Fritagning av fjäril i Londons tunnelbana

31/8 På lördagen struntade jag i min gratisfrukost och tog med mig min kollega till mitt brunchcafé i Soho. Jag tog som vanligt en Eggs Benedict, jag tittar alltid på menyn men det slutar med en sån i alla fall. J har inte varit i London lika mycket som jag, framförallt var det rätt länge sedan, så vi försökte komma fram till vad som var den bästa aktiviteten för dagen, vår flight skulle gå hem på eftermiddagen. Vi landade på att ta en Sightseeing Buss runt stan. Det tar drygt 2 timmar att åka hela rundan och vi var noga med att se till att ha en riktig guide på bussen, det är så trist med bandinspelning. Vi hade lite svårt att höra vad han sa dock eftersom vi hade ett par amerikaner framför oss som pratade väldigt högt om både det ena och andra. Till slut kände vi oss tvungna att be dem vara lite tystare och då bad de om ursäkt och var tystare ett par minuter men sen glömde de sig... Vi såg stora delar av vackra London och vädret var vackert och varmt. Vi såg också en ny typ av seightseeing fordon, en cykelbar! Man cyklar sig runt London och dricker öl under tiden, snacka om att få mycket gjort på samma gång.
När vi kom tillbaka till Leicester Square där vi utgått ifrån steg vi av och tog en promenad till China Town för en tidig middag innan vi skulle åka till flygplatsen.
Vid 17.20 tog vi tunnelbanan till Heathrow och mitt i tunnlarna under London såg vi en fjäril i tunnelbanevagnen!
Bilden är väldigt suddig, men om ni tittar noga så ser ni den kanske. Till ett barns förundran ställde jag mig upp, gick fram till fönstret och fångade fjärilen i handen. Några stationer senare var vi ute ur tunnlarna och ovan jord, så då steg jag upp igen och släppte ut den på stationen. Barnet var överförtjust och lite förvånad och jag log mot henne och nickade lite.
Vi kom i precis lagom tid till flygplatsen även om J varit orolig för att vi skulle bli sena, han vill alltid vara ute i mycket god tid, medan jag är i tid, varken för tidig eller för sen. Vi får alltid försöka komma överens om hur vi ska göra när vi reser eller ska på ett möte.
Vi landade på Arlanda vid 21 och tog en taxi till jobbet där vi lämnat bilarna, jag var hemma vid 21.30 efter att ha hämtat Turre på vägen.

150 meter kö på 1 minut?

17/8 På lördagen började jag dagen med frukostfika med S på konditoriet, jag cyklade dit och man tycker att det känns väldigt kort när man tänker vägen i huvudet, men det är rätt långt dit faktiskt. Liksom dagen innan blev det lättare vartefter jag cyklade istället för tvärtom vilket ju känns ganska otippat...
Däremot hade jag vid det här laget blåmärken på sittbenen och det gjorde satans ont!
När jag kom hem lade jag mig på soffan och vilade en stund men somnade inte.
Sen ringde G och undrade om jag skulle hänga med ut på kvällen så vid 23 skulle vi mötas upp vid Debaser, jag var tveksam till att åka dit eftersom det skulle innebära svårigheter att parkera och troligtvis köer för att komma in. Han hävdade att det inte var kö ända tills jag var framme vid kön, som var 150 meter lång... Jäklar vad arg jag blev! Han var jätteförvånad och hävdade att det inte varit kö för 1 minut sedan. Jag tjurade till ordentligt och åkte till Dubliner istället. Där träffade jag J och P så jag hade gott sällskap.
Sen dök A och A upp också och R satt i dörren, så jag hade en väldigt bra kväll i slutänden. Tydligen hade G kommit dit senare och tittat efter mig men inte hittat mig, det visste jag inte förrän han skickade ett sms när han redan gått därifrån igen.
Jag var hemma strax efter 3, åt lite edamamebönor och kom inte i säng förrän vid 4.40!

Så övervinner man mjölksyra och deppighet

16/8 Som jag bestämt mig för dagen innan så cyklade jag till jobbet på fredagen. Det började med en hemsk mjölksyra direkt och jag undrade om jag ens skulle ta mig hela vägen till jobbet... Men sen körde jag lite mental träning och insåg att jag skulle komma fram om jag bara gav det tid. Det visade sig att kroppen bara fått sig en liten chock och mjölksyran släppte strax senare och sen gick det riktigt lätt och fort faktikt. Det tog 14 minuter att cykla dit och jag hade räknat med 15 så det var rätt bra gissat.
 Det gick som sagt lätt i slutänden och det var inga problem att ta sig hem heller så jag tog till och med en liten omväg på vägen hem, men ont i musen hade jag trots allt, är man inte van så...
Framåt eftermiddagen dök J upp och sen grillade vi tillsammans och snackade lite skit, vi grillade fläskkött och halloumi och det blev väldigt gott med salladen vi gjort.
Det var ganska varmt och skönt och med hjälp av gasolvärmaren kunde vi sitta ute och fortfarande vara bekväma senare på kvällen.

