I'm a wild lady!

Ja, på måndagen gick jag som sagt upp 3.30, duschad var jag ju redan några få timmar tidigare så jag borstade bara tänderna och tog en macka och en kaffe innan jag åkte.

K skjutsade mig och C gick upp samtidigt som vi eftersom det var en parad vid 4 på morgonen, de har något som kallas Anzac-day och det är för att hedra de som krigat vad jag förstår, de kunde inte riktigt förklara för mig.
Incheckningen på flygplatsen gick på ett ögonblick och inte heller denna gång sa de något om det extra kilo min väska vägde. Sen tog jag en latte och en toast till andra frukost och köpte en vit fleecetröja på rea, den var rätt söt och hade koalor på bröstet. När jag kom ombord på planet och vi lyfte tog det ovanligt lång tid för mig att somna men till slut så sov jag i alla fall.
Flighten var bara runt 3 timmar och jag landade i Cairns vid 9 på förmiddagen. Jag hittade en shuttle som kunde ta mig till YHA, vandrarhemmet jag skulle bo pa 2 nätter och det tog runt en timme att komma dit trots att det inte var långt från flygplatsen, det var helt enkelt många stopp på vägen. När jag kom till YHA var jag vrålhungrig och det var för tidigt att checka in så jag lämnade min väska i deras bagagerum och tog en promenad för att hitta nåt att äta.

Jag stod utanför vandrarhemmet och funderade på om jag skulle gå åt höger eller vänster... jag bestämde mig för höger. Precis runt hörnet hittade jag ett firma som hyrde ut scooters, jag funderade en stund och gick sen in och frågade lite om hur det fungerade. Till slut sa jag att jag skulle komma tillbaka om 10 minuter och hyra en och sen skyndade jag mig tillbaka till YHA, bytte kläder och packade ned bikini och handduk och i farten bokade jag snorklingen för morgondagen i receptionen också. Sen gick jag tillbaka till uthyrningen lite senare än sagt och hyrde en scooter. Han berättade hur man körde den och ville att jag tog ett varv på parkeringen för att testa eftersom jag inte kört moppe tidigare. Jag körde ett varv och jag vet inte vad han hade förvantat sig, kanske samma rädsla som jag sett på en av tjejerna före mig? Men han tittade på mig med en förvånad blick och kallade mig "wild lady" och sen åkte jag iväg på mitt äventyr.
Jag körde efter en enkel karta som uthyraren gett mig, han hade markerat vart jag skulle åka och jag fick stanna lite då och då för att dubbelkolla att jag var på rätt väg. Jag åkte uppåt bergen till och hittade fält med sockerrör och små samhällen utanför Cairns och sen kom jag som första stopp till Lake Morris. Jag kan väl inte med ärlighet säga att det var mycket att se och bada kunde man inte göra eftersom det satt varningskyltar uppe om att det bodde krokodiler i vattnet. Jag åt ett par kex och åkte sen vidare. Det som var roligast var ju i alla fall att köra scotern, dessutom ger det ju en extra spänning när man måste köra på vänster sida... Sen åkte jag vidare och jag minns inte vad stället hette, kanske var det Barron Gorge, där fanns det vattenhål där man kunde bada så det gjorde jag. Sen åkte jag vidare upp i bergen och regnskogen. Killen på uthyrningen hade sagt att jag bara måste ta mig tid att åka upp där och det hade han rätt i, det var en kul, slingrig väg att köra och de temperaturskillnader och dofter han också pratat om var en upplevelse och utsikten var fantastisk. På vägen tillbaka fick jag något innanför armbandet som brände som en geting eller nåt och jag vinglade till oroväckande och nu när jag skriver det här är det nästan 2 veckor sedan det hände och jag ryser fortfarande av obehag när jag tänker på det, det gör liksom ont.

