Ny vakthund vid dörren

7/5 På torsdagen påbörjade jag planeringen inför Thailand och försökte att hålla mig distraherad från smärtan så mycket som möjligt och det är alltid lättare att stå ut när man ser en ände på det och jag var ju relativt säker på att det skulle kännas mycket bättre så snart jag var i Thailand och värmen igen.
Judas låg och sov på mattan vid dörren, Turre var på semester och jag vet inte om han tog över familjens vaktroll eller om det bara var varmt och skönt där eller om han visste att jag skulle åka iväg igen. Den svarta mattan blir i alla fall väldigt snygg med de vita håren överallt!

Man önskar att man kunde ha behållit det

27/3 På fredagen behövde jag göra en del jobb som kräver att jag inte blir störd hela tiden, det är inte nödvändigtvis så att det är mina kollegor som stör mig, det är ofta jag själv som helt enkelt har för många bollar i luften samtidigt och har svårt att göra klart en sak istället för att köra allt parallellt. Det hjälper oerhört om jag sitter på ett annat ställe än på kontoret i de lägena och med tanke på röran i mitt hus och det faktum att J skulle fortsätta med köket, så satte jag mig nere på kondis. Det var en man där som satt och först tittade på något travlopp på sin telefon, med ljudet på, rätt högt dessutom. Sen ringde han två samtal bra för att snacka lite skit och hade högtalartelefonen på så att alla att och skruvade på sig på fiket. Till slut orkade jag inte längre, det störde mig alldeles för mycket, både på grund av att det störde min arbetsro och det faktum att jag blev irriterad på beteendet. Jag gick fram till honom, bad om ursäkt men frågade om han kunde stänga av högtalartelefonen. Först blev han helt paff och undrade om det störde så pass och jag sa ja. Sen avslutade han sitt samtal men under tiden hade han tydligen arbetat upp en ilska och innan han gick reste han sig upp och skällde på mig och undrade om det här var mitt kontor och att jag borde sitta hemma och jobba om det störde så jävligt. Men saken är ju den att vanliga människor som talar i vanlig samtalston snarare hjälper mig att koncentrera mig, men det där var det ingen som gillade. Jag borde kanske ha frågat om det var hans vardagsrum eftersom han sitter och tittar på TV och ringer samtal på hög volym... men det tänkte jag förstås inte på då.
Om man inte vill ha luren mot örat får man väl skaffa sig headset. När jag nämnde detta för en av tjejerna som jobbar på kondis så hade hon bara en invändning, att jag skulle ha bett henne att säga till och att jag inte ska behöva göra det. Den mannen har tydligen varit rätt förolämpande och sexistisk mot tjejerna som jobbar där också, så de lär ju välja min sida alla dagar i veckan då det gäller honom, jag är ju dessutom stammis och trevlig.


När jag kom hem på eftermiddagen så sprang Turre och Judas före in i huset så som de brukar göra och glömde visst att köket var borta. De sprang rätt in i köket och rätt ut igen när tassarna sjönk ner i fogmassan, det märkte inte jag förrän senare när jag hittade tassavtrycken... Men visst var det gulligt? Jag tog en bild men sen försökte jag fixa till det, det gick inte särskilt bra, det blev värre eftersom det var för torrt och bara fastnade på skrapan och det gjorde större hål istället.

Jag hittade något konstigt, slemmig i akvariet också, bara på ena sidan av det. Efter en koll med akvarieexperten G så har jag fått lära mig att det troligtvis är gammal mat. Det är bara det att det inte alls ser ut så, den maten som ligger ovanpå är det som fallit till botten och de vill ju inte äta det när det ligger på slemmet. Jag städade bort det i alla fall och G sa att jag skulle ge ännu mindre mat än jag gjort dittills. Har jag förresten berättat att de gula, rosa och röda stenarna i akvariet kommer från Australien? De tog jag hem och när jag skaffade akvariet så tänkte jag att det kunde bli fint med färgade stenar.

Drama är alltid spännade om man själv inte är inblandad

25/3 På onsdagen lämnade jag in bilen på städning både utanpå och inuti, den är ju rätt skitig efter vintern, särskilt som Turre får sitta i framsätet när det är kallt. Hela bilen var lerig och fläckig inuti efter vintertassar. Eftersom jag ska köra gäster i den i nästa vecka så måste den ju städas. Min kollega P kom och hämtade mig på bilfirman och senare på eftermiddagen körde brorsan mig tillbaka för att hämta den. Turre gillade barnstolen i hans bil så där låg han när vi åkte.

Mitt på dagen någon gång så kom det en kille i 20-års åldern springande precis utanför stängslet utanför mitt kontorsfönster. Han tittade över axeln medan han sprang så det fångade min uppmärksamhet. Strax senare kommer en betydligt äldre och tyngre polisman springande efter, han såg ut att andas med svårighet och jag tänkte at han nog inte skulle orka mycket längre. En polisbil körde parallellt med dem på vägen en stund och sen åkte han före. Jag tyckte att det var spännande med polisjakt precis utanför fönstret, särskilt som det är i utkanten av Väsby och alltså väldigt lugnt och städat, det händer inte mycket just där, se bara bilden hur det ser ut utanför mitt fönster. Jag sprang ut i fabriken och ropade till de anda om att det hände saker och någon ropade efter mig att hålla mig på avstånd ifall någon hade ett vapen. Det fick mig att springa över till vår andra lokal för att titta ut genom fönstret där istället för att vara utanför. Men då såg jag brorsan och en kollega stå och titta en bit bort och insåg att de också märkt att det hände något. Jag sprang ut till dem och fick se slutet på jakten. Poliserna hade fått tag i killen och han hade händerna bakom ryggen med handfängsel på och hängde mellan poliserna med huvudet nedåt. Sen var det slut på dramatiken och vi vet fortfarande inte vad killen hade gjort, men det kanske hade samband med dödsskjutningen i Smedby ett par dagar tidigare. En stund senare dök hundpatrullen upp, en polisman och en schäfer. Killen kastade en pinne till schäfern som pliktskyldigt sprang fram till den och markerade den och sen var helt ointresserad, han var mycket mer uppspelt över det faktum att han skulle få jobba och han tittade upp på sin förare med väldigt uppmärksamhet och glädje. Kul att se att hunden tycker att det är så kul att jobba att det klår lek! Jag antar att de skulle söka efter något som killen eventuellt kastat ifrån sig under flykten.

