Vissa borde vara arbetslösa

På torsdagen var det sol och äntligen vindstilla. Det hade varit näst intill storm i flera dagar och min nya hängmatta som ju är ganska bred hade fungerat som ett segel och åkt omkring på verandan kors och tvärs. Vi satt ute och fikade på jobbet och det känns som sommar direkt.
En av de få saker som kan få mig på dåligt humör snarare än en snabb irritation är dålig service, jag har nog berättat det tidigare. På torsdagen fortsatte jag min jakt på grejer till de nödpackar vi jobbar med just nu. Först skjutsade jag en kollega till Märsta och sen var jag till flera järnhandlare och den första var helt ointresserad av att försöka hjälpa mig. När jag frågade efter ett pris på en vara så konstaterade han bara att han inte visste vad den kostade... inte : -Jag vet inte, jag kan ta reda på det. Nej, han bara ruskade på huvudet och sa att han inte visste vad den kostade... Men herrejävlar! Sådana företag förtjänar ingen annat än att gå i konkurs och såna människor förtjänar inte att ha ett jobb. Det enda roliga på det stället var att jag hittade ett låst skåp fullt med hänglås. Är inte det ganska kul, att det enda de låser in i hela butiken är lås... Nästa järnhandel fick jag visserligen ett trevligt bemötande på, men de tog en kund som kommit efter mig och tog hand om honom först och han hade frågor som räckte i 20 minuter, så jag gick därifrån. Men senare när jag var och letade i en annan avdelning letade de upp mig för att se vad jag ville ha hjälp med, mycket trevligare än vad det kunde ha varit. Men med tanke på att inte ens järnhandlare har ståltråd i större kvantiteter än 7 meters rullar så undrar man ju var det är tänkt att man ska handla sånt?
Plastslang och försvarets hudsalva fanns inte heller och det tar mycket längre tid att göra såna här ärenden än man någonsin skulle kunna gissa och jag kom hem senare än planerat och var fortfarande tomhänt.
Till slut åkte jag hem, tog det lugnt ett tag och åkte sen till gymmet för ett pass pilatesboll. Det är inte ett av mina favoritpass, det är svårt att bli riktigt trött eftersom det har så många aspekter och tekniker. Om man inte gör helt rätt känner man ingenting i stort sett och jag har svårt att andas på det sättet man ska till exempel. Det ska bli svårare och tyngre ju bättre man blir, men vi får väl se om jag har tålamod och tid att lägga ned på något som ger så pass lite. Eftersom jag inte kände av passet något alls gick jag ut i gymmet efteråt och tänkte jag skulle testa trappmaskinen eftersom J alltid snackar om att den är så bra träning. Jag var osäker på hur mycket jag skulle orka så jag valde ett fettförbränningsprogram och bara 5 minuter. Det var tungt men fungerade bra, efteråt var jag lite trött i låren. Sen gick jag till bandet där jag gick i 6 minuter och sen testade hur konditionen mådde och kan ni tro, det går så fort framåt! Jag kunde springa 7 minuter i sträck! Detta trots att jag tagit ut mig totalt på spinningen bara 2 dagar tidigare och nu kört ett pass + 5 minuter trappmaskin. Jag var så nöjd med mig själv. Snart börjar det bli dags att köra utomhusrundor också men det är svårare att komma iväg på tycker jag.
Bananen jag hade tänkt ta med mig som ett snabbt mellanmål efter träningen låg visst kvar i hallen så jag var väldigt hungrig när jag kom hem och åt resterna från lunchen så snart jag hade duschat.
Sen tog jag det lugnt med gott samvete resten av kvällen.

Trevlig quizkväll med goda vänner

Precis när jag höll på att somna natten till måndagen så var det någon som rörde omkring på vinden... Efter att ha lyssnat ens tund kom jag fram till att det måste vara en mus, det var bara det att det lät som om han höll på att flytta ut... Han sprang fram och tillbaka och det lät som om han flyttade möbler eller nåt. Kanske är det vår nu, mina vindsmöss brukar flytta då.

Trots den lilla vårkänningen vaknade jag till ett nytt litet snötäcke och lite extra is, det kändes som ett bakslag. Senare på dagen blev det behagligare temperatur, åtminstone ett par plusgrader eller till och med mer kanske.

