Hur man nu kan gilla fisksnören....

11/1 På söndagen åkte jag iväg till Coca Cola beach. Där är det sällan Thailändare så där kan man sola i bikini även på helgerna. Man kan använda deras solstolar och solsängar gratis, men man förväntas handla mat och dryck av dem om man ska äta. Men ingen säger något om man inte handlar. Men jag tycker att det är pinsamt att bara utnyttja den servicen så jag brukar se till att äta eller dricka något. Efter att jag solat ett bra tag för att försöka chocka igång min solbränna lite, så gick jag upp till restaurangen och åt en portion stekt ris och tog en cola. Riset var helt klart supergott! Troligtvis det bästa jag ätit, det var en massa torkad vitlök i och det gör en stor skillnad. Förvisso så använder Thailändare ofta hela små klyftor av vitlök och då krossar man dem men tar inte bort skalen. Det är lite struligt när man äter, för det är inte gott med de där skalen, så jag sitter i alla fall och spottar ut dem under tiden jag äter. Jag bestämde mig för att byta om innan jag åkte hem eftersom det ser så dumt ut med en t-shirt som är blöt precis över brösten... Jag gick in i deras toalett och fick världens chock! Det var den renaste, fräschaste toalett jag sett på länge, den klådde lätt de flesta toaletter på finare restauranger i Stockholm till och med! Den var fint inredd och målad och var så ren att det luktade gott där inne. Vilken trevlig överraskning! Jag åkte hem och bytte om och sen åkte jag ned till en butik i byn som säljer bland annat torkade fiskprodukter. Jag visste att de hade storpack av fisksnören. Det är precis så äckligt som det låter! Det är "godissnören" gjorda av torkad fisk och de luktar kattmat. Det är bara det att både min gudson och min systerson älskar de där snörena, så jag brukar ta med till dem. Nu tänkte jag att jag skulle ta med lite extra den här gången när jag hade plats i väskorna och dessutom vikt kvar. Det fanns så stora paket att de såg ut som små balar av snören, men det är att överdriva tycker jag, så jag köpt ett storpack men i alla fall mindre än så. Jag tycker att sättet de presenterar varorna i Thailand, i stora säckar eller påsar som man kan ta ifrån själv, i lösvikt alltså, det ser väldigt trevligt ut och jag får ett sug efter att laga kreativ mat. Men jag gillar ju inga av de där torkade fisk och skaldjuren så det får vara.
När jag kom hem tog jag en spa-kväll och gjorde djuprengöring av ansiktet och lade på en mask. Den var av krossade blåbär och grejer och både luktade och såg väldigt god ut, den var också lite skimrande. Det gjorde nog ingen större skillnad, men det var rätt mysigt att sitta i soffan med tända ljus och ta hand om sig själv en stund.

Sen luktar man som mormor i flera veckor

20/12 På fredagen gjorde jag en köttfärssås och blandade "rått" ris i den och så fyllde jag stora tomater med blandningen och resten av blandningen fick ligga emellan tomaterna. Sen körde jag detta i crock poten över natten. Dessvärre luktar det ju vitlök om allt i huset efteråt i flera veckor, men det får man stå ut med ibland. Fast när man går ur huset så luktar man som min mormor brukade göra.
Tanken var att tomaterna skulle räcka till mamma och pappa också, det kan de behöva i julstressen.

Ja, jag skäms

15/12 På söndagen ägnade jag mig inte åt mycket mer än att vara en naturbov. Jag brukar försöka hålla mig från saker som förstör planeten och gör mitt bästa för att spara energi och för att inte äta fisk och skaldjur som är utrotningshotade och/eller hotar miljön på ett eller annat sätt.
Men... ibland kan jag bara inte hålla mig ifrån en av mina absolut favoriträtter... Jag skäms, men ibland (typ 2 gånger per år) så faller jag för frestelsen och äter vitlöks- och chilifrästa tigerräkor. Det är något av det godaste jag vet och det är så trist att man inte på något sätt kan äta det med gott samvete.
Jag försöker som sagt att äta det väldigt sällan och jag äter inga överdrivna portioner, men ändå.
Till det äter jag hembakat bröd som jag doppa i vitlökssmöret som de simmar runt i.

