Ibland är döden rolig

6/3 På fredagen var det dags att åka och titta på Fredriks show! Jag hämtade systerdottern på jobbet och sen åkte vi vidare in till stan.
Utan att tänka mig för så åkte jag som vanligt in på Olof Palmes gata för att parkera och körde ned i parkeringsgaraget under Norra Latin. Det hade ju varit vettigare att parkera närmare Centralen och Waterfront där showen Ägd skulle gå. I normala fall så är det ju inget stort problem, så himla lång är det inte att gå. Men den här gången hade jag bestämt mig för att ta på mig de nya stövlarna jag köpt i Rom och så hade jag skinnrocken på mig också. Stövlarna är ju 1-2 storlekar för stora, det var det sista paret och de var så snygga att jag trots allt ville ha dem. Jag har lagt i dubbla sulor men det hjälper inte så mycket och trots att jag dessutom hade dubbla strumpor på mig så gled jag omkring i dem. Dessutom är de rätt höga så man går ju främst på knölen nedanför stortån och med all vikt där så gör det rätt ont efter ett tag om man går lite längre sträckor. Jag fick dessutom en fraktur i de små, små benen där när jag var på ridläger när jag var tonåring, det kan man inte göra något åt, det är bara att bita ihop. Oftast så känner jag det inte alls, men om jag gått i högklackat ett tag så gör det väldigt ont och det håller ofta i sig i ett par dagar i alla fall, det molvärker rätt kraftigt. Det var i alla fall så mycket trafik att jag vägde fördelar mot nackdelar och slutligen bestämde mig för att det var enklare att gå än att försöka ta sig ut tillbaka på Sveavägen eller ned vid Centralen. Fördelen var ju att detta ledde oss förbi Hötorget och jag ville köpa en bukett blommor till Fredrik som tack för biljetterna. Vi valde en med orangea blommor efter att L kollat på etikett på internet åt mig och bevisat att det jag trodde, att det betyder fientlighet inte alls stämmer, det betyder: Jag är din eviga vän. Det lät ju rätt lämpligt och jag kan tänka mig att han har rätt bra koll på sånt.
Vi hade ungefär en timme på oss när vi kommit fram till Waterfront och gick till Wagamama för att äta, men det var lönlöst, det var tvärfullt och skulle ta 30-45 minuter innan vi kunde få ett bord, det gick ju inte. Så mot bättre vetande gick vi vidare till Vapiano, där det ju alltid är fullt och kö och självklart var det samma läge där. Då gick vi in i bussterminalen och hittade en Lavazza café där vi köpte Ceasarsallad. Jag tyckte att den var helt ok, men L tyckte att kycklingen hade en konstig geléig konsistens. I efterhand kom vi fram till att vi nog kunde ha delat på en sallad eftersom vi ätit ungefär halva vår respektive sallad.
När vi var mätta gick vi tillbaka till Waterfront och jag visste inte riktigt var vi skulle hämta biljetterna då han sagt att de låg i entrén. Men jag frågade helt enkelt tjejen som kollade biljetterna vid dörren och hon visade mig på en annan del av samma entré där det satt en kille vid ett bord. När jag kom fram sa jag mitt namn och att Fredrik lagt undan biljetter åt mig och han nickade igenkännande och gav mig ett kuvert där det stod mitt namn på.
Fredrik hade sagt att vi skulle sitta längst fram så jag trodde att jag skulle kunna räcka honom blommorna senare, men det var visst fullt på den raden så istället satt vi uppe på första raden på balkongen. Jag gillade showen, jag tyckte att den var mycket bättre och roligare än Ljust och Fräscht och jag skrattade en hel del. Något som gjorde den extra bra var att det faktiskt fanns ett djup och allvar i den också. L tyckte att den var lite deprimerande men hon tyckte också att den var kul. Anledningen till att hon tyckte att den var deprimerande var att de också pratade om döden och såna saker och jag tror att det känns värre när man är yngre. Jag vet att jag var mer rädd för döden när jag var i hennes ålder än vad jag är nu.
När showen var slut skickade jag ett sms till Fredrik och hoppades att han liksom de flesta andra kollar telefonen det första han gör... men sen tog jag det säkra över det osäkra och gav buketten till killen som gett mig biljetterna och bad honom att ge den till Fredrik och sen gick vi. Strax senare fick jag ett sms där han tackade för blommorna och sa att han tyckte att de var mycket smakfulla och att han gillar gerbena som fanns i buketten vilket gjorde mig glad.
Jag och L gick in till Dubliner för en cola på vägen tillbaka till bilen eftersom hon skulle möta upp med min gudson A, hennes bästa kompis och han var på en pub med några andra.
Hon blev mottagen med öppna armar av mina vänner på puben och sånt gör mig så glad!
Efter någon halvtimme hörde A av sig och vi gick den sista biten till bilen och L åkte bara med fram till tunnelbanestationen och försvann ned där med sin resväska och jag körde hemåt.