När jag kom hem var köket helt borta och J hade förberett värmeslingorna i golvet. Judas kan ju inte få mat på golvet eftersom han har fri tillgång till torrfoder och om det står på golvet äter Turre upp det. Han skulle låta bli blötmaten om jag sa till honom, men det är så mycket enklare om Judas får mat högre upp. Han har ju alltid ätit på bänken bredvid spisen. Nu fick jag improvisera och dukade upp åt honom på en av flyttkartongerna och lyfte upp honom dit. Han tittade frågande på mig som om han sa: Seriöst? Här? Men sen accepterade han det och sen visste han ju var allt stod. Vattenskålen som både Turre och Judas använder stod nedanför matbordet, där fick också Turre sin mat. Det är ju tur att jag ska resa en stor del av tiden när J jobbar med köket och det faktum att jag äter sashimi till middag i stort sett varje dag, hjälper ju när man inte har möjlighet att tillaga något. Grejerna till att göra iskaffe hade jag förstås sett till att ha framme!

• 
  

Då är jag en stolt matte

18/3  På onsdagen gick jag och Turre på långpromenad igen efter jobbet. Den här gången gick vi ut till Naturreservatet som ligger mitt i vårt villaområde, det börjar två minuter från vårt hus. Det var helt fantastiskt väder och jag känner alltid för att fota då, men det är svårt att få med det på bild, men den bilden jag tog med telefonen visar faktiskt känslan rätt bra ändå.
Jag älskar att vara ute ensam med Turre och förr när jag hade Gullan var det bästa jag visste att ta en morgontur med bara henne och Turre, eller innan Turre, Zorro. Det är en väldigt speciell känsla att vara ute ensam med sina djur i skogen, det är meditativt på något sätt.
Jag tyckte att jag hörde något skogen vid ett tillfälle, men när jag stannade hörde jag ingenting och Turre som är mitt larm om det är djur eller människor i närheten verkade inte höra eller känna lukten av något. Han brukar liksom peka på det som närmar sig, han sätter nosen i luften och lyssnar åt det hållet det finns något. Jag fortsatte att gå och sen fick jag ett sånt där infall som mest barn får, jag kände för att springa en liten bit och satte av i joggingtempo på stigen. Då plötsligt brakade det till och jag såg ändan av en stor älgtjur som sprang bort från mig. Han hade nog varit medveten om min närvaro men hade räknat med att jag skulle röra mig i samma tempo hela tiden. När jag började springa fick han bråttom att ta sig därifrån. Turre märkte ingenting, men det spelar ingen roll med honom, om han märker vilt så pekar han som sagt bara, han springer inte efter. Det enda han kan springa efter är katter och räven, men bara om de är på vår tomt, då jagar han dem till vad han tror är vår tomtgräns och sen kommer han tillbaka. Jag tror att det beror på att de är rovdjur och han tycker att det är hans revir. Det funkar bra för Judas också för andra katter jagar honom ibland ända till trappen och klår upp honom där så att han har rivsår i ansiktet och huvudet. Men om jag märker det så släpper jag ut Turre och så jagar han bort dem.
Ibland ignorerar Turre viltet helt som om han inte sett dem även om de sprungit av tomten mitt framför näsan på honom och ibland tittar han på dem och går och luktar på deras spår när de sprungit iväg.
Men jag är väldigt stolt över att han inte är jobbig på vilt, det var samma sak med Zorro och mammas Samson var i alla fall sån när han var med mig, jag vet inte säkert hur det var när han var hemma med mamma och pappa. En gång var jag och mamma ute och plockade svamp och vi hade med Zorro och Samson. De var hos mig eftersom jag ville ha Zorro vid min sida och Samson avgudade Zorro och ville vara hos honom. Mamma var dessutom alldeles för ofokuserad på hundarna när det fanns svamp i skogen. Jag såg till att de var vid mina fötter hela tiden men när vi var på väg tillbaka och gick på en bred, avstängd väg i skogen så lät jag dem springa lite eftersom jag såg så lång åt alla håll. Sen ser jag att en dam närmar sig och tänker strax kalla tillbaka dem för att de inte skulle skrämma henne. Ungefär vid samma tidpunkt stannade båda hundarna på vägen eftersom de kommit till det avstånd då jag brukade be dem vänta på mig. Precis då de stannat far det upp ett rådjur mitt framför näsan på dem från diket. Att det ens skulle få plats ett vuxet rådjur i det diket kom som en total överraskning för mig.. Jag sa bara, näähä, vilket betyder att de ska ignorera något och de hoppade till när den sprang rätt över vägen någon meter ifrån dem, men sen stod de som fastfrusna och sen kallade jag tillbaka dem och berömde och sa att de skulle gå med mig eftersom damen började närma sig. När vi mötte henne gick båda hundarna vid mina fötter och damen bara log mot mig och sa: Imponerande!
Det gjorde mig väldigt stolt!
Dessutom är det inte alla människor som tar hänsyn till hur hundarna beter sig, de bara klagar på att man inte har dem i koppel. De flesta säger att man inte kan ta något för givet med djur, men om det var så att man alltid måste ha både hängslen och skärp så blir det rätt tråkigt att ha hund. Mina hundar har varit hos mig för att det har lönat sig och för att det är kul, jag har haft hundar som fungerar mcylet bättre lösa och är mer pålitliga än vad de som går i koppel är. De i koppel springer också iväg vid första bästa tillfälle. Frihet under ansvar är mitt motto då det gäller hundar. Man får däremot inte vara så jävla dum att man "tror" att ens hund inte jagar, man ska veta det säkert innan man har dem lösa överhuvudtaget!
Ta en titt på bilderna på köket, det är sista gången det ser ut såhär, en massa dörrar och lådfronter har ramlat av och det ser väldigt skabbigt ut överhuvudtaget, men i nästa vecka börjar min snickare att riva det gamla för att göra plats för det nya.
Ta förresten en titt på parkeringsautomaten som står nere på baksidan av Väsby centrum, tur att de visar hur den fungerar om du använder kort, eller vad säger ni? Det här är ju en sån man sticker in kortet i, inte drar det...