Reser man med 6 män så hamnar man på Hooters

17/10 På torsdagen mötte jag upp norrmännen för frukost på Starbucks och lite planering inför dagen. De hade bestämt sig för att få plats för mig och min väska i sin bil som skulle gå till San Francisco under dagen, detta trots att de var 6 stycken själva och hade en massa bagage. De är så gulliga!
Efter att vi sett till att packa, checka ut och spela bort det sista av pengarna vi vunnit (fast jag fick 10 $ i vinst faktiskt) så pressade vi in oss, våra väskor och alla kassar och sånt i bilen. M körde och K satt bredvid honom, jag satt i baksätet med J och S och bakom oss satt T och C, de som är yngst. C satt med min väska nästan i ansiktet, jag vill inte ens tänka på hur det gått med honom om något hade hänt på vägen!
Det tar runt 4 timmar att köra från Reno till San Francisco men vi stannade för att tanka en gång, för att shoppa en gång och sen för lunch, lite mer shopping och kaffe så det tog större delen av dagen att komma dit. I Sacramento stannade vi vid Hooters för att äta lunch, det är sånt man får acceptera när man reser med 6 män, fast det är så mycket mer oskyldigt på Hooters än vad folk tror. Jag bestämde mig för att investera i ett Hooterslinne för att jag tycker att de är kul, jag vet inte när jag skulle få tillfälle att ha det på mig däremot? Man kan ju inte gärna ha det på jobbet och är inte säker på att det är det intrycket jag vill ge på krogen heller...
Det roliga var att de har fritt wifi i restaurangen och de 3 yngre killarna var mer intresserade av sina telefoner än av tjejerna, trots att en av dem satt och pratade med oss vid vårt bord. Hon var visserligen gullig och trevlig, men jag har lite svårt för att känna mig bekväm med någon som pratar med mig för att det är hennes jobb snarare än av frivilligt val.
Killarna delade på några korgar kladdiga buffalo wings men jag hade inte haft tillfälle att äta någon grilled cheese sandwich och det måste jag bara ha en gång när jag åker till USA, så jag tog det. Dessutom älskar jag verkligen saltgurkan man får med dem, det är inte alls samma sak att köpa med sig en burk, men det gjorde jag i alla fall.
Sen var vi in  i ett shoppingcenter mitt emot och där delade vi upp oss för shopping i en timme, inte för att killarna verkade behöva shoppa något mer, de hade dubbelt så mycket bagage som jag allihopa! Jag hittade i alla fall två par finbyxor för $ 18/ st, det blir ju runt 120:- paret så det är ju överkomligt...
De borde vara lagom efter min nästa operation liksom de två par Levis jeansen jag köpte ett par dagar tidigare. Det är ju slöseri att inte köpa kläder när man är i USA för det är så mycket billigare, men det är ju svårt att köpa byxor när man inte kan ha dem än.
Precis när jag skulle gå till kassan för att betala höll jag på att krocka med M och blev jätterädd. När jag var i kassan ville de se legitimation för att jag betalade med kreditkort och tjejen tyckte att våra svenska körkort är så fina.
Jag tycker ju inte det och så gillar jag ju inte rosa heller, men efter att hon tittat om hon hade sitt körkort på sig och frågat tjejen bakom mig i kön så surfade hennes kollega till slut fram en bild på ett körkort från Kalifornien och jag tycker nog att de är finare, men det tyckte ingen av dem. Amerikaner är så trevliga, det blir liksom en stor grej av sånt där och alla i kön och butiken blir engagerade och pratar med varandra, jag tycker om den mentaliteten.
Till slut när det redan blivit mörkt så var vi framme i San Francisco och killarna lämnade mig på mitt hotell och åkte vidare för att hitta sitt, men inte innan M hade gett mig en liten lapp med adress och namn på en restaurang som vi skulle ses på på kvällen.
Efter att ha checkat in och tagit en dusch så började det bli dags att ta sig till restaurangen och det tog mig ett tag att få tag i en taxi, men till slut var jag på väg åt rätt håll. Det tog runt 10 minuter att ta sig dit och det verkade som om jag var på plats först så jag ställde mig utanför och väntade. Restaurangen såg enkel ut, nästan trist, men det var kö ända ut på vägen och de hade en köbok för de som ville komma in. När killarna dök upp så blev vi visade till vårt bord som M hade varit smart nog att boka i förväg. Någon hade tipsat honom om att det här var den bästa seafoodrestaurangen i San Francisco och efter ett par timmar där kunde vi bara hålla med!
Den må se lite trist och enkel ut, men jävlar vad god maten var!
Vår servitris var väl ingen solstråle precis men det var vi själva så det spelade ingen roll.
De här killarna är verkligen helt underbara och vi har så kul ihop och jag var så tacksam för att de gjort plats för mig i bilen, för vår roliga roadtrip och en härlig middag med världens bästa sällskap!
Jag hade valt vitlöksräkor med extra vitlök och de smakade verkligen vitlök vilket jag tycker det brukar vara dåligt med, jag orkade inte alla så det blev att alla fick en varsin och alla var lika förtjusta.
Sen luktade jag en massa vitlök resten av kvällen, tur att de också hade smakat.
Vi gick till en pub för killarna ville ha Irish Coffee, men på den hade de helt slut på kaffe(!?) så vi gick till en annan. Där hade de bara äckligt amerikanskt kaffe så M var så gullig att han gick till cafét bredvid och köpte en espresso åt mig så jag också fick något gott medan de tog sin drink.
När vi gick vidare sprang han tillbaka med koppen som han lovat dem.
 Sen tog vi en taxi till Fisherman's Warf för att ta en till Irish Coffee på ett ställe där som är känt i hela världen för det. Varför förstår jag knappast, det smakar ju inte ens kaffe om amerikanskt kaffe, så den var inte särskilt god och jag ställde min framför M när han inte tittade, det tog honom ett tag att fatta vad jag hade gjort, men han drack upp den i alla fall.
Vi hade en lugn och så bra kväll och det blev ganska sent för vi hade lite svårt att slita oss, de skulle åka hem nästa dag och jag ville dra ut på det så länge som möjligt när jag hade sällskap.
Vi tog en taxi tillbaka vid klockan 2 ungefär.

