Jag vet inte om jag någonsin varit så tacksam

28/8 På onsdagen vaknade vi som sagt i Skottland och jag insåg att jag glömt min medicin, Levaxin som jag har för att ersätta hormon som sköldkörteln egentligen ska tillverka. Det styr ämnesomsättningen och utan den blir jag helt borta och dessutom väldigt frusen. Vi kallar det för "Strumakoma", det är omöjligt att koncentrera sig, man blir så trött att man kan somna stående, pulsen går ner och kroppen sover helt enkelt fast man är vaken, detta för att spara energi.
Inte nog med alla dessa symptom som kommer inom bara ett par timmar om jag inte tar min medicin på morgonen, jag får också en typ av panik av att veta att det kommer att hända och jag blir stressad, rädd och ledsen. Under vårt möte och rundtur i produktionen, som höll på hela dagen märkte jag att P såg på mig att jag var trött och okoncentrerad och vi tog många bensträckare och till slut tyckte jag att det var bättre att berätta vad problemet var och det var en attans tur!
Utan att jag visste om det gick han då till en av tjejerna på kontoret som ringde en kompis på vårdcentralen och sen kom de in och frågade vilken medicin jag behövde och i vilken dos och senare på eftermiddagen skjutsade en av cheferna mig till vårdcentralen för att hämta receptet och sen till apoteket för att hämta upp medicinen!
Jag vet inte om jag någonsin varit så tacksam i hela mitt liv!
Dessutom är all vård och medicin gratis i Skottland, till och med för mig som svensk, så jag betalade inte någonting för något av detta.
Efter att ha tagit medicinen och sovit lite middag så mådde jag bättre, men helt återställd räknade jag inte med att vara förrän nästa dag.
Jag och P hade bokat bord på ett väldigt speciellt ställe på önskemål av D som hittat den restaurangen på Guide Michelins hemsida. Det är ett historiskt ställe där Churchill och någon viktig amerikan (jag minns inte vilken, men det är ett välkänt namn) hade ett möte inför D-day, spännande.
Det ligger väldigt vackert vid vattnet, men det ligger också väldigt isolerat och det leder en liten, liten väg dit, nästan som en asfalterad kostig.
Stranraer är väldigt litet så vi kanske inte skulle blivit så förvånade över att taxichauffören kände S som vi bjudit med för att hon jobbar med P. Vi höll på att börja skratta högt när P frågade om han kände henne när han konstaterade att det var hennes bil som skulle följa oss ut till restaurangen och han svarade kort och lågt: Mitt ex...
Extra känsligt i en gammal och liten ort i Skottland är det säkert att hon lämnade honom för en kvinna, det blir nog mycket snack då...
Vi blev invisade i salongen när vi kom in i huset och där fick vi serverat en fördrink och det kändes väldigt exklusivt och allt var väldigt vackert både inne och utanför huset.
Maten var faktiskt inte så speciell men smakade inte illa, bara väldigt lite.
Det är en spikad meny med 5-6 rätter på, så man väljer inte själv vad man ska äta, men det var inga konstiga saker bara inte särskilt speciellt eller gott.
Efter middagen blev vi återigen invisade i salongen där vi serverades kaffe och efterrätt. De serverade bland annat hemgjorda klubbor som mest såg ut som bränt socker men faktiskt smakade väldigt gott. Vi hade väldigt kul och skrattade en hel del och sen tog vi en taxi tillbaka och vid det laget var jag återigen väldigt trött och jag var glad att jag i slutänden sagt att det var bättre att vi tog taxi än att jag som inte dricker skulle köra så som jag erbjudit mig att göra tidigare.
En trevlig kväll hade det varit, mycket tack vare att jag fått min medicin!

Varför ska han ha sånt bra minne?