Effektiv men deppig dag

15/8 På torsdagen var jag deppig och mina vänner fanns där för mig, i alla fall på håll, jag pratade med A och Ju på telefon och chattade med T, sen ringde G också och J hörde av sig och undrade om vi kunde grilla på fredagen. Det känns alltid bättre att det finns folk som bryr sig om en.
Jag bestämde mig för att cykla till jobbet nästa morgon och sen gick jag ut och klippte gräset, det har varit en varm och torr sommar så det var första gången på 6 veckor som jag behövt göra det. Sen sopade jag stengången och så ställde jag in färgen i förrådet. Jag trodde att det var tomma hinkar efter husmålningen, men det visade sig att det var väldigt mycket färg kvar! Jag hade dessutom hoppats att killarna skulle ta med sig soporna, men det hade de inte gjort så jag kommer att behöva åka med dem till sopstationen...
Diskmaskinen jag fått av J blev äntligen hämtad efter att jag lagt ut erbjudande om att skänka den vidare via Facebook. Den var för stor för att få plats i mitt kök, det var en bänkdiskmaskin och om jag ställt in den i mitt lilla kök hade den tagit upp större delen av diskbänken.
När jag kom in röjde jag lite där inne också och se bytte jag lakan och kände mig rätt nöjd med mitt dagsverke. Jag avslutade da
gen med att titta klart på Smallvilleavsnitten som var kvar, den serien är verkligen skitdålig! Det kan bara vara väldigt unga tonåringar som gillar den och troligtvis för att de tycker att killen som spelar Clark Kent är söt. en för mig är han bara en pojke så det funkar ju inte.

Varför förstör man sitt eget kapital på det sättet?

15/7 På måndagen hade jag min första riktiga semesterdag och den sovmorgonen kunde jag ju glömma när mina målare dök upp redan 7 på morgonen och tyckte att det var en bra idé att börja precis utanför mitt sovrumsfönster trots att de hade hela huset att välja på.
Där stod de och diskuterade på ett språk jag inte ens förstår vilket gjorde mig jävligt nyfiken på vad de sade också....
Jag har en ventil precis där så det lät verkligen som om de stod i mitt rum och pratade.
Turre som ju är väldigt lättskrämd och dessutom vaktig, tyckte ju att det här var fruktansvärt läskigt och morrade för att tala om för mig att något inte stod rätt till.
Jag sa lugnt till honom att de fick vara där och jag blev förvånad och inte så lite stolt när han efter en stund lade sig ned och somnade om och inte gjorde något mer av saken.
När jag väl bestämde mig för att gå upp så fick jag ju vara försiktig med att gå näck i huset och känner väl att det inte är så himla kul att ha folk som jobbar på huset hela semestern. Det blir inget solande, försiktighet med nakenhet i ens eget hem och extra koll på Turre så att han inte skrämmer någon,
När jag skulle gå ut tog jag Turre i koppel först så att han skulle se målarna ordentligt innan jag släppte honom och han är smartare än man torr ibland, han visste redan att de var där och han fattade också att det var dem han hört tidigare på morgonen så han var bara artigt intresserad av dem och inte alls rädd eller upprörd. Jag kunde släppa honom direkt och killarna var helt klart djurvänner och hälsade snällt och lugnt på Turre som älskade dem direkt och accepterade dem.
Efter frukost åkte jag till cykelhandlaren i Rotebro för att hämta min nyservade cykel som jag inte använt på flera år. Han hade bytt alla växelkablar och däcken och smörjt upp och gjort rent alltihopa. Han sa att cykeln var så pass fin att det var värt att lägga ned den tiden och pengarna på den.
Jag betalade runt 1700:- tror jag för hela alltet och en bra cykel kostar betydligt mer än så.
När jag kom hem cyklade jag ett varv runt kvarteret med Turre i hälarna, han tyckte att det var jättekul, men jag får ju rulla större delen av tiden om han ska hänga med, även om han springer allt han har.
Jag kände inte för att hänga hemma när jag kände att jag inte ens kunde vara ifred i mitt eget hus och kände att jag måste stanna inomhus, så jag åkte iväg till skogen vid Arlanda för att se om det stämmer att det kommer kantareller redan i Juli...
Jag har aldrig hittat någon svamp så tidigt och inte den här gången heller förvisso. Men det har ju varit väldigt torrt och varmt i sommar så det kanske inte är att vänta.
Tidigare år hade de en parkeringsplats utefter vägen och det stod alltid många bilar där, sen plötsligt ett år så hade de byggt igen den och satt ett dike för infarten så att man inte skulle kunna komma in. Jag vet inte varför de gjorde så för vad det innebar var att folk parkerade för traktorinfarten istället. Själv ställde jag mig alltid åt sidan så att bonden kunde komma förbi med traktorn om han mot förmodan skulle komma dit just när jag var där. Men det var jag rätt ensam om, de andra ställde sig mitt framför bommen...
Nu när jag kom dit hade de plötsligt fixat till parkeringen igen, men dessvärre hade de också avverkat hela jävla skogen så pass att det inte ens gick att gå igenom den. Det ligger så mycket grenar och spill överallt att man inte kan gå en enda meter utan att försöka hitta luckor stora nog att sätta ned foten i.
Hela stigarna är täckta med pinnar och resten av skogen är dessutom helt sönderkörd. Det får mig att undra över allemansrättens regel att man inte får rida i organiserade grupp i någons skog eftersom man förväntas slita på och skada den för mycket då. Sen tar skogsägaren och kör sönder hela skogen när han avverkar den... Sist de gjorde såhär i den skogen så var den så gott som obrukbar som promenad och svampskog i drygt 10 år. Det kan väl inte vara ekonomiskt i längden?
En kund ringde mig och behövde hjälp med att ta hem en ny räddningsflotte på kort tid då de hade haft en räddningsaktion på vatten ett par dagar tidigare och förlorat en av sina flottar. Det är ju en servicegrej och viktigt, dessutom är mina kunder så trevliga att jag nästan kan tänka mig att göra vad som helst för dem, så självklart satte jag mig och fixade så att min leverantör satte igång med produktion på denna så att kunde kan få den strax efter semestern.

