Han måste skämta..?

Det blev jobbigt på tisdagsmorgonen eftersom jag försov mig något fruktansvärt! Stressade till jobbet och satte igång med allt i högen. Under dagen redde några saker ut sig som jag bävat för och den enda förklaring jag har är min fallenhet för tankeöverföring...
Förutom försovningen hade jag också ont i huvudet, detta var visserligen till viss del anledningen till att jag försov mig. Det är bra att jag ska till naprapaten på onsdag, det känns som om det är dags. Dessutom ser jag fram emot att träffa honom och berätta hur bra det går med träningen. Det blev stressigt på jobbet men jag hann med det jag skulle och tog tag i saker till vårt Stockholmsmöte. Det är inte lätt att sitta emellan folk som har svårt att kommunicera med varandra och en hel del kommer bort i översättningen. De pratar förbi varandra och jag försöker rätta till. Jag tror vi börjar få grepp på sakerna nu i alla fall.

Till lunch åt jag risotto jag hittade i frysen på jobbet. Jag vet inte när jag lade in den där men den smakade helt okey. Jag hittade en låda med min egen fiskgryta och ris så jag ställde den i kylskåpet för tining till onsdagen.
Det underliga är att jag verkar bli tyngre och tyngre ju mer jag tränar och vissa gillar ju att säga att det är för att muskler väger mer än fett. Men sanningen att säga kan man bara lägga på sig 2-4 kg muskler på ett år eller nåt sånt. Alltså får jag fundera mer på varför jag går upp i vikt så fort jag tränar...

Efter jobbet åkte jag direkt till gymmet för att möta upp svägerskan E för ett pass Box. Jag har aldrig testat det tidigare och var faktiskt lite nervös. Det visade sig att jag hade anledning till det samtidigt som jag inte hade det...
Stämningen var lite hjärtligare än på de andra passen och det var väldigt kul. Men vissa saker som instruktören ville att vi skulle göra var omöjliga att genomföra för mig. Det tog inte långt tid för mig att bryta tumnaglarna och dessutom börja få ont i handlederna som jag haft problem med från och till. När han ville att vi skulle kasta oss ned, göra en armhävning och hoppa upp i luften efteråt, då var jag så gott som övertygad om att det var ett skämt, men sen försökte alla hänga på och fnisset fastnade halvvägs...
När vi värmde upp i början tog jag ut mig väldigt och lungorna värkte i flera timmar efteråt och jag hostade också i flera timmar. Men i slutet av passet när vi skulle träna mot andra än våra tidigare partners blev jag nervös. E har ju inte mycket annat val än att stå ut med mig, det var ju hon som lurade med mig på passet, men vad skulle de andra säga?
Jag vet inte om de märkte att jag var osäker men attans vad de var snälla!
De peppade, berömde och var allmänt varmhjärtade mot mig och det var nog det som gjorde att jag sa till E efteråt att jag kunde tänka mig att hänga på fler gånger. När är en annan fråga, nästa tisdag är jag upptagen och sen är det möte och Australien i 5 veckor...

När jag kom hem från gymmet var jag superhungrig och först diskade jag upp lite och städade köket och sen panerade jag 2 små torskfiléer i mjöl och stekte dem. Sen sköljde jag en massa olika typer av sallad, romansallad, krispsallad, spenat, ruccola och isbergssallad och lade hälften i en plastlåda i kylen och resten i en tallrik och hade salt, olivolja och citronsaft på den. Sen kokade jag färsk broccoli och hade margarin på den. Jag hade glömt hur gott broccoli är och jag har en hel bukett kvar!
Så serverade jag torsken med sallad och broccoli och det var verkligen jättegott!

Sen gjorde jag lasagne på köttfärssås och riven ost jag haft i frysen och lasagneplattor som låg i kylskåpet. Halvvägs igenom processen insåg jag att jag inte kom långt på köttfärsåsen, den skulle helt enkelt inte räcka. Så jag improvicerade och slängde i krossad tomat som mer är som en tomatsås med basilika. Det såg helt okey ut och när jag smakade lite på den färdiga lasagnen senare så verkade det ha fungerat faktiskt.
Sen tittade jag på Bourne Supremacy och Bourne Ultimatum.
Sen gjorde jag mina 3x25 och led under tiden, sen duschade jag och somnade på 5 minuter högst.

Ibland går det i ett

På jobbet blev det lite hattigt på torsdagen, det skulle göras lite här och lite där och allt samtidigt och inte särsklt mycket åt gången men svårt att hålla tungan rätt i munnen.

Strax efter 15 åkte jag mot Märsta för att försöka få tag i ett visst märke av silvertejp till en produkt vi jobbar med just nu och fick i uppdrag att fixa nya lampor till våran trappa till loftet, vore bra om jag kunde köpa lite eltejp också till ett annat jobb?

Jag åkte till Byggmarknaden i Märsta och det första jag ser är faktiskt de där udda lamporna som vi behöver, jag har aldrig sett såna tidigare, där ser man vad för typ av selektiv syn man har. Eltejp fanns bara styckevis i små rullar så det struntade jag i efter att ha konfererat med min kollega per telefon. Min silvertjep fanns däremot och jag köpte en stor rulle som ska räcka i 2-3 år framåt.

Sen åkte jag mot stan och grekiskakursen och missade tydligen precis alla köer eftersom jag var runt 15 minuter tidigare än vanligt och jag befann mig utanför Medborgarskolan redan vid 16.15 eller nåt sånt och hade massor med tid att göra min läxa... och snacka med Ju i telefon.

Grekiskalektionen var rolig och två tjejer som jag saknat för att de varit borta ett tag var där igen och det var kul att se dem. Vi har en så oerhört bra grupp nu och vi har riktigt roligt och alla är så duktiga! Vi fick en massa beröm från vår lärare som hävdar att vi läser mycket bättre än hennes elever som är 2-4 terminer före oss. Jättekul att vi gör framsteg. Men för varje framsteg vi gör inser vi också hur långt vi har kvar. Mitt stora problem är att min hjärna har väldigt svårt för grammatikord, när det står att jag ska göra en uppgift och skriva "bla bla i genitiv form", då hade det lika gärna kunnat stå "kldfgjsdiorgjediorgj", ungefär så mycket fattar jag av sånt.

