På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.

Priority Pass är helt underbart och jag har det kvar

17/1 På lördagen var jag lite stressad, först skulle jag Y och hans sambo till sjukhuset för att K skulle på en efterkontroll, under tiden åkte jag och Y till sömmerskan som skulle sy min klänning. Y hade ringt henne åt mig kvällen innan för att kolla att allt gått som det var tänkt och för att få en adress. Jag fick prova klänningen och jag visste inte riktigt vad som var fel, bara att den inte var så fin som jag hoppats. Inte för att jag skulle säga det, för det var inget fel på hantverket, men det var inte den galaklännig jag hade hoppats på. Men efter att jag provat den tog hon in den vid midjan som jag bad henne och sen igen och igen. Efter tredje gången så satt den så snyggt som jag hade hoppats och då blev den precis den galaklänning som jag hoppats på, så jag var lättad. Sömmeskan skakade på huvudet och tyckte uppenbarligen att den var för tight. Men jag vill ju att det syns att jag har platt mage och liten midja nu när jag äntligen har det och en för stor klänning gör ju att man ser större ut.
Efter tillpassningen behövde hon som sagt 1 timme för att slutföra arbetet, så vi åkte tillbaka till sjukhuset och väntade på K och under tiden tog vi en kaffe och lunch på fiket där. Jag valde en Ceasarsallad och den var till min förvåning väldigt bra!
När K var klar och också fått sig lite lunch så åkte vi till sömmerskan för att hämta klänningen, Innan jag åkte ville hon och Y att jag skulle prova den en gång till så det gjorde jag och alla tyckte att det såg bra ut, så sen åkte vi hemåt. Vi stannade på en trädgårdsaffär för att köpa en skottskärra till K också och sen åkte vi hemåt. S och hans motorcykelvänner hade åkt till Pattaya dagen innan och nu skulle de komma tillbaka till Mae Phim och Buffalo Bill på eftermiddagen för efterfest. De körde för en god sak och samlade pengar till en skola för föräldralösa barn. Så klubben bjöd på mat när de kom hem. Jag ar tvungen att packa och fixa så jag var lite sen ned, men blev inbjuden att äta av gratismaten, fast det kändes som om jag snyltade. Först hängde jag med killarna i baren på övervåningen och sen hägde jag med tjejerna på uteserveringen. De är alla Thailändskor så de pratar mest Thai. Jag har ett litet problem med det där. Jag hänger oftast med killarna som enda tjej och egentligen så är det tjejfritt på deras träffar, tjejerna sitter en bit ifrån tillsammans. Men eftersom jag inte pratar Thai så blir det svårt. Men tjejerna är snälla mot mig och jag är välkommen, men det pratas i alla fall mest Thai. Jag blev erbjuden att smaka på deras soppa och de varnade mig att den var stark och det var den, men det är min favoritsoppa så jag slurkade i mig den på ett par minuter fast det sved i munnen och på läpparna och hon som satt bredvid mig ropade till de andra och var så imponerad över att jag åt den och så fort utan problem. Så jag låtsades att det inte brände som eld och tog en portion till...
Strax senare var jag tvungen att säga hejdå och krama om alla för att hinna upp och borsta tänderna och packa det sista innan jag skulle möta upp Y. Han visste ju att jag hade mer bagage än vanligt så han skickade ett meddelande att han var på plats och så kastade jag ned nyckeln till honom som vi har börjat göra, sen kom han upp och hjälpte mig med en del av bagaget och jag gav honom en kasse med allt som blivit över i min kyl, allt från vatten till filmjölk, pepparkakor och ägg. Det tog han tacksamt emot och lämnade hemma hos K innan vi åkte. Kaviaren som blivit över lade jag i en plastpåse och gav till S tjej för att ge till S som var en våning upp. Sen åkte vi mot flygplatsen.
Det var en kall kväll igen och det var 21 grader som minst på vägen till flygplatsen, men det var ju fortfarande rätt tidigt, så det blev nog kallare senare.
Jag och min vän A skulle möta upp på flygplatsen senare och vi sprang hela tiden om varandra för att jag stod i någon kö eller hon fick något jobb. Sen av en tillfällighet sprang vi på varandra i incheckningen trots att flygplatsen är enormt stor och rymmer tusentals människor. Hon hade en kund med sig och sa att vi skulle möta upp senare, efter säkerhetskontrollen. Som nyårspresent hade jag ju fått ett "Priority Pass" till flygplatsen, jag visste inte säkert vad för skillnad det skulle göra men det blev jag varse rätt snabbt! I incheckningen var det ingen kö, så jag gick i den vanliga. När jag sen skulle till säkerhetskontrollen så fick de syn på mitt kort och skickade mig till en mycket mindre ingång. Där var det bara ett par personer före mig och innan jag ens tagit upp datorn och grejer så var det min tur och jag var igenom på ett nafs. Sen var det samma sak i passkontrollen, ingen kö att tala om och ingen väntetid alls! A hade sagt att jag inte skulle ge dem kortet om de inte bad om det, så jag höll i det själv och visade det för dem och ingen bad om det, så jag har det kvar till nästa gång! Toppen, helt enkelt toppen!
Jag gick till loungen och strax efter att jag kommit dit kom A in och bara gav mig en kram i stort sett, sen var hon tvungen att gå. Hon jobbar som värdinna och visar folk rätt och tar hand om passagerare som är osäkra eller informerar då flighter blivit försenade eller inställda och det var en flight till Ryssland som just blivit inställd så för en gångs skull var hon helt upptagen hela kvällen. Annars sitter hon ofta och väntar, händer inget så har hon ju inget att göra och tittar mest på film. Typiskt att det skulle vara så just idag. Jag flög ju Premium Economy hem och jag älskar det verkligen! Det är så mycket mer bekvämt än ekonomi. I Premium Economy får man samma mat och hörlurar som i ekonomi och ingen liten väska med tandborste och grejer, men man får de alldeles underbara stolarna! Och sin egen lilla kokong av plts för ben och grejer. Jag önskar att jag inte var så snål och att jag inte vill betala för det oftare.

