Jaha, vi får göra om det igen

22/5 På fredagen åkte jag och Y till immigration i Rayong för att försöka ordna ett bevis på att jag har en adress i Thailand. Än så länge är min motorcykel i hans namn eftersom man måste ha en adress i Thailand för att få äga ett fordon. Det tar en stund att ta sig till immigration, ungefär en timme. Sen när vi väl kom dit så visade det sig att de inte längre kan ordna sånt där, det ändrades för bara en månad sen... Nu kommer vi inte hinna fixa det här denna gången heller, men Y är inte så bekymrad över det, den kan stå i hans namn ett tag till. Det är ju ändå han som tar ansvar för den när jag inte är i Thailand. Vi borde också ha fått de nya, riktiga nummerskyltarna till den, men de har inte kommit än och snäll som han är så tar Y hand om det och ringer de som ska ha fixat det.
På vägen tillbaka åkte vi för att hämta mina nya armband som jag köpt på köpcentret där, det ena var minimalt för kort för att gå att stänga runt min handled. Vi sa till dem att det skulle förlängas med cirka en centimeter. När vi nu kom för att hämta det så hade de förlängt det med en centimeter i diameter! Fatta hur stort det var!Jag kunde lätt dra av det över handen och jag sa att de hade gjort fel och då svarade de att det bara ingår en ändring och att jag skulle behöva betala för den här... Jag sa vänligt men bestämt att det var de som gjort fel, inte jag och att jag var en bra kund som gärna vill komma tillbaka. Då ringde dem chefen och förklarade för honom och han sa ja. Det var tur för dem, inte sjutton betalar jag för att de ska göra om när det är de som gjort fel! Vi fikade på Starbucks och delade på en banoffee pie och sen åkte vi hemåt. Vi åkte förbi en bil/buss, som  hade en annons om "Sexy Bath Show" och jag kan för mitt liv inte komma fram till vad det kan vara...
Tidigare på dagen när jag jobbade fick jag ett mail om ett sånt där arv som är bortglömt eller nåt och det var utskickat från en "law firm", vad tror ni, är det äkta? Ha ha, vilket seriöst företag skulle ha en mailadress som ser ut så? barr.franciisgilbertlawfirm@hotmail.com?  Ja, man kan ju undra hur det kan löna sig? Hur många korkade människor kan det finnas i världen? Tydligen tillräckligt många för att andra ska lägga ner jobb för att göra såna här mailutskick. Jag vet att det kanske är elakt, men ibland undrar jag om de som går på det verkligen förtjänar att behålla sina pengar? Det är annat om det är snyggt gjorda grejer, men det här och på mail dessutom?

