Det väcker gamla minnen

6/4 På söndag eftermiddag var det dags att åka hem, under dagen var jag ute och gick lite i London. Det hade varit ett helvete att packa och att få plats med allt jag hade handlat. Jag testade några av hudprodukterna också, de luktar gott och verkar gå in bra i huden och så, vi får väl se hur effektiva de är i längden.
På flyget hem från London att det ett par unga killar bakom mig som pratade med varandra på arabiska tror jag. Mitt i meningarna med för mig helt främmande ord slängde de in ett svenskt ord här och där. De påminde mig så mycket om min mamma och mormor. Min mormor kom från Grekland och kom till Sverige i början av 1947. Det innebar att hennes grekiska på sätt och vis inte utvecklades efter det. Alla moderna saker som inte fanns när hon flyttade därifrån hade hon inga namn på. De innebar att mamma och mormor pratade grekiska med varandra men slängde in svenska ord i meningarna. Bla bla bla, tvättmaskin, bla bla bla mikrovågsugn. Dessa killar gjorde precis likadant.
Jag kom i alla fall hem ordentligt och var väldigt nöjd med både mitt jobb och den ledighet jag haft under helgen.

En vanlig dag i London

5/4 På lördagen träffade jag J för frukost och senare mötte jag upp med M igen och vi åt middag och bröt upp tidigt eftersom han skulle åka hem till USA tidigt nästa morgon. Vi fick varsin fortune cookie efter middagen och ni ser på bilden vad det stod i min. Det gör jag nog redan tror jag...

Dyr men lyckad dag

4/4  På fredagen tog jag tunnelbanan iväg till Shepherd's bush där det finns ett stort inomhusköpcenter. Där mötte jag upp med min vän M och henne son. Jag har aldrig träffat honom och sist jag träffade henne syntes det inte ens att hon var gravid ännu... Nu är han en bit förbi sin 1-års dag så det var rätt länge sedan jag träffade henne, nästan 2 år. Men de första minuterna gick det lite trögt och sen var det som vanligt och vi hade hur mycket som helst att prata om, som vanligt. Vi shoppade lite och sen åt vi en sen lunch, eller var det en tidig middag? Vi valde grekiskt och plötsligt började J som är en glad kille att gnälla, jag blev lite förvånad för trots att jag bara känt honom i ett par timmar så verkar han inte riktigt vara typen som gnäller. Men då gav M honom ett smärtstillande för barn som håller på att få sina tänder, det ges i en liten pipett och jag vet inte säkert om det är väldigt gott eller om han vet att det blir bättre av det, men han svalde glatt ned dropparna och det tog bara ett par minuter så var han sitt vanliga, glada själv igen.
Efter en trevlig shopping och lunch så åkte de hemåt och jag shoppade en stund till. Jag råkade säga ja till en kille som sålde hudprodukter när han ville visa mig hur de fungerade och så. Det var ödesdigert kan jag lova! Det slutade med att jag handlade hudprodukter för väldigt mycket pengar, jag vill inte ens erkänna för hur mycket. Men om det funkar ens hälften så bra som han sa och dessutom till viss del bevisade, så är det värt det. Men de är väl ganska dryga också hoppas jag, för om jag ska handla för så här mycket ofta så går jag nog i personlig konkurs! Sen skyndade jag mig vidare mot den personliga konkursen och köpte en Eccoväska som jag tyckte var snygg och praktisk. Jag behöver en riktig väska. Jag köper alltid billiga väskor för runt 300-400 kronor och när de börjar gå sönder så kastar jag dem och köper en ny. Men det innebär att jag alltid går runt med en ful, sliten väska, för de billiga ser bara ok ut de första veckorna, sen tappar de formen.
Den här betalade jag cirka 2000:- för och det får väl anses vara rätt billigt för en bättre väska antar jag?
På kvällen skulle jag eventuellt möta upp med min kompis J som bodde och jobbade i Stockholm tidigare, men när han inte dök upp så tackade jag ja till M's inbjudan att gå på en musikal med honom, Book of Mormon. Vi hade mött upp tidigare under kvällen för att vara med i en dragning av gratisbiljetter utanför teatern. De lottar ut ett antal biljetter varje kväll och det är väldigt bra platser också. Chansen att vinna är ju ganska liten så det blev inte vi som var de lyckliga vinnarna, men eftersom M verkligen ville gå så köpte han biljetter av en kille utanför teatern. Det är ju alltid en risk, men vi resonerade så att han inte skulle göra det så öppet framför teatern dag ut och dag in om han lurade folk, då skulle han ju ligga risigt till. Dessutom så brydde sig inte teaterpersonalen om honom, det hade de nog gjort om han lurade deras kunder varje kväll.
Jag kände att biljetterna var lite dyra för min smak, särskilt som jag hade shoppat för väldigt mycket pengar under dagen. Men som sagt, M ville så gärna gå att han inte brydde sig om priset och jag kände att jag behövde betala honom för min biljett senare.
Showen var bra framförd, men jag vet nog inte riktigt tillräckligt om mormoner för att fatta alla skämt, M är amerikan och känner ju till mer om dem och fattar alla skämten. Han har sett showen flera gånger i USA och ville se den i London också.
Jag tycker att det är kul att göra olika saker så själv grejen var kul för mig, dessutom var ju sällskapet jättetrevligt så det blev en lyckad kväll. Efter showen gick vi för att äta en sen middag, vi valde en italiensk restaurang på Leicester square, showen var på en teater som ligger precis där. Maten var bra och vi hade en trevlig middag och sen tog jag chansen att betala för middagen som delbetalning för showen vilket M tackade ja till och efterskänkte resten av biljetten som tack för sällskapet.
Som sagt, en väldigt lyckad dag och kväll!
Det var ju tur att jag inte väntat på att J skulle höra av sig, hans telefon hade slut på batteri och han hörde inte av sig på hela kvällen.

