Jag kanske tog onödiga risker

17/4 På fredag lunchtid skulle S åka hemåt och blev hämtad av en bil han bokat vid 13. Bilen var däremot lite tidigt och det gjorde att S blev stressad trots att han bokat den 5 timmar före sin flight trots att det var mindre än 1 timme att köra till flygplatsen... Han gillar inte när någon väntar på honom, inte ens om de är tidiga. Anledningen att han skulle åka så tidigt till flygplatsen var att man ju ändå måste checka ut vid 12 och runt hotellet fanns det ju inte mycket intressant. Ett nsabbt avsked, en puss på kinden och sen var han iväg. Jag fick hjälp att ringa efter en taxi och åkte tillbaka till samma hotell som jag varit på den förra helgen, eftersom det var bra och låg bra också. Dyrt förvisso, men värt det eftersom man kände sig rätt säker även utanför. Det står en hel del poliser utmed Copacabana vilket hjälper förstås. Det finns fler kvinnliga taxichaufförer i Rio än någon annanstans jag varit i världen och den här gången var det en ganska ung tjej som körde mig. Hon tog en väldig omväg, men jag tror inte att det var för att dra ut på det, jag tror att det var för att undvika de värsta köerna och den vägen tog oss ut på de vackrare delarna av Rio, vid havet, så det var ju trevligt. Det tog någon timme ungefär att komma till hotellet och vissa saker gjorde intryck på vägen. De två runda lägenhetshusen till exempel, häftigt, men det lär ju vara rätt svårt att möblera de lägenheterna? En annan sak är att det verkar vara en tyst överenskommelse att de som kör i vänsterfilen kör så långt åt vänster som de kan och de i högerfilen kör så långt åt höger som möjligt. Det gör plats för motorcyklisterna i mitten! Många av motorcyklisterna tutar under tiden de kör genom en radda av bilar som kör långsammare än de så att alla ska veta att de kommer körande. Det verkar fungera väldigt bra. När jag kom till hotellet och checkade in visade det sig att jag fått ett nästan identiskt ru som det tidigare fast utan muffins och badtofflor i fel storlek den här gången.
Jag bestämde mig för att ta en promenad till ett köpcentrum som jag listat ut fanns på andra sidan en relativt lång biltunnel. Där skulle det finnas en Starbucks och nu var ju sista chansen att köpa city mugs som jag gör vart jag än åker, till både mig och syrran. Det var säkert inte så smart att gå ensam dit, de säger ju att man inte ska gå alls i Rio och jag valde att gå genom en lång, mörk tunnel... Det spelar nästan ingen roll hur mycket folk har skrämt mig eller hur mycket jag skrämt ut mig själv innan jag åkt så känner jag mig oftast helt säker när jag är på plats... Det är eventuellt en illusion, men det känns i alla fall bättre, så länge det inte händer något förstås. Jag slipper ju må dåligt och vara rädd så länge det fungerar. Det enda som kändes farligt var att ta sig över till rätt sida av den fyrafiliga vägen när jag hittat centrumet, det fanns inget övergångsställe, refug eller annat. Slutligen sprang jag helt enkelt över när det blev en minimal lucka mellan bilarna! När jag kommit till mitten hittade jag i alla fall en gångtunnel som ledde under de sista fyra filerna fram till centrumet så jag slapp att göra ett chicken race över igen. När jag kommit in så hittade jag en interaktiv informationsskylt och hittade snabbt Starbucks, det var tur att jag kollade för det låg på tredje våningen och det var rätt stora våningar också. Väl där hittade jag alla muggarna och jag köpte både Brasilien-mugg och Rio-mugg åt både mig och syrran, de är både dyra och tunga, men jag samlar på dem och nu gör ju syrran det också eftersom jag alltid köper dem till henne.
Jag gick förbi en guldaffär där de hade lite smycken med stjärnor i fönstret, bland annat en ring som jag gillade och priserna var ok.
Efter att ha fått ta plats vid ett bord därinne och blivit erbjuden något att dricka så fick jag titta närmare på flera av smyckena och prova ringarna. Den lite äldre damen som hjälpte mig var väldigt trevlig och jag gick därifrån med den ringen jag sett i fönstret, den var inte heller jättedyr, den var av guld och det fanns förvisso diamanter på stjärnan, men de är så små att det inte går att se dem. Med lie vilja kan man se att den gnistrar lite i alla fall. Efter det tog jag en taxi tillbaka till hotellet för klockan började bli rätt sent och jag vågade inte gå runt i centrumet för länge eftersom det lätt blir så att jag handlar för mycket.
Jag orkade inte engagera mig i middag så det slutade med att jag gick upp på taket på hotellet för att se hur poolområdet såg ut och det visade sig att baren där kunde erbjuda både dricka och mat, så jag som inte var särskilt hungrig efter Starbucks beställde en tomatsoppa med bröd vid sidan och en cola. Soppan var överraskande god och jag var väldigt nöjd när jag tog en tidig kväll efter att jag suttit en stund på balkongen med den fina utsikten över stranden och Jesus-statyn.