Jag fattar inte hur jag lyckas med sånt

19/4 På söndag morgon landade jag i Madrid på vägen hem, innan vi landade serverades frukost och jag insåg att namnet på det vi försökt att förklara för hotellets personal att vi ville ha: mjölk, inte alls skiljde sig mycket från de namn vi provat med. Vi hade provat med mjölk på engelska, tyska, spanska och frågan är om vi inte provade på franska också och det spelade ingen roll hur många vi frågade, de förstod helt enkelt inte vad det var vi ville ha... Jag börjar undra om det är väldigt ovanligt att ha mjölk i kaffet i Brasilien.
Jag hade vaknat en gång under flygturen och tittat ut genom fönstret och såg så pass suddigt att jag var osäker på om det var moln eller is utanför fönstret, men jag tog en bild av det och nog ser det ut som moln snarare än is? När jag kom till flygplatsen i Madrid så körde jag på mitt 2-timmarstempo. Jag vet ungefär hur lång tid det tar för mig att göra olika saker på en flygplats och av någon jävla anledning hade jag fått för mig att jag hade två timmar på mig mellan flighterna, detta trots att jag berättat för en engelsk kvinna på hotellet dagen innan att jag hade 1½-timme...
I vilket fall så drog jag benen efter mig för att vara jag, om man inte skyndar sig så går ju tiden fortare. På vägen till gaten stannade jag på Starbucks som jag tagit mig tid att leta efter och köpte latte och en macka. Som jag sa så vet jag ungefär hur lång tid saker tar och nu började det bli dags att ta reda på vad klockan var så jag frågar en spansk man bredvid mig vad klockan är. Hans svar var att klockan var 11. Vad? sa jag, är du säker på det? Så han frågade en av killarna som jobbade på Starbucks vad klockan var och sa återigen, ja den är 11. Åhhnej! Min flight skulle ju gå klockan 11.05!
Jag började springa mot gaten med kaffet i handen och mackan under armen tryckt mot kroppen och med handväskan och datorväskan med mig trots att jag ju egentligen visste att det var försent, men tänk om de var lite sena?
Till slut hivade jag både kaffe och macka i närmaste soptunna trots att jag inte ens smakat på den och som sagt, jag var rätt säker redan då att jag gjorde det i onödan. Sen sprang jag ju mycket bättre och sprintade iväg mot gaten och planet stod inte ens kvar vid gaten trots att klockan bara var 11.10, de flesta flighter går inte ut från gaten förrän tidigast vid avgångstid, klart att jag ska med den flighten som går exakt i tid. Jag var gråtfärdig när jag fick veta att det bolaget inte hade mer än en flight per dag till Stockholm, jag hade ju redan rest rätt länge och jag ville ju inte behöva ta en extra semesterdag för att sitta och vänta på Madrids flygplats på att få åka hem. De skickade mig hela tiden vidare och sa att vid den disken skulle de kunna hjälpa mig men inte denna, vid fjärde disken kunde jag få hjälp att ta reda vilka bolag som skulle flyga till Stockholm under dagen och det bolag som skulle flyga snarast var Norwegian men de kunde ju inte garantera att de hade platser över. Nu fick jag gå ur terminalen och ta en buss till den andra, det tog 20 minuter och sen gick jag till check-in och frågade var jag kunde kolla om de hade biljetter. Som tur ar kunde jag få köpa en biljett men det kostade 3500:- enkel resa!
Min resväska visste jag ju inte var den var så jag checkade in utan bagage och några timmar senare var jag äntligen hemma. Jag trodde att min väska skulle stå och vänta på mig på Arlanda, jag vet att den egentligen inte ska gå med planet om jag inte är med eftersom det finns en risk att någon checkar in bomber och grejer och sen helt enkelt inte flyger med, men sanningen är att väskor ofta kommer bort eller går med planet i alla fall och så vidare och min tanke var att det tar tid att leta upp och få av en väska och eftersom flighten gått nästan före avgångstid så borde de inte ha hunnit ta ur den. Så var i alla fall inte fallet och jag fick gå till bagageupplysningen och killen där var riktigt dryg mot mig och sa att men det fattar du väl att den inte är med och det är inte vårat problem (Star Alliance/SAS) för du flög ju med Norwegian hit. Jag förklarade varför jag trott att väskan gått med och att jag inte vetat hur jag annars skulle göra och han hävdade återigen att jag ju valt att INTE flyga med dem så det var Norwegians ansvar. Jag sa till honom att jag visserligen missade flighten, men jag hade ju fortfarande betalat för biljetten och inte kan det vara Norwegians ansvar, de visste ju inte ens att jag hade en väska. Då började han nog inse att jag hade rätt och betedde sig trevligare och hjälpte mig att leta efter väskan och söka efter den på systemet, det visade sig att den mycket riktigt var kvar i Madrid och han skulle fixa så att den skulle komma med samma flight fast imorgon istället och jag tackade och gick ut för att åka hem med pappa som väntade på mig.
Klockan var rätt mycket när jag kom hem så jag gjorde inte så mycket innan jag gick och lade mig tidigt, jag var helt slut efter redan och stressen det inneburit att inte veta om jag skulle ta mig hem.
Jag vet att anledningen till att jag gör såna missar är för att jag är alldeles för avslappnat när jag reser och dubbelkollar inte tider och grejer, jag går på autopilot helt enkelt och hur jag än försöker så kan jag liksom inte komma på ett sätt att styra mig själv till att ha mer koll.

