Mattes fötter är ett bra skydd

24/1 På lördagen åkte jag ned till kondis och satt och skrev en stund, efter en sen frukost tog jag en semla till efterrätt.
Efter att ha chattat med G, så bestämdes att jag skulle åka till Akvarielagret i Bromma på söndagen, där hon jobbar. Jag fick också råd att ta ut de växter som inte hörde hemma i akvariet.
Jag "planterade" om dem i glasvaser med vattenkristaller, sån där gelé som man har till växter. Jag fick en del över så jag planerade om en av mina blommor också och blandade ned gelé i jorden och tog bort gamla rötter och sånt, det ska ju vara bra för växterna. Några dagar senare började dock växten att tappa blad och få fler och fler bruna, döda blad...
G sa också att jag kunde ta bort den fula plastbiten på doppvärmaren, jag hade i min enfald trott att den måste vara där för att hålla den ifrån glaset, men det gör den ju ändå med sina sugproppar.
Jag kände att jag inte orkade gå ut och "ha roligt" på puben, jag är nog i en sån period just nu, det känns som mer jobb än kul att göra sig i ordning och gå ut.
Istället satte jag på mig min fleece one-piece som jag köpt i Orlando och boade in mig i soffan med mina djur. De var väldigt nöjda med att jag var hemma för kvällen, särskilt när grannarna plötsligt började fyra av en massa raketer. Båda två hoppade då ned från soffan och lade sig vid mina fötter, tydligen är det där man är säkrast när läskiga saker händer... Turre gör ofta så, gömmer sig antingen vid mina fötter eller kryper in bakom mig i soffan när det smäller eller åskar. Han är inte vettskrämd och det håller inte i sig efter att ljudet slutat, men han tar skydd under tiden. Judas brukar känna sig säkrare utomhus, det är anledningen till att jag inte har dåligt samvete att lämna honom ensam vid nyår, han tyr sig ändå inte till mig när det smäller, utan springer ut så fort han kan.
Den här gången nöjde han sig med att ligga vid mina fötter även han. Han såg dessutom rätt lugn ut ändå.
På kvällen provade jag min nya oljelampa och det såg jättebra ut i början. Men sen visade det sig att veken drog upp oljan och sen läckte den ut i skarven mellan vekeshållaren och själva lampan. När jag upptcäkte det stod lampan i en pöl av olja på soffbordet! Som tur var bärjade den inte brinna. Dessutom verkar veken vara lite lång och jag kortade ned den och drog åt i skarven ordentligt, sen fungerade det. Däremot så dras inte veken upp automatiskt så som det gör i de flesta lampor, efter någon timme är veken för kort och lampan slocknar, så sen får man dra upp den lite, skruva åt och börja om.

Hur kan man missa tolvslaget?

31/12 Tisdag och nyårsafton och som vanligt hade jag blivit över så som jag brukar bli. Som tur var var jag inte heller den här gången ensam i min förtvivlan, jag hade ju min fru A.
Vi hade bestämt oss för att laga och äta middag hemma hos mig, göra i ordning oss och sen åka in till stan för att fira.
A ställde sig och gjorde en väldigt avancerad hummergratäng i varsin portion och den blev väldigt god och väldigt flottig, den simmade runt i fett trots att hon reducerat en del av fettet just för att hon misstänkte att det skulle bli så...
Gott var det i alla fall och jag är ju inte ens värst förtjust i sånt.
 Varmrätten var ingen höjdare alls, inte ens värd att minnas tydligen.
När vi ätit klart var klockan löjligt mycket och när vi båda duschat och snyggat till oss var den förstås ännu mer. Inte förrän runt 23.30 var vi på plats på Liffey's i Gamla Stan och min klocka gick tydligen ett par minuter efter så jag missade i stort sett tolvslaget eftersom jag envist hävdade att det var 3 minuter kvar av året när alla andra ropade, kramades och pussades.
När jag väl fattat var folk så gott som klara med sina nyårsönskningar och jag fick ett par kramar av några vänner och sen gick vi ut för att titta på resterna av fyrverkeriet vid Slussen.
Tyvärr så stängde Liffey's på sin vanliga tid klockan 1, de får inte ha öppet längre av hänsyn till grannarna. Då åkte vi vidare till Anchor eftersom vi fått meddelande av våra vänner att det var där de befann sig och att Dubliner av någon outgrundlig anledning var stängt på nyårsafton.
Sen hängde vi med dem en stund och sen började vi bli trötta och åkte hemåt. Ja, det blev en lite konstig nyårsafton, men det kändes väldigt bra att vara två i alltihopa.
 

