Den filmen gav mig inget mer än ångest

5/2 På torsdagen skulle jag på bio med Ah. Det var för hennes skull, hon ville se en Fransk-Kanadensisk film som hette Mommy och det var sista dagen den visades i Stockholm. Vi var båda rätt säkra på att jag skulle avsky filmen, men jag ville göra det för henne och för att få en chans att umgås med henne. Hon bor ju en bra bit från Stockholm, nästan ända uppe i Gävle, så det blir rätt sällan som vi ses. Jag brukar inte glömma något så länge som jag har skrivit upp det i telefonen, det är inte så mycket att jag tittar i den, det är mer att det är uppskrivet en gång och då fastnar det i huvudets kalender. Däremot så brukar jag dubbelkolla i telefonkalendern innan jag bokar något.
Jag vet verkligen inte varför, men jag hade totalt glömt bort att vi skulle på bio och rätt vad det är knackar det på dörren och det är Ah... Jävlar! Vilken tur att jag var hemma i alla fall. Jag snyggade till mig på rekordtid och sen åkte vi in till stan. Hon bjöd på bion eftersom jag inte ens ville se filmen och när den var slut så satt vi ett par minuter och tittade på eftertexterna och sen sa Ah något och jag insåg att hon tyckt att filmen var bra. Jag frågade om det var så och ja, hon tyckte att den var genialisk varpå jag sa att det var de längsta 5 timmarna i mitt liv... Den var 2 timmar lång sa hon beskt, he he, jo men det kändes definitivt som 5! Det hon älskade mest med filmen var det jag avskydde mest. Jag tyckte att det gick ut på att antingen skrika eller vara tyst, en massa svordomar och ångest och sånt tycker jag, typ som man tänker sig svensk långfilm. Men det faktum att hon gillade den gjorde det ju helt värt det i alla fall, själv är jag inte finkulturell utan är ganska förtjust i lättsmälta Hollywood-filmer.

Vi tyckte helt olika

21/1 På tisdagen hade jag en massa att göra på jobbet, men fick i alla fall det mesta gjort. Efter att ha annonserat på Facebook om sällskap till kvällen för att gå på bio, fick jag återigen sällskap av L som var glad att få sällskap en kväll till i Stockholm och dessutom fick gå på bio gratis. Mina fribiljetter skulle gå ut nästa dag och jag ville inte slösa bort dem genom att inte utnyttja dem. Hon hade redan sett The Hobbit 2, men hade inget emot att se den igen när det var gratis och allt. Vi hade dessutom en gratisbiljett för snacks och cola, så det delade vi systerligt på. Jag gillade inte första filmen och tyckte att den var larvig och hade lite "tappa byxorna-humor", billig humor alltså, där de talar om för en att nu ska ni skratta... Det gillar inte jag och blir negativt inställd och tjurig och tycker till slut att ingenting är roligt, inte ens det jag kanske normalt skulle skratta åt.
Den här andra filmen överraskade mig därför mycket positivt. Systerdottern tyckte om den första men inte det andra så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men jag tyckte som sagt tvärtom.

Första intrycket kan vara missvisande

17/1 På fredagen mötte jag upp med min fina Ah i Kista för att gå på bio. Hon har inte varit i Kista Centrums garage tidigare och hade svårt att hitta dit och väl på plats blev hon osäker på om hennes nya, stora bil skulle komma in i garaget under måttet som var angivet...
Jag mötte upp och stod och tittade noga medan hon körde långsamt, långsamt under mätpinnen. Det var inte mycket plats över, men det gick bra. Sen hoppade jag in i bilen nästan i farten och höll på att dö pussdöden när hennes nya unghund attackerade mig från baksätet med nosen i örat på mig och var lite för vänskaplig helt enkelt.
Till slut fick vi båda hålla honom på avstånd med all vår styrka för att jag inte skulle få dregel överallt.
Vi gick och såg Hunger Games - Catching Fire, den andra i serien alltså och jag är imponerad över hur bra gjorda de filmerna är. Det finns så mycket just nu som inte följer de böcker de är tänkta att illustrera, men de här filmerna är så nära som det är möjligt att komma tycker jag. Tjejen som spelar huvudrollen passar också väldigt bra till det, då tjejen beskrivs som alldaglig men samtidigt mycket vacker. Det är rätt så rättvisande på skådespelerskan. Hon ser alldaglig ut först, men sen inser man att hon är väldigt vacker och har rena drag och ibland har hon verkligen minimalt med make-up och ser ändå helt fantastisk ut.
Vi hann prata lite skit också och Ah fick ett par bilder på sin ponny som nyfödd, hon som dött några dagar tidigare. Jag hade ju bilder och jag har en fotoskrivare, så hon fick en A4:a och två mindre bilder.