Jag kanske tog onödiga risker

17/4 På fredag lunchtid skulle S åka hemåt och blev hämtad av en bil han bokat vid 13. Bilen var däremot lite tidigt och det gjorde att S blev stressad trots att han bokat den 5 timmar före sin flight trots att det var mindre än 1 timme att köra till flygplatsen... Han gillar inte när någon väntar på honom, inte ens om de är tidiga. Anledningen att han skulle åka så tidigt till flygplatsen var att man ju ändå måste checka ut vid 12 och runt hotellet fanns det ju inte mycket intressant. Ett nsabbt avsked, en puss på kinden och sen var han iväg. Jag fick hjälp att ringa efter en taxi och åkte tillbaka till samma hotell som jag varit på den förra helgen, eftersom det var bra och låg bra också. Dyrt förvisso, men värt det eftersom man kände sig rätt säker även utanför. Det står en hel del poliser utmed Copacabana vilket hjälper förstås. Det finns fler kvinnliga taxichaufförer i Rio än någon annanstans jag varit i världen och den här gången var det en ganska ung tjej som körde mig. Hon tog en väldig omväg, men jag tror inte att det var för att dra ut på det, jag tror att det var för att undvika de värsta köerna och den vägen tog oss ut på de vackrare delarna av Rio, vid havet, så det var ju trevligt. Det tog någon timme ungefär att komma till hotellet och vissa saker gjorde intryck på vägen. De två runda lägenhetshusen till exempel, häftigt, men det lär ju vara rätt svårt att möblera de lägenheterna? En annan sak är att det verkar vara en tyst överenskommelse att de som kör i vänsterfilen kör så långt åt vänster som de kan och de i högerfilen kör så långt åt höger som möjligt. Det gör plats för motorcyklisterna i mitten! Många av motorcyklisterna tutar under tiden de kör genom en radda av bilar som kör långsammare än de så att alla ska veta att de kommer körande. Det verkar fungera väldigt bra. När jag kom till hotellet och checkade in visade det sig att jag fått ett nästan identiskt ru som det tidigare fast utan muffins och badtofflor i fel storlek den här gången.
Jag bestämde mig för att ta en promenad till ett köpcentrum som jag listat ut fanns på andra sidan en relativt lång biltunnel. Där skulle det finnas en Starbucks och nu var ju sista chansen att köpa city mugs som jag gör vart jag än åker, till både mig och syrran. Det var säkert inte så smart att gå ensam dit, de säger ju att man inte ska gå alls i Rio och jag valde att gå genom en lång, mörk tunnel... Det spelar nästan ingen roll hur mycket folk har skrämt mig eller hur mycket jag skrämt ut mig själv innan jag åkt så känner jag mig oftast helt säker när jag är på plats... Det är eventuellt en illusion, men det känns i alla fall bättre, så länge det inte händer något förstås. Jag slipper ju må dåligt och vara rädd så länge det fungerar. Det enda som kändes farligt var att ta sig över till rätt sida av den fyrafiliga vägen när jag hittat centrumet, det fanns inget övergångsställe, refug eller annat. Slutligen sprang jag helt enkelt över när det blev en minimal lucka mellan bilarna! När jag kommit till mitten hittade jag i alla fall en gångtunnel som ledde under de sista fyra filerna fram till centrumet så jag slapp att göra ett chicken race över igen. När jag kommit in så hittade jag en interaktiv informationsskylt och hittade snabbt Starbucks, det var tur att jag kollade för det låg på tredje våningen och det var rätt stora våningar också. Väl där hittade jag alla muggarna och jag köpte både Brasilien-mugg och Rio-mugg åt både mig och syrran, de är både dyra och tunga, men jag samlar på dem och nu gör ju syrran det också eftersom jag alltid köper dem till henne.
Jag gick förbi en guldaffär där de hade lite smycken med stjärnor i fönstret, bland annat en ring som jag gillade och priserna var ok.
Efter att ha fått ta plats vid ett bord därinne och blivit erbjuden något att dricka så fick jag titta närmare på flera av smyckena och prova ringarna. Den lite äldre damen som hjälpte mig var väldigt trevlig och jag gick därifrån med den ringen jag sett i fönstret, den var inte heller jättedyr, den var av guld och det fanns förvisso diamanter på stjärnan, men de är så små att det inte går att se dem. Med lie vilja kan man se att den gnistrar lite i alla fall. Efter det tog jag en taxi tillbaka till hotellet för klockan började bli rätt sent och jag vågade inte gå runt i centrumet för länge eftersom det lätt blir så att jag handlar för mycket.
Jag orkade inte engagera mig i middag så det slutade med att jag gick upp på taket på hotellet för att se hur poolområdet såg ut och det visade sig att baren där kunde erbjuda både dricka och mat, så jag som inte var särskilt hungrig efter Starbucks beställde en tomatsoppa med bröd vid sidan och en cola. Soppan var överraskande god och jag var väldigt nöjd när jag tog en tidig kväll efter att jag suttit en stund på balkongen med den fina utsikten över stranden och Jesus-statyn.

