Klänningens första och sista chans?

19/12 På torsdagen började jag tidigt eftersom det var dags för jullunch med jobbet och allt tar minst dubbelt så lång tid för mig just nu. Alltså skulle jag i god tid duscha, sminka mig, klä mig och ta mig till Stallmästaregården och allt det till lunchen klockan 11.30. Brorsan ringde och undrade om jag tänkt köra bil dit och om jag kunde komma förbi och hämta några av mina kollegor på vägen? Jodå, sagt och gjort, ja hämtade upp 3 kollegor och körde in. Attans vad svårt det var att hitta in dit nun när de bygger överallt, som tur var hade A varit där tidigare och trodde att hon visste hur vi skulle åka, annars hade jag definitivt inte trott att det var en väg man fick köra på. Det såg mer ut som en byggväg eller enkelriktad väg, men det var den som gällde, det hade jag aldrig vågat gissa. Jag hade tagit en klänning som inte var ny, men som jag inte har kunnat använda tidigare för att benen såg så bubbliga ut, nu satt den snyggt och det var sista sucken på den kan man tycka den är redan på gränsen till för stor. Men jag kände mig rätt fin i alla fall och hade stövlar till det och det kändes juligt.
Trots att jag var helt slut när jag kom hem så pyntade jag julgranen med
systerdottern på kvällen. Hon kom över för middag och satt sen mest som stöd medan jag pyntade. Jag tycker att sånt är så fruktansvärt jobbigt och tråkigt, det blir alltid bättre om någon bara är med, det spelar ingen roll om de bara tittar på.

Det man spar i en ände får man punga ut med i den andra

23/11 På lördagen öppnade Bauhaus sin nya butik i Väsby, eller vänta, den öppnade nog på fredagen, men det var fortfarande invigningspriser och en massa jippon hela helgen. Jag behövde ju lite grejer, bland annat något att sätta fast dörren till gästrummet med så att jag skulle våga sova.
Jag brukar hålla mig ifrån invigningar eftersom jag inte orkar trängas med en massa andra människor, men jag tog en tur förbi och det såg inte helt galet ut och det fanns parkeringsvakter där som vinkade in mig på en ledig parkering, då blev ju allt mycket enklare och det tycker jag var en bra idé.
Jag hittade en rätt så fin men liten gran utanför butiken, den kostade bara 99:- och var en kungsgran så jag slog till och skulle köpa den. Men se det gick inte... Man kunde inte betala med kort i kassan de satt upp där för att något pajat och de gick med på att jag betalade inne, men då ville de att jag skulle gå runt med granen i butiken tills den skulle betalas. De ville varken ställa undan den tills jag kom med kvitto eller låta mig sätta den i bilen. Det där är sånt som stressar mig ännu värre än trängsel och jag kokade av ilska där jag stod och väntade på typ... ingenting?
Sen fick de plötsligt igång kassan igen och jag betalade surt för min gran och slängde in den i bilen.
Sen gick jag in och slogs med folk, eller det kändes så i alla fall för alla är så fruktansvärt långsamma och jag måste kryssa mig fram och ingen tar hänsyn utan allt verkar hänga på mig.
Jag grabbade åt mig en toalett och slängde den i kundvagnen och en av de anställda i butiken sa något om att det i stort sett är omöjligt att lyfta och lasta en toalett ensam.
Jag köpte silikon, julblommor och lite smått och gott och sen fick jag leta som en besatt innan jag slutligen fick hjälp att leta av en anställd och till slut med hjälp av en till så hittade vi säkerhetsbyglarna och jag tog mig till kassan.
När jag sen stressad och svettig slutligen kom ut till bilen tog jag och baxade in toaletten i baksätet och precis som jag släppte den insåg jag att min fina skinnjacka satt fast i den lilla träpallen under toaletten och sen hörde jag ett rivande ljud och insåg att jag just rivit av spännet vid fickan frampå jackan och det tog med sig en bra bit av själva jackan. Den kommer inte att kunna användas mer...
Där fick jag för att jag ville köpa en billig toalett.
När jag kom hem monterade jag säkerhetsbygeln på gästrumsdörren och det tog ett tag, för det är svårare än man tror att montera en säkerhetsbygel på en dörr som går inåt...
Det är svårt att få den att låsa, den vill helst bara gå förbi liksom.
Det skulle gå om jag hade dörren på glänt, men det vill jag inte.
Slutligen funkade det i alla fall och när jag var klar så städade jag lite i huset och arrangerade blomlökarna i en plastad korg som jag använder till just det varje jul.
När det var dags att sova sov jag i alla fall lite bättre än natten innan.

Kanske är det att begära för mycket?

