De firade mig i 24 timmar

15/4 På måndagen blev jag officiellt vuxen, jag mötte upp mina vänner till frukost och sen satte vi igång med jobbet som vanligt. Någon gång mitt på dagen började vi bli klara jag och S åkte för att köpa en galaklänning till mig på ett varuhus, det tog inte mer än 30 minuter för oss att hitta en som passade mig perfekt och jag var väldigt nöjd, sen köpte vi en present till J från styrelsen som tack för hjälpen under helgen och veckan. När vi gick förbi Swarovski så sa S något om deras grejer och jag svarade: Ja, de är fina, men vem har råd med sånt?
Senare när min vän S dök upp hade jag tid att hänga med honom en stund. Efter lite mer jobb så gick jag för att göra mig i ordning för kvällens cocktail mottagning i utställningshallen. På vägen sprang jag på min vän P och han och hans kollegor hade köpt te och kakor på Harrods åt mig som present, han vet att jag gillar Harrods.
Ordföranden hade sagt att styrelsen skulle mötas upp 17.45 det vill säga en kvart innan de andra skulle komma, det var inget konstigt, det brukar vi göra vad jag kan minnas. När jag kom ned till baren var "alla" där, men inte ett spår av någon från styrelsen... Jag antog att de redan gått ned till utställningslokalen så jag gick ned dit varpå vår ordförande C springer och motar mig i dörren och säger att jag är tidig och inte får komma in, sen placerar han mig i en stol i korridoren...
Strax senare kommer han och hämtar mig och håller för ögonen på mig hela vägen in i lokalen och sen placerar han mig framför ett bord med tårta, presenter och kort!
De hade verkligen tänkt till, jag fick ett jättefint halsband från Swarovski i formen av en stjärna och jag älskar den! Vilken tur att jag inte sa nåt negativt om Swarovski eftersom det blev uppenbart senare att S hade fiskat lite när hon pratade om det tidigare under dagen. Jag fick också en tavla av Alicante med mitt namn och datum på.
Tårtan må se lite läskig ut men den var väldigt god och fräsch med en lätt jordgubbsfromage inuti och jag som inte är så förtjust i sött tyckte att det var väldigt gott!
Vi hann både äta tårta och ta gruppbild på styrelsen innan de andra började droppa in för en drink.
Mina fötter och korsrygg tålde inte mina lite högre klackar och slutligen gick jag barfota, det spelar ju ingen större roll i det sällskapet, alla känner mig rätt väl.
Innan vi bröt upp från drinkaftonen så skålade de än en gång för mig och jag var lite generad men också väldigt glad att min födelsedag uppmärksammades. C hälsade också från mina föräldrar som han och flera hade varit i kontakt med! Hur då undrar jag!
De är smarta och hemlighetsfulla det är då säkert.
Jag var rädd att hamna ensam på middag på min födelsedag så jag frågade några kunder/vänner ifall de hängde med och åt senare och det sa de ja till. Strax senare kommer C och säger att vi ska ses i receptionen om 15 minuter för att gå och äta och att jag inte har något val, jag ska med. De andra fick gärna följa med de också.
Jag sprang upp på rummet och bytte skor och sen möttes vi upp och tog en promenad in till stan, det ligger ett torg inte så långt från hotellet och där satte vi oss vid ett långbord de ställde ihop åt oss, vi var 26 personer så det blev rätt långt.
Vi hade jättetrevligt även om maten knappt gick att äta, det var en massa tapas av rätt dålig kvalité men stämningen och sällskapet mer än uppvägde maten och jag hade en fantastisk kväll.
Framåt slutet av middagen ställde sig M och D som är svenskar upp och sjöng "Ja må du leva" högt och tydligt, med starka röster helt ensamma bland alla britter och plötsligt stämde bordet bakom oss in i sången, de var visst svenskar!
När de avslutat sin sång så stämde britterna upp i "Happy Birthday to you" och jag måste säga att det nog var min bästa födelsedag någonsin och som jag sa, jag var allt annat än ensam i Alicante!
Jag kom tillbaka till hotellet vid 1 och var väldigt glad över mitt 24-timmars firande.