Vi är mer självgående än andra

26/4 På söndagen var det dags att åka hem igen. Det hade varit en upplevelse att se Island och det är helt klart ett tacksamt motiv när man gillar att fota, men helt klart för kallt för min smak. Min fibromyalgi klarade inte riktigt av kylan och de som säger att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder har garanterat inte sköldkörtelfel och fibromyalgi, för trots att jag vet att jag är frusen så fanns det helt enkelt inte mer kläder att ta på sig än vad jag redan hade... 5-6 lager högkvalitativa kläder, underställ, goretex och så vidare hjälpte föga för mig som är så frusen och jag fick frossa flera gånger om dagen. Reseledarna körde oss till flygplatsen på morgonen och lämnade oss vid incheckningen och åkte för att återlämna hyrbilarna. Under tiden checkade vi in oss själva och dem och våra väskor. När de kom tillbaka blev de väldigt förvånade för tidigare grupper har stått och väntat på dem som barn och inte fått något gjort under tiden och att vi dessutom hade checkat in dem var de extra förvånade över.
Jag och J gick runt lite på flygplatsen efter säkerhetskontrollen, vi gick och tog en sista titt på isländska produkter i butikerna, de andra tog en öl i en bar så länge.
Lagom till boarding mötte alla upp vid gaten och sen hade vi alla säten tillsammans.
Jag och J hade haft rätt kul under resan att många ord är precis så som vi brukar skämta om i Sverige, ett svenskt ord med en -ur bakom. Många fler än vi trott. Men toaletter var ju ett väldigt konstigt och roligt ord tycker jag, Snyrtingar.
Jag som inte är van att dela rum med folk tycker att det är lite jobbigt, både för att jag är rädd att störa dem och för att jag är rädd för att de ska störa mig. Särskilt orolig är jag om jag inte känner personen väl. Jag blev glatt överraskad över att jag inte störde mig det minsta på J, trots att vi umgås rätt sällan och inte särskilt tätt då vi gör det. Hon är helt enkelt inte en sån som går en på nerverna! På det stora hela tror jag att jag inte störde henne särskilt mycket heller. Det var skönt att komma hem däremot och kunna sova naken och ensam igen och njuta av den relativa värmen, jag som tycker att Sverige är för kallt större delen av året.

