Egoister

31/10 På torsdagen gick jag och V upp till takpoolen och solade en stund och sen kom S och L dit också och de hade varit nere vid strandbilen och köpt en boll som vi kunde leka med.
Det finns bara en liten, liten plätt med skugga på taket och det blir ju rätt hett däruppe. Dessutom finns bara 8 stycken solsängar. Mina grannar är så dumma att de inte bara "passar" solstolarna med handduk och grejer i flera timmar när de inte ens är i närheten, de lägger dem också i skugga så att de som faktiskt är där får vara utan både solbädd och skugga fast de inte ens använder dem... Konstigt att man tycker att det är ok att göra så mot sina grannar, dessutom är vi så få under den här perioden i alla fall så det behövs ju inte om inte alla gör så och jag vägrar att göra så. Dessutom så blir de aggressiva om man tagit stolarna när de kommer upp några timmar senare.
När vi fått nog av grannfejder, sol och bad så gick vi till lägenheten för att slappa en stund, såhär såg det ut de flesta eftermiddagar i lägenheten. Alla är rätt bra på att låta andra vara ifred när de behöver även om man är i samma rum och alla sitter i sina egna tankar en stund. När alla fått den pausen så börjar skämten och skratten igen lagom tills man tröttnat på tystnaden och ensamheten.
På kvällen åkte vi tillbaka till Mae Phim Sportbar för att träffa gänget igen och hade lika trevligt denna kväll och åt dessutom lite fler av de där himlagoda kycklingvingarna!

Jag önskar att Dubliner i Stockholm fanns kvar

7/10 På måndag förmiddag åkte jag till tandläkaren för att laga mitt hål i tanden. På hennes inrådan tog jag bedövning, jag brukar låta bli det om de inte säger att jag bör ta det. Det är så obehagligt att gå runt med okänslig mun och kind i flera timmar. Jag är så rädd att jag ska dregla eller nåt utan att märka det. Det har visserligen aldrig hänt och jag går och känner i ansiktet hela tiden för att se till att det inte händer, men ändå.
Det gick i alla fall snabbt och smärtfritt och som vanligt hade vi några trevliga snack jag, tandläkaren och sköterskan. Det var ju bra också att jag lyckades klämma in ett besök där trots att jag har så fullspäckat schema.
På eftermiddagen var det åter dags att åka till Köpenhamn, den här gången med en jättestor, otymplig väska på släp. Jag hade åkt till Clas Ohlsson för att köpa en lätt ölkärra att transportera den på, men den är rätt svår att få med i alla fall. Den innehåller fyra stycken flyghjälmar i varsin kartong och är formsydd så att den passar perfekt. Hjälmarna är väldigt lätta, de väger under 1 kilo vardera, men som sagt, de tar mycket plats.
På toalettdörren på Arlanda satt det en reklamaffisch, någon hade skrivit på den, lite småkul.
När jag kom till Köpenhamn tog jag tåget in till stan från flygplatsen och sen gick jag till hotellet. Jag hade valt samma hotell som sist eftersom det var trevlig och låg bra, precis mitt emot stationen.
Jag checkade in och sen tog jag en liten promenad och försökte komma fram till var jag ville äta. Jag tycker att det är fruktansvärt trist att ät på restaurang ensam så jag har alltid svårt att bestämma mig. Sen blir jag jättehungrig, väljer en på måfå och sen kan jag äta några tuggor innan jag är fruktansvärt mätt och så tar jag en tidig kväll för att jag inte vill gå runt i en främmande stad i mörkret såvida jag inte har något mål i sikte.
Jag landade slutligen på The Dubliner på ströget, jag menar, jag måste ju nästan ta en titt på det stället. De har till och med samma logo som den i Stockholm så jag kände mig hemma direkt.
Däremot så var det helt annorlunda inne i puben, det var stort, slitet och mörkt, det vill säga som gamla Dubliner och mycket bättre än vad det nya är!
Tyvärr så var löftet om levande musik varje kväll tydligen helt tomt och det var dessvärre puben också... Det var jag och några till människor i hela den stora puben.
Jag bestämde mig för att beställa en Ceasarsallad eftersom sallad ofta är lättare för mig att äta än annat, särskilt när jag reser. Salladen var superfräsch och god, men som vanligt syntes det inte ens att jag hade ätit något av den. När jag satt där i min ensamhet så tröstade jag mig med att chatta med A i Rimbo, men just för dagen så hade hon en del problem så istället för att bli glad så blev jag orolig och ledsen för hennes skull.
Jag var tillbaka till hotellet redan strax efter 20 och gick och lade mig runt 21, varför inte när man ändå inte har något att göra? Jag har i alla fall en del sömn att ta igen.

Eremit i repris

20/1 Om lördagen var händelselös och ensam så är det inget mot vad söndagen var...
För att skämma bort mig själv lite så gjorde jag brunch åt mig.
Det blev stekt macka med julskinka och pocherat ägg och så sallad vid sidan om. Det var mat nog för resten av dagen och jag åt lite i taget under dagen.
Äggen min kollega tar med åt mig till jobbet är så mycket färskare än de jag brukar ha tillgång till, så de är lättare att pochera utan att de blir fula och vattniga.
Jag var deppig och hade inget att göra och ingen ork att göra nåt heller, så jag gjorde helt enkelt ingenting på hela dagen. Jag tittade bara på Criminal Minds och spelade spel på datorn.
På hela lördagen och söndagen hade jag bara pratat med en enda person och det var Lena och bara för att hon insåg att jag var deppig och ringde mig. Tänk vad ensam man kan vara som singel, ingen undrar var man är och vad man gör på en hel helg...