Osynliga ärr efter drygt en vecka?

12/12 På torsdagen var det dags för återbesök för kontroll och för att ta bort stygnen. Jag fick leta efter parkering rätt länge och blev därför försenad och ringde för att tala om det medan jag letade runt efter en ruta,
Det var H som tog hand om mig när jag kom dit och vi pratade så mycket att jag blev kvar ett bra tag och bara pratade. Jag kände mig riktigt pigg och fräsch och H sa att hon nog aldrig sett någon läka så bra som jag. Hon hade till och med svårt att se var hon skulle tejpa på vissa ställen efter att hon tagit bort stygnen. Vi hade ju inte hunnit prata i stort sett när jag var inne för operation eftersom hon jobbade hela tiden och sen när hon skulle in till mig så hade jag hunnit skrivas ut och gå hem, tiden går ju så fort när man är upptagen, det vet jag ju precis hur det är. Men som sagt, jag var nog kvar nästan en timme och sen gick jag tillbaka till min bil och körde hemåt. Resten av dagen tog jag det lugnt och umgicks med Turre och Judas som fortfarande är helt överlyckliga över att jag är hemma nästan hela dagarna. Jag var trött och matt i hela kroppen och senare på kvällen tog jag som sagt min sista Fragminspruta och kände mig så lättad.

Det man spar i en ände får man punga ut med i den andra

23/11 På lördagen öppnade Bauhaus sin nya butik i Väsby, eller vänta, den öppnade nog på fredagen, men det var fortfarande invigningspriser och en massa jippon hela helgen. Jag behövde ju lite grejer, bland annat något att sätta fast dörren till gästrummet med så att jag skulle våga sova.
Jag brukar hålla mig ifrån invigningar eftersom jag inte orkar trängas med en massa andra människor, men jag tog en tur förbi och det såg inte helt galet ut och det fanns parkeringsvakter där som vinkade in mig på en ledig parkering, då blev ju allt mycket enklare och det tycker jag var en bra idé.
Jag hittade en rätt så fin men liten gran utanför butiken, den kostade bara 99:- och var en kungsgran så jag slog till och skulle köpa den. Men se det gick inte... Man kunde inte betala med kort i kassan de satt upp där för att något pajat och de gick med på att jag betalade inne, men då ville de att jag skulle gå runt med granen i butiken tills den skulle betalas. De ville varken ställa undan den tills jag kom med kvitto eller låta mig sätta den i bilen. Det där är sånt som stressar mig ännu värre än trängsel och jag kokade av ilska där jag stod och väntade på typ... ingenting?
Sen fick de plötsligt igång kassan igen och jag betalade surt för min gran och slängde in den i bilen.
Sen gick jag in och slogs med folk, eller det kändes så i alla fall för alla är så fruktansvärt långsamma och jag måste kryssa mig fram och ingen tar hänsyn utan allt verkar hänga på mig.
Jag grabbade åt mig en toalett och slängde den i kundvagnen och en av de anställda i butiken sa något om att det i stort sett är omöjligt att lyfta och lasta en toalett ensam.
Jag köpte silikon, julblommor och lite smått och gott och sen fick jag leta som en besatt innan jag slutligen fick hjälp att leta av en anställd och till slut med hjälp av en till så hittade vi säkerhetsbyglarna och jag tog mig till kassan.
När jag sen stressad och svettig slutligen kom ut till bilen tog jag och baxade in toaletten i baksätet och precis som jag släppte den insåg jag att min fina skinnjacka satt fast i den lilla träpallen under toaletten och sen hörde jag ett rivande ljud och insåg att jag just rivit av spännet vid fickan frampå jackan och det tog med sig en bra bit av själva jackan. Den kommer inte att kunna användas mer...
Där fick jag för att jag ville köpa en billig toalett.
När jag kom hem monterade jag säkerhetsbygeln på gästrumsdörren och det tog ett tag, för det är svårare än man tror att montera en säkerhetsbygel på en dörr som går inåt...
Det är svårt att få den att låsa, den vill helst bara gå förbi liksom.
Det skulle gå om jag hade dörren på glänt, men det vill jag inte.
Slutligen funkade det i alla fall och när jag var klar så städade jag lite i huset och arrangerade blomlökarna i en plastad korg som jag använder till just det varje jul.
När det var dags att sova sov jag i alla fall lite bättre än natten innan.