Inte fan höll det sig rent

23/2 Judas sover inte alltid i sängen, han har olika perioder med det. Det händer oftare på vintern än på sommaren. Det beror till viss del på att det troligtvis är varmare i sängen än resten av huset och till viss del på att han i stort sett inte sover på hela sommaren! Han är ute väldigt mycket och länge och ibland kommer han inte hem på ett par dagar. I början när det hände var jag ju fruktasvärt orolig, men när det hände då och då på sommaren började jag vänja mig och förstå att det är normalt för honom. På måndagen när jag vaknade låg han och sov i sängen hos mig. Han gör det ännu mer gärna när Turre är bortrest, antagligen för att han får ha mig för sig själv. Jag hade bytt till vita lakan med tanken att de nog skulle få vara rena ett tag då Turre var bortrest, men eftersom jag inte stängde ut Judas så var det leriga tassavtryck på hela täcket redan på måndagen... Jag tycker förresten att det ser lite extra mysigt ut när han som är så vit, ligger och sover på vita satinlakan!

Han är övertygad om att katter inte går att lita på

16/2 På måndag morgon kom det en kille för att serva mitt larm, det tog rätt lång tid och eftersom killarna som målade mina fönster i somras har målat fast dem kunde han inte göra alla kontroller som han skulle göra, det kräver nämligen att man öppnar alla kontakter och det innebär att öppna alla fönster. Men han bytte batterier i alla trots att det egentligen inte behövdes, det är för att de ska vara i fas och för att jag fått vänta nästan tre månader på att de skulle komma och fixa det. Det är fruktansvärt störande att larmet piper att det behövs servas, varje dag i tre månader!
Dessutom införde han en ändring, den som har monterat larmet från början hade gjort en miss. Larmcentralen piper när man kommer in, innan man har larmat av. Det ska den tydligen inte göra, för då kan tjuvarna eventuellt hinna fram till den och oskadliggöra den innan larmet hunnit gå. Det låter ju rimligt och det fixade han till. Det blev rejält utkylt i huset eftersom alla fönster och dörrar behövde öppnas flera gånger, men jag åkte till jobbet direkt när han var klar, värmde upp gjorde jag först på kvällen när jag kom hem igen.
Turre och Judas brukar ju som sagt låtsas att de egentligen inte är så förtjusta i varandra, men de ligger ofta tätt intill ändå, bara som av en händelse. Denna kväll låg Judas typ på Turre och sov, det enda problemet är att Judas, särskilt på vintern när han har en massa överskottsenergi kan få infall att vara taskig mot Turre. Han slår till honom eller biter honom bara sådär... Inte så att det gör ont, men det gör att Turre som är rätt skeptisk till om katter alls går att lita på, får vatten på sin kvarn. Det gör att de gånger Judas vill mysa med Turre så backar Turre eller så skäller han på Judas för att hålla honom på avstånd. Om Judas är på bushumör så springer Turre undan om han kan, förutom utomhus, då brukar han helt enkelt ignorera Judas som låtsas att Turre jagar honom och andra lekar. I en av de lekarna är utmaningen att springa ikapp Turre och hoppa över honom och sen dra järnet som om Turre jagar honom, men i verkligheten verkar det som om Turre inte har märkt det och fortsätter leka med sin boll istället.
Senare på kvällen körde Judas stretch i soffan, han låg med benen utanför soffan och för att inte hasa ner så höll han ett tag om soffkudden med klorna, det såg rätt kul ut. Fast på bilden syns det inte hur långt över kanten han var med benen...

Någon är i alla fall glad över röran

8/2 Min före detta granne som är snickare har påbörjat min nya garderob i gästrummet. Än så länge har han kommit till att riva ut och kasta de gamla och han har köpt in och hämtat så gott som allt han behöver. Jag som tycker att röra är väldigt jobbigt blir ju knottrig av att grejerna som ska användas ligger i hallen under helgen, men Judas är glad! Det är värmegolv i hallen så där ligger han gärna. Att han nu har något att luta sig emot gör saken ännu bättre. Så när jag kom ut i hallen på söndagen låg han lutad med sidan mot kartongerna och låg på rygg och tvättade sig, snacka om levnadskonstnär!

