Sånt ser man inte i svenska skyltfönster

27/2 På fredagen vaknade S tidigt och jag som är väldigt lättväckt vaknade så snart hon gick upp och smet in i duschen. Hon försökte vara tyst och det funkade för K, men jag som inte är van att ha andra människor i sovrummet är det nog en annans sak för. Jag somnade dock om lite grann och slumrade medan hon stod i duschen.
Vid 9 knackade det på dörren, det var vår frukost som kom. De hade ingen matsal så frukosten serverades till rummet. Nu var det förvisso inte en särskilt imponerande frukost, det var en croissant och kaffe... Men den smakade i all fall bra och det räcker ju för mig som frukost, det var värre för S som var vrålhungrig även efter frukosten.
K hade fixat en karta och sa vartåt vi skulle, det blev fel, sen var det jag som gav mig på navigeringen och det blev fel... Jag har aldrig misslyckats att följa en karta och inte ens då vi bestämde oss för att följa solen snarare än gatornas riktning så blev det i alla fall fel... Vi vet fortfarande inte hur vi misslyckades gång på gång, vi är rätt intelligenta allihopa och jag och K är rätt tekniska också.
Vi bestämde oss tidigt för att gå in i alla affärer som någon av oss var intresserad av och det gjorde vi.
Vi var bland annat in på Sephora för min skull och där försökte de sälja parfym till mig och slutligen var jag tung i huvudet efter alla luktprover, S och K mådde så dåligt av alla dofter att de till och med gick ut efter ett tag. Själv köpte jag en brynpenna med borste och lite andra saker.
Sen var vi inne på Nespresso-butiken och jag har inte riktigt förstått vad det går ut på så jag ville se om det var något för mig eller inte. S förklarade en massa för mig eftersom hon har en Nespressomaskin. Vi fick också provsmaka kaffe. De förklarade för oss att de inte fick servera mjölk däremot, jag antar att det räknas som livsmedel men att inte kaffe gör det.
Eftersom vi bara precis börjat v¨r dagsutflykt så bestämde vi oss för att köpa maskinen dagen efter istället så att jag inte skulle behöva bära den hela dagen.
Det var soligt och vackert väder, men så fort man var i skuggan så var det riktigt kallt! Jag hade bara en huvtröja på mig och det var jättebra i solen, men när vi satt ned för att äta lunch så frös jag jättemycket. Som tur var hade de gasolvärmare på sin uteplats så den fick jag precis bakom mig och det hjälpte lite.
När vi kom till Fontana di trevi visade det sig att den var helt inbyggd i byggnadsställningar och torrlagd för renovering. De hade preparerat en liten gångbro som man fick gå förbi fontänen på, de släppte på ett gäng lite då och då och man fick inte stanna någonstans för att det inte skulle bli kö.
Nedanför spången satt det folk och jobbade med små, små putsmaskiner och tog bort kalkavlagringar antar jag. Tufft jobb, men jag gissar att det också kan vara väldigt meditativt.

Det var vakter och poliser precis överallt i stan, till och med kravallpoliser med full mundering. Vi undrade varför det var så men fick inget svar förrän dagen efter. Vissa av vakterna vid byggnader såg rätt roliga ut i sina uniformer, medan andra var riktigt stiliga och jag märkte att jag inte var ensam om att spana in poliserna som stod i grupper överallt. De var mycket avslappnade och skrattade sinsemellan, det gjorde ju att vi inte var så oroliga vi heller.
Någonting man inte ser i Sverige är till exempel butiker helt dedikerade till att sälja religiösa kläder och verktyg... Det finns flera stycken såna i området vi gick igenom, det ser så sjukt ut att se de där frockarna i ett skyltfönster!
Det finns också många hästdragna droskor överallt och det var uppfriskande att se att de flesta var omskolade travhästar som såg väldigt välskötta, friska och glada ut. De verkade gilla sitt jobb och tog chansen att sova en stund när de inte behövde jobba. Jag såg flera kuskar pyssla om hästarna och lägga på dem täcken framåt eftermiddagen när det kallnade på och det syntes att de litade på och tyckte om varandra, kuskarna och hästarna.
Synd egentligen att det inte finns en sån marknad i Sverige, så kanske många travhästar kunde få en andra chans efter att de gjort sitt på travbanan. Dessa hästar var i perfekt hull och välmusklade och blanka, som sagt, uppfriskande!

