Det var det godaste kaffe jag någonsin druckit

2/3 På måndagskvällen provade jag den nya kaffemaskinen och eftersom jag har svårt att sova redan utan koffein i kroppen så testade jag den koffeinfria typen. Jävlar vad den var god! Om alla kaffesorterna är lika goda så har inte kostnaden stor betydelse, det är helt enkelt värt det!
I köpet fick jag en hel del "pods", jag tror att det var 8-10 sorter och de är valfria, men eftersom jag inte riktigt vet vad som är vad så hjälpte de mig att välja vilka jag skulle ha och sen så ingick 16 pods i själva maskinen också. De 16 är av 16 olika sorter för att man ska kunna hitta sin favorit enkelt och billigt.

Sånt ser man inte i svenska skyltfönster

27/2 På fredagen vaknade S tidigt och jag som är väldigt lättväckt vaknade så snart hon gick upp och smet in i duschen. Hon försökte vara tyst och det funkade för K, men jag som inte är van att ha andra människor i sovrummet är det nog en annans sak för. Jag somnade dock om lite grann och slumrade medan hon stod i duschen.
Vid 9 knackade det på dörren, det var vår frukost som kom. De hade ingen matsal så frukosten serverades till rummet. Nu var det förvisso inte en särskilt imponerande frukost, det var en croissant och kaffe... Men den smakade i all fall bra och det räcker ju för mig som frukost, det var värre för S som var vrålhungrig även efter frukosten.
K hade fixat en karta och sa vartåt vi skulle, det blev fel, sen var det jag som gav mig på navigeringen och det blev fel... Jag har aldrig misslyckats att följa en karta och inte ens då vi bestämde oss för att följa solen snarare än gatornas riktning så blev det i alla fall fel... Vi vet fortfarande inte hur vi misslyckades gång på gång, vi är rätt intelligenta allihopa och jag och K är rätt tekniska också.
Vi bestämde oss tidigt för att gå in i alla affärer som någon av oss var intresserad av och det gjorde vi.
Vi var bland annat in på Sephora för min skull och där försökte de sälja parfym till mig och slutligen var jag tung i huvudet efter alla luktprover, S och K mådde så dåligt av alla dofter att de till och med gick ut efter ett tag. Själv köpte jag en brynpenna med borste och lite andra saker.
Sen var vi inne på Nespresso-butiken och jag har inte riktigt förstått vad det går ut på så jag ville se om det var något för mig eller inte. S förklarade en massa för mig eftersom hon har en Nespressomaskin. Vi fick också provsmaka kaffe. De förklarade för oss att de inte fick servera mjölk däremot, jag antar att det räknas som livsmedel men att inte kaffe gör det.
Eftersom vi bara precis börjat v¨r dagsutflykt så bestämde vi oss för att köpa maskinen dagen efter istället så att jag inte skulle behöva bära den hela dagen.
Det var soligt och vackert väder, men så fort man var i skuggan så var det riktigt kallt! Jag hade bara en huvtröja på mig och det var jättebra i solen, men när vi satt ned för att äta lunch så frös jag jättemycket. Som tur var hade de gasolvärmare på sin uteplats så den fick jag precis bakom mig och det hjälpte lite.
När vi kom till Fontana di trevi visade det sig att den var helt inbyggd i byggnadsställningar och torrlagd för renovering. De hade preparerat en liten gångbro som man fick gå förbi fontänen på, de släppte på ett gäng lite då och då och man fick inte stanna någonstans för att det inte skulle bli kö.
Nedanför spången satt det folk och jobbade med små, små putsmaskiner och tog bort kalkavlagringar antar jag. Tufft jobb, men jag gissar att det också kan vara väldigt meditativt.

