Vi är mer självgående än andra

26/4 På söndagen var det dags att åka hem igen. Det hade varit en upplevelse att se Island och det är helt klart ett tacksamt motiv när man gillar att fota, men helt klart för kallt för min smak. Min fibromyalgi klarade inte riktigt av kylan och de som säger att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder har garanterat inte sköldkörtelfel och fibromyalgi, för trots att jag vet att jag är frusen så fanns det helt enkelt inte mer kläder att ta på sig än vad jag redan hade... 5-6 lager högkvalitativa kläder, underställ, goretex och så vidare hjälpte föga för mig som är så frusen och jag fick frossa flera gånger om dagen. Reseledarna körde oss till flygplatsen på morgonen och lämnade oss vid incheckningen och åkte för att återlämna hyrbilarna. Under tiden checkade vi in oss själva och dem och våra väskor. När de kom tillbaka blev de väldigt förvånade för tidigare grupper har stått och väntat på dem som barn och inte fått något gjort under tiden och att vi dessutom hade checkat in dem var de extra förvånade över.
Jag och J gick runt lite på flygplatsen efter säkerhetskontrollen, vi gick och tog en sista titt på isländska produkter i butikerna, de andra tog en öl i en bar så länge.
Lagom till boarding mötte alla upp vid gaten och sen hade vi alla säten tillsammans.
Jag och J hade haft rätt kul under resan att många ord är precis så som vi brukar skämta om i Sverige, ett svenskt ord med en -ur bakom. Många fler än vi trott. Men toaletter var ju ett väldigt konstigt och roligt ord tycker jag, Snyrtingar.
Jag som inte är van att dela rum med folk tycker att det är lite jobbigt, både för att jag är rädd att störa dem och för att jag är rädd för att de ska störa mig. Särskilt orolig är jag om jag inte känner personen väl. Jag blev glatt överraskad över att jag inte störde mig det minsta på J, trots att vi umgås rätt sällan och inte särskilt tätt då vi gör det. Hon är helt enkelt inte en sån som går en på nerverna! På det stora hela tror jag att jag inte störde henne särskilt mycket heller. Det var skönt att komma hem däremot och kunna sova naken och ensam igen och njuta av den relativa värmen, jag som tycker att Sverige är för kallt större delen av året.

Det var sista gången jag åkte på valsafari!

23/4 Torsdagen var en lång dag. Efter frukost gav vi oss ut i Reykjavik och det första stoppet var en kyrka, jag är ju rätt dålig på att läsa på inför mina resor, så jag vet inte vad den heter, men den ligger rätt centralt. Den är väldigt modern i stilen och jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den, men en sak är säker, det var rätt intressant att fotografera den med alla vinklar och skuggor. Jag hade en massa lager kläder men överst hade jag mina arbetsbyxor och det visade sig vara en rätt dålig idé, de blev för tajta med alla långkalsonger och grejer under, för att jag skulle kunna röra mig obehindrat, det var svårt att böja benen och det blev väldigt jobbigt att till exempel gå uppför eftersom jag fick kämpa mot byxorna och jag fick mjölksyra och kände att minsta ansträngning var nästan oöverkomlig, dessutom så frös jag i alla fall. Efter det åkte vi till operahuset, det är ganska fult om jag ska vara ärlig, men det var också rätt kul att fota. Det är helt byggt i glas och på ett sätt som ska reflektera ljuset, det gör att det alltid är några som är blå eller lila eller någon annan blåaktig färg och det är olika partier beroende på varifrån ljuset kommer.
När det var dags för valsafari blev jag direkt tveksam och jag trodde inte riktigt att den blåsiga, gungiga turen skulle ge särskilt mycket även om vi fick se valar. En av reseledarna delade ut sjösjuketabletter till de som ville ha och jag tänkte att det kanske skulle hjälpa. Men trots att jag tog dem i god tid före utfarten så blev jag enormt sjösjuk direkt! Jag och min kompis J gick och snodde oss ett par platser längst fram, uppe i båten. Visserligen så gungar det ju mer där, men det gungar på ett mer förutsägbart sätt och dessutom hjälper det att se horisonten ordentligt. Fast på riktigt inte alls egentligen... Jag såg visserligen alla valar som de pekade ut och jag fick med dem på alla bilder jag tog, men som jag trott innan, inte sjutton är det värt dryga timmen med enorm sjösjuka för att ta kort på några valryggar.
När jag mår så dåligt blir jag helt förlamande trött och till slut stod jag och sov medan jag fortfarande parerade gungningarna riktigt bra. Jag kan ju inte spy egentligen, men det är ju ändå pinsamt att stå och hulka som om man spyr när man står bland annat folk. Jag försökte maska mina "kräkningar" men de som stod i närheten tittade misstänksamt på mig och trodde nog att de skulle bli täckta av något vidrigt...
J kände precis likadant men eftersom hon kan spy så sökte hon sig bakåt i båten för att få vara lite ifred. Senare när vi lämnade båten var hon inte alls glad, när hon väl inte kunde hålla inne längre så hade det dessvärre varit motvind...
Vi var enormt lättade när vi äntligen kom tillbaka iland, det var sista gången jag åkte på valsafari det kan jag lova.
Sen åkte vi vidare hela dagen och stannade lite överallt för att fota och stannade och hälsade på några hästar i en hage också. De var snälla och sociala och tyckte att det var väldigt spännande med besök. Visserligen var det en massa fina vyer och goda chanser till att fota det fina landskapet och vattenfall och geisrar, men jag var så kall och trött och mina "lager-på-lager kläder gjorde det svårt att röra sig och när vi slutligen kom till hotellet vi skulle bo på den natten så var jag väldigt lättad. Jag hann duscha och byta om innan det var dags för middag och sen kom vi. i säng rätt tidigt