Seriös shopping gjord

12/1 På måndagen skulle jag på återbesök hos läkaren på sjukhuset i Rayong. Eftersom jag inte kan köra moppen så långt så hade jag letat efter sätt att ta mig dit. Yoyo var redan bokad den dagen så jag frågade Å om hon kunde skjutsa mig och dessutom hänga med och handla på Leamthong köpcentrum. Eftersom hon inte jobbar vanliga tider, eftersom hon är sångerska så gick det alldeles utmärkt för henne och gjorde att hon tog sig ut ur huset också. Hon är ganska mycket hemma, ensam.

Att komma in till läkaren gick rätt fort och sen var det bara blodtryck och lite frågor som också gick rätt snabbt. Sen fick vi vänta en stund på att betala och det skulle ta ännu längre tid om de skulle ta kontakt med försäkringsbolaget för att de skulle betala, så jag bestämde mig för att betala själv och se om jag kunde få tillbaka det av försäkringen senare. Det kostade runt 1400:- så det är ju värt att skicka in de kvittona. Där man betalar och får ut de föreskrivna medicinerna har som många andra Thailändska inrättningar väldigt förvirrande skyltar på engelska. I det här fallet stod det att man skulle säga till om man väntat längre än 15 minuter, på en skylt precis ovanför stod det att man skulle säga till om man väntat mer än 20 minuter..
När vi var klara på sjukhuset skulle Å leta rätt på en tjej hon anlitat för att sy om hennes kläder och vi åkte fram och tillbaka utefter en väg i närheten av sjukhuset ett par gånger och försökte hitta hennes butik. Det var många skräddare som hade butiker där. Slutligen gav Å upp och sa att vi bara skulle gå in i den närmaste och kan ni tro, det var rätt butik! När hon såg tjejen därinne så insåg hon att det var samma tjej som hjälpt henne ett par år tidigare. Jag hittade en galaklänning i klarblått som jag gillade och frågade om jag kunde få prova den. Tjejen såg livrädd ut och verkade rädd att jag skulle spränga den. Jag bedyrade att jag inte skulle försöka stänga den och då fick jag prova. Jag inser inte och ser inte hur smal min midja är och det visade sig att jag kom i klänningen och faktiskt kunde stänga den över midjan och magen, men sen var det stopp! Över bysten var glappet nästan halva min framsida och halva min baksida av kroppen om ni förstår vad jag menar? I alla fall så insåg vi ju att den inte skulle funka hur mycket vi än ändrade den. Men hon sa att hon kunde sy en ny likadan åt mig på en månad. Men sen när hon fick veta att jag ska åka hem nästa lördag så sa hon att hon skulle försöka få den klar till dess. För det ville hon ha 3500 baht vilket är mycket i baht, men rätt rimligt i kronor, c:a 875:-. Hon ville ha 2000 baht i förskott och sen skulle jag betala resten vid hämtning. Hon sa också att jag skulle behöva vänta en timme vid hämtning för att hon skulle kunna slutföra arbetet efter att jag provat den.