Är det fler än jag som vaknar med telefonen i näven?

29/6 På lördagen vaknade jag inte av Gs sms 10.30, men på något plan måste jag ha hört det eftersom jag höll telefonen i näven när jag väl vaknade vid 11. Jag svarade kvickt på smset och studsade ur sängen vilt ropande på A att vi försovit oss och att vi var sena. Medan vi klädde på oss så satte jag också på kaffe och sprang lite som en yr höna fram och tillbaka. Slutligen var kaffet klart och jag hade konstaterat att jag faktiskt inte har någon termos hemma...
Jag hällde kaffet i en Tupperware-tillbringare och lindade in den i en handduk och sen fick A sitta och hålla i den för säkerhets skull när vi körde ut mot Skånela Kyrka.
Vi var framme vid 11.40 och G kom strax senare. Vi hjälptes åt att ställa upp depåtältet och duka fram dricka, frukt, kex och kaffe. G hade sagt att vi skulle bli löjligt populära om vi tog med kaffe åt alla 10 cyklisterna, men inte förrän de kommit dit och vi serverat dem insåg vi att det var mer än sant! De till och med hurrade för oss och var så glada att få lite kaffe.
Cyklisterna var glada och trevliga mot oss och när det var dags att cykla vidare så åkte vi efter en stund eftersom vi insåg att det var smartare att ta "innevägen" till Vallentunavägen. Strax senare fick någon punktering mitt i en av de kraftiga svängarna och G stannade och hjälpte till medan vi ställde oss srax före svängen med varningsblinkers på så att folk saktade ned i kurvan.
G hängde sen på hem till mig där vi bara slappade en stund alla tre i soffan och tittade lite på bilderna jag hade tagit. Jag ger ju aldrig bort bilder normalt sett, men jag ser det här som sponsring av något som går till välgörenhet, mitt bidrag så att säga. Så nu fick G alla bilder och får använda dem som han vill så länge han nämner mitt namn som fotograf. Pengarna som de samlar in på de olika evenemangen går till Barncancerfonden.
När G var tvungen att åka igen för att möta upp cyklisterna i stan så åkte jag och A ned till kondis för att äta en sen frukost.
Det vi hade ställt in oss på var en varsin räkmacka och så fanns det inga kvar när vi kom ned!
Killen som jobbar där sköt upp sin lunch för att göra ett par åt oss när han såg hur besvikna vi blev. Vi tackade så mycket och blev glada igen.
Det var soligt och varmt och skönt så vi satt ute och njöt och tog sen en kort promenad till tobaksaffären för att köpa Vitamin Well Reload, det har hjälpt min yrsel lite tidigare, jag tror att det är dåliga blodvärden och obalans i elektrolyter som är mitt problem.
Jag mådde fortfarande rätt dassigt och när jag skjutsat A ned till stationen så lade jag mig i hängmattan en stund för att sola, men plötsligt blev det kallt och molnigt så jag gick in och lade mig på soffan istället.
Resten av kvällen gjorde jag inte många knop alls utan tog det lugnt på soffan eftersom jag känner att det är något som inte stämmer med mig just nu.