Strax innan det mörknade var vi framme vid Colloseum, vid det laget hade vi gått ungefär en mil enligt S stegräknare på mobilen och en hel del av det var för att vi gått vilse så mycket. Men jag hävdar att det är genom att gå vilse, man lär sig att hitta i en ny stad. Det var vad jag gjorde första gången i London och där hittar jag nu nästan bättre än i Stockholm.
Vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaka till hotellet eftersom vi var trötta och det snabbt blev mörkt.
När vi kom tillbaka snyggade vi till oss och tog en promenad och letade efter någon trevlig restaurang. Vi hittade en som hette da Cesare och det såg väldigt dyrt och fint ut, vi hade kommit överens om att vi skulle äta fint och gott åtminstone en kväll i Rom och det visade sig vara ett mycket bra val av restaurang, alla var väldigt nöjda när vi gick därifrån.
Klockan var inte jättemycket när vi gick tillbaka, men alla var helt slut och ville bara sova.

Vem vill ha en naken rumpa på staketet?

22/2 På söndagen fortsatte jag leta efter den rätta stilen och färgen för köket. Jag har ju redan bestämt mig för vad jag vill ha för luckor, det är Ikeas högglansiga, grå luckor, Ringhult tror jag de heter. Jag har alltid vetat att jag vill ha sten snarare än kakel på väggen, frågan är vilken färg jag vill ha och hur slät eller skrovlig den ska vara. Eftersom det bara är runt 6 m2 vägg som ska täckas så tänker jag inte bry mig om hur dyrt det är, det är en så liten del av den totala kostnaden i alla fall, det viktiga är nu att hitta det som blir snyggast helt enkelt.
Jag känner att jag förr eller senare kommer att behöva bolla med någon innan jag vågar bestämma mig.
Syrran sa att det ska vara ungefär samma färg på golvet som mn har på diskbänken och är har jag tänkt mig svart sten, men jag har svart golv i resten av huset och det är ju så grymt opraktiskt, särskilt när man har en hund som nyser snorlobbor över hela huset och en katt som går in med skitiga tassar.
Det visade sig att Bauhaus har en hel del grejer till gjutjärnskaminer och jag tog en bild på den hyllan så att jag minns vad som finns där.
Jag har vissa av de sakerna hemma redan och behöver inventera så att jag inte köper dubbelt så som jag tenderar att göra.
Jag letade som besatt efter en ny vedtunna, en sån med hjul som jag har sedan tidigare. Den jag har är sönder i botten och jag har tejpat med silvertejp men den har nästan helt ramlat av. Men jag lyckas inte hitta en sån någonstans, jag har googlat och letat överallt tycker jag. Frågan är ju också vad de kallas?
Eftersom jag letade bland annat på trädgårdsavdelningen så hittade jag en massa konstiga saker, som till exempel "prydnaden" Peter... Vem sjutton vill ha en sån? Jag menar trädgårdstomtar är ju hemskt bara så som de normalt är, denna är halvnaken... Hade det varit en liten flicktomte så hade det inte mottagits nådigt utan beskyllts för att vara en typ av pedofili, men det är precis samma sak om det är en pojktomte enligt mig. Vad är det som är gulligt med en naken rumpa?

Har ni haft tur med era grannar?

