Struma-koma, sömnbrist eller julstress?

13/12 På torsdagen var det Lucia och jag var tvungen att duscha och fixa mig på morgonen eftersom det också skulle vara jullunch med jobbet. På Lucia försöker vi vara på plats redan klockan 7 på morgonen för att fika ihop före jobbet och jag tog smink och sånt med mig eftersom jag vaknade sent, ändå kom jag kvart över...
Vi fikade alla ihop före jobbet, även våra städare tog en paus och fikade med oss innan vi alla satte igång med jobb igen. En pepparkaka med kristyr och en lussebulle till frukost, sen mår man illa ett bra tag efteråt kan berätta...

Vid 10 åkte jag för att hämta en av våra pensionärer, eftersom de inte är så många brukar vi bjuda in dem till vårlunch och jullunch varje år. På vägen stannade jag vid Kicks i Väsby centrum för att köpa min parfym till 50% av priset, det var vad deras julkalender erbjöd just denna dag.
När vi kom till jobbet blev det stressigt att sminka och fixa i ordning sig och sen hoppa in i en taxi.
Jag kom iväg i den sista taxin och ändå var vi en av de första att komma fram till Stadshuset där vi skulle äta lunch på stadshuskällaren.
Det var ruskigt kallt och det blåste rätt bra och dörren till restaurangen var låst.
Men vid 11.30 släpptes vi in och sen hade vi en trevlig lunch. Maten var av skiftande kvalité, jag och syrran var inte särskilt förtjusta i sillen, bara senapssillen och inlagda sillen var bra, de andra var rent av äckliga.
Laxen var bra men inte enastående. Men de hade ägghalvor med lax- respektive räkröra på och de var jättegoda!
Efter lunchen var det tänkt att jag skulle hänga med de andra och bowla, det var många som hade bestämt sig för att hänga på, nästan 20 personer... Men jag var så fruktansvärt trött att jag inte kunde uppbåda energi för att göra det utan satte mig i en taxi med resten av vår familj och åkte hemåt.
Turre var hemma hos mamma och pappa med deras schäfer och jag hämtade upp honom och sen körde brorsan mig till jobbet där min bil stod.
När jag kom hem lade jag mig för att sova middag och somnade som en sten och sov i 1½ timme, väldigt djupt. Jag har inte sovit mycket de senaste dagarna men senare insåg jag också att jag glömt ta min levaxin på morgonen, det kom jag inte på på lunchen fast syrran till och med frågade mig hur stor dos jag tog just nu... Hjärnan blir seg när man inte tar levaxinet och så b lir man ju förlamande trött.
Det konstiga var att jag inte ens var särskilt stressad över att missa nåt så kul som bowling och häng med kollegorna trots att jag vanligtvis blir väldigt stressad av sånt, men jag var väl för trött och kände mig mest lättad över att sitta hemma en kväll.
Istället tvättade jag 3 maskiner tvätt, diskade upp i köket och gjorde middag av stekta grönsaker på asiatiskt vis, men det blev förstås bara ok, inte så gott som de alltid lyckas göra det.

Ibland skäms man

14/6 På torsdagen var det dags att åka hem och jag var tvungen att gå upp tidigt trots att jag hade haft svårt att sova. Dessutom hade jag av misstag ställt klockan på en timme senare än jag behövde gå upp men kom som tur var på det innan jag somnade kvällen innan.
Jag gick upp, sminkade mig väldigt lätt och flätade håret, så snart jag borstat tänderna och klätt på mig var jag redo att checka ut.
Vid 7.30 satt vi på bussen på väg mot flygplatsen, vi hade inte varit säkra på när bussen skulle gå och hur lång tid det skulle ta, men Parisare tycks vara morgontrött för rusningen är som värst runt 9 verkar det som, det var alltså inga köer alls till flygplatsen och det gjorde att vi var där väldigt tidigt, redan strax efter 8, vår flight var 10.20.
Vi gick snabbt genom säkerhetskontrollen och tänkte äta frukost inne vid gaterna. Men det visade sig vara pyttelitet därinne och slutligen fick vi helt enkelt nöja oss med nån halvdan macka och kaffe på det enda cafét därinne.
När vi ätit gick D och satte sig lite bekvämare längre bort medan jag sippade på min latte som de fått späda ut åt mig. Under tiden fixade jag med min Amazon Kindle och organiserade den och tog hem ett prov på en bok och lite sånt.
Jag pratade lite med några damer som hade satt sig vid mitt bord, de var från Australien och sen gick jag och shoppade i Tax Freen.
Jag hittade en mycket bättre nalle åt mamma så den får ersätta den andra, men jag vet inte var jag ska göra av den nu, hon blir galen om jag kommer med två.
Förra gången jag var i Paris fick hon för övrigt ett mjukis-Eiffeltorn, jättesöt faktiskt.
Jag handlade hudkräm och parfym och lyxade till det med lotion och duschcréme i samma serie eftersom det var ett paket.
Sen skäms jag för att erkänna det, men jag köpte faktiskt ank- och gåsleverpastej också, jag vet att man inte ska göra det och att jag är delaktig i tortyr när jag gör det, jag har inget försvar faktiskt...
Trots att vi varit där så tidigt så var det strax dags att boarda.
Drygt 2 timmar senare landade vi på Arlanda och jag tog en taxi hem.
Jag somnade som en stock, jag var så trött att jag var yr och mådde illa.
2 timmar senare kom pappa och lämnade Turre och resten av kvällen ägnade jag åt att packa upp och att tvätta kläder.