Människans bästa vän?

4/2 Turre är ju med mig på jobbet varje dag, det är ett hårt jobb för honom så rädd som han är för främmande människor. Särskilt jobbigt är det på kontoret där han känner sig lite trängd. Han gillar ju våra kollegor, men det tar ett tag innan han fattar vem det är som tittar in och det är jobbigt för oss allihopa att han morrar och ibland skäller på dem. När en av våra kollegor blev pensionär så lämnade hon en stor packe med malda ben till Turre hos mig, Den packen har jag haft i en låda i skrivbordet och sen har vi skapat en rutin kring dem. Jag ger i stort sett aldrig godis till Turre, det är något jag liksom inte tänker på och han får ofta smaka på min middag och så, så han har nog aldrig tänkt på det han heller. Han har en idé att han ska ligga precis vid mina fötter på kontoret, trots att hans korg är precis bakom min stol, det vill säga mindre än en halvmeter bort, i stort sett kan man säga att han ligger bredvid korgen. Det stressar mig eftersom jag inte kan flytta fötterna och stolen som jag vill utan att behöva flytta på honom först. Därför har vi skapat en rutin. I början sa jag åt honom att lägga sig i korgen och när han gjorde det fick han ett ben. Nu har vi kommit så långt att han kommer på att han inte fått något ben och sätter sig i korgen och tittar på mig. Så snart han är i korgen får han då ett ben. Nu har det gått ett bra tag sedan kollegan gick i pension och benen tog slut i måndags. Nu på onsdagen kom jag ihåg att ta med mig nya. Jag tog med en typ av "sticks" som jag köpte ett stort paket av när jag var i Thailand sist. Turre gillar dem för det är lite tuggmotstånd i dem, men det verkar som om de är väldigt salta, för han måste alltid gå och dricka så fort han ätit upp dem och sen lägger han sig ofta vi mina fötter igen... Men då låter jag det oftast vara.
Samma kollega brukade ge Turre vatten på kontoret förresten. Ibland är nämligen hans vattenskål tom och hon var så bekymrad över hur Turre skulle få vatten när hon slutade. Jag förklarade att anledningen att jag inte har koll på vattenskålen på jobbet var en kombination av det faktum att hon tog hand om det och att Turre inte tolererar att vara utan vatten om han är törstig. Det går liksom inte att missa om han vill ha vatten, han dänger skålen i väggen om den är tom.. Därför bryr jag mig inte om att ha koll, Hemma däremot så diskar jag skålen och byter vatten rätt ofta eftersom den används både oftare och av både Turre och Judas och jag vill ju inte att de blir utan om jag till exempel sover.
Såna saker är anledningen till att jag sällan blir sugen om jag ser en valp, de flesta vill ju ta hem dem. Jag föredrar mina vuxna, väluppfostrade hundar som jag vet var jag har och som förstår mig och jag förstår dem. Det är så bekvämt, jag behöver ju väldigt sällan säga till Turre vad jag vill att han ska göra eller inte göra, han har ju redan koll på det och vi liksom bara är för det mesta. Även om jag går ute is skogen så pratar vi sällan med varandra, det behövs inte. Han går ju lös om det inte är någon som ser och jag behöver inte säga till honom att hålla sig runt mina fötter, det gör han ändå. Om vi är inne i ett samhälle kopplar jag honom för att andra ska känna sig säkra om de kommer med hundar, om de springer eller har småbarn med sig, eller om de helt enkelt ser rädda ut. Men det fyller bara den funktionen, att de andra känner sig tryggare, om jag inte kopplar honom så kommer han till mig om det kommer en cyklist, joggare, bil eller andra hundar och han stannar vid övergångsställen för att vänta på mig. Vår kommunikation är oftast att jag talar om för honom vart vi är på väg. Om han tror att vi ska vänster så pekar jag åt höger och säger: Vi tar den vägen och då skyndar han sig ditåt. Annars går vi bara och jag brukar säga: Om hunden är människans bästa vän, varför är det då så många som behöver ha sina i band för att de inte ska springa ifrån dem?
Jag behöver inte ha Turre i band för det, han vill vara hos mig och det är ju något vi byggde upp när han var väldigt liten. När han var 8 veckor gammal och kom hem med oss så fick han gå in från bilen själv och han var ju livrädd för att tappa oss ur sikte, han var ju bara bebis och hade just lämnat allt han kände till, vi var det enda som han kände till i denna nya värld. Många tränar hundarna att gå i koppel de första månaderna när det egentligen är då de ska träna lösträning. Koppelträning kan man göra precis när som helst i hundens liv, den har ju koppel på sig då, det är svårt att misslyckas... Lösträning är så mycket viktigare och bör vara det första man tränar och det är enkelt när de är små och rädda, sen blir det en vana att följa efter och de vet liksom inget annat. För Turre är det spännande när jag tar med mig kopplet, det innebär ju att vi ska göra något vi inte gör varje dag och det spelar ingen roll när jag håller halsbanden i luften i hans höjd, han sticker glatt in huvudet i det, han vet ju att det är tillfälligt och att det dessutom ska hända något spännande. En gång tappade jag bort koppel och halsband i 3 månader utan att märka det... varför jag vet att det var 3 månader är att jag hittade det i en väska som jag vet när jag använde sist.

Det kan väl inte vara normalt?

