En moment 22-dag

7/2 På lördagskvällen skulle jag in till Dubliner och möta upp A. Både hon och jag är ofta sena så det brukar inte vara jättenoga med att passa tiden. Nu hade vi egentligen inte kommit överens om någon tid eftersom hon varit inne i stan hela dagen och tittat på rugby. Men jag hade ju gett henne en ungefärlig tid och som vanligt blev det plötsligt bråttom att göra sig klar. Problemet var bara att jag inte mådde bra alls... Så blir det ibland och om det sammanfaller med att jag ska göra mig klar för något, till exempel för att gå ut, så tar det ungefär dubbelt så lång tid som annars. Allt blir mycket jobbigt, att duscha är ett rent lidande eftersom det gör ont i hela kroppen och det gör också att jag blir stel och det är jobbigt att till exempel böja sig ned och tvätta benen och fötterna och likadant att hålla upp armarna för att tvätta håret. När jag sen kommer ur duschen så gör smärtan och ansträngningen att jag börjar svettas och det gör jag väldigt ofta i ansiktet, främst under ögonen, bredvid näsan. Det är mycket opraktiskt eftersom sminket blir förstört nästan direkt när man lagt på det, foundation blir liksom uppblött av väta och rinner av eller blir fläckigt. Därför måste jag göra pauser och gå ut och ta en cigg så att jag blir lite nedkyld och torkar upp så att säga, det i sin tur gör att värken blir värre... Ja ni ser, det är liksom lite moment 22 de här dagarna. Till slut var jag iväg i alla fall och A som funderat på att gå vidare till en annan pub så länge, blev kvar för att vänta på mig när jag sa att jag skulle vara där senast 22.30. Som tur var kunde jag hålla det löftet, men bara precis. När jag kom in var klockan 22.29 och A och J som också var där tittade på klockan och godkände resultatet. Det var svårt att hitta parkering, annars hade jag faktiskt varit lite tidigare. Som vanligt blev det ändå en ganska tidig kväll, jag tröttnar efter ett tag och sängen lockar mer än en massa folk och hög musik.

Energin räcker inte så långt

3/12 På tisdagen mådde jag relativt bra när jag vaknade. Sköterskan tyckte att jag skulle titta på morgonprogrammen på TV för att roa mig och hålla mig själv distraherad på ett sätt som inte kräver så mycket tankeinsats. Jag tittar ju inte på TV så det satt långt inne, men jag gjorde som hon sa och jag blir alltid lika förvånad över att de där programmen finns och att folk faktiskt tittar på dem...
Medan jag tittade på nyheterna satt jag och chattade också, det är verkligen trevligt att ha kompisar som bryr sig om en.
När jag klagade på att jag luktade gammalt unket kött så körde hon in mig i duschen och det kändes väldigt bra att lukta tvål istället för kött och själva duschen var inga som helst problem. Jag hade ingen yrsel eller nåt sånt och det var ju tur det, för jag hade inte ens tänkt så långt att jag hade dörren olåst.
Strax senare kom kirurgen runt på ronden och blev inte så lite förvånad över att jag duschat och allt, det är tydligen inte helt vanligt så tidigt efter operation att man har kraft till det. Jag mådde ju som sagt bra, det är klart att man är öm och har ont överallt, men på det stora hela var det ite värre än att jag stod ut.
Framåt 11 kom pappa för att hämta mig och på vägen hem åkte vi förbi apoteket för att ta ut mina mediciner. Jag stapplade fram så att folk stirrade på mig och tydligen syntes det att det var benen som var problemet för de tittade nyfiken ner på benen för att se vad problemet var.
Själv är jag helt förundrad över att det faktiskt går att stå och gå alls när man just skurit upp hela låret på insidan hela vägen upp i ljumsken, kroppen är verkligen stark och förunderlig.
Självklart höll jag på att stöta ihop med min före detta svärfar som inte har sett mig på 7-8 år, det skulle ju ha varit toppen när jag såg ut som ett vrak...
När vi kom hem hjälpte pappa mig att hämta in ved och sen tände jag i spisen och lade mig på soffan med Turre och Judas som sällskap och senare på eftermiddagen kom mamma för att hjälpa mig att bädda rent med mörka lakan. Det är konstigt att jag ofta tänker på precis allt före operation utom just det. Det är ju inte så smart att ha ljusa lakan när man blöder lite här och där.
Efter detta var jag helt slut, man har inte så mycket energireserver kvar, resten av kvällen låg jag bara på soffan och tittade på DVDer.

