick åt det håll jag skulle. Jag resonerade så att det var bättre att gå rask mot piren än att försöka ta reda på varifrån jag skulle ta spårvagnen, var jag skulle kliva av och så vidare och sen i värsta fall komma fel eller få ta en omväg, så jag skyndade ned för gatan mot pir 43. Jag vet inte hur lång tid det tog att komma dit, men jag var rätt så svettig när jag kom fram. Då visade det sig att det inte var någon brådska alls, de hade massor av biljetter kvar vilket inte är normalfallet tydligen. Men nu kunde jag i alla fall sätta mig ned i deras kafeteria och äta upp min frukost i god ro. Sen fick vi stå i kö till båten rätt länge och så fotades vi på vägen in också, men sen fick jag en bra plats på soldäck och så tog det inte mer än 15 minuter att komma till Alcatraz.
Jag tog kort på tjejerna före mig i kön till båten, ser det inte roligt ut med varsin fallossymbol att äta på vägen till båten?
När vi kom till ön rekommenderades det att man såg filmen om öns historia innan man gjorde något annat och det tycker jag alltid är en bra idé efter att jag gjort så på till exempel Vasamuseet. Jag såg filmen och det var bra för jag visste knappt nåt om Alcatraz historia insåg jag då. Det har en varit militärt strategisk punkt under många år, sedan ett fängelse för krigsfångar och sen vanligt fängelse och på 70-talet var det ockuperat av indianer...
Efter filmen fanns möjlighet att gå upp till cellblocket med en guide och det gjorde jag. Vi gick en massa intressanta saker berättade för oss, som att det aldrig funnits varken färskvatten eller avlopp på ön och inga inhemska växter, allt är placerat där. Vi fick veta om flyktförsök, bränder och en massa annat och innan vi lämnade vår ranger och gick in i cellblocket tipsade han om att en före detta fånge skulle komma och berätta hur det var att sitta på Alcatraz just denna dag. Jag ställde klockan på min telefon för att inte missa ett sånt tillfälle och sen gick jag in och fick hörlurar och en liten dosa så att jag kunde börja min tur inne bland cellerna. Alcatraz var alltid ett väldigt litet fängelse, runt 200 fångar åt gången fanns det där och bara de värsta. På den tiden handlade det om att straffa fångarna och i fallet med den fången vi fick träffa (Robert Luke) var det det som gjorde susen faktiskt. Han berättade om hur de kunde se San Francisco så nära, höra musik och röster, men ändå var det så långt bort, det var det som var värst. En dag insåg han plötsligt att han genom sina val i livet också valt att sitta på Alcatraz och den dagen bestämde han sig för att inte hamna där igen och när han släpptes ut efter drygt 5 år lyckades han skaffa ett jobb efter bara 4 dagar och för den arbetsgivaren var den sista gången han någonsin berättade om sin tid på Alcatraz för annat än närmaste familjen.
Inte förrän 51 år senare har han nu börjat berätta sin historia och skrivit en bok. Jag gillar ju den typen av böcker och jag samlar dessutom på signerade böcker, så självklart köpte jag en och bad honom att signera den senare på eftermiddagen innan jag lämnade ön.
Vi bytte ett par ord och han uttryckte en förvåning och kanske lite irritation över att han behandlas som en legend, han tyckte inte att det skulle vara så, han är ju bara en före detta våldsam bankrånare och förtjänar inte detta. Men som jag sa, han har ju levt ett gott liv de senaste 51 åren och något måste det väl ha att göra med varför han behandlas som han gör.
Jag hittade ytterligare 2 böcker jag var tvungen att köpa och ett salt- och pepparkar också. Jag fotade och fotade men kände mig lite stressad av att det uppgavs ta 2½ timme att besöka ön och komma tillbaka och jag hade redan varit där 5 timmar, dessutom skulle ju M åka hem på eftermiddagen och vi hade bestämt att jag skulle höra av mig när jag kom tillbaka i land. Alcatraz är vackert på något sätt, alla dessa trappor, ruiner och patinan på alla ytor, jag gillar det. Jag hade kunnat stanna mycket längre bara för att fotografera mera, men slutligen bestämde jag mig för att ta båten tillbaka då det började bli sent.

M visade sig vara i Fisherman's Wharf vid sjölejonen och strax efter att jag kommit i land möttes vi upp och promenerade tillbaka mot andra änden av hamnen. Vi kom överrens om att sushi till lunch var något vi båda kände för och det var bra sushi! I USA har de en fisksort de gör sushi på som de kallar för Yellow Tail Tuna och den ser helt vit ut, titta i nedre högra hörnet av bilden.

Den är fantastiskt god och jag har inte sett den någon annanstans än i USA. Jag frågade min lokala sushirestaurang om yellow tail och han som har restaurangen säger att den inte går att få tag i i Sverige, han har försökt. Den är smörig och kompakt ungefär som en en bra sushi-lax fast till och med ännu bättre!

