Hur kommer det sig att man måste städa ett hem som stått tomt?

18/1 Jag kom hem till Sverige på morgonen på söndagen. Pappa hämtade mig vid 7-tiden på Arlanda. Jag hade bestämt mig för att ta in diamanterna "in plain sight" så att säga, så jag reste med dem på mig. Det minskar risken för stöld tror jag och jag vet inte om man egentligen måste tulla för dem... De hade en jättesöt knarkhund som jobbade med stor glädje och gick på bagagebandet som om han aldrig gjort annat när han gick över väska efter väska som om det inte var något i vägen för honom. Under tiden jag var där så hittade han ingenting och jag såg inga medpassagerare som såg ut att vara typen som smugglar droger, men jag antar att det inte syns utanpå. Det är en bra tid att komma hem tycker jag, på en söndag dessutom. Då har man tid att tvätta och fixa och ändå vara fräsch till jobbet på måndagen. Nu hade jag ju också sovit helt ok i mitt bekväma säte/säng på planet. Jag hade tagit med mig avsminkningsservetter i handbagaget, så att jag slapp se ut som en tvättbjörn när jag kom hem, jag sminkade helt enkelt av mig och borstade tänderna innan jag skulle sova på planet. Då mår dessutom ögon och hud så mycket bättre nästa morgon. När jag kom hem blev jag varse hur skitigt det kan bli i ett hus när katten är ensam hemma och man har familj som kommer för att mata honom, jag tror att de kanske inte tar av sig skorna när de gör det, men jag tänker inte gnälla när de hjälper mig så ofta och länge när jag reser, de gör det också helt utan att gnälla. Däremot hade pappa ställt de tomma kattmatsburkarna på diskbänken och det är en stor risk eftersom de är ganska exakt lika stora som Judas huvud och om han får för sig att slicka rent dem inuti så kan han fastna. Jag förstår inte varför de stod där heller, soporna är precis under diskbänken och det var tre burkar, så det kan inte vara så att han har glömt dem. Jag packade upp och sen gick jag lös på städning och tvätt. Akvariet såg inte alls bra ut, vattnet var grönaktigt och växterna var bruna, det var tur att jag bestämt mig för att inte köpa fiskar innan jag åkte. Jag städade och skurade hela huset och badrummet också och tvättade en massa maskiner tvätt och hängde upp dem. Jag bytte toasitsen som jag inte tagit mig för att byta på flera veckor trots att den stod på plats i badrummet och att den gamla inte satt fast alls längre. Det gick mycket bättre än jag trodde, den passade bättre än de tidigare jag köpt och var lättare att montera så att den satt bra. Jag städade akvariet, tog ut allt vatten och gjorde rent gruset och växterna med handen och med vattendammsugaren, det vill säga en slang med en liten blåsa på som man kan dammsuga botten med. Sen fick jag göra om allt med de snälla bakterierna och sånt och jag har fått råd att inte skaffa fiskarna förrän bakterierna fått etablera sig i en vecka i alla fall, så jag måste vänta lite till.
Jag hade ett skinande, väldoftande hus när jag var klar och alla mina kläder var tvättade och upphängda. Jag var mycket nöjd med mitt dagsverke och satte mig äntligen i soffan med Turre och Judas och njöt av att vara hemma och i ett rent hus med min lilla familj.

Hur man nu kan gilla fisksnören....