Det är inte så bra att skämma bort sig själv tror jag

26/12 Sådär, nu var det fredag och dags att bege sig till Thailand. Jag fick hjälp med mina stora tunga väskor och skjuts till flygplatsen av pappa. Han skjutsar mig om han har möjlighet och tar hunden på samma gång. Han hämtade upp mig klockan 11, jag visste inte hur det skulle gå med bagaget och jag ville sätta mig i loungen en stund också innan jag var tvungen att gå till gaten. Av någon anledning börjar de flagga om att man ska gå till gaten 1½-2 timmar innan man lyfter.

Eftersom jag ju flög business ut så hade jag ju rätt att ta med mer bagage, men jag trodde att det som gällde var 40 kg. När jag började kämpa upp väskorna på vågen ursäktade jag mig lite och sa att jag nog hade lite övervikt på bagaget. Nejdå sa tjejen i incheckningen, du klarade dig precis! På vågen stod det 49.3 kg eller nåt sånt, jag vet att det i alla fall var mellan 49 och 50 kg.

Häftig känsla det här med att flyga business, plötsligt får man göra allt det som man brukar vara så avundsjuk på. Man går före i kön vid incheckningen, man får ta mer bagage med, man får gå i fast lane vid passkontrollen och säkerhetskontrollen och så har man rätt att gå in till SAS lounge om man flyger Business med Thai också. Däremot, jag som ju känner till Arlanda utan och innan vet att deras lounge förvisso är lite bättre än de jag normalt har tillgång till, men de ligger så långt från den gate man ska flyga med om man ska till Bangkok så det inte är värt att gå dit, istället gick jag till den vanliga loungen och just den som ligger i den änden av terminalen är stor och fin och modern. Maten är liksom inget att skriva hem om (och det är samma varje gång och har varit i flera års tid.)
När det är dags att gå ombord får man också gå före de andra. Jag visste inte säkert vad för typ av säten Thai har, men jag visste att det gick att dra ned sätet helt och hållet så att man kan ligga ned platt och sova.