Vi beställde den, fick ett kvitto och ett telefonnummer att ringa innan jag kom och hämtade den och sen åkte vi till Laemthong. Eftersom Å vet att jag älskar Starbucks så gick vi dit först och tog en kaffe och jag och Å delade på en red velvet cake. Den var mycket godare än jag förväntat mig faktiskt. Hon har en egen chaufför som är en kusin till henne och de jobbar också med musik tillsammans och han hängde också på och shoppade. Vi gick förbi en djuraffär och de hade såna där hundgodis som är bra för tänderna och som Turre faktiskt äter, så jag köpte en packe av några olika sorter för att ta hem till honom eftersom de var betydligt billigare i Thailand.
Två sjuka saker jag reagerade på var att de säljer parfym till husdjur och att de säljer små igelkottsbebisar...
Jag kan tänka mig att det är lockande att köpa en liten igelkott, de är ju så söta och om man inte vet att de inte mår bra av att vara i fångenskap så ser man ju inget fel i det. Thailand är ju inte riktigt som Sverige när det gäller djurhållning. I Sverige är det ju olagligt att hålla ett vilt djur i fångenskap ens under en begränsad tid för att göra dem friska om de är sjuka.
Vi gick förbi ett bageri i centrumet och vissa av sakerna de säljer där ser minst sagt udda ut i mina ögon. Som brödbitarna som ser ut att ha hår på sig, eller jordgubbsbakelserna som ser lite lustiga ut.
Innan vi åkte hem gick vi för att äta en tidig middag på Fuji, en japansk restaurang. I centrumet har bara större restauranger råd att hyra in sig, så det är bara större kedjor som finns där och maten är minst sagt dålig. Men just på Fuji så serverar de också sushi och den är av värdsklass! Jag vill alltså äta där och de andra gillar också det, så det var givet. Det är ju väldigt dyrt att äta där, men faktiskt värt det. När vi gick därifrån snubblade vi över en diamantaffär som hade ett halsband med stjärnor och tillhörande örhängen. Plötsligt hade jag lagt handpenning på dem och sa att jag skulle komma förbi med resten av pengarna innan jag åkte hem. Det var mycket pengar! Även med svenska mått mätt. Men eftersom "diamonds are a girls best friend" och jag faktiskt har råd att unna mig själv det, så köpte jag dem alltså. Dessutom går de ju att sälja vidare om det blir knappt om pengar. Jag ska värdera dem när jag kommer hem så att jag vet vad de är värda och sen också försäkra dem.
Å och hennes chaufför var helt till sig och tyckte att det var jättekul att jag bestämde mig för att köpa dem. Själva köpte de väskor som var lagom till att resa med, eftersom de ofta är borta över en helg eller några dagar för att uppträda. Det var riktigt häftiga färger på dem.
Vi kom inte hem förrän sent, runt 21, så jag stannade hemma på kvällen, men jag var nöjd och glad med min dag.

