Klänningens första och sista chans?

19/12 På torsdagen började jag tidigt eftersom det var dags för jullunch med jobbet och allt tar minst dubbelt så lång tid för mig just nu. Alltså skulle jag i god tid duscha, sminka mig, klä mig och ta mig till Stallmästaregården och allt det till lunchen klockan 11.30. Brorsan ringde och undrade om jag tänkt köra bil dit och om jag kunde komma förbi och hämta några av mina kollegor på vägen? Jodå, sagt och gjort, ja hämtade upp 3 kollegor och körde in. Attans vad svårt det var att hitta in dit nun när de bygger överallt, som tur var hade A varit där tidigare och trodde att hon visste hur vi skulle åka, annars hade jag definitivt inte trott att det var en väg man fick köra på. Det såg mer ut som en byggväg eller enkelriktad väg, men det var den som gällde, det hade jag aldrig vågat gissa. Jag hade tagit en klänning som inte var ny, men som jag inte har kunnat använda tidigare för att benen såg så bubbliga ut, nu satt den snyggt och det var sista sucken på den kan man tycka den är redan på gränsen till för stor. Men jag kände mig rätt fin i alla fall och hade stövlar till det och det kändes juligt.
Trots att jag var helt slut när jag kom hem så pyntade jag julgranen med
systerdottern på kvällen. Hon kom över för middag och satt sen mest som stöd medan jag pyntade. Jag tycker att sånt är så fruktansvärt jobbigt och tråkigt, det blir alltid bättre om någon bara är med, det spelar ingen roll om de bara tittar på.

Struma-koma, sömnbrist eller julstress?

13/12 På torsdagen var det Lucia och jag var tvungen att duscha och fixa mig på morgonen eftersom det också skulle vara jullunch med jobbet. På Lucia försöker vi vara på plats redan klockan 7 på morgonen för att fika ihop före jobbet och jag tog smink och sånt med mig eftersom jag vaknade sent, ändå kom jag kvart över...
Vi fikade alla ihop före jobbet, även våra städare tog en paus och fikade med oss innan vi alla satte igång med jobb igen. En pepparkaka med kristyr och en lussebulle till frukost, sen mår man illa ett bra tag efteråt kan berätta...

Vid 10 åkte jag för att hämta en av våra pensionärer, eftersom de inte är så många brukar vi bjuda in dem till vårlunch och jullunch varje år. På vägen stannade jag vid Kicks i Väsby centrum för att köpa min parfym till 50% av priset, det var vad deras julkalender erbjöd just denna dag.
När vi kom till jobbet blev det stressigt att sminka och fixa i ordning sig och sen hoppa in i en taxi.
Jag kom iväg i den sista taxin och ändå var vi en av de första att komma fram till Stadshuset där vi skulle äta lunch på stadshuskällaren.
Det var ruskigt kallt och det blåste rätt bra och dörren till restaurangen var låst.
Men vid 11.30 släpptes vi in och sen hade vi en trevlig lunch. Maten var av skiftande kvalité, jag och syrran var inte särskilt förtjusta i sillen, bara senapssillen och inlagda sillen var bra, de andra var rent av äckliga.
Laxen var bra men inte enastående. Men de hade ägghalvor med lax- respektive räkröra på och de var jättegoda!
Efter lunchen var det tänkt att jag skulle hänga med de andra och bowla, det var många som hade bestämt sig för att hänga på, nästan 20 personer... Men jag var så fruktansvärt trött att jag inte kunde uppbåda energi för att göra det utan satte mig i en taxi med resten av vår familj och åkte hemåt.
Turre var hemma hos mamma och pappa med deras schäfer och jag hämtade upp honom och sen körde brorsan mig till jobbet där min bil stod.
När jag kom hem lade jag mig för att sova middag och somnade som en sten och sov i 1½ timme, väldigt djupt. Jag har inte sovit mycket de senaste dagarna men senare insåg jag också att jag glömt ta min levaxin på morgonen, det kom jag inte på på lunchen fast syrran till och med frågade mig hur stor dos jag tog just nu... Hjärnan blir seg när man inte tar levaxinet och så b lir man ju förlamande trött.
Det konstiga var att jag inte ens var särskilt stressad över att missa nåt så kul som bowling och häng med kollegorna trots att jag vanligtvis blir väldigt stressad av sånt, men jag var väl för trött och kände mig mest lättad över att sitta hemma en kväll.
Istället tvättade jag 3 maskiner tvätt, diskade upp i köket och gjorde middag av stekta grönsaker på asiatiskt vis, men det blev förstås bara ok, inte så gott som de alltid lyckas göra det.

Ingen teknik alls

På onsdagen var det åter dags för skoj med jobbet, den här gången var det jullunch på schemat. Vid 11 ungefär började vi samla oss för avfärd och sen delade vi upp oss i olika bilar och körde mot Edsbacka Wärdshus.
Efter att några tagit för sig av glöggen i förtältet fortsatte vi in i restaurangen. Det tog en stund innan vi kom iväg till buffén och sen fick vi stå i kö rätt länge och tyvärr tyckte jag personligen inte att det var värt det... Varken sillen eller laxen var god alls och det är i stort sett det enda jag äter på julbordet, men mätt blev jag i alla fall och det fortare än vanligt. Sen satt jag mest och snackade skit med de runt omkring mig och de märkte ju inte ens att jag inte tog om från buffén, de var alldeles för upptagna med att äta själva.
När vi ätit klart gick ungefär hälften av oss bort till Bowlingbanan vid Sollentuna badet, det ligger precis vid restaurangen. Mamma och pappa tog med sig Turre hem och vi delade upp oss på ett gäng banor och bowlade. Jag är så fruktansvärt ojämn när jag bowlar, ibland går det bra men oftast inte... Jag har ingen teknik alls och om jag jobbar på den missar jag banan helt. Hur gör man då?
Jag var trots allt detta den bästa av oss tre på min bana men det beror mest på att vi var helt värdelösa alla tre.
Vi bowlade nog i ungefär 2 timmar och sen skulle jag vidare till Stinsens köpcentrum och köpa de sista julklapparna, de andra skulle tillbaka till Väsby och gå till puben. Eftersom det inte fanns plats för alla i bilarna blev jag ombedd att skjutsa 4 personer till Häggviks station så det gjorde jag och åkte sen till Stinsen. Jag tittade på stövlar och hittade visserligen ett par jag kunde ha efter att ha blivit dirigerad till Scorett, den enda butiken som har olika skaftvidd på stövlar. Men jag tyckte att de var lite för alldagliga och dessutom för korta så jag bestämde mig för att fundera på saken. Sen gick jag och köpte strumpbyxor och Dressman-skjortor till svågern och en traktörpanna till brorsan.
Bara nån timme senare var jag återigen i bilen och nu på väg till Väsby och puben. När jag kom ned till Hästen blev jag förvånad över hur många som faktiskt var där, det var i alla fall 10 personer.
Humöret var glatt men en del hade djupa snack ibland också och när någon beställde in sambuca-shots testade vi att tända dem och det funkade ju.
Lilla I utmanade killarna i armbrytning och gjorde riktigt bra ifrån sig men efter ett tag blev hon trött och då körde killarna mot varandra istället.
Jag var väldigt trött och hade lite huvudvärk så jag åkte hem vid 22 ungefär och hämtade hem Turre på vägen.