Nu är det 100 år sedan det hände

17/9 Jag hade fått ett tips om att Gamla Apoteket i Väsby anordnade en vandring från centrala Väsby och dit under tisdagen. I år är det 100 år sedan det välkända mordet på Gamla Apoteket och de skulle berätta det man vet om vad som hände den där kvällen för 100 år sedan.
Jag var osäker på om jag hade energi att gå ut i märker och regn ensam, ingen ville eller kunde följa med mig. Men efter att jag skrivit om det på Facebook visade det sig att en gammal stallkompis, hennes mamma och dotter skulle gå också och henne har jag inte träffat på många år fast vi båda bor i Väsby, så nu behövde jag inte vara ensam. Dessutom känner jag ju O som skulle leda vandringen. Jag kom iväg hemifrån alldeles försent och var tvungen att felparkera för att hinna dit i tid till mötesplatsen. Jag fick hålla tummarna helt enkelt och jag stod inte i vägen för någon, jag vet inte ens varför man inte får parkera just där för man får parkera bakom och framför den platsen.
Som jag misstänkt var det mest äldre människor på plats och vi var inte så många heller, mörkret, regnet och det faktum att inte så många kände till evenemanget var nog anledningen till det. Vi fick en baklängesversion av vad som hänt eftersom det var åt det hållet vi gick, men det var tillräckligt bra berättat att man ändå inte blev förvirrad. O är väldigt duktig på att prata så att folk behåller intresset för det han berättar. Jag gick med T, hennes mamma och dotter en del av vägen och med O en del av tiden och någon timme senare var vi framme på Gamla Apoteket och där gick vi upp på övervåningen för att fika och lyssna på lite mer om vad som hänt och om utredningen som följde. Efter någon timme var vi klara och jag traskade tillbaka till bilen som inte alls stod så långt bort som jag trodde, det var ju det att vi stått still en del och att vi hade några äldre människor med oss som gjort att det tagit tid. Att gå tillbaka tog bara runt 10 minuter. Jag hade haft en rackarns tur och sluppit parkeringsböter, ibland ska man ju ha tur också.
Jag hade varit smart nog att sätta på mig en regntät jacka så jag var förhållandevis torr trots det ihållande regnet, men fötterna var väldigt blöta eftersom jag prioriterat att ha bekväma promenadskor framför att ha vattentäta skor.
Det blev en skön kväll i soffan resten av kvällen, det kändes som om jag var värd det efter att ha tagit mig ut trots regnet.

150 meter kö på 1 minut?

17/8 På lördagen började jag dagen med frukostfika med S på konditoriet, jag cyklade dit och man tycker att det känns väldigt kort när man tänker vägen i huvudet, men det är rätt långt dit faktiskt. Liksom dagen innan blev det lättare vartefter jag cyklade istället för tvärtom vilket ju känns ganska otippat...
Däremot hade jag vid det här laget blåmärken på sittbenen och det gjorde satans ont!
När jag kom hem lade jag mig på soffan och vilade en stund men somnade inte.
Sen ringde G och undrade om jag skulle hänga med ut på kvällen så vid 23 skulle vi mötas upp vid Debaser, jag var tveksam till att åka dit eftersom det skulle innebära svårigheter att parkera och troligtvis köer för att komma in. Han hävdade att det inte var kö ända tills jag var framme vid kön, som var 150 meter lång... Jäklar vad arg jag blev! Han var jätteförvånad och hävdade att det inte varit kö för 1 minut sedan. Jag tjurade till ordentligt och åkte till Dubliner istället. Där träffade jag J och P så jag hade gott sällskap.
Sen dök A och A upp också och R satt i dörren, så jag hade en väldigt bra kväll i slutänden. Tydligen hade G kommit dit senare och tittat efter mig men inte hittat mig, det visste jag inte förrän han skickade ett sms när han redan gått därifrån igen.
Jag var hemma strax efter 3, åt lite edamamebönor och kom inte i säng förrän vid 4.40!

