Jag tycker om att se vad det är jag äter

28/1 På onsdagen var det äntligen dags för att träffa naprapaten igen. Han hade semester hela december, vilket jag egentligen tycker var bra, eftersom han är egen företagare jobbar han mest hela tiden och att åka iväg med familjen på en ordentlig semester var nog bra för honom. Men jag var ju också sjukskriven i december och nacken brukar bli rätt mör efter sövning och grejer. Sen åkte jag ju till Thailand och var borta när han väl kom tillbaka. Trots allt så var det faktiskt inte så farligt knasigt i nacken i alla fall, min kropp har nog börjat fatta var kotorna ska ligga egentligen och drar dem inte fel på rutin hela tiden i alla fall.
Till middag åt jag kallrökt lax med hemlagat potatismos. Mitt sug efter svensk mat är stort rätt långt efter att jag kommit hem från Thailand. Jag gillar verkligen Thailändsk mat och när jag är där är det det enda jag vill ha, men när jag kommer hem är det svensk mat med fina råvaror jag vill ha, mat där man ser vad som är vad så att säga.

Tänk om man sov så bra

19/1 På måndagen var jag tillbaka på kontoret och på kvällen var jag sugen på svensk mat. Jag gillar Thaimat och det är det jag vill ha när jag är i Thailand för det är det som håller högst kvalité där. Hemma blir jag sugen på svensk mat för det mesta och det blir alltid ett uppdämt sug efter det när jag varit utomlands. Jag gjorde egen potatismos, som jag till skillnad från de flesta andra (vad jag har förstått) gör på fast potatis, inte mjölig. Jag tycker att både smaken och konsistensen blir bättre, jag gillar det lite sega potatismoset som blir när man vispar den fasta potatisen. Enligt mig får man inte snåla på mjölk, smör och salt, då blir det inte gott och då kan det ju likaväl vara och man kan äta potatisen som den är istället. Till moset hade jag färsk rödingfilé som jag bara kryddar med citronpeppar som mamma köpt åt mig på Krusmyntagården på Gotland. Sen steker jag den i smör och försöker att inte översteka den. Sen har jag bara citron och någon grönsak till, denna gång hade jag hittat färsk broccoli till bra pris. Turre och Judas sov djupt stora delar av kvällen, ibland tätt ihop, fast liksom av en tillfällighet, eller en bit ifrån varandra. De ser ofta både gulliga och roliga ut när de ligger och sover och som vilken larvig djurägare som helst så fotar jag förstås mina gullungar i alla dessa situationer. De är verkligen levnadskonstnärer, i alla fall vad det gäller att sova!

Nu tycker jag att det räcker

17/5 På fredagen var jag oerhört trött på att vara sjuk, ingen ljusning alls var inom synhåll, det gjorde precis lika ont i halsen fortfarande. Det kändes verkligen som om det var sår i halsen. Det gick åt mycket näsdukar och Nezeril och Strepsil som ju bedövar halsen lite. Till lunch åt jag räksallad, men fick förstås inte i mig så mycket. Ändå lagade jag ny mat till kvällen, man vill ju inte äta samma sak en hel dag.
På förmiddagen var jag till läkaren för att se om det var halsfluss eller nåt annat som man faktiskt kunde göra något åt. Men nu för tiden kan de kolla på 5 minuter om det är bakterier eller virus och självklart var det virus och då finns ju inget att göra. Tydligen är det en virus-halsfluss. Jag trodde att halsfluss alltid var bakterier men jag antar att jag hade fel.
Kvällsmaten blev stekt, panerad torskfilé med resterna av potatismoset från dagen innan och ärtskott. Potatismos är lätt att få ned i en öm hals och det känns som om det lindrar lite också.

Jag är nog en samlare

7/10 På söndagen tog jag en ordentlig sovmorgon och sen åt jag frukost på sconesen jag bakat på lördagen. Jag gillar inte scones, men vad ska man göra när man inte har något bröd hemma?
Jag och L hade bestämt att vi skulle ut och plocka svamp på söndagen och strax före 14 hämtade jag upp henne och så åkte vi till Arlandaskogarna.
Vi var nog där strax efter 14 och sen plockade vi och plockade tills jag insåg att det började skymma lite. Jag tittade på klockan och insåg att den var över 17... Vi hade varit ute i drygt 3 timmar när vi väl kom till bilen och jag som tyckt att jag nästan var lite väl kaxig när jag tog med två korgar varav den ena är jättestor, hade nu fyllt båda. Tungt blev det och jag hade ont i armbågarna när vi kom till bilen.

