Och där stod de andra och fotade vattenfallet i en timme

24/4 På fredagen var vi bland annat vid ett vattenfall för att fota och vi fick 1 timme på oss att göra vad vi ville. Alla stod och fotade vattenfallet och omgivningarna och det var ju fint, men det tröttnade jag på ganska snabbt och tänkte att en timme var ju att ta i för att fota ett vattenfall... Ända tills jag upptäckte vad som händer runt ett vattenfall när det är minusgrader! När jag gick närmare hittade jag en helt ny värld, en som på håll såg ut som diamanter och nära såg det ut som, ja jag vet faktiskt inte... Jag satt därinne och fotade och var helt uppslukad i upptäckten av dessa isformationer och plötsligt var vår timme slut och jag var tvungen att skynda ut för att möta upp de andra vid bilen. Medan jag fotade fick jag hela tiden torka linsen med handduken jag tagit med för det syftet. Den blev både blöt, isig och immig hela tiden. Imman gav förvisso vissa av bilderna ett drömskt och sagolikt utseende. När jag kom ut och skulle stänga av kameran så gick det inte för att det bildats en ishinna över knappen man ska skjuta åt sidan. Jag fick ta sönder isen med nageln och sen kunde jag stänga av kameran. Min handduk var helt fryst och gick att hålla upprätt. När jag kom gående mot de andra så bara stirrade de på mig och jag förstod inte varför förrän de började fota och en av killarna kom fram och försökte borsta av min rygg och axlar... jag var täckt av is från huvud till tår. Denna dag hade jag äntligen kommit på hur jag bäst skulle hålla mig varm och samtidigt kunna röra mig och förvisso frös jag ändå en massa, men i lät vid vattenfallet var jag varm nog och hade inte ens märkt att jag var täckt av vatten och is.
Efter det åkte vi till en strand med svart sand och några klippor med fin utsikt. Det blåste så pass uppe på klipporna att det var svårt att hålla balansen och när man fotade var man tvungen att ta spjärn för att inte blåsa omkull. Tanken på att vinden plötsligt skulle ändra riktning eller styrka gjord mig lätt nervös så nära klipporna, så när jag ville närmare kanten gick jag på knäna fram och sen när även det kändes osäkert så satte jag mig på ändan och hoppade framåt.
På kvällen var vi möra och trötta och efter en dusch så bestämde jag mig för att gå ner i hotellrestaurangen i pyjamasbyxorna, de var helt klart det bekvämaste alternativet och en av reseledarna hade sagt att vi skulle klä oss bekvämt snarare än fint! Även denna kväll fick vi mat av mycket hög kvalité, när jag fått informationen om att mat ingick i resan hade jag inte särskilt höga förväntningar, men hotellen visste helt klart vad de gjorde.

Det var sista gången jag åkte på valsafari!

23/4 Torsdagen var en lång dag. Efter frukost gav vi oss ut i Reykjavik och det första stoppet var en kyrka, jag är ju rätt dålig på att läsa på inför mina resor, så jag vet inte vad den heter, men den ligger rätt centralt. Den är väldigt modern i stilen och jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om den, men en sak är säker, det var rätt intressant att fotografera den med alla vinklar och skuggor. Jag hade en massa lager kläder men överst hade jag mina arbetsbyxor och det visade sig vara en rätt dålig idé, de blev för tajta med alla långkalsonger och grejer under, för att jag skulle kunna röra mig obehindrat, det var svårt att böja benen och det blev väldigt jobbigt att till exempel gå uppför eftersom jag fick kämpa mot byxorna och jag fick mjölksyra och kände att minsta ansträngning var nästan oöverkomlig, dessutom så frös jag i alla fall. Efter det åkte vi till operahuset, det är ganska fult om jag ska vara ärlig, men det var också rätt kul att fota. Det är helt byggt i glas och på ett sätt som ska reflektera ljuset, det gör att det alltid är några som är blå eller lila eller någon annan blåaktig färg och det är olika partier beroende på varifrån ljuset kommer.
När det var dags för valsafari blev jag direkt tveksam och jag trodde inte riktigt att den blåsiga, gungiga turen skulle ge särskilt mycket även om vi fick se valar. En av reseledarna delade ut sjösjuketabletter till de som ville ha och jag tänkte att det kanske skulle hjälpa. Men trots att jag tog dem i god tid före utfarten så blev jag enormt sjösjuk direkt! Jag och min kompis J gick och snodde oss ett par platser längst fram, uppe i båten. Visserligen så gungar det ju mer där, men det gungar på ett mer förutsägbart sätt och dessutom hjälper det att se horisonten ordentligt. Fast på riktigt inte alls egentligen... Jag såg visserligen alla valar som de pekade ut och jag fick med dem på alla bilder jag tog, men som jag trott innan, inte sjutton är det värt dryga timmen med enorm sjösjuka för att ta kort på några valryggar.
När jag mår så dåligt blir jag helt förlamande trött och till slut stod jag och sov medan jag fortfarande parerade gungningarna riktigt bra. Jag kan ju inte spy egentligen, men det är ju ändå pinsamt att stå och hulka som om man spyr när man står bland annat folk. Jag försökte maska mina "kräkningar" men de som stod i närheten tittade misstänksamt på mig och trodde nog att de skulle bli täckta av något vidrigt...
J kände precis likadant men eftersom hon kan spy så sökte hon sig bakåt i båten för att få vara lite ifred. Senare när vi lämnade båten var hon inte alls glad, när hon väl inte kunde hålla inne längre så hade det dessvärre varit motvind...
Vi var enormt lättade när vi äntligen kom tillbaka iland, det var sista gången jag åkte på valsafari det kan jag lova.
Sen åkte vi vidare hela dagen och stannade lite överallt för att fota och stannade och hälsade på några hästar i en hage också. De var snälla och sociala och tyckte att det var väldigt spännande med besök. Visserligen var det en massa fina vyer och goda chanser till att fota det fina landskapet och vattenfall och geisrar, men jag var så kall och trött och mina "lager-på-lager kläder gjorde det svårt att röra sig och när vi slutligen kom till hotellet vi skulle bo på den natten så var jag väldigt lättad. Jag hann duscha och byta om innan det var dags för middag och sen kom vi. i säng rätt tidigt

