Ibland går tiden fort

2/4 På onsdagen hade vi några möten och sen var dagen plötsligt över och det var dags att åka vidare till London. Min kollega ville iväg så fort som möjligt så jag kände mig stressad och kluven. Jag ville ju att han skulle få komma till London i tid att åtminstone kunna äta en middag i god ro. Men jag ville inte smita iväg från det sista som vi i kommittén skulle göra för att avsluta allt. Vi var inte de enda som i slutänden hastade ut genom dörren utan att säga hejdå ordentligt. K och hennes kollegor fick göra samma sak eftersom det plötsligt blev bråttom för dem också. Jag sa hejdå till dem som var i närheten och sen tog jag och D en taxi till stationen och kom iväg till London. Nu hade jag varit i Bristol ännu en gång utan att ha sett mycket. Alla pratade om en vacker bro som finns i Bristol, men den missade jag även denna gång. Fin som sjutton är den på bilder i alla fall...
När vi kom till London gick vi och åt middag och sen tog vi en promenad runt Soho och West End och tog en relativt tidig kväll.

Så roligt var det faktiskt inte

1/4 På tisdagen öppnade seminariet och det var rätt många besökare i år så det blev lite trångt i föreläsningssalen. Det var en hel del intressanta framföranden och jag var inne på fler än vanligt. Ibland känns det som om saker inte riktigt berör mig och då gör jag annat jobb istället. Men i år var det ganska mycket som intresserade mig.
På kvällen var det dags för vår årliga galamiddag. Det är kul att någon gång få klä upp sig i riktig kvällsklänning och leka lyxliv.
Jag och K är ju några av de yngre kvinnorna på plats och vi syns och märks bland alla svartklädda män. Det blev ju inte bättre när vi fick ett riktigt skrattanfall på däck när det var helt tyst och alla lyssnade på guiden när han berättade om skeppets historia. Vi var tvungna att smita ner till salongen för att inte störa för mycket. Vi brukar inte fnissa och hålla på, men det var just det där när man absolut inte får, då kan man ju inte låta bli.
Vi fick många frågor om vad vi skrattat åt och det var verkligen inte så roligt som vi tyckte just då.

Vi var inte de enda som var på bushumör däremot utan det var det fler som var. J till exempel lekte med min kamera större delen av middagen och tog en massa bilder ur konstiga vinklar och kunde inte sluta skratta åt hur roliga vi såg ut på dem, det är han som tagit närbilden på mig och sig själv. Middagen var helt ok om än inte särskilt speciell. Jag kan däremot inte tänka mig att någon svensk restaurang med ett uns av stolthet skulle servera frysta grönsaker i tärningar a´la Felix? Under middagen och drinkarna så gick det omkring trollkarlar och karikatyrtecknare, själv förstår jag inte alls det roliga i någon av dessa. Det spelar ingen roll att trollkarlarna var skickliga, jag uppskattar inte trolleri i alla fall. Jag blir mest sur på att jag inte lyckas komma på hur de gör. Dessutom var väl jag en av de få som missade det mesta av detta och dessutom den officiella fotografen som gick omkring. Jag var inte med på en enda bild. Det var ju tur att jag hade min kamera med och fotade folk för de bilderna han tog var inte särskilt roliga eller bra och trots att vi betalat för att han skulle vara där och fota så vill han att vi ska betala för alla bilder vi vill ha och de var som sagt inte särskilt bra enligt mig.
Vädret var relativt varmt och skönt och det var inte förrän framåt kvällen jag behövde låna en kavaj. Jag såg mig omkring en stund innan jag hittade ett lämpligt offer, valet föll på M som är en kompis sedan länge, men som jag inte sett på flera år. Han har dessutom en massa medaljer från Kuwait och en massa andra ställen så självklart fick jag en massa frågor om vad jag gjort för att förtjäna dem. Men eftersom jag hade förberett mig på den frågan och frågat M om det, så sa han att jag bara skulle svara att jag frågat snällt.
Vid 23 ungefär skulle bussarna gå tillbaka till hotellet och på den korta promenaden från skeppet till bussen blev jag förolämpad av en man jag inte känner. Han kände tydligen ett behov av att trycka till mig, varför vet jag inte. Men jag fick nästan hålla tillbaka K för att hon inte skulle flyga på honom, hon blev argare än jag.
Resten av kvällen gick jag omkring barfota i hotellbaren för vid det laget hade jag väldigt ont i fötterna. Vid 1-tiden ursäktade jag mig och ramlade i säng.