Snälla kunder är guld värda

22/7 På måndagen åt vi frukost med mamma och pappa innan vi skulle åka hemåt. Vi berättade just något väldigt chockerande för mamma, det är därför hon gapar, men jag kan då inte minnas vad det var...
Det satt långt inne, men slutligen bestämde jag mig för att lämna kvar Turre hos mamma och pappa, "ifall att jag skulle åka till Malta" medan de var borta. Det kändes som om jag ljög för både dem och mig själv eftersom det inte fanns några såna planer. Men det vore ju synd att vara tvungen att stanna hemma bara för att man inte har hundvakt.
Jag hade därför väldigt dåligt samvete när jag lämnade honom och bara åkte därifrån. Mamma berättade senare att han tittat långt efter oss, men sen bara vänt sig till henne och velat att hon skulle sparka bollen åt honom. Sen hade han varit precis som vanligt.
Vi stannade ett par gånger på vägen hem för att lufta ML's hund och så stannade vi i Åsarna för att jag ville köpa getost där.
Vi var hemma vid 18 ungefär och jag satte igång med att packa upp och tvätta.
Då började B på Malta att chatta med mig på Facebook och han kollade upp en massa flighter och tyckte att jag skulle komma. Jag hade ju varit osäker på om han verkligen ville att jag skulle göra det så det var ju kul att känna sig så välkommen. Det enda bolag som flyger till Malta på rätt dagar visade sig vara Ryanair. B föreslog att jag skulle åka redan dagen efter men jag kände att jag behövde mer tid och bestämde mig för att torsdag till tisdag vore bättre.
Både jag och han satt ju och kollade flighter och donade och plötsligt hade jag av misstag köpt en biljett till dagen efter trots allt!
Jävlar!
Klockan var vid det här laget 19 och flighten skulle gå från Skavsta klockan 15 dagen efter.
Då var det det där med parkering, eller skulle jag ta bussen istället osv.
Jag vägrar faktiskt att ta bussen. Det skulle innebär aen 2 km lång promenad till bussen i Väsby, en halvtimme på pendeltåget till centralen och sen 2 timmar på bussen till Skavsta. Jag bestämde mig för att ta bilen. Kostnaden för parkering i en hel vecka på Skavsta sved, men vad gör man inte för sin bekvämlighet?
Sen kom jag plötsligt på att jag ju som jag ju sagt tidigare, har väldigt trevliga kunder, däribland Kustbevakningen på Skavsta!
Jag smsade min kontakt där på kvällen vid 22 ungefär och fick svaret att jag såklart fick ställa min bil på deras parkering i en vecka medan jag var på semester!
Nu fick jag tvätta och packa i turbofart och försöka komma fram till vad jag skulle ha med mig.
B sa att jag inte behövde ta med lakan och handduk och sånt så där sparade jag ju vikt, jag bestämde mig i alla fall för att betala för att checka in en väska, jag tycker att det tar för mycket energi att packa alla vätskor i påsar och att hitta förpackningar som är små nog att få tas med i kabinen.
Nu kunde jag ju i alla fall känna att jag lämnat Turre hos mamma och pappa av giltigt skäl.

Du vet att jag inte strukit nåt på 8 år va?