Vi såg en lokalkändis, en hemlös kille som gömmer sig i ett gäng kvistar och ris och skrämmer turister, det brukar ge honom dricks nog att leva på eftersom han är välkänd och till och med står med i vissa turistbeskrivningar av San Francisco.

Efter lunchen gick vi och satte oss vid en gräsmatta inte långt från stranden och njöt av solen. Det var lite kyligt men helt klarblå himmel. Sen gick vi och ställde oss i kön till spårvagnen och under tiden M köade gick jag och köpte kaffe på Starbucks åt oss. Dessutom köpte jag en fleecetröja för 12 dollar av en gatuförsäljare, det motsvarar ungefär 80:-, det tyckte jag var ett rimligt pris. Däremot var storlekarna enormt stora, jag var tvungen att köpa en medium och den var ändå lite väl stor faktiskt.
Jag sa hejdå till M och hoppade av vid Union Square vid mitt hotel och sen gick jag upp och vilade en stund och så tog jag en dusch och snyggade till mig. M hade varit tydlig med att jag borde gå ut på kvällen, han tyckte inte att jag borde stanna på hotelrummet en lördagkväll i San Francisco, särskilt inte när det var halloween. Jag höll visserligen med men var ändå tveksam att gå ut själv bland alla uteliggare, men som han sa, den där pianobaren låg ju precis runt hörnet och kändes väldigt trygg och säker. Så jag gjorde som sagt iórdning mig och gick sen ned till en asiatiskt restaurang jag sett ett par dagar innan och där beställde jag en won ton soppa med nudlar och räkor. Den var jättebra och smakade som nudelsopporna i Singapore och relativt billigt var det också.
När jag ätit klart gick jag runt hörnet till pianobaren och det var i stort sett samma show som dagen innan, men det var ju så bra så det gjorde inget, men jag kände mig osynlig och ingen pratade med mig eller ens såg mig som det verkade, ändå stannade jag till ganska sent.

När jag kom tillbaka till hotellet packade jag mina väskor och jag tyckte inte att jag handlat så mycket och på vägen dit hade ju väskan varit till hälften fylld med presenten, ändå hade jag nu svårt att få plats med allt trots att jag packade väldigt omsorgsfullt och tog bort alla onödiga emballage och sånt. Till slut kände jag att jag gjort vad jag kunde och kom i säng vid 2.

Vill bara ha den klänningen!

På tisdagen var det extra stressigt på jobbet, nu börjar det verkligen dra ihop sig till både möten och resor och jag vet ärligt sagt inte hur jag ska hinna allt. På förmiddagen hade vi telefonmöte med föreningen för att få ihop allt det sista så att det fungerar och det känns som om vi alla blir mer och mer effektiva ju viktigare och närmare allt kommer. Jag fick en del nya uppdrag och erbjöd mig också att hämta de i styrelsen som flyger in till Arlanda på lördag. Eftersom jag har så pass liten bil kom vi överrens om att jag bara skulle hämta D, han är den enda som kommer ensam, de andra kan dela på en taxi. Under eftermiddagen gick mailen varm med frågor och grejer fram och tillbaka mellan oss och en massa blev faktiskt gjort. Efter jobbet åkte jag direkt till S som skulle fixa mitt hår så här inför alla möten och grejer. Jag hade en enorm utväxt trots att vi fixat mitt hår precis före jul senast. Mitt hår är så långt och jag har så många hårstrån att det tar ganska lång tid att fixa det, tror att det tog 3½ timme ungefär. Den stora skillnaden är väl att jag ser piggare ut och så syns min solbränna sen Gambia bättre också.

När jag kom hem satte jag igång tvättmaskinen och åt lite, under tiden tittade jag på oss Torpeder Emellan 2/The Whole Ten Yards som är nästan lika bra som den första filmen. Sen vet jag inte varifrån energin kom men jag torkade alla ytor i huset, satte blommorna i vattenbad en efter den andra, städade i köket och sorterade in mina mediciner i en dosett inför resan. Sen tro det eller ej, så tvättade jag alla fönster invändigt, jag tror att det är gjort 2 gånger sedan jag flyttade in för nästan 6 år sedan och en av de gångerna tog jag faktiskt in hjälp... Jodå, jag kan lägga golv, hugga ved, måla tak och allt vad ni vill, men tvätta fönster det kan jag sjutton i mig inte! Men nu hade jag hittat någon fönstertvättshandske på en städbutik på internet, på samma ställe som jag köpte min nya mopp. Den har en tvättyta på ena sdidan och en torkyta på den andra. Torkytan är av samma typ som ett syntetiskt sämskskinn och fungerar väldigt bra. Tvättytan är lite vassare än en vanligt svamp men tycks inte göra repor eller så, den är ändå väldigt mjuk och tar bort det mesta utan att man behöver gnugga. Så det blev i alla fall rent och det gick fort och lätt, synd bara att utsidan var ändå skitigare än insidan, det ser ju ändå lika skitigt ut ju. Vi får se om jag hinner fixa det där innan jag åker.