Man tappar all kraft när man skrattar

3/4 På torsdagen mötte jag upp med en kompis för en fika, men vi hann inte ens börja förrän han var tvungen att skynda hemåt, hans son hade gjort illa sig ordentligt i skolan och behövde hämtas upp. Strax senare hörde dock S av sig och undrade vad jag höll på med och jag gjorde ju ingenting så vi mötte upp på Leicester Square och utgick därifrån på en långpromenad. Eller lång och lång, den tog lång tid, men vi kom inte så särskilt långt... S är inte född i USA, men har bott där så länge att hon vant sig vid att inte gå, utan köra bil dit hon ska. Hon tyckte att jag gick jättefort när jag gick så sakta jag kunde för att hon skulle hänga med. Vi gick ned till Buckingham Palace och på vägen dit hittade vi nån liten marknad där S köpte ett par gamla mynt som gjorts om till manchettknappar. I samma veva blev hon mer eller mindre anklagad för stöld av några äldre damer som stod bredvid oss vid det ståndet, troligtvis för att hon har ryskt påbrå. Man kan ju tycka att ingen av oss ser särskilt skum ut, men fördomar ser ju inte sånt.
När vi kommit till Buckingham Palace hade vi gått i 1½ timme, normalt tar det runt 20 minuter att gå it om man tar en liten omväg... Vi började gå tillbaka lite mot Trafalgar Square för vid det laget började kaffet jag druckit göra sig väldigt påmint, jag var i desperat behov av en toalett. Innan jag hann kissa på mig smet vi in på ett hotell jag brukar bo på och lånade deras toalett och sen gick vi ned mot floden och gick över den. Då ringde S kompis som hon skulle möta upp och vi gick tillbaka mot rätt sida igen och gick upp på Trafalgar Square. Där sa jag till henne att man måste klättra upp på lejonen första gången man är i London och hon insisterade på att jag också skulle göra det. Sagt och gjort, jag hjälpte henne upp och sen drog hon upp mig i armarna medan jag kravlade och gapskrattade samtidigt. Vi såg så roliga ut där vi kravlade omkring att jag blev helt svag i armarna av att skratta och hon med, så det var ett under att vi lyckades bita ihop tillräckligt för att ta oss upp båda två.
Vi tog lite bilder och satt och njöt av vårvärmen en stund och sen när vi såg att det var några andra som ville upp så började vi förbereda oss att gå ned. De som ville upp var en medelålders mamma med en tonårsdotter och de såg inte ut att ha jättebråttom, de var nöjda med att skratta med och åt oss när vi försökte komma på hur vi skulle ta oss ned utan att slå ihjäl oss. Vid det laget skrattade vi igen och insåg att det var en stor risk att vi skulle ramla ned på skallen båda två. S satte sig ner och åkte på ändan en bit och så hoppade hon sista biten, jag vände mig och hängde i armarna tills jag nådde en kant där jag kunde sätta fötterna och som ett under kom vi ned båda två utan att göra oss illa alls. Sen gick vi och åt lite snabbt i China Town innan hon tog en taxi för att möta sin andra kompis.
Jag gick tillbaka till hotellet och vilade en stund. Vi hade bestämt att kanske ses senare när hon kom tillbaka mot "min" del av London, kanske vid 22.