Sånt gör mig orolig

27/7 På lördagen mådde B ännu sämre och jag var riktigt orolig för honom. Han som bara sover runt 5 timmar per natt sov på soffan hela dagen och gick knappt att väcka alls. Jag gick och tittade till honom lite då och då, kollade att han andades, kollade så att han inte var alltför varm och febrig och väckte honom varannan timme för att se att han gick att prata med fortfarande.
Mitt på dagen åkte jag iväg till en klänningsaffär jag varit till och köpt en klänning.
Tjejerna där inne var jättetrevliga och pratade väldigt bra engelska, en av de hade bott i London i många år och gått i högskola där.

Klänningen behövde tas in lite här och där, så jag skulle tillbaka för att se om det blivit bra.
Det blev så att de tog den igen eftersom den kunde göras ännu bättre. Det är en svart långklänning med pärlor på, tanken är att jag ska ha den nästa år på Galamiddagen på SAFE. Lika bra att planera i god tid, jag brukar få panik den sista veckan föra mötet och inte veta vad jag ska ha på mig.
Risken är förvisso att den inte längre passar så bra om nästan ett år, men då får jag väl ta den till en ny skräddare i sånt fall, modellen är bra på mig i alla fall. Dessutom ser jag lång och väldigt slank ut!
Till och med tjejerna i butiken var helt förbluffade hur mycket snyggare jag var så fort jag fick klänningen på mig.
Man är ju rätt så svettig och rödmosig efter en dag på bussar och i stan så man är väl inte sitt vackraste jag direkt.
När vi kommit fram till hur vi skulle göra med intagen av klänningen så tog jag en kort promenad till ett café i närheten som de tipsat mig om, där tog jag en iskaffe och svalkade av mig i AC:n en stund och sen hoppade jag på bussen och åkte tillbaka.

B sov fortfarande hårt och efter att ha lyckats få liv i honom så pass att jag kunnat konstatera att jag inte behövde ringa läkare eller köra honom till sjukhus så tog jag en dusch och ringde D och frågade om jag fick komma över och hänga så jag slapp sitta ensam.
Han skulle jobba men jag var välkommen ändå.
När vi gått till hans del av ön dagen innan trodde jag att vi gått en gata upp precis vid lägenheten, men det var en annan som går i en helt annat vinkel från kajen. Det ledde till att jag kom ned på strandpromenaden på helt fel ställe, i en helt annan vik. Där var det gatufest så det var ett jäkla kryssande mellan människor och jag kände mig väldigt ofräsch och svettig när jag efter nästan en timme och ett par oroliga sms från D kom till rätt vik.
Eftersom jag kom från fel håll så gick jag precis förbi D's favoritrestaurang så när jag ändå passerade beställde jag två dubbla Ginger Cosmopolitan "to go". De var väldigt upptagna så det tog ett tag men sen fick jag dem i ett par kaffemuggar och gick vidare hem till D.
Sen satt jag på hans balkong och smuttade min favoritdrink och hoppades att den aldrig skulle ta slut, under tiden satt han och jobbade och sen satte fyrverkerierna igång igen och sen hade jag ännu en show på första parkett.
Vi pratade nästan inte alls, jag satt och surfade på hans wifi och han jobbade och sen började klockan bli rätt mycket och jag var återigen orolig för B så efter att vi tittat på några roliga internetbilder och skrattat en stund så gick jag hemåt, den här gången åt rätt håll.
Det är nog svårt att se på den sista bilden kanske, men det står en bil parkerad i den där smala, lilla gränden!
Skulle nog aldrig hända i Sverige kan jag tro?
När jag kom tillbaka var B vaken och mådde lite bättre, troligtvis hade han fått solsting när han stått i solen hela dagen och spelat cricket och sprungit mer än vad han är van vid dessutom.