När ska det sluta göra ont?

10/7 På onsdagen hade jag fortfarande ontoch mådde dåligt så jag mailade min läkare som jag haft sedan jag var 9 år gammal. Deras klinik visade sig dock vara stängd för semester eftersom de är rätt små och de hänvisade till vårdcentralen och de ansåg det inte akut. Jag vet inte jag, när man bara vill ligga i fosterställning och gråta och inte kan fungera normalt och dessutom håller på och vinglar som ett fyllo, då känns det rätt akut.
Kvinnan som ringde upp var dessutom rätt dryg och otrevlig och verkade undra varför jag ens ville komma dit. Men de ringde i alla fall upp snabbt, men det hjälper ju inte så mycket när de inte har några tider till en. Tänk vad bra man har det med en läkare som känner en så väl som min känner mig och dessutom tar han sig alltid tid, oftast samma dag. Eller ja, om han är på plats så tar han alltid emot samma dag som man ringt och annars har han en ersättare på plats, men honom vill jag inte gå till.
Till middag tog jag varm sallad på Drop In i Väsby, det är i stort sett pizzafyllning i en skål istället för en pizza och så är den gratinerad också.
Till middag gjorde jag egen kycklingsallad med grillad kyckling och grillad vitlök.

Hur länge väntar man innan man springer från notan?