Vid 22 smsade jag henne och frågade om hon hade kul eller om hon skulle komma tillbaka. Eftersom jag inte fick något svar så antog jag att det var så att hon hade kul så jag gick ut för att hitta något litet att äta. Tyvärr hade jag väntat för länge och såna saker som jag var sugen på, som sushi eller något annat fräscht inte gick att få tag i längre. Efter att ha gått min vanliga promenad runt Leicester Sq. Piccadilly Cirkus och Soho så gick jag tillbaka till Leicester sq. och köpte mig en pizza slice där. När jag vände mig om för att gå ser jag två personer som sitter och äter varsin pizzaslice precis där jag hade gått förbi, det var två personer som varit på samma möte som jag i Bristol. Vi hade aldrig haft tillfälle att prata med varandra men vi kände ju igen varandra. De erbjöd mig att sitta ned och det gjorde jag förstås gärna. Det var årets student på vårt möte, M, som kommer från Ryssland tror jag det är. Men hon pluggar i London och presenterade en studie hon gjort. Det var väldigt spännande, det handlade om vad ackupressur skulle kunna göra för rymdresenärer. Man tror att stimulering av fotsulorna kan minska problemet med benskörhet hos astronauter.
Killen M som var något äldre än jag och ganska mycket äldre än hon jobbar med syrgasmasker och är dessutom standup komiker så han är rätt kul.
Jag kände mig som världens lyckosammaste människa som snubblat över dem när jag strosade runt helt ensam i London. Vi hade jättekul, det är ett fantastiskt möte vi hade varit på och av någon anledning är alla deltagare alltid helt underbara människor! Jag har träffat flera riktiga vänner över hela världen som jag umgås med privat. Det är förvisso sant för hela branschen när jag tänker efter...
Vi hade i alla fall jättetrevligt och det kändes som om vi kände varandra för att vi känner samma folk och sen dök även S upp. När de stängde cafét vi satt på så gick vi mot Soho för att hitta en öppen pub och det är svårt efter 1 i London. Det finns öppna nattklubbar och gaybarer. men vi ville inte in på en nattklubb, vi ville ju bara snacka och man är inte särskilt välkommen in på gayklubbar i London om man är straight. Det slutade med att en Londonguide tog oss till en pub han trodde skulle falla oss i smaken. Vi kände att det nog inte stämde och när det visade sig att de dessutom tog inträde £ 10 per person då tackade vi nej. Till slut prutade de så pass att vi fick betala £ 10 för alla fyra och då sa jag att jag kunde betala det så att vi hade någonstans att ta vägen.
Det var ett fruktansvärt ställe! I en skitig, ful källare, med jättekonstigt klientel... Vi var de enda som hade lite stil och vi fick oss en utskällning för att vi flyttade en soffa lite för att komma närmare varandra så att vi kunde prata i den höga musiken.
Vi gav upp efter en drink och gick därifrån och då var klockan så pass mycket att vi gick hem till vårt.

Ibland går tiden fort

2/4 På onsdagen hade vi några möten och sen var dagen plötsligt över och det var dags att åka vidare till London. Min kollega ville iväg så fort som möjligt så jag kände mig stressad och kluven. Jag ville ju att han skulle få komma till London i tid att åtminstone kunna äta en middag i god ro. Men jag ville inte smita iväg från det sista som vi i kommittén skulle göra för att avsluta allt. Vi var inte de enda som i slutänden hastade ut genom dörren utan att säga hejdå ordentligt. K och hennes kollegor fick göra samma sak eftersom det plötsligt blev bråttom för dem också. Jag sa hejdå till dem som var i närheten och sen tog jag och D en taxi till stationen och kom iväg till London. Nu hade jag varit i Bristol ännu en gång utan att ha sett mycket. Alla pratade om en vacker bro som finns i Bristol, men den missade jag även denna gång. Fin som sjutton är den på bilder i alla fall...
När vi kom till London gick vi och åt middag och sen tog vi en promenad runt Soho och West End och tog en relativt tidig kväll.

