20/4 På lördagen skulle PB åka hem han också, nu skulle jag bli helt ensam i nåt dygn innan det var dags för mig att åka hem. Hellre är jag ensam i Spanien ett dygn än att åka hem till kylan en dag tidigare, så resonerade jag. PB hade bett mig möte upp för champagnefrukost på hotellet på morgonen och jag var nån minut sen så jag tittade mig noga omkring och kom slutligen fram till att han inte var där. För att vara helt säker när han ännu inte dykt upp efter 5-10 minuter så ringde jag honom. Jodå, han var på väg!
När han väl kom ned 10 minuter senare så erkände han att jag väckt honom när jag ringde... jag trodde att jag var den morgontrötta.
Han var sömnsvullen i ansiktet och var riktigt trött fortfarande men på gott humör som alltid. Vi gick och hämtade frukost och när vi kom tillbaka var vårt bord upptaget... jag påpekade snällt att de tagit vårt bord men de bara tittade på oss som om vi var galna och skakade på huvudet, jag tog min tröja som låg över stolsryggen och så tog vi bordet bredvid som inte hade lik bra utsikt. Så kan det gå. PB hämtade ett glas champagne åt oss var för att vi tyckte att det kändes lyxigt att avsluta veckan så, men jag gillar ju inte alkohol och att ta det till frukost var ännu värre så jag lyckades inte få ned den och inte ens han tyckte att det var gott fast han gillar allt som går att dricka, han hade ju precis vaknat. Slutligen hade han lyckats få ned båda våra glas i alla fall för inte kan man kasta bort det!?
Efter frukost tog vi oss lite sol uppe på soldäck och strax innan PB skulle åka till flygplatsen satte vi oss nere på ett café vid strandpromenaden, det blåste ordentligt och skyltar och menyer blåste iväg så att personalen var tvungna att jaga dem. Vi var tappra, men slutligen satte vi oss i lä innanför glaset som är till för just det, liksom de andra hade gjort långt tidigare, vi var sist.
När PB åkte till flygplatsen gick jag en sväng på stan och åkte till köpcentret, där köpte jag svindyra underkläder och en Armani t-shirt, första märkesplagg jag ägt vad jag kan minnas.
Frågan är om det inte är tänkt att vara en pyjamaströja däremot, jag menar, den fanns ju att hitta på underklädesavdelningen.
En dam som hette Carmen hjälpte mig att hitta rätt storlek på BH och hon var så envis att hitta rätt och att kommunicera med mig trots att hon inte kunde engelska och jag inte kan spanska att frågan är om det inte var just därför jag handlade... Bra säljare! Kul hade vi båda två också!
På vägen tillbaka gick jag förbi torget där vi ätit middag på min födelsedag, är det inte trivsamt?
Jag stannade till på Burger King för att ta nåt litet att äta när jag kom till strandpromenaden men jag kunde ju förstås inte få i mig en hel hambrugare. Det är nog andra gången jag ätit på Burger King i hela mitt liv tror jag, förra gången var i Phoenix, Arizona, det var nog 7-8 år sedan skulle jag gissa.
Anledningen är egentligen inte att jag inte gillar Burger King, anledningen är att jag egentligen inte gillar hamburgare... Det händer att jag stannar på McDonalds av bekvämlighetsskäl och om jag kan välja så tar jag Max i första hand, Burger King ligger oftast mer svårtillgängligt har jag fått för mig.
När jag kom tillbaka var jag förstås helt slut och lade mig att vila en stund och började med att packa. Tanken hade varit att ha lite plats över till saker jag skulle handla i Alicante när jag tagit med mig lite varuprover åt flygvapnet och en leverantör i Storbritannien, men sanningen att säga tog presenterna jag fått mer plats än varuproverna så som vanligt hade jag ångest över hur jag skulle få med mig allt hem. Jag bestämde mig där och då att lämna kvar resten av Blutsaften som stod i kylskåpet på rummet, men det skulle ju inte hjälpa mycket.
När klockan började bli sent så tog jag en snabb dusch och satte på mig mina nya underkläder och tröja och sen gick jag ut till marinan för att hitta någonstans att äta.
Man känner sig lite obeslutsam när man är ensam tycker jag, det finns ingen att bolla med och det är svårt att bestämma var man ska äta någonstans. Det slutade med ett ställe som såg ut att vara lite bättre än de andra, men sanningen att säga så är standarden rätt låg just i marinan. Det viktiga där är främst att ha låga lockpriser för att få dit turisterna och eftersom miljön är så vacker så kommer de (vi) dit i flockar.