4/2 När jag skulle släppa ut Turre för morgonkissen på tisdagen så stod han bara och stirrade på mig och sen gick han och ställde sig bredvid sin jacka som låg på golvet i hallen. Jag brukar ju bara sätta på honom den när det är minusgrader och denna morgon var det plusgrader. Men det var ganska tydligt att han ville ha den på sig. Sådan matte, sådan hund.. jag är fruktansvärt frusen och det är han också, kanske för att han är van vid att jag har hög temperatur i huset och bilen emellanåt?
När jag frågade om han ville ha jackan såg han jätteglad ut och viftade på svansen, han var nog nöjd med att jag efter 11 år äntligen förstår vad han säger. Svårtränad människa uppenbarligen, men bättre sent än aldrig.
Jag satte på honom jackan och han sprang glatt ut för att kissa.
Han får gå ut ensam på morgonen, han går inte av tomten och bryr sig inte om rådjuren och hararna som är på tomten rätt ofta. Den enda som inte får vara på vårt tomt är räven och henne joggar han efter till vad han tror är tomtgränsen och sen låter han henne vara i fred.
En morgon förra sommaren hade jag släppt ut honom ensam och när jag kom ut visade det sig att mina närmaste grannar var ute. De bor inte i sitt hus, det är deras sommarhus på dagarna på sommaren och jag är inte van vid att de är där så tidigt.
Jag bad om ursäkt för att jag släppt ut Turre ensam och undrade om han varit besvärlig?
Det visade sig att han inte gått över och hälsat på dem ens förrän jag kommit ut och sagt hej till dem.
Då var jag extra stolt, vi har inget som markerar tomtgränsen mellan våra hus och Turre gillar dem och går gärna dit och hälsar och lägger leksaker framför fötterna på dem, men tydligen inte förrän jag har sagt att det är ok!
Vi ar förresten sagt i nästan 9 år att vi ska bygga ett staket mellan oss, men tydligen är ingen av oss särskilt motiverad, för trots att vi alla är aktiva och effektiva så har det inte blivit av, vi ha inte ens pratat om hur det ska se ut...
Jag antar att ingen av oss är särskilt störd på den andra, annars hade det nog blivit gjort rätt fort redan första sommaren.
Det är så skönt att ha bra grannar!
De två hus/familjer som är nära nog att påverka mitt liv är helt fantastiska och är aldrig det minsta irriterande. Det finns dock några grannar längre bort som jag är väldigt glad att de inte bor närmare. Men vi har någon tyst överenskommelse i vårt område, man klagar inte på grannarna om det inte är absolut nödvändigt. Det är mitt sätt att leva och jag är väldigt nöjd med att vi inte har grannfejder i området och accepterar varandras egenheter och oljud.

Jag har letat torp i flera år och det är svårt att hitta något som fyller mina önskemål om hur ett torp ska vara. Det ska vara friköpt tomt, gärna med extra mark. Ett torp ska inte ha el och vatten indraget och jag vill hellre ha ett torp i nästan originalskock med renoveringsbehov än ett som har plastmattor inlagda och ett 60-tals kök i eller liknande grejer som inte hör hemma i ett torp.
Något som förvånar mig varje gång jag tittar i annonser och när jag hälsar på folk i deras sommarstugor är att de inte tycks bry sig om alls hur det ser ut i dem...
De flesta har bara möbler och grejer som de inte ville ha hemma och därför tagit till stugan. Det är omoderna men inte antika grejer, det är obekväma soffor och det är fula lampor och mattor och sånt och sen har de ofta en massa "pynt" och grejer överallt som
förstör trivseln och helhetsintrycket.
Nej, själv vill jag ha det trivsamt och en hemmakänsla även i mitt semesterboende. Det är därför jag letar efter just det rätta huset.
Dessutom är väl något av det fulaste man kan hitta, ett torp med synliga sladdar överallt och ett kylskåp och elspis?
Själv förstår jag ändå inte vitsen med att ha el om man ändå inte har vatten indraget.
Att värma huset och mat med ved är enkelt och att tända ljus och lyktor istället för lampor både trivsammare och inte särskilt besvärligt heller.
Frågan är: Om man hittar drömtorpet och el är indraget. Kan man avsluta elavtalet och dra ur kontakter och sånt ur väggarna?
Det enda jag känner att jag behöver är något att ladda telefonen med och då kan jag antingen köpa en solcellsladdare eller en sån där portabel batteriladdare, eller så kan jag helt enkelt ladda den i bilen.

