Mina syskonbarn retar mig ibland för det

Före

Före

13/1 På tisdagen åkte jag återigen till Coca Cola beach och där hittade jag några grannar som jag bytt ett par ord med några dagar tidigare, så jag frågade om jag fick göra dem sällskap på stranden och det gick bra. Efter en stund upptäckte jag att de för förvunna, jag låg och lyssnade på musik och njöt av värmen och solen och märkte aldrig när de gick. Eftersom jag inte såg dem någonstans utefter den långa stranden och det faktum att deras väskor och andra saker låg en bit ifrån mig så blev jag den där hönsmamman som mina syskonbarn ibland retar mig för att vara. Jag blev mer och mer orolig, de var borta minst 45 minuter och jag spanade ut över havet för att se om de drivit ut med någon ström och inte kunde ta sig in igen. Efter ett tag såg jag dem komma gående på stranden, det visade sig att de gått hela stranden bort och vänt och de var väldigt roade av min oro. Sen var det dags för mig att gå och för dem att äta sen lunch, men då bestämde jag mig för att äta lunch med dem innan jag åkte hem. Jag tog stekt ris med kyckling igen, men det var väldigt mycket kyckling i det så jag sorterade ut en del och gav strandhunden det. Hon har bara tre ben, det fjärde är amputerat eller något sånt ända uppe i kroppen så att säga. Det tog mig en bra stund att ens se att det var något fel på henne, hon rör sig ganska normalt och verkar inte ha några som helst problem att sakna ett ben. Hon tas också hand om av ägarna till restaurangen och gäster som tycker synd om henne matar henne, så hon är i riktigt bra form. När jag kom hem fortsatte jag med mitt projekt att göra lägenheten ännu mer hemtrevlig och "min" och det tycker jag att jag lyckats med rätt bra. De första bilderna är hur det såg ut när jag flyttade in och de andra hur det ser ut just nu. Det enda jag har behållt är väl nästan soffan, mattan och stolarna... och nu både känns och syns det att det är mitt andra hem tycker jag. Jag har gett det min personliga prägel. Däremot kanske det gör att eventuella hyresgäster känner sig obekväma? Nåja, jag hyr ut den så sällan ändå och jag vill ju gärna att den är tom om jag får för mig att åka ner på kort varsel och det faktum att den kostar mig runt 3600:- om året gör ju att jag egentligen inte behöver hyra ut den. Det är alltså bara maintenance som kostar eftersom jag inte har några lån på den. Sen när jag är nere kostar det förstås vatten och el och sen brukar jag beställa städning och tvätt när jag åker hem. Men lägenheten i sig kostar bara 3600:- om den står tom hela året!

Efter

Efter

Efter

Efter

Efter

Efter

Jag är bara glad att de inte bankar hela dagarna

10/1 Precis utanför min balkong byggs det en massa hela tiden. De bygger dessutom både vardag och helgdag. Jag är bara glad att pålningen är klar. Det är verkligen jättejobbigt när det pålas från klockan 8 till 17 hela veckan. På lördagen fotade jag lite från taket eftersom mina grannar som inte är på plats vill veta hur det framskrider. Jag spenderade ett par timmar där uppe och solade och doppade mig i poolen, som jag sagt förr är det ju en massa Thailändare på stranden på helgerna och inte läge att ligga och sola i bikini.
Framåt kvällen åkte jag ned till byn för att få en fotmassage och när jag var klar där var klockan rätt mycket så då var det full fart på Music Factory som ligger precis bredvid stället jag går till för massage. Det stället har rätt bra musik och så, men jag trivs inte med den typen av svenskar som hänger där. Medelålders svenskar som dricker för mycket, tafsar på varandra och skriker och håller låda. De är helt enkelt inte min typ av människor, jag tappar tålamodet rätt fort. Så jag gick bara in för att mina vänner satt vid ett långbord där ute på deras servering och de är inte som de andra som går mig på nerverna. När de gav upp och åkte hem åkte jag förbi Ha ha bar för att säga hej till T innan jag åkte hemåt. Han blev som vanligt glad att se mig och för en gångs skull var vi helt ensamma och kunde prata ordentligt. Sen hjälptes vi åt att bära in utemöblerna och fixa till för att stänga. Sen åkte jag hem och lade mig.