Det var vakter och poliser precis överallt i stan, till och med kravallpoliser med full mundering. Vi undrade varför det var så men fick inget svar förrän dagen efter. Vissa av vakterna vid byggnader såg rätt roliga ut i sina uniformer, medan andra var riktigt stiliga och jag märkte att jag inte var ensam om att spana in poliserna som stod i grupper överallt. De var mycket avslappnade och skrattade sinsemellan, det gjorde ju att vi inte var så oroliga vi heller.
Någonting man inte ser i Sverige är till exempel butiker helt dedikerade till att sälja religiösa kläder och verktyg... Det finns flera stycken såna i området vi gick igenom, det ser så sjukt ut att se de där frockarna i ett skyltfönster!
Det finns också många hästdragna droskor överallt och det var uppfriskande att se att de flesta var omskolade travhästar som såg väldigt välskötta, friska och glada ut. De verkade gilla sitt jobb och tog chansen att sova en stund när de inte behövde jobba. Jag såg flera kuskar pyssla om hästarna och lägga på dem täcken framåt eftermiddagen när det kallnade på och det syntes att de litade på och tyckte om varandra, kuskarna och hästarna.
Synd egentligen att det inte finns en sån marknad i Sverige, så kanske många travhästar kunde få en andra chans efter att de gjort sitt på travbanan. Dessa hästar var i perfekt hull och välmusklade och blanka, som sagt, uppfriskande!

Strax innan det mörknade var vi framme vid Colloseum, vid det laget hade vi gått ungefär en mil enligt S stegräknare på mobilen och en hel del av det var för att vi gått vilse så mycket. Men jag hävdar att det är genom att gå vilse, man lär sig att hitta i en ny stad. Det var vad jag gjorde första gången i London och där hittar jag nu nästan bättre än i Stockholm.
Vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaka till hotellet eftersom vi var trötta och det snabbt blev mörkt.
När vi kom tillbaka snyggade vi till oss och tog en promenad och letade efter någon trevlig restaurang. Vi hittade en som hette da Cesare och det såg väldigt dyrt och fint ut, vi hade kommit överens om att vi skulle äta fint och gott åtminstone en kväll i Rom och det visade sig vara ett mycket bra val av restaurang, alla var väldigt nöjda när vi gick därifrån.
Klockan var inte jättemycket när vi gick tillbaka, men alla var helt slut och ville bara sova.

Vampyrdropp?

31/1 På fredagen vaknade jag rätt tidigt, det är svårt att fortsätta sova när det blir en massa spring i korridorerna och inne på rummet. Jag fick inte äta frukost än eftersom de inte visste vad problemet var, men vid lunchtid fick jag i alla fall dricka en kopp kaffe.
Vid det laget hade jag fastat i 40 timmar, även om jag de första 20 mådde så dåligt att jag ändå inte äta.
Jag har oftast haft en väldigt bra bild av svensk sjukvård, jag antar att jag haft tur jämfört med många andra, eller så inser jag att även de som jobbar i vården är människor och därmed kapabla att göra misstag.
Men när jag vid flertal tillfällen haft problem med att få hjälp när jag ringt i nödlarmet så började jag ledsna när jag blodat ner sängen och kläderna vid 4 tillfällen och nu dessutom hade slut på droppet och det blev baksug i det och det började suga blod istället. Jag hade ju väldigt dåliga blodvärden, så ni kan ju tänka er hur jag mådde efter en massa blodprover och blodbad och sen ett dropp som sög in blod i både slang och påse. Jag hade larmat i 20 minuter innan någon kom för att hjälpa mig, det var ju tur att jag inte var döende... När sköterskan väl kom så var hennes ursäkt att de hade skiftbyte med överlämning. När jag pekade på droppet och sa att jag inte hade råd med 20 minuter vampyrdropp så stirrade hon på påsen och utbrast att något liknande hade hon då aldrig sett.
Vid det här laget började mitt tålamod att ge upp. Ingen mat på 40 timmar, sen blodbad och vampyrdropp och sköterskor som skiter i att man larmar.
Sen när de väl bestämde sig för att jag skulle få äta lunch trots allt, så hade de inget laktosfritt alternativ trots att jag informerat om att jag är laktosintolerant redan när jag skrevs in dagen innan.
Det slutade med att jag fick en macka och en kopp kaffe till som lunch, men inte förrän jag fått vänta i två timmar på att de skulle kolla om det fanns någon lunch jag kunde äta.
Dessutom kunde de inte bestämma sig för om jag skulle få åka hem eller inte och läkaren dröjde med ronden. Sen när jag väl skrevs ut blev jag genast förpassad till väntrummet och det utan något recept på smärtstillande som läkaren sagt att han skulle skriva ut. Jag vägrade gå tills sköterskan hade ringt upp läkaren och fixat det, trots att hon sprang fram och tillbaka flera gånger och behandlade mig som en fejkare och vägrade ta kontakt med läkaren för att han var upptagen.
Efter att ha blivit inlagd dagen innan och blivit hanterad som om jag eventuellt var döende, till att helt ignoreras när de inte hittade något och bli behandlad som en hypokondriker, ja det var ett snabbt steg och gjorde mig rätt sur.
Slutligen kunde jag gå ned till pappa som stod utanför för att köra mig hem och ge mig hunden tillbaka. Jag hade i alla fall ett recept i näven vid det laget, det hade visat sig att vanliga enkla smärstillande fungerade bäst, men om man har recept kan man få dem på högkostnadsskyddet.
Vi åkte förbi apoteket och hämtade ut medicinen och sen när jag kom hem var jag slut och lade mig en stund på soffan med Judas och Turre som effektiva tröstare.