Varför förstör man sitt eget kapital på det sättet?

15/7 På måndagen hade jag min första riktiga semesterdag och den sovmorgonen kunde jag ju glömma när mina målare dök upp redan 7 på morgonen och tyckte att det var en bra idé att börja precis utanför mitt sovrumsfönster trots att de hade hela huset att välja på.
Där stod de och diskuterade på ett språk jag inte ens förstår vilket gjorde mig jävligt nyfiken på vad de sade också....
Jag har en ventil precis där så det lät verkligen som om de stod i mitt rum och pratade.
Turre som ju är väldigt lättskrämd och dessutom vaktig, tyckte ju att det här var fruktansvärt läskigt och morrade för att tala om för mig att något inte stod rätt till.
Jag sa lugnt till honom att de fick vara där och jag blev förvånad och inte så lite stolt när han efter en stund lade sig ned och somnade om och inte gjorde något mer av saken.
När jag väl bestämde mig för att gå upp så fick jag ju vara försiktig med att gå näck i huset och känner väl att det inte är så himla kul att ha folk som jobbar på huset hela semestern. Det blir inget solande, försiktighet med nakenhet i ens eget hem och extra koll på Turre så att han inte skrämmer någon,
När jag skulle gå ut tog jag Turre i koppel först så att han skulle se målarna ordentligt innan jag släppte honom och han är smartare än man torr ibland, han visste redan att de var där och han fattade också att det var dem han hört tidigare på morgonen så han var bara artigt intresserad av dem och inte alls rädd eller upprörd. Jag kunde släppa honom direkt och killarna var helt klart djurvänner och hälsade snällt och lugnt på Turre som älskade dem direkt och accepterade dem.
Efter frukost åkte jag till cykelhandlaren i Rotebro för att hämta min nyservade cykel som jag inte använt på flera år. Han hade bytt alla växelkablar och däcken och smörjt upp och gjort rent alltihopa. Han sa att cykeln var så pass fin att det var värt att lägga ned den tiden och pengarna på den.
Jag betalade runt 1700:- tror jag för hela alltet och en bra cykel kostar betydligt mer än så.
När jag kom hem cyklade jag ett varv runt kvarteret med Turre i hälarna, han tyckte att det var jättekul, men jag får ju rulla större delen av tiden om han ska hänga med, även om han springer allt han har.
Jag kände inte för att hänga hemma när jag kände att jag inte ens kunde vara ifred i mitt eget hus och kände att jag måste stanna inomhus, så jag åkte iväg till skogen vid Arlanda för att se om det stämmer att det kommer kantareller redan i Juli...
Jag har aldrig hittat någon svamp så tidigt och inte den här gången heller förvisso. Men det har ju varit väldigt torrt och varmt i sommar så det kanske inte är att vänta.
Tidigare år hade de en parkeringsplats utefter vägen och det stod alltid många bilar där, sen plötsligt ett år så hade de byggt igen den och satt ett dike för infarten så att man inte skulle kunna komma in. Jag vet inte varför de gjorde så för vad det innebar var att folk parkerade för traktorinfarten istället. Själv ställde jag mig alltid åt sidan så att bonden kunde komma förbi med traktorn om han mot förmodan skulle komma dit just när jag var där. Men det var jag rätt ensam om, de andra ställde sig mitt framför bommen...
Nu när jag kom dit hade de plötsligt fixat till parkeringen igen, men dessvärre hade de också avverkat hela jävla skogen så pass att det inte ens gick att gå igenom den. Det ligger så mycket grenar och spill överallt att man inte kan gå en enda meter utan att försöka hitta luckor stora nog att sätta ned foten i.
Hela stigarna är täckta med pinnar och resten av skogen är dessutom helt sönderkörd. Det får mig att undra över allemansrättens regel att man inte får rida i organiserade grupp i någons skog eftersom man förväntas slita på och skada den för mycket då. Sen tar skogsägaren och kör sönder hela skogen när han avverkar den... Sist de gjorde såhär i den skogen så var den så gott som obrukbar som promenad och svampskog i drygt 10 år. Det kan väl inte vara ekonomiskt i längden?
En kund ringde mig och behövde hjälp med att ta hem en ny räddningsflotte på kort tid då de hade haft en räddningsaktion på vatten ett par dagar tidigare och förlorat en av sina flottar. Det är ju en servicegrej och viktigt, dessutom är mina kunder så trevliga att jag nästan kan tänka mig att göra vad som helst för dem, så självklart satte jag mig och fixade så att min leverantör satte igång med produktion på denna så att kunde kan få den strax efter semestern.

