Det hjälper att ha larviga, busiga vänner

18/1 På lördagen var det dags för 40-årsfest hos S. Jag och syrran hade bestämt att vi skulle åka i olika bilar så att ingen skulle behöva vänta på den andra eller behöva åka hem tidigare än den ville.
Jag var i tid egentligen, men GPS:en ledde mig in på en väg där det var en bom i vägen och sen var jag tvungen att gissa mig fram till rätt väg runt hela villaområdet och jag hittar verkligen inte i Västerhaninge, så det tog tid och jag blev sen i slutänden. Eller, egentligen var jag inte alls i tid, jag hade nämligen tagit fel på en hel timme och var tidig enligt min beräkning, men blev nästan hela den timmen sen eftersom festen faktiskt började en hel timme tidigare än jag trott. Jag hade dubbelkollat med syrran och fått reda på det, men då var det försent att skynda på helt enkelt. Jag kom in genom dörren på festlokalen precis när S ställde sig upp och hälsade alla välkomna, så det gick bra ändå.
Många av våra vänner var där och även de andra som S känner är bra och roliga människor så det är alltid bra och lätt stämning och alla pratar med alla oavsett om de känner varandra eller inte.

Jag var i rätt dålig dagsform med värk och deppig, så jag var nog inte världens bästa gäst eller sällskap, jag som ofta är the "life of the party" såg nog ganska tjurig och låg ut, men jag gjorde mitt bästa, det är svårt att bortse från att man är deppig, men goda vänner som busar och larvar sig hjälper definitivt!
Det hölls en del tal och det var en massa skumma anekdoter som fick folk att gapskratta, allt från tumlade fåglar till uppsvullna hamstrar. Syrran hade använt sina och mina bilder på S från de senaste 20 åren och gjort ett bildspel som hon kommenterade under visningen. Som kronan på verket var min bild från i höstas när vi delade rum på hotellet och jag vaknade till en närbild av hans nakna rumpa vid 4-tiden på morgonen...
S och hans fru A hade tränats av sina vänner Jonathan och Oksana för att göra en födelsdagsdans, de körde på Dirty Dancing-tema och gjorde det som vanligt mycket bra.
Senare på kvällen fick även vi andra en chans att testa några steg då Jonathan och Oksana körde en liten workshop för oss allihopa. Det var kul och tog slut alldeles för fort.
Jag stannade längre än vad jag trott att jag skulle göra med tanke på dagsformen och skjutsade hem kompisen Å till Bromma på vägen hem. Sen hämtade jag Turre hos mamma och pappa och så åkte jag raka vägen hem och sov.

Vad var det som skulle vara så bra med dem då?

24/10 På torsdagen blev jag upphämtad hemma av V och hennes farfar för skjuts till Arlanda. På flygplatsen mötte vi upp med L och S. Alla var mycket förväntansfulla men det kändes också lite overkligt att vi faktiskt var på väg. Fast det visade sig vara ganska overkligt också för flighten blev väldigt försenad. Alla som hört att vi bokat med Emirates har nästan applåderat och sagt att de är böst av alla bolag, även om du åker ekonomiklass. V hade inget annan val än att köpa Businessklassbiljett till Dubai och Thailand, men hon fick ekonomiklassbiljett på hemvägen. Vi andra tre blev dessutom ut splittrade på planet. Jag och S satt tillsamman men L satt en bra bit ifrån oss och V som sagt i en hel annan del av planet. Efter drygt 1 timmes väntan, sittande i ett trångt flygplan utan att komma någon vart så möttes jag och V vid toaletterna och pratade en stund, men då blev vi tillbakachasade till våra säten för att nu skulle vi minann lyfta inom 5 minuter. Jag sa att jag ville gå på toa först men se det fanns det ingen tid med, stewarden var rätt otrevlig om det också och ingen information om vad vi väntade på kom från cockpit. Efter att ha suttit i sätet en stund till så gick jag till toan i alla fall och fick en utskällning av stewarden för att vi skulle åka nu. Det fanns förstås mer än nog med tid för mig att gå på toa och dessutom sitta och vänta ett tag till. Slutligen efter 2 timmars försening fick vi slutligen lyfta, det visade sig att vi behövt byta ett däck, det kunde de ju ha informerat om och de borde kunna gissa att det skulle ta tid och låtit oss sitta i gaten istället för inträngda på ett flygplan som vi ändå skulle få sitta på så länge...
De här ungarna är verkligen tre av de bästa i världen och de är så lätta att hänga med, det kräver ingen insats eller energi att göra det, man bara är liksom.
Runt 7-8 timmar senare landade vi i Dubai och var runt 1½ timme sena dit, men det var ändå drygt 3§ timme att vänta till nästa flight så det var gott om tid.
Vi gick till Starbucks för att ta en kaffe och något att äta och det tog ett tag att hitta V eftersom hon hade fått gå genom någon slags VIP-ingång och kommit till en annan del av terminalen.
Sen gick vi till nästa flight coh vi såg verkligen inte fram emot att flyga ännu en flight med Emirates...

