Mattes fötter är ett bra skydd

24/1 På lördagen åkte jag ned till kondis och satt och skrev en stund, efter en sen frukost tog jag en semla till efterrätt.
Efter att ha chattat med G, så bestämdes att jag skulle åka till Akvarielagret i Bromma på söndagen, där hon jobbar. Jag fick också råd att ta ut de växter som inte hörde hemma i akvariet.
Jag "planterade" om dem i glasvaser med vattenkristaller, sån där gelé som man har till växter. Jag fick en del över så jag planerade om en av mina blommor också och blandade ned gelé i jorden och tog bort gamla rötter och sånt, det ska ju vara bra för växterna. Några dagar senare började dock växten att tappa blad och få fler och fler bruna, döda blad...
G sa också att jag kunde ta bort den fula plastbiten på doppvärmaren, jag hade i min enfald trott att den måste vara där för att hålla den ifrån glaset, men det gör den ju ändå med sina sugproppar.
Jag kände att jag inte orkade gå ut och "ha roligt" på puben, jag är nog i en sån period just nu, det känns som mer jobb än kul att göra sig i ordning och gå ut.
Istället satte jag på mig min fleece one-piece som jag köpt i Orlando och boade in mig i soffan med mina djur. De var väldigt nöjda med att jag var hemma för kvällen, särskilt när grannarna plötsligt började fyra av en massa raketer. Båda två hoppade då ned från soffan och lade sig vid mina fötter, tydligen är det där man är säkrast när läskiga saker händer... Turre gör ofta så, gömmer sig antingen vid mina fötter eller kryper in bakom mig i soffan när det smäller eller åskar. Han är inte vettskrämd och det håller inte i sig efter att ljudet slutat, men han tar skydd under tiden. Judas brukar känna sig säkrare utomhus, det är anledningen till att jag inte har dåligt samvete att lämna honom ensam vid nyår, han tyr sig ändå inte till mig när det smäller, utan springer ut så fort han kan.
Den här gången nöjde han sig med att ligga vid mina fötter även han. Han såg dessutom rätt lugn ut ändå.
På kvällen provade jag min nya oljelampa och det såg jättebra ut i början. Men sen visade det sig att veken drog upp oljan och sen läckte den ut i skarven mellan vekeshållaren och själva lampan. När jag upptcäkte det stod lampan i en pöl av olja på soffbordet! Som tur var bärjade den inte brinna. Dessutom verkar veken vara lite lång och jag kortade ned den och drog åt i skarven ordentligt, sen fungerade det. Däremot så dras inte veken upp automatiskt så som det gör i de flesta lampor, efter någon timme är veken för kort och lampan slocknar, så sen får man dra upp den lite, skruva åt och börja om.

Hårig tröst i soffan

1/2 På lördagen blev det en lat dag och magen mådde lite bättre än tidigare men var fortfarande svullen och öm. Jag tog mitt täckte till soffan och sen låg vi och vilade större delen av dagen jag och mina håriga killar. De är som sagt väldigt bra tröst och sällskap när man mår dåligt.
De säger ju att man kan bli frisk bara man har rätt inställning och då kan jag ju konstatera en fördel med att må så sopigt som jag gjort den här veckan, jag har inte vägt så lie sedan i början av tonåren!
Dessutom har jag upptäckt att fler än jag trodde bryr sig om mig när jag är ynklig, främst av alla är ju S och A som alltid finns där för mig.
Jag mådde som sagt bättre och magen är lite mindre svullen än tidigare, men det är läskigt att inte veta vad det var, man kan inte låta bli att undra om det är något allvarligt.
Jag gjord en stor kastrull med grönsakssoppa för att ha något att äta som jag tror att magen ska trivas med.