Kallt och varmt vatten gör samma sak

22/4 Det blev lite extra stressigt för mig på onsdagen eftersom jag ju trott att jag hade den dagen på att packa och fixa och jobba, istället fick jag packa upp, packa och försöka hitta varma kläder och packa om kameraväskan och annat på kort tid. Klockan 12 mötte jag upp J, kompisen från Linköping som skulle med och vi gick in för att försöka hitta de andra. De hade sagt att vi skulle mötas i mitten av avgångshallen och jag hade redan tidigare påpekat att det inte fanns något "mitt i avgångshallen" eftersom Terminal 5 har två hallar och för att de båda är väldigt långa och smala. Vi gick till det vi uppfattade som mitten och inte fanns det några andra där inte, men efter en stund kom en av reseledarna och hämtade oss, vi såg väl ut som om vi letade efter några. De andra hade kommit "för tidigt" och var redan incheckade så vi checkade också in och sen gick vi alla tillsammans genom säkerhetskontrollen. Sen gick vi till en av pubarna/restaurangerna och satte oss för att äta lunchen som ingick i resan, de flesta valde en räkmacka och den var bra. Sen gick alla som ville och handlade lite och strax senare var vi iväg. Iceland Air tycker visst att det är lite roligt att skämta till det i menyn men det gör ju inte direkt den trista, dyra maten bättre. Det vi däremot tyckte var lite roligt är att många isländska ord faktiskt är nästan så som vi brukar skoja om att de är, vårt svenska ord och ett -ur efter. När vi landade fick vi vänta en stund medan reseledarna hämtade ut hyrbilarna och sen blev vi uppdelade i två grupper. Jag hade turen att få sitta i fram och vi sa att vi skulle bytas av där, men det slutade med att ingen ville byta plats så jag fick sitta där resten av resan så jag var ju glad. Vi åkte raka vägen till den blå lagunen det första vi gjorde. Vi fick lite för lite tid på oss där tycker jag, vi fick skynda oss in och byta om och sen visade det sig finnas väldigt få toaletter där så där blev det kö och så var golvet snorhalt efter att alla gått in med blöta fötter. Man kan ju tycka att de kunde ha kommit på ett bättre underlag som inte är så halt, men man fick gå jätteförsiktigt och vara ännu mer försiktig när man skulle stanna eller vända. Det tog en liten stund att komma i vattnet sen för vi hade hunnit bli ganska kalla på den lilla biten från dörren till bassängen och medan vi funderade på var vi skulle lägga våra systemkameror utan att de skulle bli stulna eller skadade av vatten och ånga och där vi skulle kunna nå dem från vattnet och det gjorde rätt ont i fötterna när vi klev ner i det varma vattnet. Jag var först i av oss tre som gick tillsammans och jag gillar ju inte ens att duscha varmt men jag vande mig snabbt. Däremot så visade det sig att vi gjort en liten miss och det var att vi lagt kamerorna precis där det heta vattnet spolades ut i bassängen så vi blev så gott som skållade lite då och då när det spolade in. Killarna stod och skrattade åt oss och tyckte att vi var hariga men bara tills de själva råkade ut för det. Det konstiga är att man ser likadan ut när man blir skållad som man ser ut när det är kallt, man sträcker på sig och drar in magen och skriker! Vi provade förstås att smeta den vita undergörande leran i ansiktet men jag kan inte säga att den verkade göra mycket mer än lyfta humöret på oss när vi tittade på varandra och försökte pilla lerdamm ur ögonen på oss själv och varandra. När vi badat klart, eller rättare sagt när vi behövde åka vidare till Reykjavik för att hinna i tid till middagen på hotellet så fick vi mot vår vilja gå upp och klä på oss och hoppa in i bilen igen. Men nu var vi i alla fall lite varma trots att det fortfarande troligtvis var minusgrader. Det känns visserligen mycket, mycket kallare eftersom det aldrig slutar blåsa!
Vi fick enkla men rena och rätt trivsamma rum och jag och J delade rum, jag är så van att sova ensam att jag var lite nervös för att kanske störa henne eller att jag själv inte skulle kunna sova ordentligt.
Efter att vi lämnat väskorna var det dags för middag och de hade dukat ett långbord åt oss i hotellets restaurang och jag förväntade mig inte särskilt mycket av maten men den visade sig hålla mycket hög kvalité och vi fick en trerättersmeny, allt detta ingick i resan förutom dricka, men eftersom jag inte dricker alkohol så var ju det väldigt överkomligt. Vi gick och lade oss tidigt och mina befarade sömnproblem blev det inget av med, förvisso så tog jag som vanligt mina sömntabletter men vi sov båda som stockar och störde inte varandra.

Dessutom är det inte många som inte går mig på nerverna eller tvärtom, jag går dem på nerverna i längden och trots att jag och J mest är bekanta eftersom jag mest umgås med hennes mamma snarare än J, så blev jag inte det minsta irriterad på henne på hela veckan och det verkade inte hon bli på mig heller! Hon är helt enkelt en väldigt vettig människa utan en massa dumheter för sig, fast med tanke på att jag är vän med hennes mamma så var det ungefär vad jag hade väntat mig, men ibland är det kul att ha rätt.. Dessutom var det en trevlig grupp som också var väldigt avslappnad och opretentiös och vi gillade alla att vara lite ifred när vi fotade och sen kunde man klumpa ihop med vem eller vilka man ville sen när man inte ville vara ensam och man var välkomnad in i gruppen.

Inte fan höll det sig rent

23/2 Judas sover inte alltid i sängen, han har olika perioder med det. Det händer oftare på vintern än på sommaren. Det beror till viss del på att det troligtvis är varmare i sängen än resten av huset och till viss del på att han i stort sett inte sover på hela sommaren! Han är ute väldigt mycket och länge och ibland kommer han inte hem på ett par dagar. I början när det hände var jag ju fruktasvärt orolig, men när det hände då och då på sommaren började jag vänja mig och förstå att det är normalt för honom. På måndagen när jag vaknade låg han och sov i sängen hos mig. Han gör det ännu mer gärna när Turre är bortrest, antagligen för att han får ha mig för sig själv. Jag hade bytt till vita lakan med tanken att de nog skulle få vara rena ett tag då Turre var bortrest, men eftersom jag inte stängde ut Judas så var det leriga tassavtryck på hela täcket redan på måndagen... Jag tycker förresten att det ser lite extra mysigt ut när han som är så vit, ligger och sover på vita satinlakan!

