Det blir nog bra

10/2  På tisdagen när jag kom hem från jobbet möttes jag av en trevlig syn! J hade nästan slutfört monteringen av inredningen i nya garderoben! Jag gillar att det finns en lång stång att hänga grejer på och dessutom att det finns skohyllor nedtill. Jag använder samma skor i stort sett hela tiden, till viss del för att det är så jobbigt att hitta de andra som är spridda över hela huset och förrådet för att inte stå framme. Nu kanske jag kan ha alla, eller i alla fall de flesta på samma plats.

Någon är i alla fall glad över röran

8/2 Min före detta granne som är snickare har påbörjat min nya garderob i gästrummet. Än så länge har han kommit till att riva ut och kasta de gamla och han har köpt in och hämtat så gott som allt han behöver. Jag som tycker att röra är väldigt jobbigt blir ju knottrig av att grejerna som ska användas ligger i hallen under helgen, men Judas är glad! Det är värmegolv i hallen så där ligger han gärna. Att han nu har något att luta sig emot gör saken ännu bättre. Så när jag kom ut i hallen på söndagen låg han lutad med sidan mot kartongerna och låg på rygg och tvättade sig, snacka om levnadskonstnär!

Det kan väl inte vara normalt?

2/2 På måndagen var det dags för besök hos naprapaten igen, det är alltid bra att följa upp efter några dagar när man inte varit där på länge.
På eftermiddagen kom min granne J för att kolla på vad jag ville ha gjort hemma. Han ska bygga ny garderob i gästrummet och sen bygga nytt kök åt mig. Han är pålitlig och snabb och han ska ta hand om allt i köket. Han tar dit elektriker och sånt så jag behöver inte bry mig om hur det görs, bara betala och bestämma hur det ska se ut.
Han kunde börja redan nästa dag med garderoben, men jag hade ju inte bestämt vilken garderob jag skulle ha än, så vi fick skjuta upp det ett par dagar.
Judas sover ju så himla hårt när vi är hemma alla tre, han, jag och Turre. Förr blev jag jätterädd och trodde att han var död eller medvetslös och jag fick ruska honom för att han skulle vakna, nu vet jag ju att han sover så hårt när allt är lugnt och vi är hemma alla tre, men jag är fortfarande fascinerad över att jag kan fota honom med blixt mitt i ansiktet utan att han märker något alls. Systerdottern stoppade fingrarna i munnen på honom och tog en selfie med Judas utan att han märkte något alls, jag undrar om det är normalt att katter sover så djupt?