Killarna skämmer bort mig lite

26/7 På fredagen gick jag och B till en beach club han brukar hänga på, där mötte D upp och vi hade ännu fler intressanta samtal, vi går bra ihop vi tre.
Vi pratar mycket om hur män respektive kvinnor fungerar och coachar varandra lite och förklarar vad vi tror hände i olika situationer som de andra hamnat i tidigare.
De sparkar mig i häcken en hel del och även om det ömmar så känns det som om det gör en hel del nytta också.
Ibland tog B en paus och hoppade i vattnet, själv skulle jag inte ens komma på idén att hoppa med fötterna före, än mindre huvudet. Jag var mest glad att han gav sig då han egentligen ville hoppa från en bro där han inte har en aning om det är djupt nog eller inte och istället hoppade där badvakterna tittade på honom men inte ingrep. Då drog jag slutsatsen att det inte är så farligt.
När solen gått ned bakom husen och de började spela hög musik så gav vi oss och vandrade hemåt. På vägen stannade vi och pratade med en dam med två supergamla hundar. Minns inte riktigt hur gamla, men de var typ en bra bit förbi 15 år båda två och i väldigt fint skick. Det var räddade gatuhundar som hon haft i många år.
Just för att vi stannade fick vi syn på ett nedgånget hus innanför höga stängsel. Det huset skulle jag vilja köpa och renovera!
Jäklar vad häftigt det skulle kunna bli!
Tomten var väldigt stor för att vara mitt i stan och jag kan inte förstå att ingen har tagit tag i det tidigare.
Men jag antar att även om det skulle vara billigt så handlar det ändå om mycket pengar, även om man väntar med själva renoveringen.
B mådde lite halvtaskigt och bad D att vara barnvakt åt mig den kvällen och ta ut mig på middag, "ni kommer nog att ha trevligt". Klart att vi skulle ha!
Någon timme senare kom D och mötte upp mig och så gick vi uppför den långa, sega backen mot mitten av ön. Han sade åt mig att sakta ned många gånger, man har ju liksom ett förbestämt tempo i kroppen och det är svårt att ändra tycker jag. Men han hävdade att backen var mer än en kilometer lång och att det var för varmt för att ånga på sådär...
Jag saktade ned och sen efetr en stund var jag ju uppe i mitt vanliga tempo. Trött blev jag inte, men svettig blev jag förstås i värmen, men det hade nog inte hjälpt om jag gått långsammare tror jag.
När vi kommit upp på mitten av backen gick vi ned till andra sidan där D bor och så gick vi till hans kvartersrestaurang, hans favoritställe som han till och med har investerat i.
Där hade han nämligen bokat en helt nyfångad fisk åt oss, tillagad på hans favoritsätt.
Kul att få se andras favoriter och favoritställen!
Att liksom bli visad sånt som andra turister inte hittar.
Restaurangen var liten och trevlig och självklart fick vi bästa bemötandet och servicen.Vi började med en Ginger Cosmopolitan och det var nog det godaste jag har druckit i hela mitt liv! Och jag som inte ens gillar alkohol!
Sen åt vi fisk, bröd och hummus och hade det jäkligt trevlig med fler intressanta diskussioner och många motsatta åsikter om det mesta.
Sen satte det plötsligt igång ett stort fyrverkeri utanför i viken så när det bara fortsatte och fortsatte så gick vi ut och tittade. Det var riktigt stora grejer och det dundrade så att magen hoppade och sånt gillar jag!
Ja, jag blev verkligen väl barnvaktad av D och eftersom klockan var så mycket när vi avslutat vår middag så orkade vi inte gå ut och göra nåt utan avslutade kvällen på D's balkong med en espresso, fortsatta fyrverkerier och en riktigt stjärnklar himmel. Precis när vi tystnar för att titta på en ny serie fyrkverkeripjäser på långt håll, så hör vi en kör som sjunger Ave Maria nere från kyrkan på samma gata. Det var helt magiskt vackert och hittills det bästa av Malta!
Jag strövade inte hemåt förrän långt in på småtimmarna och staden var helt övergiven och tom.
Plötsligt hörde jag steg bakom mig och sneglade ditåt, det var en annan tjej.
Jag bekymrade mig inte för det, men när jag hörde att hon försökte gå ikapp mig blev jag lite hälsosamt vaksam .
Hon frågade efter en cigarett och sen höll vi sällskap över kullen.
Jag kom strax fram till att hon nog var lite rädd och därför gått ikapp mig eftersom jag också var tjej, dessutom hade hon tydligen haft en väldigt sopig kväll och var dessutom lite vilse.
När vi kom ned till gatan där B bor pekade jag henne i rätt riktning och hon var lugn och kände sig säker på var hon var.
När jag kom hem var B vaken, han hade trott att jag var hemma sedan länge och att jag låg och sov...
Jag gick och lade mig medan han satte igång att städa lägenheten. Ja, han är som sagt väldigt morgonpigg....
Det hade varit en riktigt bra dag och kväll!

