Det var sista gången jag åkte på valsafari!

23/4 Torsdagen var en lång dag. Efter frukost gav vi oss ut i Reykjavik och det första stoppet var en kyrka, jag är ju rätt dålig på att läsa på inför mina resor, så jag vet inte vad den heter, men den ligger rätt centralt. Den är väldigt modern i stilen och jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den, men en sak är säker, det var rätt intressant att fotografera den med alla vinklar och skuggor. Jag hade en massa lager kläder men överst hade jag mina arbetsbyxor och det visade sig vara en rätt dålig idé, de blev för tajta med alla långkalsonger och grejer under, för att jag skulle kunna röra mig obehindrat, det var svårt att böja benen och det blev väldigt jobbigt att till exempel gå uppför eftersom jag fick kämpa mot byxorna och jag fick mjölksyra och kände att minsta ansträngning var nästan oöverkomlig, dessutom så frös jag i alla fall. Efter det åkte vi till operahuset, det är ganska fult om jag ska vara ärlig, men det var också rätt kul att fota. Det är helt byggt i glas och på ett sätt som ska reflektera ljuset, det gör att det alltid är några som är blå eller lila eller någon annan blåaktig färg och det är olika partier beroende på varifrån ljuset kommer.
När det var dags för valsafari blev jag direkt tveksam och jag trodde inte riktigt att den blåsiga, gungiga turen skulle ge särskilt mycket även om vi fick se valar. En av reseledarna delade ut sjösjuketabletter till de som ville ha och jag tänkte att det kanske skulle hjälpa. Men trots att jag tog dem i god tid före utfarten så blev jag enormt sjösjuk direkt! Jag och min kompis J gick och snodde oss ett par platser längst fram, uppe i båten. Visserligen så gungar det ju mer där, men det gungar på ett mer förutsägbart sätt och dessutom hjälper det att se horisonten ordentligt. Fast på riktigt inte alls egentligen... Jag såg visserligen alla valar som de pekade ut och jag fick med dem på alla bilder jag tog, men som jag trott innan, inte sjutton är det värt dryga timmen med enorm sjösjuka för att ta kort på några valryggar.
När jag mår så dåligt blir jag helt förlamande trött och till slut stod jag och sov medan jag fortfarande parerade gungningarna riktigt bra. Jag kan ju inte spy egentligen, men det är ju ändå pinsamt att stå och hulka som om man spyr när man står bland annat folk. Jag försökte maska mina "kräkningar" men de som stod i närheten tittade misstänksamt på mig och trodde nog att de skulle bli täckta av något vidrigt...
J kände precis likadant men eftersom hon kan spy så sökte hon sig bakåt i båten för att få vara lite ifred. Senare när vi lämnade båten var hon inte alls glad, när hon väl inte kunde hålla inne längre så hade det dessvärre varit motvind...
Vi var enormt lättade när vi äntligen kom tillbaka iland, det var sista gången jag åkte på valsafari det kan jag lova.
Sen åkte vi vidare hela dagen och stannade lite överallt för att fota och stannade och hälsade på några hästar i en hage också. De var snälla och sociala och tyckte att det var väldigt spännande med besök. Visserligen var det en massa fina vyer och goda chanser till att fota det fina landskapet och vattenfall och geisrar, men jag var så kall och trött och mina "lager-på-lager kläder gjorde det svårt att röra sig och när vi slutligen kom till hotellet vi skulle bo på den natten så var jag väldigt lättad. Jag hann duscha och byta om innan det var dags för middag och sen kom vi. i säng rätt tidigt