När jag kom fram till min plats blev jag överlycklig och skulle ha kunnat dansa en glädjedans. Mitt säte var precis vid fönstret och hade bara som en smal gång ut till korridoren. Han som satt bakom och han som satt framför mig, de hade helt klart mindre privat säte, men den större öppna delen ut mot korridoren. När jag skulle lägga upp datorväskan och öppnade facket ovanför sätet så var det tomt! Det var det dessutom hela resan. I ekonomi är det ju djungelns lag som gäller och vissa tar ju med sig väskor stora som riktiga resväskor och tar upp alldeles för mycket plats så vi andra med mindre väskor inte får plats med dem.
Kabinpersonalen är också mycket trevligare, jag har hört att endast de duktigaste får jobba i business class och det är ju logiskt, dessutom är de inte förstås inte lika stressade, de har ju bara, vad kan det vara 1/3 av passagerarna som skulle kunna få plats i samma plats i ekonomi. Nej det måste förresten vara betydligt färre än så till och med.
Innan vi ens taxade ut hade vi blivit erbjudna juice och champagne och fick sedan välja från en meny vad vi ville ha till middag och frukost nästa morgon. Jag gillar varken champagne eller juice, men det känns ju lyxigt att bli erbjuden. När vi hade lyft var utsikten förstummande vacker, men jag föredrar nog att se Sverige från ovan på väg till värmen på vintern! Strax efter att vi kommit upp på någorlunda höjd så började kabinpersonalen duka åt oss... ha ha, vi fick vit duk över bordet, besticken var av redig metall och även servetterna var riktiga (tyg). Först fick vi dricka och salt snacks, sen serverades det en aptitretare, sen förrätt, varmrätt, efterrätt och ost med kex och frukt. Förrätten var grillade pilgrimsmusslor, hur sjutton kan man lyckas med det i luften, eller hur gör de det där? Tillbehöret till dem var inte i min smak däremot. Tomat- och mozzarellatornet var inte gott och efter att ha smakat så fick det vara kvar. Medan jag åt tittade jag på en film och jag kan för mitt liv inte komma på vilken, men hörlurarna man får i business, de är supersköna och ljudet är så mycket bättre än i de andra. De andra måste jag ha på högsta volym för att höra vad de säger i filmen, men då skorrar det en massa så det är ändå nästan omöjligt. Jag tittar därför ofta på filmer jag redan har sett, då vet jag ju i alla fall vad de pratar om. Dessutom brukar jag försöka sova direkt efter maten och vill inte bli sittande och se en film hela vägen ut och det behöver man ju inte om man redan sett den.
Efter maten började jag förbereda mig på att ta natt... tur att jag inte sovit varken bra eller länge natten till resedagen. Men jag tog sömntabletter för att hjälpa dygnsrytmen på vägen. Sen gick jag till toaletten och borstade tänderna, man får ju till och med en egen necessär med strumpor, tandborste, tandkräm, öronproppar, läppcerat, lotion, sovmask, jag kan ha glömt något.
Sen stoppade jag lurarna i örat, körde min spellista på spotify och så fällde jag ned sätet helt och lade mig att sova med täcket över mig (ja täcke, inte filt!) Man har också så mycket privat plats att man kan  ha allt man kan tänkas behöva från sin väska precis bredvid sig.
Det kommer att bli så gott som omöjligt att gå tillbaka till ekonomiplats på långresor efter detta...