Som hund och katt

31/12 Måndag och nyårsafton! Eftersom jag aldrig fick någon julstämning så kändes det heller inte som nyårsafton, men det är alltid trevligt att ha lite folk över.
Till frukost använde jag en av brödbitarna som blivit över då jag tagit ut rundlarna för laxbakelserna. Jag stekte den och knäckte ett ägg i mitten.
Det är gott med ruccola, tomater, gurka och lite majonnäs.
Jag hade en rätt lugn dag utan en massa stressade förberedelser, jag lade en duk på bordet och dukade sen gjorde jag inte så mycket mer faktiskt.
Eftersom G hade avbokat två dagar innan så skulle det nu bli en tjejmiddag men det är ju rätt skönt faktiskt.
ML var den som dök upp först och vi hade bestämt att hennes hund skulle sitta i gästrummet bakom grinden för att inte skrämma Judas som inte tycker om några andra hundar än taxar.
Men när de kom in genom dörren och Shirrah var kopplad så kom Judas runt hörnet och stirrade förvånat på henne och sen satte han sig på mattan och tittade helt lugnt. Shirrah är lugn och snäll och matte sa åt henne att ignorera honom så vi bestämde att hon kunde få komma in med koppel på till att börja med.
Det tog inte mer än en halvtimme så gick Judas fram och nosade henne på nosen helt lugnt och trevligt och sen vände han ryggen till henne och gick långsamt och avslappnat därifrån.
En stund senare trängde han in sig mellan henne och soffbordet och ni ser hur nära han ligger och dessutom inklämd. Sen släppte vi Shirrah och Turre, hon och Judas gick runt som de ville resten av kvällen och det var inga spänningar alls. Jättekul!
J kom strax efter ML och de tog en kopp te medan jag pyntade laxbakelserna. Lena brukar ha jobbat nästan ända fram till middagen på nyår så om hon inte får mat direkt så blir hon retlig. Tanken var alltså att servera förrätten, en bastant bakelse direkt när de kom och sen börja med varmrätten.
Lena och A kom sent, inte förrän vid 19.30 men då satte vi oss och åt direkt. A bor i Borås och är en internetkompis till mig och Lena. Hon blev lite ställd när jag satt ute och rökte iförd morgonrock när de kom, men det är bara min rökrock och jag hade faktiskt klänning under...
Vi hade en lugn och så gott som nykter kväll, alla utom jag och A körde bil så ingen av dem drack nåt och själv mådde jag fortfarande lite sådär sedan två dagar tidigare.
Till varmrätt åt vi oxfilé, ugnsstekt mandelpotatis, trattkantarellsås och smörstekta grönsaker (grön sparris, salladslök och sockerärtor).
Vi är riktiga rovdjur vi fem tjejer, alla ville ha sina biffar ordentligt blodiga, nästan råa.
Lena använder alltid mina Homer-tofflor när hon är hemma hos mig, är det inte snyggt med tofflorna och kjol?
Vi satt och snackade en stund och dividerade om vem det varit mest synd om under det gågna året och kom fram till att det var synd om oss allihopa, bara på olika sätt. Vi åt efterrätt, frukt och bär med honung och yoghurt och alla tyckte att det var väldigt gott.
Sen spelade vi TP som nästan blivit en tradition nu mera och sen var det dags för tolvslaget och då gick alla utom hundarna och ML ut för att titta lite på fyrverkerierna men A knäckte inte champagnen och lämnade den till mig när hon gick och det var äkta champagne!
Vid 1 åkte alla hemåt och jag tittade på DVD en stund innan jag kom i säng.
Det hade varit en bra kväll!