24 timmar i isolering

Jag kom hem ungefär vid midnatt på fredagkvällen, under lördagen satt jag helt ensam och lyckades inte hitta någon som ville leka med mig. Alla tycks vara bjudna på fester och middagar och ha någon som de alltid träffar. Ibland kan det vara oerhört ensamt att vara singel, man är liksom ingens förstahandsval. Inte ett telefonsamtal och inte ett sms annat än svar på mina egna på hela dagen och kvällen. Jag åt en god frukost med äggmacka och frappé, röjde lite i gästrummet och letade fram alla färger och sånt som jag behöver till renoveringen av badrummet och insåg att jag verkar ha tappat bort alla penslar utom en... det blir till att köpa nya. Jag ställde fram målartvätt och en handduk, men satte aldrig igång att tvätta tak och väggar. Tanken var att åtminstone vätta av och kvistlacka. Men det är svårt att komma igång, det är därför jag håller på dygnet runt tills jag är färdig sen, jag är rädd för att det ska bli stående halvfärdigt annars och det mår jag inte bra av. Halvfärdiga projekt och rörigt hem gör mig stressad. Jag tog ur lakanen ur gästsängen också och lade dit duntäcket istället för det tunnare syntettäcket. Äntligen tog jag fram och testade mina vaccumpåsar också. Jag tror att det är en finsk produkt och vi använder dem på jobbat och förra julen gick vi ihop några på jobbet och köpte hem ett gäng till oss själva att använda i förråd och garderober. Nu lade jag in extratäcken och filtar i två olika påsar och sög ur luften med dammsugaren, det fungerade bra och nu får alla täcken och filtar plats på samma hylla, förr behövde de 3 hyllor i garderoben. Kan jag nu bara bli av med alla extra kläder så kanske det blir lättare att hålla ordning i gästrummets garderober. Men först måste jag väl ta itu med alla ryggsäckar, kameraväskor och datorväskor och se vad som ska sparas, vad som ska kastas och vad som ska säljas.

När klockan var nästan 20 på kvällen insåg jag att jag inte skulle få något socialt liv denna lördag så då satte jag igång att laga potatisgratäng med en massa vitlök, annars äter jag aldrig vitlök på helgerna och om någon erbjuder mig nåt med vitlök brukar jag säga: -Nej tack, jag är singel...

Nu skulle jag ju bara sitta hemma så jag kunde lika väl njuta av vitlök i min ensamhet. Jag gjorde två portionsskålar med gratäng och en med 2-3 portioner i. Samtidigt hade jag tjocka revbenssjäll och en fläskytterfilé i ugnen och tyckte att det kändes lite sorgligt att laga så god mat åt bara mig, jag som dessutom inte äter mer än ett par matskedar åt gången...

När maten var klar ganska långt senare så åt jag en portion gratäng och ett par skivor fläskytterfilé med lite färsk spenat och ruccolasallad. Väldigt gott blev det i alla fall!

Sen höll jag nästan på att somna i soffan, jag som aldrig gjort det i hela mitt liv och bestämde mig för att jag lika gärna kunde gå och lägga mig tidigt. Det skulle i sånt fall bli tidigare än ens någon vardag på flera månader. Men när jag väl lade mig i sängen vid 23-tiden så var jag inte längre lika trött utan lade mig och läste en bok istället: Väktarens Lärling

Precis vid midnatt ringde så plötsligt min mobiltelefon! Jag undrade förvånat vem som kunde tänkas ringa vid den tiden och hoppade ur sängen för att springa ut i hallen där jag glömt telefonen, jag hörde då hur den ropade vem det var som ringde "L Jobb, L jobb", ja såklart det är hon, hon vet ju att jag är uppe vid den tiden.

L och sambo var på väg från ett 40-års kalas och ville att vi skulle mötas på Magget. Jag som varken sett eller pratat med någon på 24 timmar tyckte att det lät som en bra idé även om jag var tvungen att kliva upp ur den varma sängen och snygga till mig för att gå ut. Dessutom kände jag viss ångest inför att prata med människor med vitlök osande ur munnen. Min chef brukar alltid säga: -Varför lukta gott när man kan lukta vitlök!

Låter visserligen både kul och smart, men han har ju inga problem med att få tjejer efter sig, vitlök eller inte. Det är inte lika lätt för andra. Det känns dessutom som om killar i större utsträckning får lukta vitlök, ungefär som de i större utsträckning får gå på toaletten eller prutta.

Men sagt och gjort, 20 minuter senare var jag på plats vid Magget och blev glad när jag såg att den trevliga vakten, "min vakt" var där. Men det var så kallt att jag som lämnat jackan i bilen inte kunde stå där och prata utan var tvungen att gå in och värma mig.

Det var annat folk på Magget än vanligt, lite mer nyktra, normala människor vad det såg ut. Men inte särskilt intressanta eller kul folk för det. Jag och L stannade tills de tömt puben och snackade lite med vakten innan vi åkte.

Min vana trogen var jag i säng riktigt sent i alla fall, trots att jag trott att jag skulle komma i säng så tidigt. Men nog räddade det helgen trots allt! Jag gillar att vara ensam, men att vara isolerad i 24 timmar på en lördag, det är mer än jag klarar av utan att ifrågasätta mig själv.

Ibland känns det som om folk struntar lite i mig just för att jag är så självständig, det är sant att jag inte BEHÖVER någon annan för att klara mig, men det betyder inte att jag inte VILL ha folk omkring mig. Livet blir roligare om man har sällskap ibland.