Vaknade i Linköping och somnade i London

25/11 På måndag morgon vaknade jag helt frisk som genom något slags under! All frossa och sånt var spårlöst borta och efter en dusch kände jag mig riktigt fräsch.
Efter en gemensam frukost nere i hotellrestaurangen åkte vi iväg på vårt möte. Det gick bra och fort och vi kunde åka hemåt ganska tidigt.
Eftersom vi kom tillbaka till Stockholm mitt på dagen var det heller inga problem med trafiken så när jag kvickt lämnat av A i Kallhäll åkte jag raka vägen hem, bytte väska och lämnade bilen och 15 minuter senare satt jag i en taxi på väg till Arlanda.
När man flyger British Airways till London åker man från Terminal 2. Förr var det en pina att åka från den terminalen, men nu när de fixat till den är den faktiskt den jag föredrar. Den är liten och intim och det går fort i både incheckning och säkerhetskontroll. Dessutom finns det en helt ny och fräsch lounge där, med mycket gott om plats och många val då det gäller miljö och hur man vill sitta/ligga.
Det finns barer med barstolar, det finns vanliga bord, det finns soffgrupper, fåtöljer och till och med liggstolar och sittpuffar som är stora nog att ligga och sova på om man har mycket tid att slå ihjäl. Det finns också skymslen som är mer privata så man kan slappna av om man vill och självklart finns det gott om strömkällor och tillgång till trådlös wifi.
De har samma mat i alla loungerna på Arlanda, men på något sätt känns buffén på loungen i terminal 2 alltid lite fräschare än de andra.
Drygt två timmar senare satt jag på tunnelbanan in till London.
Lagom tills jag kommit ur tunnlarna på Heathrowsidan så ringde min telefon och det var någon som ringde från svenskt nummer men pratade engelska...
Jag var helt förvirrad och vägrade svara på annat än svenska eftersom jag var så övertygad om att det var en svensk som ringde och att jag bara inte hörde honom ordentligt.
Sent om sider insåg jag att det var min vän B från Malta som ringde och att han hade nytt svensk nummer för att ha just befann sig i Stockholm.
Det var han och hans vän D som ringde för att se om jag kunde möta upp dem och det hade ju varit jättekul, men jag hade ju just anlänt i London.
B skulle vara kvar ett tag och vi bestämde att höras när jag kom tillbaka till Stockholm igen.
När jag checkat in på mitt hotell vid Trafalgar Square var jag svettig och kände mig väldigt ofräsch och hoppade in i duschen för att tvätta bort resdammet som man ju brukar säga.
Knappt en timme senare ringde de från receptionen, min vän M var på plats för att möta mig för middag.
Jag var inte riktigt klar så han kom upp och väntade på mig och sen tog vi en promenad till China Town där vi som vanligt snackade en massa och skrattade en hel del.
När M indikerade att mannen som satt bredvid mig satt och stirrade på mig fick vi ännu ett skrattanfall men sen var tiden ute och M var tvungen att ta tåget hem igen.
Själv gick jag på en nattpromenad så som jag gillar att göra i London och på vägen tillbaka gick jag förbi Boots och handlade schampo, balsam och lite annat som jag planerat att göra där.
Jag kom i säng vid midnatt ungefär.

Jag vill också flyga med gott om plats

24/9 På tisdagen tog vi en promenad till flygplatsen efter frukost och sen hade vi ett möte och sen var vi och tittade på olika flygplan för att se om det finns möjligheter att med moderna produkter minska vikten, volymen och funktionen på säkerhetsutrustningen. Det är rätt häftigt att vara ombord på ett helt tomt flygplan, särskilt de riktigt stora. Vi var förvisso bara ensamma en stund för sen kom städarna för att förbereda planet för nästa flight. När jag flyger långresor så önskar jag verkligen att jag hade råd med de bättre platserna. Tänk att kunna ligga ned och sova istället för att sitta och få ont i nacken. Dessutom är det bättre med plats så man slipper trängas med de som sitter bredvid.
På eftermiddagen var vi klara och checkade in och gick och satte oss på Starbucks för att äta lunch och ta det lugnt ett tag. Sen letade vi upp loungen och satte oss där en stund, sen var det dags för mig att åka hem. G skulle få vänta ett tag till för han skulle till Sydamerika, inte hem.
Jag hade fått ett samtal av de jag haft möte med under gårdagen och de undrade om jag hade möjlighet att komma tillbaka för ett möte till, men det skulle jag inte ha hunnit innan jag åkte tillbaka.