Ride of Hope

12/8 På söndagen gick jag upp tidigare än vad jag kände för. Jag hade inte somnat förrän vid 4.30 på morgonen och gick upp vid 11.30.
Kompisen J och hennes kille som jag bestämt att fika med var tvungna att ställa in för att hans flight gick tidigare än de trott, det är synd för jag har fortfarande aldrig träffat honom eftersom han inte bor i Sverige...
Istället gjort jag mig min grekiska frukost och sen gick jag ut för att skura badtunnan, det var hårt jobb för den hade fått lite alger sist innan jag tömde den och nu tog jag rotborste och nåt klorinliknande medel och stod på knä och skurade så hårt jag kunde. Slutligen såg den helt okey ut och då sköljde jag så mycket det bara gick och sen satte jag fast botten proppen och började att fylla den. Jag trodde inte riktigt att den skulle ha hunnit torka så pass som den hade, det var våren 2012 "all over again". Allt bara strilade ut, nästan lika fort som jag kunde fylla den. Dessutom hade jag ju glömt att köpa silikontätning och bottenpluggen lossnade ju sist jag använde tunnan så den behöver passas in och tätas egentligen.
Lagom tills jag var klar så kom syrran och systersonen med en hästransport med älg och rådjursben som de haft i frysen. Syrran håller blodspårskurser för eftersökshundar och då behöver man skankar i frysen så hon brukar få av jägare hon känner. Men nu ska de ju flytta och behövde kasta alltihopa och eftersom min soptunna är så gott som tom för det mesta så kom de för att tömma i min.
Sen klädde jag på mig och åkte mot stan, på vägen stannade jag och köpte några röda rosor. Mina tre kompisar skulle idag gå i mål på Gärdet i Stockholm efter att ha cyklat från Lund-Stockholm för att samla in pengar till Barncancerfonden  http://www.barncancerfonden.se/Ride-of-hope/Om/
De startade alltså 8 dagar tidigare i Lund och nu kom de in till Stockholm i grupper. De var 96 personer som cyklat hela vägen och över 1000 personer som cyklat en eller flera delsträckor!
Hittills i år har de samlat in över 1 500 000:-.
Jag kom precis i tid att se G cykla över mållinjen, det är synd att de inte får mer publicitet, om jag hade mer energi skulle jag ta tag i saken och hjälpa till. Det var bara en handfull i publiken och det var de som liksom jag hade någon vän eller partner att hämta upp.
Jag gav killarna en varsin ros, något ska de väl ha för att de gör detta?
M skulle cykla hem till Söder så han tejpade fast sin ros på cykeln för att inte tappa den.
Det tog tid för G att packa cykel och grejer i väskor och in i bilen, han vet verkligen inte hur man packar och är otroligt långsam och ineffektiv. Hade det varit jag som cykade så mycket kan jag garantera att jag lärt mig packa ned cykeln i väskan på max 5 minuter...
Anledningen att jag blev stressad var för att jag lämnat vattnet på i tunnan och för att jag behövde börja elda om vi skulle kunna bada under kvällen.
Jag hade lovat G att han skulle få ta en öl på Tudor innan vi åkte så det gjorde han och det är han lika effektiv på som vilken engelsman som helst, då strax senare var vi på väg hemåt.
Vi stannade och köpte dricka och snacks och sen pizza och på pizzerian tittade vi på OS Handbollsfinal som Svenskarna gjorde ett väldigt bra jobb i men som inte räckte ända fram. Men jag har aldrig sett ett svenska lag kämpa ända in i slutet som de gjorde, när det ligger under brukar de liksom ge upp, det gjorde inte handbollslaget!
Jag valde en egenkomponerad pizza med fårost, champinjoner, jalapenós och extra vitlök, det blev bra, testa det.
Jag kan inte minnas när jag åt en pizza sist, om jag inte räknar Pizza Hut så måste det vara 1-2 år sedan.
Jag tände i tunnan och för en gångs skull gick det utan minsta problem och draget i skorstenen var ett faktum och det häll i sig resten av kvällen! Kanske har jag kommit på hemligheten nu?
Medan jag eldade och läste satte sig G och packade om alla sina väskor mer omsorgsfullt och sen lade jag mig på soffan en stund och vilade och det visade sig att han somnat ute i utestolen på verandan när han suttit så tyst som möjligt för att inte störa mig.