Nu känner jag henne bättre än tidigare

21/5 På tisdagen fick jag mycket gjort på jobbet och trots att jag hade en del problem så lyckades jag lösa dem allihopa. Jag jobbade över 1½ timme men det gör inte så mycket tycker jag när man får saker gjorda och det känns bra.
På vägen hem från jobbet åkte jag förbi ett kolonilottsområde i närheten och jag undrade vad den äldre mannen gjorde på ängen bredvid. Han låg på knä på marken med stövlarna bakom sig... Sen slog det mig att det nog var dags för eftermiddagsbön och att han var muslim. Sånt händer så sällan i min värd att det nog ursäktas när hjärnan inte hänger med.
Hela dagen och kvällen hade jag extra problem med att äta och allt jag åt kom upp förr eller senare, mest senare.
Något som ofta går ned är chokladbollar och det innehåller ju både socker och fett och faktiskt koffein också eftersom jag har kaffe i mina.
Det gick ned en sån i alla fall, resten får ligga i kylen till nästa nödläge.
Min orkidé har börjat blomma, det är sällan jag får dem att blomma om så jag var stolt och glad och den får nu stå på hedersplats på matbordet. Att jag egentligen inte gillar orkidéer det har jag inte berättat för den.
På kvällen när jag satt vid datorn så ploppade plötsligt ett chatfönster upp Facebook och det var min amerikanska kompis K som jag var och hälsade på i Fort Worth, Texas för runt 7 år sedan.
Sen dess har vi inte setts alls men vi har smsat ett par gånger om året, men det blir förstås mindre och mindre.
Men nu chattade vi i runt 2 timmar och det var kul att bygga på vår vänskap lite. Det man inte vet mår man ju inte dåligt av, men nu fick jag ju plötsligt veta att hennes mamma dog för 2 år sedan och jag kände henne och tyckte väldigt mycket om henne, så jag blev ledsen nu. Jag visste ju inget tidigare.
Vi försöker än en gång att få ihop att ses, hon reste mycket till Europa förr, men nu gör hon inte det längre och då blev det aldrig av att hon kom hit, eller sa till mig så att jag kunde möta upp heller för den delen.
Nu bor hon på ett stort "estate" i Maryland och där ar jag inte varit, så förhoppningsvis kan jag komma iväg dit någon gång. Det är gammalt, stort och i behov av en massa renovering, så hon jobbar hårt och målet är att hyra ut rum senare.
Nu när vi pratade så länge och koncentrerat känner jag att jag känner henne bättre än vad jag någonsin gjort tidigare. Hon har mycket integritet och det tar tid att lära känna henne, men att skriva blev mer personligt på nåt vis. Jag hoppas att vi kan ses snart igen.
Hon har förresten en födelsedagspresent som hon köpte till mig för 6 år sedan som hon tänkt skicka flera gånger, men det har inte blivit av.