Bristolfotografering och världens sämsta film

8/8 Tidigt på torsdag morgon tog jag tåget till Bristol för att träffa vår ordförande i jobbföreningen och för att sitta i möten större delen av dagen inför nästa års seminarium som ska hållas där.
Jag var framme vid 10 och tog en taxi till centrala Bristol, det visade sig vara rätt långt att åka, det tog runt 20 minuter.
Det visade sig att C hade tagit med sin fru L så det var jättekul, för jag har inte sett henne på 8 år!
Hon har svårt att hänga med på våra möten och seminarier eftersom hon är lärare, det är alltså svårt för henne att ta ledigt, men nu var det ju sommarlov i Wales där de bor, så hon kunde komma med.
Vårt första möte ar med hotellet och det första vi gjorde var att titta på deras konferenslokaler och några av rummen. Sen satte vi oss ned och hade ett möte om lite olika saker och vilka förutsättningar vi har och vilka krav vi behöver få uppfyllda.
När vi var klara på hotellet tog vi en promenad ned till floden och på vägen fotade jag en del för prospekten vi ska skicka ut och till almanackan som ska trycks inför nästa år.
Det var fint nere vid vattnet och vi hittade en restaurang som såg trevlig ut och där bestämde vi oss för att äta en snabb lunch.
Vi pratade om britters summa matvanor efetrsom C beställde en sandwich med friterade fiskpinnar i. Det är skumt det där, de äter till och med sandwichar med pommes i! Den här såg väldigt trist, torr och tråkigt ut och "pinnarna" såg lite brända ut. Själv valde jag en ceasarsallad och den smakade bra och kände som ett både sundare och godare alternativ.

Efter en snabb lunch tog vi oss tillbaka till hotellet, plockade upp bilen och åkte till nästa möte på skeppet Great Britain. Det är ett riktigt skepp men jag vet inte riktigt vad det användes till eller när.
Det kan nog bli rätt fint med galamiddag i deras salong, men jag som har anlag för sjösjuka och kan bli sjuk även på land ibland är lite nervös för hur jag ska må.
 Brittiska museer kan ibland vara lite underliga och lite för konstgjorda, det här var inget undantag, de hade till och med en skådespelare som låtsas vara kaptenen eller nåt sånt som gick omkring och pratade med folk, Däremot så var han väldigt trevlig så vi funderar i alla fall på att hyra in honom till vårt evenemang.
Tjejen vi hade möte med på skeppet gick inte att få stopp på, hon bara pratade och pratade och C hade sagt till mig när vi var tvungna att åka mot stationen för att jag skulle hinna med tåget, men jag fick inte en syl i vädret och vi kom iväg nästan en halvtimme sent. Sen fastnade vi i trafik också så det slutade med att jag missade tåget som jag redan köpt biljett till för att komma tillbaka till London med, så jag fick köpa en ny och vänta på nästa tåg.
Jag köpte en kaffe och en muffin att ha på tåget och jag kom tillbaka i rimlig tid i alla fall, runt 16.30.
Det fanns ingen lapp att sätta på dörren för att inte bli störd och strax efter att jag lagt mig på sängen för att vila en stund så gick brandlarmet, det gick så pass länge att jag hann sätta på mig skorna, ta hadväskan och öppna dörren, sen slutade det ringa. Jag gick och lade mig igen och strax senare knackade det på dörren...
Jag har aldrig förstått vitsen med att bädda ner sängen åt en, de bara stör. Jag har alltid "Do not disturb"lappen uppe på dörren på hotellet när jag reser, i alla fall om det är städat och klart. Men jag hittade som sagt ingen sån.
Framåt kvällen bestämde jag mig för att gå på bio, det är enkelt gjort om man bor på Leicester Square för de flesta biografer ligger däromkring.
Jag gillar "Superhero"filmer så jag bestämde mig för att se Man of Steel i 3D.
Filen började i stort sett samma minut som jag köpte biljetten så det var bråttom in i salongen och jag lyckades inte hitta den först... Man skulle gå igenom en Costa Coffee shop och uppför en trång trappa på andra sidan, det var 4 våningar upp och när jag väl kom upp så fanns det inga 3D-glasögon där...
Jag och en skitsnygg karl som såg ut som Daniel Craig gjorde sällskap i vårt letande efter glasögon och innan vi gick in i biosalongen efter vår utflykt så frågade jag om han kanske hade hört det en massa gånger, men att han var väldigt lik Daniel Craig?
Han blev väldigt förvånad och sa att han aldrig hört det tidigare!
Sen gick vi åt varsitt håll och satte oss på våra platser i salongen.
Jag är inte särskilt kinkig med filmer och gillar larviga Hollywood-filmer, men det här var en av de sämsta filmer jag någonsin sett!!
Allvarligt, det var som en blandning av alla dåliga filmer jag har sett, Day after tomorrow, Thor, Pearl Harbor och en massa annat skit. Lång var den också och om det inte varit så att jag naivt nog hoppades på att det skulle komma någon bra avslutning på den som skulle göra tiden värt det, eller att jag har en princip att alltid se klart filmer så hade jag nog inte sett klart den och sparat de timmarna av mitt liv...