Men vi har lärt oss läsa och skriva riktigt bra och vi lär oss bit för bit att böja alla dessa ord som ska böjas i evinnerliga steg och kombinationer. Det jag behöver nu är att träna på ord så att de fastnar i min teflonhjärna.

Efter grekiskan bar det direkt iväg till gymmet, jag vet ju att det inte blir någon träning alls förrän på måndag igen så det var lika bra att ta tag i saken före helgen. Jag började med att byta om och sedan gå på bandet. Träningsvärken gjorde sig påmind lite här och där och jag fick ta det lite lugnt och körde på 5,5 km/h mot de vanliga 6. Jag gick i 10 minuter och tänkte sen springa en stund. Jag hade på känn att det inte skulle blir några 5 minuterspass den här dagen men jag tänkte i alla fall göra mitt bästa. Jag lyckades med nöd och näppe klara 2,5 minut i sträck och gick sen några minuter och körde 2,5 minut igen. Innan jag avslutade passet sprang jag 2 minuter igen och därmed hade jag i alla fall sprungit 7 inuter av 35, vilket var lika många spring-minuter som i söndags. Sen tränade jag efter schemat jag fått av instruktören och det är väldigt få övningar och går rätt fort. Jag avslutade med några övningar på pilatesbollen och jag gillar verkligen den och testade några nya övningar som jag hittat på internet. Jag måste verkligen köpa hem en sån där boll! Nu på måndag ska jag köra mitt förta pilatesboll pass på sats, det ska bli spännande.

Jag handlade sallad och bröd på vägen hem, ruccola, ICAs ceasarsallad mix och en baguetteliknande brödbit.

Jag hann bara precis in på min väg så blev jag stoppad av en kille som stod med en stillastående bil och med ett par startkablar i högsta hugg.

Med en flyktig tanke på hur smart det är att stanna vid en främmande karl i mörkret så bestämde jag mig för att hjälpa min nästa och hellre vara lite naiv än att vara en bitch.

Killen visade sig vara en ung man i 25-30 års åldern och vi lyckades starta hans bil med lite fix och don och sen körde jag hemåt.

Väl hemma tinade jag lite grillad kycklingfilé och rörde ihop en ceasarsallad på ett par ninuter och gott blev det också. Jag åt min middag medan jag tittade på Billy Madison en urtöntig film med Adam Sandler där han kör hela sitt register av töntiga babyspråk och hela rasket och sen tog jag motvilligt itu med att packa för helgresan till Malmö. Tanken vara att jag skulle fixa naglarna, vika tvätten, steka ägg till äggmackor, diska, packa och städa undan. Det slutade med att jag nästan packat klart men inte gjort något av det andra. Det är helt klart något psykiskt, när jag ska packa och fixa så tar energin slut pang bom och det enda jag vill är att sova. Till slut bestämde jag mig för att göra det och ta itu med det mest nödvändiga på fredagmorgonen istället. Jag kom i säng före midnatt och somnade på stört mer eller mindre.

Före och efter

Jag vaknade till vackert väder på onsdagen och på jobbet fick jag iväg en bunt med sändningar som behövde gå iväg.

Jag slits mellan min snålhet och min ovilja att äta onyttiga saker om de inte smakar väldigt gott, alltså åt jag rester från gårdagens pizza till frukost trots att det tog emot, jag åt den dessutom kall. Inga svar hade jag fått på mitt långa mail till resten av styrelsen i vår "jobbförening" men det dök upp ett kuvert i posten från dem. Det visade sig vara cd-skivan med information och bilder från förra mötet, den skulle visserligen ha dykt upp i Juni, men det tar längre och längre tid innan saker görs har jag märkt. Det var lite kul bilder från förra årets galamiddag, själv var jag bara med på ett och det var inte värst smickrande måste jag erkänna.

Precis innan jag gick från jobbet klistrade jag ihop två ansiktsbilder på mig själv. Den ena vet jag inte när den är tagen, den andra är tagen förra lördagen, den har ni ju sett.

Det underliga är att jag inte kan känna igen mig själv på den första bilden, den andra är inga problem, det är så jag ser mig själv ungefär. Jag ser inte min viktresa i spegeln, men oj vad jag ser den när jag ser bilder! Jag var ju klotrund i ansiktet, ändå är det svårt att se exakt var förändringarna sitter om man jämför punkt efter punkt i bilderna...

När jag kom hem gick jag och lade mig en stund och somnade efter ett tag. Sen sov jag gott i ungefär en timme och sen kämpade jag i en timme till för att vakna trots att det inte var så viktigt än. Det är en typ av stressdröm som jag har ibland där jag medvetet försöker vakna men jag är för trött för att lyckas.

Sen gick jag upp, bytte om och kastade i mig en Wasa Sandwich och åkte till gymmet.

Väl där cyklade jag 15 minuter i relativt lugnt tempo för att värma upp och sen var det dags för Shape-pass. Utanför shapehallen träffade jag två hästbekanta och vi bytte ett par ord. Ibland känns det som om halva Väsby går på SATS.

Shape är en typ av funktionell styrketräning och vissa av övningarna är jättetunga och andra är helt okey. Vissa kan jag inte ens genomföra, jag har inte riktigt styrka för det ännu. Men eftersom jag vet att till exempel mina armmuskler inte är så starka så tar jag inte för stora tyngder, vilket ledde till att det blev lite för lätta tyngder det här passet faktiskt. Så vissa övningar var nästan lite meningslösa med för lätta tyngder och andra var för tunga trots avsaknad av extra tyngder, men så kan det vara när kroppens tyng är större än förväntad. Till nästa gång vet jag i alla fall att jag ska ta lite större tyngder. Jag fick kramp i fötterna vid balansövningarna och frågade instruktören efteråt vad det beror på, enligt henne är det helt enkelt otränad balans och styrka, det blir bättre med tiden. Inget att bekymra sig för med andra ord. Efter passet tog jag bara 5 minuter gång på bandet för att slappna av benmusklerna lite och sen åkte jag hemåt.