Tanken hade varit att gå på ett pilatesbollpass på eftermiddagen men den där värken sitter kvar i kroppen och jag ställde in igen. Nu är jag rätt säker på att det är sköldkörteln som spökar, det är svårt att känna skillnad på den värken och värken från feber, men med tanke på att jag inte blir sjukare eller så så är det ju den. En värktablett före sänggående gör att jag kan somna i alla fall.

På kvällen skulle jag till quizzet och B's lag var helt tömt på folk så jag frågade systerdottern om hon ville med och sen kom jag på att L och B ju är tillbaka från Gambia så jag frågade dem också, alla tre hängde på. L och B mötte upp i stan eftersom de hade ett ärende där innan och sen hade vi en väldigt trevlig kväll. Alla i laget kom väldigt bra överrens och vi hade väldigt kul. Jag och L delade på en korg med kyckling och pommes och ändå blev det en massa kvar och då smakade ändå L och B också. Vi tyckte nog att det gick rätt bra men sen när vi fick resultatet visade det sig inte vara riktigt så bra... Vi hade hela 10 poäng under segrande laget.

Men under tiden planerade vi nästa resa, vi kanske ska åka till norra England mot gränsen till Skottland och promenera utmed Hadrians Wall och bo på B & B och bara ha det bra under en långhelg. Låter det inte helt förträffligt?

När jag kom hem var jag hungrig igen trots att jag varit så mätt innan, så jag åt edamamebönor medan jag slötittade på Oss Torpeder Emellan/The Whole Nine Yards, en av mina favoritkomedier. Den är inte för övertydlig hela tiden och man märker nya saker varje gång man ser den och då får man ändå tänka på att jag sett den otaliga gånger.

Det enda jag är lite kritisk mot är Bruce Willis ständiga överspelande, men det kanske är meningen...

Jag har alltid gillar Matthew Perry och alltid älskat att hata alla dessa Arquette-syskon, men två skådisar jag upptäckte första gången jag såg den här filmen är Natasha Henstridge och Amanda Peet, de är jätteduktiga båda två och Natasha är nog en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett, inte för att Amanda är ens i närheten av att vara ful förstås!

Sen är ju Michael Clarke Duncan med i filmen också och honom gillar jag också.

En måndag är en måndag

På måndagen smet jag iväg till Väsby Centrum på lunchen för att köpa en blomma och ett ljus till min gamla vän S som skulle ha fyllt 75 år denna dag om hon inte gått bort då hon var 70. Jag adopterade henne som farmor eftersom jag inte hade någon och hon inte hade varken barn eller barnbarn. Hon betedde sig verkligen som en farmor men sen blev hon sjuk och då var det min tur att bete mig som en kärleksfull dotter eller dotterdotter och jag tog hand om allt och gjorde livet så enkelt som jag kunde för henne. Efter att fått råd av tjejen i blomsteraffären valde jag en ros, den skulle se fin ut länge sa hon, även om det blev minusgrader igen. Jag var in på Intersport också och frågade om deras pilatesbollar var "Antiburst" eller inte eftersom det inte står något på dem, jag väntade på hjälp och svar i 10 minuter och gav slutligen upp när han sa att han inte kunde hjälpa mig. Intersport har så fruktansvärt dåligt service att jag inte vill handla där, det är bara det att de är billigare än Stadium och ligger närmare parkeringen. Men som vanligt slutade det förstås med att jag gick till Stadium där en kille direkt snappade upp min förvirrade min och undrade om jag behövde hjälp... Jag ska nog börja bojkotta Intersport helt, i alla fall den i Väsby Centrum för det är tydligen den som är så värdelös. Jag köpte i alla fall en pilatesboll, två små hantlar och en vattenflaska på Stadium. Jag handlade några liter mjölk och lite grönsaker också och sen köpte jag en låda sushi på sushibaren och åkte tillbaka till jobbet. På eftermiddagen bytte jag först om och åkte sen till kyrkogården för att tända ljuset och lämna blomman, jag kände mig lite dum men pratade ändå högt med S och hälsade dessutom från vår kollega som jag lovat. Jag stannade bara ett par minuter och åkte sen mot gymmet och tankade på vägen.

