Jag fattar inte hur jag lyckas med sånt

19/4 På söndag morgon landade jag i Madrid på vägen hem, innan vi landade serverades frukost och jag insåg att namnet på det vi försökt att förklara för hotellets personal att vi ville ha: mjölk, inte alls skiljde sig mycket från de namn vi provat med. Vi hade provat med mjölk på engelska, tyska, spanska och frågan är om vi inte provade på franska också och det spelade ingen roll hur många vi frågade, de förstod helt enkelt inte vad det var vi ville ha... Jag börjar undra om det är väldigt ovanligt att ha mjölk i kaffet i Brasilien.
Jag hade vaknat en gång under flygturen och tittat ut genom fönstret och såg så pass suddigt att jag var osäker på om det var moln eller is utanför fönstret, men jag tog en bild av det och nog ser det ut som moln snarare än is? När jag kom till flygplatsen i Madrid så körde jag på mitt 2-timmarstempo. Jag vet ungefär hur lång tid det tar för mig att göra olika saker på en flygplats och av någon jävla anledning hade jag fått för mig att jag hade två timmar på mig mellan flighterna, detta trots att jag berättat för en engelsk kvinna på hotellet dagen innan att jag hade 1½-timme...
I vilket fall så drog jag benen efter mig för att vara jag, om man inte skyndar sig så går ju tiden fortare. På vägen till gaten stannade jag på Starbucks som jag tagit mig tid att leta efter och köpte latte och en macka. Som jag sa så vet jag ungefär hur lång tid saker tar och nu började det bli dags att ta reda på vad klockan var så jag frågar en spansk man bredvid mig vad klockan är. Hans svar var att klockan var 11. Vad? sa jag, är du säker på det? Så han frågade en av killarna som jobbade på Starbucks vad klockan var och sa återigen, ja den är 11. Åhhnej! Min flight skulle ju gå klockan 11.05!
Jag började springa mot gaten med kaffet i handen och mackan under armen tryckt mot kroppen och med handväskan och datorväskan med mig trots att jag ju egentligen visste att det var försent, men tänk om de var lite sena?
Till slut hivade jag både kaffe och macka i närmaste soptunna trots att jag inte ens smakat på den och som sagt, jag var rätt säker redan då att jag gjorde det i onödan. Sen sprang jag ju mycket bättre och sprintade iväg mot gaten och planet stod inte ens kvar vid gaten trots att klockan bara var 11.10, de flesta flighter går inte ut från gaten förrän tidigast vid avgångstid, klart att jag ska med den flighten som går exakt i tid. Jag var gråtfärdig när jag fick veta att det bolaget inte hade mer än en flight per dag till Stockholm, jag hade ju redan rest rätt länge och jag ville ju inte behöva ta en extra semesterdag för att sitta och vänta på Madrids flygplats på att få åka hem. De skickade mig hela tiden vidare och sa att vid den disken skulle de kunna hjälpa mig men inte denna, vid fjärde disken kunde jag få hjälp att ta reda vilka bolag som skulle flyga till Stockholm under dagen och det bolag som skulle flyga snarast var Norwegian men de kunde ju inte garantera att de hade platser över. Nu fick jag gå ur terminalen och ta en buss till den andra, det tog 20 minuter och sen gick jag till check-in och frågade var jag kunde kolla om de hade biljetter. Som tur ar kunde jag få köpa en biljett men det kostade 3500:- enkel resa!
Min resväska visste jag ju inte var den var så jag checkade in utan bagage och några timmar senare var jag äntligen hemma. Jag trodde att min väska skulle stå och vänta på mig på Arlanda, jag vet att den egentligen inte ska gå med planet om jag inte är med eftersom det finns en risk att någon checkar in bomber och grejer och sen helt enkelt inte flyger med, men sanningen är att väskor ofta kommer bort eller går med planet i alla fall och så vidare och min tanke var att det tar tid att leta upp och få av en väska och eftersom flighten gått nästan före avgångstid så borde de inte ha hunnit ta ur den. Så var i alla fall inte fallet och jag fick gå till bagageupplysningen och killen där var riktigt dryg mot mig och sa att men det fattar du väl att den inte är med och det är inte vårat problem (Star Alliance/SAS) för du flög ju med Norwegian hit. Jag förklarade varför jag trott att väskan gått med och att jag inte vetat hur jag annars skulle göra och han hävdade återigen att jag ju valt att INTE flyga med dem så det var Norwegians ansvar. Jag sa till honom att jag visserligen missade flighten, men jag hade ju fortfarande betalat för biljetten och inte kan det vara Norwegians ansvar, de visste ju inte ens att jag hade en väska. Då började han nog inse att jag hade rätt och betedde sig trevligare och hjälpte mig att leta efter väskan och söka efter den på systemet, det visade sig att den mycket riktigt var kvar i Madrid och han skulle fixa så att den skulle komma med samma flight fast imorgon istället och jag tackade och gick ut för att åka hem med pappa som väntade på mig.
Klockan var rätt mycket när jag kom hem så jag gjorde inte så mycket innan jag gick och lade mig tidigt, jag var helt slut efter redan och stressen det inneburit att inte veta om jag skulle ta mig hem.
Jag vet att anledningen till att jag gör såna missar är för att jag är alldeles för avslappnat när jag reser och dubbelkollar inte tider och grejer, jag går på autopilot helt enkelt och hur jag än försöker så kan jag liksom inte komma på ett sätt att styra mig själv till att ha mer koll.

