När precis allt åker hiss

På tisdagen gick jag upp rätt tidigt och tog en promenad ned till hamnen, idag var det dags för snorkling. Jag var lite vankelmodig innan jag bokade utfärden och visste inte riktigt varför men det skulle jag få erfara senare. Jag checkade in och gick sedan till en butik nere i hamnen. De hyrde ut undervattenskameror och visst var det dyrt, men om man är intresserad av fotografering och ska snorkla vid stora barriär revet, ja då ska man nog lägga ned de pengarna trodde jag. Det kostade runt 450:- och jag tog min kamera och letade upp min båt och gick ombord. Jag satte mig vid fönstret hos en äldre tjej från Indonesien och vi pratade lite. Strax senare gick vi ut efter att ha fått en varning om att det skulle bli sjögång. Nu började jag bli riktigt nervös, jag kom plötsligt på att jag har väldiga problem med sjösjuka... jag har ju till och med blivit sjösjuk på Mälardrottningen som är fäst vid kajen och Tant Bruns kafé i Sigtuna och det står på torra land.

Under utfärden gick personalen oroligt omkring och kollade hur folk mådde och delade ut isbitar för att lindra illamåendet hos dem som mådde värst. Lagom tills vi kom ut till revet var jag ganska illa däran men envis som jag är hyrde jag en lycradräkt och hoppade i. Vågorna gick höga och problemet med snorkling är ju att du ligger på ytan. Alltså gungar du lika mycket i vattnet som när du sitter i båten. Slutligen fick jag gå upp och hulka lite och sen gå ned igen. Vågorna slog över huvudet på mig och spolade ned saltvatten i strupen på mig och jag spottade och fräste och såg inte så mycket och några märkvärdiga bilder blev det nog inte. Vid lunchen bestämde jag mig för att sitta stilla på övervåningen snarare än att hämta mat nere och stå i kö och så, för jag mådde fortfarande inte bra och nu for kaffekoppar i golvet och folk studsade som ping-pongbollar mellan väggarna när de försökte förflytta sig. Lagom tills lunchen ställts fram började någon att spy högljutt precis ifrån lunchbuffén och jag var ännu gladare att jag inte gått ned. Man kan ju undra hur denna tjejen tänkte när hon spydde så högljutt att hon nästan skrek precis bredvid buffén? Det fanns ju en dörr ut på däck precis bredvid... Jag har aldrig hört något liknande i alla fall.

På eftermiddagen hämtade min bordsgranne kaffe till mig, hon var lite orolig för hur jag mådde, men jag fick inte ned kaffet. Jag tvingade mig återigen ned i vattnet men gick slutligen upp och bestämde mig för att det fick räcka för dagen. Det var nu det gick upp för mig att jag ju blev sjösjuk även vid snorklingen i Thailand och den gången var det vindstilla... Vid det tredje och sista stoppet satt jag helt sonika kvar och sov, man blir ju så trött av att må illa. Att hyra kamera var visst överkurs, det blev inte många bilder under dagen, dessutom insåg jag senare att jag nog inte ens hade fokuserat rätt medan jag tog dem... När vi kom i land gick jag och lämnade tillbaka kameran och fick bilderna på usb-minne som jag bestämt mig för att betala extra för att få och sen stapplade jag tillbaka mot vandrarhemmet. Väl där välte jag rätt ned i sängen utan att ens duscha först och somnade som en stock, först någon timme senare när jag vaknade gick jag in i duschen. Sen gick jag återigen och satte mig på samlingsplatsen vid poolen och försökte äta mina kycklingrester från dagen innan, men det skulle visa sig att det skulle ta 48 timmar innan jag kunde äta och dricka ordentligt igen utan att få kväljningar. Sen mötte jag killarna från dagen innan igen och vi hamnade slutligen i deras rum som var som en lägenhet och snackade och skojade till 1 på morgonen.

I'm a wild lady!

Ja, på måndagen gick jag som sagt upp 3.30, duschad var jag ju redan några få timmar tidigare så jag borstade bara tänderna och tog en macka och en kaffe innan jag åkte.