Tre droppar, men absolut inte mer

19/3 På torsdag morgon var jag tillbaka på smärtkliniken, såhär i efterhand vet jag inte riktigt varför, det var mest en uppföljning som vi kunde ha gjort per mail eller telefon. Men det känns samtidigt bra att ha en läkare som engagerar sig i mig och min smärta, jag har varit väldigt ensam i detta under väldigt lång tid. Det visade sig ju att jag hade både järn- och D-vitaminbrist och det har han skrivit ut till mig i form av tabletter och droppar. Jag läser alltid packsedeln på mediciner och D-vitaminen är rätt läskig! Jag ska ta 3 droppar per dag av den och när man läser biverkningarna vid överdos så blir man riktigt rädd faktiskt! Men det är ju inte bra att ha brist heller och jag har inte tänkt ta mer än vad som är föreskrivet så det blir nog bra. Eftersom det fortfarande är rätt kallt så får Turre fortfarande åka i framsätet där det finns rumpvärmare, ändå fryser han jättemycket varje morgon när vi åker till jobbet. På eftermiddagen brukar det vara bättre, han är alltså precis som jag...
Men han är väldigt nöjd med att ligga där och brer ut sig över hela sätet och sover, ibland puttar han till mig för att jag ska klappa och klia medan jag kör och det går ju bra när man kör automat, men efter ett tag har jag en massa hår på fingrarna och handen så jag måste snärta oss det, men som sagt, Turre är nöjd.

Vem behöver en verktygslåda för sånt?