Det fanns verkligen hur mycket svamp som helst och nu blir det nog inte mer för mig eftersom jag är upptagen tills jag åker till USA vad jag vet. Hur ska jag hinna rensa i sånt fall? Fats jag är så besatt att jag nog hellre plockar och ger bort än att inte plocka alls.
Jag blir helt kollrig när jag ser en massa svamp och kan inte lämna den, så till slut bestämde jag mig för att vända mig åt det håll bilen låg så att jag inte skulle driva iväg längre och längre bort.
På vägen hem åkte vi till Ica för jag behövde handla lite. Där sprang jag på mamma och pappas granne J och erbjöd honom och hans sambo en del av svampen och han blev jätteglad. Jag skulle ju ändå till mamma och pappa och lämna svamp så jag lämnade hos dem också. J's sambo stod och väntade när vi kom upp och de fick några liter, sen lämnade jag några liter på mamma och pappas trapp eftersom ingen öppnade dörren när jag ringde på.
Resten tog jag med hem, men det som var kvar i den lilla korgen var mer än det ser ut på bilden och det fick mina två kollegor A och D dela på nästa dag.
Tydligen fanns det energi kvar i mig för så fort jag kom hem satte jag en bröddeg och sen senare på kvällen lagade jag en stor sats köttförssås med trattisar i. Sen gjorde jag matlådor av potatismosen som var kvar sen lördagen och köttfärssåsen och så frös jag alltihopa.

Är små ägg äckligare än stora?

30/8 På torsdagen åkte jag till läkaren och tog blodprov det första jag gjorde, Förr hade jag ju sprutfobi och kunde inte ens se en spruta på bild utan att må illa, men den har jag jobbat bort helt på egen hand!
Nu hade jag inte ens en lätt ilning i magen, ingen nervositet alls faktiskt, utan jag bara åkte dit och så var det strax gjort och sköterskan är både trevlig och bra på det där så det kändes knappt.
Det är min läkare som vill ta en titt på mina sköldkörtelvärden och jag är lite rädd att han ska säga att de är för höga och att jag måste minska min levaxindos, men jag mår ju bra för första gången på 25-30 år, så det vill jag absolut inte göra.
Han sa att om det ser ut som om det vore nödvändigt kommer vi i alla fall att diskutera saken och det ska mycket till för att han inte ska lyssna på mig sa han. Vi får hoppas att det stämmer.
Jag hade besök av Kustbevakningen på eftermiddagen på jobbet och de är alltid trevliga att ha att göra med och vid det här laget känner vi ju varandra ganska väl.
Jag tog ett kvickt möte med kollegan D för att uppdatera honom på vad som händer och sen var jag plötsligt sen hem och där satt ju systerdottern L och väntade.
Har jag berättat att hon tagit körkort?
Väldigt praktiskt när man plötsligt har flyttat ut i skogen och fortfarande pluggar mitt i centrala Stockholm.
Hon tog körkortet bara nån vecka före flytten.
Jag gjorde återigen gjort potatismos och sås att servera med det långkokta köttet och L var helt lyrisk, hon älskar det där.
När vi ätit diskade jag upp och sen kokade vi vaktelägg så att L skulle få smaka. Hon tyckte att det kändes helt fel och nästan lite äckligt att äta så små ägg, men hon är ju inte sämre än att hon smakar och de smakar ju som vilka ägg som helst.
Precis innan L åkte så kom K hem och när L åkt iväg för att hinna genom skogen innan det blev mörkt så sate jag mig och rensade svampen och förvällde den.