11/1 På söndagen åkte jag iväg till Coca Cola beach. Där är det sällan Thailändare så där kan man sola i bikini även på helgerna. Man kan använda deras solstolar och solsängar gratis, men man förväntas handla mat och dryck av dem om man ska äta. Men ingen säger något om man inte handlar. Men jag tycker att det är pinsamt att bara utnyttja den servicen så jag brukar se till att äta eller dricka något. Efter att jag solat ett bra tag för att försöka chocka igång min solbränna lite, så gick jag upp till restaurangen och åt en portion stekt ris och tog en cola. Riset var helt klart supergott! Troligtvis det bästa jag ätit, det var en massa torkad vitlök i och det gör en stor skillnad. Förvisso så använder Thailändare ofta hela små klyftor av vitlök och då krossar man dem men tar inte bort skalen. Det är lite struligt när man äter, för det är inte gott med de där skalen, så jag sitter i alla fall och spottar ut dem under tiden jag äter. Jag bestämde mig för att byta om innan jag åkte hem eftersom det ser så dumt ut med en t-shirt som är blöt precis över brösten... Jag gick in i deras toalett och fick världens chock! Det var den renaste, fräschaste toalett jag sett på länge, den klådde lätt de flesta toaletter på finare restauranger i Stockholm till och med! Den var fint inredd och målad och var så ren att det luktade gott där inne. Vilken trevlig överraskning! Jag åkte hem och bytte om och sen åkte jag ned till en butik i byn som säljer bland annat torkade fiskprodukter. Jag visste att de hade storpack av fisksnören. Det är precis så äckligt som det låter! Det är "godissnören" gjorda av torkad fisk och de luktar kattmat. Det är bara det att både min gudson och min systerson älskar de där snörena, så jag brukar ta med till dem. Nu tänkte jag att jag skulle ta med lite extra den här gången när jag hade plats i väskorna och dessutom vikt kvar. Det fanns så stora paket att de såg ut som små balar av snören, men det är att överdriva tycker jag, så jag köpt ett storpack men i alla fall mindre än så. Jag tycker att sättet de presenterar varorna i Thailand, i stora säckar eller påsar som man kan ta ifrån själv, i lösvikt alltså, det ser väldigt trevligt ut och jag får ett sug efter att laga kreativ mat. Men jag gillar ju inga av de där torkade fisk och skaldjuren så det får vara.
När jag kom hem tog jag en spa-kväll och gjorde djuprengöring av ansiktet och lade på en mask. Den var av krossade blåbär och grejer och både luktade och såg väldigt god ut, den var också lite skimrande. Det gjorde nog ingen större skillnad, men det var rätt mysigt att sitta i soffan med tända ljus och ta hand om sig själv en stund.

Judas är tät han

13/4 Eftersom Turre var på semester vaknade jag med Judas i sängen på söndagen. Det händer att de sover hos mig båda två, men det är vanligare att Judas sover hos mig om Turre är borta. Då får han ju ha matte för sig själv ett tag.
Ta en titt på hans päls, har ni sett en tätare päls på en katt någonsin? Han är inte så bekväm som många andra katter, han vill till exempel inte använda toalett inne, så den har jag tagit bort. Han går hellre ut och gör sina behov, till och med när det är vinter och -27 grader, även om han är väldigt snabb då!