20/4 På lördagen skulle PB åka hem han också, nu skulle jag bli helt ensam i nåt dygn innan det var dags för mig att åka hem. Hellre är jag ensam i Spanien ett dygn än att åka hem till kylan en dag tidigare, så resonerade jag. PB hade bett mig möte upp för champagnefrukost på hotellet på morgonen och jag var nån minut sen så jag tittade mig noga omkring och kom slutligen fram till att han inte var där. För att vara helt säker när han ännu inte dykt upp efter 5-10 minuter så ringde jag honom. Jodå, han var på väg!
När han väl kom ned 10 minuter senare så erkände han att jag väckt honom när jag ringde... jag trodde att jag var den morgontrötta.
Han var sömnsvullen i ansiktet och var riktigt trött fortfarande men på gott humör som alltid. Vi gick och hämtade frukost och när vi kom tillbaka var vårt bord upptaget... jag påpekade snällt att de tagit vårt bord men de bara tittade på oss som om vi var galna och skakade på huvudet, jag tog min tröja som låg över stolsryggen och så tog vi bordet bredvid som inte hade lik bra utsikt. Så kan det gå. PB hämtade ett glas champagne åt oss var för att vi tyckte att det kändes lyxigt att avsluta veckan så, men jag gillar ju inte alkohol och att ta det till frukost var ännu värre så jag lyckades inte få ned den och inte ens han tyckte att det var gott fast han gillar allt som går att dricka, han hade ju precis vaknat. Slutligen hade han lyckats få ned båda våra glas i alla fall för inte kan man kasta bort det!?
Efter frukost tog vi oss lite sol uppe på soldäck och strax innan PB skulle åka till flygplatsen satte vi oss nere på ett café vid strandpromenaden, det blåste ordentligt och skyltar och menyer blåste iväg så att personalen var tvungna att jaga dem. Vi var tappra, men slutligen satte vi oss i lä innanför glaset som är till för just det, liksom de andra hade gjort långt tidigare, vi var sist.
När PB åkte till flygplatsen gick jag en sväng på stan och åkte till köpcentret, där köpte jag svindyra underkläder och en Armani t-shirt, första märkesplagg jag ägt vad jag kan minnas.
Frågan är om det inte är tänkt att vara en pyjamaströja däremot, jag menar, den fanns ju att hitta på underklädesavdelningen.
En dam som hette Carmen hjälpte mig att hitta rätt storlek på BH och hon var så envis att hitta rätt och att kommunicera med mig trots att hon inte kunde engelska och jag inte kan spanska att frågan är om det inte var just därför jag handlade... Bra säljare! Kul hade vi båda två också!
På vägen tillbaka gick jag förbi torget där vi ätit middag på min födelsedag, är det inte trivsamt?
Jag stannade till på Burger King för att ta nåt litet att äta när jag kom till strandpromenaden men jag kunde ju förstås inte få i mig en hel hambrugare. Det är nog andra gången jag ätit på Burger King i hela mitt liv tror jag, förra gången var i Phoenix, Arizona, det var nog 7-8 år sedan skulle jag gissa.
Anledningen är egentligen inte att jag inte gillar Burger King, anledningen är att jag egentligen inte gillar hamburgare... Det händer att jag stannar på McDonalds av bekvämlighetsskäl och om jag kan välja så tar jag Max i första hand, Burger King ligger oftast mer svårtillgängligt har jag fått för mig.
När jag kom tillbaka var jag förstås helt slut och lade mig att vila en stund och började med att packa. Tanken hade varit att ha lite plats över till saker jag skulle handla i Alicante när jag tagit med mig lite varuprover åt flygvapnet och en leverantör i Storbritannien, men sanningen att säga tog presenterna jag fått mer plats än varuproverna så som vanligt hade jag ångest över hur jag skulle få med mig allt hem. Jag bestämde mig där och då att lämna kvar resten av Blutsaften som stod i kylskåpet på rummet, men det skulle ju inte hjälpa mycket.
När klockan började bli sent så tog jag en snabb dusch och satte på mig mina nya underkläder och tröja och sen gick jag ut till marinan för att hitta någonstans att äta.
Man känner sig lite obeslutsam när man är ensam tycker jag, det finns ingen att bolla med och det är svårt att bestämma var man ska äta någonstans. Det slutade med ett ställe som såg ut att vara lite bättre än de andra, men sanningen att säga så är standarden rätt låg just i marinan. Det viktiga där är främst att ha låga lockpriser för att få dit turisterna och eftersom miljön är så vacker så kommer de (vi) dit i flockar.