Det stör mig att jag inte kan komma på vilket fack de hör hemma i...

4/5 På söndagen vaknade jag med mina två håriga killar i sängen igen, ofta ligger jag som en ostbåge när jag vaknar, för inte ens i sömnen vill jag störa dem...
Efter att jag gjort mig i ordning så åkte jag ned och satte mig på konditoriet för att skriva lite, jag kan inte göra det hemma, det blir bara en massa annat gjort istället. Dessutom tycker jag om fiket och de som jobbar där och så ligger det så pass centralt i Väsby. Sitter du där tillräckligt länge så kommer hela Väsby förbi eller in på fiket och jag gillar att titta på folk. Det är ganska många som liksom jag har som helgnöje att gå ned på fiket och jag ser dem ofta där. Trots att vi inte pratar med varandra känns det som om man känner dem på något sätt, de är ju stammisar på mitt stamhak...
Det är en tjej som ofta är där samtidigt som jag, hon skriver också, men vi pratar aldrig med varandra.
Det är en man och en kvinna som träffas där varje söndag, jag kan för mitt liv inte komma fram till vilken relation de har till varandra och det stör mig. De är inte ett par, det är inte mor och son, troligtvis inte syskon för de pratar lite för stelt och artigt med varandra. De pratar väldigt högt och tydligt och sådär gammeldags som de gör i gamla svenska filmer. Nästan lite högtidligt. Deras volym stör mitt skrivande och det gör även mitt grubblande om deras relation till varandra.
Jag beställde en bakad potatis med skagen och det är vårt för mig att äta. Efter 3½ timme hade jag kommit ganska precis halvvägs och sen gav jag upp. De som jobbar där slutar aldrig att förundras över hur långsamt jag äter.
När jag kom hem från fiket så hörde jag några av grannbarnen diskutera och jag hörde någon av flickorna säga: Jag tror att det bor en häxa dör, precis då de passerade mitt hus...
Jag tänkte en stund och kom fram till att det nog var mer intressant än att vara en galen "cat lady" och var lite nöjd. Sen insåg jag att det inte alls var mitt hus de pratade om utan det tomma huset på kullen mittemot mitt... lite besviken blev jag allt...

Jag tyckte inte att det var ett dugg kul!

3/5 På lördag morgon vaknade jag klockan 8 av runt 10 stycken kanonskott i mitt lilla område. När jag förvånat frågade på Facebook vem sjutton som gör något sånt i ett villaområde vid den tiden på en lördag så visade det sig att en av mina grannar skulle gifta sig och att hans kompisar tyckte att det var en kul grej att väcka honom så inför svensexan... Jag och mina djur och troligtvis en massa andra hundar och katter och kanske barn i området tyckte inte att det var lika kul... särskilt som det kändes som om det aldrig slutade. Jag är gärna uppe längre på helgerna och sover längre på morgonen, jag tycker att det är fräckt att göra så där. Alla har inte barn som väcker oss tidigt på morgonen och någon jävla fördel ska vi väl ha för att bli uteslutna ur den gemenskapen det är att vara en Svensson.

På Facebook var det någon som hade lagt in en massa skolbilder, ni vet de där små som man bytte med varandra? En av bilderna var på mig, själv har jag också kvar dessa bilder, de ligger i förrådet någonstans. Jag är den som har rosa tröja och är på andra raden uppifrån.

På kvällen åkte jag in till Dubliner för att se lite folk under helgen, det är lätt hänt att jag lever som en eremit annars. Det var en massa skumt folk är denna kväll, men som tur var var mina killar där också och de tar så väl hand om mig och är bra att ha som livvakter ibland.