Man tager vad man haver

På måndagen vaknade jag till pissande regn och världen kändes mer som jag förväntade mig på nåt sätt... Efter jobbet åkte jag direkt till Ikea och köpte en badrock till min gäst så hon kan hasa runt i tofflor och morgonrock i huset om hon känner för det och så köpte jag en kontakt till taklampan som skulle sitta i gästrummet.

Sen åkte jag till Bauhaus och köpte mer fix. Som tur var hade de samma sort som jag köpte för nästan ett år sedan och jag hade dessutom med mig den tomma hinken för säkerhets skull så jag inte skulle göra en blunder som det är typiskt för mig när jag vill att det ska gå fort.
Väl hemma satte jag upp lampan direkt, det gick snabbt och smärtfritt så snart jag vridit kontakten rätt i uttaget...
Sen blandade jag fixet och gjorde klart fogen och torkade de fogar jag gjort igår med svampen. Det såg på det stora hela väldigt bra ut, synd bara att jag glömt ta bort maskeringstejpen på ett ställe och nu fick bända bort den med kniv under fog som hamnat utanför...
Sen ägnade jag resten av kvällen åt att virka, titta på film och torka fog. Det var ett jäkla jobb och man blir väldigt smutsig och vi ska inte tala om diskhon där jag tömmer fogvattnet.
När jag ändå var uppe i tempo bestämde jag mig för att laga mat också och tanken var att använda saker som behöver tas slut på i skafferi och kylskåp. Jag hittade salami som gått ut för ett par dagar sedan, lite cocktailtomater som började se ledsna ut, oliver, soltorkade tomater, färsk lök och champinjoner. Jag fräste svampen och löken och sen salamin, oliverna och de soltorkade tomaterna, sen hade jag i krossade tomater och lät det puttra. I slutet hade jag i de halverade cocktailtomaterna och en skvätt vitt vin, men jag vet inte om det påverkade smaken nämnvärt.

Det kändes bra att göra slut på en massa skvättar av saker och dessutom fick jag en middag, mellanmål och 4 stora matlådor som räcker till 2-3 mål vardera. Det vart dessutom riktigt gott faktiskt. Inte en enda krydda hade jag i heller, bara salamin och lite örter från de soltorkade tomaternas olja. Till pastan med sås åt jag grekisk sallad som jag också gjorde paralellt.
Sen städade jag upp i köket, diskade och torkade bänkarna, men diskhon lämnar jag någon dag eller två till, tills jag vet säkert att jag är klar med fogtvätten. Det är ju ingen idé att skura med stålull och hålla på för att sen göra om det imorgon.
Jag satt och virkade och tittade på film sen, "Trogen tjur sökes" och "Yes Man". Den senare var väl den som kändes bäst, men de är båda rätt så roande.

Sen tog jag tag i att lägga in räkningar för betalning, det har jag skjutit på en hel vecka, eller är det mer?

Stjärtbaggar är rätt äckliga och de nyps

På söndagen hade jag tänkt att göra lite nytta, nu var det ju bara 5 dagar tills min gäst från Australien skulle komma. Först åkte jag till Rusta för att handla gummiskrapa till stenfogen jag skulle göra under dagen. Där köpte jag även balsam, tandkräm, tändvätska och lamppolja och nya utelampor. En rulle maskeringstejp fick det bli också. På vägen från Rusta och hem kom en bil förbi mig vid rödljuset och min första tanke var att killen på passagerarsidan var väldigt lik Stephen Fry, sen fick jag se att han faktiskt satt och körde, på höger sida av bilen och när han har passerat så inser jag att bilen är reggad i Storbritanien. Men ändå, vad är oddsen för att Stephen Fry körde bil genom Upplands Väsby i Söndags? Fast det är klart, jag tyckte att det såg ut som han innan jag insåg att det var en engelsman. Jag följde faktiskt efter honom någon kilometer för att se om han skulle stanna på nån mack eller nåt, men han körde rätt fort och jag kunde ju inte gärna följa efter honom till Märsta eller vart han nu var på väg...

