På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.

Bästa utsikten är från toaletten

11/10 På fredag morgon mötte jag upp min kollega D på Arlanda för att flyga till USA för vårt årliga möte och seminarium. Vi hade bestämt oss för en direktflight till Chicago med SAS och sen åka vidare till Reno där mötet ska vara med en flight nästa dag. Det är tungt att resa till USA och man blir oerhört trött och jetlagged, att sen försöka jobba effektivt är inte lätt alls. Dessutom görs många av de viktigaste kontakterna på kvällarna över en öl eller middag, så det är viktigt att ha tillräckligt med ork för att göra även det. I korthet kan man väl säga att det ofta är mer eller mindre 24 timmars jobbpass när man reser.
Jag som större delen av resan och tittade bara på film medan jag åt min lunch och det kändes väldigt konstigt med en så kort och enkel resa och att man sen plötsligt är i USA. Ofta har vi antingen en längre flight eller flera flighter och det tar en massa tid och kraft och då kan hjärnan lättare acceptera att man är långt hemifrån. Den här flighten var kortare än 9 timmar och hjärnan tyckte inte att vi kunde ha kommit så långt som till USA på den lätta resan... Det var samma sak för min kollega.
Vi hade bestämt oss för att bo på hotellet på flygplatsen för att slippa släpa väskorna på tåget in till stan och hålla på och för att underlätta resan till flygplatsen nästa dag.
När vi checkat in och lämnat väskorna på rummen gick vi för att ta tåget in till stan. Det är en bra bit in till stan, det tar runt 45 minuter och dessutom var det massor med folk och en 50 meter lång kö till biljettautomaten. Som tur var så var jag uppmärksam och hörde någon ropa från spärren att de som ville ha en dagsbiljett och hade 5 dollar i kontanter kunde köpa biljetter där istället. Jag hade 10 dollar i kontanter så jag och D kunde hoppa förbi kön och ta tåget direkt in till stan utan att stå i kö alls.
När vi kom in till stan bestämde vi oss för att ta en lång promenad efter allt stillasittande. Det var rätt kallt när man satt stilla, men så länge man gick och höll sig till solen så var det varmt och skönt, men i stan är det ju skuggigt av de höga husen nästan överallt så jag fick ta av och på min huvtröja och scarf hela tiden. När vi hittade Victorias Secret-butiken som jag visste låg utefter shoppinggatan gick jag in dör och D gick till en annan butik i närheten. Jag blev kvar där i nästan en timme!
Jag älskar underkläder och det är på VS som jag köper mina underkläder, så det gör jag en gång per år alltså. Så då köper jag en massa så att de räcker för det kommande året. Men faktum är ju att man inte sliter ut dem så oftast bli det så att man bara får mer och mer i underklädeslådan. Nu har jag ju fått kasta en massa trosor för att de blivit för stora så nu kan jag med gott samvete köpa fler.
Efter lite mer shopping där vi gick tillsammans efter att ha mött upp igen så gick vi upp till Hancock Tower som är ett av de högsta husen i Chicago. Längst upp i tornet ligger det en skybar som jag varit till tidigare, drickan är löjligt dyr men utsikten är fantastisk.
Det blir kö till hissen eftersom det tar så lång tid för den att åka över 90 våningar först upp och sen ner, ändå görs inte många stopp på vägen. Vi stod först i kön så vi kom med första turen upp i alla fall.
När jag var där sist så var det en rätt fin och lite lyxig bar däruppe, nu såg det mer ut som en diner med heltäckningsmatta och små bord och det var en massa turister av lite lägre klass, sist var det mer välklädda människor med stil.Vi hade visserligen bara jeans och tröja, men vi var några av de mer välklädda där uppe.
D tog en Long Island Ice Tea och jag tog en Red Bull för koffeinkicken som jag borde ha fått tidigare, mitt huvud hade börjat värka. Innan vi gick därifrån skulle jag gå på toaletten, till viss del för att man får första parkett till utsikten därifrån och jag rådde D att göra samma sak. Men när han kom ut visade det sig att männens toalett inte hade några fönster utan låg inåt huset. På damernas var det en massa fniss och nästan kö till fönstret där alla stod och fotade utsikten och fnissen handlade om att de som de sa, aldrig trodde att de skulle fotografera inne på en toalett.
Vi promenerade vidare en stund och hittade en taxi som vi tog till en restaurang som D hade hittat på Guide Michelins hemsida, den hade inga stjärnor men rekommenderades som "value for money".
Det var massor med folk där och vi blev placerade vid ett stort barbord med andra gäster, maten var under all kritik faktiskt. Kvalitén var inte dålig på produkterna, men rätterna var smaklösa och trista, dessutom var de väldigt pretentiösa. Varken D eller jag var nöjda, men tyckte bättre om varandras mat än det vi hade valt själva, så vi bytte tallrikar.
Sen var vi helt slut och tog taxi tillbaka till hotellet, vi hade inte energi att ta oss till tåget och åka i 45 minuter för att få gå och lägga oss.