Buddister riskerar hellre sin bekvämlighet än sin själ

21/4 På måndagen ville A till templet, man bör göra det då och då om man har förlorat någon, jag vet inte exakt varför och hur. När man åker till templet för att få hjälp av munkarna och för att få en välsignelse så bör man ta med en gåva som en typ av betalning. A gillar inte att köpa färdiga kit för sånt eftersom man inte vet hur länge de stått packade och matvarorna kan vara lite gamla. Alltså plockade vi ihop lite grejer själva på supermarket, köpte en plastbricka och cellofanplast och sen packade vi allt lite snyggt utanför templet innan vi gick in. Vi hade bland annat köpt tandkräm, tandborste, nudlar, mjölk, iste, toalettpapper och lite snacks. Sånt som munkarna behöver för sitt dagliga liv alltså. I butiken hittade vi popcorn med jordgubbssmak, själv har jag oerhört svårt för söta popcorn, jag har provat det i USA, men Thailändarna gillar allt som är sött, så det är väl ingen stor överraskning att de gillar även det.
Efter att vi hade packat sakerna på brickan och lagt plasten runt så gick vi in och placerade gåvan framför munken, som tog emot folk som ville ha hjälp med böner och sånt. Vi satte oss på knä framför honom på golvet och sen rabblade han en del som jag antar var böner och välsignelser och läste något över en skål med vatten som A hade hällt upp och ställt framför honom. Sen reste hon sig och gick för att hälla ut vattnet i rabatten. Medan hon var borta satt jag och munken i tysthet och bådas blickar följde ett litet, litet bi som sprang omkring på mattan bredvid mig. De hade ett helt bisamhälle på en pinne där inne och som buddister så låter de dem vara där och till följd av det så får många av deras besökare ett stick och säkert även munkarna själva.
När A kom in igen gjorde jag en liten gest mot biet så att hon skulle vara medveten om att han var där så att hon inte skulle sätta sig på honom. Hon och munken utbytte några ord och sen var det klart och vi åkte hemåt igen. Sen berättade hon för mig att hon redan blivit stucken av biet och att det bar nog därför han sprang omkring på golvet, han var döende. Hon berättade även att munken sagt att de flesta blev stuckna medan de var där. Jag hade tur, för A hade ont att sticket i ett helt dygn och trots att jag skrapat med nageln på sticket så var det kanske någon bit av gadden kvar.
På eftermiddagen badade jag och N och E på mitt tak och snackade med mina grannar som också var där. Vi hade rätt intressanta diskussioner där vi stod och hängde i poolen och bestämde att vi skulle ses för middag också. A hämtade oss och killarna åkte moppe bakom oss till restaurangen som ligger utefter en väg inne i skogen, bakom templet.
Där åt vi barbeque, man väljer vad man vill ha för kött, skaldjur och grönsaker från en lita och sen får man in en kruka med glödande kol och så tillagar man maten själv på en metallbricka. Det hade varit fantastiskt gott om inte smöret vi fick var sötat... Jag använde alltså så lite som möjligt, jag gillar ju inte söt mat.
Det är väldigt praktiskt att ha med A när man ska ut och äta, man blir inte begränsad i valet av restaurang och kan beställa det man vill ha trots att det inte finns någon meny på engelska eller någon med tillräcklig kunskap i engelska för att man ska kunna få hjälp. Däremot så brukar jag be henne att beställa och så lägger jag mig inte i vad det blir. Man hittar alltid något som går ner och då begränsar jag inte mina matupplevelser till sånt jag redan vet utan kan hitta nya favoriter.
De flesta tycker att jag är rätt kinkig med mat, men det tycker inte hon, jag smakar på allt hon ställer framför mig och gnäller aldrig, jag försöker bara hitta något jag kan bli mätt på om smakerna inte riktigt passar mig.

Har ni haft tur med era grannar?