När jag väl valt och satt mig vid ett bord med trevlig utsikt, utomhus, så fick jag bröd och oliver till bordet, jag visste att det skulle komma på notan om jag tog av det men det var det jag ville ha just då. Men tänk på det ni som inte reser så mycket, såna saker kan mycket väl hamna på notan i Spanien. jag tyckte att det var värt 1-2 Euro i alla fall.
Än en gång var jag sugen på vitlöksräkor och hoppades naivt att de skulle smaka som i Stockholm på till exempel Mamas & Tapas, men de var knappt ätbara och jag llämnade faktiskt några stycken trots att det inte var en stor portion, men jag blev illamående. De hade inga kryddor alls nästan och jag är visserligen galen i vitlök och kan inte få för mycket, men jag kände ingen vitlökssmak alls...
När jag ätit klart satt jag i en halvtimme och försökte få kontakt med servitören och jag hade vid det laget börjat få väldigt ont igen och ville bara tillbaka till mitt rum och mina värktabletter. Det var så illa att jag inte kunde sitta stilla, utan satt och skruvade på mig och till och med funderade på att ta springnota...
Till slut kom i alla fall servitören tillbaka och sen fick jag vänta på notan också. När jag väl kunde gå därifrån så kände jag mig nästan svimfärdig och ångrade att jag ens gått ut.
Som jag sagt förut, när man har ont blir man så fruktansvärt trött och jag stupade i säng nästan direkt.
7/2 På lördagskvällen skulle jag in till Dubliner och möta upp A. Både hon och jag är ofta sena så det brukar inte vara jättenoga med att passa tiden. Nu hade vi egentligen inte kommit överens om någon tid eftersom hon varit inne i stan hela dagen och tittat på rugby. Men jag hade ju gett henne en ungefärlig tid och som vanligt blev det plötsligt bråttom att göra sig klar. Problemet var bara att jag inte mådde bra alls... Så blir det ibland och om det sammanfaller med att jag ska göra mig klar för något, till exempel för att gå ut, så tar det ungefär dubbelt så lång tid som annars. Allt blir mycket jobbigt, att duscha är ett rent lidande eftersom det gör ont i hela kroppen och det gör också att jag blir stel och det är jobbigt att till exempel böja sig ned och tvätta benen och fötterna och likadant att hålla upp armarna för att tvätta håret. När jag sen kommer ur duschen så gör smärtan och ansträngningen att jag börjar svettas och det gör jag väldigt ofta i ansiktet, främst under ögonen, bredvid näsan. Det är mycket opraktiskt eftersom sminket blir förstört nästan direkt när man lagt på det, foundation blir liksom uppblött av väta och rinner av eller blir fläckigt. Därför måste jag göra pauser och gå ut och ta en cigg så att jag blir lite nedkyld och torkar upp så att säga, det i sin tur gör att värken blir värre... Ja ni ser, det är liksom lite moment 22 de här dagarna. Till slut var jag iväg i alla fall och A som funderat på att gå vidare till en annan pub så länge, blev kvar för att vänta på mig när jag sa att jag skulle vara där senast 22.30. Som tur var kunde jag hålla det löftet, men bara precis. När jag kom in var klockan 22.29 och A och J som också var där tittade på klockan och godkände resultatet. Det var svårt att hitta parkering, annars hade jag faktiskt varit lite tidigare. Som vanligt blev det ändå en ganska tidig kväll, jag tröttnar efter ett tag och sängen lockar mer än en massa folk och hög musik.
30/1 Natten till torsdagen kunde jag inte sova för att magen gjorde så oerhört ont. Jag kunde inte ligga ned för så fort jag försökte räta ut magen så blev det ohållbart. Slutligen gav jag upp att sova i sängen och tog mitt täcke och satte mig i soffan och sov istället. Eller sov och sov... jag slumrade till och från för att jag var så utmattad. Mitt i natten gick jag upp, klädde på mig, satte på mig en reflexväst och satte en jacka på Turre. Sen gick jag ut, larmade och låste och tog en promenad runt kvarteret. Inget av detta kom jag ihåg nästa morgon, jag hade gjort det i sömnen... Inte förrän jag hittade min reflexväst och Turres jacka på golvet i hallen började det komma tillbaka. Tanken var att om det bara var gaser eller nåt så kanske det skulle lätta om jag gick en sväng, det gjorde det inte.
Sen fick jag en kanna med kontrastvätska att dricka på en särskilt utsatt tid och till min egen förvåning så lyckades jag faktisk med det. Sen kördes jag i sängen upp till kontraströntgen.