Äntligen iväg igen

29/3 På lördag morgon tidigt åkte jag till Arlanda för att flyga till London. Flighten var så gott om tom så jag hade en rad för mig själv och kunde ligga och sova. Flighten tar ju bara drygt 2 timmar, men det är i alla fall skönt att slippa sitta för trångt.
När jag kom till Heathrow tog jag Heathrow express in till Paddington, normalt sett så åker jag ju tunnelbanan in till Leicester Square, men den här gången skulle jag inte till London, jag skulle till Bristol.
Det tar rut 40 minuter till Paddington och där köpte jag en biljett till Bristol och det tog ytterligare ett par timmar och sen var jag på plats. Jag visste ungefär åt vilket håll hotellet låg från stationen och det var fint väder och jag hade inte jättemycket packning så jag promenerade dit. Det enda som var lite tungt var den sista uppförsbacken när man skulle ha med sig väskan upp.
Jag checkade in och lyckades sen hitta kommittén och så satte vi igång att jobba inför mötet.
På kvällen gick vi och åt tillsammans och D som är vår kassör hade bokat bord på en trevlig Italiensk Restaurang som vi var på även när vi var på rekognoseringsresa i Bristol tidigare.
Kvällen blev senare än jag tänkt mig, jag var helt slut och jag och S och R smet iväg när de andra gick för att ta en öl.

Ju ondare det gör ju svårare är det att söka hjälp

29/1 På onsdagen var magvärken så pass att jag var hemma från jobbet och det är jag väldigt sällan. På pappas och brorsans inrådan ringde jag till if som vi har en extra vårdförsäkring hos för att fråga om de hade några akuttider man kunde få komma på. Det visade sig att det var väldigt trevliga och tillmötesgående, men det bästa de kan göra är dagen efter, eftersom man får komma direkt till en specialist. Jag hade för ont för att engagera mig mer än så vilket förstås är helt fel. Mår man så dåligt bör man kanske söka hjälp, men det är helt enkelt för mycket jobb när man måste göra allt själv.
Emellanåt gick värken ned så pass att jag kunde göra lite jobb hemifrån och svara på mail och telefon och så bokade jag två resor under dagen. Jag har inte rest sedan slutet på november och det här är ett väldigt lång uppehåll för mig. Men nu bokade jag en privatresa till Washington och Maryland i Juni för ett bröllop och en jobbresa till London i Juli. Jag gillar inte att boka så långt i förväg, men ska man resa i juni och juli så är det nog det smartaste. USA-resan bokade jag bara hotell till än så länge, själva resan får vänta, jag måste komma fram till när jag vill åka och när jag vill komma hem.

Jag är inte den som brukar bli starstruck

28/11 På torsdagen åt vi frukost tillsammans vi fyra som stannat över och sen satte de andra sig att jobba i hotellbaren medan jag samlade ihop mina grejer och checkade ut. Sen höll D mig sällskap på promenaden till tågstationen så att jag inte skulle gå vilse, han tog också den enda väskan åt mig.
Vi gick förbi en reklamskylt för torrkaffe som jag tyckte skulle vara kul att lägga in mitt eget porträtt på, eller vad säger ni?
Min vana trogen åt jag sushi på Heathrow innan jag flög hem. När jag stod i kön till boarding såg jag att mannen framför mig i kön inte var någon mindre än Abba Björn! Jag tycker att det är lite kul att se kändisar, särskilt såna som faktiskt beter sig som folk gör mest och han köade som sagt precis som vi andra och han försökte låtsas att vi inte kände igen honom och vi försökte göra detsamma. Men även om jag är nyfiken och tycker att det är kul så blir jag aldrig imponerad. Döm om min förvåning då när jag blev helt "starstruck"!
Det ville jag ju inte gärna att varken han eller någon annan skulle märka, det vore ju pinsamt, men när ingen såg så fotade jag faktiskt hans rygg även om jag är generad över det!
Sen när jag var ombord på planet var jag bara tvungen att berätta det för någon så jag berättade det för flygvärdinnorna i den delen av planet som jag satt.
Den flygvärdinnan som välkomnat oss ombord hade inte rört en min när han sträckta fram sitt boardingpass utan bemötte honom på exakt samma sätt som hon bemötte oss andra. Men så fort han vände sig bort så himlade hon med ögonen mot sin kollega som för att säga:  -Herregud, såg du vem det var! Proffsig tjej helt klart, han märkte definitivt ingenting.
Jag satt allra längst bak i planet och hade hela raden och många framför och vid sidan av mig helt för mig själv, så jag lade mig ner och somnade en stund.
När jag klev av planet vid Arlanda tittade jag mig försynt omkring för att kanske få syn på honom igen, ja, jag vet att det är jättetöntigt!
När jag konstaterat att han inte var vid bagagebandet insåg jag däremot att det var Stellan Skarsgård som stod precis bredvid mig...
Ja, det var förstås lite coolt, men som sagt, det blir jag inte "starstruck" av!
När jag kom ut från terminalen stod min kompis och jobbvän D utanför och väntade på att köra mig hem, han skulle låna mitt gästrum över natten eftersom han varit på jobb i Stockholm och hade planer för helgen.
Vi åkte hem till mig och sen lagade jag middag på en spik och det blev riktigt gott, sen snackade vi resten av kvällen och hade jättetrevligt.
Vi kom ändå i säng i rimlig tid.

