Julväder?

13/12 På luciamorgon var tanken att jag skulle gå upp tidigt och ha luciafika med mina kollegor så som är tradition. Det är så mysigt att ta lite extra långt fika med bullar och pepparkakor, sitta och kura i mörkret med ljus och kanske lite Luciatåg på i bakgrunden på TVn. Sen att man får lite ont i magen av att äta kakor och bullar till frukost det hör liksom till och så ska det vara. Men... jag försov mig och med mina ömma armar och ben är det väldigt svårt att skynda sig, så jag insåg att loppet var kört för morgonfika, så jag siktade istället in mig på förmiddagsfikat vid 9.30.
Sagt och gjort, jag var där i tid och alla var faktiskt väldigt glada att se mig, så det kändes bra att vara där en stund.
När jag ändå var på plats så kollade jag upp några saker som jag oroade mig för under min sjukskrivning och sen var jag helt slut och åkte hemåt.
Jag har verkligen ingen julstämning alls, jag tror faktiskt inte att det har så mycket med vädret att göra som med det faktum att jag är hemma ensam större delen av tiden. Det är två veckor kvar till julafton och jag har inte sett något julpynt eller hört några julsånger eller nåt sånt, förvisso har nog vädret inte hjälpt speciellt mycket heller.
När jag kom hem vilade jag en stund och sen satte jag en bröddeg och sen var det dags att ringa in till telefonmöte i jobbföreningen.
Efter någon timmes möte var vi klara och sen ägnade jag resten av kvällen till att sitta i soffan och titta på Bones-avsnitt och ta det lugnt.

Struma-koma, sömnbrist eller julstress?

13/12 På torsdagen var det Lucia och jag var tvungen att duscha och fixa mig på morgonen eftersom det också skulle vara jullunch med jobbet. På Lucia försöker vi vara på plats redan klockan 7 på morgonen för att fika ihop före jobbet och jag tog smink och sånt med mig eftersom jag vaknade sent, ändå kom jag kvart över...
Vi fikade alla ihop före jobbet, även våra städare tog en paus och fikade med oss innan vi alla satte igång med jobb igen. En pepparkaka med kristyr och en lussebulle till frukost, sen mår man illa ett bra tag efteråt kan berätta...

Vid 10 åkte jag för att hämta en av våra pensionärer, eftersom de inte är så många brukar vi bjuda in dem till vårlunch och jullunch varje år. På vägen stannade jag vid Kicks i Väsby centrum för att köpa min parfym till 50% av priset, det var vad deras julkalender erbjöd just denna dag.
När vi kom till jobbet blev det stressigt att sminka och fixa i ordning sig och sen hoppa in i en taxi.
Jag kom iväg i den sista taxin och ändå var vi en av de första att komma fram till Stadshuset där vi skulle äta lunch på stadshuskällaren.
Det var ruskigt kallt och det blåste rätt bra och dörren till restaurangen var låst.
Men vid 11.30 släpptes vi in och sen hade vi en trevlig lunch. Maten var av skiftande kvalité, jag och syrran var inte särskilt förtjusta i sillen, bara senapssillen och inlagda sillen var bra, de andra var rent av äckliga.
Laxen var bra men inte enastående. Men de hade ägghalvor med lax- respektive räkröra på och de var jättegoda!
Efter lunchen var det tänkt att jag skulle hänga med de andra och bowla, det var många som hade bestämt sig för att hänga på, nästan 20 personer... Men jag var så fruktansvärt trött att jag inte kunde uppbåda energi för att göra det utan satte mig i en taxi med resten av vår familj och åkte hemåt.
Turre var hemma hos mamma och pappa med deras schäfer och jag hämtade upp honom och sen körde brorsan mig till jobbet där min bil stod.
När jag kom hem lade jag mig för att sova middag och somnade som en sten och sov i 1½ timme, väldigt djupt. Jag har inte sovit mycket de senaste dagarna men senare insåg jag också att jag glömt ta min levaxin på morgonen, det kom jag inte på på lunchen fast syrran till och med frågade mig hur stor dos jag tog just nu... Hjärnan blir seg när man inte tar levaxinet och så b lir man ju förlamande trött.
Det konstiga var att jag inte ens var särskilt stressad över att missa nåt så kul som bowling och häng med kollegorna trots att jag vanligtvis blir väldigt stressad av sånt, men jag var väl för trött och kände mig mest lättad över att sitta hemma en kväll.
Istället tvättade jag 3 maskiner tvätt, diskade upp i köket och gjorde middag av stekta grönsaker på asiatiskt vis, men det blev förstås bara ok, inte så gott som de alltid lyckas göra det.