Jag trodde att han var skadad så som han skrek

13/6 På torsdagen var jag supertrött och det passade sådär eftersom det var dags för styrelsemöte. Vi möttes på Scandic hotell (Lilla blå) i Väsby för frukost och sen en dag med möten. Lunchen var riktigt dålig och frukosten var inte mycket bättre. Jag hade lämnat bilrutorna och bakluckan lite öppna eftersom Turre satt i bilen och solen tittade fram med jämna mellanrum. Plötsligt blev det ösregn och jag var tvungen att lämna mötet för att stänga fönstren, hela bilen var blöt och det var nu en stor pöl precis där jag parkerat eftersom jag för Turres skull ställt mig så lång ned på parkeringen som möjligt så att han inte skulle bli så stressad av folk som gick förbi.
Systersonen dök upp på eftermiddagen och skulle följa med mig hem eftersom vi skulle på bio. När vi skulle in i bilen fick vi nu mer eller mindre vada genom pölen som blivit ännu större och vi var båda helt dränkta om fötterna när vi kom hem.
Vi åkte till Kista Centrum för att äta won ton nudelsoppa och sen se The Hangover 3 och konstigt nog var den faktiskt lika bra som de två tidigare filmerna och hade också några nya grepp.
Vi kände oss båda lite dästa när vi kom hem efter bion så vi tog en promenad och till och med Judas hängde på. Jag tycker det ser så sött ut när han och Turre springer bredvid varandra eller när Judas ibland går ett par meter bakom Turre.

När vi lämnade mitt område och tog cykelvägen mot Fresta så förlorade vi Judas, han försvann i gräset och kom inte fast vi ropade på honom. Vi gick för att se om vi kunde hitta en sten som S hittat tidigare, som någon målat som Jabba the hut, vi hittade den, men målningen var så gott som borta. Vi vågade inte göra annat än att vända eftersom Judas stannat, vi var rädda att han skulle sitta och vänta på oss, så istället för att ta en rundtur så vände vi och gick tillbaka samma väg.
Vi gick och pratade och plötsligt hörde jag nåt och frågade S om han hörde nåt?
När vi kom närmare övergångsstället där vi tappat Judas så hörde vi skriket tydligare. Jag blev orolig för jag har aldrig hört honom skrika på det sättet, jag blev mer och mer övertygad om att han blivit påkörd eller nåt och jag ropade tillbaka. Men när vi gått över vägen och jag lockade på honom så hoppade han plötsligt ut från gräsdjungeln framför oss och var både hel och glad att se oss.
När vi övertygat Judas om att följa med oss hem och inte ligga mitt på vägen så satte vi oss och tittade på några avsnitt av "Mitt liv som död" S gillar serien lika mycket som jag gör!