19/6 På onsdagen ringde kollegan O och väckte mig vid 7.30, jag fattade inte ens varför han ringde, men sen kom jag på att jag i ett svagt ögonblick dagen innan bett honom att ringa och väcka mig så att jag skulle vakna i tid och ha tid att gå till jobbet! Nu hade han glatt antagit erbjudandet att bli min personliga tränare för en dag. Hur kommer han ihåg sånt där?
När jag kom iväg mot jobbet var himlen helt klarblå framför mig men bakom mig var det hotfulla moln. Det ser inte ut så på bilden , men det var regnmoln och jag var helt säker på att de skulle komma ikapp mig innan jag hann till jobbet. Istället sprack de upp och försvann!
Turre går lös när vi promenerar så där, det är enklare för oss båda och jag behöver inte ens säga åt honom vad han ska göra, han är så smart att han klarar av såna beslut själv. Jag håller helt enkelt ett öga på honom och han tar sina egna beslut så länge de är vettiga. Han är ju rädd för främmande människor men folk har vett att låta honom vara ifred och han siktar långt förbi dem med blicken och ingen stör honom och ingen är rädd. Om någon ser ut att vara rädd så kopplar jag honom eller håller honom tills de passerat, men de flesta bryr sig inte om en tax som travar förbi utan att titta på dem.
Tyvärr har andra hundägare mindre koll på sina hundar när de har dem i koppel än vad jag har när Turre är lös och ofta bli vi sinkade eller skrämda av hundar som hänger i sina koppel och skäller och gruffar eller bara vill hälsa och det som förvånar mig så är att de flesta (alla?) hundägare släpper fram sin kopplade hund rätt i rumpan på min okopplade, lydiga hund som bara travar förbi. Då måste ju han stanna och vända sig mot dem, man vill ju inte ha en främling i rumpan, särskilt inte en som har noll koll på vett och etikett vilket dessa hundar har.
När vi var nästan framme vid jobbet så stod Turre och nosade i dikeskanten och plötsligt hoppar en skata ned och sätter sig bredvid honom. Turre slutade med sitt nosande och funderade tydligen på hur han skulle hantera situationen och kom fram till att det bästa var att ignorera skatan så han nosade vidare och gick sen därifrån medan skatan tittade efter honom.
Jag insåg på eftermiddagen att jag glömt att ta min levaxin, medicinen som ersätter sköldkörtelhormonet som jag inte kan tillverka själv och jäklar vad trött jag blir då. Jag hade väldigt svårt att hålla mig vaken och när jag satt vid datorn så ville ögonen bara slå igen hela tiden.
När det var dags att gå hem gick jag vägen om golfbanan, då slipper jag gå på vägen även om vi måste korsa Vallentunavägen som är väldigt farlig och trafikerad. Men promenaden är vacker och man går förbi väldigt intressanta saker. Man kan till exempel lära sig var dessa Liljekonvaljfält finns, de finns i den skogen!
En massa larver satt i nåt ogräs vid vägkanten och sen gick jag förbi ett fält med smultron- eller jordgubbsplantor och ett fint torp som jag hört rykten ska rivas. Det vill jag ha! Jag tror definitivt inte att jag är ensam om det och det ligger ju mitt i ingenstans så vad är problemet?
Hemvägen tar lite längre tid än vägen till jobbet men det tar runt 45 minuter och så är man hemma. Kvällen spenderades i soffan i lugn och ro.

Struma-koma, sömnbrist eller julstress?

13/12 På torsdagen var det Lucia och jag var tvungen att duscha och fixa mig på morgonen eftersom det också skulle vara jullunch med jobbet. På Lucia försöker vi vara på plats redan klockan 7 på morgonen för att fika ihop före jobbet och jag tog smink och sånt med mig eftersom jag vaknade sent, ändå kom jag kvart över...
Vi fikade alla ihop före jobbet, även våra städare tog en paus och fikade med oss innan vi alla satte igång med jobb igen. En pepparkaka med kristyr och en lussebulle till frukost, sen mår man illa ett bra tag efteråt kan berätta...