Starbucks har bra idéer ibland

8/4 Tisdagen gick som på räls, vi fick ett par killar på utbildning till oss. De ska lära sig hur den nya flotten ska servas och packas så att de kan fixa det när det är dags. Jag och kollegan M tog ut dem på lunch för att de skulle känna sig välkomna och för att vi skulle få lära känna dem lite.
På eftermiddagen åt jag resterna av mitt mellanmål som jag egentligen gjort till dagen innan. Det är en kall gröt som jag gör efter en idé från Starbucks. Jag tar ett halvt, rivet äpple, två nävar havregryn och 2-3 rågade matskedar turkisk yoghurt. Ett par droppar honung till det och sen rör man ihop det och låter det stå över natten i kylskåp. Sen lägger man lite bär ovanpå och äter som mellanmål. Den här hade vätskat sig så den såg inte så smaklig ut längre, det ser kanske ut som om den redan varit äten en gång tidigare? Men gott är det och godast är det förstås med färska bär. Jag fick ett tips av kompisen L på Facebook att jag skulle ta vaniljsocker istället för honung, det ska jag testa imorgon.

Jag är tydligen VIP

25/2 På tisdagen hade jag en massa ärenden jag behövde göra i stan. Bland annat skulle jag lämna in hela familjens klockor på service. När jag hittade urmakaren sa de att jag kunde hämta klockorna om ett par timmar om jag ville, så jag lämnade dem där och tog en promenad och gjorde mina andra ärenden. Jag tog också chansen att ta en promenad till Centralen för att köpa en sojalatte på Starbucks. Det är första gången jag har varit på Starbucks i Stockholm.
Jag hade också frågat urmakaren om nya armband till klockorna och både klockorna och armbanden är väldigt dyra så de gjorde en stor grej av alltihopa och behandlade mig som någon slags prinsessa. Däremot så hade de inte armband på plats i den butiken så jag fick ta en promenad till en annan butik för att ta mig en titt på dem. När jag bestämde mig för att köpa 5 armband så fixade de så att tillverkaren levererade dem till butiken och så monterades de på plats. Men innan de levererades hade jag någon timme på mig, så då mötte jag och B upp för en fika innan han åker tillbaka till Malta igen. Lagom tills jag behövde gå tillbaka till urmakaren skulle B ha ett möte, så det passade bra.
Även tillverkaren behandlade mig som om jag var kunglig och satt kvar i butiken och höll mig sällskap under tiden urmakaren bytte våra armband och sen kunde jag äntligen åka hemåt!
Det hade varit en lång dag.