4/2 När jag skulle släppa ut Turre för morgonkissen på tisdagen så stod han bara och stirrade på mig och sen gick han och ställde sig bredvid sin jacka som låg på golvet i hallen. Jag brukar ju bara sätta på honom den när det är minusgrader och denna morgon var det plusgrader. Men det var ganska tydligt att han ville ha den på sig. Sådan matte, sådan hund.. jag är fruktansvärt frusen och det är han också, kanske för att han är van vid att jag har hög temperatur i huset och bilen emellanåt?
När jag frågade om han ville ha jackan såg han jätteglad ut och viftade på svansen, han var nog nöjd med att jag efter 11 år äntligen förstår vad han säger. Svårtränad människa uppenbarligen, men bättre sent än aldrig.
Jag satte på honom jackan och han sprang glatt ut för att kissa.
Han får gå ut ensam på morgonen, han går inte av tomten och bryr sig inte om rådjuren och hararna som är på tomten rätt ofta. Den enda som inte får vara på vårt tomt är räven och henne joggar han efter till vad han tror är tomtgränsen och sen låter han henne vara i fred.
En morgon förra sommaren hade jag släppt ut honom ensam och när jag kom ut visade det sig att mina närmaste grannar var ute. De bor inte i sitt hus, det är deras sommarhus på dagarna på sommaren och jag är inte van vid att de är där så tidigt.
Jag bad om ursäkt för att jag släppt ut Turre ensam och undrade om han varit besvärlig?
Det visade sig att han inte gått över och hälsat på dem ens förrän jag kommit ut och sagt hej till dem.
Då var jag extra stolt, vi har inget som markerar tomtgränsen mellan våra hus och Turre gillar dem och går gärna dit och hälsar och lägger leksaker framför fötterna på dem, men tydligen inte förrän jag har sagt att det är ok!
Vi ar förresten sagt i nästan 9 år att vi ska bygga ett staket mellan oss, men tydligen är ingen av oss särskilt motiverad, för trots att vi alla är aktiva och effektiva så har det inte blivit av, vi ha inte ens pratat om hur det ska se ut...
Jag antar att ingen av oss är särskilt störd på den andra, annars hade det nog blivit gjort rätt fort redan första sommaren.
Det är så skönt att ha bra grannar!
De två hus/familjer som är nära nog att påverka mitt liv är helt fantastiska och är aldrig det minsta irriterande. Det finns dock några grannar längre bort som jag är väldigt glad att de inte bor närmare. Men vi har någon tyst överenskommelse i vårt område, man klagar inte på grannarna om det inte är absolut nödvändigt. Det är mitt sätt att leva och jag är väldigt nöjd med att vi inte har grannfejder i området och accepterar varandras egenheter och oljud.

Jag har letat torp i flera år och det är svårt att hitta något som fyller mina önskemål om hur ett torp ska vara. Det ska vara friköpt tomt, gärna med extra mark. Ett torp ska inte ha el och vatten indraget och jag vill hellre ha ett torp i nästan originalskock med renoveringsbehov än ett som har plastmattor inlagda och ett 60-tals kök i eller liknande grejer som inte hör hemma i ett torp.
Något som förvånar mig varje gång jag tittar i annonser och när jag hälsar på folk i deras sommarstugor är att de inte tycks bry sig om alls hur det ser ut i dem...
De flesta har bara möbler och grejer som de inte ville ha hemma och därför tagit till stugan. Det är omoderna men inte antika grejer, det är obekväma soffor och det är fula lampor och mattor och sånt och sen har de ofta en massa "pynt" och grejer överallt som
förstör trivseln och helhetsintrycket.
Nej, själv vill jag ha det trivsamt och en hemmakänsla även i mitt semesterboende. Det är därför jag letar efter just det rätta huset.
Dessutom är väl något av det fulaste man kan hitta, ett torp med synliga sladdar överallt och ett kylskåp och elspis?
Själv förstår jag ändå inte vitsen med att ha el om man ändå inte har vatten indraget.
Att värma huset och mat med ved är enkelt och att tända ljus och lyktor istället för lampor både trivsammare och inte särskilt besvärligt heller.
Frågan är: Om man hittar drömtorpet och el är indraget. Kan man avsluta elavtalet och dra ur kontakter och sånt ur väggarna?
Det enda jag känner att jag behöver är något att ladda telefonen med och då kan jag antingen köpa en solcellsladdare eller en sån där portabel batteriladdare, eller så kan jag helt enkelt ladda den i bilen.