6/1 På söndagen gjorde inte många knop, jag klädde inte ens på mig. Tanken hade varit att återigen försöka möta upp med J men eftersom han glömt bort att han fått mitt telefonnummer så skedde all kommunikation över Facebook och då blir det ju en fördröjning när inte båda är inloggade samtidigt. Jag var nära på att gå på en promenad och bestämde mig plötsligt för att jag inte kände för det. Senare på kvällen frösökte jag att få med H, S eller J på promenad men alla tackade nej och då kunde jag ju sitta kvar i soffan utan särskilt dåligt samvete. Vi planerade däremot promenader för kommande veckan och det var ju bra.
Istället tog jag itu med att städa ut julen. För mig är julen slut när nyåret startat så jag tog pyntet ur granen och lyfte ut det lilla som var kvar av den efteråt. Jag drog också lakanen ur sängen och sen packade jag ihop allt pynt, tog ut det i förrådet och så dammsög jag och tog in ved. Under tiden jag var ute fick Turre och Judas vårkänslor och jagade varandra fram och tillbaka på gräsmattan.
När jag bäddat rent i sängen och gått för att duscha hade både Judas och Turre märkt att sängen luktade nytvättat och bestämt sig för att göra något åt det...
Det är så typiskt att jag aldrig kan få sova i en helt ren säng. Jag tycker inte att det är för mycket begärt att jag åtminstone är den första att lägga mig i den.

Fina vänner ger en massa kraft och energi

20/12 På torsdagen kändes det som fredag av någon anledning, kanske för att jag hade besök hela eftermiddagen/kvällen. S kom förbi jobbet med en one-piece han köpt åt mig på begäran på Ullared, det visade sig inte vara den jag letat efter så länge, men hellre fel one-piece än att missa den rätta enligt mig. Jag betalade glatt för den, den var ju inte så dyr i alla fall.
A skulle komma över på eftermiddagen och hålla mig sällskap när jag julpysslade eftersom jag varit så deppig under veckan och plötsligt skulle G också komma förbi.
Vi hade ju tänkt ha en tjejdag men G satt mest vid datorn och jobbade så vi fick tjejtid i alla fall.
G tycker inte om djur och är till och med lite rädd för dem men det tycktes Judas och Turre inte ta någon hänsyn till när de lade sig på rad framför G medan han jobbade.
Jag hade ju inte riktigt planerat för besök på det viset och både G och A är lite kinkiga, det enda jag hade hemma var en laxsida jag köpt dagen innan men ingen av dem äter lax...
Sen kom jag på att jag hade soppan på verandan och kan ni tänka er att de till och med tog om av den!
Jag bakade pannbröd till soppan och det gillade de också, i alla fall A.
Med sällskap av A bakade jag saffransmuffins och saffransskorpor och medan det gräddades och så så tog jag och A in julpyntet från förrådet och så tog vi in granen och pyntade den och resten av huset, fast jag gillar ju inte när det blir för mycket så i stort sett så var det granen, lite mer ljusslingor och ett par julkulor i taket.
Anledningen att A bestämt sig för att komma över var ju att jag kände mig övergiven, ensam och omotiverad att komma igång med julbestyren och det hjälpte verkligen!
När jag körde ner dem till stationen vid 22 ungefär så kändes det mycket bättre. Inte nog med att A åkt ända från Rimbo kommunalt för att hålla mig sällskap, utan G dök också upp.
Jag sitter kanske och tycker synd om mig själv emellanåt, men tänk vilka fina vänner jag har överallt i världen!

Gammal kärlek rostar aldrig

8/1-2012 Jag vaknade 12.20 och gick upp direkt, bara 10 minuter senare ringde kusinen och undrade om hon kunde komma och fika, vi hade pratat om att hon kanske skulle göra det. Jag ordnade med frukost och sen åt vi frukost tillsammans, hon sin andra för dagen.

Vi pratade om lite allt möjligt och plötsligt var klockan över 15. Då gick vi ut i trädgården för att se hur den ser ut, S har lovat att titta om hon kan komma med något förslag på hur jag kan organisera trädgården, hon kan sånt. Precis då vi gått ut för att titta kom E som bor i Motala men hade varit hos sin son i Uppsala, vi hade bestämt fikadejt hos mig när hon hade vägarna förbi.
Vi tittade runt i trädgården och sen åkte S och jag fortsatte med att fika med E. Varje gång någon av dem passerade granen ramlade det en massa barr och till slut ledsnade jag totalt och bestämde mig för att kasta ut den nu när jag ändå hade sällskap.