Jag åt lite pastarester till middag och slötittade på Släkten är bäst, en rätt töntig film som ändå har sina poänger och är rätt skön att slötitta på.

Jag kom i säng i rimlig tid vid midnatt ungefär men somnade ordentligt gjorde jag inte förrän vid 2 trots att jag var jättetrött.

Äntligen ordentlig medvind!

Lördagskvällen med G och andra till trevligt sällskap hade fått mig mindre deppig och jag vaknade till en gråtrist söndag utan att det gjorde så mycket.

Jag åt frukost och tittade på "I Love You Man" och tog god tid på mig. Den är rätt söt den filmen tycker jag och jag gillar båda skådisarna. Sen packade jag gymväskan och så satte jag mig och tittade vilka pass som fanns att boka in sig på de närmaste 2 veckorna. Det visade sig finnas ett Body Balance pass redan på söndagen och jag ställde mig på väntelistan till det passet. Sen blev jag lite rastlös och satte mig i bilen och åkte till OKQ8 för att kolla om de verkligen inte hade någon ved alls. Det stod ingen ved utanför men den här gången gick jag in och tittade för säkerhets skull och kan ni tro, det stod två pallar med ved inne i butiken... Man kan ju undra hur de tänkte när de ställde den där inne, särskilt som den stått ute hela vintern. Jag köpte 6 säckar för en massa pengar (400:-) och var sen tvungen att bära ut dem en och en genom de automatiskta dörrarna som alltid öppnar lite för långsamt och sen runt alla cementfundament utanför som står där för att ingen ska kunna köra genom väggen och sen stapla det i bilen. Efter mycket om och men var jag i alla fall klar och åkte vidare mot gymmet. Det blev lite allmän förvirring när jag checkade in eftersom tjejen i receptionen trodde jag menade ett annat pass än vad jag menade och slutligen visade det sig att jag hade fått plats i passet, men hon gjorde en förvånad min när hon påpekade att passet inte var förrän om en timme... Jo, fast jag hade ju inget att göra och tänkte värma upp ordentligt före passet nu när jag hade tid. Jag bytte om och ställde mig på löpbandet och körde lite långsamt först, 5 km/h och ökade till 5,5 och sen 6, jag gick i 11 minuter. Sen tänkte jag springa nån minut och ökade till diskreta 8 km/h. När jag sprungit 1 minut insåg jag att jag lätt skulle klara 2 minuter, så jag fortsatte. När jag kommit till två tänkte jag att jag klarar nog 3 minuter, när jag kommit dit insåg jag att jag nog klarade så mycket som 5 minuter! Så det gav jag mig på och kan ni tro det, jag lyckades! Jag sprang 5 minuter i sträck! Det var inte ens ett lidande. Jag kan inte minnas när jag gjort det tidigare om jag ens gjort det. När jag fick behandling för mina sköldkörtelproblem visste jag ju att min trötthet och min frusenhet berodde på det, men att det var det som gjorde att jag kunnat träna i 2 år väldigt målmedvetet och noggrannt, 2-5 gånger i veckan utan att se några som helst framsteg, det visste jag inte. Jag har varit sjuk. Det är inte förrän nu, 6 år senare som jag inser hur sjuk jag var och det känns overkligt och häftigt att märka skillnad på både muskler och kondition efter bara 1 månads träning när man kämpat år ut och år in i motvind. Jag visste inte ens att det kunde vara såhär, jag visste inte att det var såhär andra hade det. Och om jag ska vara helt ärlig så förstår jag inte att inte fler tränar om det är såhär lätt. Dessutom skulle jag vilja ge utvalda personer en dask på kinden för att de trott att jag är lat och bekväm för att jag varit så överviktig. Nu med facit i hand kan jag med övertygelse säga att jag kämpat hårdare än någon annan jag känner till.

Jag gick en stund till för att få ned flåset och pulsen och konstaterade nöjt att återhämtningen var riktigt bra enligt vad jag känner till i alla fall. Efter att ha gått i måttligt tempo i 1 minut hade pulsen gått ned med 20 slag/min, 2 minuter totalt 35 slag. I mina öron låter det rätt bra. Någon som vet bättre?

När jag gått några minuter och druckit lite sprang jag ytterligare 2 minuter men då fick jag håll, kanske av vattnet? Men jag sprang klart de 2 minuterna i alla fall. Totalt gick/sprang jag på bandet i 30 minuter. Sen pratade jag lite med svägerskan E som precis kommit dit för att värma upp före sin PT-timme.

Sen satte jag mig för att vila en stund utanför salen där passet skulle gå, eller det trodde jag i alla fall... När vi gått över starttiden med över 5 minuter och de där inne inte ens hade börjat dra ned på temot frågade jag tjejen bredvid mig och det visade sig att jag satt och väntade utanför fel sal det vill säga fel pass.

Jag kände inte ens till att det fanns mer än en sal... oj, nu satte jag iväg mot den andra salen och kom ju förstås mitt i alltihopa. När jag tveksamt stod i meterielrummets dörr och tittade förvirrat omkring mig efter en matta var det ett par av tjejerna som pekade hjälpsamt runt hörnet av väggen, så jag grabbade tag i en matta och hängde på passet inklämd mellan en tjej och en kille längst bak i salen. Passet var Body Balance och jag hade fått för mig att jag testat det tidigare när jag fått en massa provpass, men det hade jag uppenbarligen inte. Det visade sig vara nån blandning av yoga (tror jag) och core. Det handlade mycket om balans och smidighet och man satte en del press på vissa muskler också. Det var lågintensivt men det kändes ordentligt ändå, det var rätt skönt faktiskt.