Jag vet inte om jag någonsin varit så rädd

22/11 På fredagen tog jag tag i att leta julpynt. Som sagt så har jag inte så mycket tid kvar före operationen och sånt måste göras före snarare än efter.
Jag städade och fixade och bytte lakan för Turre åkte på semester till Jämtland med mamma och pappa och då får jag ha rent och snyggt ett tag.
Jag hade fått beställning på några foton av två kompisar och nu tog jag tag i att skriva ut dem och fixa.
Jag har skrivaren i gästrummet och jag hämtade in den och satte igång och var tvungen att fixa ett bildprogram för att fixa ljuset lite i bilderna. Sen satte jag igång att skriva ut dem. I ett av hörnen av vardagsrummet studsar ljudet lite ibland och när Turre är hemma bekymrar jag mig aldrig om det, han har ju koll på vad som är normalt och inte och skulle ju bli helt rabiat om det var ett oväntat ljud.
Men nu när han inte var hemma blev jag lite osäker på om ljudet bara studsade eller om det faktiskt kom från gästrummet. Jag trodde ju att det var studsen som gjorde det men tänkte att det var lika bra att lugna sig genom att titta.
Jag gläntade försiktigt på dörren till gästrummet och kikade in, ingen var där inne i alla fall, bra. Jag tog ett steg in och kikade misstänksamt runt i rummet. Rummet är litet och det finns egentligen ingenstans att gömma sig. Plötsligt när jag kikar runt så inser jag att fönsterhandtaget är helt öppet!!!
Jag tog ett stort steg fram och stängde handtaget och det kröp en kall kår utefter ryggen på mig. Hur sjutton kan ett fönster öppna sig självt? Det går nog inte...
Vem hade bott där senast och kunde det tänkas vara någon som öppnat fönstret?
Jag kom fram till ett starkt nej, sist var det nog E som bodde där och henne har jag skrämt upp med att folk går in i husen i vårt område och som den lantis hon är så är hon nu precis så livrädd som tanken var att hon skulle bli och när hon bor hos mig är hon försiktig och skulle nog inte öppna fönstret och ännu mindre, lämna det öppet...
När jag för säkerhets skull tittat i de proppfulla garderoberna och under sängen där det inte finns någon plats att gömma sig egentligen så gick jag ut ur gästrummet och ringde brorsan.
Syrran med familj har ju flyttat rätt långt ut på landet nu och mamma och pappa var ju bortresta, broran är den enda som är på plats.
Men, hans fru var ute och G låg och sov, så brorsan kunde inte komma och hjälpa till.
När han föreslog att jag skulle ta dit någon grannhund som kunde kolla av huset så insåg jag att min grannhund Frasse är alldeles för snäll för att bli det minsta upprörd även om någon skulle ligga gömd under sängen, Frasse skäller inte ens när man ringer på dörren.
Men Frasses husse J är bra på att ställa upp och jag ringde honom, frågade om han var hemma och bad honom komma ner på studs. Han knackade på dörren innan jag hunnit få på mig skorna! Det kallar jag grannar som ställer upp!
Vi gick in i gästrummet och kollade alla skrymslen och vrår en gång till, sen tog vi ett varv runt huset med ficklampa och tittade på frosten i gräset, på fönsterkarmar och på frostiga fönsterbleck. Det fanns inga spår någonstans. Om någon varit och mixtrat med gästrummets fönster så var det inte idag. Men det betyder ju inte att ingen har gjort det, eller att det inte är en förberedelse för något annat.
Larmet tar inte fönster och verandadörr när jag är hemma. Någon skulle alltså kunna gå in när jag är hemma, men inte när jag är borta och har larmat. Jag tog beslutet där och då att uppdatera mitt larm till att ha givare på alla fönster och dörrar så att jag kan skal-larma när jag är hemma.
När J hade gått hem så fortsatte jag att skriva ut bilder men var väldigt hoppig och rädd hela kvällen och jag är bara glad att jag upptäckte det här klockan 20 och inte mitt i natten då jag inte kunde fått hjälp och stöd. Jag drog ner alla persienner i huset för det kändes som om någon stod ute i mörkret och tittade in, i teorin kan någon nästan stå med näsan tryckt mot vardagsrumsfönstret och titta på mig när jag sitter i soffan och jag skulle inte märka något.
När jag tog ner persiennerna insåg jag också att många av dem inte fungerar, de har stora glapp och hjälper inte alls mycket. Men som tur var var alla de bakom soffan ok.
Det är ännu en sak jag vill göra, ta in en hantverkare som kan sätta upp och installera rullgardiner/persienner som är elektriska, så jag kan trycka på en knapp och ta upp och ned dem. Då kan jag ha dem nere när det är mörkt ute och uppe när det är ljust och slipper gå runt och ta upp dem en och en.
Som ni säkert har gissat så sov jag väldigt dåligt den här natten, vetskapen att någon kanske har försökt att ta sig in och vetskapen att jag inte hade Turre hemma för att ge mig en varning om någon kom in via gästrummet, hu, inte mycket sömn kan jag lova och Judas är ju inte mycket till tröst, han blir ju bara glad av besök och skulle möjligtvis kunna göra korkben för en våldsman med sitt kärvänliga sätt, men det är allt..

