Min rastlöshet har en förklaring

28/1 På tisdagen var jag på jobbet som vanligt, men jag hade ont i magen. Jag kunde jobba ändå men det gick inte lika effektivt som vanligt och magen var svullen. Jag kunde inte komma på någon anledning till det och antog att det inte var något allvarligt.
Jag har också upptäckt att konstant rörelse gör att min smärta blir mindre i resten av kroppen, så det finns tydligen en anledning till att jag aldrig sitter helt still. Jag sitter och gungar benen och vibrerar dem och håller på. Nu när jag vet varför och att det hjälper så gör jag det mer medvetet.

Då får man anse köpet lyckat

14/12 På lördagen åkte jag på födelsedagskalas hos brorsonen i Rosersberg, han hade önskat sig bland annat dinosaurier så jag hade varit i Väsby Centrum och köpt en stor Tyrannosaurus Rex till honom. Han hade fått en massa drakar och dinosaurier så det var svårt för honom att välja en favorit, men min var i alla fall favorit i 10-15 minuter vilket får ses som ett lyckat val.
Han var väldrillad och såg till att säga ett artigt tack till alla som kom med paket till honom, sen han skred till verket och rev av pappret i rasande fart med hela barnaskaran som publik.
Alla barnen är snälla och relativt lugna men liksom på förra lördagen kände jag att jag var lite rädd för dem när de rörde sig för fort eftersom de är precis så långa att det skulle göra oerhört ont om de sprang in i mina ben.
Det var trångt och ont om sittplatser för vi var väldigt många som var på plats, både familj från båda sidor och en massa vänner med barn. Som nyopererad fick jag första tjing på en stol så för mig gick det bra. Systersonen servade mig med kaffe och tårta så jag slapp gå upp.
Jag var kvar ett par timmar och det är ungefär vad jag klarar av och ungefär så länge Turre kan sitta och vänta i bilen med jacka på, så sen åkte jag hem och vilade resten av eftermiddagen och kvällen.

Energin räcker inte så långt

3/12 På tisdagen mådde jag relativt bra när jag vaknade. Sköterskan tyckte att jag skulle titta på morgonprogrammen på TV för att roa mig och hålla mig själv distraherad på ett sätt som inte kräver så mycket tankeinsats. Jag tittar ju inte på TV så det satt långt inne, men jag gjorde som hon sa och jag blir alltid lika förvånad över att de där programmen finns och att folk faktiskt tittar på dem...
Medan jag tittade på nyheterna satt jag och chattade också, det är verkligen trevligt att ha kompisar som bryr sig om en.
När jag klagade på att jag luktade gammalt unket kött så körde hon in mig i duschen och det kändes väldigt bra att lukta tvål istället för kött och själva duschen var inga som helst problem. Jag hade ingen yrsel eller nåt sånt och det var ju tur det, för jag hade inte ens tänkt så långt att jag hade dörren olåst.
Strax senare kom kirurgen runt på ronden och blev inte så lite förvånad över att jag duschat och allt, det är tydligen inte helt vanligt så tidigt efter operation att man har kraft till det. Jag mådde ju som sagt bra, det är klart att man är öm och har ont överallt, men på det stora hela var det ite värre än att jag stod ut.
Framåt 11 kom pappa för att hämta mig och på vägen hem åkte vi förbi apoteket för att ta ut mina mediciner. Jag stapplade fram så att folk stirrade på mig och tydligen syntes det att det var benen som var problemet för de tittade nyfiken ner på benen för att se vad problemet var.
Själv är jag helt förundrad över att det faktiskt går att stå och gå alls när man just skurit upp hela låret på insidan hela vägen upp i ljumsken, kroppen är verkligen stark och förunderlig.
Självklart höll jag på att stöta ihop med min före detta svärfar som inte har sett mig på 7-8 år, det skulle ju ha varit toppen när jag såg ut som ett vrak...
När vi kom hem hjälpte pappa mig att hämta in ved och sen tände jag i spisen och lade mig på soffan med Turre och Judas som sällskap och senare på eftermiddagen kom mamma för att hjälpa mig att bädda rent med mörka lakan. Det är konstigt att jag ofta tänker på precis allt före operation utom just det. Det är ju inte så smart att ha ljusa lakan när man blöder lite här och där.
Efter detta var jag helt slut, man har inte så mycket energireserver kvar, resten av kvällen låg jag bara på soffan och tittade på DVDer.

Är det verkligen bara jag som reagerar?