När jag väl valt och satt mig vid ett bord med trevlig utsikt, utomhus, så fick jag bröd och oliver till bordet, jag visste att det skulle komma på notan om jag tog av det men det var det jag ville ha just då. Men tänk på det ni som inte reser så mycket, såna saker kan mycket väl hamna på notan i Spanien. jag tyckte att det var värt 1-2 Euro i alla fall.
Än en gång var jag sugen på vitlöksräkor och hoppades naivt att de skulle smaka som i Stockholm på till exempel Mamas & Tapas, men de var knappt ätbara och jag llämnade faktiskt några stycken trots att det inte var en stor portion, men jag blev illamående. De hade inga kryddor alls nästan och jag är visserligen galen i vitlök och kan inte få för mycket, men jag kände ingen vitlökssmak alls...
När jag ätit klart satt jag i en halvtimme och försökte få kontakt med servitören och jag hade vid det laget börjat få väldigt ont igen och ville bara tillbaka till mitt rum och mina värktabletter. Det var så illa att jag inte kunde sitta stilla, utan satt och skruvade på mig och till och med funderade på att ta springnota...
Till slut kom i alla fall servitören tillbaka och sen fick jag vänta på notan också. När jag väl kunde gå därifrån så kände jag mig nästan svimfärdig och ångrade att jag ens gått ut.
Som jag sagt förut, när man har ont blir man så fruktansvärt trött och jag stupade i säng nästan direkt.

Ibland sitter vi som fängslade i en hel timme

17/4 På onsdagen körde vi samma procedur som dagen innan. Fördelen var att det denna dag fanns lite tid till att äta frukost och ändå hinna i tid till jobbet eftersom mässan öppnade lite senare än dagen innan. De flesta hade kommit i säng i rimlig tid och var fräscha och på topp. Jag gick trots gårdagens skrämsel i föreläsningssalen in för att lyssna till öppnings föredraget som är lite längre och ofta väldigt intressant, dock inte dagen innan. Den här dagen var det en amerikansk kille jag känner sedan tidigare som pratade om Amerikanska Kustbevakningens historia och de framgångar och motgångar de haft genom åren och vad de lärt sig av det. Som så många amerikaner var "Butch" bra på att tala inför grupp och var så fullständigt fängslande att alla satt som trollbundna i nästan en hel timme. Jag lärde mig mycket och det var dessutom väldigt spännande och roande. Han var förresten stand-in för Kevin Costner i filmen Tha Guardian som handlade om yträddare, den som Ashton Kutcher var med i, han var även rådgivare i de frågorna för filmmakarna. Jag får träffa så trevliga och spännande människor genom mitt jobb!
När arbetsdagen började lida mot sitt slut var det dags för först årsmöte och sen sammanfattning av årets möte.
Om ni tittar på bilden med "Symposium trends..." så kan ni se att vi varit bra på att dra folk till möten vi haft i Sverige (2002 och 2011), än så länge leder faktiskt de två åren vi haft i Stockholm statistiken över de senaste 12 åren. Det gör mig extra stolt att det faktiskt var vi på mitt företag som gjorde en stor del av arbetet de åren, jag hade personligen en stor del av ansvaret 2011 medan jag inte kan göra lika mycket när det inte är på min hemmaplan. Jag är den enda "icke-britten" i vår styrelse och dessutom en av två kvinnor.
När vi stängt allt så fick alla nån timme att samla sig och sen samlades styrelsen för uppföljningsmöte och genomgång av feedback och erfarenheter av årets möte.
Det drog ut på tiden väldigt mycket och jag som ville säga hejdå till S innan han åkte och dessutom bestämt att jag skulle gå och äta med M och D på kvällen blev lite stressad när mötet till slut pågick fram till 20 på kvällen, hela två timmar totalt!
S hann jag bara säga ett snabbt hejdå till utanför dörren innan han tog en taxi till flygplatsen och M och D hade gått i förväg med ett par andra svenska killar så jag, P och hans kollegor H och J gick för att leta upp dem nere på en restaurang i marinan. Det blev en väldigt soft och trevlig kväll till slut i alla fall, alla mina vänner kom väldigt väl överens och alla hade kul och var avslappnade. Maten var liksom tidigare måltider i Alicante inte särskilt bra, man kan definitivt hitta bättre vitlöksräkor i Stockholm än i Alicante...
Kvällen blev inte särskilt sen, alla var väldigt trötta och jag och P var som vanligt besvikna på att vi inte hunnit umgås tillräckligt och inte skulle hinna göra det heller innan han måste åka hem.
Men det som är så bra med honom är att vi inte behöver höra av oss särskilt ofta och om vi är på samma möte så känns det som om vi umgås mer än vi gör bara för att vi är i närheten av varandra och tar hand om varandra och checkar in då och då. Vi är som något mellanting mellan syskon, bästa vänner och ett gammalt gift par...