Förbi zombiestadiet

30/12 På söndagen vaknade jag sent och mådde okey, efter frukost hämtade jag Turre hos mamma och pappa och sen åkte jag till ICA och handlade lite sånt som jag glömt dagen innan.
Nu visste jag hur många gäster jag skulle få på nyår och vilka.
När jag kom hem så städade jag lite och sen satte jag igång med laxbakelserna som skulle vara förrätt dagen efter.
Jag gjorde en röra på räkor i lake som jag hackat, majonnäs, creme fraishe, dill och sikrom. Jag hade lite peppar i och citronjuice i också.
Sen stansade jag ut brödrondeller från formfranska och så bredde jag ett lager röra mellan brödbitarna. Jag avslutade med ett lager majonnäs på toppen för att "limma" fast den kallrökta laxen på och runt bakelsen.
Sen ställde jag ned bakelserna i en Tupperware-låda som egentligen är gjord för tacos och så ställde jag ut den på verandan.
På kvällen kom H förbi med sin hund och vi tog en långpromenad.
H och hennes hund är rädda för smällare och raketer och Turre är inte heller så förtjust i dem, så vi gick genom skogen, på ridvägen till Fresta Torp. Vi gick på rad med ficklampor och underlaget var mycket bättre än befarat, det var inte isig och relativt plan snö att gå på.
När vi kom tillbaka delade jag och H på en av laxbakelserna för jag hade gjort en extra. Hon hade visserligen både ätit middag och fika men det var så gott så det gick ned i alla fall.
Sen gick vi genom Fresta och så tog vi den "nya" gångvägen hem. Vi var ute i runt 50 minuter och med tanke på mörkret, kylan, underlaget och smällarna så var det nog det bästa vi kunde göra.
Armbandet på bilden fick jag i julklapp av S i efterhand, jag älskar det!
Stjärna, guld och blått! Perfekt!

Kan vi hoppas på ett bättre år nu då?

31/12-2011 Jag tog återigen sovmorgon på lördagen, jag hade även den här gången kommit i säng alldeles för sent, runt 5.30 eller nåt sånt... Men så fort jag gått upp åt jag frukost och sen var det full rulle. Först handlade jag igen, jag hade ju handlat fel saker dagen innan. Jag dammsög och skurade bort tassavtrycken Turre och Judas gjort med leriga tassar på det svarta golvet, själva låg de bara och latade sig under tiden,
Jag dukade bordet och bytte värmeljus i alla hållarna. Sen satte jag igång med förrätten. Jag hade bestämt mig för att göra laxbakelser, vad det var, var jag däremot inte på det klara med. Jag hade tittat på flera recept men inget var det andra lika och inget av dem såg ut så som jag hade tänkt mig, de hade helt enkelt fel ingredienser. Jag bestämde mig alltså för att improvisera. Jag skalade räkor och hackade dem och sen rörde jag ihop dem med creme fraische, majonnäs, dill, peppar, salt och citronsaft. När jag smakade av det var jag inte alls nöjd, men nu började tiden att rinna ut...
Alltså stansade jag ut 3 brödrondeller till vardera bakelse och så lade jag en i botten och bredde ut ett lager av räkröran på den, sen lade jag på en till och gjorde samma sak. När jag lagt på den trg edje rondellen bredde jag ett väldigt tunt laget majonnäs på den, som klister liksom, för att fästa den rökta laxen med. Sen täckte jag hela bakelsen med rökt lax och så dekorerade jag dem med räkor, gurka, tomat, sikrom, dill och citron. Det blev riktigt snyggt, men attans vad stora de blev!
Jag hade marinerat kycklingfiléer tidigare på dagen, på samma sätt som jag gjorde för några veckor sedan, med ingefära, citron, lime, vitlök, salt och olja.