Ju latare man är ju latare blir man

2/1 Torsdagen blev den lataste dagen såhär långt. Inga måsten kvar och jag har äntligen börjat "tagga ner" kanske lite för mycket till och med, jag har svårt att ta mig ur soffan. Jag har börjat tänka som en pensionär, har jag en sak per dag som ska göras så blir jag trött och stressad över det och vill liksom inte komma igång med det.
När man jobbar heltid får man av någon anledning mer gjort även på sin lediga tid trots att det finns mindre av den varan då.

Skön slapparstil

22/12 Vid det här laget så hade jag tagit det alldeles för lite lugnt trots att jag opererats och eftersom min värk intensifieras när jag sitter still så är det lätt hänt att röra på sig lite för mycket.
På söndagen satt jag så mycket som möjligt i soffan och även Turre kunde slappna av ordentligt och låg på sin favoritkudde i soffan och hade rätt skön stil tycker jag.
Jag har som sagt tyckt att jag tagit det lugnt, men det är mest i jämförelse med hur jag brukar vara. Jag har röjt och städat alla skåpen i köket, jag har röjt i alla garderober och gett bort en massa kläder. Garderoberna är för övrigt fortfarande överfulla trots att jag gett bort ungefär 4-5 Ikeakassar med kläder.

Jag blev mest rädd

7/12 På lördagen hade jag börjat få lappsjuka så jag och S träffades nere på konditoriet för att fika och titta på folk. Skönt att så snacka av sig lite och känna att mitt hus inte är världen. När jag kom hem var jag förstås helt slut trots att jag bara suttit och fikat och jag, Turre och Judas trängdes i soffan och sov middag. De tränger verkligen ihop sig där det är minst plats och med tanke på att de låtsas att de egentligen inte bryr sig om varandra så ligger de förvånansvärt tätt för det mesta, som om de bara råkade hamna så tätt.
Det var väldigt kallt, runt -9 grader och det är alldeles för kallt för mig och med en typ av operationsfrossa är det jättejobbigt. På kvällen åkte jag ut till Harva och B och L för deras taklagsfest, jag tänkte mest säga hej och sen åka hem och det blev ungefär så. Den provisoriska dörren var så pass tung och satt så pass långt upp att jag var tvungen att sticka in näsan innanför dörren för att be om hjälp att komma in och det var mest tur att det var folk precis innanför dörren för det var en hel massa kalasande där inne. När jag tagit mig över den helt galet höga tröskeln så var deras kompis Ls första reaktion att hälsa glatt på mig och klappa till mig på axeln som en kram liksom fast i farten. Dessvärre blev jag förstås jätterädd för att det skulle göra ont, för om något gör så så måste man hålla balansen med benen och just nu gör det ju ont. Egentligen gjorde det inte ont, jag blev ju bara rädd, men jag ropade till så att hon blev helt förskräckt och sen fick jag förklara mig
Efter det höll jag folk på armlängds avstånd för både deras och min skull. Barnen är dem jag är mest rädd för, de är ju som bowlingklot med sin fart och sin låga tyngdpunkt.
Jag åt lite soppa och en macka och satt och pratade med någon jag aldrig träffat tidigare,, fick lite kramar från olika vänner och sen efter nå timme började jag bli yr av trötthet och hade rätt jobbig frossa så fort jag gick ut i snålblåsten, så jag åkte hemåt trots allas protester. Jag tyckte att jag var rätt stark som ens dök upp mindre än en vecka efter en stor operation.
När jag kom hem så jag till att bli varm och sen gick jag och lade mig.

Ska vi leka stall?