2/2 På måndagen var det dags för besök hos naprapaten igen, det är alltid bra att följa upp efter några dagar när man inte varit där på länge.
På eftermiddagen kom min granne J för att kolla på vad jag ville ha gjort hemma. Han ska bygga ny garderob i gästrummet och sen bygga nytt kök åt mig. Han är pålitlig och snabb och han ska ta hand om allt i köket. Han tar dit elektriker och sånt så jag behöver inte bry mig om hur det görs, bara betala och bestämma hur det ska se ut.
Han kunde börja redan nästa dag med garderoben, men jag hade ju inte bestämt vilken garderob jag skulle ha än, så vi fick skjuta upp det ett par dagar.
Judas sover ju så himla hårt när vi är hemma alla tre, han, jag och Turre. Förr blev jag jätterädd och trodde att han var död eller medvetslös och jag fick ruska honom för att han skulle vakna, nu vet jag ju att han sover så hårt när allt är lugnt och vi är hemma alla tre, men jag är fortfarande fascinerad över att jag kan fota honom med blixt mitt i ansiktet utan att han märker något alls. Systerdottern stoppade fingrarna i munnen på honom och tog en selfie med Judas utan att han märkte något alls, jag undrar om det är normalt att katter sover så djupt?

Toapappret och tandtråden tar aldrig slut i mitt hus

31/1 På lördagen tog jag tag i att montera min ny badrumshylla. Varje gång så tänker man sig att det går ju fort och lätt, men det tar alltid längre tid och mer kraft än vad man någonsin räknat med. Ändå drar jag mig för det varje gång och så blir det än värre än vad man räknat med... Dessutom var jag tvungen att gå ut i förrådet för att hitta en stjärnmejsel och i förrådet räder det nu vinterkaos. Allt som har lagts in under vintern ligger på hög vid dörren eftersom det är mörkt och trångt därinne. Det blir till att städa igen så fort det är varmt nog att vara ute i någon timme eller två.
Jag trodde att det skulle bli lättare att hålla ordning i ett större förråd, men sanningen är att det fortfarande inte är stort nog för det. Det finns inget sätt att undvika att saker som är lite större måste ligga i mitten, snarare än att ligga vid väggarna. Jag har dessutom många fler resväskor än vad som är vettigt, jag ska se om jag kan ge bort några av dem. Många av mina flyttlådor i förrådet är fyllda med gamla ärmar och papper som jag känt att jag inte kan slänga, men nu borde jag kunna göra det eftersom de legat där i 10 år. Dessutom kan jag förhoppningsvis hitta alla mina foton som ligger i en av dessa lådor.
Kanske kan jag också sortera ut och ge en del av grejerna till Myrorna.
När jag tar över hela vardagsrummet för att montera möbler och annat, så springer Judas ut och Turre gömmer sig på sängen i sovrummet. De gillar inte att jag slamrar och viftar med stora träbitar och grejer och är smarta nog att hålla sig borta. Det faktum att jag har en tendens att tappa grejer i huvudet på dem är också en av anledningarna.
När jag monterat hyllan så satte jag igång att sortera alla grejer som låg i de gamla korgarna. Jag sorterade ut en del och såg sen till att alla schampon och balsam och så vidare ligger tillsammans så att jag vet vad jag har. Det finns ingen risk att något tar slut i mitt hus. Det finns alltid en massa schampo, balsam, tvål, bomullstopz, toapapper, tandkräm, tandtråd och annat i mina gömmor. Det är min stora skräck att något skulle ta slut just när man behöver det som mest.
Jag har även dubbletter av mitt favoritsmink, risken där är också att de plötsligt slutar tillverka dem och då tar det ett tag att hitta ett tillfredsställande alternativ.

 Det blev mycket snyggare och mer organiserat, men på bilderna är det ju konstigt nog inte så stor skillnad, men det ser som sagt mycket bättre ut efter än före.

Mattes fötter är ett bra skydd

24/1 På lördagen åkte jag ned till kondis och satt och skrev en stund, efter en sen frukost tog jag en semla till efterrätt.
Efter att ha chattat med G, så bestämdes att jag skulle åka till Akvarielagret i Bromma på söndagen, där hon jobbar. Jag fick också råd att ta ut de växter som inte hörde hemma i akvariet.
Jag "planterade" om dem i glasvaser med vattenkristaller, sån där gelé som man har till växter. Jag fick en del över så jag planerade om en av mina blommor också och blandade ned gelé i jorden och tog bort gamla rötter och sånt, det ska ju vara bra för växterna. Några dagar senare började dock växten att tappa blad och få fler och fler bruna, döda blad...
G sa också att jag kunde ta bort den fula plastbiten på doppvärmaren, jag hade i min enfald trott att den måste vara där för att hålla den ifrån glaset, men det gör den ju ändå med sina sugproppar.
Jag kände att jag inte orkade gå ut och "ha roligt" på puben, jag är nog i en sån period just nu, det känns som mer jobb än kul att göra sig i ordning och gå ut.
Istället satte jag på mig min fleece one-piece som jag köpt i Orlando och boade in mig i soffan med mina djur. De var väldigt nöjda med att jag var hemma för kvällen, särskilt när grannarna plötsligt började fyra av en massa raketer. Båda två hoppade då ned från soffan och lade sig vid mina fötter, tydligen är det där man är säkrast när läskiga saker händer... Turre gör ofta så, gömmer sig antingen vid mina fötter eller kryper in bakom mig i soffan när det smäller eller åskar. Han är inte vettskrämd och det håller inte i sig efter att ljudet slutat, men han tar skydd under tiden. Judas brukar känna sig säkrare utomhus, det är anledningen till att jag inte har dåligt samvete att lämna honom ensam vid nyår, han tyr sig ändå inte till mig när det smäller, utan springer ut så fort han kan.
Den här gången nöjde han sig med att ligga vid mina fötter även han. Han såg dessutom rätt lugn ut ändå.
På kvällen provade jag min nya oljelampa och det såg jättebra ut i början. Men sen visade det sig att veken drog upp oljan och sen läckte den ut i skarven mellan vekeshållaren och själva lampan. När jag upptcäkte det stod lampan i en pöl av olja på soffbordet! Som tur var bärjade den inte brinna. Dessutom verkar veken vara lite lång och jag kortade ned den och drog åt i skarven ordentligt, sen fungerade det. Däremot så dras inte veken upp automatiskt så som det gör i de flesta lampor, efter någon timme är veken för kort och lampan slocknar, så sen får man dra upp den lite, skruva åt och börja om.