Nu ser vi stjärnor

21/8 På Tisdagen var K mycket tystare, jag vaknade bara som hastigast när hon gick upp men sen somnade jag om och väcktes inte mer.
När jag kom till jobbet kom L & L också dit, han flyger så eftersomjag jobbar med flygsäkerhetsmateriel så bjöd jag in dem på studiebesök.
Vi tog en promenad runt lokalerna och sen kom farsan och jag presenterade dem för varandra. Min pappa är ibland lite svårstartad, han ser ut som om han inte gillar folk innan han har gjort sig en bild av dem, men sen jävlar får de inte en syl i vädret när han bestämt sig för att de är trevliga. Vid 10 när de åkte hemåt Göteborg kommenterade pappa just det: -Vilka jättetrevliga människor!
Precis min åsikt sa jag och sen var det inget mer med det.
Efter jobbet åkte jag ned till Väsby Centrum, trots att jag köpt one-piece i en storlek större än den jag hade hemma så var den obehagligt tight. Som jag säger, en one-piece ska du nästan kunna vända dig i utan att den rör sig...
Jag gjorde retur av båda de jag köpt och sen provade jag en storlek större, den ena var nästan lika tight som de andra, men den andra var bättre. Den var värd 500:- enligt mig, så jag slog till.
Jag gick in på New Yorker på vägen förbi och skulle köpa en vit scarf men råkade snubbla över en massa andra häftiga prylar med stjärnor på!
En väska, en scarf, ett par hörlurar och en ring! Jag kunde bara inte låta bli att köpa dem och jag vet inte vilken jag älskar mest. I ena sekunden är det hörlurarna, men sen väskan och så scarfen då, den enda jag inte älskar är ringen, den är bara okey. Jag handlade nagellack på Kicks, det visade sig att det nya lacket jag blivit förälskad i är "limited edition" så jag köpte de tre de hade kvar i lager.

När jag kom hem sov jag middag i nån halvtimme och vaknade av att K kom hem från jobbet. Jag gick upp och gick ut för att hämta potatis ute i trädgården och tog in potatis, lök och ett par äpplen.
Sen skalade jag och kokade potatisen och gjorde potatismos, värmde köttet jag kokat på söndagen i mikron och så tog jag skyn jag sparat och hällde den i en kastrull och hällde på grädde och sen lite redning. Jag serverade detta med en sallad gjord på rödbetorna jag kokat på söndagen med färsk getost nedsmulad i och så salt och vitpeppar också och så ruccola vid sidan om. Det blev verkligen jättegott och K som inte är stor i maten tog till och med om!
Sen skypade hon medan jag tittade på 30 Rock på DVD.
Jag borde nog också skypa tror jag...?
Jag testade att ladda ned det till datorn nu, vi får se om jag kommer underfund med det.

Vilken tur att vi inte nöjde oss!

12/6 På tisdagen vaknade jag med trötta fötter och ändå tog jag de finare skorna på mig till mässan på morgonen, ett beslut jag skulle ångra resten av dagen...
Vi gick ned till Starbucks och åt frukost och innanför dörren satt en hund och väntade på sin matte, hundarna i Paris är väldigt, väldigt väldresserade och går lösa hela tiden utan att störa någon.
Efter att ha gått tillbaka till hotellet för att borsta tänderna och hämta lite papper så mötte vi C vid tunnelbanestationen vid Operan. Där stod det att den linjen vi visste att vi behövde ta skulle gå, vi gik ned och sen gick vi i långa, snuskiga korridorer väldigt långt, slutligen var vi framme vid en annan tunnelbanestation... Skumt. Vi gick på tunnelbanetåget och åkte en station och bytte sedan och tog ett annat. Någon halvtimme senare var vi framme vid mässan och eftersom vi var förregistrerade kom vi snabbt in. Vi ville se en demonstration av UAV's, (Unmanned Aerial Vehicle) och vi sprang runt och letade efter den lilla inhängnaden där demon skulle vara. På vägen sprang vi på folk vi kände och hann till och med boka ett möte till eftermiddagen.
När vi väl hittade nätburen där demon precis hade börjat var vi helt svettiga och äckliga, vi som var nyduschade när vi lämnade hotellet...
Efter demon gick vi runt på mässan och pratade med en del folk vi behövde prata med och sen mötte vi C för lunch. Jag köpte en macka som visade sig vara så äcklig att jag inte kunde äta upp den, det slutade med att jag fick pengarna tillbaka och åt upp C's chips istället. Allt var fruktansvärt dyrt inne på mässan, inte som vanliga mässor utan ändå mycket värre. Vad säger ni om en ½-liter läsk för 45-50 kronor?
Även senare sprang vi på folk vi inte hade en aning om att de skulle vara där, en del gamla vänner till  mig.
På eftermiddagen hade vi möte med en av mina leverantörer och sen sprang jag på riktigt kaffe i en hörna av mässan, så jag köpte en latte och en macka och till mycket bättre pris och mycket godare än på alla andra ställen i mässan.
Vi stod i ett hörn av två korridorer på mässan och funderade på hur vi skulle ta oss ut för att åka tillbaka då en kille kom fram till oss och utbrast glatt: Svenskar! Det visade sig att vi stod precis vid deras monter och de var ett svensk företag. Jag pratade med killen i 10 minuter medan D pratade med hans kollega, vi pratade om allt möjligt kul som resor och sånt, för våra branscher har inget gemensamt. D fick lyssna på allt om deras produkter av kollegan och hade inte alls lika kul eftersom det inte riktigt intresserar oss.