22/9 På söndagen åkte jag ut till syrran för att träna lite bruksridning på hennes Venar. Tanken är att vi ska delta på DM om några veckor. Jag värmde först upp på en liten runda i skogen och Turre hängde på som om han aldrig gjort något annat än följt efter hästar i skogen. Venar är van att ha hundar kring fötterna så han bryr sig inte alls om det. Turre har däremot lite svårt att fatta att han kan bli trampad och är inte så bra på att hålla sig bakom hästen.
När vi värmt upp red vi tillbaka till stallet och tränade lite på backningar och vändningar i trånga utrymmen, rakridning och annat som ingår i tävlingsmomenten i bruksridning. Jag och Venar har aldrig gjort detta tillsammans tidigare och det tog lite tid innan han insåg att det skulle gå långsamt och att han hade tid att tänka och inte behövde stressa. Men sen gick det riktigt bra och fördelen med den grenen är att ingen tittar snett på en om man debuterar på DM, det finns ofta inga andra tävlingar i grenen i Stockholmsområdet under året så vill man tävla är DM enda chansen. Dessutom är det väldigt trevlig stämning och alla är snälla mot varandra.
Efter träningen tog vi en till tur i skogen för att slappna av och sträcka ut lite. Systerdottern distraherade Turre så att han skulle stanna på gården eftersom jag skulle vara tvungen att rida tillbaka på den smala, trafikerade vägen för att komma tillbaka. När vi kom tillbaka verkade det faktiskt ha varit så effektivt att han inte märkt att vi varit borta ens. Alla andra förstod ju dessutom av kloppret mot asfalten att vi började närma oss gården på vår väg tillbaka, men han kopplade inte alls.
Syrrans stall är så fint! Det får mig att vilja leka stall så som man gjorde som barn!
De har byggt hela inredningen själva hon, hennes man och barnen, en och annan kompis har nog hjälpt till också vad jag förstår. Allt är så smart och genomtänkt och fint!
Dessutom är det fint pyntat med tavlor och prydnadshästar och lite blommor. Plaketten i fönstret är det faktiskt jag som har gjort, jag gjorde nästan 100 stycken inför Fjordhäst SM i Stockholm 2005. De gavs ut till alla deltagande hästars ägare/ryttare och jag hoppas att de var uppskattade, jag var i alla fall nöjd med dem. Jag jobbade hela nätterna för att få alla klara och torkade i tid till SM-helgen, jag hade ju bara en form och det tar tid att både blanda gips, få det att sätta sig, torka och att måla allihopa. Efter att man målar dem ska de också putsas så att de blänker och ser ut lite som metall. Det man använder för att få den färgen är spis-svärta, det finns på tub. Syrran har använt samma teknik på gipshästen som hon själv har gjort och som står i ett annat fönster i stallet.
När jag var klar hos syrran åkte jag och Turre hem till A som bor i Rimbo, hon hade bjudit in mig på middag när jag sa att jag skulle åt hennes håll. Eftersom hon bor som hon bor så blir det aldrig av att jag kommer till henne, vi brukar göra tvärtom eftersom jag bor närmare Stockholm och vi brukar gå ut när vi ses. Faktum är att jag inte ens sett hennes lägenhet tidigare!
Vi åt en god fiskgryta med nudlar och sen satt vi i soffan och snackade en stund, sen behövde jag åka hem eftersom jag skulle få besök på kvällen.
Travskusken som jag lärt känna i Vetlanda helgen innan hade ärende till Stockholm i början av veckan och skulle åka över från Gotland. Jag bjöd in honom på lite mat eftersom han hörde av sig och i undrade om bilderna jag tagit blivit bra. Eftersom färjan kommer in så sent och det tar ett tag till Väsby från Nynäshamn så var han inte på plats förrän runt 23.30, en sen middag blev det. Jag hade gjort pasta med kycklingsås, men det visade sig att han inte har något smaksinne kvar sen en olycka för några år sedan så det hade nog inte spelat någon större roll vad jag lagat. Jag kan inte tänka mig att leva utan smaksinne, vad har man då för kul att se fram emot?
Vi satt och snackade i mun på varandra och tittade på en massa bilder, Turre satt i M's knä hela tiden och verkade jätteförtjust i honom, men att han har god hand med djur hade vi ju sett redan helgen innan!
När vi insåg vad klockan var var den runt 2 på natten, så jag erbjöd M soffan och det tackade han glatt ja till, han hade somnat innan jag ens var klar i badrummet.