Ännu en Londonresa

9/9 På måndagen hämtade pappa mig när han var på väg till jobbet, jag skulle ju resa igen och ville slippa ta med bilen till jobbet.
Jag skulle bara in för att se om min kollega D's biljetter till seminariet hade dykt upp i posten under morgonen, men det hade de inte...
Sen skjutsade syrran mig till Arlanda någon halvtimme senare. Eller, jag körde mig själv dit i hennes bil eftersom hon inte mådde särskilt bra och helst bara körde hem bilen.
Jag gick igenom säkerhetskontrollen och satte mig sedn i loungen, den nya som finns i terminal 2 är den bästa loungen jag har träffat på tror jag. De jag har tillgång till är lite lågbudget, men den här är riktigt bra. Men de har alltid precis samma sallad och så vidare, men den är stor, trevlig och det finns många olika typer av sittplatser att välja på. Jag satt och jobbade och åt frukost/lunch och sen jag min kollega checka in till flighten genom fönstret på loungen och strax senare dök han upp han också, han hade ju flugit från Gotland där han bor på helgerna.
Sen flög vi till London för en stor mässa. Vi hade bestämt oss för att bo i centrala London för att det är rätt stendött runt mässan på kvällarna, så det är lättare att hitta någonstans att äta till exempel om man bor mer centralt.
Dessutom är hotellrummen runt mässan uthyrda 1-2 år i förväg.
Vi var på plats i London runt 14, så medan min kollega sprang en stund på löpbandet gick jag till Boots och handlade schampo och balsam bland annat. Sånt tar jag aldrig med mig till London, utan tar chansen att handla sånt billigare där och ta hem.
Framåt kvällen gick vi och tog en öl på Waxy's Little Sister som ligger i närheten av Leicester Square och sen gick vi till China Town för att äta Crispy Duck. D var lite skeptisk, men tyckte att det var jättegott.
Vi tog en tidig kväll eftersom vi båda blir väldigt trötta av att resa och det skulle bli en tidig morgon på tisdagen.

Salted crap, kan det vara nåt?

6/3 På onsdagen var det dags att åka hem...
K och C checkade ut på morgonen och lade sina grejer i min lägenhet under dagen och sen åkte vi till stranden.