Jag kom i god tid till gymmet och jag gick in i lilla salen till de andra och valde ut en pilatesboll så som jag blev tillsagd. Sen kontrollerade instruktören bollarna åt oss och fyllde luft i de som behövde det. Sen körde vi ett 55 minuters pass. Hon sa redan i början att det är många pusselbitar som ska passa ihop för att pilatesboll ska ge ordentlig effekt och det märkte jag ganska kvickt. Vissa övningar lyckades jag slutligen få till så att de kändes ordentligt men vissa var alldeles för lätta för att jag ska ha kunnat göra dem rätt... Jag provade med att spänna där, luta där och så vidare, men vissa fick jag inte till. Instruktören sa också att pilatesboll blir tyngre ju bättre man blir på det.

Efter att passet var slut 18.10 skyndade jag hemåt, matade katten och hunden, tog in färskvarorna jag handlat, duschade och snyggade till mig och sen 19.20 satt jag återigen i bilen, denna gång på väg mot Tudor Arms och måndagsquizzet.

Det var folk som hade avbokat i sista stund så quiz-master ville att vi skulle flytta in i pubdelen, vi sitter ju alltid ute i kapprummet annars. Eftersom han bad oss att flytta så gjorde vi det men ingen av oss trivdes därinne och vi satt och gnällde på att vi inte hade rätt person bredvid oss och att ljudet var för högt och att vi inte kunde diskutera ordentligt utan att de andra lagen hör. Vi hade också svårt att koncentrera oss med TV:n på och en massa folk överallt. I pausen flyttade vi tillbaka till vår plats och hade en mycket mer avslappnad andra omgång och fortsatte vår tradition med att rita på varandra och kittlas.

Vi tyckte att quizzet var väldigt svårt just denna måndag och trodde att vi skulle få rekordlåga poäng, men vi lyckades ta oss in som 2:a på 42 poäng och om vi hade lyssnat lite mer på varandra hade vi nog kunnat ta så mycket som 3 poäng till...

Jag stannade och pratade lite med B och Lu och fick lite choklad av quizmaster också och sen åkte jag hemåt. Väl hemma ringde B upp och vi snackade en liten stund men sen var jag tvungen att gå på toa, sminka av mig, äta lite edamame och under tiden jag gjorde det tittade jag klart på Bourne Identity. E som spelade quiz med oss förr, hon som tipsat mig om In Bruges, det var också hon som tipsade om Bourne trilogin, så hon har uppenbarligen riktigt bra smak, eller i alla fall samma smak som jag...
Innan jag gick och lade mig körde jag mina 3x25 och den här gången tog det emot kan jag lova. Jag pustade och flåsade så att Judas låg och stirrade spänt på mig från soffan, som beredd att springa ut om det krävdes. Jag blev så full i skratt av hans min att jag hade ändå jobbigare med träningen.

God mat, gott sällskap och världens sjukaste film

På tisdagsmorgonen blev det att gå upp väldigt tidigt för mina gäster eftersom J skulle skrivas in på sjukhuset på morgonen, själv sov jag en liten stund till och vaknade bara till så pass att jag hörde att de var upp och somnade om sen. Jag hade precis vaknat när A-C ringde och undrade om jag kommit iväg till jobbet eller var kvar hemma, så jag gjorde iordning frukost och grejer medan jag väntade in henne. När hon klev innanför dörren blev Turre glad och så sa hon något till Judas och då hoppade han ned från bordet och sprang mot henne, jag tror att hon är hans nya kärlek. Sen åkte jag till jobbet medan A-C som det visade städade upp i huset, hon hade diskat, dammsugit och fixat och dessutom lagat min klänning så som hon lovat att göra.

Vid 12 ungefär mötte vi upp för lunch på golfrestaurangen i Väsby och på vägen dit hade jag hämtat upp syrran, pappa och brorsan var också med. Vi åt gott, som vanligt på den restaurangen och sen var vi arbetande människor tvungna att åka tillbaka till jobbet medan ledighetskommittén A-C och syrran satt kvar i drygt en timme till.