Det kan väl inte vara normalt?

2/2 På måndagen var det dags för besök hos naprapaten igen, det är alltid bra att följa upp efter några dagar när man inte varit där på länge.
På eftermiddagen kom min granne J för att kolla på vad jag ville ha gjort hemma. Han ska bygga ny garderob i gästrummet och sen bygga nytt kök åt mig. Han är pålitlig och snabb och han ska ta hand om allt i köket. Han tar dit elektriker och sånt så jag behöver inte bry mig om hur det görs, bara betala och bestämma hur det ska se ut.
Han kunde börja redan nästa dag med garderoben, men jag hade ju inte bestämt vilken garderob jag skulle ha än, så vi fick skjuta upp det ett par dagar.
Judas sover ju så himla hårt när vi är hemma alla tre, han, jag och Turre. Förr blev jag jätterädd och trodde att han var död eller medvetslös och jag fick ruska honom för att han skulle vakna, nu vet jag ju att han sover så hårt när allt är lugnt och vi är hemma alla tre, men jag är fortfarande fascinerad över att jag kan fota honom med blixt mitt i ansiktet utan att han märker något alls. Systerdottern stoppade fingrarna i munnen på honom och tog en selfie med Judas utan att han märkte något alls, jag undrar om det är normalt att katter sover så djupt?

Tänk om man sov så bra

19/1 På måndagen var jag tillbaka på kontoret och på kvällen var jag sugen på svensk mat. Jag gillar Thaimat och det är det jag vill ha när jag är i Thailand för det är det som håller högst kvalité där. Hemma blir jag sugen på svensk mat för det mesta och det blir alltid ett uppdämt sug efter det när jag varit utomlands. Jag gjorde egen potatismos, som jag till skillnad från de flesta andra (vad jag har förstått) gör på fast potatis, inte mjölig. Jag tycker att både smaken och konsistensen blir bättre, jag gillar det lite sega potatismoset som blir när man vispar den fasta potatisen. Enligt mig får man inte snåla på mjölk, smör och salt, då blir det inte gott och då kan det ju likaväl vara och man kan äta potatisen som den är istället. Till moset hade jag färsk rödingfilé som jag bara kryddar med citronpeppar som mamma köpt åt mig på Krusmyntagården på Gotland. Sen steker jag den i smör och försöker att inte översteka den. Sen har jag bara citron och någon grönsak till, denna gång hade jag hittat färsk broccoli till bra pris. Turre och Judas sov djupt stora delar av kvällen, ibland tätt ihop, fast liksom av en tillfällighet, eller en bit ifrån varandra. De ser ofta både gulliga och roliga ut när de ligger och sover och som vilken larvig djurägare som helst så fotar jag förstås mina gullungar i alla dessa situationer. De är verkligen levnadskonstnärer, i alla fall vad det gäller att sova!

