Vem vet, han är kanske min mormor

13/3 På torsdagskvällen när jag skulle göra mig i ordning för att gå och lägga mig, så satt det en stor, fet spindel på min handduk. Jag är lite blödig när det kommer till djur, även spindlar och det skulle aldrig falla mig in att döda den för att han råkade födas till spindel. Jag ville heller inte skrämma honom från vettet, så jag bestämde mig för att inte använda den handduken denna kväll. Det jag inte var beredd på är hur många gånger man faktiskt använder en handduk under kvällstoaletten...
Jag ville inte ta fram en ny handduk, för den här var nyss framtagen och ren och det blir ju dumt med två rena men använda handdukar. Till slut var jag i alla fall klar och spindeln fortfarande vid liv och relativ lugn och glad eftersom jag inte jagat honom eller kastat iväg honom. Ja, jag står nog absolut närmast buddismen om jag måste välja en religion, men det tänker jag inte göra, för jag är inte troende.

Spindlar är en sak, getingar en annan

9/12 På måndagen hade jag ont som fan och ingen medicin kvar. I panik mailade jag båda mina läkare och strax innan det var försent på kvällen så fick jag ett recept och jag var så lättad att jag nästan grät. Under dagen hade jag sett till att hålla mig så upptagen som möjligt för att distrahera mig från smärtan. Jag tömde och städade skafferiet och därmed också min sprithylla. Jag tror att man med gott samvete säga att man dricker väldigt lite om man bland flaskorna hittar likörer och sånt som man köpte 1989 i Spanien...
Jag kastade dem nu, har jag inte använt dem på 25 år så lär jag inte sakna dem.
När jag for runt i köket och tömde alkohol i slasken lockade jag tydligen till mig en geting, inte ska det ens vara möjligt med getingar i mitten av December? Eftersom det var mildare idag så släppte jag ut honom och höll tummarna för att han skulle överleva. Det är en sak att låta spindlar övervintra i huset, getingar slipper jag nog gärna ha inne.

Snusk, överallt snusk

6/6 På onsdagen var det nationaldagen och jag smsade till kusin S, jag hade nåt minne av att hon tänkt hitta på nåt. Mycket riktigt skulle hon och min faster till Edsbergsparken för att fira nationaldagen och för att höra en syssling till oss sjunga. Varken jag eller S har träffat henne och jag lyckades bli precis så sen att jag bara hörde henne på avstånd och lagom tills jag var vid scenen hade hon precis avslutat, trist.
Jag hade med mig kameran och fotade lite i parken. Jag och S gick en promenad i parken och sen skulle jag in till stan för att köpa en ögonskugga men S skulle stanna kvar. På vägen tillbaka gick jag förbi konsthallen och där hade de en utställning med gamla bilar, jättefina var de.
Jag sprang på Quiz-B och hans flickvän på vägen till bilen också och sen körde jag mot stan.
Jag gick först till Face där jag kunde köpa ögonskuggan jag ville ha och sen gick jag till Make-Up Store på Åhléns där min favorit hjälpte mig att prova ut foundation och visade mig hur jag ska markera käklinjen och sånt med mörkare skugga och bekräftade att jag valt rätt färg.
Vi valde också ut en nytt snyggt läppstift åt mig. Efter att ha handlat alldeles för mycket gick jag vidare mot Sergelstorg eftersom det verkade vara nåt på gång där. Jag handlade lite ost och ett par muffins i matstånden där.
På väg tillbaka till bilen gick jag över Hötorget där alla försökte få mig att köpa en massa, självklart till halva priset allihopa. Alla stånden hade exakt samma saker att erbjuda, sparris, grön och vit, jordgubbar, blåbär, hallon och biggaråer. Jag köpte några vita sparrisar och vid ett annat stånd köpte jag tre stora, fina lobelior för totalt 140:-, det är billigare än hemma, det är en sak som är säker.
När jag kom hem och körde runt hörnet mot min uppfart stod det en man i 55-60-års åldern och pissar precis nedanför min tomt, mitt på blanka dagen!
Han var på fest hos en granne och tog en promenad och blev väl pinknödig, tragiskt! Det är en massa barn som passerar där hela dagarna, varför får man en sån idé? Det är sånt som tonåringar gör, inte normala, vuxna män.
I en kruka runt hörnet från mitt hus hade några sniglar en trekant, vart är världen på väg!
På kvällen tvättade jag, tittade på Pirates of the Caribbean och sen porcherade jag några ägg, kokade sparris och åt det med Hollandaisesås.