Jag vill ju inte gå med en "bad hair cut" för resten av livet

4/11 På måndag förmiddag kom A och hämtade oss allihopa och körde oss en bit bortanför byn. Hon känner en tatuerare där. Flera i familjen har tatuerat sig hos honom. Han kör på fri hand och med bambusticka. Jag ville ju ha en stjärna till, den här i nacken. Problemet är bara att även om man är jättebra på fri hand och att skriva och så, så är just en stjärna svårt. Det måste ju vara rätt vinklar och raka linjer, annars är det ju jättefult. Normalt sett är jag väldigt snäll, ibland lite för snäll. Ungefär som när man var yngre och fick en dålig hårklippning och bara nickade när frisören undrade vad man tyckte, för att sen gå hem och gråta ögonen ur sig. I det här fallet kan man ju inte göra så, man kan ju inte gå runt med en "bad hair cut" för resten av livet för att man inte vill vara elak eller besvärlig.

"Mina" ungar var med och A var med som stöd och översättare, sen hade N bestämt sig för att följa med också. Det var alltså 5 personer som stod bakom tatueraren och hade åsikter på allt detta. Jag hade ju bett dem att vara stenhårda eftersom inte jag själv kan se min nacke och det var de verkligen. Tatueraren började klart tappa tålamodet med oss när ungarna mätte alla "benen" och vinklarna på stjärnan och rättade till honom hela tiden. Jag vet att den som är hårdast och mest kritisk är L, så inte förrän hon hade nickat sitt medgivande kände jag mig säker nog att säga åt honom att köra på. Innan hade jag sagt till A att hon skulle säga till honom att om jag inte var helt nöjd med hur han ritat så skulle det inte bli något av.
Hon förstod hur viktigt det var för mig så hon var också stenhård.
När det väl var dags så tog det inte mer än c:a 10 minuter för honom att göra själva tatueringen och det gjorde inte alls lika ont som en normal som man gör med maskin. Det är mer en stickande känsla än den brännande som man får med maskin. Sen var den varken blodig eller upphöjd alls och verkade helt läkt inom bara ett par timmar. Jag vågade inte riktigt tro på det, men det visade sig vara sant, det blev aldrig mer än så. Nu måste jag ju se till att ta bort födelsemärket, det är ju extra fult när stjärnan verkligen pekar ut det...
Jag hade sagt till A att vi skulle bjuda på lunch som tack för hjälpen så efter att han gjort klart tatueringen och fyllt i den på handleden åt mig, så åkte vi till Coca Cola Beach, där A tycker om att hänga och tycker att det är bra mat.
Vi hade det bra en stund i skuggan och åt lunch, sen dök E och hennes kompisar och barn upp så vi hälsade på dem innan A körde oss tillbaka till lägenheten. Det är verkligen guld värt att ha någon som kan Thailändska och bra engelska när man ska ha en tatuering som är speciell.
När vi kom tillbaka mad L V att köpa en glass till henne och hon valde en bananglass. Vad L tyckte om den kan ni se på bilden... Den var tydligen helt slemmig i konsistensen på "skalet", glassen var ok däremot. Man skalar den alltså själv och äter glassen. Skalet går att äta, men frågan om det verkligen är tanken, eftersom det smakar så illa?