Vid 10 åkte jag för att hämta en av våra pensionärer, eftersom de inte är så många brukar vi bjuda in dem till vårlunch och jullunch varje år. På vägen stannade jag vid Kicks i Väsby centrum för att köpa min parfym till 50% av priset, det var vad deras julkalender erbjöd just denna dag.
När vi kom till jobbet blev det stressigt att sminka och fixa i ordning sig och sen hoppa in i en taxi.
Jag kom iväg i den sista taxin och ändå var vi en av de första att komma fram till Stadshuset där vi skulle äta lunch på stadshuskällaren.
Det var ruskigt kallt och det blåste rätt bra och dörren till restaurangen var låst.
Men vid 11.30 släpptes vi in och sen hade vi en trevlig lunch. Maten var av skiftande kvalité, jag och syrran var inte särskilt förtjusta i sillen, bara senapssillen och inlagda sillen var bra, de andra var rent av äckliga.
Laxen var bra men inte enastående. Men de hade ägghalvor med lax- respektive räkröra på och de var jättegoda!
Efter lunchen var det tänkt att jag skulle hänga med de andra och bowla, det var många som hade bestämt sig för att hänga på, nästan 20 personer... Men jag var så fruktansvärt trött att jag inte kunde uppbåda energi för att göra det utan satte mig i en taxi med resten av vår familj och åkte hemåt.
Turre var hemma hos mamma och pappa med deras schäfer och jag hämtade upp honom och sen körde brorsan mig till jobbet där min bil stod.
När jag kom hem lade jag mig för att sova middag och somnade som en sten och sov i 1½ timme, väldigt djupt. Jag har inte sovit mycket de senaste dagarna men senare insåg jag också att jag glömt ta min levaxin på morgonen, det kom jag inte på på lunchen fast syrran till och med frågade mig hur stor dos jag tog just nu... Hjärnan blir seg när man inte tar levaxinet och så b lir man ju förlamande trött.
Det konstiga var att jag inte ens var särskilt stressad över att missa nåt så kul som bowling och häng med kollegorna trots att jag vanligtvis blir väldigt stressad av sånt, men jag var väl för trött och kände mig mest lättad över att sitta hemma en kväll.
Istället tvättade jag 3 maskiner tvätt, diskade upp i köket och gjorde middag av stekta grönsaker på asiatiskt vis, men det blev förstås bara ok, inte så gott som de alltid lyckas göra det.

Lugn och fin utanpå men bubblar inuti

24/9 På måndagen såg jag fräschare ut tycker jag, med mitt ljusare hår. Men inuti kändes det inte alls lika bra. På eftermiddagen fick jag plötsligt ångest och förstod inte alls varför. Jag hade fått det på söndagen också och jag är inte en sån som går omkring och har ångest utan någon anledning. Jag hade visserligen lite saker som inte riktigt gick min väg på jobbet, men egentligen inget som jag normalt skulle bli uppjagad av.
När jag kom hem försökte jag vila en stund för att komma ifrån den där känslan men det gick inte alls. Så till slut gick jag upp och lockade håret som terapi och se, det fungerade faktiskt!
Jag bestämde mig för att prova att dra ned på mitt levaxin ett par dagar och se vad som händer.
Framåt kvällen var det äntligen dags för quiz igen, trots att det inte var jämn vecka och vi normalt spelar jämna veckor , så hade vi bestämt att vi skulle spela nu när det varit så länge sedan.
Jag var på plats i tid, men jag var också den enda. De andra droppade dock in vartefter och till slut var vi fullt lag och hade väldigt kul nu när vi äntligen fick ses igen.
P hade också kommit fast han var tvungen att gå upp klockan 4 nästa morgon, det är starkt gjort för laget tycker jag.
Det kändes som om det gick rätt dåligt så L och L åkte hem när vi var klara och väntade inte på resultatet. Men det visade sig att vi faktiskt lyckats knipa en andraplats och det koras ju bara första, andra och sista plats så en andra är väldigt bra. Om vi lyssnat på dem som var säkra på andra svar än vi angett så hade vi faktiskt vunnit. Men vi har en regel som säger att om någon framhärdar på ett annat svar än de andra i laget så har de veto och kan ändra på papperet. Men har de fel så får de en straff-bok, Dan Browns Änglar och demoner...
Mest för att P var den som först skulle straffas och han avskyr allt vad Dan Brown heter... Nu ska egentligen både L och E ha varsin bok, men P verkar ha gömt den hemma hos sig för vi har inte sett den sedan han fick den.
Jag bokade bord till veckan efter och till två veckor efter det, jag vet att de andra glömmer annars och jag är inte på plats nästa måndag.

Svarta skor, svart själ?