Det är nog avkoppling för dem

31/3 På måndagen fortsatte vårt arbete med förberedelserna och det dök upp folk lite då och då och sa hej till oss när de anlände.
Vi som jobbar i kommittén är vänner sedan länge och stämningen är avkopplad och lätt. Det skojas en hel del och skrattas. Den här dagen hade en av tjejerna sagt att hon behövde schampo och balsam och jag hade förklarat var Boots låg. På eftermiddagen gick två av killarna ut för att handla lite extragrejer vi behövde till skrivarna och råkade snubbla över en lågprisbutik. Som ett skämt hade de köpt 1 liter schampo och 1 liter balsam till henne, de kostade runt 10:- tillsammans! Inget som en tjej som är rädd om sitt hår skulle våga använda alltså.
Vid 15 ungefär så var allt utskrivet och klart och då lägger vi upp allt i högar på borden och så går vi i rad runt, runt borden, tills alla högar är slut och vi har runt 120 pärmar med papper istället.
Det är lite lustigt och ovanligt kanske att just dessa personer gör den typen av arbete och jag tror att det är en form av avkoppling för dem att göra något de inte gör annars. Nästan alla som är med i kommittén är väldigt högt uppsatta i sina respektive företag, många är höga chefer i företag som omsätter många miljoner varje år. De är alltså väldigt kompetenta, smarta människor och denna helg varje år så går de runt ett bord och samlar ihop papper till pärmar.
På kvällen hade vi en mottagning och en form av välkomnande med drinkar och en massa snack. Jag ansträngde mig för att dricka lite vin och som vanligt slutade det med att jag hade migrän och var tvungen att ta en spruta inne på toaletten. När det värsta hade lagt sig var vi en grupp på 20-30 personer som traskade iväg för att hitta någonstans att äta. Det blev ännu ett långbord, men nu med våra andra kollegor, min kollega D hade bland annat kommit och några av mina kunder/vänner hängde också på.
Jag brukar be om min kompis D's kavaj när jag fryser och han hade påpekat tidigare på kvällen att vi umgåtts i över två dygn och att jag fortfarande inte bett om den. Men denna kväll behövde jag den verkligen, det regnade och var kallt när vi skulle gå. D är ganska stor och förr passade hans kavaj mig ganska bra, men nu för tiden badar jag i den!

Myggan kommer alltid att vara saknad

30/3 På söndagen fortsatte vi med det förberedande arbetet inför veckans seminarium. Någon gång mitt på dagen började saker jag kunde göra att sina tillfälligt, så jag tog en promenad in i stan för att hitta ett köpcentrum. Jag behöver köpa schampo och balsam på Boots.
Jag hittade köpcentret relativt snabbt, men det låg ganska lång bort. Jag hittade en butik med billiga kläder och lyckades helt klart klå mitt eget shoppingrekord, eller vad säger ni om att handla 7 klänningar på 20 minuter?
Jag valde de modeller jag tror/vet att jag passar i och sen uppskattade jag vilken storlek jag skulle ha, de flesta blev storlek medium. När jag handlat schampo, balsam och några saker till S också så gick jag mot hotellet. Trodde jag... Jag kom ut från köpcentret på ett helt annat ställe än jag kom in och försökte räkna ut vartåt jag skulle gå. Jag har rätt bra lokalsinne, men det fungerar inte lika bra i en stad som i skogen eftersom det finns vägar och hus i vägen där man vill gå. Jag kan alltså i stort säga vartåt jag ska, men det är svårare att ta sig i en rak linje dit. Därför var jag vilse rätt så länge och jag var trött, svettigt och hade ont i fötterna när jag väl började känna igen mig. Men jag fick i alla fall en sight seeing av Bristol och lite motion dessutom. Jag var ute och gick i ungefär 3 timmar.
På kvällen tog vi en kort promenad till en restaurang vid vattnet och hade ett långbord där. Vi hade en väldigt trevlig kväll ända tills jag fick besked om att en bekant blivit dödad i Helsingborg av fotbollshuliganer. Jag kände honom inte väl, men han gick i samma klass som min syrra en gång i tiden och han var typen som alla visste vem han var och typen som alla tyckte om. Det gick liksom inte att inte tycka om honom. Han var öppen, glad, snäll och lugn. Jag träffade honom senast på en middag för lokala företagare och han kom fram och sa hej och vi pratade en stund. Han hade precis uppmärksammats som årets företagare i Väsby. Han var bra även på sånt och var även omtyckt av sina anställda. En hyvens kille helt enkelt och så jäkla onödigt att vi förlorade honom för ingenting.
Om jag som bara var bekant med honom hade så höga tankar om honom, vad ska inte de som stod honom nära haft då? Myggan, vi kommer att sakna dig, det var ett så onödigt slöseri med liv.