Jag ville få lite mer sol innan jag åkte hem så för att ha nåt att göra i solen så satte jag igång att bygga ett sandslott, det har jag inte gjort sedan jag var bara några år gammal.
K blev intresserad precis som om vi fortfarande var 5 och 7 år gamla som när vi träffades första gången och sen hjälptes vi åt att bygga slottet med vallgrav, flaggor och alltihopa. J som är strax över 20 år satt bara och tittade på oss och himlade med ögonen.
Vi roade oss också med att titta på menyerna de har på stranden, vissa stavfel och sånt kan vara ganska roliga, som till exempel "Singh a beer" och "Fried Squid Wrap Bread Powder", det kunde vi aldrig lista ut vad det var... På samma meny hittade vi "Salted Crap", låter inte så gott.
J hade bokat en massage så jag körde henne hem och så åkte jag tillbaka till stranden och hämtade K för att lämna tillbaka deras moppe.
Sen satte vi oss på stranden en stund igen och sen tog jag och k moppen tillbaka medan C gick.
När vi kom tillbaka lämnade jag tillbaka vår moppe också och sen gick jag upp för att packa det sista.
Vårt kylskåp var fortfarande fullt av frukt och dricka så jag gick till grannkillarna och gav dem det, de blev glada och tog emot alltihopa.
Sen lade jag mig att vila i 15 minuter och sen var det dags att börja hålla utkik efter vår skjuts till Bangkok.
K och C satt på Buffalo Bill's så jag satte mig också där och tog en sista Pina Colada, sen blev vi hämtade vid 17. Resan tog rätt långt tid, 2,5 timme och vi satt tysta hela vägen alla i sina egna tankar.
Vid flygplatsen tog vi avsked av K och C som skulle stanna en vecka till i Bangkok och sen ställde vi oss i den jättelånga kön till incheckningen.
Jag hade 3-4 kilo för mycket i mitt bagage men det sa de inget om.
Vi gick runt lite bland butikerna efter säkerhetskontrollen och sen gick vi in i loungen.
Jag får betala 190:- för att ta med en gäst in där och det är det knappast värt egentligen, men det är lugnt och skönt och de har wifi, dricka och lite tilltugg. Hade man behövt duscha så fanns det tillgång även till dusch och det var lyxigt, rent och fräscht i badrummet. Konstigt nog hade de en begränsning på max 2 timmar i loungen, rätt surt om man hade fått en försening.
Men vi var tvungna att gå efter 2 timmar i alla fall för vi hade råkat gå till loungen som låg längst från vår gate och hade en bra bit att gå.
Vi var helt slut och efter att vi försökt att äta lite av den ovanligt äckliga maten ombord så somnade vi som två stockar.

Det var ju han som hade sönder passet

19/2 På tisdagen gick vi upp vid 9, jag jobbade lite, åt frukost och packade det sista och duschade. Brorsan L kanske skulle köra oss till Arlanda men hade tagit fel på tid och gick inte ens att få tag i på telefon, så vi ringde taxi istället och kom i god tid i alla fall.
Min sista cigg inför operationen hade jag tagit kvällen innan och det kändes konstigt att inte ta en cigg före incheckning för det är en rutin jag har. Normalt sett så röker jag inte förrän på eftermiddagen men när jag ska resa tar jag minst en cigg på Arlanda oavsett tid på dygnet.
Det var lång kö till incheckningen och vi hade inte fått någon möjlighet att checka in online eller så. När vi slutligen kom fram med våra väskor så hade killen i incheckningen en väldigt tåkig attityd och bände mitt pass tills det sprack i kanten och sen började han vara ännu mer otrevlig och säga att jag inte kunde resa med trasigt pass. Jag påpekade att passet varit helt innan han bbände det och att jag rest från London senast på lördagen och det enda han sa var att jag fick resa på egen risk och så släppte han iväg oss. Säkerhetskontrollen gick snabbt som sjutton däremot och strax senare var vi i loungen och tog en kaffe och jag fortsatte jobba tills det var dags att gå till gaten.
De hade en till passkontroll vid gaten och jag fick samma otrevliga attityd av kvinnan i den och nu började jag bli nervös, tänkt om Thailändarna var lika tjuriga och inte skulle släppa in mig? Hela vägen ombord på planet hade jag ett jobbsamtal med en leverantör från England men slutligen var jag ju tvungen att stänga av telefonen.
Vi hamnade väldigt, väldigt långt bak i planet och i mittensektionen men vår tanke var att sova så det gjorde oss inte så mycket.
Maten vi fick var riktigt bra men servicen var dålig och jag har då aldrig fattat varför alla tycker att kabinpersonalen på Thai Airways är så bra, jag tycker att de är lika snorkiga som alla andra, enligt mig är British Airways det enda undantaget från den regeln.
Resten av kvällen och natten gick till att sitta i någon sorts dvala, jag kunde inte somna, inte ens på insomningstablett men jag var inte tillräckligt vaken för att ens se på film, bara tillräckligt för att tiden skulle gå väldigt långsamt.
Jag lyssnade på musik från Spotify från min surfplatta och blev överlycklig när jag insåg att de faktiskt har kontakter för laddning av såna saker nedanför sätet i planet!

