Varför ska han ha sånt bra minne?

19/6 På onsdagen ringde kollegan O och väckte mig vid 7.30, jag fattade inte ens varför han ringde, men sen kom jag på att jag i ett svagt ögonblick dagen innan bett honom att ringa och väcka mig så att jag skulle vakna i tid och ha tid att gå till jobbet! Nu hade han glatt antagit erbjudandet att bli min personliga tränare för en dag. Hur kommer han ihåg sånt där?
När jag kom iväg mot jobbet var himlen helt klarblå framför mig men bakom mig var det hotfulla moln. Det ser inte ut så på bilden , men det var regnmoln och jag var helt säker på att de skulle komma ikapp mig innan jag hann till jobbet. Istället sprack de upp och försvann!
Turre går lös när vi promenerar så där, det är enklare för oss båda och jag behöver inte ens säga åt honom vad han ska göra, han är så smart att han klarar av såna beslut själv. Jag håller helt enkelt ett öga på honom och han tar sina egna beslut så länge de är vettiga. Han är ju rädd för främmande människor men folk har vett att låta honom vara ifred och han siktar långt förbi dem med blicken och ingen stör honom och ingen är rädd. Om någon ser ut att vara rädd så kopplar jag honom eller håller honom tills de passerat, men de flesta bryr sig inte om en tax som travar förbi utan att titta på dem.
Tyvärr har andra hundägare mindre koll på sina hundar när de har dem i koppel än vad jag har när Turre är lös och ofta bli vi sinkade eller skrämda av hundar som hänger i sina koppel och skäller och gruffar eller bara vill hälsa och det som förvånar mig så är att de flesta (alla?) hundägare släpper fram sin kopplade hund rätt i rumpan på min okopplade, lydiga hund som bara travar förbi. Då måste ju han stanna och vända sig mot dem, man vill ju inte ha en främling i rumpan, särskilt inte en som har noll koll på vett och etikett vilket dessa hundar har.
När vi var nästan framme vid jobbet så stod Turre och nosade i dikeskanten och plötsligt hoppar en skata ned och sätter sig bredvid honom. Turre slutade med sitt nosande och funderade tydligen på hur han skulle hantera situationen och kom fram till att det bästa var att ignorera skatan så han nosade vidare och gick sen därifrån medan skatan tittade efter honom.
Jag insåg på eftermiddagen att jag glömt att ta min levaxin, medicinen som ersätter sköldkörtelhormonet som jag inte kan tillverka själv och jäklar vad trött jag blir då. Jag hade väldigt svårt att hålla mig vaken och när jag satt vid datorn så ville ögonen bara slå igen hela tiden.
När det var dags att gå hem gick jag vägen om golfbanan, då slipper jag gå på vägen även om vi måste korsa Vallentunavägen som är väldigt farlig och trafikerad. Men promenaden är vacker och man går förbi väldigt intressanta saker. Man kan till exempel lära sig var dessa Liljekonvaljfält finns, de finns i den skogen!
En massa larver satt i nåt ogräs vid vägkanten och sen gick jag förbi ett fält med smultron- eller jordgubbsplantor och ett fint torp som jag hört rykten ska rivas. Det vill jag ha! Jag tror definitivt inte att jag är ensam om det och det ligger ju mitt i ingenstans så vad är problemet?
Hemvägen tar lite längre tid än vägen till jobbet men det tar runt 45 minuter och så är man hemma. Kvällen spenderades i soffan i lugn och ro.

Ingen blåkulla idag

27/5 På söndagen vaknade jag också med huvudvärk och ont i nacken men klarade av att gå upp i alla fall. Efter frukost tog jag kameran och Turre och gick ut. Mina härliga grannar hade då fixat ett stort lass ved åt mig och undrade var de skulle lägga det. Jag erbjöd mig förstås att flytta det själv men det kom inte på fråga så jag kände mig lite dum när jag tog kameran och hunden och åkte mot Rosersberg/Åshusby. Jag tänkte titta om det fanns några backsippor på Nordians Hög, den stora kungagravhögen där. Jag trodde nog att det var lite försent men jag tänkt att jag kunde leta liljenkonvaljer åt mamma eftersom det var morsdag också.
Jag parkerade nere vid utsatt parkeringsplats och började gå, det var så vackert och varmt väder att jag bestämde mig för att gå en ordentlig runda och återuppleva gamla minnen, det var nämligen där vi hade hästarna i 4 år och den vägen jag valde att gå var vår vanliga vardagsrunda. Vi hade inte kommit långt in på stigen då vi faktiskt mötte två ryttare på stora bruna hästar. Jag kopplade Turre för syns skull, de vet ju inte att han är hästvan och de var så gulliga att de lämnade stigen åt oss och hälsade glatt på oss innan de red vidare. Jag är inte riktigt van vid att vuxna ryttare gör det faktiskt, ungdomar är ofta artigare faktiskt.
Turre tyckte att det var jättetrevligt men också väldigt varmt, det gassade rätt bra där uppe på stigen och det var torr mark runt omkring men jag njöt i stora drag och det gjorde nog Turre också trots värmen. Vi gick bort till Ströms Gård och gick igenom där och tog den andra stigen tillbaka. Efter 1½ timme hade vi kommit tillbaka till bilen igen och under tiden hade jag fotat, vi hade klättrat upp på Nordians hög och tittat på utsikten och sen plockade vi liljenkonvaljer innan vi åkte hemåt. Backsipporna var utblommade men jag hittade ett par stycken, när de verkligen blommar är hela högen blå, det är väldigt vackert.
Sen åkte jag hem till mamma för att lämna blommorna och då var brorsan och brorsonen också där och fikade och jag fick kaffe och wienerbröd.
När jag kom hem låg veden i pallen och det som inte fått plats låg prydligt staplat bredvid. De är så gulliga!

Till kvällen lagade jag mat för första gången på länge och tänkte jag skulle använda nån kryddmix jag hade i skåpet, det blev söt sur gryta med kyckling och det blev faktiskt inte alls gott, men jag åt ändå för jag är rätt snål.