Skönt att ses igen

23/7 Sådär ja, på tisdagen åkte jag hemifrån vid 9 på morgonen för att vara helt säker på att hinna till Nyköping i tid. När man bor norr om stan är ju Arlanda så mycket bättre och säkrare att flyga ifrån. Ska man igenom Stockholm måste man ju vara bombsäker på att man inte kommer försent om man hamnar i köer.
B hade skickat meddelande till mig att han kanske inte kunde möta upp på flygplatsen eftersom han inte har någon bil på Malta och hans kompis var upptagen och inte kunde skjutsa. Ifall att det skulle vara så hade han skickat sin adress i ett sms och sagt att det var enkelt nog att ta en taxi dit.
När jag landade framåt kvällen så stod han dock och väntade på mig vid utgången!
Härligt att se honom igen!
Han hade varit och festat med några kompisar så han var på glatt humör men också rätt sliten.
Vi tog en taxi tillbaka till hans lägenhet och han hjälpte mig upp med mina väskor och visade mig mitt rum. Jag fick det stora, fina rummet, med eget badrum och egen balkong. Sanningen är att sängen är så stenhård att han vägrar sova i den och därför sover i en säng i en av korridorerna i lägenheten....
Däremot så offrade han sin bekvämlighet för mig eftersom jag hade den enda duschen i lägenheten, så om han ville in i duschen var han tvungen att vänta tills jag vaknade, vilket jag inte gör förrän vid 10-11, han vaknar runt 5 på morgonen....
B's lägenhet, som han hyr av någon, ligger helt underbart vackert!
Balkongen på framsidan vetter mot Valetta och den stora katedralen där, precis nedanför balkongen ligger kajen med turbåtar och ljuset faller vackert på utsikten på kvällen.
Så snart jag installerat mig och bytt kläder tog vi en promenad på ett par hundra meter till B's kvarterskrog och där åt jag lite grillad kyckling medan han tog en öl.
Sen bestämde jag mig för att en drink kanske skulle vara trevlig sådär på semestern och lät B bjuda mig på en vodkadrink.
Efter en sipp eller två konstaterade jag med dubbelseende att jag var rätt full...
B tyckte att jag var larvig och sa att ingen blir full på två små sippar.
Ett par minuter senare tittade han mig djup i ögonen och sa överraskat: Men du är ju full!!!
Jag kunde bara hålla med och han var helt fascinerad och sa att det var det bästa "partytricket" han någonsin sett, hur fort jag blir full och på hur lite.
Han hade verkligen inte trott mig tidigare.
Vi var slitna båda två så vi gick hem rätt tidigt och jag lade mig direkt. B stannade uppe och tittade på Baseball.

Plåster på såren

4/6 Efter min totala skitdag på måndagen så kom tisdagen som själens räddning!
På morgonen lastade jag bilen med flyghjälmar för att hjälpa polisflyget att prova ut rätt storlekar och efter att ha mätt huvudet och passat till hjälmar på ett 15-tal trevliga människor så fick jag äran att hänga med ut i helikoptern på rutinuppdrag!
Vi flög ut över Täby för att störa inkommande trafik till Arlanda så lite som möjligt och jag fick lyssna på både tornet och polisradion för att hänga med ordentligt.
Vi tog en runda över stan och kikade på lite allt möjligt, en besökande båt i strömmen, letade efter en motorcyklist som kört rätt igenom en poliskontroll och sen började det riktiga arbetet, ett pågående inbrott i en villa söder om stan.
Vi stod stilla rätt länge över villan och sökte med värmekamera och med hjälp av våra egna ögon över ett skogsparti bakom och runt villan medan hundpatrull var på väg dit. De bad mig att hjälpa till och hålla koll på en av kamerorna och det var så spännande att jag var helt koncentrerad på det och då blev jag plötsligt åksjuk fast jag inte var det innan...
Visste ni förresten att hundars päls isolerar så pass bra att de syns betydligt sämre på värmekamera än vad människor gör?
Det visade sig i alla fall när vi följt hundpatrullen från luften att inbrottstjuven troligtvis hunnit fly ut bakvägen innan polisen var på plats, för vi såg ingen som rörde sig bort från hunden och föraren.
Nästa uppdrag var att leta efter en förrymd pojke som pappan misstänkte dragit iväg till Rönningesjön. Vi cirklade sjön och letade folk på stränder och bryggor och vi hjälptes åt allihopa och vi kollade faktiskt upp en del saker som jag sett.
Pojkens pappa hittade honom dock före oss och eftersom jag än en gång koncentrerat mig så pass att jag blivit flygsjuk så kändes det rätt bra att åka tillbaka och vi var strax tillbaka på Arlanda igen. Det är kul att se att något som är så spännande för mig bara är ännu en arbetsdag för dessa killar och de pratar om vanliga saker som vi andra gör på jobbet medan de spanar. Allt från dieter och fasta till resor, lägenheter och familj!
De var också precis så snälla som jag fått lära mig som barn att poliser är!
Vad gillar ni vårt vackra Stockholm uppifrån?
Underbar flygtur och spännande dessutom.
Jag kom hem i normal tid och duschade,bytte om och sminkade mig och sen åkte jag och kollegan J in till stan för att möta upp en Brittisk leverantör som vi skulle äta middag med och ha ett kort möte.
Min första tanke var att jag skulle köra biten in till stan, men eftersom J ändå måste köra hem och han bor en bra bit norr om Väsby så kan han ju inte dricka nåt i alla fall. Alltså bestämde jag mig för att inte ta bilen och kanske ta en drink.
Vi var lite före de andra killarna så vi beställde en drink i baren och satt i solen och hade det bra och blev lite bländade. J beställde en väldigt fin alkoholfri drink, jag är ju aldrig så smart, jag tar ju bara en vanlig cola jämt när jag kör.
Jag tog en frozen marguerita vilket var rätt korkat eftersom jag hatar tequila, men jag blandar alltid ihop den med daquiry och den har ju rom i sig och är mycket godare.
Sen dök de andra upp och medan jag och A hade ett kort möte så satt J och snackade med den andra killen och sen när vi var klara var det precis läge att sätta sig till bords.
Som vanligt var maten jättefin, jag och A delade på en skaldjursplatå och det var kanske inte så genomtänkt, man ska nog ta mer avancerade saker när man är på Gondolen, för de är så bra på att laga mat.
Jag tog till och med efterrätt fast jag var så mätt, för det lät så gott med hallonsmul och det var det förvisso men så sött att jag hamnade i paltkoma på stört!
Det blev en rätt sen kväll och jag var nog inte hemma förrän vid midnatt eller så och på vägenhem hämtade jag och J Turre och så skjutsade han hem oss. Han var nog hemma tidigast en halvtimme senare...