Framåt 16 åkte jag tillbaka och stannade och tankade på vägen och köpte en påse mat på Red Rooster och lämnade sedan tillbaka scotern och gick tillbaka till vandrarhemmet. Jag åt en bråkdel av maten jag handlat och lade in resten i vandrarhemmets kylskåp efter att ha märkt det med mitt namn. Jag gick till rummet och vilade en stund och framåt kvällen gick jag en bit utefter den större gatan och förundrades över alla marinkillar som roade sig i stan denna kväll och innan jag gick tillbaka till vandrarhemmet åt jag en nudelsoppa på en kinesisk nudelrestaurang och kikade in i en liten nattöppen supermarket. Där hittade jag kaffe med mjölk på tub! Vad säger ni om det? Dessutom hittade jag Rologlass som jag tror att min svägerska skulle ha kastat sig över om hon varit där. När jag kom tillbaka till vandrarhemmet gick jag upp på rummet och hämtade min bok och gick sen ned till poolen och samlingplatsen och satte mig och läste. Efter en stund var det ett gäng killar som började prata med mig och de var jättetrevliga så sen umgicks vi tills det var dags att gå och lägga sig.

Fysiska utmaningar

På lördagen gick jag upp redan vid 5 på morgonen, jag lyckades få med mig mina grejer och dra lakanen ur sängen utan att tända i taket sa jag störde nog inte de andra så mycket. Men vi är ju i samma båt, de har väckt någon annan för några dagar sedan då de skulle ut på sin 3-dagarstur.
Jag lämnade in lakanen och checkade ut när receptionen öppnade 5.30 och ställde in min resväska i deras bagagerum, den fick stanna kvar på vandrarhemmet, det jag trodde att jag skulle behöva var packat i min lilla ryggsäck och jag hade också med mig kameraryggsäcken men hade lämnat min lånade laptop i receptionen. En oinspirerande frukost ingick i boendet och jag fick två bitar toast i en påse och rostade dem i köket och värmde vatten till kaffe. Sen borstade jag tänderna i all hast, eftersom vi skulle ut i buschen visste jag ju inte när jag skulle få en chans att göra det igen... Sen kom turbuss efter turbuss och hämtade upp sina resenärer men min kom inte. Jag började bli lite nervös, skulle jag ha stått någon annanstans? Men det var ju inte bara jag som fortfarande väntade så jag försökte slappna av. Sen dök bussen upp 25 minuter försent, men dock. Jag lastade min ryggsäck i trailern och gick in i bussen och valde ett ensamt säte längst fram, det var trångt som sjutton för benen men det var fri sikt framåt. Sen åkte vi ned till stan och vi var alla tvungna att kliva av och gå in på kontoret och registrera oss. Det hade vi ju gjort redan dagen innan, men nu skulle det göras igen för säkerhets skull.

Sen kom vi äntligen iväg och guiden D spelade musik från sin I-pod i bussen och det var riktigt bra musik faktiskt. Sen gav han oss whiteboardpennor att skriva och rita på fönstren med och bad oss skriva våra namn och varifrån vi kom. Sen skulle vi rita eller skriva något som vi tyckte om med Australien och något vi saknade hemifrån. Det gjorde förstås att vi började prata lite med varandra vilket var tanken. Flera av Italienarna hade skrivit att de saknade pizza, inte så särskilt höga tankar om pizzan i Australien alltså vilket ledde till en del fniss. Sen skulle vi åka drygt 45 mil i ett sträck och stannade bara för att tanka och handla snask. Till slut somnade jag i bussen och det fick tiden att gå, när jag vaknade till lite åkte vi just genom en skogs/gräsbrand och det är det ingen som bryr sig om sådar i buschen, det får hålla på som det vill. Det var flera mil av bränder och tidigare brända marker och på ett ställe stannade vi och lastade ombord en massa fallna träd att elda med till kvällen. Efter det var vi alla väldigt sotiga.

Vägarna är raka och jämna så det är ganska lätta att köra på, men med jämna mellanrum sitter det skyltar som påminner förare om att ta paus om de är trötta.