11/4 På torsdagen åkte jag in på återbesök igen och efter att ha tittat på mig och hört hur jag mådde så sjukskrev de mig ytterligare en vecka. Jag hade ju redan kämpat mig igenom 3 dagar men nu kunde jag åtminstone köra halva dagar de återstående dagarna av veckan, så denna dag blev det 4 timmar jobb sen orkade jag inte mer. När jag lade den nya fällen i fåtöljen så flyttade jag den andra till soffhörnet och det slutade med att både Turre och Judas låg där istället. Det gör de visserligen rätt ofta, men nu trängdes de där samtidigt.
Jag blir rätt knäckt på hur vårt språk förfallet, vad tycks till exempel om biltexten på bilen som låg föra mig i kön in till stan? Två fel i samma lilla reklamtext, är det ingen som bryr sig om hur det de skriver tolkas och hur de själva uppfattas när de gör så enkla fel.

Om jag gråter, då gör det fan ont

29/3 På långfredagen hade jag så ont överallt att jag till och med grät en skvätt och sånt gör inte jag, jag borde nog ha anat oråd vid det laget. All sjukhuspersonal har alltid sagt att jag har väldigt hög smärttröskel och så plötsligt har jag så ont att jag gråter, då kanske man ska ta det som en rätt allvarlig varning.
På kvällen skulle jag och L ut och äta för att fira hennes födelsedag som varuit dagen innan. Det tig emot väldigt att duscha och sminka sig, men jag visste ju att det skulle bli trevligt även om det skulle vara tröttande.
Jag behövde dessutom distraktionen.
Jag drabbades av yrsel och svettningar medan jag gjorde i ordning mig så det som brukar ta 45-60 minuter tog drygt 2 timmar istället för jag var tvungen att vila hela tiden.
Slutligen dök L upp i alla fall och eftersom jag behövde ha Turre i bilen  och ville undvika att köra bil så att jag kunde ta smärtstillande så skjutsade L ned oss i min bil. Vi åkte bara ned till Ullis Kök och Bar i Väsby eftersom L jobbat hela dagen och hade gått upp vid 6 på morgonen.
Vi hade trevligt och maten var riktigt bra, så jag fick den distraktionen jag velat ha och då tänker man inte lika mycket på att det gör ont.
Trubaduren som varit på middagen veckan innan var där och spelade också så vi hade trevlig underhållning under middagen.
När vi ätit klart tog jag en Kaffe Karlsson eftersom jag tänkte att det kanske också hjälpte mot smärtan och jag var inte så orolig för att blanda eftersom jag inte tagit tabletter på flera timmar.
Det var trevligt att gå ut en kortis i Väsby, personalen blev så glada att se mig och de är jättetrevliga. Problemet är bara att de flesta (inte alla förstås) som går ut i Väsby är underliga människor som inte ger mig särskilt mycket att umgås med.
Sen var L trött och vi åkte hemåt och även om jag var sugen på att stanna och snacka lite med personalen och trubaduren så var jag egentligen väldigt trött jag också.

Är det en kanin eller en hare?

28/3 På skärtorsdagen gjorde jag inte ett enda dugg mer än att äta en ägg- och kaviarfrukost och vänta på påskkärringar. Det kom en grupp på hela fem stycken framåt eftermiddagen och jag var glad att de kom i en klump så att jag slapp springa upp och ned hela dagen. De fick en varsin chokladhare och var väldigt nöjda, det verkar som om de tyckte att det var bra godis. Jag hade köpt 10 stycken på Överskottsbolaget för 5:- / st.
Jag var fortfarande väldigt svullen och
trött och hade väldigt ont, jag fick mer smärtstillande utskrivet fast kirurgen var förvånad över att jag behövde mer.
Bilden med chokladhararna har jag haft på min dator i flera år och jag kan fortfarande inte sluta skratta när jag ser den.

Hur "lever" en "grim reaper"?

23/3 På lördagen orkade jag inte mycket efter den tunga veckan. Jag pratade inte med en enda människa under hela dagen. Men jag skickade lite sms åt olika håll för att se hur andra mådde efter operationer, sjukdom och annat. Jag planerade lite för den kommande veckan. man känner sig lite som en pensionär när man ser till att man inte har mer än en sak som behöver göras varje dag, för mer orkar man inte och hinner inte heller för den delen eftersom allt går långsamt som sjutton när man mår dåligt och har ont.
Jag bokade i alla fall tid hos Polisen för att ansöka om pass på onsdagen, smart att man kan boka tid för sånt nu för tiden!
Jag var väldigt svullen om magen och hade väldigt ont och allt kändes jobbigt, till och med att sova. Vad gör man då?
Ja, jag satte mig och tittade på TV-serien; Mitt liv som död.
Den rekommenderas, den är rätt kul. Den handlar om en 18-årig tjej som dör och blir en "grim reaper" efter döden och det är en massa kul idéer om hur livet efter detta ter sig.
Jag gjorde i alla fall räksallad till middag, så nåt nyttigt gjorde jag i alla fall...