Surt att bli lurad när man inte ens blivit lurad

8/11 Jag på fredag morgon vaknade vi i Dubai. Vi hade bestämt att vi skulle till världsberömda Dubai Mall denna dag. Det är världens största köpcentrum så det här skulle bli spännande. Det visade sig däremot att ryktet vi hört om en inomhusbacke för skidåkning handlade om ett annat köpcentrum i Dubai. Det fanns däremot ett vattenfall, ett akvarium stort nog att dyka i och en isrink.
För övrigt kändes det inte alls särskilt märkvärdigt eller häftigt och affärerna var desamma som i de flesta köpcentrum förutom att lite fler var av dyr, fin karaktär. Inget som intresserar mig alltså. Syrran och australienska K skulle däremot ha gått i spinn av Miss Kitty Affären vi hittade.
När vi satte och och tog en kaffe och bulle på Starbucks så tittade jag in en stund på Facebook eftersom de hade fri wifi. Just då kommenterade brorsan en kompis status, det visade sig att den kompisen var i Dubai mall just då och satt på Starbucks... Jag ställde mig snabbt upp och scannade av omgivningen men såg honom inte. Han syns rätt bra så om jag inte såg honom kanske det finns ett till Starbucks inne på Dubai Mall. Men ändå, vilken grej!
Vi tog oss en promenad ut när vi kände oss ganska möra och klara med köpcentret och timade det perfekt. Det var en massa folk utanför dörren och på väg ut och vi funderade förstås på varför?
Det visade sig vara dags för kvällens första vattenfontänspel. Det görs med musik och var rätt häftigt och vi gick så pass långt från entrén att vi kunde sitta ned på kajkanten utan att trängas med en massa andra och vi satt på första parkett.
När det kändes som om showen började gå mot sitt slut började vi att tränga oss tillbaka mot ingången igen och följde med möda skyltarna mot taxiupphämtningen. Den var långt ner i källaren, men det är enda stället för det är tillåtet för taxi att plocka upp passagerare, så det är bara att ta sig dit på sina ömma fötter.
Vi stod i en kort kö och folk blev upplockade vartefter. När det var vår tur pekade taxivärden på en svart Lexus som stod i en annan del av garaget. Jag skakade på huvudet och sa att vi ville ha en vanlig standardtaxi. Han insisterade på att det var samma pris och att de körde på taxameter och jagade iväg oss mot Lexusen. Jag var skeptisk men tyckte att jag varit passande misstänksam, men mycket riktigt. När vi var framme vid hotellet hade det kostat tre gånger mer än en vanlig taxi!
Så jävla fräckt när jag inte ens lät mig luras, han svarar mig alltså med en ren lögn! Jag är säkert inte särskilt originell när jag säger att något av det värsta jag vet är att bli lurad. Det är nästan ännu värre när man inte ens varit naiv och blivit lurad men ändå har blivit det. Surt som fan till och med...
Vi gick upp på rummet med de få saker vi handlat och sen gick vi utefter gatan för att hitta någonstans att äta. Vi var rätt överens om att Pizza Hut var ett bra val just idag och det var vi inte ensamma om, de flesta restauranger vi gick förbi var ganska tomma, men Pizza Hut var så gott som fullsatt. Jag och L delade på en pizza och eftersom jag bara fick i mig en slice så blev det en hel del över. Vi bad om doggy bag och eftersom även V hade över så var vi smarta nog att lägga hennes bitar och mina i samma låda eftersom vi delade rum. L fick en egen låda. S hade som vanligt inga rester, hans tallrik var länsad.
Bakom V och S satt en familj med två lite äldre barn, det ena barnet, en ung tonåring stank så att vi höll på att storkna allihopa, men värst var det förstås för S och V som satt närmast honom. Hur kan man ens lyckas lukta så illa? Jag tror inte att jag skulle lyckas ens om jag försökte.
Vi gick tillbaka till hotellet och lämnade av L och S och sen gick jag och V till en liten butik i närheten för att vi var lite nyfikna på vad de har i sina kryddhyllor och sånt. Vi handlade aldrig något, men det var intressant att se vad de hade. Mycket sånt som vi svenskar sällan använder för att det tar för lång tid att tillaga eller för att vi helt enkelt inte ens vet hur det ska användas.
Sen gick vi och lade oss, vi var slut båda två.