Senare på kvällen skulle jag ut och lämna nåt på verandan och såg en spindel spinna ett jättefint spindelnät framför fönstret.

Om jag hittar mer svamp börjar jag gråta!

På söndagen gick jag upp 8.45 vilket är grymt tidigt för mig på en helgdag, sen packade jag korven, brödet och ketchupen i ryggsäcken och tog korgen på armen och så åkte jag och Turre och hämtade systerdottern L. Jag var helt övertygad om att hon inte skulle ha ätit frukost och planen var att köpa ett par toast på McDonalds innan vi åkte vidare, men kan ni tro, hon hade gått upp i god tid och faktiskt ätit en ordentlig frukost för en gångs skull.
Vi åkte och köpte toast till mig i alla fall och sen åkte vi för att hämta Ju och sönderna i Hägersten. Vi hade bestämt att vi skulle ta min bil trots att den var mindre för att det var lättast med Turre och så, vi visste att det skulle bli trångt men det skulle nog ordna sig.
Det var hög stämning i bilen på väg till torpet och något gnäll över trängseln var det inte. Någon timme efter att vi åkt från Hägersten så var vi framme i skogarna utanför Flen och strax senare var vi på väg ut i skogen. Det tog inte alls lång tid innan vi hittade de första svamparna och en timme senare var alla korgarna rågade så pass att det började ramla ut svamp när vi gick och vi bestämde oss för att ordna nya korgar eller nåt och komma tillbaka senare.

Det var vackert väder och glatt humör och det är så trevligt att vara med det här gänget i skogen, alla är helt förundrade över allt det vackra man råkar på, läskiga, turkosa svampar, spindelnät och allt annat fint och alla tar hellre en omväg runt de okända svamparna än att trampa ned dem. Det är härligt att vara i skogen med folk som har respekt för naturen!
Turre skötte sig ändå bättre än vanligt eftersom han ju inte blev uttråkad någon gång, han hade ju fullt jobb att hålla reda på alla. Om vi undrade var L och A var så behövde vi bara titta på Turre, hans nos pekade alltid ditåt där de var.
A fotade också svampar han hittade i skogen och kollade upp några på internet när han blev extra intresserad.

När vi kom tillbaka till torpet letade vi upp hinkar och grejer att plcoka i och jag stoppade en Icakasse i fickan för säkerhets skull. Man ska ju inte plocka svamp i platsbehållare men vad gör man när man har slut på korgar? Vi åkte iväg en bit och fick tråckla oss förbi några jägare som hade parkerat mitt i vägen och stod där med hundar och allt utan att vilja flytta sig, de hade tänt en brasa nästan mitt i vägen också och jag och L tittade på den bedrövliga brasan gjord på medtagen ved och fick ett föraktfullt flin i ansiktet. De berättade i alla fall var de skulle hålla till och vi åkte vidare en bit till och gick sedan upp i skogen igen. Ju's brorsa hade hittat en jäkla massa gula kantareller där tidigare, men nu var de slut och trattisarna var söndertorkade där i sluttningen så vi åkte vidare och letade efter en glänta att grilla i. När vi väl hittade en som inte låg i skugga hade vi precis burit ut alla saker dit och ungarna hade börjat samla ved och allt, då kommer Ju på att vi glömt ta med vatten till kaffet... Det var bara att bära tillbaka allt och efter att ha hämtat vatten i Magsjön och sen letat en stund till efter en ny glänta, så bestämde vi oss för att grilla på torpets parkering istället. Det var ingen risk att det skulle börja brinna någonstans, det var relativt lä där och parkeringen låg helt i sol.
Det tog oss bara några minuter att tända brasan, jag fixade själva grunden med hjälp av Ju som fixade lite vindskydd så att mina tändstickor inte bara blåstes ut. L visade killarna vad för typ av kvistar och ved vi behövde. Det var snart en fin varm brasa där och vi grillade korv, sojakorv och A grillade lite taggsvamp som han hittat. Sen kokade vi vatten till kaffe och tog en fika. Lagom tills vi var klara med vår fika så var elden så gott som utbrunnen och vi spred ut den ordentligt och sen hällde vi vatten på de få resterande kolbitarna. Det kändes så nostalgiskt att grilla så där ute, jag har inte gjort det sedan systerbarnen var små och vi var i Jämtland på vintern ett år.