4/9 Jag sov äntligen helt okey natten till tisdag, jag vaknade visserligen flera gånger men somnade om ganska fort.
Jag brukar helst duscha på kvällen men hade inte haft ork till det så jag lyckades faktiskt ta mig upp i så pass god tid att jag hann duscha på morgonen. Det som stör mig väldigt mycket är att jag alltså går till jobbet med vått hår och det torkar under dagen, men när jag går hem är det flottigt igen... Så ska det ju ändå inte vara och nu har jag ju schampo och balsam helt utan silikoner i vad jag vet och då ska det ju inte bli så.
Jag fick en hel del gjort på jobbet och hade några möten också, sen packade jag bilen full med hemjobb, saker som jag ska inventera hemma på fredag. Innan jag packade det sista poserade kllegan J med en hjälmhätta på huvudet och han såg så mycket ut som en narr att han bättrade på intrycket lite.
När jag kommer till jobbet är jag frusen och så glad att jag äntligen fått klimatanläggning i mitt kontor. Mitt kontor är nu det enda ställe på hela företaget där det är varmt och skönt. Men sen på eftermiddagen så börjar jag bli varm och till slut svettas jag till och med, detta trots att jag inte justerat temperaturen något. Undrar om det beror på sköldkörteln och det faktum att jag tar levaxin på morgonen?
När jag kom hem på eftermiddagen var det som om jag fick en energiinjektion och jag satte igång att fixa och dona.
Jag bytte ut de använda värmeljusen i alla ljusstakar, jag städade inne på toaletten och torkade handfat, toalett och andra ytor.
Sen städade jag köket även om det knappt behövdes, jag och K är bra på att hålla köket fräscht.
Sen satte jag äntligen igång med hallen och sorterade ut gamla, fula och trasiga skor och tofflor. Sen smörjde jag upp alla skor jag har, de visade sig vara svarta allihopa... hoppsan.
Jag slängde alla tofflor i tvättmaskinen till och med Homer-tofflorna som egentligen är utom allt hopp. Jag ska se om jag kan sy fast liggunderlagsbitar som sulor på dem, då kanske de går att använda igen.
Jag vek tvätt och tvättade en maskin till, sen dammsög jag och skurade golvet, till viss del för att jag precis innan fastnat i högtalarsladden och slungat mitt iskaffe utefter golvet så att det var på mattan, mig, datorsladden, fikabordet och allt annat som var i närheten.
Sen fixade jag naglarna och den här gången blev det pärlemorskimrande nagellack, det jag hade som favorit förra våren. Det ser fräscht ut men inte lika iögonfallande som det röda eller blå...
Middag blev det inte förrän vid 23 eftersom jag först pratade i telefon med L och sen chattade med en jäkla massa människor parallellt på Facebook. Det blev i alla fall tomater med mozarella och det räckte bra eftersom jag inte var särskilt hungrig trots att jag inte ätit sedan lunchen.
Jag kom i säng vid 0.30 vilket är riktigt bra för att vara jag och det tack vare att jag vet att jag kan sova på mina nya tabletter, oftast i alla fall.
Ingen idé att gå och lägga sig annars ju...

Inget mer zombie för mig

3/8 På fredagen gjorde jag toast till oss alla tre och sen kaffe. Jag och L trodde att vi var hungriga så jag gjorde två var åt oss, men vi kunde bara få i oss en varsin. Antingen är de större än vi trodde eller så är vi mindre glupska eller hungriga än vi trodde, eller så är det värmen som tar bort det mesta av aptiten.

Jag hade insett på torsdagsmorgonen att jag tagit med mig mina vitaminer, men glömt min levaxin och det är faktiskt en mycket större kris än vad ni kan tro!
Utan min levaxin blir jag en zombie på bara någon dag. Jag orkar inte göra någonting alls och jag blir håglös och inaktiv.

Så efter frukost åkte vi till macken där kusinen M jobbar och lånade internet och kollade vad Levaxin kunde heta på Grekiska för i Grekland behöver man inte recept på läkemedel så länge man betalar själv.
Vi hittade flera namn på läkemedel som motsvarar Levaxin och sen åkte vi till byn och köpte en ask, det gick fort och lätt när vi hade namnet och doseringen.
Sen åkte vi till Drama för att köpa mobilt bredband med kontantkort och sen åkte vi vidare till havet igen.
På vägen dit hörde vi av oss till L's kompis G och strax efter att vi hittat en plats att sitta så dök han upp. Sen hängde vi en stund och så dök även de "svenska" kusinerna upp.
Vi stannade ganska länge även denna dag men i slutet av dagen kände jag att jag bränt mig lite trots att jag smörjt in mig med solfaktor 20 och suttit i skuggan. Jag täckte nu mina axlar med sarongen jag hade med mig. Jag hade solat ryggen i 2x5-10 minuter och det var alldeles för mycket visade det sig. Jag hade bränt mig om än inte särskilt mycket.
Sen åkte vi hem och duschade och åt lite rester och L försökte få igång bredbandet men det gick inte. Så vi tog datorn och åkte hem till kusinen S och hennes man So och även där gick det dåligt för oss att koppla upp.
När vi berättade för So om mitt hår-drama så skrattade han och sa att han hitta hår nedanför verandan och trott att det var katthår. Man kan undra hur långhåriga katter de har i Grekland?
S har mer tålamod än de andra med att pratat Grekiska med mig, kanske beror det på att hon själv bodde i Sverige i ett år på 70-talet och vet hur det känns att komma någonstans dit där man inte förstår språket. Tack vare hennes tålamod förstår jag också henne mycket bättre än jag förstår de andra. Samma sak med L's mamma som kan prata svenska men pratar grekiska med mig så lång det går och om jag inte fattar så byter hon till svenska.
De försvarar också mig när de andra säger att jag inte kan grekiska och säger att hon förstår en massa, hon pratar bara inte så mycket! Och när de säger det så förstår jag, jag förstår också när killarna retas med mig för att jag inte kan Grekiska....
Fast det är klart, själva pratar de inga andra språk än Grekiska och om jag bara kunde mer grekiska skulle jag pika dem för det...
När vi kom tillbaka hem försökte L än en gång att få igång det mobila bredbandet men det gick inte, men plötsligt hittade han ett olåst trådlöst bredband, det som min dator hittade för två år sedan och som han använde även förra året. Så sen körde vi på det, det var dålig signal men funkade okey. Vi kollade efter biljetter hem för mig, men det ser mörkt ut.