Som katt och hund

18/9 På onsdagen var det förstås jobb och sen träffade jag H på kvällen och vi tog en promenad med hundarna, sen tvättade jag och städade huset resten av kvällen och tittade på TV. Mycket mer hände inte, men såna dagar behövs väl också? Jag hade i alla fall sällskap i soffan. Turre och Judas ligger ofta tätt ihop men låtsas att det inte är meningen. De ligger ofta åt varsitt håll eller så som om de bara råkade hamna så nära varandra, lite för stolta för att erkänna att de tycker om varandra tror jag...

Är det verkligen bara jag som reagerar?

11/4 På torsdagen åkte jag in på återbesök igen och efter att ha tittat på mig och hört hur jag mådde så sjukskrev de mig ytterligare en vecka. Jag hade ju redan kämpat mig igenom 3 dagar men nu kunde jag åtminstone köra halva dagar de återstående dagarna av veckan, så denna dag blev det 4 timmar jobb sen orkade jag inte mer. När jag lade den nya fällen i fåtöljen så flyttade jag den andra till soffhörnet och det slutade med att både Turre och Judas låg där istället. Det gör de visserligen rätt ofta, men nu trängdes de där samtidigt.
Jag blir rätt knäckt på hur vårt språk förfallet, vad tycks till exempel om biltexten på bilen som låg föra mig i kön in till stan? Två fel i samma lilla reklamtext, är det ingen som bryr sig om hur det de skriver tolkas och hur de själva uppfattas när de gör så enkla fel.

En rutinerad nybörjare med basketboll i ljumsken

22/3 På torsdagen vaknade jag med ordentligt ont i nacken och senare fick jag också värk i resten av kroppen, det blir så när sköldkörteln mår sämre än vanligt. Under lunchen kom jag plötsligt på att jag tänkt fråga syrran om jag fick provrida hennes häst Venar och gjorde det direkt. Hon tyckte att jag skulle prova och trodde inte att jag skulle vara för tung för honom. Redan på eftermiddagen fick jag ett sms där hon undrade om jag inte skulle prova redan samma eftermiddag. Min första tanke var att jag inte hade ork och dessutom värkte det ju i hela kroppen. Men samtidigt insåg jag att om jag sköt på det nu skulle det nog ta flera år innan jag återigen tog steget. Alltså skickade jag istället iväg ett jakande svar. Jag åkte ifrån jobbet så fort klockan slog 16 och åkte fort hem, matade Turre och Judas och bytte om och var i stallet vid utlovad tid 16.30.
Syrran hade mockat, borstat och sadlat och det enda jag behövde göra var att ta hästen och gå ut.
På vägen från jobbet hade jag fjärilar i magen, det var ju i alla fall 12 år sedan jag red sist...
Nu använde jag mig av muren vid volten för att klättra upp, allt för att spara Venars rygg. När jag väl satt på plats i sadeln kändes det så hemtamt att det kändes som om jag ridit igår.
Jag började försiktig att skritta fram och det är tyvärr bara det jag har bild på, syrran kände visst inte riktigt för att fota så när det började se bra ut så fanns ingen fotograf längre. Det var ju som sagt ett tag sedan jag red och Venar har jag aldrig suttit på och bara kört en enda gång och han har alltid varit lite skeptisk till mig, nu kom vi väldigt bra överrens, han är väldigt ambitiös om än lite lat. Han är inte lika känslig och lättriden som min Gullan men jag tror nog han kommer dit om jag fortsätter visa honom hur jag vill ha det. Han har ett trevligt steg känns det som och är mycket rakare och jämnare musklad än någon häst jag suttit på tidigare. Galoppen lyckades jag inte riktigt hitta knappen till så det får komma senare. Men vi tog väl ett halvt varv i vänster galopp i alla fall. Han gick i en jämn fin form, vad vi nu behöver göra är att träna upp styrka båda två så vi orkar lite mer och kan höja formen och tempot också. När han varit duktig i runt en halvtimme klev jag av, spände upp nosgrimma och sadelgjord och promenerade med honom istället. Lite stel var jag och det kändes som om jag hade en basketboll i ljumskarna men så jobbigt var det inte som jag trott att det skulle.
När jag kom hem var den där tröttheten jag känt tidigare på eftermiddagen helt förlamande och jag kastade mig ned i soffan och tvärsomnade med den onda nacken i helt fel läge. Alltså var jag ännu stelare och ömmare i nacken när jag vaknade.
Tröttheten gick liksom inte över och efter middag, lite Bones och kamomillte kom jag i säng vid 23.30 och somnade faktiskt så gott som direkt.
Kanske är det kamomillteet som gjord susen eller det faktum att jag börjat ta Levaxinet på kvällen istället för på morgonen så som syrran rekommenderat?