Sen åkte jag hemåt men boostat självförtroende, rätt så gott humör och dessutom ett lass ved att värma mig med.

När jag kom hem gjorde jag sån där scampipasta med gräddsås men trots att jag var väldigt hungrig fick jag bara i mig några tuggor och sen blev det till att ordna en massa matlådor av det istället. Sen körde jag en maskin tvätt medan jag tittade på "In Bruges" en riktigt bra film som jag knappt har träffat en enda människa som sett. E som spelade quiz med oss förr tipsade mig om den och sa att jag var tvungen att se den och oj vad jag är tacksam för det! Den är både rolig och fyndig men har definitivt tyngre ämnen i sig också. Jag gillar dessutom både Ralph Fiennes och Colin Farrell. Se den!

När jag skulle ställa mig i duschen insåg jag än en gång att jag hade blåmärken och rivsår på benen som jag inte har en aning om varifrån de kommer... River jag mig själv eller?

Liksom resten av veckan var jag väldigt trött och kom i säng vid 22.3o, duktig kicka.

God mat, gott sällskap och världens sjukaste film

På tisdagsmorgonen blev det att gå upp väldigt tidigt för mina gäster eftersom J skulle skrivas in på sjukhuset på morgonen, själv sov jag en liten stund till och vaknade bara till så pass att jag hörde att de var upp och somnade om sen. Jag hade precis vaknat när A-C ringde och undrade om jag kommit iväg till jobbet eller var kvar hemma, så jag gjorde iordning frukost och grejer medan jag väntade in henne. När hon klev innanför dörren blev Turre glad och så sa hon något till Judas och då hoppade han ned från bordet och sprang mot henne, jag tror att hon är hans nya kärlek. Sen åkte jag till jobbet medan A-C som det visade städade upp i huset, hon hade diskat, dammsugit och fixat och dessutom lagat min klänning så som hon lovat att göra.

Vid 12 ungefär mötte vi upp för lunch på golfrestaurangen i Väsby och på vägen dit hade jag hämtat upp syrran, pappa och brorsan var också med. Vi åt gott, som vanligt på den restaurangen och sen var vi arbetande människor tvungna att åka tillbaka till jobbet medan ledighetskommittén A-C och syrran satt kvar i drygt en timme till.

Efter jobbet åkte jag ned till SATS för en halvtimmes gyminstruktion med en av deras PT och eftersom jag var lite tidigt så värmde jag upp 10 minuter på träningscykeln först. Tjejen var trevlig och saklig och visade mig den typen av övningar som jag, hon och min naprapat kommit överrens var de bästa för mig. Vi hann inte med så himla många övningar men det känns som det är ett bra ställe att börja på. Jag gillar verkligen övningarna med pilatesbollen, de är kul och krävande på samma gång och frågan är om inte den lilla träningsvärk jag har i nederdelen av magen är från bollövningarna som J visade mig i fredags. Det verkar alltså ta på ett bra sätt och på ställen som är svåra att nå. J var där även nu och dessutom sprang jag på kollegan M och snackade en stund med honom innan jag åkte hem.

När jag kom hem satt syrran, A-C och syrrans hund i mitt vardagsrum, jag skulle kunna vänja mig vid att ha fullt hus så här... Vi snackade en stund och sen var syrran tvungen att åka hem.

Jag och A-C hade pratat lite löst om att åka till Kista Centrum för att handla ett brett skärp till mig att ha till den grå klänningen och min jeansskjorta och kanske ett par stövlar eller nåt också. Dessutom behöver jag en ny vattenflaska till gymmet, nu har jag glömt 2 stycken på totalt 3 tillfällen tror jag... Vi hittade slutligen två skärp på Kappahl tror jag det var och jag köpte dem och vi tittade en hel del på skor men jag hittade inget som jag tyckte passade till klänningen förutom de stävlar som jag fortfarande har för tjocka ben för att ens kunna få på mig...
Vattenflaskan glömde vi helt bort och efter att ha handlat lite schampo och balsam gick vi till Food Courten och jag köpte en portion väldigt god pasta på det där pasta/pizzastället precis till vänster där man går in i food courten. Det var torkad skinka och hemgjord pesto, väldigt fräscht faktiskt. Dessutom är de alltid väldigt trevliga på det stället och jag brukar skoja lite med dem. A-C valde tacos på Spanjoren eller vad stället hette och var väldigt nöjd hon också.

Jag fick med mig en stor matlåda hem och den lär väl bli middag på onsdagen kanske. Hittills har A-C inte tillåtit mig att laga mat åt henne, jag vet inte om hon är rädd att vara till besvär eller om hon inte litar på att jag kan laga ätlig mat...

Vi kom hem strax före 22 och bestämde oss för att se en film, A-C sa att jag skulle välja ut en bra, rolig film så då valde jag "Death at a Funeral", den kallas "Trångt i Kistan" på svenska men det låter så enormt töntigt. Jag trodde A-C skulle dö nästan, hon kunde inte sluta skratta, den filmen är så underbart sjuk! Jag gillar brittiska filmer och tycker att brittiska skådespelare är så lagom ekonomiska i sina insatser, de spelar väldigt sällan över. En stor favorit som var med i den här filmen är Alan Tudyk, han har spelat väldigt olika roller i filmer jag har sett och han gör alla väldigt bra och diskret. Jag undrar när kreti och pleti ska upptäcka honom.... Han har ett sätt att bara se så sjukt chockad, ledsen, glad och så på, att jag bara känner precis den känslan jag förväntas att känna bara genom att se hans ansikte, eller i vissa fall, inte kunna sluta skratta. Den filmen måste ni se om ni inte har gjort det!

Av någon underlig anledning har ju Hollywood gjort en nyinspelning av den här filmen och jag vet att amerikaner inte gillar textade filmer så jag kan förstå att de gör nyinspelningar av franska, svenska och italienska filmer till exempel, men brittisk engelska? Så synd att göra en ny variant av ett sånt här mästerverk.