Vaknade i Linköping och somnade i London

25/11 På måndag morgon vaknade jag helt frisk som genom något slags under! All frossa och sånt var spårlöst borta och efter en dusch kände jag mig riktigt fräsch.
Efter en gemensam frukost nere i hotellrestaurangen åkte vi iväg på vårt möte. Det gick bra och fort och vi kunde åka hemåt ganska tidigt.
Eftersom vi kom tillbaka till Stockholm mitt på dagen var det heller inga problem med trafiken så när jag kvickt lämnat av A i Kallhäll åkte jag raka vägen hem, bytte väska och lämnade bilen och 15 minuter senare satt jag i en taxi på väg till Arlanda.
När man flyger British Airways till London åker man från Terminal 2. Förr var det en pina att åka från den terminalen, men nu när de fixat till den är den faktiskt den jag föredrar. Den är liten och intim och det går fort i både incheckning och säkerhetskontroll. Dessutom finns det en helt ny och fräsch lounge där, med mycket gott om plats och många val då det gäller miljö och hur man vill sitta/ligga.
Det finns barer med barstolar, det finns vanliga bord, det finns soffgrupper, fåtöljer och till och med liggstolar och sittpuffar som är stora nog att ligga och sova på om man har mycket tid att slå ihjäl. Det finns också skymslen som är mer privata så man kan slappna av om man vill och självklart finns det gott om strömkällor och tillgång till trådlös wifi.
De har samma mat i alla loungerna på Arlanda, men på något sätt känns buffén på loungen i terminal 2 alltid lite fräschare än de andra.
Drygt två timmar senare satt jag på tunnelbanan in till London.
Lagom tills jag kommit ur tunnlarna på Heathrowsidan så ringde min telefon och det var någon som ringde från svenskt nummer men pratade engelska...
Jag var helt förvirrad och vägrade svara på annat än svenska eftersom jag var så övertygad om att det var en svensk som ringde och att jag bara inte hörde honom ordentligt.
Sent om sider insåg jag att det var min vän B från Malta som ringde och att han hade nytt svensk nummer för att ha just befann sig i Stockholm.
Det var han och hans vän D som ringde för att se om jag kunde möta upp dem och det hade ju varit jättekul, men jag hade ju just anlänt i London.
B skulle vara kvar ett tag och vi bestämde att höras när jag kom tillbaka till Stockholm igen.
När jag checkat in på mitt hotell vid Trafalgar Square var jag svettig och kände mig väldigt ofräsch och hoppade in i duschen för att tvätta bort resdammet som man ju brukar säga.
Knappt en timme senare ringde de från receptionen, min vän M var på plats för att möta mig för middag.
Jag var inte riktigt klar så han kom upp och väntade på mig och sen tog vi en promenad till China Town där vi som vanligt snackade en massa och skrattade en hel del.
När M indikerade att mannen som satt bredvid mig satt och stirrade på mig fick vi ännu ett skrattanfall men sen var tiden ute och M var tvungen att ta tåget hem igen.
Själv gick jag på en nattpromenad så som jag gillar att göra i London och på vägen tillbaka gick jag förbi Boots och handlade schampo, balsam och lite annat som jag planerat att göra där.
Jag kom i säng vid midnatt ungefär.