Fast nu ville jag ju bara hem

28/12 När jag vaknade på söndagen kom de med frukost, men läkaren ville inte att jag skulle äta av någon anledning utan bad mig vänta och sen satte de mig i en rullstol och körde iväg mig till en annan avdelning. Där satte de elektroder på hela mitt huvud och någon typ av "pasta" som kändes ungefär som tandkräm som hade torkat lite. Stora kluttar av det i hela huvudet och pannan. Sen fick jag ligga ned på en brits och blunda. Tolken var där och sa till mig vad de ville att jag skulle göra. Alla kund lite engelska, men det var helt klart lättare för dem att prata Thailändska och låta henne översätta, då blev det inga missar eller förlorad information. De sa att jag skulle ligga där i 2 timmar och bara slappna av, det gjorde ingenting om jag somnade.
Det gjorde jag ganska snabbt, men sen fick jag lite instruktioner, jag skulle öppna ögonen och stänga dem, det fick jag instruktioner om två gånger. Det är ju lite häftigt att hjärnan reagerar så pass på synintryck trots att man inte ens tycker att det är någon skillnad om man tittar eller blundar i ett sånt läge, man tänker ju inte ens på vad man ser.
Det visade sig att jag inte behövde ligga där så länge, det blev mindre än en timme tror jag. Sen kördes jag in på mitt rum igen och vid lunch ungefär så fick jag slutligen äta, då var jag väldigt hungrig men jävlar vad äckligt det var!
Allt med det här sjukhuset var så mycket bättre än alla andra sjukhus jag varit på (i Sverige), men man brukar ju skoja om sjukhusmat, men sanningen att säga, det här var värre än något annat jag smakat i hela mitt liv tror jag. Det var kvalitén som var dålig och även mat som normalt serveras varm, som makaroner med sås, serverades helt kall, täckt med plastfilm...
Jag tvingade i mig lite grann men gav sen upp. Sen kom läkaren in och sa att allt såg normalt ut på CT och MRI, men att något inte stämde på hjärnvågorna när de kollat med elektroderna. Han visade mig utskriften och det var några konstiga vågor som återkom med jämna mellanrum och det tydde på att det varit ett epileptiskt anfall. Han ville behålla mig på sjukhuset ännu en natt, jag bad att få åka hem, men han insisterade. Dock skulle de flytta mig från intensivavdelningen och han undrade om jag hade någon vän som kunde vara hos mig under natten. Det kände jag att jag inte hade någon jag kunde be om och då blev det så att jag fick vara kvar på intensivavdelningen. När jag kom in på mitt rum igen så tog det ett tag innan de kopplade in mig till alla apparater och även fast jag vet att jag inte var inkopplad så känns det lite obehagligt att "flat linea", det vill säga sakna puls, andning och blodtryck... Den här natten blev det svårare att sova, jag var ju inte trött efter resan eller någon episod, hade knappt behövt göra några undersökningar och min värk blev bara värre och värre och jag fick restless legs som inte var att leka med... Det var så gott som omöjligt att sova, trots att de gett mig en sömntablett. Till slut låg jag i fosterställning och vaggade fram och tillbaka, läkaren sa att mina värktabletter kan ha epilepsi som biverkning så han ville inte ge mig dem. Jag bad om något annat och när de gav mig det i droppet så hjälpte det lite grann, men inte när jag fick det som tabletter.

Vem vill ha den tomma platsen i min säng?

28/4 När jag vaknade på måndagen såg det ut såhär i min säng! Både Turre och Judas låg tätt intill mig, de hade uppenbarligen saknat mig när jag varit borta och när de ligger så så är jag onaturligt stilla hela natten för att inte störa dem. Sen är hela andra halvan av sängen helt tom, vi ligger alla tre på samma sida. Vem kan tänka sig att sova på den tomma sidan undrar jag, någon frivillig?
Jag började också fundera på skinnställ efterson tanken är att jag ska ta motorcykelkort i sommar, vilken storlek är lagom för mig och ska det vaar tight eller lite mer bekväm passform, jag fick lite tips på Facebook så vi får se vad valet faller på i slutänden.
På jobbet gick allt som på räls, jag har ju hållit undan allt från Thailand och det fanns inga obehagliga överraskningar.