Ibland tror inte folk på att jag tyckte att det var gott

27/11 På onsdag morgon gick jag tillbaka till Lillywhite's för att byta några av kläderna jag köpt dagen innan och som vanligt är de helt inkompetenta och till slut höll jag på att ge upp och gå utan att ha uträttat mitt ärende. Kassan kräver viss finess när man betalat för 2 men fått 3 till exempel och sen bara ska byta storlek på ett av plaggen. Hon i kassan kunde bara inte få ihop det utan försökte få mig att betala några pund extra för att det inte gick att göra så i kassan och så vidare. lagom tills jag bestämde mig för att ge upp kom en annan tjej och fixade till problemet, vid det laget var jag både stressad och svettig. Sen gick jag tillbaka till hotellet och checkade ut och tog mitt bagage och gick till tunnelbanestationen "The Embankment" och tog tåget till Paddington Station.
Därifrån tog jag sen tåget till Bristol för mitt nästa möte.
Den här gången tog jag tåget till "rätt station", det är ett lotteri, för man köper ju biljett till och tar ju det tåget som går först från därifrån man reser och nu har jag åkt till båda, så sannolikheten att jag vet till nästa gång vilket som var bäst är rätt liten. Jag har redan glömt vilken som var vilken...
Det tog bara några minuter att ta taxi till hotellet och jag och min taxichaufför kom överens om att han skulle släppa av mig på andra sidan vägen från hotellet istället för att stå i köer för att vända runt så det sparade jag också tid på.
Jag skyndade in och checkade in på hotellet och lämnade mina väskor på rummet och sen sprang jag ned i konferensdelen av hotellet för mötet som precis hade hunnit börja.
Det visade sig att jag inte var siste "man" på plats det var flera som kom ännu senare.
Vi fick i alla fall gjort det vi skulle under eftermiddagen och kvällen och senare tog vi en promenad till restaurangen som D bokat bord till oss på.
Som många gånger förr i min bransch så var jag ensam tjej, S brukar ju vara med men hon har missat några möten nu, så då blir det bara jag. Jag är också en bra bit yngre än de andra.
Men jag upplever bara att de är extra måna om mig, men de tar mig fortfarande på allvar, vilket jag ofta har tur med i min bransch faktiskt.
D som ofta går till den här restaurangen, eller rättare sagt en annan inom samma koncern rekommenderade mig att testa hummerpastan och den var verkligen jättebra!
Tyvärr syntes det knappt att jag ätit något av den när jag var mätt och det tolkas ofta av restaurangpersonalen som att jag ljuger när jag säger att jag tyckte att det var jättegott.
Så jag trugade de andra tills några av dem tog lite av min mat så det såg bättre ut.
Sen delade jag och D på en efterrätt för det lät så himla gott att jag bara var tvungen att testa trots att jag var så mätt.
Vi fyra som skulle stanna i Bristol satte oss i hotellbaren en stund efter middagen medan de andra började ta sig hemåt och det blev definitivt senare än vad jag hade planerat för jag var egentligen väldigt trött.

Har du hört talas om "Human Lavatories"?