Jag var i alla fall bäst

13/10 På söndagen var det dags för det årliga motionsloppet 5k, det vill säga 5 km. Det är första gången jag faktiskt kommit till start, förra året var vi ju försenade från San Francisco och hann inte i tid, dessutom har det varit jobbigt med jelteg och sånt. Men nu hade vi tydligen gjort allt rätt för vi var inte alls lika slitna som vanligt. Det var inte heller lika jävla kallt som det var förra året, det var ju då det till och med var snöstorm i bergen under natten så de som åkte från San Francisco dagen efter oss inte kom igen bergspasset till Reno.
Både D och jag hade bestämt oss för att göra loppet och jag hade ju tänkt att gå större delen av vägen och springa några meter här och där när jag kunde. Vi var inte många som verkligen kom till start och det var troligtvis runt 80% europeer, amerikanerna rör inte på sig i onödan de flesta och då är det ändå mycket militärer och sånt i vår bransch.
Det kom en buss för att hämta upp oss på casinot och jag hann precis i tid eftersom jag tagit chansen att springa på toa precis innan vi skulle åka för säkerhets skull. En Japan missade bussen och fick springa ikapp den, som tur var såg vi honom och ropade till chauffören så att han stannade och väntade, men det kan man kalla stenhård uppvärmning.
Som vanligt var stämningen hög och av någon anledning kände jag mig lite nervös.
När vi kom upp till berget sken solen men det blåste väldigt kallt. Vi hade fantastisk utsikt över hela Reno men luften var väldigt tunn.
När vi var säkra på att alla var på plats så startade de oss och jag hade bestämt mig för att springa över startlinjen och lite till för att det är roligare om alla startar i grupp. Jag hade inga problem att hänga med de som sprang i mellantempo men visste ju att jag inte kunde hålla det länge. När det började gå lite för mycket uppför så saktade jag ned och gick och lät de andra passera.
Jag har aldrig varit med om en sån syreskuld i hela mitt liv, jäklar vad jag var andfådd, jag insåg verkligen inte att den tunna luften skulle göra sån enorm skillnad!
Det tog tid att få ner andningen till normal andfåddhet och jag höll så högt tempo jag kunde utan att springa.
jag gick ikapp några och några sprang ikapp mig. Lagom tills man började bli törstig fanns det en vätskestation där det stod en funktionär och delade ut glas med vatten och glada tillrop.
Jag gick ikapp två lite äldre amerikaner varav jag känner en av dem. Efter en stund sprang jag lite och då hängde de på en bit. Senare sprang de om mig och sen sprang jag om dem, sen höll vi på så ett tag och när vi gick så kom jag alltid långt före dem. Efter ett tag hörde jag någon komma springande bakom mig och jag höll mig så långt till kanten på stigen som möjligt eftersom jag trodde att det var de snabba killarna som var på sitt andra varv. Det visade sig vara min kompis amerikanen och han kom liksom inte ifatt hur han än gjorde och till slut hörde jag en svordom och sen: Fan, du går ju fortare än vad jag springer, jag kommer inte ikapp!
Jag var inte medveten om att jag gick så pass fort men det var fler som kommenterade det under loppet, även en av de riktiga löparna som var med för att hjälpa till att peppa oss. På mitt sista varv fick jag sällskap av en av löpartjejerna sista biten och hon joggade bredvid mig när jag gick. Hon var precis rätt peppning för mig, hon var glad, motiverande och precis lagom pushig för mig. När vi hamnade bakom ett par äldre amerikaner som inte tagit det andra varvet som de skulle så viskade hon till mig att vi skulle springa om dem, så det gjorde vi. Sen ville jag gå en bit till, jag ville vara säker på att kunna springa över mållinjen i snygg stil.
Tjejen frågade mig om jag sprang mycket och jag undrade om det såg ut så, jag hade ju gått nästan hela sträckan?
Hon tyckte tydligen att jag såg ut att vara en löpare, hon hade sett mig på håll redan i början och trott det, något i min kroppsbyggnad gjorde att det såg så ut tyckte hon och även om jag inte sprang så mycket eller snabbt så hade jag tydligen precis rätt teknik. Det var uppenbart att hon inte sa det för att vara snäll så det tog skruv och jag kände mig lite mer motiverad att träna vidare.
Jag sprang som tänkt över mållinjen i god stil medan mina vänner hejade på mig!
I efterhand ångrade jag att jag inte tagit tjejens råd och sprungit lite till, jag hade energi kvar trots allt...
Vi var bara tre tjejer i loppet och de andra var en bra bit äldre än jag, men jag blev i alla fall bäst av tjejerna och fick ett presentkort på en löparjacka i GoreTex som pris. Det roliga var att alla i toppen var svenskar!
Två Saabkillar kom 1:a och 2:a och D kom eventuellt 3:a eller 4:a och jag var bäst av tjejerna. Så båda förstapriserna gick till Sverige i alla fall. De hade gott om sponsorer så jag tror att det slutade med att alla, eller i alla fall de flesta fick något typ av pris så alla var glada och nöjda.
Dessutom får alla en t-shirt av god kvalité med året och tillfället tryckt på och sponsorernas logos.
Ett av de deltagande företagen hade med sig en låda med fula, orange t-shirt och hoppades att kunna ge bort dem, de tog slut på mindre än 5 minuter. Själv var jag vid det här laget helt genomfrusen så jag hade mitt löparlinne, de två t-shirtarna och fleecetröja på mig och hackade ändå tänder.
Efter prisutdelning och lite vatten och frukt så tog vi bussen tillbaka till hotellet igen.
När jag kom till mitt rum så gick jag för att duscha och den äckliga påsen (som  jag inte ens vill veta vad den innehåller) och en tom schampoflaska låg kvar i duschen sedan dagen innan då jag checkat in. Jag hade låtit det vara och tänkte att jag inte hade energi att ta tag i det och att de nog skulle städa bort det nästa dag, men icke då...
På kvällen gick jag till receptionen och påpekade det och de sa att de genast skulle skicka upp någon att ta hand om det. Det tog ytterligare 2 dagar och flera påminnelser innan det blev gjort...
På kvällen var det dags att gå på en drinkmottagning och lära känna de andra deltagarna, det var väldigt tunt med folk och vi hoppades att det var för att det ännu var söndag.
Vi hängde där en stund, främst med svenskarna just denna kväll, men sen i baren senare så träffade jag flera av mina engelska och norska vänner bland annat. Jag lyckades ta en rätt tidig kväll efter omständigheterna. Vid det här laget började mina muskler bli rätt stela och jag började bäva inför morgondagen.