Att åka hem är ännu värre!

På grund av mina problem att packa blev det en sen kväll och eftersom vi skulle vara på flygplatsen relativt tidigt skulle vi träffas för frukost jag och C klockan 6 på morgonen för att åka från hotellet vid 6.30. Jag kom upp i tid trots knappt 3 timmars sömn och struntade fullkomligt i att sminka mig eller nåt sånt och gick och lämnade in väskorna i receptionen och sen till frukostrestaurangen. Där var redan C och två av våra kunder och hade börjat att äta frukost. C och J hade på nåt sätt fått ett dyrare nttpris på hotellet men hade därmed inkluderad frukost, det här var den första frukosten jag åt i restaurangen, de hade gjorde det varje dag.

Jag tog lite äggröra, ett glas juice och en pannkaka och kände mig lite illamående, jag har svårt att äta så snabbt. Strax senare var vi utcheckade och på väg i taxi mot flygplatsen. C var upprörd, han var redan utcheckad och klar före frukost, men de insisterade på att han var skyldig dem 0,80 dollar... Fatta, det är ungefär 5 kronor och han hade bott på hotellet i 6 nätter och betalat en massa pengar för det, det är ju hellöjligt. Han var tvungen att dra sitt Mastercard för den summan!

På flygplatsen tog det inte så där jättelång tid att komma igenom säkerhetskontroller och annat, så snart befann vi oss i en tråkig vänthall med bara ett par kaféer och inga butiker eller nåt. Jag köpte mig en islatte och sprang ett par varv runt vänthallens cirkelformade kafeterior för att hitta C och sen satte vi oss i en mackbar och gnagde lite på en varsin macka som kostat en förmögenhet. Under tiden vi satt där kom det en man fram till mackbaren och gnällde på damen bakom disken och sa surt att han med säkerhet visste att han beställt en macka med ost och skinka. Hon bad om ursäkt och sa vänligt att hon omedelbart skulle ordna en ny åt honom när hon vänt sig mot sitt arbete igen vände han sig mot oss och gick mot kassan och sa halvhögt som för att vi skulle höra: -You stupid bitch!

Vi satt med hakorna vid knävecken och jag kan fortfarande inte förstå hur man kan bete sig så illa. Han hade ju fått gehör för sitt klagomål och ett vänligt bemötande, varför bete sig som ett svin?

Det känns som en kulturkrock på nåt sätt. De flesta amerikaner jag har träffat är vänligare än den vanlige svensken, men de som är otrevliga är så mycket otrevligare än en vanlig svensk också... Ibland kanske det inte är så dumt att vara landet lagom i alla fall?

Första flygresan försvann i ett töcken av utmattning, jag tittade på filmen de visade och den var rätt söt och hette Flipped http://www.imdb.com/title/tt0817177/

Sen att några skådisar jag gillar Aidan Quinn, Anthony Edwards och John Mahoney är med i den gjorde den ändå lite bättre än vad den var.

Sen somnade jag en stund och så var det dags att kliva av i Chicago.

Tanken var att vi skulle shoppa lite medan vi var där men när vi checkat in igen och tagit oss till nästa terminal så hamnade vi i kön till säkerhetskontrollen och den var löjligt lång och gick knappt framåt. Trots att vi hade lite drygt en timme till avgång började vi bli stressade och nervösa. Vi turades om att gå till tax freen som låg precis där vid kön och man handlar det man ska ha och sen ska man hämta ut det på andra sidan kontrollen. Jag handlade lite cigg, whiskey till farsdag och parfym till mig själv .
Vi kom ur kontrollen så att vi slapp springa i alla fall, men vi var så pass sena att de tagit våra tax free varor till gaten. Då vi kom på planet visade det sig att jag var en av de få som hade ett ledigt säte bredvid mig och det är aldrig fel. Jag satte mig att titta på filmen Cyrus som var okey, men ingen direkt favorit. Under tiden tvingade jag i mig en liten flaska rödvin trots att jag inte tycker om det jag tänkte att det skulle hjälpa mig att sova och göra att jag slapp frysa. Just då satt jag med dubbla filtar. Det finns flera fördelar med att inte ha någon bredvid sig, man får en extra kudde och filt också då...

Men dessvärre somnade jag inte på stört och höften som besvärat mig sedan resan till USA och definitivt inte blivit bättre av den stenhårda hotellsängen besvärade mig nu så pass att det var jobbigt att ens sitta ned. Dessutom har jag ibland problem med "restless legs" och det är ofta jobbigt just då jag tvingas att sitta stilla längre perioder. Ofta hjälper det med ett par värktabletter men när jag letade igenom handbagageväskan insåg jag att jag glömt att packa ned dem. Att be flygvärdinnorna om värktabletter har ställt till det ordentligt för mig ett par gånger, de brittiska och amerikanska bolagen kräver att man fyller i en hel hälsoredogörelse innan man får tabletterna och det kan vara riktigt besvärligt eftersom man oftast ber om tabletter för att man inte mår bra... Nåja, SAS visade sig vara enklare att ha att göra med. Jag bad om tabletter och hon fiskade upp några ur rockfickan, mer var det inte med det. Tack SAS!

Sen kunde jag äntligen slappna av och jag somnade en stund.