Intet ont anande

1/11 På fredagen gick jag och V upp till takpoolen och "slogs" med grannarna ett tag och sen blev det en lat eftermiddag som vanligt och sen var det dags för halloweenfest på Buffalo Bill's som ligger precis bredvid mitt lägenhetshus. Det är väldigt bekvämt avstånd hem helt klart. De har en ny chef där och han är lika trevlig som den förra så honom har vi också börjat lära känna nu.
En hel del var utklädda, men vi hade ju inte hunnit tänka på nåt sånt. Vi var rätt många runt vårt bord och vi lärde känna fler av S vänner, alla är som en liten familj där nere och vi är så välkomna in i den.
S hade pratat i flera dagar om att han skulle anta utmaningen att äta en "1 Pound Steak" så att han kunde få en t-shirt där det stod: I did it! Buffalo Bill, Mae Phim
Han hade blivit utmanad av den nya chefen P som retat honom och pushat honom ett tag och nu var det dags!
Han kämpade tappert på och fick i sig hela steaken och alla tillbehör utan några större problem.
Men senare på natten/kvällen började han kräkas och sen mådde han fruktansvärt dåligt i flera dagar. Bilden är på honom när han fortfarande är glad och ovetande om vad som kommer att hända!

Egoister

31/10 På torsdagen gick jag och V upp till takpoolen och solade en stund och sen kom S och L dit också och de hade varit nere vid strandbilen och köpt en boll som vi kunde leka med.
Det finns bara en liten, liten plätt med skugga på taket och det blir ju rätt hett däruppe. Dessutom finns bara 8 stycken solsängar. Mina grannar är så dumma att de inte bara "passar" solstolarna med handduk och grejer i flera timmar när de inte ens är i närheten, de lägger dem också i skugga så att de som faktiskt är där får vara utan både solbädd och skugga fast de inte ens använder dem... Konstigt att man tycker att det är ok att göra så mot sina grannar, dessutom är vi så få under den här perioden i alla fall så det behövs ju inte om inte alla gör så och jag vägrar att göra så. Dessutom så blir de aggressiva om man tagit stolarna när de kommer upp några timmar senare.
När vi fått nog av grannfejder, sol och bad så gick vi till lägenheten för att slappa en stund, såhär såg det ut de flesta eftermiddagar i lägenheten. Alla är rätt bra på att låta andra vara ifred när de behöver även om man är i samma rum och alla sitter i sina egna tankar en stund. När alla fått den pausen så börjar skämten och skratten igen lagom tills man tröttnat på tystnaden och ensamheten.
På kvällen åkte vi tillbaka till Mae Phim Sportbar för att träffa gänget igen och hade lika trevligt denna kväll och åt dessutom lite fler av de där himlagoda kycklingvingarna!

Jag visste att de skulle gilla det om de bara testade

8/5 På onsdagen gjorde jag en iskaffe till killarna som byggde förrådet, jag fick truga som sjutton för de tyckte att det lät jätteäckligt. Men efter löften att de fick kasta bort det om de ville så delade de slutligen på en och visst tyckte de om det! På vägen till jobbet köpte jag bullar till fikat för att nån fyllde år och jag ändå var ute och åkte. Utanför konditoriet i centrala Väsby blommade paradisäppelträden så vackert som de bara gör i ett par dagar om året.
På jobbet fikade vi utomhus och det var varmt och skönt, en av de första dagarna jag som är en fryslort kunde sitta ute utan att frysa.
På lunchen åkte jag till K-Rauta för att köpa lite krokar och sånt till förrådet och kom hem med en ny gasolvärmare, en massa krokar, en ny dörrmatta, nya utelampor och en massa annat.
Jag köpte en räkmacka på vägen tillbaka till kontoret och åt en sen lunch vid datorn medan jag jobbade. Jag är ju så långsam att jag inte kan äta på en lunchtimme i alla fall, så jag var slutligen mätt och nöjd vid 15 på eftermiddagen.
När jag kom hem var förrådet helt klart och väldigt fint!
Jag har hittills alltid varit nöjd när grannen J och hans kompis hjälpt mig. Det var ju de som byggde verandan också och grundade för badtunnan och ställde den på plats. Det var 3 killar (kollegor) och jag som försökte flytta tunnan från släpet och ned runt huset. Vi "tappade" den av släpet och sen kom vi inte längre, de var två killar och flyttade den runt hela huset och ställde den på plats. Vi andra skämdes lite passande efteråt.
I alla fall, jag är nöjd med allt de gjort fortfarande efter runt 5 år! Förrådet är inget undantag.