Gästrummet såg ut som en blandning av en krigszon och förråd och när jag kom tillbaka började jag röja bort en massa saker som Ikeakassarna med kläder, resväskan och diverse bråte.

Sen städade jag ur garderoberna som också hade en massa bråte men främst behövde organiseras. Det jag slängde var mest gamla tidningar men Kalle Anka och Min Häst fick stanna kvar, sånt är ju tidlöst. Jag sorterade in lite böcker i hyllan istället för i kassar i garderoben och hittade dessutom TP och ett annat spel som jag inte lyckats hitta för några veckor sedan när vi skulle spela med quizlaget. Sen bäddade jag rent i sängen och tog ned taklampan för att byta ut den. Det visade sig att jag behövde en kontakt till den så jag lät det ligga till nästa dag.

Sen blandade jag ihop fixet, jag hade trott att den var färdigblandad eftersom den låg i en hink, men nej, det var man tvungen att göra själv. På hinken stod att man tvunget skulle ha en maskinrörning av fogen så jag fundera ett tag och provade sedan med min visp men körde på degkrokar istället för visparna och det fungerade faktiskt. Sen fuktade jag stenarna och så började jag arbeta in fogen i mellanrummen mellan stenarna. Jag började på den lilla biten vid dörren ifall att jag skulle misslyckas så var den inte lika viktig som resten.

Det var lättare än jag hade trott att få dit fixet men svårare än jag trott att torka fogen så som man ska. Det tycks liksom aldrig sluta att komma sandbitar och färg från fogen.

När jag hade städat garderoberna i gästrummet hade jag hittat alla mina stick- och virkprojekt och jag hade länge velat rota fram nåt av dem. Så medan jag väntade på att fogarna skulle torka så pass att jag kunde torka ännu en gång så virkade jag på min filt som jag nu bestämt ska bli en poncho istället, medan jag virkade tittade jag på de allra sista avsnitten av Numb3ers.

Fixet räckte inte till hela plattan under kaminen och det är ju surt. Till slut satte jag fogen på plats med naglar och fingar och nu har jag definitivt "fixade" naglar...

Jag är fortfarade lite nervös över om den sista finishen kommer att fungera, men den som lever får se.

Jag fick sitta uppe en stund extra för att vänta in tvättmaskin nummer 2 för dagen och hänga upp den, men när jag lade mig somnade jag på stört och vaknade av att Turre hade svårt att andas och fräste, jag slumrade åter till och plötsligt var det något som stack till rätt rejält på benet och jag vaknade abrupt. En stund senare stack det till på ett annat ställe på det andra benet och nu var jag rätt irriterad. Jag tände lampan och sopade till benet och tog tag i det som kom ramlandes, en tvestjärt! Fy sjutton för tvestjärtar, vad skulle han vara i mitt hus och bitas för? Min kompis A kallade dem för Stjärtbaggar en gång i ett tält på Gotland när hon fick något som liknade panik när de kryllade överallt i våra sovsäckar och sängar, det slutade med att hon sov i bilen på grund av dessa äckliga stjärtbaggar. Nu hade jag svårt att somna om, betten gjorde rätt ont faktiskt, men nu var han död och låg på golvet. Slutligen somnade jag trots allt.

Work and after work

Jag sov någorlunda länge på fredagen och åt frukost i lugn och ro. Sen packade jag ned borrmaskin, borrar och verktygslåda tillsammans med sminkväska och klädombyte. Sen åkte jag och hämtade systerdottern L och så åkte vi till mina föräldrar för att lämna Turre. Eftersom jag räknat med att han skulle vara på semester och planerat därefter hade de sagt att de kunde ta honom över fredag och lördag så att jag kunde hålla mitt löfte till L och Ju. L sprang in med Turre och snart var vi på väg mot stan och Ju. Jag hade dock dåligt samvete att lämna Turre eftersom han inte ens vågade gå in ordentligt eftersom han tycker att pappas schäfer är obehaglig, jag kan inte säga att han är ute och cyklar direkt, men pappa hämtade Turre vid grinden och bar honom förbi schäfern och snart efteråt brukar det gå bra men det är en helt annan sak när de åker till Jämtland, då VILL Turre följa med.