Sagt och gjort, först placerade jag E och djuren i soffan eftersom jag inte var mycket till värdinna så fick de ta hand om henne, så hon fick det bästa av två värdar. Jag ruskade granen för att få av det mesta av de lösa barren och det blev inte mycket kvar jag jag säga. Kolla på högen som låg kvar på golvet...

Eftersom jag hade kaminen igång så kom jag och E fram till att det var bästa sättet att bli av med barren och den första skopan jag slängde in satte eld kvickt och hett men när jag uppmuntrad av hur lätt det tog eld började skopa in en massa barr så kvävde jag slutligen elden. Jag ställde luckan på glänt så att det blev ordentligt drag och sen tog det fart igen efter ett tag, men det luktade nästan som bränt hår.

Plötsligt hade jag jättebråttom och jag var tvungen att slänga ut E och åka norrut. Jag skulle ju möta Ah för middag på Dragon Gate norr om Tierp, det är c:a 12 mil dit och jag tror alltid att det är lite närmare och tar lite kortare tid så när jag väl kom fram var jag nästan 30 minuter sen men Ah var inte upprörd. Vi åt deras buffé och de var helt ovilliga att pruta trots att jag knappt kan äta nåt och sen visade det sig att det var svårt att äta överhuvudtaget för det smakade så fruktansvärt illa...Själv bygget Dragon Gate är fascinerande och stort, när man kommer in på innergården känns det som om man är i Kina, i alla fall för en som aldrig varit där på riktigt, men håll er undan från den där maten! Jag har inte träffat Ah sedan i höstas och hon är en av mina absolut bästa vänner så det var underbart att se henne igen.

Ah hade med sig en present till mig och det visade sig vara ett jättevackert armband som hon gjort själv, hon är väldigt händig. Jag var jätteimpad tills jag fick veta att hon även gjort glaspärlorna själv! Då kunde jag inte ens smälta hur man kan göra nåt så vackert! Armbandet var lite stort och jag var väldigt nyfiken så Ah erbjöd mig att vi kunde åka till hennes verkstad i Tierp och korta armbandet och hon kunde visa hur man gör pärlor, det var ett för bra erbjudande för att tacka nej till. På vägen till Tierp pratade jag först med G och sen Quiz-L i telefon, G uppdaterade mig på vad som hänt sedan sist vi pratade och L och jag pratade om att eventuellt ta en resa tillsammans över hennes 40-års dag i Mars.

Sen var vi framme vid verkstaden och jag fick ta med mig Turre in så han slapp sitta i bilen och frysa och så visade Ah mig hur man gör glaspärlor och om jag var imponerad tidigare så höll mitt huvud på att sprängas vid det här laget. Jag vill lära mig att göra pärlor!
Ah sa att hon kunde hålla en kurs för mig och sen bestämde vi att jag skulle fråga runt lite för att se om fler är intresserade och det trodde jag nog att jag skulle hitta några.
Så här snygg är man i skyddsglasögon när man gör pärlor...
Och hörrni, är inte den lilla grodan helt bedårande?
Jag var inte hemma förrän vid 23.30 ungefär men vilken härlig dag jag hade haft.

Första gången jag träffade Ah var hon en blyg, mager liten unge på 11 år som ändå var tuff nog att fråga två främmande, äldre tjejer om hon fick hjälpa dem med deras hästar. Jag tyckte att ett sånt initiativ behövde belönas så jag sa att hon kunde få komma och prova. Syrran blev sur på mig och påpekade vilken otur vi haft med yngre hästskötare och hon tyckte att det var ett slöseri med tid och kraft. Ah fick slutligen provrida båda hästarna och föll för syrrans, och där började en livslång kärlek oss emellan och mellan Ah och fjordhästar och det var syrran som drog högsta vinsten, hon fick en hängiven hästskötare/medryttare med mycket tid och en vilja av stål som matchade syrrans Ginni. När syrran var gravid med sonen några år senare tog Ah med sig Ginni hem till Bergshamra och tog hand om henne.