23/1 På fredagen åkte jag till Häggvik efter jobbet. Jag hade äntligen med mig mina presentkort som jag fått på min 40-årsdag. Jag hade några hundralappar att spendera på Cervera. Jag försökte vara noga med att välja något som jag kommer att vilja ha kvar även när köket är bytt. Jag kom därifrån med en typ av behållare för att hålla färska örter fräscha längre. Man ska klippa av dem och sätta ned dem i ett stort glasrör och fylla vatten i botten och ett lock sätts ovanpå. Jag antar att det ska fungera ungefär som ett växthus. De var nedsatta och jag köpte två. Sen fanns det en massa kul grejer för att göra cupcakes, en massa glitter, pynt och allt möjligt ätligt man kan garnera dem med. Jag hittade också en tvålpump som skummar tvålen redan innan man tar den i handen. Såna finns överallt i Thailand och jag gillar dem, det är lättare att tvätta händerna och det går åt betydligt mindre tvål. Det visade sig när jag kom hem att den inte är lika effektiv som de i Thailand, det är inte ett lika fint skum och det kommer stora, fula bubblor i det. Men det fungerar i alla fall, fast nog hade jag förväntat mig att kvalitén skulle vara bättre med tanke på priset och att det är en designad tvålpump.
Jag hittade en verktygslåda med köksverktyg, det ser verkligen ut som någon typ av maffiatillbehör... Vem sjutton använder en sån? Är det om man blir kallad till en restaurang- eller bagerikatastrof?
Efter att jag varit på Cervera åkte jag till Stinsen, det var dit jag egentligen var på väg. Nu var det dags att skaffa fiskar till akvariet, äntligen.
Nu borde akvariet och bakterierna i det vara klara för fiskar.
Jag köpte 5 guppys och 10 neontetra och så 3 algätare. Algätarna anses inte ta något av simutrymmet eftersom de ofta sitter på botten eller väggarna. De jag köpte ska heller inte bli så mycket större och de är rätt små.
När jag kom hem gjorde jag precis så som jag fått instruktioner om. Jag lade först ned påsarna i akvariet och sen lite i taget fyllde jag på vatten från akvariet i påsarna och slutligen fiskade jag upp dem i håven och släppte ned dem. Judas upptäckte fiskarna mycket tidigare än jag hade väntat mig, redan när de var i påsarna satt han och stirrade på dem, väldigt uppmärksamt.
Jag stängde locket så mycket som var möjligt med påsarna i akvariet och höll koll på honom för säkerhets skull.
Det kändes jättekul när jag slutligen kunde släppa ut dem och se vad de ville upptäcka. Det visade sig att alla fiskarna var väldigt intresserade av växterna, de hade blivit bruna och fula i akvariet och jag hade sköljt av dem så gott jag kunde när jag började om med alltihopa en vecka tidigare. De noppade hela tiden på dem och redan efter några timmar såg de fräschare ut.
Min kompis G som är akvarie- och fiskexpert, hon har till och med skrivit flera böcker i ämnet, frågade mig några frågor om fiskarna och fick en bild på en av algätarna för att se vilken typ jag köpt. Då konstaterade hon snabbt att jag blivit lurad i djuraffären på Stinsen. De växter jag köpt för rätt så dyra pengar är inte ens undervattensväxter. De dör efter några veckor och påverkar dessutom vattnet väldigt negativt när de dör. Vi bestämde att jag skulle komma till butiken i Bromma på söndagen, för att få hjälp och råd av henne. Jag skulle också ta med en deciliter vatten från mitt akvarium för lite tester. Jag upptäckte också när jag kom hem att jag fått 13 st neontetra och inte 10. Det är egentligen för många för akvariet, det blir lite för trångt. Men det är ju inte mycket att göra åt när de redan är hemma och aklimatiserade.
När jag kom hem tog jag ett par snöbilder på huset, det är ju fint på bild, men jag avskyr fortfarande vinter och kyla...

Jag och Turre är inte riktigt överens om det

21/1 På onsdagen snöade det hela dagen. Jag som varit så glad att det var relativt varmt och dessutom snöfritt när jag kom hem från Thailand blev förstås inte alls särskilt glad över snön. Jag har ju nära till jobbat och det är alltid en fördel såna dagar. Även om trafiken rör sig långsammare än vanligt är det ovanligt att det står helt still på de vägarna och det händer bara om någon gjort ett stort misstag.
Jag skottade inte, jag bara sopade undan snön i mitten av min stengång så att det inte skulle bli för halt när det smälter igen. Turre tyckte att det var rätt kul och for omkring i snön och rullade sig och gläfste. Om ni tittar noga ser ni en mörk skugga framför huset, på stengången, det är Turre som rusar rätt igenom bilden i full fart.