Äntligen iväg igen

29/3 På lördag morgon tidigt åkte jag till Arlanda för att flyga till London. Flighten var så gott om tom så jag hade en rad för mig själv och kunde ligga och sova. Flighten tar ju bara drygt 2 timmar, men det är i alla fall skönt att slippa sitta för trångt.
När jag kom till Heathrow tog jag Heathrow express in till Paddington, normalt sett så åker jag ju tunnelbanan in till Leicester Square, men den här gången skulle jag inte till London, jag skulle till Bristol.
Det tar rut 40 minuter till Paddington och där köpte jag en biljett till Bristol och det tog ytterligare ett par timmar och sen var jag på plats. Jag visste ungefär åt vilket håll hotellet låg från stationen och det var fint väder och jag hade inte jättemycket packning så jag promenerade dit. Det enda som var lite tungt var den sista uppförsbacken när man skulle ha med sig väskan upp.
Jag checkade in och lyckades sen hitta kommittén och så satte vi igång att jobba inför mötet.
På kvällen gick vi och åt tillsammans och D som är vår kassör hade bokat bord på en trevlig Italiensk Restaurang som vi var på även när vi var på rekognoseringsresa i Bristol tidigare.
Kvällen blev senare än jag tänkt mig, jag var helt slut och jag och S och R smet iväg när de andra gick för att ta en öl.

Jag är inte den som brukar bli starstruck

28/11 På torsdagen åt vi frukost tillsammans vi fyra som stannat över och sen satte de andra sig att jobba i hotellbaren medan jag samlade ihop mina grejer och checkade ut. Sen höll D mig sällskap på promenaden till tågstationen så att jag inte skulle gå vilse, han tog också den enda väskan åt mig.
Vi gick förbi en reklamskylt för torrkaffe som jag tyckte skulle vara kul att lägga in mitt eget porträtt på, eller vad säger ni?
Min vana trogen åt jag sushi på Heathrow innan jag flög hem. När jag stod i kön till boarding såg jag att mannen framför mig i kön inte var någon mindre än Abba Björn! Jag tycker att det är lite kul att se kändisar, särskilt såna som faktiskt beter sig som folk gör mest och han köade som sagt precis som vi andra och han försökte låtsas att vi inte kände igen honom och vi försökte göra detsamma. Men även om jag är nyfiken och tycker att det är kul så blir jag aldrig imponerad. Döm om min förvåning då när jag blev helt "starstruck"!
Det ville jag ju inte gärna att varken han eller någon annan skulle märka, det vore ju pinsamt, men när ingen såg så fotade jag faktiskt hans rygg även om jag är generad över det!
Sen när jag var ombord på planet var jag bara tvungen att berätta det för någon så jag berättade det för flygvärdinnorna i den delen av planet som jag satt.
Den flygvärdinnan som välkomnat oss ombord hade inte rört en min när han sträckta fram sitt boardingpass utan bemötte honom på exakt samma sätt som hon bemötte oss andra. Men så fort han vände sig bort så himlade hon med ögonen mot sin kollega som för att säga:  -Herregud, såg du vem det var! Proffsig tjej helt klart, han märkte definitivt ingenting.
Jag satt allra längst bak i planet och hade hela raden och många framför och vid sidan av mig helt för mig själv, så jag lade mig ner och somnade en stund.
När jag klev av planet vid Arlanda tittade jag mig försynt omkring för att kanske få syn på honom igen, ja, jag vet att det är jättetöntigt!
När jag konstaterat att han inte var vid bagagebandet insåg jag däremot att det var Stellan Skarsgård som stod precis bredvid mig...
Ja, det var förstås lite coolt, men som sagt, det blir jag inte "starstruck" av!
När jag kom ut från terminalen stod min kompis och jobbvän D utanför och väntade på att köra mig hem, han skulle låna mitt gästrum över natten eftersom han varit på jobb i Stockholm och hade planer för helgen.
Vi åkte hem till mig och sen lagade jag middag på en spik och det blev riktigt gott, sen snackade vi resten av kvällen och hade jättetrevligt.
Vi kom ändå i säng i rimlig tid.