Vi får se om de är bra eller inte

17/4 På torsdagen var jag hos naprapaten på morgonen. Jag mår ju alltid bättre när jag varit och fixat till nacken hos honom och det är så mycket bättre när jag är borta om jag fixat det innan jag åker. Han började jobba klockan 7 på morgonen bara för min skull, för han hade egentligen helt fullt schema!
På eftermiddagen åkte jag till Arlanda för att åka till Thailand. För första gången någonsin hade jag bokat in mig på Norwegian för en långflygning. Jag hade betalat extra för bagage och mat så särskilt mycket billigare blev det ju inte och då finns egentligen ingen anledning att flyga med dem... Men nu ska jag prova i alla fall det skiljde nog ändå 500:- eller något sådant.
En av skillnaderna var att de annonserade att man skulle gå till gaten drygt 1½ timme före avgång. De flesta andra gör det 30-60 minuter före avgång. Det är ju så långrandigt att sitta i gaten och irritera sig på alla högljudda människor som tycks resa någon gång om året och gör allt med resandet till en stor upplevelse och till hårt jobb för mig som medpassagerare.
Jag hade gjort missen att beställa laktosfri mat på resan. De flesta bolag ger en då helt enkelt kokt potatis, kokt fisk och kokta grönsaker, allt helt utan varken kryddor eller sås...
Det skulle ju vara väldigt enkelt att göra en tomatsås istället eller något mer spännande i alla fall. Jag tog olivoljan man fick till salladen och hällde den över maten och så öste jag på saltet och pepparen man fick med besticken, ändå var maten supertråkig. Nästa gång tar jag med mig laktras istället. Anledningen till att jag överhuvudtaget bad om laktosfritt är att man ofta får bara laktosprodukter till frukost på långflygningar. Yoghurt, mjölk, ost och så vidare, det blir för mycket för mig om jag inte har laktraskapslar med mig.

Är luften tunnare?

13/4 På lördagen kom en bokad taxi och hämtade mig vid strax före 5 på morgonen, flighten till Alicante skulle gå 7.05, löjligt tidigt enligt mig. Efter att ha checkat in och lämnat in väskan tog jag mitt handbagage som jag stuvat in i handväskan och gick till loungen och åt frukost och svarade på några jobbmail.

Planet som var en Norwegian flight gick iväg i tid och allt verkade bra tills vi kom upp i marchhöjd då började jag få svårt att andas. Ingen annan verkade besvärad så jag började undra varför just jag reagerade på det sättet. Efter att ha frågat kabinpersonalen om kabintrycket är lägre i deras plan än andras och fått svaret att modellen på flygplanet styr sånt, inte bolaget, såfick jag en flaska vatten helt gratis och sen en mugg varmt te också för att om möjligt vidga luftrören. De var väldigt vänliga och verkade genutint rby sig om hur jag mådde och de tar ju noralt betalt för minsta lilla men de björd som sagt på både vatten och te för att hjälpa mig att om möjligt må bättre. Det kändes mer som ångest och stress än som något farligt och det var obehagligt men jag trodde ju inte att det skulle hända nåt egentligen. Jag funderade på om det var på grund av mina dåliga blodvärden som jag hade svårt att syresätta mig och det har jag fått bekräftelse på senare. Jag försökte sova för att glömma bort obehaget men så fort jag slumrade till så vaknade jag med ett ryck och ännu mer andningssvårigheter. När man mår så dåligt är 4 timmar en väldigt lång flight men slutligen tog den slut och vi landade i Alicante, Spanien. När vi landade fortsatte eländet, min telefon ville inte starta om och bagaget dröjde en hel halvtimme att få tillbaka. Jag var matt och trött och var tvungen att sätta mig så fort tillfälle gavs och min inflammation i såret kändes mer än tidigare trots att jag gick på antibiotika. När jag äntligen kom ut i ankomsthallen tittade jag utan särskilt mycket hopp efter G som sagt att han kanske skulle vänta på mig på flygplatsen om hans flight var sen och min i tid. Men jag hann inte mer än ut i hallen förrän jag såg först honom och sen också R och S, de hade alla väntat på mig. S hade ringt flera gånger men insett att det ju inte gick att få tag i mig på telefonen, men de hade väntat en stund till. S hade flygit in till flygplatsen redan klockan 9-9.30 på morgonen och väntat på oss andra till 13 när jag slutligen dök upp.
När vi kommit till hotellet och checkat in så mötte vi upp med resten av styrelsen och började dagen med en enkel lunch nere i marinan, vi njöt av värmen och solen, de andra är ju Britter så de är ju inte heller särskilt bortskämda med värme.
Efter lunchen satte vi igång med jobbet och framåt kvällen bytte vi om och gick ut för att äta.
Vi åt återigen nere vid marinan vilket de gjorde för min skull eftersom det verkligen var precis utanför dörren och min kirurg sagt att jag inte skulle gå i onödan. Middagen var trevlig men maten var ingen höjdare alls, men det var trevligt att träffa alla igen, det blir alltid lite informella möten äver middagen också, alla har en massa ideéer om hur vi ska gå vidare och utveckla oss och föreningen och jag S som är sekreterare och C, vår ordförande blev sittande i lobbyn på hotellet när vi ursäktat oss för att gå och lägga oss lite tidigt och sen fastnade i en diskussion om hur vi ska förbättra saker och ting, jag kom inte i säng förrän vid 1-1.30 trots allt och jag var helt slut.