Vem behöver en verktygslåda för sånt?

23/1 På fredagen åkte jag till Häggvik efter jobbet. Jag hade äntligen med mig mina presentkort som jag fått på min 40-årsdag. Jag hade några hundralappar att spendera på Cervera. Jag försökte vara noga med att välja något som jag kommer att vilja ha kvar även när köket är bytt. Jag kom därifrån med en typ av behållare för att hålla färska örter fräscha längre. Man ska klippa av dem och sätta ned dem i ett stort glasrör och fylla vatten i botten och ett lock sätts ovanpå. Jag antar att det ska fungera ungefär som ett växthus. De var nedsatta och jag köpte två. Sen fanns det en massa kul grejer för att göra cupcakes, en massa glitter, pynt och allt möjligt ätligt man kan garnera dem med. Jag hittade också en tvålpump som skummar tvålen redan innan man tar den i handen. Såna finns överallt i Thailand och jag gillar dem, det är lättare att tvätta händerna och det går åt betydligt mindre tvål. Det visade sig när jag kom hem att den inte är lika effektiv som de i Thailand, det är inte ett lika fint skum och det kommer stora, fula bubblor i det. Men det fungerar i alla fall, fast nog hade jag förväntat mig att kvalitén skulle vara bättre med tanke på priset och att det är en designad tvålpump.
Jag hittade en verktygslåda med köksverktyg, det ser verkligen ut som någon typ av maffiatillbehör... Vem sjutton använder en sån? Är det om man blir kallad till en restaurang- eller bagerikatastrof?
Efter att jag varit på Cervera åkte jag till Stinsen, det var dit jag egentligen var på väg. Nu var det dags att skaffa fiskar till akvariet, äntligen.
Nu borde akvariet och bakterierna i det vara klara för fiskar.
Jag köpte 5 guppys och 10 neontetra och så 3 algätare. Algätarna anses inte ta något av simutrymmet eftersom de ofta sitter på botten eller väggarna. De jag köpte ska heller inte bli så mycket större och de är rätt små.
När jag kom hem gjorde jag precis så som jag fått instruktioner om. Jag lade först ned påsarna i akvariet och sen lite i taget fyllde jag på vatten från akvariet i påsarna och slutligen fiskade jag upp dem i håven och släppte ned dem. Judas upptäckte fiskarna mycket tidigare än jag hade väntat mig, redan när de var i påsarna satt han och stirrade på dem, väldigt uppmärksamt.
Jag stängde locket så mycket som var möjligt med påsarna i akvariet och höll koll på honom för säkerhets skull.
Det kändes jättekul när jag slutligen kunde släppa ut dem och se vad de ville upptäcka. Det visade sig att alla fiskarna var väldigt intresserade av växterna, de hade blivit bruna och fula i akvariet och jag hade sköljt av dem så gott jag kunde när jag började om med alltihopa en vecka tidigare. De noppade hela tiden på dem och redan efter några timmar såg de fräschare ut.
Min kompis G som är akvarie- och fiskexpert, hon har till och med skrivit flera böcker i ämnet, frågade mig några frågor om fiskarna och fick en bild på en av algätarna för att se vilken typ jag köpt. Då konstaterade hon snabbt att jag blivit lurad i djuraffären på Stinsen. De växter jag köpt för rätt så dyra pengar är inte ens undervattensväxter. De dör efter några veckor och påverkar dessutom vattnet väldigt negativt när de dör. Vi bestämde att jag skulle komma till butiken i Bromma på söndagen, för att få hjälp och råd av henne. Jag skulle också ta med en deciliter vatten från mitt akvarium för lite tester. Jag upptäckte också när jag kom hem att jag fått 13 st neontetra och inte 10. Det är egentligen för många för akvariet, det blir lite för trångt. Men det är ju inte mycket att göra åt när de redan är hemma och aklimatiserade.
När jag kom hem tog jag ett par snöbilder på huset, det är ju fint på bild, men jag avskyr fortfarande vinter och kyla...

Tänk om man sov så bra

19/1 På måndagen var jag tillbaka på kontoret och på kvällen var jag sugen på svensk mat. Jag gillar Thaimat och det är det jag vill ha när jag är i Thailand för det är det som håller högst kvalité där. Hemma blir jag sugen på svensk mat för det mesta och det blir alltid ett uppdämt sug efter det när jag varit utomlands. Jag gjorde egen potatismos, som jag till skillnad från de flesta andra (vad jag har förstått) gör på fast potatis, inte mjölig. Jag tycker att både smaken och konsistensen blir bättre, jag gillar det lite sega potatismoset som blir när man vispar den fasta potatisen. Enligt mig får man inte snåla på mjölk, smör och salt, då blir det inte gott och då kan det ju likaväl vara och man kan äta potatisen som den är istället. Till moset hade jag färsk rödingfilé som jag bara kryddar med citronpeppar som mamma köpt åt mig på Krusmyntagården på Gotland. Sen steker jag den i smör och försöker att inte översteka den. Sen har jag bara citron och någon grönsak till, denna gång hade jag hittat färsk broccoli till bra pris. Turre och Judas sov djupt stora delar av kvällen, ibland tätt ihop, fast liksom av en tillfällighet, eller en bit ifrån varandra. De ser ofta både gulliga och roliga ut när de ligger och sover och som vilken larvig djurägare som helst så fotar jag förstås mina gullungar i alla dessa situationer. De är verkligen levnadskonstnärer, i alla fall vad det gäller att sova!