Plattfotad anka i pumps

6/4 På långfredagen vaknade jag lite tidigare än jag hade hoppats men åt frukost och begav mig sen till Väsby centrum för att handla skor. Det första paret blev ett par ridskor från Stadsmissionen... ett par helt oanvända jodphurs, men det var ju finskor jag skulle ha ju...

Det ordnade sig när jag gick in på Deichmanns, jag hittade ett par lite finare skor med lite klack till och med. Jag hade testat pumps av alla möjliga sorter men jag har så breda fötter att man mest ser en ankfot, inte några snygga skor. Man ser helt enkelt för mycket av foten. Det får bli halvfina skor, de borde i alla fall fungera med både byxor och klänning och hittills har de känts sköna och jag har inte fått ont i fötterna. När jag skulle betala på skoaffären pep det till i larmet och tjejen i kassan som tycktes vara ensam bad om ursäkt och skyndade efter killen det pipit om. Strax senare kom hon tillbaka med killen och ett par sandaler men sen gick han igen. Hon ringde vakterna och de kom på stört och jag tror nog de fick tag i honom för han var kvar på övervåningen.
Jag handlade ett resårskärp för 50:- på Lindex rea och en del smink jag behövde, ja, faktiskt behövde, inne på Kicks.
Jag köpte också en blomma att ta med till syrran och M på påskaftonsmiddagen dagen efter.
När jag körde förbi Coop blev jag lite förvånad över priserna på färskpotatis, jag vet att det är dyrt på våren, men 9.90 styck? Jag tycker att det är lite kul med skyltar men det är nog lite töntig hobby kanske?
Min gymnasieskola håller de på och river också, men jag kan inte känna någon sorg över den alls, den var ful och opraktisk enligt mig och det är lite bomull för själen att se aulan bli riven faktiskt...
På torsdagskvällen hade jag upptäckt att min levaxin är helt slut, det går inte att ha en bra påskhelg utan levaxinet och en tjänsteresa med jobb mer eller mindre dygnet runt i nästan 2 veckor är inte att tala om. Jag gick till apoteket men det fanns visst inget recept kvar och de rådde mig att ringa Närakuten men si det går inte att få några recept alls från dem så det är ju tur att det inte var någon livsviktig medicin. De rådde mig arr sätta mig på akuten men jag försökte förklara för dem hur man blir när man inte får levaxin, att sitta på en akutavdelning i flera timmar medan de tar prover och håller på är omöjligt och dessutom har jag inte varit utan levaxin tillräckligt länge för att det ska synas på testerna att jag har brist... Senare på eftermiddagen fick jag tag i syrran som också går på det och jag ska få låna av henne.
När jag kom hem var jag helt slut i alla fall, bara runt 12 timmar utan Levaxin och jag var en zombie. och jag halvsov på soffan i någon dryg timme. Systerdottern och jag bestämde att hon skulle komma över och lära sig larmet och sånt praktiskt innan jag åker och hon föreslog att vi skulle gå och mötas på vägen. Det är nog första gången hon frivilligt har rört på sig i hela sitt liv...