Sen kom grannen M över och då gick vi upp och umgicks lite.
G tog ut sin dator och vi tittade på delar av OS-invigningen eftersom jag och M missat den och sen var det dags att se stängningsceremonin. Vi satt där hela kvällen, det dracks vin, öl, cola och te i en salig blandning, det åts chips, kakor, kex och godis och snackades om allt möjligt. Det var bara runt 15 grader varmt ute, men vi frös inte efter att vi tagit på oss ponchos.
Jag blev lite rastlös och bakade lite bröd under tiden vi väntade på att tunnan skulle bli varm och sen blev den det mycket tidigare än vanligt faktiskt!
Redan vid 22.30 hoppade vi i, men vi borde nog inte ha väntat så länge. Trots att jag varit tvungen att fylla på med kallvatten under tiden eftersom det rann ut vartefter, så blev det i alla fall fär varmt (40 grader).
Till slut satt vi alla tre på kanten av tunnan istället för i vattnet för det kändes som om vi häll på att bli kokta.
Så till slut hade jag fått vattnet att stanna kvar i tunnan eftersom träet sväller fortare när vattnet är varmt och dessutom ändå fått det varmt tidigt fast vi fyllt på med kallvatten vartefter.
För att kunna titta på OS-avslutningen från tunnan ställde G upp datorn på en stol på bordet, då kunde vi titta medan vi badade och drack vin och cider. En del har det bra!
Det blir nog en tradition det här, det är andra året vi kör det här rejset när G kommer tillbaka från Ride of Hope och det var just vi tre förra året också.
Vid 1.30 jagade jag upp de andra ur tunnan, jag skulle ju jobba dagen efter!
Men vi bestämde att M skulle skjutsa G till stationen på eftermiddagen snarare än att jag skulle göra det på morgonen, det var skönt.
Jag hade lite svårt att somna när jag gick och lade mig fast jag var så trött. Jag frös och svettades om vart annat, jag hade nog blivit för varm vilket gjort att jag försökt kyla av mig och så vidare.

Stinkbomb på hemväg

På söndagen gick jag upp 9, planen var att hyra en cykel och cykla över Golden Gate Bridge innan jag skulle vara tvungen att åka till flygplatsen.
Jag tog spårvagnen ned till Fisherman's Wharp, köpte en latte och macka på Starbucks och satte mig för att äta frukost. Vid bordet bredvid satt en hemlös kvinna med något vilt i blicken och doppade någonting djupt ned i sin kaffemugg och hon såg riktigt läskig ut men det fanns inga andra bord och även om hon tittade under lugg på mig när jag passerade så lät hon mig vara ifred.
Titta på bilarnas hjul förresten, det är så backigt i San Francisco att man måste parkera med hjulet vridet in mot trottoaren, annars får man böter...
Jag gick över gatan och till en cykeluthyrningsbutik jag sett tidigare och där hyrde jag en cykel. Det kostaste bara runt 140:- att hyra en cykel för 2 timmar och cykelhjälm ingick. Strax senare trampade jag iväg mot Golden Gate Bridge som låg en bit bort. Det var förrstås backigt upp dit, den ligger ju rätt högt, en stigning på 70 meter enligt cykeluthyraren och det är ju rätt högt upp faktiskt. Men även om alla cyklister jag känner hävdar att spinning inte alls är samma sak som riktig cykling så kände jag nog att det gjort en massa nytta med de få spinningpass jag hunnit gå på hittills, kanske framförallt vetskapen att det alltid finns lite mer att ge när man känner sig slut. Det var en bra cykel och den hade många växlar och jag kände mig glatt överraskad över att jag tog mig upp för så många, långa och branta backar. Den första orkade jag inte hela vägen upp för, jag gick den sista 1/3 ungefär det blev helt enkelt en för stor chock med en så brant backe. Men sen tog jag mig upp för resten av alla backar till stor del genom vilja. I vissa fall hade nog folk nästan kunnat gå om mig i backen även om de saknade cykel men det kändes bra att kämpa sig upp utan att ge upp. Även större delen av bron bortåt gick faktiskt uppför men inte så kraftigt, men det krävdes att man trampade hela tiden.
Det var soligt och fint och eftersom det fortfarande var ganska tidigt så var det inte för varmt heller. Jag var allt annat än ensam på bron, det var en massa andra cyklister som cyklade om eller mötte mig och en del som jag cyklade om också. Hela vår sida av bron var till för bara cyklister, mitt emellan gick bilarna i flera filer åt varje håll och sen på andra sidan fick fotgängare hålla sig.

Det var en fin cykeltur och jag stannade och tog en hel del foton förstås och när jag kom till andra sidan bron vände jag helt enkelt och cyklade tillbaka. Efter 1½ timme var jag tillbaka hos cykeluthyraren, trots att han räknat med att jag skulle behöva 2 timmar om jag skulle både cykla och fota. Det var ungefär 9 km att cykla totalt och en hel del uppför, åtminstone på vägen dit men en del på vägen tillbaka också faktiskt.

Jag lämnade tillbaka cykeln och skyndade till spårvagnen för att en sista gång åka upp och ned för San Franciscos kullar, jag fick vänta en stund som vanligt och var inte tillbaka vid hotellet förrän strax före 12, så det var bara att packa det sista och checka ut, någon dusch fanns det inte möjlighet till...