Ibland tror inte folk på att jag tyckte att det var gott

27/11 På onsdag morgon gick jag tillbaka till Lillywhite's för att byta några av kläderna jag köpt dagen innan och som vanligt är de helt inkompetenta och till slut höll jag på att ge upp och gå utan att ha uträttat mitt ärende. Kassan kräver viss finess när man betalat för 2 men fått 3 till exempel och sen bara ska byta storlek på ett av plaggen. Hon i kassan kunde bara inte få ihop det utan försökte få mig att betala några pund extra för att det inte gick att göra så i kassan och så vidare. lagom tills jag bestämde mig för att ge upp kom en annan tjej och fixade till problemet, vid det laget var jag både stressad och svettig. Sen gick jag tillbaka till hotellet och checkade ut och tog mitt bagage och gick till tunnelbanestationen "The Embankment" och tog tåget till Paddington Station.
Därifrån tog jag sen tåget till Bristol för mitt nästa möte.
Den här gången tog jag tåget till "rätt station", det är ett lotteri, för man köper ju biljett till och tar ju det tåget som går först från därifrån man reser och nu har jag åkt till båda, så sannolikheten att jag vet till nästa gång vilket som var bäst är rätt liten. Jag har redan glömt vilken som var vilken...
Det tog bara några minuter att ta taxi till hotellet och jag och min taxichaufför kom överens om att han skulle släppa av mig på andra sidan vägen från hotellet istället för att stå i köer för att vända runt så det sparade jag också tid på.
Jag skyndade in och checkade in på hotellet och lämnade mina väskor på rummet och sen sprang jag ned i konferensdelen av hotellet för mötet som precis hade hunnit börja.
Det visade sig att jag inte var siste "man" på plats det var flera som kom ännu senare.
Vi fick i alla fall gjort det vi skulle under eftermiddagen och kvällen och senare tog vi en promenad till restaurangen som D bokat bord till oss på.
Som många gånger förr i min bransch så var jag ensam tjej, S brukar ju vara med men hon har missat några möten nu, så då blir det bara jag. Jag är också en bra bit yngre än de andra.
Men jag upplever bara att de är extra måna om mig, men de tar mig fortfarande på allvar, vilket jag ofta har tur med i min bransch faktiskt.
D som ofta går till den här restaurangen, eller rättare sagt en annan inom samma koncern rekommenderade mig att testa hummerpastan och den var verkligen jättebra!
Tyvärr syntes det knappt att jag ätit något av den när jag var mätt och det tolkas ofta av restaurangpersonalen som att jag ljuger när jag säger att jag tyckte att det var jättegott.
Så jag trugade de andra tills några av dem tog lite av min mat så det såg bättre ut.
Sen delade jag och D på en efterrätt för det lät så himla gott att jag bara var tvungen att testa trots att jag var så mätt.
Vi fyra som skulle stanna i Bristol satte oss i hotellbaren en stund efter middagen medan de andra började ta sig hemåt och det blev definitivt senare än vad jag hade planerat för jag var egentligen väldigt trött.

Bristolfotografering och världens sämsta film

8/8 Tidigt på torsdag morgon tog jag tåget till Bristol för att träffa vår ordförande i jobbföreningen och för att sitta i möten större delen av dagen inför nästa års seminarium som ska hållas där.
Jag var framme vid 10 och tog en taxi till centrala Bristol, det visade sig vara rätt långt att åka, det tog runt 20 minuter.
Det visade sig att C hade tagit med sin fru L så det var jättekul, för jag har inte sett henne på 8 år!
Hon har svårt att hänga med på våra möten och seminarier eftersom hon är lärare, det är alltså svårt för henne att ta ledigt, men nu var det ju sommarlov i Wales där de bor, så hon kunde komma med.
Vårt första möte ar med hotellet och det första vi gjorde var att titta på deras konferenslokaler och några av rummen. Sen satte vi oss ned och hade ett möte om lite olika saker och vilka förutsättningar vi har och vilka krav vi behöver få uppfyllda.
När vi var klara på hotellet tog vi en promenad ned till floden och på vägen fotade jag en del för prospekten vi ska skicka ut och till almanackan som ska trycks inför nästa år.
Det var fint nere vid vattnet och vi hittade en restaurang som såg trevlig ut och där bestämde vi oss för att äta en snabb lunch.
Vi pratade om britters summa matvanor efetrsom C beställde en sandwich med friterade fiskpinnar i. Det är skumt det där, de äter till och med sandwichar med pommes i! Den här såg väldigt trist, torr och tråkigt ut och "pinnarna" såg lite brända ut. Själv valde jag en ceasarsallad och den smakade bra och kände som ett både sundare och godare alternativ.