9/12 På måndagen hade jag ont som fan och ingen medicin kvar. I panik mailade jag båda mina läkare och strax innan det var försent på kvällen så fick jag ett recept och jag var så lättad att jag nästan grät. Under dagen hade jag sett till att hålla mig så upptagen som möjligt för att distrahera mig från smärtan. Jag tömde och städade skafferiet och därmed också min sprithylla. Jag tror att man med gott samvete säga att man dricker väldigt lite om man bland flaskorna hittar likörer och sånt som man köpte 1989 i Spanien...
När jag for runt i köket och tömde alkohol i slasken lockade jag tydligen till mig en geting, inte ska det ens vara möjligt med getingar i mitten av December? Eftersom det var mildare idag så släppte jag ut honom och höll tummarna för att han skulle överleva. Det är en sak att låta spindlar övervintra i huset, getingar slipper jag nog gärna ha inne.
19/8 På måndagen vaknade jag tidigt, jag var kissnödig och hade väldigt ont. Jag bestämde mig för att genast boka ett läkarbesök för att försöka hitta en lösning på probelemt, såhär kan jag ju inte leva hela livet.
20/4 På lördagen skulle PB åka hem han också, nu skulle jag bli helt ensam i nåt dygn innan det var dags för mig att åka hem. Hellre är jag ensam i Spanien ett dygn än att åka hem till kylan en dag tidigare, så resonerade jag. PB hade bett mig möte upp för champagnefrukost på hotellet på morgonen och jag var nån minut sen så jag tittade mig noga omkring och kom slutligen fram till att han inte var där. För att vara helt säker när han ännu inte dykt upp efter 5-10 minuter så ringde jag honom. Jodå, han var på väg!
Efter frukost tog vi oss lite sol uppe på soldäck och strax innan PB skulle åka till flygplatsen satte vi oss nere på ett café vid strandpromenaden, det blåste ordentligt och skyltar och menyer blåste iväg så att personalen var tvungna att jaga dem. Vi var tappra, men slutligen satte vi oss i lä innanför glaset som är till för just det, liksom de andra hade gjort långt tidigare, vi var sist.
En dam som hette Carmen hjälpte mig att hitta rätt storlek på BH och hon var så envis att hitta rätt och att kommunicera med mig trots att hon inte kunde engelska och jag inte kan spanska att frågan är om det inte var just därför jag handlade... Bra säljare! Kul hade vi båda två också!
Anledningen är egentligen inte att jag inte gillar Burger King, anledningen är att jag egentligen inte gillar hamburgare... Det händer att jag stannar på McDonalds av bekvämlighetsskäl och om jag kan välja så tar jag Max i första hand, Burger King ligger oftast mer svårtillgängligt har jag fått för mig.
När jag kom tillbaka var jag förstås helt slut och lade mig att vila en stund och började med att packa. Tanken hade varit att ha lite plats över till saker jag skulle handla i Alicante när jag tagit med mig lite varuprover åt flygvapnet och en leverantör i Storbritannien, men sanningen att säga tog presenterna jag fått mer plats än varuproverna så som vanligt hade jag ångest över hur jag skulle få med mig allt hem. Jag bestämde mig där och då att lämna kvar resten av Blutsaften som stod i kylskåpet på rummet, men det skulle ju inte hjälpa mycket.
Man känner sig lite obeslutsam när man är ensam tycker jag, det finns ingen att bolla med och det är svårt att bestämma var man ska äta någonstans. Det slutade med ett ställe som såg ut att vara lite bättre än de andra, men sanningen att säga så är standarden rätt låg just i marinan. Det viktiga där är främst att ha låga lockpriser för att få dit turisterna och eftersom miljön är så vacker så kommer de (vi) dit i flockar.
När jag väl valt och satt mig vid ett bord med trevlig utsikt, utomhus, så fick jag bröd och oliver till bordet, jag visste att det skulle komma på notan om jag tog av det men det var det jag ville ha just då. Men tänk på det ni som inte reser så mycket, såna saker kan mycket väl hamna på notan i Spanien. jag tyckte att det var värt 1-2 Euro i alla fall.
10/4 På onsdagen var jag fortfarande rätt dålig och hade det svårt på jobbet, men eftersom jag varit borta länge var det bara att bita ihop och jobba på. Värken jag har beror både på operationen och inte. Det beror på sköldkörteln men anledningen att det är värre än vanligt är chocken den fått av operationen. Jag är tvungen att äta smärtstillande fortfarande och undrar hur länge det ska behöva vara så.