När jag checkat ut väntade jag ett par minuter på min bil och sen åkte jag mot flygplatsen. Navigatorn var återigen helt förvirrad men jag hade gott om tid och åkte åt det håll jag trodde att jag skulle och när navigatorn återfick sitt förnuft visade det sig att jag haft rätt. Sen åkte jag till ett köpcentrum inte alls långt från flygplatsen. Om ni någon gång har varit till ett amerikanskt köpcentrum så vet ni att det är svårt att både hitta centrumet och att hitta in i det... ofta är det ont om fönster och skyltar och ingångarna är ofta rätt in i en av de större butikerna så som JC Penney's eller Macy's, den här gången hittade jag en ingång genom Macy's och tog mig en titt på vad de hade att erbjuda i jeans. Det visade sig att de hade en hel del och att många av dem saknade den förhatliga stretchen. Jag provade en jäkla massa jeans och hittade slutligen två par, ett blått och ett svart och till råga på allt så var det rea på dem, bara 35-45 dolar / styck! Jag hittade en tröja till pappa som fyllt år medan jag var borta och sen skyndade jag mot kassan. Där visade det sig att jeansen inte kostade 35-45 dollar paret utan var nedsatta ytterligare till bara 20 dollar paret, det vill säga 135:-! Jag borde kanske ha köpt fler par? Jag har en tendens att köpa för stora jeans, det är ju svårt att köpa ett par man inte får på sig eller hur? Nu tog jag jeans jag med nöd och näppe fick över ändan och när jag ormat mig i dem kunde jag knäppa knappen om jag höll andan och drog in magen och ålade lite samtidigt och då blev det en ursnygg fläskhäng över kanten på brallan. Men folk har sagt mig att det är så man ska göra så för en gångs skull gjorde jag faktiskt det. Det visade sig för övrigt vara en herrmodell och jag undrar hur jag ens fick in rumpan så långt som jag fick...
Jag packade i alla fall ned jeansen i ryggsäcken och väskan och åkte vidare till flygplatsen.
Där lämnade jag tillbaka bilen och sen släpade jag min trötta, tunga väska mot hissen.

Strax senare var jag väldigt förvirrad, på min biljett stod det Terminal I, vilket jag tolkade som Terminal 1 eftersom det bara fanns A, B, C, D och 1, 2, 3, 4...

Jag hoppade alltså av tåget vid 1, men där stod det rätt tydlig att det var en inrikesterminal coh jag åkte slutligen tillbaka till Terminal A som skulle vara den internationella terminalen. Attityden hos incheckningspersonalen var under all kritik! Jag fick besked om att eftersom jag var så pass sen till incheckningen kunde de inte garantera att det fanns en plats kvar på planet för mig eftersom det var överbokat, då förklarar jag att jag var i mycket god tid men att de skrivit fel terminal på biljetten. De hävdar att det inte alls är något fel på biljetten, det står inte 1 det står I. Ja, sa jag, men det finns ju ingen I så jag drog ju slutsatsen att det var en etta... De tittade på mig som jag var en idiot och sa, ja, men I står ju för internationell... Till slut fick jag uppbackning av en engelsman som stod vid disken bredvid för att checka in, han hade resonerat på samma sätt som jag. Nu kunde de inte garantera en plats på planet, de var rätt så otrevliga och ville dessutom ha extra betalt för min tunga väska... Jag har alltid valt British Airways eftersom jag tycker att de är väldigt trevliga, nu kände jag att jag måste omvärdera det beslutet.

Slutligen fick jag i alla fall en plats på planet och gick genom säkerhetskontrollen. Sen handlade jag cigaretter till mamma och sen var det dags att gå ombord.
När jag kom ombord visade det sig att jag fått en av de sämsta platserna man kan få, mittenplats i mittenraden... visserlige hade jag en jättetrevlig tjej från Chile bredvid mig men slutligen kom jag och flygvärdinnan överrens om att jag kunde flytta fram till främsta raden där man åtminstone kan gå framför de andra när de sover. Anledningen att det blivit ledigt där var att TV-apparaterna där inte fungerade som de skulle, de höll sig inte upp på armen de satt på. Killen som satt i det sätet där den fungerade satt dock hellre ute mot gången än hade en fungerande TV så han bytte plats så att jag kunde sitta på hans plats. Han visade sig också vara jättetrevlig och vi snackade lätt bort 2 timmar precis i början på resan och när chefsflygvärdinnan skällde ut mig för att jag bytt plats trots att jag inte gjort det innan jag fått lov av hennes kollega så sa han att de skriver upp folk som "bråkar" i incheckningen så han menade att det var därför flygvärdinnorna var så pass otrevliga just på den här flighten. Hon krävde svar från mig om varför jag hade velt byta plats och så vidare och sen sa hon att jag minsann skulle fråga henne nästa gång... men hallå! Jag hoppas ju verkligen att jag inte hamnar på samma flight som hon igen!