Säg gärna till om ni hittar nåt värt att stjäla

2/5 På torsdagen satte min granne och hans kompis igång med projekt förråd hemma hos mig. Det tog dem inte mycket mer än en timme att riva den murkna kåken, men sen tog det hela dagen att köra iväg alla sopor, inklusive det som jag hade rensat ut.
Fantastiskt vad man kan hitta när man rensar i nåt man inte kunnat gå igenom på flera år. Min inställning har varit att skydda mitt hus mot inbrottstjuvar men det är för att jag är rädd, jag har själv inte vetat var jag har till exempel mina smycken och har tänkt lite grann, lycka till att hitta nåt värt att stjäla. Men nu hittade jag smyckena, de låg i en låda i förrådet och mycket var det inte. Men jag hade en diamantring som jag tror är på 0,5 karat eller nåt om jag minns rätt.
Det blev jättetomt när allt var borta och utsikten blev ju bra, men det blev ju insynen också...
Killarna är jättetrevliga, noga och är bra på att städa upp efter sig. Det var de som byggde min veranda för runt 5 år sedan och det gjorde de supersnyggt och bra!

Första frukosten hemma

25/2 På måndagen var det buddha-dag och då var allt stängt och alla Thailändare hade för en gångs skull ledigt! Det var livat på stranden kan jag lova och normalt är det ju så gott som folktomt så det är rätt stor skillnad när det vimlar av folk och bilar, grillar och musiken som dunkar ut ur bilhögtalarna.
Vi gav upp redan innan vi kommit så långt som till stranden och bestämde oss för att istället lägga oss vid poolen på taket, där var en mamma med en son, annars var vi helt ensamma en stund.
Det är ju bara mina grannar i huset som får vara där och eftersom det inte är säsong så är vi ju inte så många.
Efter nån timme dök mina närmaste grannar upp, dem hade jag inte träffat tidigare men eftersom vi delade den lilla biten skugga som fanns där uppe så blev det att vi lärde känna varandra lite och jag fick tips om lite allt möjligt.
Det var kallt i poolen men uppfriskande och jag simmade lite några hundra meter, solade lite med solskyddsfaktor och sen låg vi som sagt i skuggan.
När vi tröttnat på att ligga vid poolen så gick vi upp, jag duschade och sen läste och vilade jag en stund på sängen
Framåt kvällen tog vi en promenad till Sunshine Bar som ligger nedåt vägen, det är nån kilometer dit och det blir lite varmt att gå så vi hade blivit avrådda att gå dit, men vad gör man när man inte har transport och vill se lite nya vyer?
Det var förresten inte alls så varmt som folk påstått, det kändes ganska svalt och skönt med brisen från havet.
Min mat var god, stekta grönsaker med räkor, men J's soppa smakade ingenting alls så hon var besviken.
När vi ätit klart promenerade vi tillbaka och sen tog vi en drink på Buffalo Bill, jag tog en Pina Colada och den var så jäkla god att det nog inte blir mycket annat medan jag är på semester.
Medan vi satt där fick jag ett jobbsamtal från England, det är rätt häftigt det här med mobiltelefoner ändå...
Vi satt och fascinerades över hur folk i övre medelåldern beter sig på semestern, de tror att de är coola tonåringar och beter sig precis lika omoget och väsnas och dricker och tycker att de är häftigast i världen.
Vi satt och spelade lite musik för varandra och jag spelade "skrattsången" med Elvis Presley för J, den hade hon aldrig hört och hon tyckte att den var jättebra!
Sen när vi gått upp igen så blev vi sittande och snackade och lyssnade på musik tills det blev ganska sent.