Sagt och gjort, vi möttes på vägen och Turre var väldigt glatt förvånad när vi mötte L strax innan vi kommit fram till Fresta och när vi kom hem diskade jag upp lite medan L packade upp det jag handlat på dagen. Efter lite konfererande kom L fram till att hon ville prova den är fantastiska fiskgrytan jag och hennes morföräldrar snackar om så jag lagade den och hon var lika förbluffad hon över hur attans god den är! Hon var också förvånad över hur fort hon blev mätt, den är ganska mäktig.

Se tittade vi först på "Stand By Me" vår favoritfilm tror jag och sen såg i "Trångt i Kistan" som L tyckte var sådär. Vi drack en smoothie till efterrätt och det blev så pass sent att L bestämde sig för att sova över och hon gick och lade sig medan jag drack kamomillte och läste.
Turre älskar verkligen L, frågan är om inte hon är ans favoritperson i världen efter mig och när hon gosar in sig i soffan gosar han in sig i hennes ansikte.

Jag vet hur man stuvar!

Jo, på fredagsmorgonen verkade det onekligen som om jag haft rätt om värken, den tycktes inte ha med någon förkylning eller influensa att göra utan något annat mystiskt. Värken hade kommit och gått under kvällen men även om jag på grund av värken haft svårt att sova och därmed att komma upp på morgonen så hade jag i alla fall inte ont när jag vaknade. Jag gjorde mig iordning och åkte till jobbet där vi stressade fram och tillbaka med USA-resan jag och två kollegor ska göra om ett par veckor. På grund av ett missförstånd eller nåt så hade mina kollegor bokat sina resor enligt den plan vi haft men det innebar att jag plötsligt inte kunde åka med dem för att vi inte bokat tillsammans. Min biljett blev av någon anledning jättedyr och jag skulle inte ens få sitta med dem trots att resebyrån bara några minuter tidigare varit helt säkra på att det skulle läsa sig. Jag vet hur det ligger till och hur historien om mitt liv ser ut så jag visste att hon hade fel och det fick jag bekräftelse på nästan direkt. Till slut bokade jag med British Airways istället för SAS och kom undan med nästan halva priset... Jag får visserligen resa ensam men vad är skillnaden att sitta ensam på planet med att göra hela resan ensam? Jag flyger i alla fall Stockholm-London-San Francisco och de flyger Stockholm-Chicago-San Francisco. Jag kan inte låta bli att tycka att jag dragit det längre strået både om man betänker färdväg och bolag. Men de får å andra sidan sällskap av varandra och det hade jag gärna haft. Jag reser ju ALLTID ensam och det är skittråkigt! Jag kommer i alla fall vara i San Francisco nån timme före dem så det blir ingen lång väntan.
Den höggravida kompisen M som jag skulle ha träffat för en fika mådde inte toppen så hon ställde in, istället åkte jag hem och tvärsomnade och sov i 3 timmar. Man blir trött av värk och natten hade varit för kort.

Jag slängde potatis i en kastrull och tog ut kallrökt lax från frysen. Nu hade jag fått blodad tand på det här med att stuva saker, nu skulle här göras stuvad potatis!

När potatisen var klar ringde jag upp H och kollade om vi skulle ta den där promenaden vi skjutit upp från gårdagen och efter att ha kommit överrens om att göra det satte jag mig strax i bilen och åkte till Bollstanäs och H. Sedan gick vi en 45 minuters promenad i rask men rätt lugn takt och snackade skit under tiden. Det kändes rätt skönt att vara ute och gå meg H igen, det var flera år sedan vi båda hade hund att gå med. När vi kom tillbaka skulle jag försöka fota Celine och hon blev till slut så skeptisk till mig att hon gick runt mig varv på varv och gruffade och vägrade ge upp trots att vi just gått rätt långt tillsammans. Enda sättet att få henne att komma i närheten av mig var att muta henne med godis... Värre än Turre alltså, han kommer ju över sin skepsis på ett par minuter i de allra västa fallen, annars tar det inte ens det.

När jag kom hem skalade jag och tärnade potatisen och stuvade dem sedan, attans vad bra jag är på det! Det blev ju jättegott ju. Jag åt sedan stuvad potatis, kallrökt lax och citron, mums! Senare på kvällen fick jag värk igen och jag blir mer och mer säker på att det beror på för låg dos levaxin eftersom det märks mest när jag gjort något lite ansträngande där kroppens reserver töms ut.