När jag var klar belönade jag mig själv med ännu en film, favoriten Under Toscanas Sol. Har jag berättat om den? Det är en väldigt söt "feelgood" film med Diane Lane och Sandra Oh. Sandra är en riktig favorit och i den här filmen är hon så härligt äkta att jag får rysningar, hon är en sån där som man känner att man skulle vilja vara vän med. Sen att hela historien är väldigt söt och varm och helt enkelt jättehärlig det är ju en annan anledning att den är en favorit. Dessutom identifierar jag mig lite med huvudkaraktären i filmen och så är maten aptitretande, bildspråket vackert, renoveringen av huset inspirerande och sen drömmer jag om att någon gång hitta en sån där cremevit klänning som hon har på sig i en affär så att jag kan köpa den. Kosta vad det kosta vill!

Innan jag gick och lade mig läste jag ut boken L hade köpt mig, "Alla får ligga" och den är som sagt roande, men särskilt mycket känns det inte som om jag lärt mig. Svårigheten verkar mer att vara att hitta nån som man faktiskt vill ligga med än att lyckas få den i säng...

Utkastade surdegar

På söndags"morgonen" fick jag ett sms från L där hon undrade om vi skulle äta frukost på kondis, så 15 minuter senare plockade jag upp henne och T och vi åkte ned för frukost. Jag valde återigen en räkmacka som jag egentligen bara åt räkorna och ägget ifrån, men det var rätt gott ändå. Till det drack jag en latte. L och T var inte alls så bekymrade som det ser ut på bilden, jag tycks ha fångat dem i ett konstigt ögonblick bara.

Sen åkte vi hemåt och jag lämnade av dem och kom sen på vad jag skulle ägna dagen åt, jag skulle fixa gamla surdegar som inte blivit av. Alltså åkte jag först till ByggMax för att köpa en dörrkarm men hittade ingen och gick sen in på Sörab och lämnade den gamla förlängningssladden, jag ville inte köra in eftersom det var en sån kö med bilar.

Sen åkte jag till K-Rauta istället och det tog mig ett tag att få hjälp med var jag skulle leta efter dörrkarmar och det visade sig slutligen vara ute i byggmarknaden. Det var bara det att varje gång jag försökte gå genom dörren så tjöt den... Till slut gick jag till kassan och frågade och de sa att jag skulle strunta i det... Jag hittade mina dörrkarmar och köpte två för säkerhets skull, jag köpte också en skruvmejsel som förhoppningsvis passar bättre till blinkersglaset än de jag redan har, för bytet av blinkerslampa på lördagen gick inte smärtfritt.

Sen åkte jag hem och satte igång! Först sågade jag till och skruvade fast golvlisterna mellan vardagsrummet och hallen och köket. Det blev helt okey, bättre än utan i alla fall. Sen drog jag loss den trasiga dörrkarmen från gästrumsdörren, den gick ju av när jag försökte ta loss den när jag lade det nya golvet. Trä blir väl sprött efter 40-50 år kanske... Det var relativt enkelt att ta loss karmen och ännu enklare att sätta dit den nya och snyggt blev det. Anledningen att jag köpt två var att jag trodde att det skulle synas att jag bytt den ena, men det gjorde det inte, så den andra fick sitta där den satt. Vi får väl se om jag har energi nog för att åka tillbaka med den andra.

Sen tog jag ned den kaffefläckade gardinen jag hade för fönstret i hallen, syrran stör sig på att den sitter i karmen snarare än i dörren så nu var det dags att göra nåt åt detta. Den nya rullgardinen fick alltså sitta på dörren istället men det var ju en riktig utmaning att få dit skruvarna, dörrar är visst hårda. Till slut satt den uppe i alla fall och det tar nog ett tag att vänja sig vid att inte hålla gardinen från ansiktet när man går ut och in. Men när den väl satt där, då såg man hur förskräckligt ful dörren är! Den ska ju målas så snart vädret tillåter att den står öppen under dagen, färgen är ju till och med redan inköpt.

På kvällskvisten blev det avokado, mozarella och tomater till middag, gott och rätt fräscht.

Trots att jag fick så mycket gjort under dagen hann jag också se Oceans 11, 12 och 13 under dagen och kvällen. Sen som lite kvällslektyr innan jag somnade läste jag "Alla får ligga" som L köpt för att hon tycker att jag behöver läsa den... Jag vet inte om jag verkligen lärt mig så mycket nytt men om inte annat så skriver den här killen Henrik Fexeus på ett väldigt kul sätt så den är stundtals väldigt roande.