Orakad Lucia

Lite drygt en timme efter att jag somnat natten till Lucia så väcktes jag klockan 6 av kollegan A som lovat att se till att jag vaknade i tid till Luciafirandet. Konstigt nog var jag inte alls särskilt trött men det brukar ju komma framåt eftermiddagen så jag svävade inte i någon villfarelse att jag var utvilad.
J hade kommit ihåg att hämta fikabrödet och allt såg ut att stämma bra med beställningen faktiskt.
Vi satt där i godan ro och fikade när K plötsligt drog in I och M i damernas omklädningsrum och stängde dörren... K och I är ju damer så det är inget konstigt i sig, men varför drog de in M?

Alla var lite misstänksamma och höll ögonen på dörren för att se vad som skulle hända. En stund senare kom K, I, C och M ut i ett luciatåg, K var stjärngosse med två strutar, C var tomte, I tärna och M Lucia och sen sjöng de till och med ett par sånger för oss och även om det mest var tänkt som ett skämt så var de faktiskt jättesöta och det gav faktiskt lite Luciastämning. De sjöng också en omskriven Staffanssång med några av våra namn i och jag tror att det var ett väldigt uppskattat initiativ.

Sen delade de ut julklappar också, inslagna och allt. Det var lite godis, dricka, garn, muggar och sånt, inga stora grejer men det är ju inte det det handlar om. Tänka att de fixat små saker till alla!

Efter nån timme ledsnade folk på att sitta och fika och folk börjad droppa tillbaka till jobbet men redan vid 9 blev vi utjagade på framsidan och då visade det sig att syrran och kollegan J hade gått upp tidigt och hämtat Venar i stallet och kört till jobbet med vagn och allt för att vi skulle få en chans att åka en bit var i vagnen.
Det luktade så gott när man satt i vinddraget bakom Venar, han luktar så god och ren häst liksom.
Han undrar nog hur sjutton det kommer sig att han hamnar på det där underliga stället nån gång om året. Han har ju varit och hälsat på på vårt jobb minst 3 gånger nu i alla fall och det är lika uppskattat varje gång. Sen brukar vi få muta honom med äpplen och knäckebröd också så han ser inte särskilt missnöjd ut heller. Han brukar däremot vara helt slut efter att ha släpat omkring på 30 personer i tur och ordning.
Innan Venar, syrran och J körde tillbaka mot stallet igen så visade de hur det ser ut när man kör lite snabbare som i maraton. Trots att Venar var trött och dessutom lite mer koncentrerad på att hitta äpplet han tappat bort i munnen så var det imponerande att se hur snabbt det går och då fick ju J instruktioner om hur man burkar precis minuten innan de körde, han har ju aldrig gjort sånt förr.
På eftermiddagen kom K med öl till mig som hon köpt i helgen när hon åkte till Tyskland, den ska jag ge till Ju så hon har nåt att servera på sitt kalas på lördag.
Brorsan kom med en ny telefon han beställt åt mig, den jag har strular ju bara. Jag satte den bara på laddning så länge, nån tid att fixa till den hade jag inte just då.
Med allt som hände under dagen var det svårt att få saker gjorda och vid 15 åkte jag hem för att förbereda ett möte som vi skulle ha på onsdag morgon. Det gick inte att koncentrera sig på att läsa och memorera allt i mappen jag hade med allt som händer på en eftermiddag på jobbet.
När jag väl fick lugn och ro tog det inte mer än knappt en timme att få ordning på allt och det kändes som om jag hade ett grepp om saker. Jag ringde och snackade lite kvickt med J för att klargöra lite saker och sen var jag klar.
Jag diskade upp i köket och var ganska nöjd med mig själv och min effektivitet. Sen ringde min hemtelefon och det händer ju i stort sett aldrig så jag trodde att jag visste vem det var. Mycket riktigt, det var killen från Svensk Infrastruktur som ville komma och snacka med mig om fiberoptiken de vill installera i Upplands Väsby om ett år. Han har alltid lyckats ringa när jag varit stressad eller på väg ut genom dörren men nu hade jag ju faktiskt tid. Jag har hela tiden sagt åt honom att ringa på en tisdag men det här var första gången han faktiskt gjorde det. Efter lite velande fram och tillbaka kom vi fram till att han skulle komma över för möte på stört, helst innan min middagsgäst J kom. Sagt och gjort ungefär 10 minuter senare kom han och ringde på, jag hade preppat honom om Turre och jag skyddade killen medan han ignorerade Turre och Turre var rätt lugn med tanke på hur han kan vara. Och precis så som jag lovat hann killen bara precis sätta sig ned vid bordet så hoppade Turre upp i knät på honom och skulle hångla upp honom. Killen var jätteförvånad över helomvändningen men det är ju så han är Turre, rädd för främlingar och väldigt social och trevlig strax senare särskilt om folk beter sig lugnt och trevligt. En del tycker att det är roligt att morra tillbaka när Turre gör det och det spelar knappt någon roll hur många gånger den människan kommer hem till oss efter det, Turre är för alltid misstänksam och rädd för honom (för det är aldrig tjejer som gör så). Alla andra bemöts som bästa vänner efter de första 2-3 minuterna och varje gång de kommer tillbaka så minns han dem med glädje och blir jätteglad när de kommer.