Stjärnor som äter

7/2 På tisdagen vaknade jag till en vacker utsikt som inte hade synts så mycket i mörkret men hann inte mycket mer än att ta en bild och äta frukost innan vi åter satt i en taxi, den här gången på väg till vårt första möte för veckan. Resan tog ungefär 20 minuter och vi blev väl mottagna och sen hade vi ett väldigt långt men också väldigt bra möte med leverantören och sen fick vi en rundvisning i deras fabrik.
Vi kom inte därifrån förrän på eftermiddagen och blev körda direkt till stationen av J som är vår kontakt på det företaget. Sen hoppade vi på ett nytt tåg, den här gången mot Liverpool. Efter att ha släpat omkring våra väskor i två dagar var vi rätt glada att sätta oss ned och veta att vi skulle få sitta där ett tag. Vi hade redan frusit i ett helt dygn, det är visserligen lite varmare på öarna, men de värmer ju inte upp inomhus ordentligt så man blir ju aldrig riktigt varm. Nu var våra fötter till och med bortdomnade...
Men redan vid första stoppet stod vi still oroväckande länge och slutligen fick vi gå av tåget som tydligen hade gått sönder. Vi väntade en stund och fick ta ett nytt tåg, jag insåg ju att vi skulle få en längre resa än vanligt och när jag skulle leta efter en soptunna på perrongen så hittade jag en kiosk och köpte en liten påse chips åt oss var, sen fick jag springa för att hjälpa D med väskorna så att vi skulle hinna få sittplatser den här gången. Sen var vi åter på väg, men den här gången i ett iskallt tåg där det drog i fönstrena. När det tunnades ut lite i tåget tog vi platser med ett bord emellan och sen tog vi fram alla mappar och datorn och satte igång att jobba lite och planera veckan.
Jag försökte ringa till hotellet för att se vilken av Liverpoolstationerna som var bäst att gå av på, men jag väntade och väntade och ingen svarade, till slut blev jag bortkopplad. Jag ringde tre gånger och detsamma hände varje gång.
Slutligen var vi framme vid Liverpool south och gick av där. När vi kom till spärren hittade vi en katt som uppenbarligen bor där, han hade en egen plats och till och med en värmelampa. Det såg så trevligt ut. När jag fotade katten kom en av spärrvakterna och vi frågade honom om var vi kunde ta en taxi, så han ringde en åt oss.
Vi var inte framme på hotellet (Jurys Inn) förrän 21 på kvällen och vi checkade bara in och sen gick vi för att äta.
Hotellet var inte särskilt trevligt och de verkar driva det med minimal personal och de verkade inte särskilt engagerade. Den enda fördelen med hotellet är läget det ligger vid Albert Dock, det vill säga vid hamnen och precis bredvid en stor arena och ett liknade pariserhjul som i London.
Jag hade pratat med min kompis D när vi satt på tåget och hon bor i Liverpool och jobbar faktiskt på det företag vi var där för att träffa och hon rekommenderade en restaurang som hette Gusto och den låg runt hörnet från hotellet. Vi gick dit och det såg väldigt trevligt ut och personalen var glad och serviceinriktad. Uppe vid taket satt bilder på gamla filmstjärnor som åt mat, det var en kul idé tycker jag.
Jag beställde en gratinerad avokadohalva med mini-pilgrimsmusslor och det var okey men ingen riktig hit. Sen hade jag beställt en biff och jag hade skurit av en bit av den och börjat föra den upp mot munnen när jag redan då kände doften asv den, det här skulle nog bli riktigt bra. När man liksom känner den goda smaken innan man ens fått köttbiten i munnen, ja då är det fint. Det visade sig vara en fantastisk bit kött och jag njöt i fulla drag. Potatisen fick jag inte i mig och när vår servitör undrade om det så sa jag att köttet var så bra att jag inte ville fylla magen med potatis. Potatisen kostade 30:- extra, jag hade valt det istället för pommes som ingick. Men sen när vi fick notan visade det sig att han dragit av det! Det är service!
Nu var vi mätte och nöjda och väldigt, väldigt trötta så vi stapplade tillbaka mot hotellet i den bittra kylan och sen gick vi och lade oss direkt.