The Hobbit.. nja, jag är skeptisk

2/1 På onsdagen hade jag och systerbarnen bestämt att gå och se The Hobbit i Kista Centrum så vid strax efter 16 dök de upp hemma hos mig för en helkväll med övernattning.
Vi åkte till Kista på stört för eftersom vi hade presentkort att betala med och så så var det besvärligt att betala online. L hade dessutom en specialbiljett som hon fått när hon sett The Hobbit med några kompisar och texten hade strulat hela filmen igenom och den måste lösas in i en kassa.
Vi hann inte i tid men det var inga problem att ta ut de bokade biljetterna eftersom salongen var halvtom.
Filmen var i 3D och jag har kommit på att om jag tar barnglasögonen så blir jag mindre yr eftersom jag tydligen har tätt mellan ögonen. Men de är å andra sidan så pass små så om man ser en film som är 3 timmar lång så börjar de trycka lite väl mycket på sidorna.
Jag råkade salta mina popcorn för mycket men L ville bara ha lite av sina så jag fick dem istället. Vad gillar ni burken? Vitt salt... Finns väl knappt annat?
Filmen var okey och vacker precis som de andra, den var lite väl utdragen tyckte jag och jag brukar inte vara kinkig med sånt alls, så då är det illa. De har ju varit så fantastiskt duktiga på specialeffekter i de tidigare filmerna så när vargryttarna kom galopperande över ett fält och såg ut som om de var inritade och flöt över det, då blev i alla fall jag jättebesviken!
Men jo, jag kommer att se filmen igen men kanske inte på bio.Jag kommer också att köpa den på DVD och jag kommer se de andra två också förstås.
Vi var hemma vid 22 och det enda vi ätit sedan frukost var popcorn så vi åt en varsin laxbakelse som jag gjort av resten av räkröran och brödet kvällen innan. Ungarna tyckte att de var jättegoda. Sen tittade vi på film (The Hangover 2) och vid midnatt ville ungarna ha varmrätt så jag ställde mig och stekte oxfilé och värmde potatisen, såsen och grönsakerna.
Sen såg vi en film till (Bridesmaids).
Vi kom i säng vid 3 tror jag, S på soffan och L i gästrummet.
Om ni undrar över bilden på Turre så var det S som satte horn på honom, ja det är granbarr...

Kan man bli förnedrad av en film?

På tisdagen var det fullt upp på jobbet och jag påbörjade också min bokning av biljetter till USA. Det är alltid en avvägning, pris, tider, destinationer. Vi tar alltid den billigaste biljetten vi kan hitta, förutsatt att den tar oss dit vi ska, den tid vi ska vara där. Det verkar som om vi kanske flyger till San Francisco snarare än Reno eftersom vi spar tid så och dessutom pengar och så får vi se en helt ny stad också. Nu ska vi bara försöka få ihop 3 helt olika resor till1, det vill säga, så att vi kan få sällskap till Reno trots att vi ska åt 3 olika håll efteråt. Ska bli kul att få lite sällskap, jag får ju ofta resa ensam och det är rätt trist i längden. Vid lunchtid ringde Quiz-L och sa att de ringt henne och informerat om bion för kvällen. Varför de ringde henne och inte mig undrar jag verkligen eftersom det var jag som anmält oss till seminariet och "tagit med L". Hon hade i alla fall fått reda på tider, platser och lite sånt, som till exempel att vi skulle få något att äta där. Det gjorde ju vårt liv lite enklare eftersom vi hade haft svårt att komma på när vi skulle hinna äta annars. På lunchen postade jag en ansökan om att bli Kvalitetskontrollant på Finnair i två månader. Sannolikheten att jag blir antagen bland hundratals, kanske tusentals sökande är ju liten, men om jag inte ens söker är ju chansen obefintlig. Om man skulle bli antagen så får man resa runt i 2 månader över hela världen, fotografera och skriva blogg och så med alla kostnader täckte och dessutom den vanliga lönen täckt så att man kan ta tjänstledigt. Ja som sagt, chansen är liten men det skadar inte att försöka.
På eftermiddagen åkte jag hem och vilade och sen duschade jag och sminkade mig. Vid 17.30 åkte jag hemifrån in mot stan och sen mötte jag upp L vid 18.20 eller nåt sånt och så gick vi in för att gå på seminariet. Självklart var vår baktanke att få gratis biobiljetter och för Exceed som bjudit in oss var ju baktanken att vi var tvungna att lyssna på dem innan vi fick biljetterna... Det var i alla fall rätt så intressant. Jag trodde att jag var där för en jobbgrej men det visade sig handla om privat sparande och investeringar... Värt att fundera på är det i alla fall även om jag inte riktigt vet om det är för mig. Jag bokade i alla fall in en kostnadsfri rådgivning om drygt en månad, sen får vi se. L gjorde samma sak. Efter nån timme blev vi serverade en riktigt god pastasallad med kyckling och sen satt vi kvar och pratade en stund med en mamma och (vuxen) dotter som var väldigt trevliga. Vi hade bara varit 6 personer på seminariet, men det var ett annat på gång i ett annat rum också. Sen tog vi en kort promenad till Filmstaden Sergel och där gick vi in i godisaffären och jag tittade återigen efter Ridsport men de hade bara kvällstidningar. Då lovade L att jag kunde få hennes Ridsport eftersom hon kastar sina när hon läst dem.
Sen var det dags att se filmen, det var The Three Musketeers som gällde dagen till ära och den började okey även om den var en blek kopia på den som gjordes 1993 med Charlie Sheen, Oliver Platt och Kiefer Sutherland. Skämten var desamma och storyn var nästan exakt densamma. Skådespelarna var inte alls tokiga men filmen kändes onödig, som att den liksom inte kunde utmana den gamla eller på nåt sätt visa oss något nytt. Sen spårade den ut mer och mer och om det var något nytt vi ville se så fick vi definitivt det vi sökte! Eller nytt och nytt, det var som om de tagit scener från The Matrix, Entrapment (med Catherine Zeta-Jones), Wild Wild West och Änglar och Demoner och satt ihop det till en enda lång, dålig, pinsam film med idel datoranimeringar och andra löjliga scener som kändes som tagna ur en science fiction film snarare än en kostymfilm. Till slut kunde inte L hålla sig för skratt, själv blev jag snarare sur, sur för att ha blivit lurad att se den, jag kände mig på nåt sätt förnedrad. Så himla synd på så fina skådisar. De är så pass bra att jag gärna hade sett dem i rollerna om och om igen, men filmen är så dålig att jag för mitt liv aldrig skulle kunna motivera mig till att köpa den. Nej snälla, hjälp mig att bojkotta denna ö-film, de ska bara inte få tjäna pengar på sånt krafs.
Tacka vet jag den ultimata musketörfilmen, den från 1993 har precis allt! Bra skådisar, roliga skämt, action, fart och sagospänning! Sen att Chris O'Donell är med i den, det får man försöka bortse ifrån...
Efter filmen promenerade vi till bilen och sen körde jag L hem och kom själv hem ungefär till midnatt. Då tog jag ett glas grönt te och ett par mackor och så gick jag och lade mig.