Slutligen var vi framme vid Kings Canyon (Watarrka) där vi skulle gå/klättra vår första del. Jag borde ha anat oråd när jag såg skylten eller vad tycker ni? Jag menar beräknad tid på 5,5 km, 3,5 timmar... Det var en riktig utmaning kan jag lova, första biten upp var nästan en kilometer och det var stenar utplacerade som trappsteg. Om ni tittar noga på en av bilderna ser ni 3 vandrare på väg upp, jag har ritat ut röda pilar på dem men ni måste nog klicka på bilden för att se ens pilarna.
När vi kom upp bad jag innerligt om att det var det värsta vi skulle göra den här dagen, den klättringen var fruktansvärd. Problemet var ju förstas egentligen inte sträckan eller ens hur brant det var, det var stressen att behöva låta de andra vänta. Dessutom skulle minsta felsteg ha gjort att man tumlade ned 800 meter för ett stenigt berg och troligvis ta med sig några andra på vägen.
Väl däruppe var det ganska hett och jag var väldigt glad att jag köpt en hatt. Det står en massa varningar överallt innan man klättrar upp för berget och det står att man MÅSTE ha med sig minst 3 liter vatten per person. Jo, det mesta gick faktiskt åt, jag blev så torr i strupen vid ett tillfälle att jag började hosta. Ungefar halvvags stannade vi vid ett vattenhål i Garden of Eden och badade. Trots att jag ju egentligen inte gillar att visa mig i bikini så tvekade jag aldrig, man kan inte stå vid paradisets port och tveka, nej det är bara att skutta in. Vattnet var kallt och när jag kom upp frös jag, luften var inte särskilt varm och solen värmde inte hett direkt. Men snart var vi på väg igen och man blev för varm. Min nya skjorta ville gärna hjälpa till däremot, så den knäppte upp sig över bysten hela tiden sa jag var tvungen att hålla koll pa ryggsäck, vattenflaska, kameran som dinglade runt halsen, hatten som höll på att blåsa av och dessutom knapparna i skjortan. Allt detta gör det svårt att hålla balansen bland klippor och stenar, men jag kom ned hel och vi hade varit ganska snabba faktiskt, det tog oss 3 timmar. Men det var ju som sagt knappt 2 km/h... Ja, det var en vacker promenad i alla fall och det är fascinerande att se att det finns både djur och växter som klarar hettan och kylan där uppe.
Trots att jag druckit ganska duktigt hade jag ont i huvudet när vi kom tillbaka till bussen och jag tvingade i mig det varma, plastsmakande vattnet och åt några kex som dukades fram åt oss.

Efter en hel del mer åkande i bussen var vi nästan framme vid platsen där vi skulle campa, då stannade vi och rastade och de som ville kunde köpa öl till de kommande kvallarna. Vid det här laget var det både mörkt och väldigt kallt och alla hade klätt på sig allt de hade med sig. Strax senare körde vi in på en dirt road och stannade vid en stor eldstad. Månen var full och lyste så starkt att vi inte ens behövde använda ficklampor trots att vi var många mil från närmaste lampa. Vi ordnade en eld med hjälp av glöden en annan grupp lämnat efter sig från dagen innan och snart var D i full gång med att laga middag åt oss. Grönsakerna hade han i gjutjärnsgrytor och efter att ha kokat dem lite lätt på gasolköket så ställde han dem i glöden och skopade upp glöd på locken också och sen fick de bli klara så. Sen åt vi chili con carne med ris och grönsaker. Med tanke på hur fort det gått och vad han hade att spela med så var det väldigt bra. Det kunde ha kryddats något mer bara, så jag hade lite peppar och salt på och da var det helt okey.
Sen visade D oss hur vara "swags" fungerade och hur de skulle packas nästa morgon och sen gick han och lade sig bakom bussen och vi satt uppe en stund och småpratade, men ingen var särskilt intresserad av att lära känna någon verkade det som. Swags är en typ av enmanstält/sovsäcksfodral som är gjord av cordura eller nåt sånt och är inte mycket till skydd från kylan och tydligen inte heller från möss som försöker ta sig in i dem medan man sover. Vi letade upp ett skjul som skulle användas som toalett, men eftersom det var en stor spindel i taket på den så var jag den enda som vågade gå in, de andra kissade bakom skjulet istället och som jag sa, bland djur de inte ens såg...
Jag insåg så snart jag lagt mig att det skulle bli en jobbig natt, stenhårt och kallt, men jag somnade direkt i alla fall.