Syndens näste är rätt trevligt

21/2 På torsdagen gick vi inte upp förrän vid 11.40 och efter att ha fräschat till oss lite så gick vi raka vägen ned till Starbucks för en allt annat än Thailändsk frukost.
Sen tog vi en promenad och hamnade vid en kanal vid floden där det fanns en liten promenadkant utefter sidan.
Det var väldigt skräpigt men ändå väldigt fint på nåt sätt och till och med klottret var rätt häftigt och välgjort.

De som bodde utefter kanalen tittade nyfiket på oss så vi drog slutsatsen att det inte är så många turister som tar sig ned dit.
Vi köpte minibananer under ett brofundament och efter att ha gått en bra stund och lite fram och tillbaka så hamnade vi på Tesco Lotus  där vi handlade lite mer grejer till lägenheten som till exempel handdukar, toapapper, diskmedel, täcken, vattenkokare och sånt. Det var inte särskilt tungt men väldigt otympligt att bära med sig.

Jag tycker att det är väldigt spännande att titta i mataffärer och marknader utomlands och i Thailand finns det en massa fina grönsaker och frukter och jag önskar att vi hade lika stort sortiment, till samma priser och av samma goda kvalité hemma. Deras halvfabrikat är också mycket fräschare än våra, en förpackning med olika grönsaker och kryddor och sånt som bara är att tillaga.
Vi åt lite sen lunch innan vi tog oss därifrån och sen stod vi där med alla våra kassar och fick inte tag i någon taxi. Slutligen gav vi upp och prutade ned en tuk-tuk så långt vi lyckades och åkte mot hotellet med ett hårt grepp om alla kassar.
När vi kom tillbaka till hotellet jobbade jag lite och sen somnade jag en stund medan J var nere i köpcentret. Hon kom inte tillbaka förrän sent och då var jag duschad och klar och hon och hade med sig en mycket uppskattad sojalatte från Starbucks till mig.
När vi båda var tillfixade tog vi en taxi till Sirocco Tower eller Siam Tower eller vad det nu heter. Vi åkte upp till 63 våningen och tog en varsin väldigt, väldigt dyr drink, till och med med svenska mått, men de var helt fantastiskt goda faktiskt och den vackra utsikten är helt klart värd pengarna. Från den oerhört lyxiga skybaren gick vi och åt lite middag på ett "hål i väggeen" jag tog Pad Thai  och det smakade riktigt bra.
Sen från en ytterlighet till en annan, vi tog en taxi till Soi Cowboy, syndens näste i Bangkok för att insupa atmosfären där.
Vi tog bara en promenad igenom och sen satte vi oss på en av utebarerna och tog en drink och bara tittade på folk.
Våra Mai Thais var gjorda på Thai-whiskey och smakade allt annat än bra men det hör ju lite till tycker jag.
Konstigt nog bland alla halvnakna tjejer där så fick jag väldigt mycket uppmärksamhet av manliga turister och det är ju inte så vanligt just där eftersom de är där för att de gillar Thailändska tjejer, dessutom hade jag långklänning och visade ju alltså inte så mycket. Men det är ju alltid trevligt att få lite uppmärksamhet.
Efter en varsin fotmassage åkte vi tillbaka till hotellet för natten, vi var helt slut.