Det blev en vattnig röra

28/1 Jag vaknade riktigt sent på lördagen men så hade jag inte somnat förrän vid 4:30 eller nåt sånt heller. Jag gick upp och åt lite frukost och sen satte jag igång med att vika tvätt och sätta tillbaka höljet på soffan och kuddarna. Det såg inte rent ut alls, jag antar att det inte räckte med handtvätt på 30 grader men hur ska jag veta vad den tål? Sen efter det kom jag äntligen igång med att städa och organisera garderoben, det har jag skjutit på sen långt före jul. Emellanåt har kläderna legat vikta på byrån snarare än ilagda i den eller garderoben. Det tog en jäkla tid men jag sorterade ut 2 fulla Ikea-kassar och det trots att det inte var så jättelänge sedan jag och Ju gjorde det senast. Men en del av det jag sparat har jag inte använt sedan dess så det sorterade jag ut nu.
Sen åt jag en väldigt sen lunch eller tidig middag vilket man vill och gjorde en frappé och nåt som var meningen att vara äggröra... Jag är verkligen inte bra alls på ägg. Det blev någon grynig, vattnig grej med svamp, tomater och salladslöksbitar simmande omkring i det. Jag åt trots allt upp det till slut.

Jag hade lovat G att möta upp med honom på Tudor Arms men lagom tills jag äntligen var klar att åka hemifrån hade han hunnit ringa och säga att det var underligt folk på Tudor och att han tyckte att vi skulle ses på Dubliner istället. Sagt och gjort, runt 22 dök jag upp på Dubliner och letade mig in lokalen i jakt på G men samtidigt som jag såg honom på håll så hittade jag A, hon som var med till Italien i November och sen hängde jag resten av kvällen med henne, hennes kompis S och så G förstås. Men det var en massa folk som vi kände eller känner igen så det var rätt trevligt. Men jag har börjat utveckla eremitdrag och det har tydligen både S och A också för vi kollade klockan med jämna mellanrum och undrade när det var okey att gå hem egentligen.

Slutligen bestämde jag vid strax före 2 att det var okey att åka hemåt och jag sa hejdå till alla och promenerade till bilen. Strax senare hade jag passerat Norrtull och skulle upp på motorvägen och plötsligt stod trafiken helt stilla och jag såg en massa polisbilar och sedan en skylt där det stod: Spikmatta.

Vad det gällde visste jag ju inte, men det verkade som om de släppte upp några bilar i taget på motorvägen så jag ställde mig i kön. Efter bara en liten stunds väntan vinkades jag framåt men det stod en massa poliser bredvid och på vägen så jag körde försiktigt förbi dem och när jag kom  till den sista polisen så stoppade han mig och ville att jag skulle göra alkotest. Han frågade inte ens om körkortet utan sträckte bara fram testaren och bad mig blåsa. Innan jag åkte vidare gav han mitt bältesskydd en komplimang och önskade mig en trevlig kväll.