Jag måste se lite folk

19/5 På söndagen kände jag mig inte det minsta friskare, men nu hade jag akut lappsjuka. Alltså tog jag en dusch och så åkte jag till Kista centrum för att titta på lite folk.
Jag hade fortfarande knappt någon röst alls och halsen gjorde precis lika ont fortfarande. Jag är inte van att vara sjuk längre, vad jobbigt det är!
I Kista centrum hittade jag alldeles för mycket kul grejer med stjärnor på så jag kom hem med ännu ett paraply med stjärnor och två nya scarfar. Den olikfärgade, blå tubscarfen älskar jag verkligen och det var bara tur att jag såg den. Den hängde på en galge som visningsex. långt upp på väggen och det var den sista de hade.
Jag köpte också ännu ett par Eccoskor och tre klänningar som jag inte kommer att kunna ha förrän mina ben är snyggare..
Sen sprang jag på en kollega och hans flickvän som jag känner litegrann men inte sett på flera år, men jag kunde inte ens ge henne en kram, jag vill ju inte gärna ge henne halsfluss.
Jag tänkte att jag skulle ta en fika och titta lite mer på folk, men jag hittade inget ställe i centrumet där jag ville fika, så jag åkte tillbaka till Väsby och vårt konditori.
 Jag valde en marängbakelse med smörkräm, vad jag inte väntat mig var att smörkrämen skulle smaka som om man smält och format till en klick smör...
Det var fruktansvärt äckligt och jag var tvungen att skrapa av allt och bara äta upp själva marängen. Det är första gången jag tyckt att de misslyckats totalt på kondiset och visst ser den jättegod ut?
När jag kom hem var jag helt slut men lite gladare och jag tvättade en maskin blå tvätt och insåg att jag nog har en hel del blåa plagg...
På kvällen kom S förbi för att hålla mig lite sällskap och då fick jag en 40-års present av henne, ett halsband i form av en stjärna förstås! Jättefint och dessutom silverfärgat på ena sidan och guldfärgat på andra, praktiskt!
S hjälpte mig som smakråd när jag hade garderobstömning, det var rätt mycket som åkte ut och ändå fick resten egentligen inte plats i garderoben. Det är trängre än det ser ut på bilden, jag får pressa allt åt sidan för att få plats med grejerna. Jag har också en byrå och en garderob i gästrummet...

De firade mig i 24 timmar

15/4 På måndagen blev jag officiellt vuxen, jag mötte upp mina vänner till frukost och sen satte vi igång med jobbet som vanligt. Någon gång mitt på dagen började vi bli klara jag och S åkte för att köpa en galaklänning till mig på ett varuhus, det tog inte mer än 30 minuter för oss att hitta en som passade mig perfekt och jag var väldigt nöjd, sen köpte vi en present till J från styrelsen som tack för hjälpen under helgen och veckan. När vi gick förbi Swarovski så sa S något om deras grejer och jag svarade: Ja, de är fina, men vem har råd med sånt?
Senare när min vän S dök upp hade jag tid att hänga med honom en stund. Efter lite mer jobb så gick jag för att göra mig i ordning för kvällens cocktail mottagning i utställningshallen. På vägen sprang jag på min vän P och han och hans kollegor hade köpt te och kakor på Harrods åt mig som present, han vet att jag gillar Harrods.
Ordföranden hade sagt att styrelsen skulle mötas upp 17.45 det vill säga en kvart innan de andra skulle komma, det var inget konstigt, det brukar vi göra vad jag kan minnas. När jag kom ned till baren var "alla" där, men inte ett spår av någon från styrelsen... Jag antog att de redan gått ned till utställningslokalen så jag gick ned dit varpå vår ordförande C springer och motar mig i dörren och säger att jag är tidig och inte får komma in, sen placerar han mig i en stol i korridoren...
Strax senare kommer han och hämtar mig och håller för ögonen på mig hela vägen in i lokalen och sen placerar han mig framför ett bord med tårta, presenter och kort!
De hade verkligen tänkt till, jag fick ett jättefint halsband från Swarovski i formen av en stjärna och jag älskar den! Vilken tur att jag inte sa nåt negativt om Swarovski eftersom det blev uppenbart senare att S hade fiskat lite när hon pratade om det tidigare under dagen. Jag fick också en tavla av Alicante med mitt namn och datum på.
Tårtan må se lite läskig ut men den var väldigt god och fräsch med en lätt jordgubbsfromage inuti och jag som inte är så förtjust i sött tyckte att det var väldigt gott!
Vi hann både äta tårta och ta gruppbild på styrelsen innan de andra började droppa in för en drink.
Mina fötter och korsrygg tålde inte mina lite högre klackar och slutligen gick jag barfota, det spelar ju ingen större roll i det sällskapet, alla känner mig rätt väl.
Innan vi bröt upp från drinkaftonen så skålade de än en gång för mig och jag var lite generad men också väldigt glad att min födelsedag uppmärksammades. C hälsade också från mina föräldrar som han och flera hade varit i kontakt med! Hur då undrar jag!
De är smarta och hemlighetsfulla det är då säkert.
Jag var rädd att hamna ensam på middag på min födelsedag så jag frågade några kunder/vänner ifall de hängde med och åt senare och det sa de ja till. Strax senare kommer C och säger att vi ska ses i receptionen om 15 minuter för att gå och äta och att jag inte har något val, jag ska med. De andra fick gärna följa med de också.
Jag sprang upp på rummet och bytte skor och sen möttes vi upp och tog en promenad in till stan, det ligger ett torg inte så långt från hotellet och där satte vi oss vid ett långbord de ställde ihop åt oss, vi var 26 personer så det blev rätt långt.
Vi hade jättetrevligt även om maten knappt gick att äta, det var en massa tapas av rätt dålig kvalité men stämningen och sällskapet mer än uppvägde maten och jag hade en fantastisk kväll.
Framåt slutet av middagen ställde sig M och D som är svenskar upp och sjöng "Ja må du leva" högt och tydligt, med starka röster helt ensamma bland alla britter och plötsligt stämde bordet bakom oss in i sången, de var visst svenskar!
När de avslutat sin sång så stämde britterna upp i "Happy Birthday to you" och jag måste säga att det nog var min bästa födelsedag någonsin och som jag sa, jag var allt annat än ensam i Alicante!
Jag kom tillbaka till hotellet vid 1 och var väldigt glad över mitt 24-timmars firande.