Priority Pass är helt underbart och jag har det kvar

17/1 På lördagen var jag lite stressad, först skulle jag Y och hans sambo till sjukhuset för att K skulle på en efterkontroll, under tiden åkte jag och Y till sömmerskan som skulle sy min klänning. Y hade ringt henne åt mig kvällen innan för att kolla att allt gått som det var tänkt och för att få en adress. Jag fick prova klänningen och jag visste inte riktigt vad som var fel, bara att den inte var så fin som jag hoppats. Inte för att jag skulle säga det, för det var inget fel på hantverket, men det var inte den galaklännig jag hade hoppats på. Men efter att jag provat den tog hon in den vid midjan som jag bad henne och sen igen och igen. Efter tredje gången så satt den så snyggt som jag hade hoppats och då blev den precis den galaklänning som jag hoppats på, så jag var lättad. Sömmeskan skakade på huvudet och tyckte uppenbarligen att den var för tight. Men jag vill ju att det syns att jag har platt mage och liten midja nu när jag äntligen har det och en för stor klänning gör ju att man ser större ut.
Efter tillpassningen behövde hon som sagt 1 timme för att slutföra arbetet, så vi åkte tillbaka till sjukhuset och väntade på K och under tiden tog vi en kaffe och lunch på fiket där. Jag valde en Ceasarsallad och den var till min förvåning väldigt bra!
När K var klar och också fått sig lite lunch så åkte vi till sömmerskan för att hämta klänningen, Innan jag åkte ville hon och Y att jag skulle prova den en gång till så det gjorde jag och alla tyckte att det såg bra ut, så sen åkte vi hemåt. Vi stannade på en trädgårdsaffär för att köpa en skottskärra till K också och sen åkte vi hemåt. S och hans motorcykelvänner hade åkt till Pattaya dagen innan och nu skulle de komma tillbaka till Mae Phim och Buffalo Bill på eftermiddagen för efterfest. De körde för en god sak och samlade pengar till en skola för föräldralösa barn. Så klubben bjöd på mat när de kom hem. Jag ar tvungen att packa och fixa så jag var lite sen ned, men blev inbjuden att äta av gratismaten, fast det kändes som om jag snyltade. Först hängde jag med killarna i baren på övervåningen och sen hägde jag med tjejerna på uteserveringen. De är alla Thailändskor så de pratar mest Thai. Jag har ett litet problem med det där. Jag hänger oftast med killarna som enda tjej och egentligen så är det tjejfritt på deras träffar, tjejerna sitter en bit ifrån tillsammans. Men eftersom jag inte pratar Thai så blir det svårt. Men tjejerna är snälla mot mig och jag är välkommen, men det pratas i alla fall mest Thai. Jag blev erbjuden att smaka på deras soppa och de varnade mig att den var stark och det var den, men det är min favoritsoppa så jag slurkade i mig den på ett par minuter fast det sved i munnen och på läpparna och hon som satt bredvid mig ropade till de andra och var så imponerad över att jag åt den och så fort utan problem. Så jag låtsades att det inte brände som eld och tog en portion till...
Strax senare var jag tvungen att säga hejdå och krama om alla för att hinna upp och borsta tänderna och packa det sista innan jag skulle möta upp Y. Han visste ju att jag hade mer bagage än vanligt så han skickade ett meddelande att han var på plats och så kastade jag ned nyckeln till honom som vi har börjat göra, sen kom han upp och hjälpte mig med en del av bagaget och jag gav honom en kasse med allt som blivit över i min kyl, allt från vatten till filmjölk, pepparkakor och ägg. Det tog han tacksamt emot och lämnade hemma hos K innan vi åkte. Kaviaren som blivit över lade jag i en plastpåse och gav till S tjej för att ge till S som var en våning upp. Sen åkte vi mot flygplatsen.
Det var en kall kväll igen och det var 21 grader som minst på vägen till flygplatsen, men det var ju fortfarande rätt tidigt, så det blev nog kallare senare.
Jag och min vän A skulle möta upp på flygplatsen senare och vi sprang hela tiden om varandra för att jag stod i någon kö eller hon fick något jobb. Sen av en tillfällighet sprang vi på varandra i incheckningen trots att flygplatsen är enormt stor och rymmer tusentals människor. Hon hade en kund med sig och sa att vi skulle möta upp senare, efter säkerhetskontrollen. Som nyårspresent hade jag ju fått ett "Priority Pass" till flygplatsen, jag visste inte säkert vad för skillnad det skulle göra men det blev jag varse rätt snabbt! I incheckningen var det ingen kö, så jag gick i den vanliga. När jag sen skulle till säkerhetskontrollen så fick de syn på mitt kort och skickade mig till en mycket mindre ingång. Där var det bara ett par personer före mig och innan jag ens tagit upp datorn och grejer så var det min tur och jag var igenom på ett nafs. Sen var det samma sak i passkontrollen, ingen kö att tala om och ingen väntetid alls! A hade sagt att jag inte skulle ge dem kortet om de inte bad om det, så jag höll i det själv och visade det för dem och ingen bad om det, så jag har det kvar till nästa gång! Toppen, helt enkelt toppen!
Jag gick till loungen och strax efter att jag kommit dit kom A in och bara gav mig en kram i stort sett, sen var hon tvungen att gå. Hon jobbar som värdinna och visar folk rätt och tar hand om passagerare som är osäkra eller informerar då flighter blivit försenade eller inställda och det var en flight till Ryssland som just blivit inställd så för en gångs skull var hon helt upptagen hela kvällen. Annars sitter hon ofta och väntar, händer inget så har hon ju inget att göra och tittar mest på film. Typiskt att det skulle vara så just idag. Jag flög ju Premium Economy hem och jag älskar det verkligen! Det är så mycket mer bekvämt än ekonomi. I Premium Economy får man samma mat och hörlurar som i ekonomi och ingen liten väska med tandborste och grejer, men man får de alldeles underbara stolarna! Och sin egen lilla kokong av plts för ben och grejer. Jag önskar att jag inte var så snål och att jag inte vill betala för det oftare.