14/6 På fredagen hade jag massor att göra på jobbet och kom inte därifrån förrän vid 15.15 fast vi egentligen slutar 13. Men det händer inte så ofta att jag behöver jobba över så det är ok, synd bara att det var just på en fredag.
Jag hade ett telefonmöte med ett par killar i Texas som drog ut på tiden och i praktiken satt jag och lyssnade på dem när de informerade mig om en produkt, man blir nästan lite yr när man pratat i telefon så länge tycker jag.
När jag kom hem lade jag mig på soffan en stund och somnade, jag vaknade av åska och ösregn och blixtarna syntes väldigt tydligt.
Judas hade kommit in, han gillar förstås inte att vara ute i sånt väder.
Efter en dusch var det dags för nästa telefonmöte, den här gången med styrelsen i Storbritannien, även detta möte tog runt en timme och sen började det bli lite bråttom för att hinna till födelsedagskalas hos S.
Kan ni tro, jag strök faktiskt det första plagget på ganska exakt 8 år för hennes skull, en vit skjorta.
Jag plockade lite blommor till henne och sen fick hon en av mina favoritbilder som jag själv tagit, inramad och klar och så går den bra ihop med en annan tavla hon fick för 2 år sedan.
När jag väl kom hem till S så fanns det inga parkeringsplatser, det finns inte särskilt många besöksplatser där, så jag fick åka till grannområdet och parkera där och det var inte så farligt långt att gå, men jag hittar ju inte där...
Efter att ha gått lite kors och tvärs och försökt komma på var S bodde så sprang jag på två småkillar som just försökt att avstyra ett kattslagsmål och råkat komma i vägen för ett kattbett. Jag tog en snabb titt och sa att han skulle skynda sig hem och be en förälder tvätta det mycket ordentligt och att de skulle hålla koll på det i några dagar, för jag har hört att kattbett är väldigt farliga.
Till slut hittade jag fram till S hus och jag var sist på plats, jag fick en god, hemmagjord pastasallad som jag åt rätt mycket av faktiskt och sen fick jag tårta också.
Förutom tavlan fick hon middag, bio eller utgång som jag står för. Av någon annan fick hon ett hopprep, tror det var brorsan med familj och hon var modig nog att testa det i vardagsrummet!
Det började plötsligt ösregna och åska igen, det hade varit sol innan så rutorna på bilen var öppna för att Turre skulle må bra och nu blev det plötsligt bråttom, jag fick låna skor, paraply och jacka och gick/halvsprang och hämtade bilen. Den var dyngsur inuti och jag blev blöt i ändan när jag flyttade den till en tom plats närmare S hus.
Vi hade en väldigt trevlig kväll och senare på kvällen åt jag pannkakor med jordgubbar och lönnsirap som nattamat, det var gott.

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett henne i klänning

11/6 På tisdagen var det dags för systerdotterns student! Hon är varken blyg eller asocial, men hon gillar inte riktigt att stå i centrum, så hon såg inte fram emot den här dagen och ville egentligen inte ens ha en fest hemma. Syrran tvingade henne dock till det eftersom vi alla ville fira henne. Vid 11.30 hämtade jag upp brorsan och pappa för att åka in till stan och se deras utspringning. Vi hade åkt in i god tid eftersom det ju är student-tider och vi räknade med att det skulle bli lite tjockt på vägarna, men vi var inne och parkerade på söder på runt 20 minuter! Vädret var vackert och det var tur för hennes klass hade förlorat lotteriet och var de som fick springa ut sist så vi väntade i runt 1½ timme innan de dök upp. När systerdotter dök upp fick hon kramar och pussar och som syrran sagt åt henne så var det inte alls så hemskt som hon inbillat sig, det är ju vi som älskar henne som är där, inte en massa främlingar. Hon hade klänning och smink på sig och det har jag nog aldrig sett henne ha någonsin! Men tanken var att alltid chockar man någon och ibland får man väl anstränga sig lite.
Brorsan fick syn på Thåström i folkmängden och själv hade jag då aldrig känt igen honom, jag försökte få en bild på honom utan att störa och jag tror inte att han märkte nåt...
L's klass skulle åka runt på ett flak så vi åkte hemåt och skulle dyka upp hemma hos henne några timmar senare. När jag kom hem satte jag mig och jobbade en stund och sen började det bli dags att åka ut till L's kalas ute i obygden dit de flyttat.
Resten av eftermiddagen åt vi grillat med potatissallad och pratade med alla dem man bara ser någon gång per år på såna kalas.
Efter kalaset åkte jag raka vägen till Linköping eftersom jag skulle ha ett möte/studiebesök där nästa morgon och hellre kör jag på kvällen/natten än att gå upp så tidigt på morgonen att jag hinner ned i tid till 9.
Det tog ett bra tag att parkera eftersom hotellet jag skulle bo på ligger i centrala Linköping. De har egna parkeringar men även fast det skulle finnas lediga platser så gjorde det inte det och jag fick åka till flera parkeringar och titta. Slutligen parkerade jag i deras garage efter att ha varit inne och pratat med receptionen två gånger och sen gick jag lite vilse på vägen tillbaka eftersom jag åkt så många varv. Sen kom jag äntligen in på rummet och sen i säng.

I'm in a hospital, what could go wrong?