Nu är det påskrivet och klart

26/2 På tisdag gick jag upp relativt tidigt, vid 9.30. Efter att ha tagit en kopp kaffe gick jag ned och skrev på papprena för lägenheten. Den var färdig i september 2011, men det här är ju första gången jag lyckats ta mig dit, så nu skulle allt skrivas på.
Jag tog en tur förbi företaget som hyr ut åt de som har lägenheter och hus där nere och bokade en lägenhet åt K och C som ska komma över från Australien om några dagar.
Jag handlade lite skinka, ägg, smör, knäckebröd, ost, hushållspapper och bröd nere i butiken och sen gick jag upp med dem till lägenheten. Sen gick J till poolen och jag gick till bageriet för att ta en iskaffe och jobba med hjälp av deras wifi.
Iskaffet var verkligen supergott och jag fick en hel del viktigt gjort också.
När jag jobbat klart gick även jag upp till poolen, jag simmade 600 meter och sen låg jag mest i skuggan efter att ha fått lite sol en stund.
J gick till havet och fotade solnedgången medan jag vilade, duschade och fixade till mig.
Sen ringde vi till en restaurang vi fått tips om från grannarna, de skulle ha bra mat och kommer dessutom och hämtar en.
Det tog bara runt 10 minuter så kom de och hämtade oss och körde oss ut en bit på landet på vägen som leder hem till mina vänner S och C och deras familjer.
Jag beställde fisk med vitlök och stekta grönsaker, fisken var verkligen supergod och saftig och vi var båda nöjda med vår mat. När vi satt där kom mina grannar, de som rekommenderat stället också dit.
Jag fick skicka tillbaka notan en gång eftersom de missat att ta betalt för fisken och inte tänker jag lura dem på vad som för mig är knappt 30:-, särskilt när det smakade så bra!
De körde oss hem och vi satte och återigen på Buffalo Bill och tog en drink.
Men sen var vi trötta så vi gick upp vid strax före 23.

Jag tyckte om honom redan innan

12/1 På lördagen vaknade jag rätt sent eftersom jag somnat sent. Jag tog det lugnt, åt frukost och pratade med J om den kommande kvällen.
Vi bestämde oss för att äta på restaurang i stan och sen kanske ta en drink. Ingen av oss ville köra så vi bestämde oss för att ta tåget in.
Senare insåg jag att jag inte kände för att dricka alkohol och att jag hellre körde in till stan, så vid 19.30 hämtade jag upp J och C hemma hos J.
Det är första gången jag träffar C men jag har hört så mycket bra saker om honom från alla jag känner och med tanke på det och allt som J berättat så är det kanske inte så konstigt att jag gillade honom redan innan jag träffade honom.
Han visade sig vara precis så trevlig och bra som alla har sagt så vi hade en trevlig kväll på Restaurang Cypern på Valhallavägen. De har väldigt bra mat där och de snålar inte med vitlöken!
Dessutom har jag alltid blivit bemött så himla trevligt där, personalen är underbar!
Jag åt aubergineröra med vitlök och grejer i till förrätt och det var jättegott, lite för gott till och med, så jag orkade knappt något alls av varmrätten...
De andra var lika nöjda med sin mat som jag var med min.
Jag och C blev jättetrötta när vi hade ätit och den reaktionen är jag rätt van vid. Nu har jag lärt mig att dämpa paniken som kommer när jag blir så trött att jag vill teleportera mig hem, jag biter ihop och påminner mig själv att det håller i sig i runt en halvtimme och sen känner jag mig som vanligt igen.
Vi tog båda en kopp kaffe för att hjälpa piggheten att komma tillbaka, J dricker inte kaffe och hade inte heller hamnat i paltkoma så det gjorde inget.
Vi tog en sväng till Tudor Arms efter maten och dök upp 45 minuter innan de stängde, det var ganska lite folk för att vara en lördag men det innebar ju att vi fick ett bord så vi var rätt nöjda.
När vi blev utslängda var vi alla rätt nöjda med kvällen och trots att jag funderat på att kanske gå till Dubliner och skicka hem de andra med tåget, så kände jag att jag hellre åkte hemåt och tog det lugnt.
När jag kom hem tittade jag på DVD och tog det lugnt en stund innan jag gick och lade mig.