Oss skrämmer ni inte

26/10 På lördagen gick vi omkring lite på måfå i Bangkok. Ungarna tyckte att det både var för varmt, för ljust och för skitigt. Vi gick till MBK Center och jag och V fixade våra naglar på en salong där. Under tiden gick S och L runt och tittade lite i centrumet. När vi började bli lite trötta i fötterna tog vi en kaffe på Starbucks. Anledningen att gå till Starbucks utomlands är inte bara den jämna kvalitén på kaffet (man vet precis vad man får) utan också att man får gratis Wifi. Nu har de av någon anledning tagit bort det fria wifin i Starbucks på MBK Centre... Surt tycker jag.
När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen var vi trötta och slitna och tog det lugnt ett tag, jag somnade någon halvtimme på sängen.
Alla var egentligen för trötta för att göra något alls på kvällen men jag jagade ut ungarna i Bangkoknatten för att äta middag. Vi kom inte särskilt långt alls, ungefär 200 meter kanske, sen hittade vi Hard Rock Café och eftersom V är lite feg då det gäller mat så valde vi att äta där så att hon får en mjukstart i Thailand.
Vi satte oss ute på balkongen och satt ifred och bekvämt och livemusiken var inte för hög där ute. dessvärre var det drivvis med myggor... Vi tyckte att vi märkte av dem när vi satt där i ett par timmar, men jävlar vad vi märkte det de följande dagarna när vi hade stora myggbett över hela benen!
Vi hade i alla fall en trevlig kväll och maten och personalen på Hard Rock var bra och trevlig.
När vi gick tillbaka till hotellet senare på kvällen så gick vi en genväg genom en bakgata. Tydligen var det precis råttmatningstid, det vill säga den tiden alla ställde ut soporna för upphämtning.
Precis där vi skulle igenom var det därför en hel flock råttor och jag överdriver inte, det var mellan 40 och 50 stycken inom synhåll. Jag gick först och efter mig gick ungarna på rad. Jag var tvungen att stampa med fötterna för att råttorna ens skulle flytta sig ur vägen och så gick vi bara.
Jag var inte så förvånad över att L och S gick efter mig utan att blinka, men V gjorde det också! Nu snackar vi om en tjej som är rädd för de flesta djur utom hundar och hästar, hon är till och med rädd för katter! När vi kom ut på andra sidan genvägen så sa V något och jag vände mig om och hon sa bara full av respekt: Ni är verkligen inte rädda för någonting!
Men sen insåg hon att hon också tagit sig igenom flocken utan en min och sa att det nog var för att hon blev så överväldigad och chockad och bara följde efter mig.
Inte mindre imponerande för det tycker jag!

Vad var det som skulle vara så bra med dem då?

24/10 På torsdagen blev jag upphämtad hemma av V och hennes farfar för skjuts till Arlanda. På flygplatsen mötte vi upp med L och S. Alla var mycket förväntansfulla men det kändes också lite overkligt att vi faktiskt var på väg. Fast det visade sig vara ganska overkligt också för flighten blev väldigt försenad. Alla som hört att vi bokat med Emirates har nästan applåderat och sagt att de är böst av alla bolag, även om du åker ekonomiklass. V hade inget annan val än att köpa Businessklassbiljett till Dubai och Thailand, men hon fick ekonomiklassbiljett på hemvägen. Vi andra tre blev dessutom ut splittrade på planet. Jag och S satt tillsamman men L satt en bra bit ifrån oss och V som sagt i en hel annan del av planet. Efter drygt 1 timmes väntan, sittande i ett trångt flygplan utan att komma någon vart så möttes jag och V vid toaletterna och pratade en stund, men då blev vi tillbakachasade till våra säten för att nu skulle vi minann lyfta inom 5 minuter. Jag sa att jag ville gå på toa först men se det fanns det ingen tid med, stewarden var rätt otrevlig om det också och ingen information om vad vi väntade på kom från cockpit. Efter att ha suttit i sätet en stund till så gick jag till toan i alla fall och fick en utskällning av stewarden för att vi skulle åka nu. Det fanns förstås mer än nog med tid för mig att gå på toa och dessutom sitta och vänta ett tag till. Slutligen efter 2 timmars försening fick vi slutligen lyfta, det visade sig att vi behövt byta ett däck, det kunde de ju ha informerat om och de borde kunna gissa att det skulle ta tid och låtit oss sitta i gaten istället för inträngda på ett flygplan som vi ändå skulle få sitta på så länge...
De här ungarna är verkligen tre av de bästa i världen och de är så lätta att hänga med, det kräver ingen insats eller energi att göra det, man bara är liksom.
Runt 7-8 timmar senare landade vi i Dubai och var runt 1½ timme sena dit, men det var ändå drygt 3§ timme att vänta till nästa flight så det var gott om tid.
Vi gick till Starbucks för att ta en kaffe och något att äta och det tog ett tag att hitta V eftersom hon hade fått gå genom någon slags VIP-ingång och kommit till en annan del av terminalen.
Sen gick vi till nästa flight coh vi såg verkligen inte fram emot att flyga ännu en flight med Emirates...