17/1 På tisdagsmorgonen behövde jag köpa nåt till frukost och bestämde mig för att åka till konditoriet och göra det. På vägen ringde jag A på jobbet för att se om hon ville ha nåt och det visade sig att någon var på väg ned för att köpa tårta eftersom en av tjejerna fyllde år. Jag ringde P och kollade om de tänkt på att köpa nåt laktosfritt till kusinen S och det hade de förstås inte. Jag parkerade utanför kondiset och klev ur bilen och ordnade med en biljett. Precis när jag gick från bilen hörde jag någon ropa så jag vände mig om. Där stod en Q-Park bil med två killar i och de ropade att det är parkeringsförbud där just på tisdagsförmiddagar. Jag tackade ordentligt för det vänliga upplysandet och flyttade bilen. Det var bara det att hela den sidan av vägen var parkeringsförbud på på tisdagar och det finns inga parkeringsplatser på den andra sidan...
Jag parkerade rätt så långt bort och fick gjort det jag skulle. Medan jag stod och handlade fick jag se samma bil ställa sig med blinkande "saftblandare" bakom en bil som stod där jag höll på att parkera och jag visset vilket yngre par som parkerat där och gick och sa till dem. Jag fick inte ett enda tack tillbaka bara förvirring, men han gick och flyttade bilen, jag fick inget tack när han kom tillbaka heller...
Däremot väldigt snyggt av parkeringsvakterna tycker jag!

På jobbet läste jag Metro på fikarasten och hittade följande rubrik: Åtta dör varje dag av vårdens misstag.
Det är ju helt fruktansvärda siffror!
Och vad är vi rädda för? Att flyga, åka färja, bli nedslagna, det löjliga är att en hel del till och med är rädda för vargar och det finns ju som sagt inte ett enda bevisat fall då en varg attackerat en människa i Sverige... Nej, det är visst vården vi ska vara rädda för. Vi pratar om nollvision i trafiken, varför fokuserar vi på en sån sak när ungefär 8 gånger fler dör av vårdmisstag? Det får mig att tänka på 80-tals parodin "Hot Shots" en kille störtar med sitt stridsflygplan, han är lätt skadad och körs in till sjukhuset och de andra säger lycka till till honom eller nåt sånt och han svarar: -I'm in a hospital, what could go wrong? Ni kan säkert lista ut att killen dör där på sjukhuset av skador som personalen åsamkat honom efter intagning.

Jag bokade hotell till i april när jag ska till Liverpool på möte. Jag har bestämt mig för att åka ett par dagar tidigare så att jag inte missar Grand National som går där på lördagen. Det vore så löjligt att missa en så stor grej med en dag. Jag tittade på biljetter och de billigaste två typerna finns det fortfarande platser kvar och det är nog i alla fall där som man vill vara. Att sitta på en glassig läktare och smutta champagne är kanske inte riktigt jag...
Till middag bestämde jag mig för att göra en god sallad och steka halloumi till så som Ju gjorde helgen innan men nej, salladen blev precis så misslyckad som sallad alltid blir när jag gör den och halloumin smält ihop till en enda smet och smakade inte ens gott... Jag vet inte om jag stekte för många åt gången eller vad som var problemet, men jag börjar ge upp på att någonsin lyckas göra en god sallad eller steka halloumi...

Riktig midsommar!

På fredagen var jag tvungen att gå upp klockan 8 fast jag var ledig, det är liten för tidigt för min smak. Men jag ville ju inte gärna missa båten ut till Möja, vad skulle jag då göra?
Jag hade ju packat mina grejer förutom kylvarorna och jag flätade håret, packade ned kylvarorna, gjorde en macka och frappé som jag hällde i en termomugg med lock och sen slänge jag in alla grejer i bilen och åkte mot stan. Jag räknade med att stan skulle vara mer eller mindre tom så att jag skulle kunna hitta parkering, helst nära Strandvägen eftersom jag hade en massa packning som var både otymplig och tung. Kylväskan var tung, jag hade som sagt packat en massa tunga, tjocka kläder i ryggsäcken, vi snackar alltså mössa, långkalsonger, vantar, yllefilt osv. dessutom hade jag med mig en stor, tjock sovsäck, liggunderlag och ett tält. Sen åkter jag ju ingenstans utan min kamera och den ryggsäcken är inte heller så smidig.
När jag kom fram hittade jag en parkeringsplats framför Hovstallet, det vill säga knappt 200 meter från båten! Sen ställde jag mig i den långa kön och undrade om jag skulle få plats på båten. Men det var inga problem, jag fick till och med en av de bästa platserna ombord, utomhus i aktern och jag hade sol hela vägen. Sen satt jag där och drack min frappé och läste i min e-book och hade det bra i solen.