För övrigt frågar folk ofta mig som singel vad jag har för smak då det gäller män och jag har sagt att jag inte tror att jag har en viss smak förutom möjligtvis mörkhåriga killar med blå ögon, men jag har kommit på det nu! Det är rödhåriga killar med blå ögon som är min grej, jag menar ingen kan med objektivitet säga att Alan Tudyk är läcker, men jag tycker att han är det på nåt sätt och jag har ju tidigare erkänt att Paul Bettany är en av mina drömmän...

Än for hon dit

Jag hade med mig matlåda till jobbet och kollegan C blev frånåkt på lunchen så när han åkte iväg ensam bestämde jag mig för att hänga med honom på lunch så han slapp äta ensam. Alltså åkte jag ikapp honom och vi åt lunch på sushirestaurangen, han åt sallad och jag åt sushi.
När vi var klara och gick ut till bilarna hittade vi en påkörd(?) plåtlåda, är det en elstation av nåt slag eller vad är det? Kan väl inte vara bra att ha den öppen och vält sådär i alla fall?

Jag körde förbi det nya gymnasiet som de håller på att bygga. Det är helt nytt, inte ens färdigt och ändå ser det gammalt och omodernt ut... Än har jag inte mött en enda människa som tycker att det ens är okey. De tycker att det ser ut att vara byggt på 70-talet och därför alltså omodernt och fult innan det ens är byggt. Jag undrar vem som bestämde hur det skulle se ut? På eftermiddagen åkte jag till Axfood Grossisten i Solna för att handla Wasa Sandwichar och lite annat till jobbet, jag passade på att handla lite till mig själv och två kollegor också. Det blir lite fixande och donande med olika kvitton och så, men vi spar väldigt mycket pengar på att handla där.

Efter jobbet åkte jag hem och tog det lugnt ett tag och sedan bytte jag om för att gå på ett zumbapass på SATS. Det var oerhört trångt och om man inte ens vet hur det är meningen att man skall röra sig, ja då är det stor risk att man krockar med någon. Det var inte många som lyckades hänga med i instruktörens hopp och skak och det såg väldigt ohomogent och rörigt ut. Själv stod jag mest och stirrade med öppen mun, det där var inte alls vad jag hoppats på. Om zumban var lika bra som på Medley var ju saken klar, då blev SATS mitt val. Nu var jag mest irriterad och gick ut från passet efter 10 minuter, det är ju så gott som omöjligt att bli trött och svettig om man bara står och stirrar och försöker lista ut vad det är man förväntas göra och om det ens är fysiskt möjligt. På Medley var det en typ av Friskis och Svettis gympa med dansinslag, det här var mer Aerobicsrörelser med extra kordinationsknorr. Jag lyckas ju inte hänga med på ett vanligt aerobics pass, så det här var alldeles för mycket begärt av min begränsade kordinationförmåga. Nu är jag arg och besviken! Medley har så många nackdelar jag inte vill ha, men nu har ju SATS också det. Jag inser nu att jag inte har svårt att välja mellan gymmen, jag har snarare svårt att välja ett av dem alls...

Zumba var något som verkligen kändes kul på Medley, på SATS fungerade det inte alls och jag hade mer eller mnidre lovat mig själv att välja efter zumban. Ja jag vet inte alls vad jag ska göra, så jag skrev trots allt på för 3 veckors test på SATS, de vill ju annars att man skriver på för 12 månader, enligt dem för att man ska få en ihållande träning, men självklart är det för att de vill vara säkra att få betalt för ett år även av de som lägger av efter 1-2 månader...

Det bär mig emot att skriva på för ett år faktiskt, mest för att jag är så osäker på om SATS är rätt för mig.

Nåja, svettig var jag ju inte, så jag bytte om och snyggade till mig lite och gick in på Ica för att hämta mitt paket äntligen, men istället handlade jag lite mjölk och sånt och gick därifrån utan paketet ännu en gång.

Sen åkte jag in mot stan för att möta upp en kompis och hennes kompisar för bio, The Green Hornet. Det var sagt att vi skulle mötas på Sergelbiografen för att se filmen som började 21.15. Precis när jag parkerat ringde hon och sa att det tydligen blivit ett missförstånd, vi skulle ses på Rigoletto. Men eftersom det ligger på Kungsgatan så promenerade jag dit och sen stod jag och väntade ett bra tag och blev mer och mer stressad. Hon hade varnat att hon var sen och att de andra var och åt, men när klockan var 21.10 och inte en käft dykt upp då var jag stressad. Jag ville ju inte missa början av filmen och någon biljett hade jag ju inte. Men sen dök de upp allihopa 21.15 och vi gick in och satte oss. Vi fick sitta var vi ville eftersom det var nästan tomt i salongen och vi satt ensamma på en rad.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av filmen och jag visste inte att det var 3D. Det fungerade däremot mycket bättre än när jag var och såg Narnia, jag blev inte yr eller nåt den här gången, men istället kan jag tycka att det var lite onödigt med 3D, det märktes ju knappt ändå.
I alla fall så gillade jag filmen, den var väldigt roande och vi skrattade en stor del av tiden. Sen kan jag erkänna att jag är väldigt svag för Seth Rogen, han är inte alls min typ utseendemässigt men jag är nog lite tonårskär i honom faktiskt. Han verkar vara omogen och larvig men verkar också ha ett stort, varmt hjärta och såna killar gillar jag.

Jag kom hem vid midnatt ungefär och gick och lade mig strax efter att jag ätit lite.

Sushifabriken

Fredagen rusade snabbt iväg på jobbet särskilt som jag var tvungen att ta en avstickare till naprapaten, nacken hade ju börjat krångla igen. Han fixade kvickt till nacken och tog sig tid att ge mig några goda råd angående träningen också och erbjöd sig att instruera mig på gymmet vid nåt tillfälle om jag valde det gymmet han går till och det verkar ju mest sannolikt just nu. Jag är inbokad på ännu ett provpass innan jag vill bestämma mig, jag vill prova Zumban på SATS innan jag bestämmer mig definitivt. Jag gillar inte att de har 12 månaderskontrakt däremot. Medley har bara 2 månader. När jag ändå var ute och sprang i närheten av ICA, handlade jag lite Dextrosol som vi ska använda i nödpackar på jobbet.