Skrik och studs

På tisdagen fick jag besök på jobbet av två av de killarna som jag var ute med på fredagen. Vi skulle diskutera nya projekt som vi kanske kan samarbeta i. De är urtrevliga så trots att det var jobb så hade vi rätt kul. Strax efter att de åkt hem på eftermiddagen fick jag ett samtal från A som bor i Tumba, hon och systerdottern var i Väsby. De kom förbi jobbet och vi tog en fika och snackade lite om allt möjligt, de är så himla gulliga och roliga båda två. Tyvärr var jag tvungen att sticka till gymmet och min spinning, jag hade velat stanna en stund till. Spinningen var kul men tuff och jag kände mig nöjd med mig själv efteråt. Dessutom fick jag sällskap av J som av en tillfällighet hade bokat in sig på samma pass. Efter passet gick jag 12 minuter på bandet och kände hur de spända lårmusklerna slutligen slappnade av och slutade darra. Sen sprang jag på kollegan M också men sa bara hej och skyndade till omklädningsrummet. Jag tog mina grejer och körde hemåt medan jag åt en banan. Sen när jag kom hem åt jag salladen från matlådan jag tagit med mig av resterna från lunchen, resten lämnade jag till senare. Sen duschade jag och gjorde iordning mig och åkte till stan för att möta upp med Quiz-L&L och den enes kompis som jag aldrig träffat tidigare. Vi hade kommit överrens om att se Scream 4 och jag var väl inte särskilt exalterad, jag gick mest för att jag gillar sällskapet. Men filmen visade sig vara riktigt bra, vi skrattade en hel del. De är ju smarta nog att skoja med genren samtidigt som de försöker skrämma folk. Jag är inte den som hoppar i stolen men oj vad många gånger jag kände hela raden gunga av de andras hopp. Jag tror dock de flesta gungningarna var från andra än vårt sällskap. L's kompis som satt bredvid mig hade ringningar i öronen efteråt eftersom tjejen bredvid honom hade skrikit så högt vid nåt tillfälle. Jag tyckte i alla fall att det var värt det, den var mycket bättre än jag trodde att den skulle vara.