Det här hittade jag förresten på Facebook medan jag satt och väntade på utskrivning och det är såååå sant!
http://www.buzzfeed.com/ashleyperez/24-things-single-people-are-tired-of-hearing

Jag är inte den som brukar bli starstruck

28/11 På torsdagen åt vi frukost tillsammans vi fyra som stannat över och sen satte de andra sig att jobba i hotellbaren medan jag samlade ihop mina grejer och checkade ut. Sen höll D mig sällskap på promenaden till tågstationen så att jag inte skulle gå vilse, han tog också den enda väskan åt mig.
Vi gick förbi en reklamskylt för torrkaffe som jag tyckte skulle vara kul att lägga in mitt eget porträtt på, eller vad säger ni?
Min vana trogen åt jag sushi på Heathrow innan jag flög hem. När jag stod i kön till boarding såg jag att mannen framför mig i kön inte var någon mindre än Abba Björn! Jag tycker att det är lite kul att se kändisar, särskilt såna som faktiskt beter sig som folk gör mest och han köade som sagt precis som vi andra och han försökte låtsas att vi inte kände igen honom och vi försökte göra detsamma. Men även om jag är nyfiken och tycker att det är kul så blir jag aldrig imponerad. Döm om min förvåning då när jag blev helt "starstruck"!
Det ville jag ju inte gärna att varken han eller någon annan skulle märka, det vore ju pinsamt, men när ingen såg så fotade jag faktiskt hans rygg även om jag är generad över det!
Sen när jag var ombord på planet var jag bara tvungen att berätta det för någon så jag berättade det för flygvärdinnorna i den delen av planet som jag satt.
Den flygvärdinnan som välkomnat oss ombord hade inte rört en min när han sträckta fram sitt boardingpass utan bemötte honom på exakt samma sätt som hon bemötte oss andra. Men så fort han vände sig bort så himlade hon med ögonen mot sin kollega som för att säga:  -Herregud, såg du vem det var! Proffsig tjej helt klart, han märkte definitivt ingenting.
Jag satt allra längst bak i planet och hade hela raden och många framför och vid sidan av mig helt för mig själv, så jag lade mig ner och somnade en stund.
När jag klev av planet vid Arlanda tittade jag mig försynt omkring för att kanske få syn på honom igen, ja, jag vet att det är jättetöntigt!
När jag konstaterat att han inte var vid bagagebandet insåg jag däremot att det var Stellan Skarsgård som stod precis bredvid mig...
Ja, det var förstås lite coolt, men som sagt, det blir jag inte "starstruck" av!
När jag kom ut från terminalen stod min kompis och jobbvän D utanför och väntade på att köra mig hem, han skulle låna mitt gästrum över natten eftersom han varit på jobb i Stockholm och hade planer för helgen.
Vi åkte hem till mig och sen lagade jag middag på en spik och det blev riktigt gott, sen snackade vi resten av kvällen och hade jättetrevligt.
Vi kom ändå i säng i rimlig tid.