Vid det här laget kände jag att jag började stinka, inte svett direkt utan bara illa som fan och jag satt så stilla som mäjligt för att inte vifta runt stanken. Det hade nog varit bra om jag hunnit duscha innan jag lämnade hotellet...

När jag och engelsmannen kivats om maten och hurvida hans lågkalorimat var bättre än min vanliga och han hade lyckats snika till sig en inte alltför nyttig kaka och jag ätit upp hans fruksallad, så somnade jag och sov riktigt bra i 2 timmar.

Sen tittade jag på film, först såg jag Poppers Pingviner med Jim Carrey och den var lite larvig, en barnfilm. Men inte så tokig ändå...

Sen såg jag Bridesmaids, en film jag har undvikit faktiskt och den visade sig vara riktigt, riktigt bra! Attans vad jag identifierade mig med huvudrollsinnehavaren!

Sen somnade jag igen en liten stund och då var det ju nästa morgon.

Operationstid

På måndag morgon väckte jag G kollade temperaturen i badtunnan för att jag var nyfiken (37 grader) och så gjorde jag en frappé och så var vi iväg. Jag skjutsade honom till Väsby Station på väg till jobbet, så här såg bilen ut med cykel och allt i baksätet. Nu var det första jobbveckan på plats med de flesta av kollegorna och det var kul att se dem igen. På eftermiddagen ringde de från Huddinge Sjukhus igen och nu kunde jag faktiskt tacka ja till operationstiden och ska opereras den 6:e september. Funkar bra eftersom min gäst från Australien åker hem den 5:e.
Jag kommer att få ligga kvar över natten och sen blir jag sjukskriven i en vecka, sen ska näsan fungera som det var tänkt när jag konstruerades.

En rätt händelselös dag och kväll för övrigt. Till middag grävde jag fram en bit hemlagad lasagne ur frysen och sen tittade jag på M*A*S*H resten av kvällen medan jag fixad med lite av varje.

En riktigt bra skitdag

Åhhh hu, det tar emot bara att skriva om den här dagen fast den slutligen blev bättre.
Jag gick upp vid 10 och gjorde en god frukost med äggmacka och frappé. Vad gillar ni Turres sura min när han inte fick smaka?
Lite drygt en timme senare ringde G från cykeln. Han och andra G skulle cykla Ride of Hope ett cykellopp som går från Lund till Stockholm med lite omvägar. I år hade de fler anmälda än någonsin drygt 1200 cyklister. Det var runt 40 som cyklade hela vägen, de andra cyklar en eller flera dagsetapper. Syftet med cyklingen är att samla in pengar till Barncancerfonden och det gör de med den äran kan jag lova. Det var nu 4:e året de kör detta lopp, 2008 var de runt 240 cyklister varav bara 2 cyklade hela vägen, kan ni tänka er vilken utveckling och hur snabbt det gått. Hittills har de samlat in drygt 5 miljoner kronor totalt till Barncancerfonden, nu körs även spinning på gym över hela Sverige. Man "köper" en cykel och har sedan ett lag som hjälps åt att hålla igång den. http://www.barncancerfonden.se/Ride-of-hope/
Denna dag skulle de cykla in i Stockholm och jag skulle möta upp dem. G undrade om jag kanske kunde möta upp redan vid Skånela Kyrka? Jag sa att jag skulle göra det om jag hann och sen körde jag ut dit efter frukost och kom faktiskt i tid. Jag pratade med båda en stund men de var förstås väldigt upptagna, den ena med arrangemangen av eventet och den andra av att leda en grupp cyklister.
Jag roade mig med att fota och att fnissa åt hur stela alla såg ut att vara, de gick vankande på stela ben.
När de flesta cyklat iväg och det inte var någon risk att jag skulle möta en klunga på vägen så körde jag mot Märsta. Jag stannade först på Plantagen men de hade inga snittblommor så jag åkte till Blomsterlandet på Eurostop för att köpa en ros var åt killarna. När det blev min tur sa jag glatt till tjejen i kassan att jag hade jättebråttom, sekunden senare fräser en karl åt mig från blomsterkylen att de var före. Jag sa med kylig röst att om man står i kö så får man väl stå i kö, annars vet ju ingen att man står i kö och då kan man ju inte gärna bli sådär aggressiv. Tjejen som visste att jag hade bråttom gav mig en stressad blick och gick iväg för att hämta en kollega som hjälpte mig så snabbt att de andra inte ens hade hunnit plocka ihop några blommor när jag gick mot kassan för att betala. Jag förstår inte varför gubben var tvungen att bli så arg, hur skulle jag kunna veta att de stod i kö när de inte stod i kö...?

Nu hade jag ruskigt bråttom. Jag kunde inte se hur det skulle kunna gå så mycket fortare för dem att komma till stan än för mig, men de hade sagt att de skulle vara där klockan 14 och det är ju ungefär 25 km till stan därifrån och de skulle ju cykla 25-28 km/h. När jag är vid Järva krog har jag 7 minuter på mig...