När vi kom fram till Hägerstensåsen stannade vi vid en kiosk och köpte glass till mig och alla barnen och sen kom An & Ad och hjälpte oss upp med alla grejer och verktyg. Sen satt vi på balkongen och snackade om allt och ingenting en bra stund och sen satte L igång att snygga till An inför en intervju de skulle på lite senare.
Sen satt vi på balkongen och bara hade det bra en stund och jag lekte med en ballong fylld med potatismjöl som Ad gett mig att leka med. Den är nog tänkt halvt som leksam och halvt som stressboll och han hade varnat mig för att dra i den för hårt, då skulle den gå sönder och allt mjöl falla ut. Gissa vad jag gjorde nån timme senare? Jodå, det var mjöl överallt, på mig, på golvet och kuddarna, det såg ut som om vi haft en kokainfest på balkongen och vi fotade och skrattade oss halvt fördärvade innan L hämtade dammsugaren och vi städade upp.

Sen stack tonåringarna iväg på sin intervju och jag och Ju började mäta ut var vi skulle borra och så. Jag var ombedd att komma in som "handy man", inte för att Ju inte klarar såna saker själv utan för att jag har verktyg och borrmaskin och för att det känns bättre att vara två när man ska sätta borren i en helt orörd, nytapetserad vägg.

En stringhylla och två tavlor fick vi kvickt upp i köket och det blev bra. Nästa projekt var så mycket värre! Vi skulle sätta upp en draperiskena i ett betongtak... Ni kan tro att jag var svettig, trött och dammig efteråt och de "snygga" improviserade skyddsglasögonen ploppade när jag tog av dem, jag var ju dyblöt i ansiktet och de satt för hårt.
Var jag inte snygg? Sen satte vi upp draperiet och lite väggprydnader och så tyckte vi att vi var värda en stunds vila så vi satte oss på balkongen med en kopp kaffe. Då hade ungdomarna kommit tillbaka och satt och snackade med oss medan vi tittade på utsikten och varmluftsballonger som seglade förbi.

Sen skjutsade Ju tonåringarna till klättercentret och sen satt vi och sen tog vi en dusch och snyggade till oss och lagom tills de kom hem igen var vi redo att ta en stund på stan. Vi visade ungarna var middagen fanns och hur de skulle värma den och åkte sedan iväg med Ju som chaufför den här gången. Vi åkte till söder och baren Bauer. Den är lite finare än de flesta andra barer på söder men är för den skulle inte alls snobbig. Vi känner oss visserligen som "Morsor på stan" när vi är därinne men det är det värt. Bartendrarna där inne är utbildade och sätter en ära i att göra goda och vackra drinkar. Christoffer därinne gör en ingefäradrink jag har berättat om förr, den är så god att den tål att berättas om igen, men den är också så god att den inte går att beskriva. Ni måste helt enkelt ta er dit och prova själva, han kallar den Down Under och jag tror inte någon av de andra gör den, det är han som hittat på den.

Medan jag väntade på att få beställa gjorde han en annan drink till några andra kunder. Han skivade färsk chili, lade den i ett glas med socker och mortlade den och sen tillsatte han bland annat ingefära, lime och kokosmjölk. Den heter Tom Kha Yum och smakar som den thailändska soppan fast lite sötare. Den är god och värd att prova, mycket för att den är så häftig. Det blir lite mycket i slutet men jag rekommenderar er att prova. Deras drinkar kostar visserligen nästan 120:- / styck, men de lägger ned både jobb och omtanke på dem.
När de stängde vid 1 åkte vi till the Dubliner och var där nån timme och åkte sedan hem till Ju, jag var slut. Vi åt lite edamame och somnade ganska fort, i alla fall jag. Fast så var ju klockan 4 också...