Det man spar i en ände får man punga ut med i den andra

23/11 På lördagen öppnade Bauhaus sin nya butik i Väsby, eller vänta, den öppnade nog på fredagen, men det var fortfarande invigningspriser och en massa jippon hela helgen. Jag behövde ju lite grejer, bland annat något att sätta fast dörren till gästrummet med så att jag skulle våga sova.
Jag brukar hålla mig ifrån invigningar eftersom jag inte orkar trängas med en massa andra människor, men jag tog en tur förbi och det såg inte helt galet ut och det fanns parkeringsvakter där som vinkade in mig på en ledig parkering, då blev ju allt mycket enklare och det tycker jag var en bra idé.
Jag hittade en rätt så fin men liten gran utanför butiken, den kostade bara 99:- och var en kungsgran så jag slog till och skulle köpa den. Men se det gick inte... Man kunde inte betala med kort i kassan de satt upp där för att något pajat och de gick med på att jag betalade inne, men då ville de att jag skulle gå runt med granen i butiken tills den skulle betalas. De ville varken ställa undan den tills jag kom med kvitto eller låta mig sätta den i bilen. Det där är sånt som stressar mig ännu värre än trängsel och jag kokade av ilska där jag stod och väntade på typ... ingenting?
Sen fick de plötsligt igång kassan igen och jag betalade surt för min gran och slängde in den i bilen.
Sen gick jag in och slogs med folk, eller det kändes så i alla fall för alla är så fruktansvärt långsamma och jag måste kryssa mig fram och ingen tar hänsyn utan allt verkar hänga på mig.
Jag grabbade åt mig en toalett och slängde den i kundvagnen och en av de anställda i butiken sa något om att det i stort sett är omöjligt att lyfta och lasta en toalett ensam.
Jag köpte silikon, julblommor och lite smått och gott och sen fick jag leta som en besatt innan jag slutligen fick hjälp att leta av en anställd och till slut med hjälp av en till så hittade vi säkerhetsbyglarna och jag tog mig till kassan.
När jag sen stressad och svettig slutligen kom ut till bilen tog jag och baxade in toaletten i baksätet och precis som jag släppte den insåg jag att min fina skinnjacka satt fast i den lilla träpallen under toaletten och sen hörde jag ett rivande ljud och insåg att jag just rivit av spännet vid fickan frampå jackan och det tog med sig en bra bit av själva jackan. Den kommer inte att kunna användas mer...
Där fick jag för att jag ville köpa en billig toalett.
När jag kom hem monterade jag säkerhetsbygeln på gästrumsdörren och det tog ett tag, för det är svårare än man tror att montera en säkerhetsbygel på en dörr som går inåt...
Det är svårt att få den att låsa, den vill helst bara gå förbi liksom.
Det skulle gå om jag hade dörren på glänt, men det vill jag inte.
Slutligen funkade det i alla fall och när jag var klar så städade jag lite i huset och arrangerade blomlökarna i en plastad korg som jag använder till just det varje jul.
När det var dags att sova sov jag i alla fall lite bättre än natten innan.