Sen behövde två av oss gå på toa men bion var stängd och vi blev lotsade ut på nån bakgata... Jag skulle möta upp med G och m på Dubliner efter bion och Dubliner är ju det som är närmast så vi gick dit alla fyra och jag och L gick på toa, sen åkte de andra hem men då hade G och M redan hunnit komma.
Vi satt och snackade nån timme och sen stängde Dubliner och jag hade ändå tänkt att åka hem. G höll på att somna sittande eftersom han just kommit hem med buss från Italien så jag åkte hemåt och de åkte hem till M där G skulle bo över natten.
Jag åkte hem och åt edamamebönor, den enda middag jag ätit var lite popcorn.

Den här krönikan hittade jag förresten, jag tyckte att den var kul:
http://fredrik.cafe.se/min-van-n-tar-den-arga-lappen-till-en-helt-ny-niva/

Social överdos

På lördagen vaknade jag sådär udda tidigt med tanke på att jag ju inte sovit så länge vid den tiden, jag åt frukost och åkte sen till mamma och pappa för att hämta Turre som sovit där. Då visade det sig att jag och mamma hade samma plan för dagen, att åka till Plantagen. Jag skulle titta efter rosor och köpa jord, mamma ville ha tag i grönsaksplantor. Vi fixade det vi skulle på Plantagen och då kom jag återigen ihåg att blommarknaden utanför Väsby Centrum är så mycket bättre än Plantagen. Bättre priser, bättre kvalité, trevligare personal. Alltså åkte vi dit och de tar ju bara kontanter så jag plockade ihop det jag skulle ha och kollade vad det skulle kosta och sen gick jag till närmaste bankomat, men den var stängd så jag fick gå runt halva Väsby Centrum och sen stå i en lång kö, sen kunde jag gå tillbaka och köpa blommorna. Men vilka blommor sedan! De var värda allt besvär, jättefina var de och relativt billiga, men det blev i alla fall blommor för 1000:-... Sen åkte vi till Ica och handlade mjölk, dricka och grönsaker.
När jag kommit hem och packat ur bilen gick jag en bit ut på gräsmattan, jag minns inte varför men jag höll på att trampa på en liten, liten fågelunge och hade den inte hoppat framåt hade jag nog gjort det. Jag vet inte om den klarade sig, jag tog upp den för att placera den i säkerhet för katten, men hittade inget säkert ställe och var tvungen att sätta ned honom på marken igen. Medan hela familjen Fågel flög som stridsflyg runt öronen på mig med öronbedövande skrikande. Jag borde ju inte ha lyft upp den, men ibland är man ju extra korkad.
Sen lade jag mig och vilade en stund, jag kände mig så trött att jag kände mig sjuk, jag har ingen aning om varför. Sen blev jag väckt 10 minuter efter att jag somnat av systersonen som jag lovat att gå på bio med på kvällen. Sen vilade jag nån halvtimme till och gick sen upp och köpte biljetter till bion. Det var dags för Pirates of the Carribean 4, vi såg fram emot det. Jag hade valt 3D eftersom jag trodde att det var det som S ville ha, men han hade föredragit 2D och det hade jag också, men gjort är gjort. Jag köpte en popcorn meny med samlarmugg, på den satt det en liten Jack Sparrow... S tog en vanlig meny, men den var så stor att jag ville ha den mindre. Filmen kändes lite lång faktiskt, vi ville älska den men den var inte så himla bra faktiskt. Jack Sparrow är till exempel inte lika flummig som vanligt och dessutom saknar jag både Orlando Bloom och Keira Knightley och alla piraterna man är van att se. De enda som är med är Jack Sparrow, Gibbs och Barbossa.

När jag kom hem efter att ha lämnat av S var klockan 23.30 och jag körde ned till Ullis Kök och Bar och mötte upp med T och J. Vi gick sen vidare till Magget och jag träffade en gammal klasskamrat som jag pratade med lite och en kille jag lärt känna lite på krogen. Jag raljerade med att folket omkring oss inte var så smarta, intelligensen räckte knappt till att stå upprätt utan att dregla sa jag kaxigt. Då svarade han: -Det har jag också svårt med, i alla fall när du är här. Det var ju lite gulligt faktiskt, men sen ville jag hem, jag tog med mig T och lämnade av honom hemma men inte förrän vi varit till Statoil och köpt snus till honom, då kom han ut med en ros till mig för att jag var snäll och skjutsade och så hade han en bukett till sambon L också. På det hela en lyckad dag alltså.