Tredje gången gillt!

11/6 På måndagen var det då dags att åka till Paris på jobbmässa. Jag är aldrig nervös när jag ska resa men den här gången var jag faktiskt lite nervös, jag gillar inte fransmän och kan inte ett ord franska vilket gör att de är extra elaka mot mig.
Jag tog en taxi till Arlanda och den här gången behövde jag inte lämna Turre på vägen eftersom mamma och pappa tagit med honom upp till Jämtland redan på fredagen.

Vid check-in var det enroma köer, det har aldrig hänt mig tidigare och jag brukar inte bry mig om att checka in innan jag åker till flygplatsen om jag ska åka en kortare flight och inte bryr mig särskilt om var jag sitter. Nu var det ringlande långa köer vid varje maskin och många tycktes vara orutinerade semesterfirare så jag insåg att det skulle ta tid. Jag var visserligen i god tid men hade ju hoppats att ta nån macka i loungen snarare än att stå i kö på morgonen.
Stående i kön gick jag alltså in på min mail från telefonen och så checkade jag in on-line från telefonen och sen gick jag till bag drop strax efter...
I kön till bag drop såg jag min före detta kollega C stå i en annan kö och vinkade honom över till min eftersom jag stod längre fram i min. Sen lämnade vi av väskorna tillsammans och bestämde att vi skulle ses i loungen om en liten stund.
Strax senare var jag på väg genom säkerhetskontrollen som vanligt kom jag igenom kvickt.
Sen sökte jag upp loungen där C vänatde och strax senare dök även kollegan D upp och så åt vi frukost tillsammans alla tre. Loungen är riktigt dålig, det enda skälet att gå dit är att det är lugnt och att kaffet är gratis...
Flighten blev 20 minuter sen men sen var vi iväg, jag och D hade varit tvungna att ta lite finare biljetter och blev därför serverade lite mat, rökt skinka med rödkålssallad med fänkål i. Det var riktigt bra och fräscht faktiskt och vi var lite förvånade.
När vi ätit somnade jag, jag hade ju inte sovit mer än 3-4 timmar under natten. Sen var vi framme, knappt 2½ timme efter att vi lyft. Vi tog sällskap till bussarna som går in till Paris och tog den som gick till Operan. Runt en halvtimme senare var vi framme i centrala Paris och jag och D tog en promenad ned till vårt hotel, det tog bara några minuter.
Vi checkade in och bestämde att vi skulle höras senare, D skulle ut och springa och själv skulle jag ta en långpromenad.

Kul bild va?