Vid Karolinskavfarten ser jag ett blink i backspegeln... När jag stannar vid kanten kliver 2 uniformerade poliser ut och fram till min bil. De var ju inte översvallande, men de var absolut inte otrevliga, de var proffsiga helt enkelt och blandade inte in känslor i jobbet. Jag kände mig oerhört dum och generad och de var lite snälla mot mig och jag fick behålla körkortet men fick 3200.- i böter. Det svider men jag kan känna att det var rätt åt mig faktiskt. Jag antar att de kollade upp mig rätt ordentligt eftersom de följde efter från Häggvik till Karolinska och jag har ju aldrig gjort något olagligt i hela mitt liv och har heller aldrig krockat eller nåt sånt. Dessutom gissar jag att de inte tyckte att jag körde särskilt farligt trots hastigheten, annars hade de nog stoppat mig tidigare. Dessutom fick jag förstås blåsa ocså och det var ju helt rent eftersom jag dricker så sällan.
Någon kvart senare fick jag fortsätta in mot stan och jag kom till Gärdet någon kvart över 14. Det som var så irriterande var bara att jag fick vänta nästan en timme innan de dök upp... De hade fått punkteringar och grejer på vägen, någons kedja hade gått av också.
Killarna fick sina rosor eftersom de inte får några priser för att de cyklar. Visserligen får de en medalj om de cyklat hela sträckan men de var ju värda en ros var.

Jag kände mig jättelåg och ville mest åka hem och dö ensam i soffan men G insisterade på att han skulle få bjuda på middag som det var tänkt och slutligen gav jag med mig. Vi började med att ta en promenad med Turre på Gärdet först eftersom han suttit i bilen så pass länge. Sen lyckades vi på nåt sätt få in G's cykelväska, resväska och ryggsäck i baksätet i min relativt lilla bil. Sen cyklade han till Tudor och själv tog jag bilen.
Vi fick ett litet, litet bord längst in i restaurangdelen och jag valde Seafood Salad och G tog Steak and Mushroom Pie. Medan vi åt dividerade vi om vad vi skulle göra sen och slutligen kom vi fram till att vi skulle bada i badtunnan. Jag ringde grannen M och frågade om hon ville bada med oss senare och då erbjöd hon sig att fixa till tunnan tills vi kom hem.

Sen fick jag stå och vänta tills G skruvat ned sin cykel i smådelar och packat ned den i cykelväskan, sen packade vi bilen och åkte hemåt. När vi kom hem hade M tömt och skurat ur tunnan och börjat fylla den, vad hon inte visste var att det går fortare om man tar bort munstycket så det gjorde jag och så började det gå undan.

Efter en stund tände jag elden i tunnan men först såg jag till att elda i skorstensröret så att det blev ett bra drag. Men sen var det stopp... Elden tog sig och slocknade, tog sig och slocknade, om och om igen. Till slut åkte jag och G till OKQ8 medan M passade elden. G hade nån idé om nåt tändpapper som han trodde skulle fungera.
Jodå, till slut tog sig elden och när glöden började bli riktigt bra i botten då blev det plötsligt drag igen i skorstenen. Jag tror att man måste få fjutt ordentligt i botten och sen fylla på ved senare, men det var inte så de sa till mig när jag köpte tunnan. Medan vi väntade på att vattnet skulle bli varmt satt vi bara och hade det bra på verandan. Det började småregna ett par gånger men vi var för envisa för att ge upp och gå in och snart slutade det. G letade upp låtar på nätet och förhörde oss på vilken film de kom ifrån och vi hade alla väldigt kul. Tanken med att bada badtunna var att G som cyklat långt och M som sprungit midnattsloppet skulle få värma sina trötta muskler i värmen, nu blev de istället sittande och blev kalla på verandan. Men slutligen, klockan 0.30 som vanligt... var vattnet 36 grader varm och jag och G hoppade i. m gick hem för att byta om och dök inte upp igen på 30 minuter men var slutligen i vattnet. Sen satt vi där tills vi höll på att koka, jag och G satt på kanten av tunnan med benen ur vattnet också. När vi mätte var det 40 grader varmt! Inte konstigt att vi blev kokta. Först väntar man jättelänge för att det ska bli varmt och sen blir det för varmt. Ja, G och m räddade min dag och kväll och vi hade haft jättetrevligt, det kändes verkligen som riktigt lyx att bada badtunna en söndagkväll.

När vi badat klart och M gått hem var klockan 2 och ingen av oss orkade bädda åt G så han lade sig på soffan med en filt under sig och en över sig, en kudde fick han i alla fall... Sen hade han somnat innan jag ens var klar för att gå och lägga mig.