Men hon hade inte fått nog, bara jag

17/3 På söndagen åkte jag och S för att handla åt mig, hon skulle hjälpa till att bära mina kassar.
Först tog vi en fika/frukost på kondiset, jag tog en räkmacka och latte.
Vi åkte till Märsta för att handla på Överskottsbolaget, jag handlar kaffepulver till min iskaffe där.
Vi handlade lite annat också, bland annat duntofflor med stjärnor på!
Jag har velat ha duntofflor rätt länge och att hitta dem billigt på ÖB och dessutom med stjärnor på, kan det bli bättre?
Jag köpte två par, ett par grå och ett par svarta. De blir sköna att ha nästa vinter.
När jag kom hem var jag helt slut men S ville ha lite motion så hon gick hem från mig, det är inte jättelångt, men det tar nog åtminstone 20-30 minuter tror jag.
Till middag gjorde jag stekt ris och det blev helt okey.
Resten av dagen och kvällen var jag i zombiestadie.

Presenter på en vanlig Måndag

18/2 På Måndagen hade jag mycket jobb, jag skulle ju iväg till Thailand nästa dag så mycket skulle dubbelkollas och fixas innan jag åkte, en del var jag till och med tvungen att packa ned för att ta med på semestern..
Syrran hade varit ute och åkte under helgen och hade bland annat varit på Gekås och där hade hon köpt presenter till mig, en filt med stjärnor och två snygga scarfs, också med stjärnor på.
Jag kom inte fån jobbet förrän vid 18.30 någonting och åkte direkt ned till Väsby station och hämtade J som tagit tåget från Småland och skulle med mig till Thailand nästa dag.
Resten av kvällen gick till förberedelser och packning, jag hade ju inte ens börjat packa och J hjälpte mig att välja vad jag skulle ta med.
Det blev inte en särskilt sen kväll för vi var båda rätt trötta.
Så får ni en bild på min nya Kindle också, jag är jättenöjd med den!