Hur kommer det sig att man måste städa ett hem som stått tomt?

18/1 Jag kom hem till Sverige på morgonen på söndagen. Pappa hämtade mig vid 7-tiden på Arlanda. Jag hade bestämt mig för att ta in diamanterna "in plain sight" så att säga, så jag reste med dem på mig. Det minskar risken för stöld tror jag och jag vet inte om man egentligen måste tulla för dem... De hade en jättesöt knarkhund som jobbade med stor glädje och gick på bagagebandet som om han aldrig gjort annat när han gick över väska efter väska som om det inte var något i vägen för honom. Under tiden jag var där så hittade han ingenting och jag såg inga medpassagerare som såg ut att vara typen som smugglar droger, men jag antar att det inte syns utanpå. Det är en bra tid att komma hem tycker jag, på en söndag dessutom. Då har man tid att tvätta och fixa och ändå vara fräsch till jobbet på måndagen. Nu hade jag ju också sovit helt ok i mitt bekväma säte/säng på planet. Jag hade tagit med mig avsminkningsservetter i handbagaget, så att jag slapp se ut som en tvättbjörn när jag kom hem, jag sminkade helt enkelt av mig och borstade tänderna innan jag skulle sova på planet. Då mår dessutom ögon och hud så mycket bättre nästa morgon. När jag kom hem blev jag varse hur skitigt det kan bli i ett hus när katten är ensam hemma och man har familj som kommer för att mata honom, jag tror att de kanske inte tar av sig skorna när de gör det, men jag tänker inte gnälla när de hjälper mig så ofta och länge när jag reser, de gör det också helt utan att gnälla. Däremot hade pappa ställt de tomma kattmatsburkarna på diskbänken och det är en stor risk eftersom de är ganska exakt lika stora som Judas huvud och om han får för sig att slicka rent dem inuti så kan han fastna. Jag förstår inte varför de stod där heller, soporna är precis under diskbänken och det var tre burkar, så det kan inte vara så att han har glömt dem. Jag packade upp och sen gick jag lös på städning och tvätt. Akvariet såg inte alls bra ut, vattnet var grönaktigt och växterna var bruna, det var tur att jag bestämt mig för att inte köpa fiskar innan jag åkte. Jag städade och skurade hela huset och badrummet också och tvättade en massa maskiner tvätt och hängde upp dem. Jag bytte toasitsen som jag inte tagit mig för att byta på flera veckor trots att den stod på plats i badrummet och att den gamla inte satt fast alls längre. Det gick mycket bättre än jag trodde, den passade bättre än de tidigare jag köpt och var lättare att montera så att den satt bra. Jag städade akvariet, tog ut allt vatten och gjorde rent gruset och växterna med handen och med vattendammsugaren, det vill säga en slang med en liten blåsa på som man kan dammsuga botten med. Sen fick jag göra om allt med de snälla bakterierna och sånt och jag har fått råd att inte skaffa fiskarna förrän bakterierna fått etablera sig i en vecka i alla fall, så jag måste vänta lite till.
Jag hade ett skinande, väldoftande hus när jag var klar och alla mina kläder var tvättade och upphängda. Jag var mycket nöjd med mitt dagsverke och satte mig äntligen i soffan med Turre och Judas och njöt av att vara hemma och i ett rent hus med min lilla familj.

Någon som är sugen på ett fredagssnack?

9/5 På fredagskvällen satt jag ute på framsidan och tog en cigg, Turre var kvar inne då han tyckte att det var för kallt för att gå ut. Då hörde jag ett lite kvittrande ljud från Judas som kom uppför grusgången mot mig. Jag svarade honom med en hälsning och han kvittrade igen, han brukar inte låta så, så jag blev lite nyfiken på vad han ville. När han kom upp på verandan hade han en mus i munnen och svansen hängde utanför. Jag berömde honom förstås och försökte att inte tänk på den stackars musen. Han satte ned den på dörrmattan och den stod helt stilla, men för övrigt såg den både hel och levande ut så jag vet inte säkert om han var död. men försökte som sagt inte att tänka på det. Strax senare tog Judas upp musen igen och jag försökte att inte höra knastrandet när han tuggade i sig den hel... blärk vad äckligt! Det tog honom bara några sekunder att tugga och svälja ned musen och sen fanns det inte ett spår kvar av den.
Duktig kisse, men jag har så svårt med att inte tycka synd om mössen, de är ju så himla söta.
.

Det stör mig att jag inte kan komma på vilket fack de hör hemma i...