Kallt och varmt vatten gör samma sak

22/4 Det blev lite extra stressigt för mig på onsdagen eftersom jag ju trott att jag hade den dagen på att packa och fixa och jobba, istället fick jag packa upp, packa och försöka hitta varma kläder och packa om kameraväskan och annat på kort tid. Klockan 12 mötte jag upp J, kompisen från Linköping som skulle med och vi gick in för att försöka hitta de andra. De hade sagt att vi skulle mötas i mitten av avgångshallen och jag hade redan tidigare påpekat att det inte fanns något "mitt i avgångshallen" eftersom Terminal 5 har två hallar och för att de båda är väldigt långa och smala. Vi gick till det vi uppfattade som mitten och inte fanns det några andra där inte, men efter en stund kom en av reseledarna och hämtade oss, vi såg väl ut som om vi letade efter några. De andra hade kommit "för tidigt" och var redan incheckade så vi checkade också in och sen gick vi alla tillsammans genom säkerhetskontrollen. Sen gick vi till en av pubarna/restaurangerna och satte oss för att äta lunchen som ingick i resan, de flesta valde en räkmacka och den var bra. Sen gick alla som ville och handlade lite och strax senare var vi iväg. Iceland Air tycker visst att det är lite roligt att skämta till det i menyn men det gör ju inte direkt den trista, dyra maten bättre. Det vi däremot tyckte var lite roligt är att många isländska ord faktiskt är nästan så som vi brukar skoja om att de är, vårt svenska ord och ett -ur efter. När vi landade fick vi vänta en stund medan reseledarna hämtade ut hyrbilarna och sen blev vi uppdelade i två grupper. Jag hade turen att få sitta i fram och vi sa att vi skulle bytas av där, men det slutade med att ingen ville byta plats så jag fick sitta där resten av resan så jag var ju glad. Vi åkte raka vägen till den blå lagunen det första vi gjorde. Vi fick lite för lite tid på oss där tycker jag, vi fick skynda oss in och byta om och sen visade det sig finnas väldigt få toaletter där så där blev det kö och så var golvet snorhalt efter att alla gått in med blöta fötter. Man kan ju tycka att de kunde ha kommit på ett bättre underlag som inte är så halt, men man fick gå jätteförsiktigt och vara ännu mer försiktig när man skulle stanna eller vända. Det tog en liten stund att komma i vattnet sen för vi hade hunnit bli ganska kalla på den lilla biten från dörren till bassängen och medan vi funderade på var vi skulle lägga våra systemkameror utan att de skulle bli stulna eller skadade av vatten och ånga och där vi skulle kunna nå dem från vattnet och det gjorde rätt ont i fötterna när vi klev ner i det varma vattnet. Jag var först i av oss tre som gick tillsammans och jag gillar ju inte ens att duscha varmt men jag vande mig snabbt. Däremot så visade det sig att vi gjort en liten miss och det var att vi lagt kamerorna precis där det heta vattnet spolades ut i bassängen så vi blev så gott som skållade lite då och då när det spolade in. Killarna stod och skrattade åt oss och tyckte att vi var hariga men bara tills de själva råkade ut för det. Det konstiga är att man ser likadan ut när man blir skållad som man ser ut när det är kallt, man sträcker på sig och drar in magen och skriker! Vi provade förstås att smeta den vita undergörande leran i ansiktet men jag kan inte säga att den verkade göra mycket mer än lyfta humöret på oss när vi tittade på varandra och försökte pilla lerdamm ur ögonen på oss själv och varandra. När vi badat klart, eller rättare sagt när vi behövde åka vidare till Reykjavik för att hinna i tid till middagen på hotellet så fick vi mot vår vilja gå upp och klä på oss och hoppa in i bilen igen. Men nu var vi i alla fall lite varma trots att det fortfarande troligtvis var minusgrader. Det känns visserligen mycket, mycket kallare eftersom det aldrig slutar blåsa!
Vi fick enkla men rena och rätt trivsamma rum och jag och J delade rum, jag är så van att sova ensam att jag var lite nervös för att kanske störa henne eller att jag själv inte skulle kunna sova ordentligt.
Efter att vi lämnat väskorna var det dags för middag och de hade dukat ett långbord åt oss i hotellets restaurang och jag förväntade mig inte särskilt mycket av maten men den visade sig hålla mycket hög kvalité och vi fick en trerättersmeny, allt detta ingick i resan förutom dricka, men eftersom jag inte dricker alkohol så var ju det väldigt överkomligt. Vi gick och lade oss tidigt och mina befarade sömnproblem blev det inget av med, förvisso så tog jag som vanligt mina sömntabletter men vi sov båda som stockar och störde inte varandra.

Dessutom är det inte många som inte går mig på nerverna eller tvärtom, jag går dem på nerverna i längden och trots att jag och J mest är bekanta eftersom jag mest umgås med hennes mamma snarare än J, så blev jag inte det minsta irriterad på henne på hela veckan och det verkade inte hon bli på mig heller! Hon är helt enkelt en väldigt vettig människa utan en massa dumheter för sig, fast med tanke på att jag är vän med hennes mamma så var det ungefär vad jag hade väntat mig, men ibland är det kul att ha rätt.. Dessutom var det en trevlig grupp som också var väldigt avslappnad och opretentiös och vi gillade alla att vara lite ifred när vi fotade och sen kunde man klumpa ihop med vem eller vilka man ville sen när man inte ville vara ensam och man var välkomnad in i gruppen.