Sen ställde jag åter upp mina svampsoldater, den här gången iförda sina hinkmössor och sen marcherade vi upp till skogen där vi slutat och fortsatte plocka. Till slut var vi förundrade, så mycket svamp hade då ingen av oss sett tidigare och efter två timmars idelt plcokade satte sig Ju och L i mossan, helt gråtfärdiga av trötthet och ville bara hem, men det var ju en massa svamp kvar... Slutligen var alla hinkar rågade igen och L hade börjat plocka i kassen, sen tog vi sikte på vägen som var c:a 25 meter bort och lovade varandra att inte titta ned och så "sprang" vi ut ur skogen. Sen kunde vi inte sluta skaka på huvudena och säga, "Fan vad sjukt", "Det här är ju fan inte sant" och såna intelligenta anmärkningar. När vi kom tillbaka till torpet försökte vi läsa frågan: "-Hur får man hem 5 personer, 1 hund och 100 liter svamp i en Ford Focus Halvkombi? Lösningen visade sig vara IKEA-kasse. Vi hällde nästan all Ju och grabbarnas svamp i en Ikea-kasse och då var den full med c:a 5 centimeter till kanten, vet ni hur jävla stora de där kassarna är? Sen hade de bara en ganska liten korg utöver det. Själv hade jag min stora korg, en murarhink och en halvfull skurhink, L hade en Icakasse med runt 12 liter i...

L och An fick sätta sig i bilen medan lillebror placerade Ikeakassen över deras ben, sen satte han sig i baksätet med dem och jag ställde min stora korg i hans knä. Bak med Turre stod skurhinken och den lilla korgen och Ju hade murarhinken vid fötterna.

Vi kom hem till Stockholm lagom tills det började bli mörkt och efter att ha lämnat av Ju och barnen åkte jag och L hemåt. Jag var hemma vid strax efter 19 och var tvungen att äta så jag åt edamame och sen rensade jag svamp medan jag tittade på Robocop med Turre i djup sömn bredvid mig i soffan.

Sen invigde jag den nya svamptorken med en omgång av svampen jag rensat, men det får inte plats mycket i taget i den där, eller är det jag som har en jävla massa svamp?

Soluppgang och solnedgang

Det blev bade kallt och hart att sova i en swag mitt i oknen... Forst var jag varm om benen men sen fros jag ratt ordentligt senare pa morgonen. Jag hade ju somnat av ren utmattning men vaknade igen vid 2.30 for att det var varmt och hart. Det var flera i gruppen som fortfarande var vakna och satt och drack ol och rokte, jag somnade strax om till deras mumlande roster. Nar det var dags att ga upp pa morgonen var det riktigt kallt och ingen ville egentligen krypa ur swagsen, men om man inte rorde pa sig fick man smasten kastat pa delen av swagen som lag over ansiktet, D gick runt och kollade att alla var vakna. Han hade dock missat en av tyskarna som lagt sig en bit bort och jag skickade dit hans kompis for att vacka honom. Eftersom alla utom ett lite aldre par var i 19-25 ars aldern sa blev det ju lite sa att jag mammade dem. Jag fick till exempel hjalpa en av engelsmannen att fa ihop sovsacken...

Jag gick upp direkt och packade ihop min swag och det fanns redan kaffe, toast och flingor framdukade sa jag tog mig en macka. Sen stalldes aven lite rester fran gardagens middag fram sa jag at det eftersom det ar lattare for mig att ata.

Mellan traden tittade solen redan fram och det var jattevackert!

Sen hjalptes vi at att diska och plocka undan och kom ivag vid 7.30.
Da akte vi mot Valley of the Vinds och det tog ett tag och sen borjade vi aterigen att klattra. Den har gangen var det runt 6 kilometer och jag blev lite orolig att det skulle vara lika brant som dagen innan. Men det visade sig visserligen vara ratt brant och tungt pa sina stallen men ingen jamfort med lordagen. Det kandes till och med kortare att ga den har strackan. Pa ett stalle var det en klipphall som skulle forceras och det gick ju bra uppat men det var ratt laskigt nar vi skulle ned igen... Jag och D pratade en hel massa den har dagen och hade ratt trevligt. Han berattade for mig om Australien och sitt jobb och jag berattade om Europa och Sverige.