När jag kom hem städade jag upp lite, satte på en maskin tvätt och gick och vilade mig. Jag somnade som en stock och sov i nästan 2 timmar, fredagarna är alltid värst när det kommer till min trötthet.

Klockan 18 skulle jag ha telefonmöte med kommittén i England och jag ringde upp dem. När de fick höra att jag kom in på mötet sa de: -Hej, vad bra att du ringer men vi är precis klara...

Jag blev väldigt förvirrad och insåg att senare att min dator måste ha ett eget liv... Den korrigerar Engelsk tid till Svensk utan att jag gör nåt. När de skickar påminnelse till min dator per mail så går det på något sätt rätt in i datorns kalender och där byter den tid. Jag trodde att mötet var 17 engelsk tid, det vill säga 18 vår tid. Men det visade sig att det var 16 engelsk tid och min dator sa 17 och menade svenska tid... Krångligt? Det tycker jag med, det var därför jag missade mötet, vilket min chef också gjorde av precis samma anledning.

När jag pratat med dem ett par minuter förklarades mötet stängt och jag satte mig i bilen för att hämta mina fina gudbarn, L och A. L är ju systerdottern och A är Ju's son. A fyllde 16 i torsdags så vi hade bestämt att de skulle komma och fika båda två eftersom de tänkt umgås torsdag-lördag. Vi kom hem till mig vid 18.20 och tanken var ju att vi skulle fika, men nu var ju klockan så mycket och efter skola och jobb och grejer var vi ju rätt trötta och hungriga. Vi bestämde oss för att göra Sushi istället och helt enkelt äta middag. A ska vara nåt sorts proffs på att göra sushi så han och jag hjälptes åt att göra sushin medan L stod och tittade på och lade sig i när vi bad om hennes åsikter. Av någon anledning stämde inte uttrycket ju fler kockar desto sämre soppa, varken jag eller A har någonsin gjort så god sushi som vi gjorde nu när vi hjälptes åt. Köpsushi är normalt sett MYCKET godare än hemgjord sushi, men med gemensamma krafter lyckades vi göra en alldeles utmärkt sushi som smakade köpesushi och eftersom det var hemgjort blev det också så pass mycket att vi kunde äta oss proppmätta och ändå få sushi över och vi kunde inte sluta kommentera hur fantastiskt gott det var. I upphetsningen hade vi ändå missat misosoppa och inlagd ingefära, men det kom jag inte på förrän dagen efter... Även sachimin var förresten helt enkelt delikat och det kan ju låta enkelt att skära rå lax i skivor, men skär du den inte precis rätt så smakar det bara rå fisk av någon konstig anledning. Skär du den rätt är den jättegod, smälter i munnen och smakar lite smörigt. Vi gjorde förresten rullarna med rispapper istället för sjögräspapper för jag gillar inte sjägräset. A var lite skeptisk i början med tyckte nog att det blev rätt bra i slutänden. Rispapperet håller ihop rullarna men tar inte över så mycket i smaken som sjögräset gör, det blir inte heller lika segt.

Mätta och belåtna försökte vi sen komma överrens om vad vi skulle titta på för film. Eftersom det blivit så sent redan hade de bestämt sig för att stanna över natten så vi slapp stressa.

Efter mycket resonerande fram och tillbaka vann ungdomarna och vi såg Fight Club, L hade inte sett den och hade fått höra så länge att hon borde se den. Den är ju lite Kult, det går ju inte att komma ifrån.

Tung måndag, men rätt kul

På måndagen vaknade jag med migrän och det var väldigt länge sedan sist, men jag har haft det på känn ett tag eftersom nacken har varit trött och öm. Framåt lunch kunde jag äta frukost och sen åkte jag till jobbet. Det var tur att jag kunde göra det för jag hade en del att göra inför tisdagens möte. Jag packade grejer och information i min pilotväska med hjul och den ser ganska stor ut men det är jättesvårt att få något alls i den. Mamma tog med sig Turre hem eftersom jag skulle vara upptagen hela kvällen och åka väldigt tidigt på tisdagsmorgonen. Jag blev klar så att jag knappt hade tid nog att hinna till gymmet till utsatt tid. Jag var inbokad på ännu ett provpass på SATS, den här gången "Shape". Vad det var hade jag ingen aning om, men det är väl därför man ska prova kanske? Det visade sig vara ett både tufft och populärt pass, det var knappt att vi fick plats allihopa. Det var en hel massa benböj och det med olika armrörelser och med hantlar och skivstång (tom), jag som har ruskigt dåliga armmuskler tyckte att en del av armrörelserna med tyngder var jättetunga och började undra om det var så smart att gå ett sånt här pass dagen före ett viktigt möte? När passet slutligen var över var jag trött men rätt nöjd, strechning hann jag med, men inte den där "avskrittningen" som jag normalt vill göra. Det var bara att hämta grejerna i skåpet, skynda hem och hoppa i duschen. I stressen glömde jag dessutom min vattenflaska stående på en hylla i omklädningsrummet, så nu måste jag köpa en ny... När jag vände mig om för att lämna omklädningsrummet såg jag en förskräcklig syn... en kvinna i 50-års åldern stod framför spegeln iklädd endast en kort t-shirt, jag kunde se hela muffen kan jag lova, där står hon helt oberörd utan en gest att sätta på sig byxor, tittar sig i spegeln och.... äter en banan! Det var det mest bizarra jag någonsin sett i verkligheten, det enda som kommer i närheten är väl den där scenen i Yrrol där alla går utan byxor. Vad får en människa att prioritera tröja framför byxor? Och vad får en människa att prioritera att äta banan innan den sätter på sig byxor?