Vad var det som skulle vara så bra med dem då?

24/10 På torsdagen blev jag upphämtad hemma av V och hennes farfar för skjuts till Arlanda. På flygplatsen mötte vi upp med L och S. Alla var mycket förväntansfulla men det kändes också lite overkligt att vi faktiskt var på väg. Fast det visade sig vara ganska overkligt också för flighten blev väldigt försenad. Alla som hört att vi bokat med Emirates har nästan applåderat och sagt att de är böst av alla bolag, även om du åker ekonomiklass. V hade inget annan val än att köpa Businessklassbiljett till Dubai och Thailand, men hon fick ekonomiklassbiljett på hemvägen. Vi andra tre blev dessutom ut splittrade på planet. Jag och S satt tillsamman men L satt en bra bit ifrån oss och V som sagt i en hel annan del av planet. Efter drygt 1 timmes väntan, sittande i ett trångt flygplan utan att komma någon vart så möttes jag och V vid toaletterna och pratade en stund, men då blev vi tillbakachasade till våra säten för att nu skulle vi minann lyfta inom 5 minuter. Jag sa att jag ville gå på toa först men se det fanns det ingen tid med, stewarden var rätt otrevlig om det också och ingen information om vad vi väntade på kom från cockpit. Efter att ha suttit i sätet en stund till så gick jag till toan i alla fall och fick en utskällning av stewarden för att vi skulle åka nu. Det fanns förstås mer än nog med tid för mig att gå på toa och dessutom sitta och vänta ett tag till. Slutligen efter 2 timmars försening fick vi slutligen lyfta, det visade sig att vi behövt byta ett däck, det kunde de ju ha informerat om och de borde kunna gissa att det skulle ta tid och låtit oss sitta i gaten istället för inträngda på ett flygplan som vi ändå skulle få sitta på så länge...
De här ungarna är verkligen tre av de bästa i världen och de är så lätta att hänga med, det kräver ingen insats eller energi att göra det, man bara är liksom.
Runt 7-8 timmar senare landade vi i Dubai och var runt 1½ timme sena dit, men det var ändå drygt 3§ timme att vänta till nästa flight så det var gott om tid.
Vi gick till Starbucks för att ta en kaffe och något att äta och det tog ett tag att hitta V eftersom hon hade fått gå genom någon slags VIP-ingång och kommit till en annan del av terminalen.
Sen gick vi till nästa flight coh vi såg verkligen inte fram emot att flyga ännu en flight med Emirates...

Många koppar kaffe blir det

30/8 På fredagen hade jag och kollegan J olika planer. Han ville gå på flygmuseum och jag kände att han skulle sinka mig och jag stressa honom eftersom jag är mindre intresserad och mer rastlös än han. Han fick alltså gå ensam och jag gick och åt min gratisfrukost i hotellmatsalen och gick sen till Starbucks i Soho och satte mig att jobba där. Jag satt där länge nog att hinna gå igenom ett par fikor.
Framåt eftermiddagen hördes vi av till varandra och bestämde att ses till middag. Vi gick till en bar i närheten av China Town där han tog en öl och jag för sällskaps skull faktiskt tog en cider. Sen gick vi till en restaurang i China Town och åt Crispy Duck, fast J tog en soppa och stekta nudlar. Jag visste ju att det skulle finnas anka nog åt oss båda i alla fall, jag kan ju inte få i mig så mycket. Vi var väldigt trötta och slitna båda två så vi tog en väldigt tidig kväll.