Bästa utsikten är från toaletten

11/10 På fredag morgon mötte jag upp min kollega D på Arlanda för att flyga till USA för vårt årliga möte och seminarium. Vi hade bestämt oss för en direktflight till Chicago med SAS och sen åka vidare till Reno där mötet ska vara med en flight nästa dag. Det är tungt att resa till USA och man blir oerhört trött och jetlagged, att sen försöka jobba effektivt är inte lätt alls. Dessutom görs många av de viktigaste kontakterna på kvällarna över en öl eller middag, så det är viktigt att ha tillräckligt med ork för att göra även det. I korthet kan man väl säga att det ofta är mer eller mindre 24 timmars jobbpass när man reser.
Jag som större delen av resan och tittade bara på film medan jag åt min lunch och det kändes väldigt konstigt med en så kort och enkel resa och att man sen plötsligt är i USA. Ofta har vi antingen en längre flight eller flera flighter och det tar en massa tid och kraft och då kan hjärnan lättare acceptera att man är långt hemifrån. Den här flighten var kortare än 9 timmar och hjärnan tyckte inte att vi kunde ha kommit så långt som till USA på den lätta resan... Det var samma sak för min kollega.
Vi hade bestämt oss för att bo på hotellet på flygplatsen för att slippa släpa väskorna på tåget in till stan och hålla på och för att underlätta resan till flygplatsen nästa dag.
När vi checkat in och lämnat väskorna på rummen gick vi för att ta tåget in till stan. Det är en bra bit in till stan, det tar runt 45 minuter och dessutom var det massor med folk och en 50 meter lång kö till biljettautomaten. Som tur var så var jag uppmärksam och hörde någon ropa från spärren att de som ville ha en dagsbiljett och hade 5 dollar i kontanter kunde köpa biljetter där istället. Jag hade 10 dollar i kontanter så jag och D kunde hoppa förbi kön och ta tåget direkt in till stan utan att stå i kö alls.
När vi kom in till stan bestämde vi oss för att ta en lång promenad efter allt stillasittande. Det var rätt kallt när man satt stilla, men så länge man gick och höll sig till solen så var det varmt och skönt, men i stan är det ju skuggigt av de höga husen nästan överallt så jag fick ta av och på min huvtröja och scarf hela tiden. När vi hittade Victorias Secret-butiken som jag visste låg utefter shoppinggatan gick jag in dör och D gick till en annan butik i närheten. Jag blev kvar där i nästan en timme!
Jag älskar underkläder och det är på VS som jag köper mina underkläder, så det gör jag en gång per år alltså. Så då köper jag en massa så att de räcker för det kommande året. Men faktum är ju att man inte sliter ut dem så oftast bli det så att man bara får mer och mer i underklädeslådan. Nu har jag ju fått kasta en massa trosor för att de blivit för stora så nu kan jag med gott samvete köpa fler.
Efter lite mer shopping där vi gick tillsammans efter att ha mött upp igen så gick vi upp till Hancock Tower som är ett av de högsta husen i Chicago. Längst upp i tornet ligger det en skybar som jag varit till tidigare, drickan är löjligt dyr men utsikten är fantastisk.
Det blir kö till hissen eftersom det tar så lång tid för den att åka över 90 våningar först upp och sen ner, ändå görs inte många stopp på vägen. Vi stod först i kön så vi kom med första turen upp i alla fall.
När jag var där sist så var det en rätt fin och lite lyxig bar däruppe, nu såg det mer ut som en diner med heltäckningsmatta och små bord och det var en massa turister av lite lägre klass, sist var det mer välklädda människor med stil.Vi hade visserligen bara jeans och tröja, men vi var några av de mer välklädda där uppe.
D tog en Long Island Ice Tea och jag tog en Red Bull för koffeinkicken som jag borde ha fått tidigare, mitt huvud hade börjat värka. Innan vi gick därifrån skulle jag gå på toaletten, till viss del för att man får första parkett till utsikten därifrån och jag rådde D att göra samma sak. Men när han kom ut visade det sig att männens toalett inte hade några fönster utan låg inåt huset. På damernas var det en massa fniss och nästan kö till fönstret där alla stod och fotade utsikten och fnissen handlade om att de som de sa, aldrig trodde att de skulle fotografera inne på en toalett.
Vi promenerade vidare en stund och hittade en taxi som vi tog till en restaurang som D hade hittat på Guide Michelins hemsida, den hade inga stjärnor men rekommenderades som "value for money".
Det var massor med folk där och vi blev placerade vid ett stort barbord med andra gäster, maten var under all kritik faktiskt. Kvalitén var inte dålig på produkterna, men rätterna var smaklösa och trista, dessutom var de väldigt pretentiösa. Varken D eller jag var nöjda, men tyckte bättre om varandras mat än det vi hade valt själva, så vi bytte tallrikar.
Sen var vi helt slut och tog taxi tillbaka till hotellet, vi hade inte energi att ta oss till tåget och åka i 45 minuter för att få gå och lägga oss.