K skjutsade mig och C gick upp samtidigt som vi eftersom det var en parad vid 4 på morgonen, de har något som kallas Anzac-day och det är för att hedra de som krigat vad jag förstår, de kunde inte riktigt förklara för mig.
Incheckningen på flygplatsen gick på ett ögonblick och inte heller denna gång sa de något om det extra kilo min väska vägde. Sen tog jag en latte och en toast till andra frukost och köpte en vit fleecetröja på rea, den var rätt söt och hade koalor på bröstet. När jag kom ombord på planet och vi lyfte tog det ovanligt lång tid för mig att somna men till slut så sov jag i alla fall.
Flighten var bara runt 3 timmar och jag landade i Cairns vid 9 på förmiddagen. Jag hittade en shuttle som kunde ta mig till YHA, vandrarhemmet jag skulle bo pa 2 nätter och det tog runt en timme att komma dit trots att det inte var långt från flygplatsen, det var helt enkelt många stopp på vägen. När jag kom till YHA var jag vrålhungrig och det var för tidigt att checka in så jag lämnade min väska i deras bagagerum och tog en promenad för att hitta nåt att äta.

Jag stod utanför vandrarhemmet och funderade på om jag skulle gå åt höger eller vänster... jag bestämde mig för höger. Precis runt hörnet hittade jag ett firma som hyrde ut scooters, jag funderade en stund och gick sen in och frågade lite om hur det fungerade. Till slut sa jag att jag skulle komma tillbaka om 10 minuter och hyra en och sen skyndade jag mig tillbaka till YHA, bytte kläder och packade ned bikini och handduk och i farten bokade jag snorklingen för morgondagen i receptionen också. Sen gick jag tillbaka till uthyrningen lite senare än sagt och hyrde en scooter. Han berättade hur man körde den och ville att jag tog ett varv på parkeringen för att testa eftersom jag inte kört moppe tidigare. Jag körde ett varv och jag vet inte vad han hade förvantat sig, kanske samma rädsla som jag sett på en av tjejerna före mig? Men han tittade på mig med en förvånad blick och kallade mig "wild lady" och sen åkte jag iväg på mitt äventyr.
Jag körde efter en enkel karta som uthyraren gett mig, han hade markerat vart jag skulle åka och jag fick stanna lite då och då för att dubbelkolla att jag var på rätt väg. Jag åkte uppåt bergen till och hittade fält med sockerrör och små samhällen utanför Cairns och sen kom jag som första stopp till Lake Morris. Jag kan väl inte med ärlighet säga att det var mycket att se och bada kunde man inte göra eftersom det satt varningskyltar uppe om att det bodde krokodiler i vattnet. Jag åt ett par kex och åkte sen vidare. Det som var roligast var ju i alla fall att köra scotern, dessutom ger det ju en extra spänning när man måste köra på vänster sida... Sen åkte jag vidare och jag minns inte vad stället hette, kanske var det Barron Gorge, där fanns det vattenhål där man kunde bada så det gjorde jag. Sen åkte jag vidare upp i bergen och regnskogen. Killen på uthyrningen hade sagt att jag bara måste ta mig tid att åka upp där och det hade han rätt i, det var en kul, slingrig väg att köra och de temperaturskillnader och dofter han också pratat om var en upplevelse och utsikten var fantastisk. På vägen tillbaka fick jag något innanför armbandet som brände som en geting eller nåt och jag vinglade till oroväckande och nu när jag skriver det här är det nästan 2 veckor sedan det hände och jag ryser fortfarande av obehag när jag tänker på det, det gör liksom ont.

Framåt 16 åkte jag tillbaka och stannade och tankade på vägen och köpte en påse mat på Red Rooster och lämnade sedan tillbaka scotern och gick tillbaka till vandrarhemmet. Jag åt en bråkdel av maten jag handlat och lade in resten i vandrarhemmets kylskåp efter att ha märkt det med mitt namn. Jag gick till rummet och vilade en stund och framåt kvällen gick jag en bit utefter den större gatan och förundrades över alla marinkillar som roade sig i stan denna kväll och innan jag gick tillbaka till vandrarhemmet åt jag en nudelsoppa på en kinesisk nudelrestaurang och kikade in i en liten nattöppen supermarket. Där hittade jag kaffe med mjölk på tub! Vad säger ni om det? Dessutom hittade jag Rologlass som jag tror att min svägerska skulle ha kastat sig över om hon varit där. När jag kom tillbaka till vandrarhemmet gick jag upp på rummet och hämtade min bok och gick sen ned till poolen och samlingplatsen och satte mig och läste. Efter en stund var det ett gäng killar som började prata med mig och de var jättetrevliga så sen umgicks vi tills det var dags att gå och lägga sig.