Judas charmar vem som helst

11/1 På fredagen kunde jag ta med nya kameran när jag åkte till jobbet, jag har ju alltid minst en kamera med mig vart jag än går. Jag testade att zooma med den och kan ni tro att de två första bilderna är tagna från samma ställe? Pappa kom och hämtade Turre på jobbet, de skulle till Jämtland. Efter jobet åkte jag och hade ett möte med min banktjej för att prata om bolåneräntor och lite annat och jag var där nästan en timme för hon är så trevlig och vi pratade om ditten och datten.
Jag skulle gå ut med Italien-A på kvällen men hon hade fått influensa så det blev inget av det. Tanken var att kanske hitta på nåt annat, som till exempel bio med ett par jobbarkompisar: Men efter att ha värmt upp huset och tvättat ett par maskiner så var det dags för telefonmöte med några engelsmän och sen var jag så matt att jag mest satt och tittade på klockan och räknade timmarna. Sen satte jag en bröddeg  och råkade ta dubbelt så mycket jäst som jag skulle så jag fick göra dubbel sats och så skickade jag ett sms till J och undrade om hon skulle komma på en kopp te innan hon skulle hämta sin kille på Arlanda. Sagt och gjort, nån halvtimme senare kom J och sen drack vi te och åt saffransskorpor medan jag jäste och sen gräddade brödet. Judas älskar J eftersom hon har bott hos mig i några månader. De är ett ganska osannolikt par eftersom J egentligen är rädd för katter, men hon avgudar Judas nästan lika mycket som han avgudar henne nu för tiden och är lite stolt över att vara hans favorit.
När Judas kom in skyndade han sig mot bordet och tittade upp på det samtidigt som han hoppade upp långt bort i kanten ifrån oss. Han kikade uppenbarligen för att se om det var något på bordet. Judas är en hittekatt men någon har uppenbarligen lärt honom vett och etikett och att man inte hoppar upp på bordet när det står mat där. Såna saker har jag ju märkt genom åren och jag har inte behövt uppfostra honom alls, förutom förlorade slag som att: -Bit inte hunden för skoj skull. -Slå mig inte med tassen för att få uppmärksamhet. -Dra dig inte fram utefter golvet med hjälp av klorna i soffan...
Men på det stora hela är han alltså den ultimata katten och jag hade sån tur att det var just honom jag hittade den där dagen.
Han går inte på toa inne så lådan är borttagen sedan 7 år tillbaka, han är genomsnäll, han sväljer tabletter man ger honom utan att man ens behöver tvinga honom, han älskar hunden.
Sen är det ju inte hans fel att han är vit och att jag hittade honom runt 2 veckor innan min beställda svarta, textilsoffa anlände...
Jag är ingen kattmänniska egentligen, jag tycker att katter är lite lömska, men Judas är inte alls sån. Det händer att han är busig men han gör aldrig illa någon, ehhh, utom min förra chef faktiskt. Honom bet han och ingen vet än idag varför...
Enligt mina systerbarn är han tydligen tysk, för de pratar alltid med honom på tyskbruten svenska...
När jag kommer hem utan Turre som denna fredag till exempel så blir Judas jätteglad, han får ju matte för sig själv i några dagar. Men sen börjar han tycka att det är tråkigt och när Turre kommer hem så springer han och möter honom i dörren!

Lagom tills J skulle åka var två av limporna klara och hon fick med sig en till frukost.
När jag ställde in andra laddningen bröd i ugnen gick jag in på Facebook och kollade om grannens dotter var inloggad och det var hon, så jag sa att hon skulle komma ned till mig om 20 minuter och ta med sig en kökshandduk för att jag hade en överraskning åt dem. Men hon var på väg att gå och lägga sig så hon skickade ned sin pappa istället och han blev jätteglad för den ångande heta limpan jag räckte över. Sen tog jag det lugnt resten av kvällen och njöt av det faktum att jag var för lat för att göra nåt annat.