Strax senare var jag på väg nedför gatan mot Louvren och när jag kom fram skulle jag ta mina första foton. Trots den extra vikten i handväskan hade jag tagit med mig systemkameran, nog måste man väl dokumentera när man för första gången ser Louvren och Eiffeltornet? Som tur var lämnar jag aldrig kompaktkameran, den är alltid med som back-up.
Tur därför att min kamera och objektivet inte alls ville kommunicera med varandra och då går det inte ens att använda manuella fokusen, kameran tar helt enkelt inga bilder...
Jag tog några bilder med kompaktkameran och sen gick jag och satte mig på en mur och meckade med kameran men den gick inte igång.
Några amerikanska turister kom och frågade mig om vägen och blev jättelättade när jag pratade engelska (jag vet hur de kände) men tyvärr kunde jag ju inte vara till någon hjälp, jag hade ju bara tagit en promenad från Operan och ned till Louvren, det är utefter en enda gata...
Jag gav upp på kameran för tillfället och promenerade vidare och vidare och vidare...
När jag gick över Seine för att komma till samma sida som Eiffeltornet så var det en mötande tjej som böjde sig ned som för att plocka upp något, jag reagerade på att det inte såg ut som om hon verkligen hittat nåt på marken men jag gick vidare.
Strax senare ropade hon på mig och sprang ikapp, visade upp en guldring och undrade om det var min?
Hon tycktes förstå att jag var turist för hon tilltalade mig på engelska vilket gjorde mig lite misstänksam. När jag sagt att det inte var min och att hon borde behålla den gick jag vidare, hon sprang än en gång ikapp och frågade om jag trodde att det var en guldring. Jag kände på den och sa: -Den är tung, det är nog kanske guld. Sen gav jag den till henne och sa åt henne att sälja den för hon sa att den var för stor för henne.
Än en gång sprang hon ikapp, nu sa hon att jag borde ta ringen eftersom den var för stor för henne. Jag sa nej men till slut orkade jag inte dividera mer så jag tog den och gick. Strax senare sprang hon återigen ikapp och ville ha lite pengar till kaffe och mat. Jag gav henne ringen och sa återigen åt henne att sälja ringen för att köpa mat och sen gick jag en gång för alla trots att hon ropade efter mig.
Det var precis som jag trott, hon hade inte hittat ringen, hon hade den i handen och låtsades hitta den på marken. Om jag ändå kunde förstå hur det syns så tydligt att jag är turist? I andra länder och städer kan jag lura vem som helst så länge jag inte går med kamera eller karta, men Paris verkar vara annorlunda. Även resten av veckan blev jag tilltalad på engelska av alla på stan... Det är visserligen ett stort steg framåt för fransmännen men jag är fortfarande förbryllad.
Efter mycket zigzagande kom jag slutligen fram till Eiffeltornet och var passande imponerad, det är mycket vackrare på nära håll än man kan tro, till och med fundamenten är vackra!
Dessutom är det tredje gången jag är i Paris, men första gången jag ser tornet, ens på håll.
Det var första gången jag såg Louvren också för övrigt.
Lagom tills jag vilat mina trötta fötter vid ett av fundamenten så ringde C och sen D, vi skulle ses för middag senare i alla fall jag och D, C var inte säker än. Jag började skynda mig tillbaka, vid det här laget var jag ganska mör. Jag blev stoppad av en annan turist och han bad mig ta ett kort på honom framför Eiffeltornet och sen gjorde han detsamma för mig.
I kvällsolen ville hans telefon inte ta några bra bilder så slutligen tog jag en bilde med min kamera och lovade att skicka den till honom, så han skrev sin mailadress på min papperspåse som jag fått när jag köpt en Paris-nalle åt mamma.
Efter mycket om och men var jag tillbaka till hotellet och mötte D i baren, jag gick upp och lämnade mina saker och så gick vi ut igen, jag hade gått 3-4 timmar redan och nu tog vi en 20 minuter till och tog oss till en restaurang D hittat i Guide Michelin, inga stjärnor eller så, men rekommenderades som prisvärd.
När vi kom fram visade det sig att den inte öppnade förrän 19.30 så vi tog en drink vid baren bredvid och gick in igen lite senare.
Vi fick en jättetrevlig kypare som snällt översatte hela menyn åt oss, den var förstås uteslutande på Franska... Han hade till och med varit i Stockholm så han var kanske extra trevlig därför.
Jag valde laxtartar till förrätt och lime-marinerade räkor med svart ris till varmrätt. Det var bra men inte det bästa jag ätit, men D var helt lyriskt över sin mat och kunde inte låta bli att le belåtet under hela middagen.
Till efterrätt tog jag en pudding gjord av Japanska "kulor" det var som en Ris a'la Malta fast bättre och lite stabbigare och inte alls för söt, den var rätt bra faktiskt. De där kulorna är troligtvis gjorda av ris på nåt sätt.
Efter middagen var vi jättetrött båda två och gick tillbaka till hotellet.