Att sova med framlingar

Ja, det kravs att man tanker lite tvartom nar man kommer ned hit till Australien. For det forsta ar det ju inte var har, det ar host. Sen blir det ju kallare och morkare ju langre soderut man kommer, det kanns valdigt konstigt. Folk kan sage nagot som till exempel, se till att du har varma klader med dig nu nar du ska aka soderut...
Natten till fredagen stannade vi i Tennant Creek och vid den tiden hade vi kort ungefar 15 timmar soderut och det var en valdig skillnad i temperatur. Vi var dessutom tvungna att kliva av bussen i 1,5 timme eftersom busschaufforen skulle leverera post till postterminalen och inte far ha nagra ombord pa bussen da. De gor en massa leveranser utefter vagen, bussgods, post och grejer till vagkrogarna. Vi fros och var trotta och slutligen fick vi aka vidare strax efter 3 pa natten.

Nagra timmar senare stannade vi for att ata frukost och dar hade de en stor orn. Jag tror att de tagit hand om en skadad orn och jag tror nagon sade att det var en "Split Tail Eagle". Den var i alla fall jattestor!
Nagon sjysst frukost fanns inte, allt var lika flottigt som pa de andra stallena och jag kopte slutligen en macka med agg och bacon och jag mar illa bara av tanken pa den nu nar jag skriver. Jag tvingade i mig halva och kastade resten...
Sen satt jag vaken tills vi hade runt 1,5 timme kvar och da somnade jag forstas.

Nar vi klev av bussen bestamde jag och den tyska tjejen T att ses om ungefar en timme vid en korsning mellan vara vandrarhem. Jag fick skjuts med en kvinna som tog en taxi till samma vandrarhem som jag och slapp betala, hon bara sa: Welcome to the country!
Klockan var inte mer an 9.40 och det var for tidigt for att fa checka in i "dorm"rummen, de man delar med flera personer sa jag fick lamna mina grejer i deras bagagerum och gick sen ut for att mota T. Jag vantade nagra minuter utanfor hennes vandrarhem istallet for vid korsningen eftersom jag var tidig och sen gick vi in mot stan, det tog bara runt 10 minuter.
Sen gick vi runt och tittade i affarer och jag kopte ett armband i fodelsedagspresent at mig sjalv, det ar gjort av krokodilskinn med krokodiltander pa. Jag kopte ocksa svala "safariklader" for att ha pa touren jag skulle pa nasta morgon. De var latta och verkade praktiska. Jag kunde inte lata bli att kopa en armlos skjorta ocksa eftersom fargen var sa fin, lavendelbla. Och sen prutade jag lite snyggt pa alltihopa genom att bara saga att jag nog skulle gora personlig konkurs och om hon kunde tanka sig att dra av lite extra pa de nedsatta kladerna sa skulle jag vara tacksam, sen pressade jag henne inte utan lat henne bestamma sjalv och kan ni tro, hon drog faktiskt av 50% istallet for 30% pa tva av plaggen!
Sen tog vi en kaffe och det var nog den varsta kaffe jag nagonsin druckit. Jag bad om en iskaffe med sojamjolk och de sa att de inte visste om den skulle bli bra men jag chansade. Det blev den inte! Den smakade bara acklig sojamjolk och inget kaffe alls och fast jag bad henne om extra kaffe i den sa smakade den fortfarande illa. Jag drack daremot upp nastan hela i alla fall, jag behovde ju mitt koffein.
Sen borjade vi bli hungriga och tittade lite i en supermarket efter mat och T hittade nat hon ville ha. De har de mest underliga saker i sina supermarkets, vad sager ni till exempel om en hel disk med fark hund och kattmat? Det sag ratt frascht ut faktiskt. Jag hittade inget men nar vi gick vidare sag jag nagra som at nudlar som sag valdigt bra ut och de berattade var de kopt dem. Pa vagen dit gick vi in pa ett apotek och jag kopte heavy duty myggspray eftersom var svenska "mygga" uppenbarligen inte biter pa de Australienska insekterna. Jag kopte ocksa handsprit, schampo, balsam och stodstrumpor for hemresan. Sen gic jag och kopte nudlarna och vi gick och satte oss pa ett torg for att ata. Men sa fort jag oppnade min matlada kom det stora feta flugor och svarmade omkring mig och sa fort jag stangde den sa forsvann de igen. T tog tid nar jag oppnade ladan och det tog 2 sekunder for flugorna att ta sig till den och da sag vi dem inte ens innan jag oppnade ladan... Sen borjade jag bli trott i armarna av allt barande och T ville ga vidare en stund sa vi gick at varsitt hall. Men pa vagen tillbaka gick jag forbi en diggeridoo-butik och dar hade de just en "work shop" sa jag satte mig ned med alla mina kassar och fick en diggeridoo att prova pa. Men jag hade missat inledningen och var tvungen att forsoka titta pa hur de andra gjorde. Dessutom var det ett sant jakla liv darinne att man inte ens kunde hora om man fick fram ratt ljud. Men attans vad haftigt de later! Jag ville sa garna ha en och kopa en till brorsan i fodelsedagspresent ocksa men de kostade runt 1500;- per styck och jag har inte mycket pengar kvar efter den har resan. Jag slet mig motvilligt darifran med motivationen att jag ju faktiskt inte vet hur man spelar pa dem.