Pingpongboll på Vikingbåt

På onsdagen var det stressigt på jobbet eftersom jag skulle vara tvungen att gå tidigare och dessutom inte skulle jobba alls på torsdagen. Jag kom i alla fall iväg hem vid 13.40 eller nåt sånt och hoppade in i duschen direkt. Enligt överrenskommelse mötte jag sedan upp C på Scandic i Väsby och sen åkte vi mot stan och Vikingterminalen. Nu för tiden är det ju köer nästan alla tider på dygnet och nästan alla dagar i veckan, så också nu. Vi kom i alla fall fram precis i tid till den tidiga incheckningen trots att vi hade problem med att betala parkeringen vid terminalen. 2 av 2 biljettautomater var paj och till slut fick C ta sig upp på planet över vårt för att betala, riktigt störande var det och tog tid och kraft. Sen gick vi och checkade in och blev trevligt mottagna. Det enda som man kan anmärka på var väl skyltningen, det stod att vår gate, gate 2 skulle vara en trappa upp. Väl där uppe fanns bara skyltar till terminal 1 och 3... slutligen hittade vi en helt anonym dörr mellan de båda och väntade där. Det visade sig mycket riktigt vara gate 2, men varför inga skyltar?
Sen blev vi i alla fall ledda upp på båten och blev trevligt hälsade av all personal vi råkade möta på vägen, sen fick vi macka och kaffe och sen samlades vi i en möteslokal och fick information och ett glas mousserande vin. Jag blir ju fnissig på nolltid av sånt och satt och viskade saker till C så att hon också höll på att börja garva. Vid 18 gick båten ut, vi blev visade runt evenemangsdäck och en stund senare fick vi tid att snygga till oss lite. Jag gick till hytten och sminkade om mig och bytte till klänning, det gjorde C också.
Vid 20.30 mötte vi upp resten av gruppen vid vinbaren och nu fick vi riktig champagne minsann! Det var en riktigt härlig grupp i väldigt olika åldrar och alla var väldigt sociala och ändå avslappnade, det kändes som om de visste vilka de var liksom. Vi blev ett gäng på 7 personer som hade väldigt trevligt och vi såg till att sitta tillsammans på middagen senare också. Vi blev serverade 3-rätters middag och kvalitén skiftade lite där tycker jag. Skagenröran vi fick till förrätt var inget vidare faktiskt, jag är faktiskt inte säker på att det var en enda riktig räka i den... Varmrätten var bättre, framförallt köttet som var lite rött, mört och väldigt fint och fräsch trots att vi var så många. Det är lätt hänt att det är såsigt, uppvärmt när man serverar många och det är ju ett kvitto på att kockarna vet vad de gör att de undviker den fällan. Potatiskakan vid sidan om gillade jag inte, men jag tror inte att det var nåt fel på den, jag gillar bara inte saker gjorda av potatis. grönsakerna var däremot väldigt trista kuber som inte smakade nåt alls. Jag som inte är mycket för efterrättter åt faktiskt nästan hela efterrätten trots att den var stor, för den var helt fantastisk! En typ av chokladfromage tror jag, det smakade i alla fall mycket och gott! Tydligen serverade de en massa fins, goda viner också, vitt till förrätten, rött till varmrätten och vitt dessertvin till efterrätten. Jag tyckte det vita var okey, det röda fruktansvärt och dessertvinet för sliskigt. Tydligen är jag precis så okultiverad i smaken som jag trodde för tydligen var de snarare graderade rött, dessert och sen vitt enligt vinkännarna. De var särskilt imponerade av det röda som jag inte ens kunde få i mig... I slutet av middagen började jag känna av sjögången och jag tog en sjösjuketablett och trodde nog att jag gjort det i tid men när vi senare satt i baren blev jag bara mer och mer sjösjuk och nog gungade det alltid! Folk hade svårt att gå rakt redan innan de druckit några drinkar och när man gik i korridorerna kände man sig som en pingpongboll när man studsade fram. Jag bet ihop och försökte vara trevlig och social ett bra tag men man blir ju så fruktansvärt trött också när man mår dåligt. Vid 2 började jag pinponga migh tillbaka till min hytt efter att ha gett bort min sista drinkkupong till en av killarna och sen stupade jag i säng utan att ens sminka av mig, jag klarade helt enkelt inte av att stå upprätt något mer. Jag föll snarast in i någon sorts dvala och först vid 4 gick jag upp för att sminka av mig.