Stress påverkar min mage, men inte som för de flesta

3/10 På torsdag morgon blev det en tidig start, vi var ju tvungna att ta oss tillbaka till Dublin för att åka hem därifrån. Den goda idén med att åka till Dublin istället för direkt till Belfast kändes inte lika bra längre... Dessutom med alla resor och stress så har jag haft problem med att äta ett tag. Om jag inte har minst en timme på mig att äta så har jag inte ro att göra det. Jag köpte en sallad på ett café på flygplatsen och den var geggig och äcklig och man fick ingen dressing till den alls, jag bad att få pengarna tillbaka och det fick jag, men sen fick jag upp den snabbare än vad jag fått ned den lilla mängden jag ätit. Jag tycker att det är pinsamt att behöva gå på toaletten för att göra sånt när man är på allmän plats som en station eller flygplats, men det är ju just då som sånt händer mig på grund av stressen.
Men på något sätt så kopplar hjärnan bort när jag reser och det blir en typ av meditation och man känner inte av tiden på samma sätt som vanligt. Men hem kom vi och trötta var vi. När jag kom hem packade jag upp och satte igång med att tvätta direkt.

Toalett-lathund

På söndagen gick jag först upp klockan 6 för att se till att H var vaken. Han hade bett mig om det eftersom han inte hade någon väckarklocka och det tar ett tag för honom att bli klar med rakning och grejer. Han var vaken och jag gick och lade mig en stund till och gick slutligen upp vid 6.45. Jag bara klädde på mig, borstade tänderna och tog min frukostpåse från kylen och sen gick vi till bussen. Den här gången tog vi tåget från Tampines station till stan och sen var vi tvungna att gå en bit och det var redan rätt varmt så vi blev svettiga av promenaden.
Strax innan bussen skulle avgå blev vi uppschasade på en annan buss än den vi skulle ha tagit, antagligen var det för få passagerare på den eller nåt och nu hamnade vi på en halvmöglig buss som lät som om den skulle paja när som helst och sen brummade vi ut ur Singapore stad. Så fort vi börjat rulla ordentligt åt jag min frukostmacka, en macka med tonfiskröra och majs, gjord på formfranska. Jag hade ju inga höga förväntningar förstås men den var faktiskt helt okey!
När vi nån timme senare kom till Malaysias gräns var det en lång kö med bussar som ville in och det tog rätt lång tid att komma fram. Sen fick vi alla kliva av bussen och stå i kö till immigrationskontrollen och sen gå igenom hallen och kliva på bussen på andra sidan.
Sen åkte vi vidare i runt 5 timmar och kom slutligen till busstationen i Malacca eller Melaka som de själva skriver det. Under den delen av resan var det någon som bad busschauffören att spela en film i bussen och jag kan inte minnas när jag hade så roligt senast. Det var en indisk film tror jag och den var så smörig och töntig att jag inte kunde släppa den med blicken. Det fanns inte ens engelsk text men jag tror att jag fattade grunden i den och jag fick kämpa för att hålla mig för skratt. Den var så dramatiskt och överspelad och dessutom till viss del en musikal.

Vi stannade för toalett och snacks på en vägkrog och H köpte bananer och frukt. Jag ville ha ananas så det fick jag, den var saftig och god. Eftersom jag är konstant törstig känns det bra med saftig frukt till mellanmål.
Jag gillar verkligen inte att resa med en massa folk jag inte känner omkring mig, det är så många som verkar tycka att hänsyn är till för amatörer... Under vår bussresa fick vi lyssna till enorma rapar från killen bakom, så enorma att jag höll på att få kväljningar faktiskt, sen började han äta fisksnören och de luktar som torkad katt/hundfisk, ett barn lekte med en låtsastelefon och den ringde oavbrutet i 2 timmar... trots allt detta lyckades jag faktiskt sova en liten stund.

När vi kom fram insisterade jag på att vi skulle kolla bussar och tider för dagen efter så att vi skulle ta oss hem och det var tur det för det visade sig vara helt slutsålt för måndagen eftersom det var långhelg och en massa folk från Singapore behöver ta sig hem efter att ha spenderat långhelgen i det mycket billigare Malaysia. Det slutade med att vi fick köpa biljetter till den sista bussem för kvällen redan samma dag. Sen tog vi den lokala bussen in till stan och klev av på en bro där bussen fastnade i köer, sen gick vi in på ett hotell där H brukar bo när han är i Melaka. Han letade efter nån han kände där men vi gick strax vidare, vid det här laget regnade det ganska mycket och jag fick gå och skydda min kamera hela tiden och slutligen var jag tvungen att lägga tillbaka den i väskan.
Vi gick utefter kanalen och husen där var väldigt slitna men också väldigt häftiga och sen gick vi över ett torg och vidare upp för en brant backe till den gamla kyrkogården och ruinkyrkan. Melaka har varit historiskt viktigt och har varit koloniserat av Holländare och Portugiser bland andra och det finns spår av allt detta i arkitekturen och ruiner.

De har tungt pyntade cykeltaxi som står överallt och en del spelar musik i dem också.
På motorvägen i Malaysia ser man folk som åker bil med sina små bebisar i knät och de lite större barnen röjer omkring i både framsäte och baksäte och ingen har bälte på sig. Dessutom pyntar de sina bilar med leksaker och andra pryttlar och alla har en låda med kleenex i fönstret, de flesta med särskilda lådor att ha dem i, jag såg en gjort av muppskinn...

De flesta i Malaysia är muslimer och därför bär många kvinnor sjalar över håret. Ingen tittar snett på oss andra för att vi inte gör det, men det här med sjalar är en hel industri och det går mode även i dessa. Vi såg hela butiker tillägnade bara sjalar och det fanns alla möjliga färger och pynt. En del tjejer täcker visserligen håret så som det är tänkt men bär tajta, sexiga jeans med en avslöjande tajt top på överkroppen, jag tror inte att det är så det är tänkt att vara, men det är så det fungerar.