Var beredd på ett tjuvnyp

24/7 På onsdagen skämde B bort mig med frukost så fort jag gått upp. Kaffe med mjölk och bagel med stekt ägg, bacon och ost!
Jag fick inte ens diska efter mig....
Lite senare gick vi och tog en iskaffe på ett fik i närheten och sen tog vi en långpromenad runt en del av strandpromenaden.
Nu har jag faktiskt sett en stor del av Malta, för det är inte särskilt stort.
Det var gassande sol och temperaturen låg troligtvis på 35-38 grader och vi gick i solen större delen av tiden. Bra grund för solbrännan känns det som....
Malta är en jordhög om man ska vara helt sanningsenlig, det är mest bara sand och sten, inte mycket grönska eller något annat som utmärker ön. Det är till och med svårt att orientera sig eftersom det mesta ser likadant ut.
Men sällskapet är bra nog för att komma tillbaka, det var skönt att få tid att hänga med B ordentligt, han är världens bästa vän och vet precis hur man får folk att känna sig hemma och välkomna.
Vi såg något vi fortfarande inte vet vad det var förresten.
En pojke som simmade med en duva i handen. Han simmade med handen ovanför vattenytan med ett säkert grepp om duvan, sen när han kom i land så gick han in bakom bron så att vi inte såg honom längre, men det tycktes inte vara någon räddning på gång, kan det vara så att man äter duvor på Malta eller?
När vi gått så långt som vi tänkt gå så var vi framme på B's favoritpub och där tog jag en Red Bull och B tog en öl. Vi  åt en typiskt Maltesisk smörgås också men jag minns inte vad det hette. Sen tog vi en genväg över kullarna och gick tillbaka till lägenheten. Då hade vi varit borta runt 3 timmar och var ganska mosiga av solen och värmen.
 Framåt kvällen gick vi till puben och åt lite och sen kom B's kompis D och mötte upp och vi tre hade väldigt kul ihop faktiskt. Det blir en hel del diskussioner men attans vad man får tänka med de killarna omkring sig. De har mycket tankar, bra argument och helt andra åsikter än jag mest hela tiden. Därför får man vara snabb i tanken och dessutom vara beredd på att de jävlas med en och pikar en och allt detta dessutom på Engelska eftersom B är Kanadensare och D Irländare och min engelska är bättre än deras svenska.
Vi hade i alla fall många intressanta samtal och dessutom många skratt på det, vi passar ihop på något sätt.

Fy fan vilken skitdag, tur att man har kul folk omkring sig

11/7 På torsdagen var det dags att åka till Fjordhäst SM, denna gång skulle det äga rum i Tystberga utanför Nyköping så det var inte så farligt långt dit.
Jag blev på sopigt humör rätt fort eftersom vi pratat med folk om att få sitta vid banan för att fotografera och fått tillstånd till det och sen var det andra som började lägga sig i åt alla håll vilket slutade med att vi inte kunde fota dressyren alls. Jodå, alla tycker att syrrans och mina bilder är så fina och de vill så gärna att vi fotograferar just deras hästar, gärna till Ridsport förstås när det är aktuellt, men sitta vid banan? Nej, då kan ju hästen bli rädd... Vad har de för hästar kan man undra, om de blir rädda för en människa som står vid banan? Dessutom är det förstås inte lika för alla, utan en massa andra människor fick stå mycket bättre till vid banan och många, både barn och vuxna sprang till och med kors och tvärs där det var avstängt och fick ingen tillsägelse.
Dessutom hade jag haft kaffe över mig i bilen men lyckats rädda det mesta av kläderna, men lagom tills vi satt oss hällde jag kaffe över hela mina ben och jag hade vita linnebyxor på mig. Som om det inte var en tillräckligt sopig dag så visar det sig att alla mina grejer och kläder blivit utslängda i korridoren från "mitt" rum eftersom det andra rummet inte alls var ledigt som det var sagt utan någon skulle bo där och bara hade slängt ut allt mitt i korridoren i en enda röra, dessutom var det en del värdesaker bland dem, tur att alla är så ärliga i fjordhästföreningen. Dessutom var jag nu helt utan madrass eftersom S tagit madrassen i den sängen han trodde var ledig. Lite surt att dessutom dela hall med någon som går upp mycket tidigare än man själv när det visade sig senare att flera hus stod helt tomma. Jag bytte till de enda andra byxor jag hade med mig, pyjamasbyxorna framåt kvällen när klänningen jag bytt till blivit lite kall att bära, snygg som fan var jag i röda pyjamasbyxor med stjärnor på och turkosa jackor...
Jag och syrran tog bilen upp till ett av de tomma husen och lånade två madrasser som vi lade på biltaket och körde ned till vårt hus, på så sätt slapp vi bära dem hela vägen ned, men jag lovar att det väckte uppmärksamhet.
På kvällen grillade vi hela gänget och sen dukade vi långbord utanför vårt hus eftersom S barn låg och sov och vi inte ville gå för långt bort.
Som vanligt ett glatt och härligt gäng så efter ett tag glömde jag det mesta av min skitdag!