26/11 På tisdagen kunde jag ta lite sovmorgon och sen efter en dusch och tillfixning så tog jag en promenad till Piccadilly Cirkus där jag mötte upp med min leverantör och vän C för ett brunchmöte på mitt favoritställe i Soho.
Jag är ju igenkänd där och det känns lite lustigt att ha ett stamställe i London och alla mina brittiska vänner är löjligt imponerade av det. Det är inte så vanligt att man blir igenkänd i London, särskilt inte i de mer centrala delarna så de tycker att det är helt otroligt.
Vi hade ett bra möte och när vi klarat av alla nödvändiga punkter hade vi bara trevligt och snackade andra saker och åt frukost. Jag valde "Full english" den här gången, jag brukar ju ta Eggs Benedict annars.
När C åkte vidare för att träffa sin brorsa så gick jag till Lillywhite's där de har outlet på sportkläder. Jag köpte några t-shirtar, joggingbyxor och ett par huvtröjor. Jag blev förvånad ett par gånger. En sak jag undrar över är hur jag kan ha allt från XS till Medium i t-shirtar? Varför är de inte mer standardiserade?
En av dem i XS var på gränsen till för stor.
Jag köpte joggingbyxor i storlek 10 också vilket är fascinerande för mig. De sitter lite tight just nu men förhoppningsvis blir de mer lagom med tiden, de sitter bara tight över låren, resten är precis lagom.
Jag gick tillbaka till hotellet och tog det lugnt ett tag och funderade på vad jag skulle hitta på under kvällen och efter några meddelanden fram och tillbaka till svägerskans svenska vänner som bor i London hade M lovat att möta upp för middag efter att han varit på gymmet.
Jag har inte träffat honom på säkert 3-4 år och vi känner egentligen inte varandra, men vi känner ju E båda två och vi är båda två sociala och tycker om att snacka, så det passar ju bra.
Medan jag väntade på att klockan skulle bli dags så bläddrade jag i en bok som stod i hyllan på mitt hotellrum, "London's Strangest Tales". Det var faktiskt väldigt konstiga (sanna) historier om allt möjligt och omöjligt.
Visste ni till exempel att det förr fanns något som kallades "Human Lavatories"?
Det var ett problem att folk gjorde sina behov på gatan i London när befolkningen ökade snabbt och det blev både äckligt och smutsigt och dessutom halt på gatorna...(!)
Det var då man införde dessa "mänskliga toaletter".
Det var män och kvinnor som gick omkring med stora rockar och en hink.
Man betalade dem med ett mynt och då ställde de ner hinken på gatan och mannen eller kvinnan kunde uträtta sina behov medan "toaletten" skylde dem för blickar med sin rock, som de fortfarande hade på sig...
Ja, det här är alltså en helt sann historia!
Den enda mänskliga toalett man har ett namn på är den enda av dem som bötfälldes för att ta överpriser, inga av de andra är nedskrivna med namn någonstans i historien.
Spännande!
Vid 20 mötte jag upp M i Soho och vi gick till en Thailändsk restaurang som verkade mycket populär och vi hade väldigt trevligt, det känns verkligen som om vi känner varandra och samtalsämnen eller pinsamma tystnader var definitivt inget problem.
Vid 22 ungefär så gjorde vi sällskap en bit på vägen och sen gick M till tunnelbanan och jag gick tillbaka till mitt hotell och som den gentleman M är erbjöd han sig först att hålla mig sällskap till hotellet, men jag är inte rädd i London, så det behövdes inte och han skulle ju jobba tidigt nästa morgon.
Jag kom i säng strax efter att jag kommit tillbaka till hotellet.
Tänk vilken tur man har som har vänner och bekanta i så många delar av världen!