Nu följer en liten toalettguide för er som inte reser så mycket!
Så här ser "hål-i-golvet" toaletterna ut om ni inte har sett dem tidigare. De är inte alls så svåra och besvärliga att använda som det kanske ser ut. Fast om man har problem med till exempel knäna så kan det kanske vara jobbigt. Att kissa är ju kvickt gjort, andra aktiviteter kan ju vara jobbiga för benen om de tar längre tid än väntat... Fördelen med dessa toaletter är att de är lätta att hålla rena, nackdelen är att de hålls rena med vattenslang så om man har stora shorts till exempel så hamnar de ju ofta som en hög vid fötterna när man sätter sig på huk vilket innebär att de hamnar i en pöl med vatten... Nackdelen med den typen av toaletter som vi själva är vana vid är att i Asien tycker många kvinnor att det är äckligt att sitta ned på en offentlig toalett så de ställer sig istället på ringen och det är ju inte så kul att sätta sig på någons smutsiga fotavtryck.

Ett annat tips är att alltid ha servetter i fickan eller handväskan, toalettpapper finns normalt inte på offentliga toaletter, det tar man med själv. I allra bästa fall kan det finnas automater där man kan köpa tamponger, kondomer och toalettpapper.

Okey, då lämnar vi det ämnet och går vidare med vår dag i Melaka. Efter att ha gått runt i staden en stund och tittat på marknaden så bestämde vi oss för att äta lite. H hade bara ätit lite frukt på hela dagen och jag är ju alltid hungrig. Vi hittade en trevlig restaurang på en lugn sidogata och beställde stekta nudlar med räkor och det smakade utmärkt. När vi gick vidare på marknaden hittade vi Malaysiska delikatesser som ankhuvuden och kycklingfötter, uäk!

Sen var det dags att börja ta sig tillbaka till bussterminalen så vi ställde oss och väntade på lokalbussen tillsammans med en äldre kvinna. När bussen kom skakade jag bara på huvudet, vi hade lite bråttom och här kom en helt smockfull buss som inte hade plats för oss... Men han stannade och de som var ombord hejade på oss när vi försökte ta oss ombord. Den gamla damen blev indragen av några starka armar och sen uppmanade de mig att klättra upp och på något sätt gjordes plats för mig och min väska. H hamnade halvvägs hängande ut genom den öppna dörren på bussen med några andra män och det gjorde mig orolig. Inte kan det vara bra för en 80-åring att hänga i armarna utanför en buss?

Men vi kom faktiskt fram hela och i tid till stationen och H fick till och med sitta ned den sista biten. Det var köer fram till stationen och busschauffören satt och läste tidningen och ni skulle ha sett hans säte, det var en typ av solstol, knappast krocktestad i alla fall.

När det var dags att kliva upp på bussen för att åka tillbaka till Singapore hade vi spenderat ungefär 5 timmar i Malaysia om man inte räknar med de timmar vi spenderade på bussen på väg in till Melaka. Bussen vi åkte hem med var finare och bättre än den innan och dessutom hade vi fått platserna längst fram. Vi somnade båda två och vaknade bara för att gå igenom immigrationskontrollen tillbaka in i Singapore. Tjejen som kollade mitt pass såg lite förvånad ut, hon måste ju undra varför jag kom tillbaka redan. När vi kom tillbaka till Singapore blev vi avlämpade mitt i ingenstans och H var upprörd och menade att det troligtvis var för att busschauffören bodde där i närheten. Klockan var över midnatt och de flesta bussar hade slutat att gå. Vi gick mot stora vägen där bussarna trots allt såg ut att köra fortfarande, men vi var tvungna att stanna för rött ljus och då kom vår buss och trots att vi sprang så hann vi inte ikapp den. Slutligen tog vi en annan buss, den sista för kvällen på inrådan av en kille på busshållplatsen, han sa att det var vår bästa chans att ta oss hemåt och det gick bra även om det blev en bit att gå. Det är tur att jag inte bor i Singapore, jag skulle aldrig hitta hem... allt ser likadant ut överallt och heter mer eller mindre samma sak. Efter att ha duschat var jag i säng 1.40, det hade vart en lång dag och vi hade spenderat runt 11 timmar på en buss.