Klippformationerna ar valdigt haftiga och det ar svart att sluta fota. Men det ar ganska farligt att ga dar, minsta felsteg och du faller valdigt illa. D visade oss hur man brukade gora farg av olika stensorter och blandade pulver fran dem med vatten och malade pa sin arm.
Nar vi kom ned igen akte vi till ett raststalle i parken och at lunch. Det blev fajitabrod med sallad, skinka, tonfisk, majs, tomater, gurka och lite annat som man fick fixa sjalv sa som man ville ha det. De later battre an vad det var... Det smakade inte sa mycket och vi fick genast en svarm med flugor omkring oss. De ar inte sa stora men de flyger in i munnen pa dig om du inte haller den stangd. Nar de satte sig pa mackorna var vi tvungna att peta bort dem, de flog inte bort om man forsokte skramma dem. Jag rakade till och med peta sa hart pa en att han smetades ut over min macka... bla.

Alla korde sina egna ideer for att skydda sig mot flugorna, en del trodde att insektsspray skulle hjalpa, andra hade nat runt huvudet och tva satte nasduk for munnen och nar flugorna blev som varst vid lunchen satte han den for hela ansiktet och undrade varfor han inte gjort det tidigare.

Utanfor toaletten pa raststallet hittade vi en stor spindel, den var flera centimeter stor och sag ratt laskig ut, men den andra gruppens guide sa att den inte var farligare an att man madde valdigt daligt om man blev biten. Fast den satt helt fredligt i sitt nat och lat oss fota den.

Efter lunch akte vi till Ayers Rock (Uluru) och gick en bit utefter klippan och tittade pa bland annat gamla vaggmalningar och det skyddande overhanget som de anvande som kok forr i tiden. Uluru ar valdigt imponerande och vackert och den roda klippan mot den bla himlen ar helt religiost vackert.

,

Vi gick ett par kilometer och akte sedan mot utsiktsplatsen for att se solnedgangen over Uluru.
Vi var definitivt inte de enda dar, det var busslaster med folk, mest ungdomar och deras guider liksom vara stod och lagade mat vid bussarna. Solnedgangen var vackrare an vad det gar att beskriva med ord eller bilder, men jag kan saga sa mycket den synen var vart hela resan till Australien. Medan vi vantade pa solnedgangen roade sig Italienarna med att spela luffarschack och dricka vin, troligtvis inspirerade av de symboler som D ritat upp i sanden under dagen och forklarat meningen med.

Lagom tills vi fotat klart och solen gatt ned helt var maten klar och vi fick nudlar med kyckling och gronsaker.

Sen hjalptes vi aterigen att att diska och fixa undan och akte sedan tillbaka mot var camping dar vi redan tidigare lamnat av dagens vedskord. Medan vi hamtade veden stod forresten en hel flock kameler (dromedarer) och stirrade pa oss nar vi forsokte sparka ned trad som stod pa halvstang, slutligen sprang de ivag nar vi svarmade for mycket. Vi var ju anda 16 personer och i var jakt pa ved sag vi nog ut som en flock vargar som forsoker omringa ett byte.

Nar vi kom till campingen tog det oss med gemensamma krafter ungefar 3 minuter att fa igang brasan, det ar enkelt nar man har sa torr ved som de har i Australien. Sen satt vi och pratade och bara hade det bra medan nagra gick och duschade. Jag som inte vetat att det skulle finnas tillgang till dusch hade bara tagit med mig rena underklader och inget mer, sa jag tyckte det var lika bra att skippa det, dessutom fros jag redan som en gris. D satt med och snackade den har kvallen eftersom han inte behovde laga mat eller fixa nat mer under kvallen och vi hade jatteroliga diskussioner om olikheter oss alla emellan eftersom det fanns Britter, Tyskar, Hollandare, Svensk, Italienare och Australiensare dar. En av de yngre britterna lat sig hetsas till att hoppa over elden ocksa. Nar vi kom in pa en diskussion om Facebook kande jag mig inte gammal utan uraldrig, en av tjejerna (2o ar gammal) tyckte att jag var sa haftig for att jag ar pa Facebook... Ja, vad sager man, nar de blir sa forvanade, da inser man att man kunde vara deras mamma.