Jag kör i stan jätteofta, särskilt på kvällarna och under de nästan 7 år jag gjort det så är det här första gången jag har fått blåsa, jag har alltid undrat varför de inte testar oftare på lördagskvällar framförallt, så det var ju bra att det händer i alla fall

Själv tycker jag att nykterhet är viktigare än hurvida man kör för fort eller inte är.

När jag kom hem åt jag lite och kom i säng sent som vanligt.

Marinerad soffa

På onsdagen vaknade jag med migrän och kom aldrig iväg till jobbet, jag var inte i skick att jobba. Men till slut kunde jag inte sova mer och gick upp och försökte äta frukost. När eftermiddagen började krypa sig på kände jag en viss rastlöshet som jag inte kunde göra så mycket med så som jag mådde, men fick plötsligt en idé om att man kanske kunde tvätta soffans klädsel. Jag har haft soffan i drygt 6 år och aldrig tvättat den, tanken att det skulle gå har aldrig slagit mig, men nu kom jag ju på att det sitter dragkedjor på alla fodralen... Sagt och gjort, strax hade jag strippat alla kuddarna och kom sen på att det nog gick att strippa även dynorna. Allt åkte i tvättmaskinen i omgångar men eftersom jag inte hittat ett enda tvättråd någonstans så körde jag dem i 30 grader handtvätt. Det verkade inte riktigt räcka för att få det riktigt rent, men det vore så trista att upptäcka att man krympt alla fodralen och att de inte längre passar soffan...
Jag bäddade in de nakna dynorna i en stor filt och Turre och Judas tyckte att det fungerade bra. Den där soffan är egentligen helt ypperlig som gästsäng, om man tar bort alla kuddarna är den bred nog för 2 personer och om man inte är längre än jag (168 cm) så kan man ligga raklång utan problem.
Jag eldade för att värma upp huset och så diskade jag upp i köket och bakade två limpor eftersom jag hade slut på bröd. Nu var migränen bara ett ömt huvud och yrsel och jag tittade en stund på en ny TV-serie jag köpt, Arrested Development och den är lättsam och rätt så roande faktiskt.
På kvällen var jag tillräckligt bra för att åka till pyssel men jag klarade inte av att gå/springa dit så jag tog bilen. Jag tog med mig de 6 klänningarna jag köpt på Bonprix och mannekängade i dem, det konstiga är att den jag tyckte var helt fruktansvärt tantig och ful var den som de andra tyckte var finast. Dessutom lade de in veto mot en ljusblå/turkos klänning som de sa fick mig att se rosa ut...
Vi var inte så många den här gången, bara mamma, jag, syrran, systerdottern och L, men vi hade trevlig ändå.

Vilken tur att jag inte hoppade upp och satte mig på blombrädan

3/1-2012 På tisdagen var jag helt slut, Turre hade antingen haft ont på natten, eller så kliade det något vansinnigt. Varje gång jag slumrade till skuttade han iväg eller ryckte till ordentligt. Till slut somnade jag visserligen men jag sov nog bara 1½ timme. Större delen av dagen gick faktiskt förvånansvärt bra, men på eftermiddagen blev det jobbigt. Jag städade lite bland gamla papper på kontoret och först började jag nysa av allt damm och sen hittade jag en musfälla i fönstret bakom pärmarna! Tänk om jag ställt upp adventsstaken i fönstret så som jag tänkt och brukar, då hade jag dragit förlängningssladden precis där och troligtvis stoppat ett finger rätt i fällan... Jag vet inte vem som ställt den där men det hade ju varit bussigt att berätta det för mig när de gjorde det.
När jag kom hem värmde jag upp huset och sen sov jag på soffan en stund. Jag har aldrig varit en soffsovare, men jag har upptäckt att jag tycker att det är jätteskönt att sova i soffan men Turre på benen och Judas vid sidan på kuddarna. Jag drömmer visserligen en massa och sover väl alltså inte särskilt bra eller hårt, men jag är så nöjd när jag vaknar även om jag är trött.
Jag fortsatte att sticka och titta på The West Wing på DVD under kvällen.