Lagom tills jag tagit en dusch, klätt på mig och nästan sminkat mig klart ringde det på dörren, vem kunde det vara som var så pass tidig, mina kompisar är inte direkt kända för att vara tidiga. Det visade sig vara M, hon skulle ju bo i sina föräldrars hus bredvid mig under natten och hade kommit tidigt från stan för att sätta på värmen i huset och så, det här var den kallaste kvällen för det här året och låset på dörren hade fryst igen. Men när vi gick dit och hjälptes åt var dörren strax öppen och sen gick jag tillbaka in så snart jag tänt i eldkorgen utanför på min stengång. Sen åkte M och hämtade G vid stationen och sen kom J som tagit bussen, de andra kom ungefär samtidigt sen och vi åt förrätt nästan omgående. Jag tyckte att den var så stor att det var lika bra att ta den innan man ens började laga varmrätten.
Jag som varit så tveksam till laxbakelsen blev nu väldigt glatt överraskad, nu var den verkligen jättegod! Som en riktigt bra smörgåstårta helt enkelt. Alla tyckte att det var gott och alla åt upp hela sina stora bakelser, utom jag som gav en bit till L.
Hon var däremot fortfarande hungrig när vi ätit förrätten och hetsade mig att skynda på med maten, hon hade ju jobbat hela dagen och dessutom varit i stallet.
Jag satte in kycklingen i ugnen på 200 grader och sen skalade jag svartrötter och snyggade till salladslökarna lite, morötterna var av "snacks"typ och behövde inte snyggas till. Jag hackade lök och rev parmesan till risotton också och sen spelade vi Postkod Miljonären som L tagit med sig, ett sånt där elektroniskt spel alltså. När jag trodde att det var runt 20 minuter kvar tills kycklingen skulle vara klar så satte jag igång med risotton och sen åt vi. Aptiten hade återvänt efter den stora förrätten och maten var god.
Sen tog vi paus i ätandet en stund och spelade lite musik och bara hade det bra, sen vid 23 värmde vi pajen och åt den. L och J åkte sen vid 23.50, de hade förvarnat redan då jag bjöd in dem att de skulle gå tidigt och nu hade de stannat nästan en timme mer än de sagt, så vi släppte iväg dem med förmaningar om att inte titta på fyrverkerierna så att de körde av vägen. Sen tittade vi på fyrverkerierna från verandan och jag höll Turre i famnen. Han skakade lite men verkade inte särskilt upprörd. Jag hade fått ett glas champagne av M och ställt ifrån mig det på utebordet och när jag skulle gå in var det fastfruset...
M gick ut med ett glas varmt vatten och tinade loss det men jäklar vad fort det gick att frysa fast ett glas.
Sen tog jag fram två sällskapsspel TP och Retro. Vi visste inte vad Reto var så M läste på och så testade vi. Det var sådär, det var frågor och så, men också uppgifter där man skulle skriva listor på till exempel de bästa glassarna genom tiderna och så vidare. Man fick poäng om man hade samma som en annan hade skrivit. Det var trevligt men inte jättekul, men i slutänden vann i alla fall jag.
Vid 2-3 bakade jag bröd så att vi skulle ha frukost och sen tog vi en macka var och lite te, vi kom nog inte i säng förrän vid 4-5 eller nåt sånt.

Vilken dag!

Pa lordagen kom vi upp ratt sent trots att vi sagt att vi skulle ga upp lite tidigare an vad vi gjort dagen innan. Jag och K at frukost och sen skjutsade C oss till stationen. Tanken var att vi skulle ta en bat in till Sydney men pa grund av att det var pask sa gick den bara en enda gang under dagen och det var klockan 8.30...