Nar jag gick tillbaka mot vandrarhemmet var det varmt i solen men tidigare nar vi satt i skuggan sa fros vi ordentligt. Ja vi hade verkligen kommit soderut till kylan.

Nar jag kom tillbaka till vandrarhemmet kunde jag checka in och jag gick till rummet och stallde in mina grejer och sen satt jag ute i solen en stund och varmde mig och rokte. Det kom tva schweitziska tjejer och satte sig hos mig och aven om det tog oss ett tag att komma igang visade det sig att de var jattegulliga. De var bara 19 och 20 men lite mer mogna an de andra i den aldern som jag traffat under veckan och vi hade ratt kul. Nar de fick veta att det var min fodelsedag undrade de om jag ville att vi skulle ga och ta en drink men innan dess hade de sagt att de var jattetrotta och skulle ga och lagga sig tidigt sa jag tackade nej. Det blev en valdigt ensam fodelsedag faktiskt...
Sen borjade mina rumskompisar dyka upp lagom tills jag hade tagit en dusch och packat om mina vaskor och de visade sig vara riktigt trevliga allihopa, det var 2 killar och en tjej, alla yngre an jag forstas. De varnade att det kom in moss pa natten och att vi skulle tappa till glappet under dorren med ett lakan och det ar sa det gar till pa vandrarhemmen, kunskapen om grejer sprids muntligt. Det varnades ocksa om att ga ensam eller ens i grupp hem, man skulle ta taxi. Dessutom var tydligen denna lilla somniga stad en av de farligaste i varlden sa man skulle se till att lasa dorrar och fonster och inte ta emot drinkar av nagon och sa vidare. Nar vi hade pratat en stund lade jag mig pa sangen bara och hoppsan, jag somnade visst. Da var de extra tysta och sen gick tva av dem ut och jag och en av killarna blev kvar. Jag lade mig pa riktigt och somnade som en stock och sov hela natten forutom att jag kikade till lite for att se att det var ratt folk som kom in i rummet pa natten nar de andra kom tillbaka. Det ar forsta gangen jag delar rum med frammande manniskor och det var faktiskt inga problem alls, inte det minsta. Det verkar vara valdigt trevligt folk som aker runt sa dar.