Kyl- och Frysrensning

5/2 På tisdagen vaknade jag rätt bra och bekvämt så jag tog en dusch, det brukar jag annars undvika på morgonen om jag kan.
Systerdottern var på jobbet och hälsade på, hon har ingen skola på tisdagarna men tyvärr såg jag henne inte så mycket mer än på fikat.
Det var återigen en stressig dag, det dyker upp en massa manikprojekt som är ganska stora och jag kommer ju att vara borta från kontoret en hel del den här våren så det blir svårt att få allt gjort.
När jag kom hem var jag nog uppe i varv efter dagen så av bara farten så städade jag köket och kylen och sen kokade jag färsk pasta som jag åt med köttfärssås jag tinat kvällen innan. Vad gillar ni pastan?
På kvällen gjorde jag fiskgratäng på lax, ruccola, broccoli, limepeppar, fiskfond, creme fraishe, citronsaft, grädde, kantareller och kryddor. Jag slängde in allt i ugnen på ganska låg värme och lät det tina först, för laxen och kantarellerna var tagna direkt ur frysen.
Jag kokade en massa ris också så att jag skulle kunna göra färdiga matlådor. Jag smakade på gratängen med lite av riset och det var inget fel på den men jättegott var det inte, jag tror att jag hade för lite kryddor i.
Energin räckte lite till och jag rensade och sköljde bär och så gjorde jag Starbucks kalla gröt att ha till mellanmål nästa dag. Sen tittade jag på True Blood igen.
Problemet med att rensa kyl och frys genom att laga mat på grejerna som finns är att det blir en massa matlådor som sen ändå inte får plats i frysen...

Det är i alla fall vackert på bild

18/1 På fredagen sken solen och det gnistrade i snön. En amatörfotograf vill gärna ut med kameran en sådan dag men först var jag tvungen att jobba och sen skynda hem för att ta emot IKEA-leveransen.
Jag hade betalat extra för att få grejerna inburna och blev lite förvånad när jag bads hjälpa till... Jag hade ju betalat för att få det inburet. men jag är en av de få som faktiskt inte gillar att titta på när andra arbetar, så jag tog tag och hjälpte till, men jävlar vad tungt det var!
Så fort vi burit in sakerna klädde jag om till varmare kläder och så åkte jag först till Frestaängen eftersom jag sett att det var vacker kölddimma där. Det var inte så mycket kvar, men lite syns det på första bilden. Sen åkte jag till Fysingen och tog en promenad där, det är vackert när solen skiner i frosten.
Jag var inte ute så länge för det var kallt som sjutton, när jag kom hem somnade jag på soffan en stund och vaknade precis innan jag fick ett sms från K, min före detta roommate, hon skulle komma och äta middag på kvällen.
Hon hade önskat risotto med stekt lax, det är lite kul faktiskt för innan hon flyttade till Sverige så åt hon inte fisk alls och nu gillar hon det  mesta.
Dessutom tycker hon att jag lagar jättegod mat så det är tacksamt att laga mat till henne.
Jag satte igång att förbereda maten genom att hacka lök och mäta upp andra ingredienser och riva parmesan och sånt. Jag sköljde och skar frukt och bär till efterrätten också.
Sen var det dags att hämta K på busshållplatsen vid Harby, det är enklaste sättet att ta sig till Väsby från Täby om man inte kör bil. Det tog mig lite längre än planerat att ta mig dit så stackars K stod och frös i -18 grader en stund.
Så fort vi kom hem satte jag igång med maten, tyvärr hade jag bara rött vin hemma så risotton blev lite missfärgad och smakade lite annorlunda, dessutom glömde jag kantarellerna och fick slänga i dem rätt sent, till det kan tilläggas att jag använde en annan buljong än vanligt och det blev lite väl salt, men K var jättenöjd i alla fall. Hon åt tre portioner och snodde till och med lite av min lax när jag vände ryggen till...
Det blev i alla fall tillräckligt över för att det skulle räcka till en matlåda åt henne och en liten matlåda åt mig.
Medan vi snackade bakade jag bröd också och sen fick K med sig en halv limpa hem.
Vi tittade på bilderna från London i december och gav varandra försenade julklappar, hon blev jätteglad för sin amerikanska one-piece.
Hon åkte till och med hem i den när jag skjutsade hem henne senare på kvällen.
Jag fick en termosmugg med stjärnor på och lösögonfransar med stjärnor, jag älskar dem verkligen!
Vi åt fräsch efterrätt, frukt och bär med flytande honung och grekisk yoghurt och så tog vi en kopp te till det. K lovade att jag skulle få ett nummer av tatueringstidningen hon är med i denna månad så det fick jag.
Jag körde hem henne så att hon var hemma strax efter 22 och insåg att jag var ganska nära L, så jag åkte dit och vi drack te och snackade skit till strax efter midnatt, jag var hemma vid 0.30 och såg på Criminal Minds en stund innan jag gick och lade mig.