Livet vore enklare om folk tog hänsyn

27/4 På lördagskvällen åkte jag från Mae Phim med min pålitliga chaufför och 2½ timme senare var jag på plats på flygplatsen. Det gick ganska fort att checka in och sen gick jg för att hitta loungen. Det tog längre tid och när jag väl hittad den så visade det sig att det fanns en mycket närmare min gate så jag tog en ny hajk och gick för att hitta den.
Slutligen kunde jag sätta mig ner och ta det lugnt en stund men sen fick jag gå till gaten. Fördelen med att beställa specialmat är att man får mat först av alla, sen kan man somna och sova hela vägen hem. Nackdelen är som sagt att man får skittrist mat... Kokt potatsi med kokt fisk och kokt squash, igen... Helt totalt smaklöst, ingen sås, inga kryddor. Men sen tog jag en sömntablett och somnade ifrån allt. När jag slutligen hade somnat så var det en unge som kom krypande och drog mig i benet! Mamman brydde sig inte o att säg till honom alls, för hon var bara glad att han inte störde henne, för hon tittade på film. Han var inte så liten att han inte förstod vad han gjorde heller, han var 3-4 år. Senare kröp han i gången och började öppna lådan med syrgasflaskorna och då tog slutligen flygvärdinnan itu med mamman och sa att nu får du nog hålla honom under kontroll. Det blev inte mycket bättre för det. Jag är så oerhört trött på människor som inte inser att vi måste dela utrymme och liv när vi hamnar i samma "rum" och att det kräver att man tar hänsyn till varandra. Folk som sparkar en i ryggen hela tiden, drar i sätet bakifrån och väcker en, inte bryr sig om att försöka låta bli att gå in i en när de går genom gångarna och inte ens försöker hålla barnen stilla och tysta.
Saken är den att de flesta föräldrar gör sitt bästa och då accepterar jag om de inte lyckas, barn är trots allt barn. De jag inte tål är de som hellre ser på film eller spelar spel än att se till att deras barn inte stör andra.
Lagom tills vi landade var jag halvt mordisk, en del blir ju arga när de är hungriga, jag blir arg om jag inte får sova.
Sen det faktum att det tar folk en massa tid att gå av eller på ett flygplan och att de ställer sig mitt i gången och fixar och donar medan 20 personer väntar på att passera, det är ännu en sak som irriterar mig. Ja, jag är en bitch när jag reser!
När jag kom  hem packade jag upp och tvättade istället för att sova trots att jag var trött, jag var hemma ungefär mitt på dagen så det är nog bättre att hålla sig vaken tills det är rimligt att gå och lägga sig för natten.

Judas båda ansikten

25/3 Judas är rolig han, när Turre åker iväg på semester med mina föräldrar är han jätteglad att han åker, han får ju ha matte för sig själv ett tag. Men sen när Turre kommer hem, som igår efter en vecka i Jämtland med mina föräldrar, då är Judas jätteglad att han är hemma igen!
Han springer och möter honom och ser ut att säga: Men gamle vän, var har du varit?
Turre kom hem sent på kvällen och när jag gjorde mig i ordning för att sova så hoppade Judas upp i sängen och satt och väntade på oss, som: Skynda på nu, nu ska vi äntligen sova tillsammans alla tre igen! Han är sällan inne en hel natt, men denna natt sov han på min mage hela natten med Turre bredvid sig och gick inte ens upp när vi gick till jobbet på tisdagsmorgonen.

Annars kan man få sig ett nyp

17/3 På måndagen var det St. Patricks Day. Jag säger som min mamma, alla anledningar till att ha fest och kul är bra anledningar. Jag tycker att det är synd att vi inte firar vår egen nationaldag så som andra länder firar sina och jag tycker att det är lite snett att vi i Sverige hellre firar Irländarnas än vår egen, men det betyder inte att jag tänker sitta hemma och tjura när andra hittar på kul grejer! Jag insåg efter en titt i min garderob att jag inte har ett enda grönt plagg! Jag gillar verkligen inte grönt, så visst är det ganska logiskt att jag inte har något, men ändå. Nu behövde jag ju något, annars riskerar man ett nyp i arslet!
Jag målade därför naglarna gröna och det blev riktigt snyggt, frågan är väl om någon lägger märke till det?
Jag mötte upp alla kompisarna på Dubliner för att ha lite kul och det hade vi! Som vanligt var vi en udda samling och dessutom är det många nationaliteter som firar denna dag ihop fast ingen av oss är irländare.
Vi hade svenskar, holländare, amerikaner och australiensare bland andra.
Eftersom jag, med mina mått mätt var på plats tidigt så åkte jag också hem tidigt. Jag har varit duktig och lagt mig mellan 22-23 på jobbkvällar sedan nyår. Det var inget nyårslöfte eller så, men det var bara ett bra tillfälle att börja på, då när man började jobba igen efter jul och nyår.