Vaknade i Linköping och somnade i London

25/11 På måndag morgon vaknade jag helt frisk som genom något slags under! All frossa och sånt var spårlöst borta och efter en dusch kände jag mig riktigt fräsch.
Efter en gemensam frukost nere i hotellrestaurangen åkte vi iväg på vårt möte. Det gick bra och fort och vi kunde åka hemåt ganska tidigt.
Eftersom vi kom tillbaka till Stockholm mitt på dagen var det heller inga problem med trafiken så när jag kvickt lämnat av A i Kallhäll åkte jag raka vägen hem, bytte väska och lämnade bilen och 15 minuter senare satt jag i en taxi på väg till Arlanda.
När man flyger British Airways till London åker man från Terminal 2. Förr var det en pina att åka från den terminalen, men nu när de fixat till den är den faktiskt den jag föredrar. Den är liten och intim och det går fort i både incheckning och säkerhetskontroll. Dessutom finns det en helt ny och fräsch lounge där, med mycket gott om plats och många val då det gäller miljö och hur man vill sitta/ligga.
Det finns barer med barstolar, det finns vanliga bord, det finns soffgrupper, fåtöljer och till och med liggstolar och sittpuffar som är stora nog att ligga och sova på om man har mycket tid att slå ihjäl. Det finns också skymslen som är mer privata så man kan slappna av om man vill och självklart finns det gott om strömkällor och tillgång till trådlös wifi.
De har samma mat i alla loungerna på Arlanda, men på något sätt känns buffén på loungen i terminal 2 alltid lite fräschare än de andra.
Drygt två timmar senare satt jag på tunnelbanan in till London.
Lagom tills jag kommit ur tunnlarna på Heathrowsidan så ringde min telefon och det var någon som ringde från svenskt nummer men pratade engelska...
Jag var helt förvirrad och vägrade svara på annat än svenska eftersom jag var så övertygad om att det var en svensk som ringde och att jag bara inte hörde honom ordentligt.
Sent om sider insåg jag att det var min vän B från Malta som ringde och att han hade nytt svensk nummer för att ha just befann sig i Stockholm.
Det var han och hans vän D som ringde för att se om jag kunde möta upp dem och det hade ju varit jättekul, men jag hade ju just anlänt i London.
B skulle vara kvar ett tag och vi bestämde att höras när jag kom tillbaka till Stockholm igen.
När jag checkat in på mitt hotell vid Trafalgar Square var jag svettig och kände mig väldigt ofräsch och hoppade in i duschen för att tvätta bort resdammet som man ju brukar säga.
Knappt en timme senare ringde de från receptionen, min vän M var på plats för att möta mig för middag.
Jag var inte riktigt klar så han kom upp och väntade på mig och sen tog vi en promenad till China Town där vi som vanligt snackade en massa och skrattade en hel del.
När M indikerade att mannen som satt bredvid mig satt och stirrade på mig fick vi ännu ett skrattanfall men sen var tiden ute och M var tvungen att ta tåget hem igen.
Själv gick jag på en nattpromenad så som jag gillar att göra i London och på vägen tillbaka gick jag förbi Boots och handlade schampo, balsam och lite annat som jag planerat att göra där.
Jag kom i säng vid midnatt ungefär.

Då blev det London runt i letandet efter en restaurang

11/9 På onsdagen blev jag erbjuden en tur i en RIB, alltså en snabb gummibåt med fast köl. Det tackade jag förstås ja till, men det blev lite stressigt att hinna i tid till den utsatta tiden eftersom vi hade ett möte med en kund precis före. Tanken var att kollegan D skulle åka med också, men han var tvungen att stanna i mötet när jag gick iväg. Det var därför lite surt att de gjort något fel i planeringen och jag fick vänta medan de hade en allmän uppvisning och sen tog en tur med några VIP-gäster, det blev till att vänta i 1 timme innan jag fick åka slutligen. Jag hade i alla fall gott sällskap av Norrmannen S som jag känner sedan länge och före detta kollegan C.
På eftermiddagen hade jag två till möten och det ena höll jag på att bli sen till för att mässan är så stor att jag hade svårt att hitta montern där vi skulle träffas. Många varv blev det innan jag slutligen hittade rätt.
När jag och kollegan checkade in med varandra över en kaffe på eftermiddagen var båda rätt uppjagade av stress och fick ägna större delen av fikat åt att boka nästa resa, hotell och flyg.

Jag hade glömt min telefonladdare hemma så jag och D var tvungen att dela på hans hela veckan och det blev rätt stressigt det också, att aldrig ha tillräckligt med batteri och inte tillräckligt med tid att ladda det heller.
På kvällen var det en drinkmottagning på ett närliggande hotell för vår jobbförening och eftersom jag är en av de som sitter i styrelsen så gick jag, vår ordförande och ett par andra dit i förtid för att se till att allt fungerade som det skulle. Min kollega var fortfarande inte klar med sina möten och skulle på en middag på kvällen så han dök inte upp som tänkt. Vi har inte hunnit ses mycket under veckan.
Många mötte upp till drinkaftonen och jag kom senare därifrån än vad jag tänkt. Jag fick sällskap av min vän P's kollegor till tåget och in till centrala London, killen kallar vi för Lurch för han ser ut som han i Addam's Family, fast han är sötare.
Det regnade och var rätt kallt men jag tvingade mig att skynda iväg till middagen med min kollega och våra leverantörer, men jag var så pass sen att det hade varit oartigt att dyka upp, så när jag väl hittade restaurangen så bestämde jag och min kollega att det var bättre att jag gjorde något annat. Nu när jag inte längre hade bråttom så bestämde jag mig för att gå tillbaka till hotellet trots att det var rätt långt dit och det fortfarande regnade.
De jag åkte med på tåget skulle ut i London på kvällen, men nu kände jag mig så ofräsch efter allt stressande att jag inte hade energi att kontakta dem för att möta upp, för det var så sent redan och jag hade velat ta en dusch och byta kläder om jag skulle gå vidare.
Jag köpte lite sashimi på vägen till hotellet och blev sittande på rummet istället och tyckte lite synd om mig själv eftersom jag visste att alla andra var på middagar och pubar runt stan. Men det var ju jag som valt att gå tillbaka till hotellet istället för att kontakta någon av dem.
Det blev alltså en tidig kväll och det var ju bra i sig.