Bra avslutning på en perfekt helg

Jag hade precis vaknat på söndagen och var vrålhungrig när brudarna hörde av sig om frukost så som vi bestämt natten innan. Migränen var borta och jag mådde riktigt bra.

Eftersom jag dricker så sällan har jag ingen som helst koll på när man kan köra bil igen och jag hade ju druckit ganska mycket och till rätt sent också. Alltså gick jag ridstigen hem till L som skulle bli hämtad av sin brorsa. Tanken var att de skulle gå på en lägenhetsvisning bara de två, men de var snälla och lät mig hänga på. Solen sken och det var plusgrader, men det bet en del i kinderna ändå, men vackert var det ju. Jag har sagt till de som frågat att det tar 15 minuter genom skogen till L men jag har egentligen inte vetat och har gissat att jag tagit i underkant på tiden eftersom det tar 15 minuter att gå runt mitt kvarter. Men trots att det var snötäckt is på ridstigen så tog det mig 16 minuter att gå från dörr till dörr, så på sommaren lär det ta runt 10 minuter.

Efter lägenhetsvisningen gick vi till kondiset och mötte upp resten av gänget och åt frukost.
Jag var så hungrig att jag åt upp alla räkorna på min räkmacka och ägget också, men det mesta av brödet fick jag lämna. Latten fick jag ned hela faktiskt.

Jag hade kommit hem för en stund sedan när Quiz-L ringde eftersom vi bestämt att vi skulle gå på bio på eftermiddagen. Det blev lite stressigt att köpa biljetter, snygga till sig och ta sig in till stan, men det gick bra i slutänden. Precis när jag börjar närma mig bion hör L av sig, hon är lite sen eftersom de ställt in tunnelbanan. Det blev lite ödesdigert för mig som parkerade utanför Asian Market och gick in där eftersom jag hade tid över. Jag köpte de där grönsakerna jag letat efter överallt men inte hittat och gick tillbaka med det till bilen. Sen gick jag mot bion, fortfarande med tid till godo, så då gick jag in på Make Up Store och några minuter senare kom jag ut med 3 nya skuggor... Slutsats: Om ni är sena till ett möte med mig så kostar ni mig pengar...

Sen mötte vi upp på Skandia Teatern och satt längst bak i en typ av soffa, dagens tips: Gå dit och se en film om du ska på dejt, det är nog väldigt hångelvänligt! Dessutom var ju salongen så gott som tom, så de satte inte ens igång filmen förrän vi varit på toa och gått in i salongen.

Vi såg Love & Other Drugs och jag är ju inte så kinkig med filmer, de kan nästan vara hur larviga och banala som helst, jag gillar dem ändå. Men den här var faktiskt så banal att den kändes rent meningslös. Dessutom kunde jag inte glömma att det var skådisar jag såg på duken och det ger ett lågt totalpoäng.

Eftersom jag inte hade någon tid att passa och tunnelbanan inte gick så skjutsade jag hem L till Danderyd och sen satt vi en stund i bilen och snackade innan jag åkte hemåt.
Kändes lite konstigt att vara hemma utan något att göra plötsligt vid 18 på en söndagseftermiddag, men jag tittade på sista X-Men och sen Stuck on You. Jag tycker att den senare av dem är rätt bra faktiskt, den har mycket hjärta. Den skulle kunna vara riktigt dålig eftersom den till viss del hanterar "lyteskomik", men den har så mycket hjärta och värme att den är rätt fin faktiskt. Eva Mendes gör för övrigt en riktigt bra insats i den här filmen, henne gillar jag! Framåt kvällen blev jag hungrig igen och gjorde en nudelsoppa med bland annat ingefära, groddar, bambuskott och de där bladen jag köpte på Asian Market. Det blev riktigt gott! Sen kom Turre hem vid 21 ungefär och sov gott på soffan.

Bravo Nutley!