Efter en snabb dusch och en lika snabb sminkning satte jag mig i bilen och körde mot stan och måndagsquizzet på Tudor Arms. På vägen ringde jag A i Botkyrka som ringt medan jag hade signalen avständ på gymmet. Det var kul att se laget igen efter jul- och nyårsuppehållet, jag märker att jag saknar dem när det går för lång tid mellan omgångarna. På bilden ser ni ungefär hur det brukar gå till i vårt lag. Vi brukar säga att quizmaster låter oss sitta ute i kapprummet för att han litar på att vi inte fuskar, men i hemlighet tror vi att vi är förpassade dit för att vi beter oss som barnungar. Vi brukar rita på varandra, kittlas och brottas, men kul har vi i alla fall och dessutom trivs vi med att sitta därute, vi slipper viska när vi diskuterar svaren och ingen stör sig på att vi busar.
Trots att vi tyckte det kändes väldigt svårt så lyckades vi klämma in en 2:a plats och hade dessutom rätt på båda 3-poängsfrågorna.
När jag kom hem skulle jag packa det sista eftersom det skulle bli en tidigt morgon, men då visade det sig att datorn hade laddat ur sig helt eftersom den inte lyckats försätta sig i viloläge, så det var bara att låta den sitta inpluggad och ladda under de få timmar som återstod före avfärd. Jag kom inte i säng förrän vid 1 tror jag och hade lite ångest inför tisdagen och den trötthet jag antog skulle följa på en sån här stress och så kort sömn.

Litet storbesök

På måndagsmorgonen var det tungt att gå upp men det händer en massa kul saker på jobbet så det är rätt trevligt när man väl är på plats. Till frukost sittande på kontoret blev det en fullkorns-rågmacka med ost och gurka, fräscht och gott. Till det drack jag förstås min vanliga frappé. På eftermiddagsfikat kom brorsan och fru och med sig hade de min lilla brorson. Jag har ju bara sett honom som hastigast på julafton för jag har velat lämna dem i fred att hämta sig ordentligt. Nu fick jag sitta med honom i famnen hela fikat och han sov snällt, han vaknade och skrek i en sekund eller nåt men jag bara gungade honom så att han somnade om.

Liten och söt är han!

När jag var på jobbet ringde de från SATS, de försökte återigen få mig att skriva på avtalet men de gör det på ett väldigt trevligt sätt. Dessutom erbjöd de mig lite extra förmåner om jag skrev på den här veckan, men nu är jag ju osäker igen. Det slutade med att de bokade in mig på ännu ett provpass, den här gången på måndag och ett pass som heter Shape. Jag vet inte riktigt vad det går ut på och det var därför jag ville prova det.

Av någon underlig och mycket störande anledning går jag alltid upp i vikt när jag börjar träna, jag har nu gått upp 2 kg på 4 dagar... Jag vet inte vad det beror på men jag hoppas att det bara är vätska, vad skulle det annars vara?

Efter jobbet var jag liksom förra veckans eftermiddagar helt slut och matt så jag sov middag och hade svårt att vakna, det kändes som någon slags koma, jag mindes liksom inte vilken tid på dygnet det var eller vilken dag heller för den delen. Jag kom slutligen upp och gjorde mig en kycklingsallad på vad som måste ha varit något slags rekordtid. Gott blev det och jag åt det så fort som jag vågade, sen snyggade jag till mig och åkte in till Tudor Arms för quiz. Eftersom det är ojämnd vecka spelade jag alltså inte med mitt lag utan det andra laget som brukar vara snälla nog att låta mig vara med varannan vecka.

De är väldigt gulliga och trevliga och jag hade kul. Dessutom har jag halvt som halvt fått ett löfte från B att hon följer med till Thailand någon gång under året.

När jag kom hem var jag hungrig igen och åt edamamebönor medan jag såg filmen "Tro, Hopp och kärlek" med Edward Norton och Ben Stiller. Än har jag inte hittat någon som gillar den, men själv gillar jag den skarpt. Den är söt och rätt rolig också, en favorit helt enkelt.

Igång med första träningen

På fredagen var det stressigt på jobbet men det gav utdelning, allt som skulle iväg gick också iväg. Jag kunde gå hem på eftermiddagen med gott samvete inför helgen.

Innan jag åkte hem åkte jag ned till Teknikmagasinet i Väsby Centrum och köpte hänglåset så som jag planerat. När jag kom hem satt jag på framverandan en stund och sparkade boll åt Turre. På något vänster lyckades han trassla in sig i lampnätet som jag har över busken utanför och ju mer han försökte ta sig ut dessto mer fastnade han. Själv hade jag tofflor på mig och ville inte vada ut i djupsnön för att lossa honom, så jag kollade så han inte gjorde illa sig och hoppades på att han skulle komma loss av egna krafter. Under tiden skrattade jag så tyst jag kunde för att inte genera honom och tänkte på hur vi brukar säga att han liknar en gädda, jag kan lova att mer lik en gädda än så har han nog aldrig varit. Slutligen kom han loss i alla fall och vi gick in och vilade en stund inför träningen. När jag vaknade till liv åt jag lite av resterna från torsdagens lunch och packade sedan ihop mina grejer, stängde in Turre i buren eftersom det var för kallt för honom att sitta i bilen och sen åkte jag ned till SATS.

De hade bokat in mig på ett provpass, cykel/core klockan 17 på fredagen och med tanke på att jag inte gjort ett enda dugg på ungefär 2 år så var jag lite nervös för hur det skulle gå. Men jag började på lågt motstånd på cykeln och kunde höja lite vartefter, dessutom klarade jag alla de intensiva partierna med ökat tempo och att cykla stående. Det kändes väldigt bra att vara tillbaka och jag blev förvånad över hur mycket ork jag hade, dessutom återhämtade jag mig fort och det tyder ju ändå på nån slags grundkondition. Core är ett pass där man ska träna upp framförallt mage och rygg och tänk vad saker och ting har utvecklats på bara 2 år. Nu har de mycket effektivare övningar för magen som inte gör ont i nacken på mig, det gillade jag. Däremot hade jag lite svårt med vissa av övningarna eftersom de bygger på att du kan hänga på dina axlar. Mina har jag problem med och det tog inte lång tid innan de började värka så att jag inte tordes göra de övningarna något mer. På det stora hela var det däremot riktigt bra. Efter core-passet gick jag till gymmet och gick 30 minuter på löpbandet i en hastighet av c:a 6 km/h. Ibland lite långsammare och ibland med större lutning uppför. När jag var på väg att lämna gymmet sprang jag på J och bytte några ord.