Jag bestämde mig väl så gott som för att skaffa fiberoptik till mitt hus men än har jag inte skrivit på nåt.
Efter nån halvtimme gick han igen och jag fortsatte att förbereda middagen.
Förutom det som ni ser på bilden hade jag också trattkantareller i pastasåsen och ärtskott ovanpå. Pastan var citronpasta och det är verkligen jättegott. Såsen gjorde jag enkelt, jag bara stekte fläskfilén och så slängde jag i den hackade löken, sen de frysta trattkantarellerna, rörde ned creme fraische och grädde, salladlöken skuren i "slantar", citronjuice från 2 citroner och i slutet hade jag i halverade cocktailtomater och när jag tagit det från plattan rörde jag ned ruccola.
Det blev riktigt gott faktiskt, men jag måste erkänna att fläskfilé nog inte är riktigt min grej, men jag äter verkligen mindre och mindre kött. Jag kan däremot inte tänka mig att bli vegetarian eftersom jag älskar en ritkigt blodig, mör biff, det känns som om det inte riktigt stämmer med bilden av en vegetarian....
Vi åt middag och pratade och sen kom jag på att jag inte kollat när våra mötesgäster skulle komma nästa morgon så jag ringde för att höra med dem men fick inget svar. Strax senare blev jag uppringd i alla fall och kunde sen skicka ett sms till kollegan J så att han också fick veta.
Sen gick J hem och jag tittade på The West Wing och kom inte i säng förrän vid 2, ändå var jag inte särskilt trött. Hur kom det sig egentligen? Jag hade ju bara sovit drygt en timme på natten.

Ska man vända rumpan eller tuttarna till?

På måndagen vaknade jag med migrän och lyckades inte ta mig till jobbet förrän strax efter lunch, men då mådde jag rätt bra igen. Jag började alltså min dag lugnt med ett måndags möte och vi bestämde att jag skulle beställa fikabröd till Luciafikat morgonen efter. Det var lättare sagt än gjort visade det sig. Tjejen som svarade i telefon på konditoriet pratade inte särskilt bra svenska och mina 35 lussebullar och 35 pepparkakor blev först 30 och sen fattade hon att det skulle vara 35. Sen höll vi på att få odekorerade pepparkakor utan att hon egentligen frågade det alls. Sen när jag skulle bokstavera företagsnamnet för henne så tog jag mig tid och bokstaverade med I för Ivar och hela alltet och när jag var klar så var det helt tyst i telefonen och sen sa hon; Kan du ta det från början...
Vi får väl se hur det blir med fikabröd till Lucia, J skulle i alla fall hämta alltihopa, det slipper jag.
Efter jobbet lade jag mig en stund för att sova middag men än en gång for Turre runt i sängen och bytte sovsida om mina ben var 5:e minut ungefär så till slut gav jag upp och kall så det nästan gjorde ont hoppade jag in i en het dusch. Jag tycker att det är självplågeri att duscha när man fryser, de flesta håller inte med mig. Men det kanske är de som är så trådsmala att de får plats med hela kroppen i en duschstråle? Själv värmer jag antingen framsidan eller baksidan så att säga och när den ena blir kall och du vänder dig för att värma den i sin tur, då hinner ju den andra bli kall under tiden....
Sen gjorde jag i alla fall i ordning mig och strax var jag faktiskt varmare och sen åkte jag till Tudor Arms för quiz. Alla tycktes vara på konstigt humör, trötta och retliga och hur jag än gjorde fick jag inte en syl i vädret och till slut blev jag riktigt sur när jag inte kunde höra frågorna för att de andra svamlade om annat och sen gjorde sig lustiga över att jag blev irriterad och ville veta exakt hur frågan löd. Då gav jag upp på dem och sköt papperet mot B och gick ut för att röka. Sen fick han fortsätta att skriva de sista 6-8 frågorna och jag fick rätt, det var visst inte så enkelt, i slutänden visade det sig att de missat att skriva ned en av frågorna och dess svar. Det kanske var svårare att sköta det där än vad de insåg?
Men det ville de inte heller erkänna.
Jag, L och E vill spela nästa vecka eftersom det är sista före jul men de andra kunde inte, men jag kan nog få med systerdottern och E kanske kan få med sin syrra som hälsar på från Holland så det går nog att få ihop ett lag. Men P hade inte alls räknat med oss eftersom vi brukar spela varannan vecka och det fanns ingen plats i puben kvar åt oss. Men han sa att jag inte skulle bry mig om det, han skulle nog hitta någonstans att få in oss.
När jag kom hem åt jag edamamebönor och gick och lade mig, men av någon anledning kunde jag bara inte sova och när klockan var 4.30 på morgonen hade jag fortfarande inte somnat.