Strax senare var vi långsamt på väg mot tunnelbanan, mina fötter gjorde nu så ont att jag hade svårt att gå alls och det kändes som om två tånaglar var på väg att ramla av.
Till slut satt vi i alla fall på tåget och mina fötter värkte och bultade. En tjej bredvid mig började prata med mig och visade sig vara riktigt trevlig, en historiker och författare från Kanada som nu bor i Berlin. Vi pratade hela vägen tills vi skulle av och byta tåg och så följdes vi åt tills vi skulle åt olika håll.
När vi kom tillbaka till hotellet ramlade jag direkt i säng och somnade och sov i 40 minuter och sen mötte jag upp med D för att äta middag.
Jag trodde att jag ar så trött för att jag hade ont och för att jag varit på mässa med en massa intryck, men insåg senare att jag glömt ta min lexavin...
Min fötter gjorde nu fortfarande ont så vi gick sakta till tunnelbanestationen och åkte till Pigalle, vi insåg inte förrän vi kom upp för trapporna att vi hamnat i Red Light District, men det var mycket trivsammare än många andra ställen jag sett i Paris, mer personligt och gulligt liksom. Sen att det stod tjejer och jobbade i vissa gathörn och dörrar var en annan sak. Vi gick till ännu en restaurang D letat upp på Guide Michelin och han hade lovat att vi skulle gå någon annanstans om jag inte gillade menyn. Tyvärr hade de inte så mycket att välja på och det som fanns tilltalade mig inte alls och det var ganska dyrt. Det är en sak att äta sånt man inte gillar men då får det inte vara dyrt.
Vi gick sen från restaurang till restaurang och tittade på menyer men inget passade oss, de flesta verkade vara turistfällor med samma menyer tryckta och med bilder på.
Vi hade precis lovat varandra att om inte stället på hörnet framför oss verkade bra så skulle vi gå tillbaka till den vi sett innan. Vi granskade menyn när en kock kom ut på gatan för att röka och vi insåg att det var samma typ av meny även på det där stället.
Då såg jag en liten restaurang uppe i gränden, det var något med hur den såg ut utanpå, det såg ut att vara en familjerestaurang med riktigt fin mat. När vi gick upp dit ropade kocken efter oss och D tror att han i stort sett sa att vi gjort ett bättre val än att gå in hos honom.
Menyn var intressant och stället mysigt, men oj vad dyrt...
Till slut var vi överrens att det var värt det och vi gick in. Tjejen som serverade var ung och väldigt trevlig och pratade bra engelska, kanske var det till viss del tack vare henne som detta val blev så rätt!
Jag valde en haricot vertssallad med hemgjord ankleverpastej och det var helt gudomligt gott och jag kunde inte sluta le så resten av gästerna stirrade på mig. D var också jättenöjd med sin mat. Till varmrätt hade servitrisen insisterat på att jag skulle prova kokinden, för mig som inte gillar fett kött lät det jätteläskigt men någon gång ska man ju våga också och hon var så säker på att det var det bästa de hade att erbjuda denna kväll.
Jag fick in en mustig vinsås med långkokt kött och potatismos med en massa ost i vid sidan av.
Såsen var helt fantastisk, köttet var lite läskigt men smakade bra egentligen och jag var väldigt glad att jag vågat prova.
Efter en så god och trevlig middag bestämde vi tillsammans att det var tvunget att bli tre-rätters, bara för att liksom... För att få hela upplevelsen.
D tyckte att degpuffen med glass och hemgjord chokladsås var jättegod, jag var mer skeptisk eftersom chokladsåsen var så stark att den var bitter och saknade socker nästan helt. Men vilken häftig middag!
Vi var kvar ganska länge och ändå kändes det inte alls så. Kom ihåg namnet: La Bougnate, om ni någon gång åker till Paris, åk till Pigalle och ät där, det ska jag göra om jag kommer till Paris igen!
Nöjda med dagen och kvällen och för mätta och glada att orka ta tunnelbanan så tog vi en taxi tillbaka och det gick fort. Under tiden smsade jag med den "svenska" killen vi pratat med på eftermiddagen (han var egentligen dansk), tanken hade varit att vi alla skulle mötas upp för en drink, men både vi och de hade blivit så sena att det inte blev så.
När jag kom tillbaka till hotellet läste jag en stund och sov sen gott.