Ännu en ringmärkt

10/3 På söndagen vaknade jag återigen alldeles för tidigt för en ledig dag, redan vid 8.15. Jag gick upp och gjorde lite nytta och städade badrummet. Sen mötte jag upp A på konditoriet för att äta frukost och snacka lite skit. Eftersom vi hade en del att snacka om och eftersom jag äter långsamt så blev det en 3 timmarsfrukost och A's kompis L hann också möta upp för en fika.
A påstod att kaffemaskinsreparatören som var dör inne i drygt en timme tittade på mig så fort jag inte tittade dit och jag trodde att hon sa det för att boosta mitt självförtroende efter fiaskot kvällen innan men jag uppskattade försöket och han såg väldigt bra ut.
Men efter ett tag tyckte jag nästan att hon överdrev när hon sa att han kikat fram bakom en pelare för att titta på mig, men lagom tills jag tittar dit så gör han det faktiskt igen! Hmmm, hon överdrev nog inte, dessvärre har hon hökblick och hade redan konstaterat att även han bar ring på fingret...
På vägen hem handlade jag på Ica och sen lagom tills jag kommit hem kom systerdottern L och sen kompisen J och hängde en stund.
När J åkte hem lagade jag risotto med stekt lax till mig och L och efter att hon diskat upp efter middagen åkte vi till jobbet för att hämta några papper om operationen som jag glömt där.
Innan jag gick och lade mig duschade jag med descutan men hade tillåtelse att tvätta håret med vanligt schampo och balsam och jag kom i säng redan vid 22.30 och sov bra.

Linslusar

16/1 På måndagen när jag kom hem från jobbet var jag jättekall och det var huset också. Jag ville inte sätta igång och elda eftersom det skulle bli varmt lagom tills det var dags för quizzet och sen vara kallt igen när jag kom hem.
Istället gick jag och lade mig i sängen och försökte sova, värmemadrassen var på men hjälpte inte. Slutligen när jag först blivit väckt av G som ringde, jag svarade inte utan skickade ett sms att jag skulle ringa senare, då fick jag som vanligt 3 sms till svar...
När jag ännu en gång slumrade till fick jag ett tack för gratulationerna jag skickat under dagen till H som fyllde år. Jag hade ju ställt alarmet på telefonen så att jag inte skulle försova mig till quizzet och på min htc kan man inte stänga av telefonen och ändå få larmet att funka. Då kom jag plötsligt på att jag kunde sätta på "flygmode" så det gjorde jag och därmed slapp jag sms och samtal men larmet fungerade fortfarande.

Ännu en gång lyckades jag slumra till men då gol Turre precis när jag gjort det. Han låter nästan som en tupp när han skriker till för att "han hör nåt farligt", nu gjorde han det en gång och kom tydligen på att det inte var nåt farligt. Kunde han ha kollat det först kanske? Nu gav jag upp och gick och duschade. Min varmvattenberedare är på 110 liter och jag vet inte hur sjutton det gick till men i slutet av min dusch som var max 10 minuter lång så tog varmvattnet slut.
Jag var ännu inte riktigt varm och satte mig på toalocket och läste och ville inte alls gå ut i det kalla huset för att klä på mig.
Nu fick jag ett sms från A som jag varit i kontakt med tidigare på dagen då vi bekräftat till varandra att vi skulle på quiz som det var sagt, nu hoppade hon plötsligt av, nån timme innan vi skulle träffas... Jag jagade folk till laget men det är försent vid den tiden och vi fick inte med några fler. Som tur var hade G med sig M och jag hade med mig systerdottern och sent om sider dök även L upp även om han som vanligt var väldigt sen.
Vi hade rätt trevligt systerdottern kom bra överrens med M som var lika snäll mot henne som han brukar vara mot mig, jag har sett honom vara fruktansvärt elak mot andra ibland men aldrig mig. Han kom också väldigt väl överrens med L som var i sitt esse när han äntligen hittat någon som var med på noterna när han ville diskutera filosofiska frågor, dessutom på engelska!
När vi skulle gå såg vi att J i baren tappat ett glas på näsan och skurit upp den rätt illa. Det var inte ett stort sår men det blödde som sjutton och hon satt med näsan högt och tryckte en servett mot den.
Jag erbjöd mig att kolla om jag hade "suturer" i min första-hjälpen-låda i bilen. De är till för att tejpa ihop sår som egentligen behöver sys. Jag hittade några och gav henne och sen åkte jag och L hem. Till min förvåning såg jag att alla tre killarna satt kvar när vi gick, det var ju kul att de hade utbyte av varandra.