När vi åkte ut så var det en massa båtar överallt, det är nog svårt att se på bilden, men jag har räknat att det är så många som 20 båtar i den.
När vi kom förbi Lidingö såg jag ett nybygge(?) med lyxiga lägenheter med egen båtplats som i en innergård, säkert jättehäftigt, men kunde de inte gjort det lite trevligare för ögat? Det ser ju ut som en industrilokal... det tyckte förresten de unga killarna bredvid mig också, de snackade också om det.
Sen när man kommer lite längre ut så hittar man ju hus efter hus som man bara så gärna skulle vilja ha, de inne i stan är sällan i min smak, jag gillar den här typen, faluröda hus med grästomt ned till vattnet.

Efter ungefär 3 timmar landade vi på Löka och jag bar mina saker till stenhällarna där man brukar sitta och titta på festligheterna. Efter en stund kom Kustbevakningen flygande över oss men jag hann inte byta objektiv på kameran så det blev inga bra bilder, för när jag väl bytt objektiv så var de för långt bort.

Ibland hittar man folk som har så intressant utseende eller som blir väldigt bra på kort. Den här killen vet jag inte vem det är, men han har så vänliga ögon och så häftiga färger att jag önskar att jag fick fotografera honom ordentligt någon gång.

Sen dök alla de andra upp lagom till att dansen skulle börja men de såg inte mig och satte sig på andra sidan så till slut fanns det inget annat att göra än att släpa alla saker dit.

Sen dansades det och sen var det säcklöpning, det hör till här att de äldre fuskar och försöker dra omkull varandra, det är bara de yngre barnen som beter sig som de ska och det är en riktigt folkfest när folk flyger åt höger och vänster för att någon svingar iväg dem. Alla få en godispåse om de ställer upp i lekarna och vinnarna får varsin trämedalj, barnen får alltid medalj. I år fick de dessutom en kortlek.

På Löka är det sånt där midsommarfirande som man tror att det ska vara i skärgården och man är rätt nöjd när man går därifrån, de har ju riktiga spelmän också.

När festligheterna var över fick jag hjälp till båten med mina grejer och sen delade alla upp sig på de två båtarna och så åkte vi "hemåt". Väl hemma gjorde J en fin jordgubbstårta och sen drack vi kaffe och åt tårta. När alla fikat spreds folk lite hit och dit, barnen var nere och badade med några vuxna i vattnet och på land men de hade också flytväst för säkerhets skull. Det är modiga barn får jag säga, de hoppade från klippan och ned i vattnet och sedan fiskade någon upp dem om de inte tog sig in själva. Den minsta fick vatten hällt åt sig i en gryta i berget och lekte nöjd i vattnet.

Vi som inte var ansvariga för ett särskilt barn slappade lite på klipporna i solen och sen flyttade vi lite längre bort där det var lite mer lä och solen värmde väldigt mycket, men när blåsten kom åt oss blev det lite kallt och till slut gick vi till lä vid stugan.

Sen fixade vi middag, jag hade tagit med mig en bit oxfilé som blivit kvar från nyår men den var mycket större än jag hade räknat med och tyvärr kastade vi en del av den efetrsom alla andra också hade för mycket mat. Jag gjorde vitlökssås som räckte till fler och tog fram mina ärtskott som var uppskattade, potatis fick jag från de andra.
Sen satt vi och pratade en stund och sen ropade O och P ihop oss eftersom de ordnat lekar. Sen delades vi in i lag och vi sköt luftgevär, pilbåge, kastade kniv, kastade bollar, spikade spikar, kastade kuddar och sen avslutades det hela med öl-stafett. Hela laget skulle med gemensamma krafter tömma ett glas öl så fort som möjligt, tyvärr kunde jag inte hjälpa till, öl kommer upp fortare än den kommer ned är jag rädd. Sen satt vi och pratade och så turades B och P om att spela lite gitarr och sen sjöng vi lite på en låt i taget, problemet var bara att ingen kunde texten till en hel låt...

Jag kom i säng vid 1 och till min stora lycka fanns det plats för mig i ett av husen, jag fick sova på loftet och där hade jag gott om plats och en massa madrasser som jag lade på hög och fick en mjuk och fin säng. Visserligen frös jag någon timme innan jag kunde somna ordentligt, men det var för att jag blivit så kall tidigare, sen blev jag varm och sov riktigt bra hela natten.