4/5 På söndagen vaknade jag med mina två håriga killar i sängen igen, ofta ligger jag som en ostbåge när jag vaknar, för inte ens i sömnen vill jag störa dem...
Efter att jag gjort mig i ordning så åkte jag ned och satte mig på konditoriet för att skriva lite, jag kan inte göra det hemma, det blir bara en massa annat gjort istället. Dessutom tycker jag om fiket och de som jobbar där och så ligger det så pass centralt i Väsby. Sitter du där tillräckligt länge så kommer hela Väsby förbi eller in på fiket och jag gillar att titta på folk. Det är ganska många som liksom jag har som helgnöje att gå ned på fiket och jag ser dem ofta där. Trots att vi inte pratar med varandra känns det som om man känner dem på något sätt, de är ju stammisar på mitt stamhak...
Det är en tjej som ofta är där samtidigt som jag, hon skriver också, men vi pratar aldrig med varandra.
Det är en man och en kvinna som träffas där varje söndag, jag kan för mitt liv inte komma fram till vilken relation de har till varandra och det stör mig. De är inte ett par, det är inte mor och son, troligtvis inte syskon för de pratar lite för stelt och artigt med varandra. De pratar väldigt högt och tydligt och sådär gammeldags som de gör i gamla svenska filmer. Nästan lite högtidligt. Deras volym stör mitt skrivande och det gör även mitt grubblande om deras relation till varandra.
Jag beställde en bakad potatis med skagen och det är vårt för mig att äta. Efter 3½ timme hade jag kommit ganska precis halvvägs och sen gav jag upp. De som jobbar där slutar aldrig att förundras över hur långsamt jag äter.
När jag kom hem från fiket så hörde jag några av grannbarnen diskutera och jag hörde någon av flickorna säga: Jag tror att det bor en häxa dör, precis då de passerade mitt hus...
Jag tänkte en stund och kom fram till att det nog var mer intressant än att vara en galen "cat lady" och var lite nöjd. Sen insåg jag att det inte alls var mitt hus de pratade om utan det tomma huset på kullen mittemot mitt... lite besviken blev jag allt...

Vem vill ha den tomma platsen i min säng?

28/4 När jag vaknade på måndagen såg det ut såhär i min säng! Både Turre och Judas låg tätt intill mig, de hade uppenbarligen saknat mig när jag varit borta och när de ligger så så är jag onaturligt stilla hela natten för att inte störa dem. Sen är hela andra halvan av sängen helt tom, vi ligger alla tre på samma sida. Vem kan tänka sig att sova på den tomma sidan undrar jag, någon frivillig?
Jag började också fundera på skinnställ efterson tanken är att jag ska ta motorcykelkort i sommar, vilken storlek är lagom för mig och ska det vaar tight eller lite mer bekväm passform, jag fick lite tips på Facebook så vi får se vad valet faller på i slutänden.
På jobbet gick allt som på räls, jag har ju hållit undan allt från Thailand och det fanns inga obehagliga överraskningar.

Uppvärmning inför långflygningen imorgon

16/4 På onsdagen vaknade jag återigen med båda mina håriga killar i sängen. Det är svårt att veta hur man ska ta sig upp utan att stör dem. Vad gör man inte för sina husdjur? Slutligen var jag tvungen att ta mig upp för att gå till jobbet i alla fall och med tanke på att både Judas och Turre låg kvar så kan de inte blivit så väldigt störda.
Denna dag var uppdraget att flyga ned till ett möte i Malmö. Det var jag och kollegan M som åkte dit. Det var soligt och fint i Malmö så när vi kom dit så ringde jag min kontakt och eftersom deras kontor är på flygplatsen så tänkte vi att vi skulle ta en promenad dit. När jag böjde mig ner för att hitta något i min handväska precis när han svarade på mitt samtal så svartnade det plötsligt för ögonen på mig och jag svajade till, så jag satte mig rätt ner på trottoaren fort som sjutton för att inte ramla och slå mig om jag svimmade eller så. M tittade förvånat på mig och när jag lagt på luren så förklarade jag förstås vad som hänt. Nu var skallen helt normal igen men så fort jag tittade nedåt så snurrade det som sjutton igen. Jag lät helt enkelt bli att göra det...
Det var i alla fall en trevlig promenad i det vackra, soliga vädret och vi hade ett bra möte och promenerade sen tillbaka till terminalen där vi hade gott om tid att äta lite middag innan vi flög hem igen.
Jag skjutsade hem M och åkte sen hemåt.
På kvällen satte jag igång att packa och fixa och en del av mina jobbpapper packades också ner, men mitt främsta verktyg är ju datorn, så den tar jag ju med.

Judas är tät han

13/4 Eftersom Turre var på semester vaknade jag med Judas i sängen på söndagen. Det händer att de sover hos mig båda två, men det är vanligare att Judas sover hos mig om Turre är borta. Då får han ju ha matte för sig själv ett tag.
Ta en titt på hans päls, har ni sett en tätare päls på en katt någonsin? Han är inte så bekväm som många andra katter, han vill till exempel inte använda toalett inne, så den har jag tagit bort. Han går hellre ut och gör sina behov, till och med när det är vinter och -27 grader, även om han är väldigt snabb då!

Lek och mys i våren

28/3 På fredagen var jag ute på tomten och fixade lite och Turre är ju alltid med mig, men även Judas håller sig alltid precis i närheten när jag är ute på tomten. Han och Turre låtsas ofta inte att se varandra men samtidigt är de alltid väldigt nära varandra oavsett om de står, sitter, ligger ner eller går runt.
Det är som om de inte vill att den andra ska veta att den gillar honom. Det är samma visa hemma i soffan eller sängen. De ligger ofta emot varandra, men de är vända från varandra som om de inte visste.
Båda hade i alla fall vårkänslor och mös i gräset.
Framåt kvällen dök systerdottern L upp och vi gjorde sushi och åt. Denna gång var det riktigt lyckat! Vi gör ju med rispapper istället för algpapper som jag tycker är för segt och smakar för mycket fisk, vilket jag inte tycker om fisken!