När jag kom hem och kikade på Facebook fick jag reda på att  hoppryttaren Rolf Göran Bengtsson vunnit Jerringpriset med stor marginal och det var fullt på min "feed" med folk som var överlyckliga över det. Det är visst rätt mycket hästfolk som jag är kompis med där... Jag räknade till 40 grattis till Rolf-Göran i min feed och då får man ju anta att Facebook sorterat bort några eftersom jag inte får uppdateringar från alla mina vänner av någon anledning.
Som ni ser lekte jag lite med min nya kompaktkamera under dagen.

Ska man vända rumpan eller tuttarna till?

På måndagen vaknade jag med migrän och lyckades inte ta mig till jobbet förrän strax efter lunch, men då mådde jag rätt bra igen. Jag började alltså min dag lugnt med ett måndags möte och vi bestämde att jag skulle beställa fikabröd till Luciafikat morgonen efter. Det var lättare sagt än gjort visade det sig. Tjejen som svarade i telefon på konditoriet pratade inte särskilt bra svenska och mina 35 lussebullar och 35 pepparkakor blev först 30 och sen fattade hon att det skulle vara 35. Sen höll vi på att få odekorerade pepparkakor utan att hon egentligen frågade det alls. Sen när jag skulle bokstavera företagsnamnet för henne så tog jag mig tid och bokstaverade med I för Ivar och hela alltet och när jag var klar så var det helt tyst i telefonen och sen sa hon; Kan du ta det från början...
Vi får väl se hur det blir med fikabröd till Lucia, J skulle i alla fall hämta alltihopa, det slipper jag.
Efter jobbet lade jag mig en stund för att sova middag men än en gång for Turre runt i sängen och bytte sovsida om mina ben var 5:e minut ungefär så till slut gav jag upp och kall så det nästan gjorde ont hoppade jag in i en het dusch. Jag tycker att det är självplågeri att duscha när man fryser, de flesta håller inte med mig. Men det kanske är de som är så trådsmala att de får plats med hela kroppen i en duschstråle? Själv värmer jag antingen framsidan eller baksidan så att säga och när den ena blir kall och du vänder dig för att värma den i sin tur, då hinner ju den andra bli kall under tiden....
Sen gjorde jag i alla fall i ordning mig och strax var jag faktiskt varmare och sen åkte jag till Tudor Arms för quiz. Alla tycktes vara på konstigt humör, trötta och retliga och hur jag än gjorde fick jag inte en syl i vädret och till slut blev jag riktigt sur när jag inte kunde höra frågorna för att de andra svamlade om annat och sen gjorde sig lustiga över att jag blev irriterad och ville veta exakt hur frågan löd. Då gav jag upp på dem och sköt papperet mot B och gick ut för att röka. Sen fick han fortsätta att skriva de sista 6-8 frågorna och jag fick rätt, det var visst inte så enkelt, i slutänden visade det sig att de missat att skriva ned en av frågorna och dess svar. Det kanske var svårare att sköta det där än vad de insåg?
Men det ville de inte heller erkänna.
Jag, L och E vill spela nästa vecka eftersom det är sista före jul men de andra kunde inte, men jag kan nog få med systerdottern och E kanske kan få med sin syrra som hälsar på från Holland så det går nog att få ihop ett lag. Men P hade inte alls räknat med oss eftersom vi brukar spela varannan vecka och det fanns ingen plats i puben kvar åt oss. Men han sa att jag inte skulle bry mig om det, han skulle nog hitta någonstans att få in oss.
När jag kom hem åt jag edamamebönor och gick och lade mig, men av någon anledning kunde jag bara inte sova och när klockan var 4.30 på morgonen hade jag fortfarande inte somnat.