På jobbet fortsatte arbetet med att komma ikapp efter julledigheten, men än så länge är det medvind i alla fall. På eftermiddagen precis när jag kom hem ringde det en tjej från SATS och det verkar på allas inställning så att det är en väldigt hård konkurrens mellan gymmen i Väsby. Hon ville absolut att jag skulle komma ned och provträna trots att jag sa att Medley var mycket billigare. Medley tar 390:-/ månad och de har som sagt gym, simning och gruppträning. SATS tar 470:- / månad + en registreringsavgift på 850:- som du egentligen inte får någonting alls för.
I vilket fall vill jag ge dem en chans, så jag lät henne boka in mig på ett blandpass på fredag klockan 17. Det blir 30 minuter cykel och 30 minuter core, kanske tar jag en titt på gymmet också.
Jag lade mig att vila en stund eftersom tröttheten sedan natten till måndagen nu började komma ikapp mig, men jag hann bara ligga i 20 minuter när jag fick ett sms av L att hon skulle vara hemma om 5 minuter. Jag snyggade till mig kvickt som attan och åkte och hämtade henne och sen åkte vi mot stan där vi skulle möta upp goda vännen S som flyttat till Dalarna men var på kurs i Stockholm. Konstigt nog var trafiken helt okey och det är knappt man kan tala om köer med tanke på att det hela tiden rullade framåt i alla fall, detta trots att vi kom till Järva vid 18 eller nåt sånt. Vi parkerade i Hötorgsgaraget så att Turre skulle hålla sig varm, sen gick vi till Filmstaden och hämtade ut våra förbetalda biljetter. Då visade det sig att S satt på en pub och tog ett glas vin med kollegorna och middagen vi skulle äta tillsammans hade hon ätit med dem... men jag och L gick in på Pizza Hut runt hörnet och 30-40 minuter senare dök S upp och var ett gott och efterlängtat sällskap till oss. Jag har inte sett henne sedan L's födelsedag i September! Vi hade gott om tid att sitta och komma ikapp lite i snacket och dessutom fick vi världens gulligaste servitris som var både glad, vänlig och dessutom gav L och S en nästan full vinflaska för priset av en halv karaff. Sen när hon skulle sluta för dagen kom hon förbi och sa hejdå innan hon gick. Kul med unga människor som vet hur man sköter ett jobb, hon var verkligen rätt tjej på rätt plats.
Efter middag och skitsnack var det äntligen dags för "Änglagård - tredje gången gillt". När vi väl kom in i biosalongen så var vi näst intill ensamma, bara tre personer satt därinne och kallt var det också. Det dök upp lite fler människor men många blev vi inte direkt och så satt vi allihopa ganska koncentrerat i mitten. Jag hade gissat att jag skulle gilla filmen, men att den skulle vara så bra som den var, det hade jag inte vågat hoppas på!
Det var så kul att få komma tillbaka till Änglagård, det var som att åka tillbaka till ett ställe man har spenderat en massa tid på, men varit ifrån länge och det var som att träffa gamla vänner att se alla karaktärerna igen. Dessutom har ju många av skådisarna både mognat och blivit duktigare skådisar under dessa år. Tyvärr är det ju flera som också dött under tiden, vissa äldre, men även några yngre som till exempel Viveka Sehldal som bara blev 57 år gammal. I eftertexten stod dessa skådisar listade, men Per Oscarsson har ju gått åt senare än vad filmen kommit ut så han fanns inte med i denna lista.
Jag är i alla fall mycket glatt överraskad, hur kommer det sig att Colin Nutley efter 16 år inte bara lyckas hålla samma standard utan dessutom lyckas höja den flera snäpp!?
Att se dessa gamla gubbar, Sven Wollter och Tord Peterson är en fröjd dessutom!
Vad är då det geniala med Colin Nutley eller åtminstone hans Änglagård-filmer?
Kanske är det så att det behövs en engelsman för att skildra det svenska så sant och rent som han gör? Kombinationen brittisk humor, en invandrares syn på sitt nya hemland och det tragikomiska i det svenska livet och landet, det är det som gör det så bra.
Han ser det positiva och det negativa i Sverige och svenskarna så mycket klarare än vad vi själv gör, själva fokuserar vi oftast på antingen det ena eller det andra beroende på om vi är optimister eller pessimister, han ser helheten.
Dessutom finns det ingen som så tydligt visar oss varför vi längtar till just den svenska sommaren. De spegelblanka, mörka, mjuka sjöarna, de böljande gröna fälten, de dammiga grusvägarna, de brännässlekantade dikena, de ettriga myggen, ja, Sverige är vackert och det ser och skildrar Nutley bättre än någon annan jag känner till!
Bravo Nutley!!!