Är det fler än jag som vaknar med telefonen i näven?

29/6 På lördagen vaknade jag inte av Gs sms 10.30, men på något plan måste jag ha hört det eftersom jag höll telefonen i näven när jag väl vaknade vid 11. Jag svarade kvickt på smset och studsade ur sängen vilt ropande på A att vi försovit oss och att vi var sena. Medan vi klädde på oss så satte jag också på kaffe och sprang lite som en yr höna fram och tillbaka. Slutligen var kaffet klart och jag hade konstaterat att jag faktiskt inte har någon termos hemma...
Jag hällde kaffet i en Tupperware-tillbringare och lindade in den i en handduk och sen fick A sitta och hålla i den för säkerhets skull när vi körde ut mot Skånela Kyrka.
Vi var framme vid 11.40 och G kom strax senare. Vi hjälptes åt att ställa upp depåtältet och duka fram dricka, frukt, kex och kaffe. G hade sagt att vi skulle bli löjligt populära om vi tog med kaffe åt alla 10 cyklisterna, men inte förrän de kommit dit och vi serverat dem insåg vi att det var mer än sant! De till och med hurrade för oss och var så glada att få lite kaffe.
Cyklisterna var glada och trevliga mot oss och när det var dags att cykla vidare så åkte vi efter en stund eftersom vi insåg att det var smartare att ta "innevägen" till Vallentunavägen. Strax senare fick någon punktering mitt i en av de kraftiga svängarna och G stannade och hjälpte till medan vi ställde oss srax före svängen med varningsblinkers på så att folk saktade ned i kurvan.
G hängde sen på hem till mig där vi bara slappade en stund alla tre i soffan och tittade lite på bilderna jag hade tagit. Jag ger ju aldrig bort bilder normalt sett, men jag ser det här som sponsring av något som går till välgörenhet, mitt bidrag så att säga. Så nu fick G alla bilder och får använda dem som han vill så länge han nämner mitt namn som fotograf. Pengarna som de samlar in på de olika evenemangen går till Barncancerfonden.
När G var tvungen att åka igen för att möta upp cyklisterna i stan så åkte jag och A ned till kondis för att äta en sen frukost.
Det vi hade ställt in oss på var en varsin räkmacka och så fanns det inga kvar när vi kom ned!
Killen som jobbar där sköt upp sin lunch för att göra ett par åt oss när han såg hur besvikna vi blev. Vi tackade så mycket och blev glada igen.
Det var soligt och varmt och skönt så vi satt ute och njöt och tog sen en kort promenad till tobaksaffären för att köpa Vitamin Well Reload, det har hjälpt min yrsel lite tidigare, jag tror att det är dåliga blodvärden och obalans i elektrolyter som är mitt problem.
Jag mådde fortfarande rätt dassigt och när jag skjutsat A ned till stationen så lade jag mig i hängmattan en stund för att sola, men plötsligt blev det kallt och molnigt så jag gick in och lade mig på soffan istället.
Resten av kvällen gjorde jag inte många knop alls utan tog det lugnt på soffan eftersom jag känner att det är något som inte stämmer med mig just nu.