Vartefter Ah blev äldre blev hon förstås duktigare och från att ha varit nån som jag till viss del fick ta hand om blev hon en väldigt god vän. Vi har rest runt på tävlingar och träningar i Sverige under dessa år och en gång när vi egentligen skulle tävla SM i Skåne och min häst blev dålig, jag då åkte vi i alla fall, så det blev en liten bilsemester. Det var då jag köpte bältesskyddet i form av en flodhäst som jag fortfarande använder i bilen. Det var den helgen som vi efter att förgäves försökt tända en engångsgrill slutligen micrade en flintastek! Vi har haft mycket roligt tillsammans och har råkat ut för en hel del dramatik, det tycks som om transporten eller bilen alltid går sönder när det gått bra för oss, så då blir vi extra försiktiga och ingen av oss åker en meter med hästtransport utan att ta med en massa reflexer till både oss och hästarna. En gång tappade vi ett helt hjul på en hyrd enaxlad transport, mitt på E4:an i mörker. En annan fick vi punka, en tredje höll jag på att tappa hela axeln på mitt släp så jag fick flytta min häst till hennes släp på vägen och lämna mitt släp, när vi var på väg hem från Blekinge efter ett särskilt bra SM med fina placeringar kom vi ända till Gnesta-avfarten, men där pajade automatlådan på bilen.
Jag vet inte om hon alltid varit lugn och kapabel eller om jag och våra äventyr haft inverkan på det, men hon klarar alla underliga situationer som uppkommer i ett aktivt liv.
När jag har kört långt och blivit trött och sagt åt henne att prata med mig, då säger hon alltid: -Berätta om cyklar! Vad hon menar är showen Cyklar, som Galenskaparna och After Shave gjorde på 80-talet. Det är vår favoritshow och vi kan alla sketcherna utantill. Men efter några år blir man ju lite trött på att citera detta så när hon säger nåt sånt blir min reaktion: -Nej, inte nu igen, det är ju inget kul längre.
Men strax senare sitter vi och citerar i munnen på varandra; Var har du lärt dig att fäktas nånstans? Det har jag gjort per korrespondens...; Sluta med ditt gallimatias, du sputtas ju så det klias...
Ja, ni ser, ingen annan än vi tycks tycka att det här är så attans roligt att vi kan roa oss med det i drygt 20 år, jo, kanske Ju...
Ah har ALLTID ställt upp för mig när jag har behövt henne, hon är lojal och backar alltid upp mig, men ger mig gärna en käftsmäll när det behövs, hon är helt osentimental och rak men har ett hjärta av guld. Hon ifrågasätter allt och tvingar mig att tänka eftersom hon kräver svar på exakt vad och hur jag menar om jag påstår något. Vi har ofta skrattanfall och ett höjt ögonbryn räcker ofta för att den andra ska veta exakt vad man tänker.
Tänk vad en julmarknad kan göra skillnad i ens liv, det var på en sån som Ah kom fram och pratade med oss första gången som 11 åring... Och gammal kärlek rostar aldrig!

Kullerbyttor i knät

Jag vaknade inte förrän vid 14.30 på söndagen men sen var jag effektiv och duktig, jag åkte till Ica och handlade mat och tog ut kontanter på bankomaten och på vägen tillbaka köpte jag en gran. I år bestämde jag mig för att köpa en vanlig, "billig" gran för 300:-, Kungsgranarna för 550:- känns för dyra när man som jag inte vill ha den mer än 2-3 veckor. Fördelen med kungsgranarna är att de knappt barrar men nackdelen är att de inte luktar så gott som vanliga granar och kostar mycket mer.
När jag kom hem satte jag igång med julröjningen jag klarade kvickt av disk, tvättvikning, dammsugning och skurning, ändå tog det rätt lång tid totalt förstås.
Jag dammtorkade alla ytor och sen hängde jag upp en stjärnslinga jag inte hängt upp tidigare.
Sen var det rent och fint och då satte jag igång att koka tomatsoppa med köttfärs och rispasta som vi kallar det. Det blev gott faktiskt jag proppade i allt möjligt för att tömma kylskåpet på lite tomater och sånt. Medan soppan fick puttra lite torkade jag ur kylskåpet och organiserade det lite.

Sen var det dags för storstädning av djuren så jag ställde Turre i duschen och sen borstade jag igenom både honom och Judas lite senare på kvällen, Turre fick också klorna klippta.
Turre och Judas har inte riktigt samma syn på det här med borstning, Turre tycker att det är något nödvändigt ont som jag tvingar honom till lite då och då, Judas kommer springande när jag håller upp borsten och ropar på honom och sen gör han kullerbyttor över mig medan jag borstar, han tycker att det är jättemysigt.
När djuren var fina var klockan rätt mycket men jag hade bestämt mig för att pynta granen också innan jag gick och lade mig, jag har den ju uppe så kort stund i alla fall och egentligen vill jag ju främst ha den före jul. inte efter...
Jag fick flytta den stora blomman och bordet under den, det fanns inte plats för både den och granen, sen pyntade jag granen med både enkla Ikea-kulor varav jag tappade en som var av glas och fick släpa fram dammsugaren igen och mer exklusiva kulor och pynt som jag köpt utomlands som på till exempel Harrod's och på olika ställen i USA. Jag drack glögg och lyssnade på julmusik på spotify under tiden jag klädde granen och kände mig rätt möjd och huslig.

När jag väl kom i säng var jag väldigt trött.