När precis allt åker hiss

På tisdagen gick jag upp rätt tidigt och tog en promenad ned till hamnen, idag var det dags för snorkling. Jag var lite vankelmodig innan jag bokade utfärden och visste inte riktigt varför men det skulle jag få erfara senare. Jag checkade in och gick sedan till en butik nere i hamnen. De hyrde ut undervattenskameror och visst var det dyrt, men om man är intresserad av fotografering och ska snorkla vid stora barriär revet, ja då ska man nog lägga ned de pengarna trodde jag. Det kostade runt 450:- och jag tog min kamera och letade upp min båt och gick ombord. Jag satte mig vid fönstret hos en äldre tjej från Indonesien och vi pratade lite. Strax senare gick vi ut efter att ha fått en varning om att det skulle bli sjögång. Nu började jag bli riktigt nervös, jag kom plötsligt på att jag har väldiga problem med sjösjuka... jag har ju till och med blivit sjösjuk på Mälardrottningen som är fäst vid kajen och Tant Bruns kafé i Sigtuna och det står på torra land.

Under utfärden gick personalen oroligt omkring och kollade hur folk mådde och delade ut isbitar för att lindra illamåendet hos dem som mådde värst. Lagom tills vi kom ut till revet var jag ganska illa däran men envis som jag är hyrde jag en lycradräkt och hoppade i. Vågorna gick höga och problemet med snorkling är ju att du ligger på ytan. Alltså gungar du lika mycket i vattnet som när du sitter i båten. Slutligen fick jag gå upp och hulka lite och sen gå ned igen. Vågorna slog över huvudet på mig och spolade ned saltvatten i strupen på mig och jag spottade och fräste och såg inte så mycket och några märkvärdiga bilder blev det nog inte. Vid lunchen bestämde jag mig för att sitta stilla på övervåningen snarare än att hämta mat nere och stå i kö och så, för jag mådde fortfarande inte bra och nu for kaffekoppar i golvet och folk studsade som ping-pongbollar mellan väggarna när de försökte förflytta sig. Lagom tills lunchen ställts fram började någon att spy högljutt precis ifrån lunchbuffén och jag var ännu gladare att jag inte gått ned. Man kan ju undra hur denna tjejen tänkte när hon spydde så högljutt att hon nästan skrek precis bredvid buffén? Det fanns ju en dörr ut på däck precis bredvid... Jag har aldrig hört något liknande i alla fall.

På eftermiddagen hämtade min bordsgranne kaffe till mig, hon var lite orolig för hur jag mådde, men jag fick inte ned kaffet. Jag tvingade mig återigen ned i vattnet men gick slutligen upp och bestämde mig för att det fick räcka för dagen. Det var nu det gick upp för mig att jag ju blev sjösjuk även vid snorklingen i Thailand och den gången var det vindstilla... Vid det tredje och sista stoppet satt jag helt sonika kvar och sov, man blir ju så trött av att må illa. Att hyra kamera var visst överkurs, det blev inte många bilder under dagen, dessutom insåg jag senare att jag nog inte ens hade fokuserat rätt medan jag tog dem... När vi kom i land gick jag och lämnade tillbaka kameran och fick bilderna på usb-minne som jag bestämt mig för att betala extra för att få och sen stapplade jag tillbaka mot vandrarhemmet. Väl där välte jag rätt ned i sängen utan att ens duscha först och somnade som en stock, först någon timme senare när jag vaknade gick jag in i duschen. Sen gick jag återigen och satte mig på samlingsplatsen vid poolen och försökte äta mina kycklingrester från dagen innan, men det skulle visa sig att det skulle ta 48 timmar innan jag kunde äta och dricka ordentligt igen utan att få kväljningar. Sen mötte jag killarna från dagen innan igen och vi hamnade slutligen i deras rum som var som en lägenhet och snackade och skojade till 1 på morgonen.