Min slutsats är att det är hög kvalité på gruppassen på SATS, att personalen är bra, det känns som hemma, det är normala, trevliga människor som tränar där, det är inte för trångt och jag känner dessutom en hel del folk som tränar där.

De är däremot en hel del dyrare än Medley som också kan erbjuda simning och annan vattenträning.

På vägen hem stannade jag på Sushi-Restaurangen på Centralvägen i Väsby, de har väldigt bra sushi. Där köpte jag en 12-bitars laxsushi och köpte till en extra strut eftersom killen före mig i kön pratade sig varm om den, tydligen är den nån specialgrej som inte finns med på menyn.

När jag hade duschat och sedan ätit den första hälften av min sushi så bytte jag lakan i sängen och tvättade alltihopa och sen tvättade jag min mikrofleece-morgonrock också.

Bravo Nutley!

På jobbet fortsatte arbetet med att komma ikapp efter julledigheten, men än så länge är det medvind i alla fall. På eftermiddagen precis när jag kom hem ringde det en tjej från SATS och det verkar på allas inställning så att det är en väldigt hård konkurrens mellan gymmen i Väsby. Hon ville absolut att jag skulle komma ned och provträna trots att jag sa att Medley var mycket billigare. Medley tar 390:-/ månad och de har som sagt gym, simning och gruppträning. SATS tar 470:- / månad + en registreringsavgift på 850:- som du egentligen inte får någonting alls för.
I vilket fall vill jag ge dem en chans, så jag lät henne boka in mig på ett blandpass på fredag klockan 17. Det blir 30 minuter cykel och 30 minuter core, kanske tar jag en titt på gymmet också.
Jag lade mig att vila en stund eftersom tröttheten sedan natten till måndagen nu började komma ikapp mig, men jag hann bara ligga i 20 minuter när jag fick ett sms av L att hon skulle vara hemma om 5 minuter. Jag snyggade till mig kvickt som attan och åkte och hämtade henne och sen åkte vi mot stan där vi skulle möta upp goda vännen S som flyttat till Dalarna men var på kurs i Stockholm. Konstigt nog var trafiken helt okey och det är knappt man kan tala om köer med tanke på att det hela tiden rullade framåt i alla fall, detta trots att vi kom till Järva vid 18 eller nåt sånt. Vi parkerade i Hötorgsgaraget så att Turre skulle hålla sig varm, sen gick vi till Filmstaden och hämtade ut våra förbetalda biljetter. Då visade det sig att S satt på en pub och tog ett glas vin med kollegorna och middagen vi skulle äta tillsammans hade hon ätit med dem... men jag och L gick in på Pizza Hut runt hörnet och 30-40 minuter senare dök S upp och var ett gott och efterlängtat sällskap till oss. Jag har inte sett henne sedan L's födelsedag i September! Vi hade gott om tid att sitta och komma ikapp lite i snacket och dessutom fick vi världens gulligaste servitris som var både glad, vänlig och dessutom gav L och S en nästan full vinflaska för priset av en halv karaff. Sen när hon skulle sluta för dagen kom hon förbi och sa hejdå innan hon gick. Kul med unga människor som vet hur man sköter ett jobb, hon var verkligen rätt tjej på rätt plats.
Efter middag och skitsnack var det äntligen dags för "Änglagård - tredje gången gillt". När vi väl kom in i biosalongen så var vi näst intill ensamma, bara tre personer satt därinne och kallt var det också. Det dök upp lite fler människor men många blev vi inte direkt och så satt vi allihopa ganska koncentrerat i mitten. Jag hade gissat att jag skulle gilla filmen, men att den skulle vara så bra som den var, det hade jag inte vågat hoppas på!
Det var så kul att få komma tillbaka till Änglagård, det var som att åka tillbaka till ett ställe man har spenderat en massa tid på, men varit ifrån länge och det var som att träffa gamla vänner att se alla karaktärerna igen. Dessutom har ju många av skådisarna både mognat och blivit duktigare skådisar under dessa år. Tyvärr är det ju flera som också dött under tiden, vissa äldre, men även några yngre som till exempel Viveka Sehldal som bara blev 57 år gammal. I eftertexten stod dessa skådisar listade, men Per Oscarsson har ju gått åt senare än vad filmen kommit ut så han fanns inte med i denna lista.
Jag är i alla fall mycket glatt överraskad, hur kommer det sig att Colin Nutley efter 16 år inte bara lyckas hålla samma standard utan dessutom lyckas höja den flera snäpp!?
Att se dessa gamla gubbar, Sven Wollter och Tord Peterson är en fröjd dessutom!
Vad är då det geniala med Colin Nutley eller åtminstone hans Änglagård-filmer?
Kanske är det så att det behövs en engelsman för att skildra det svenska så sant och rent som han gör? Kombinationen brittisk humor, en invandrares syn på sitt nya hemland och det tragikomiska i det svenska livet och landet, det är det som gör det så bra.
Han ser det positiva och det negativa i Sverige och svenskarna så mycket klarare än vad vi själv gör, själva fokuserar vi oftast på antingen det ena eller det andra beroende på om vi är optimister eller pessimister, han ser helheten.
Dessutom finns det ingen som så tydligt visar oss varför vi längtar till just den svenska sommaren. De spegelblanka, mörka, mjuka sjöarna, de böljande gröna fälten, de dammiga grusvägarna, de brännässlekantade dikena, de ettriga myggen, ja, Sverige är vackert och det ser och skildrar Nutley bättre än någon annan jag känner till!
Bravo Nutley!!!