Efter jobbet åkte jag ned till SATS för en halvtimmes gyminstruktion med en av deras PT och eftersom jag var lite tidigt så värmde jag upp 10 minuter på träningscykeln först. Tjejen var trevlig och saklig och visade mig den typen av övningar som jag, hon och min naprapat kommit överrens var de bästa för mig. Vi hann inte med så himla många övningar men det känns som det är ett bra ställe att börja på. Jag gillar verkligen övningarna med pilatesbollen, de är kul och krävande på samma gång och frågan är om inte den lilla träningsvärk jag har i nederdelen av magen är från bollövningarna som J visade mig i fredags. Det verkar alltså ta på ett bra sätt och på ställen som är svåra att nå. J var där även nu och dessutom sprang jag på kollegan M och snackade en stund med honom innan jag åkte hem.

När jag kom hem satt syrran, A-C och syrrans hund i mitt vardagsrum, jag skulle kunna vänja mig vid att ha fullt hus så här... Vi snackade en stund och sen var syrran tvungen att åka hem.

Jag och A-C hade pratat lite löst om att åka till Kista Centrum för att handla ett brett skärp till mig att ha till den grå klänningen och min jeansskjorta och kanske ett par stövlar eller nåt också. Dessutom behöver jag en ny vattenflaska till gymmet, nu har jag glömt 2 stycken på totalt 3 tillfällen tror jag... Vi hittade slutligen två skärp på Kappahl tror jag det var och jag köpte dem och vi tittade en hel del på skor men jag hittade inget som jag tyckte passade till klänningen förutom de stävlar som jag fortfarande har för tjocka ben för att ens kunna få på mig...
Vattenflaskan glömde vi helt bort och efter att ha handlat lite schampo och balsam gick vi till Food Courten och jag köpte en portion väldigt god pasta på det där pasta/pizzastället precis till vänster där man går in i food courten. Det var torkad skinka och hemgjord pesto, väldigt fräscht faktiskt. Dessutom är de alltid väldigt trevliga på det stället och jag brukar skoja lite med dem. A-C valde tacos på Spanjoren eller vad stället hette och var väldigt nöjd hon också.

Jag fick med mig en stor matlåda hem och den lär väl bli middag på onsdagen kanske. Hittills har A-C inte tillåtit mig att laga mat åt henne, jag vet inte om hon är rädd att vara till besvär eller om hon inte litar på att jag kan laga ätlig mat...

Vi kom hem strax före 22 och bestämde oss för att se en film, A-C sa att jag skulle välja ut en bra, rolig film så då valde jag "Death at a Funeral", den kallas "Trångt i Kistan" på svenska men det låter så enormt töntigt. Jag trodde A-C skulle dö nästan, hon kunde inte sluta skratta, den filmen är så underbart sjuk! Jag gillar brittiska filmer och tycker att brittiska skådespelare är så lagom ekonomiska i sina insatser, de spelar väldigt sällan över. En stor favorit som var med i den här filmen är Alan Tudyk, han har spelat väldigt olika roller i filmer jag har sett och han gör alla väldigt bra och diskret. Jag undrar när kreti och pleti ska upptäcka honom.... Han har ett sätt att bara se så sjukt chockad, ledsen, glad och så på, att jag bara känner precis den känslan jag förväntas att känna bara genom att se hans ansikte, eller i vissa fall, inte kunna sluta skratta. Den filmen måste ni se om ni inte har gjort det!

Av någon underlig anledning har ju Hollywood gjort en nyinspelning av den här filmen och jag vet att amerikaner inte gillar textade filmer så jag kan förstå att de gör nyinspelningar av franska, svenska och italienska filmer till exempel, men brittisk engelska? Så synd att göra en ny variant av ett sånt här mästerverk.

För övrigt frågar folk ofta mig som singel vad jag har för smak då det gäller män och jag har sagt att jag inte tror att jag har en viss smak förutom möjligtvis mörkhåriga killar med blå ögon, men jag har kommit på det nu! Det är rödhåriga killar med blå ögon som är min grej, jag menar ingen kan med objektivitet säga att Alan Tudyk är läcker, men jag tycker att han är det på nåt sätt och jag har ju tidigare erkänt att Paul Bettany är en av mina drömmän...