Efter en snabb lunch tog vi oss tillbaka till hotellet, plockade upp bilen och åkte till nästa möte på skeppet Great Britain. Det är ett riktigt skepp men jag vet inte riktigt vad det användes till eller när.
Det kan nog bli rätt fint med galamiddag i deras salong, men jag som har anlag för sjösjuka och kan bli sjuk även på land ibland är lite nervös för hur jag ska må.
 Brittiska museer kan ibland vara lite underliga och lite för konstgjorda, det här var inget undantag, de hade till och med en skådespelare som låtsas vara kaptenen eller nåt sånt som gick omkring och pratade med folk, Däremot så var han väldigt trevlig så vi funderar i alla fall på att hyra in honom till vårt evenemang.
Tjejen vi hade möte med på skeppet gick inte att få stopp på, hon bara pratade och pratade och C hade sagt till mig när vi var tvungna att åka mot stationen för att jag skulle hinna med tåget, men jag fick inte en syl i vädret och vi kom iväg nästan en halvtimme sent. Sen fastnade vi i trafik också så det slutade med att jag missade tåget som jag redan köpt biljett till för att komma tillbaka till London med, så jag fick köpa en ny och vänta på nästa tåg.
Jag köpte en kaffe och en muffin att ha på tåget och jag kom tillbaka i rimlig tid i alla fall, runt 16.30.
Det fanns ingen lapp att sätta på dörren för att inte bli störd och strax efter att jag lagt mig på sängen för att vila en stund så gick brandlarmet, det gick så pass länge att jag hann sätta på mig skorna, ta hadväskan och öppna dörren, sen slutade det ringa. Jag gick och lade mig igen och strax senare knackade det på dörren...
Jag har aldrig förstått vitsen med att bädda ner sängen åt en, de bara stör. Jag har alltid "Do not disturb"lappen uppe på dörren på hotellet när jag reser, i alla fall om det är städat och klart. Men jag hittade som sagt ingen sån.
Framåt kvällen bestämde jag mig för att gå på bio, det är enkelt gjort om man bor på Leicester Square för de flesta biografer ligger däromkring.
Jag gillar "Superhero"filmer så jag bestämde mig för att se Man of Steel i 3D.
Filen började i stort sett samma minut som jag köpte biljetten så det var bråttom in i salongen och jag lyckades inte hitta den först... Man skulle gå igenom en Costa Coffee shop och uppför en trång trappa på andra sidan, det var 4 våningar upp och när jag väl kom upp så fanns det inga 3D-glasögon där...
Jag och en skitsnygg karl som såg ut som Daniel Craig gjorde sällskap i vårt letande efter glasögon och innan vi gick in i biosalongen efter vår utflykt så frågade jag om han kanske hade hört det en massa gånger, men att han var väldigt lik Daniel Craig?
Han blev väldigt förvånad och sa att han aldrig hört det tidigare!
Sen gick vi åt varsitt håll och satte oss på våra platser i salongen.
Jag är inte särskilt kinkig med filmer och gillar larviga Hollywood-filmer, men det här var en av de sämsta filmer jag någonsin sett!!
Allvarligt, det var som en blandning av alla dåliga filmer jag har sett, Day after tomorrow, Thor, Pearl Harbor och en massa annat skit. Lång var den också och om det inte varit så att jag naivt nog hoppades på att det skulle komma någon bra avslutning på den som skulle göra tiden värt det, eller att jag har en princip att alltid se klart filmer så hade jag nog inte sett klart den och sparat de timmarna av mitt liv...