Alltsa tog vi taget in till Sydney och tog sedan en promenad till operahuset och Harbour Bridge. Det ar sa haftigt att se den typen av landmarken i verkligheten! Vi gick ett varv runt operahuset och K hade talamod med mig nar jag ville stanna och fota varannan meter. Sen gick vi till Darling Harbour eftersom det ocksa ar att stalle man bor se om man ar i Sydney och dar at vi sushi, den var ingen hojdare faktiskt, jag kan gora battre sushi sjalv, anda var det forstas jattedyrt.
Vi gick till Starbucks och handlade varldens ackligaste frappuchino, det funkar visst inte med sojafrappuchino i Australien, i USA funkade det finfint. Den var strav och dessutom var det nagot som liknade kaffesump i den... Efter en del smsande motte vi upp med en av de sweitziska tjejerna och satt och snackade en stund i Darling Harbour med henne och hennes vard som verkade vara en bra kille.

Sen ursaktade vi oss och gick till stationen igen via The Rock dar de hade nagon marknad, vi tog taget till Kings Cross for att ga till en tatuerare som K kanner. Vi upptackte ju namligen att vi hade samma tatuering pa samma stalle pa handleden, bara det att min stjarna ar ifylld och hennes bara en kontur... vi har inte traffat varandra sedan vi var 5 och 7 och minns inte ens det, ar det inte underligt att vi har samma tatuering?

Alltsa bestamde vi oss for att gora en till gemensam.

Hon skulle gora min, jag skulle gora hennes, vi skulle placera den under nyckelbenet. Sagt och gjortm vi kom till tatueraren och han skulle vara upptagen i nan halvtimme sa vi gick over gatan till en pub och K tog en ol och jag en cider. Sen gick vi tillbaka och det tog inte mer an max 15 minuter for honom att gora bada tatueringarna! Vi var lite fnissiga och chockade bada tva over att vi gjort nagot sa intimt med nagon vi inte kant bara ett par dagar tidigare, det var sa otippat liksom. Men det kandes nastan som att ha hittat en forlorad syster, vi har ju kant till varandra hela livet aven om vi inte setts.

Vi begav oss tillbaka till Darling Harbour dar de skulle ha fyrverkeri eftersom det var pask och det var faktiskt ett bra fyrverkeri och innan de borjade lyssnade vi pa en kille som spelade digeridoo bredvid oss.

Hela dagen hade jag smsat med kompisan T som bor i Bondi, vi hade sagt att vi skulle forsoka ses. Hon ar varldens gulligaste tjej, men hon ar svar att fa till ratt stalle vid ratt tid. Manga timmar senare an vad det var tankt motte vi i alla fall upp pa en bar pa Oxford Street. Det gjorde inget att hon var sen, huvudsaken var att hon dok upp. Hon hade med sig en kompis (D) som jag och K gillade direkt, han var jattetrevlig och jag sa till T att hon har bra smak pa kompisar eftersom jag bara traffat tva och de varit supertrevliga bada tva. Hon berattade att den har killen var skadespelare och regissor och jag sa bara aha, kul. Jag menar, jag har varit i LA och dar ar alla skadisar...

Vi hade i alla fall en superkul kvall och vid ett tillfalle nar jag kom ut fran toan lekte K och T framfor spegeln ute i baren, de "gick ned for trappan" och "akte hiss" och holl pa att kikna av skratt och det holl jag med pa att gora.

Nar T fick reda pa att jag varit helt ensam pa min fodelsedag sa bestamde hon att den var den har kvallen istallet och de sjong for mig och det kandes faktiskt som om det var min fodelsedag pa riktigt! Det gar faktiskt inte att beskriva den har kvallen i ord, den var helt enkelt obeskrivligt haftig och kul, vi kom sa bra overrrens allihopa. Men sen borjade det bli sent och D skulle jobba nasta dag sa vi borjade bryta upp och gick ut fran baren. Vi hade inte hunnit mer an utanfor dorren nar nagra killar stoppade D och snackade med honom, det visade sig att han ar jattestor i Australien och ar med i en TV-serie. Forst da fattade K vem han var, hon hade inte fattat det heller, de hade snackat om kampsport mest eftersom de tranar samma sport och den ar valdigt liten. Vi lat T och D ga vidare och gick sjalva och kopte en pizza slice var, men nar vi gick uppat gatan med varan pizza visade det sig att de aterigen blivit stoppade och jag delade med mig av min pizza till T medan hon vantade pa D. Sen tog jag och K en taxi hem och forundrades over vilken fantastiskt dag vi haft! Vi kom i sang sent aven denna dag.