Nu är det bekräftat, jag är en häxa

10/9 Tisdagen var vår första dag på den stora mässan. Jag hade ju mina förhandsköpta biljetter så jag kunde gå i snabbkön, men D var tvungen att stå i en längre och långsammare kö än jag, så jag fick vänta. Medan jag väntade ville jag ta en cigg och frågade en vakt om jag kunde gå ut en stund genom en dörr i närheten. Hon ursäktade sig på engelsk vis och sa att tyvärr var den bra för VIP-gäster, var jag möjligtvis en sån?
Jag erkände att jag inte var det, men sen gav hon mig ett hastigt leende och sa, du, gå ut och ställ dig till höger om dörren och se viktig ut! Jag vet inte vad det är med mitt utseende, men tydligen ser jag lika hederlig ut som jag är, för alla tycks lita på mig överallt. Medan jag stod där ute och såg viktig ut och undvek ögonkontakt med folk så kom det flera VIP-gäster förbi, de såg ut att vara generaler och sånt och hade till och med egen säkerhetsdetalj. Tur att jag inte är en terrorist!
 Det är en relativt liten bransch så det är alltid en massa folk man känner på plats och jag sprang på många vänner. Jag hade ett viktigt möte och gick igenom så mycket jag kunde av mässan under dagen.
Dessutom sprang jag på, nästan ordagrant... min före detta kollega C, vi höll faktiskt på att krocka och blev så förvånade att vi stod och stirrade på varandra i några sekunder innan vi kopplade och kramade om varandra.
Jag och min kollega D gick skilda vägar efter mässan, jag gick ut på en pub med en leverantör/vän och hans vänner varav en också är vän till mig. J är allt annat än en engelsk gentleman och är stolt över det, men riktigt helt kan han inte dölja sin goda uppfostran, så när jag frös så fick jag trots allt låna hans kavaj och det var han som erbjöd den. Jag vet vem han är inuti, jag har känt honom i 15-20 år, men han vill gärna framstå som en "bad boy".
Hans kompis, en amerikan, var lite rädd för mig och var helt övertygad om att jag var en häxa. Först trodde vi att han skämtade, men sen insåg vi att han faktiskt var rädd på riktigt!
Jag ler ju mycket och ofta och det var tydligen det som skrämde honom mest...
Han sa: Your smile scare the hell out of me!
När han sen gick på toaletten bestämde jag, J och A att vi skulle skrämma honom ordentligt. J sa åt mig att mumla något på svenska, rita symboler på bordet med fingret och sen låtsas som ingenting.
När han kom tillbaka gjorde jag just som J sagt och amerikanen låtsades inte märka det utan tittade på sin telefon hela tiden. På A's inrådan hade jag bara sagt: Gå och lägg dig tråkmåns, men med lite mystisk röst (A är Svensk han också).
Ju längre kvällen led, ju räddare blev amerikanen och sen började vi alla bli lite trötta och jag hade nästan 1 timme med tunnelbana för att ta mig tillbaka till hotellet, så jag ursäktade mig och åkte tillbaka.

Ännu en Londonresa

9/9 På måndagen hämtade pappa mig när han var på väg till jobbet, jag skulle ju resa igen och ville slippa ta med bilen till jobbet.
Jag skulle bara in för att se om min kollega D's biljetter till seminariet hade dykt upp i posten under morgonen, men det hade de inte...
Sen skjutsade syrran mig till Arlanda någon halvtimme senare. Eller, jag körde mig själv dit i hennes bil eftersom hon inte mådde särskilt bra och helst bara körde hem bilen.
Jag gick igenom säkerhetskontrollen och satte mig sedn i loungen, den nya som finns i terminal 2 är den bästa loungen jag har träffat på tror jag. De jag har tillgång till är lite lågbudget, men den här är riktigt bra. Men de har alltid precis samma sallad och så vidare, men den är stor, trevlig och det finns många olika typer av sittplatser att välja på. Jag satt och jobbade och åt frukost/lunch och sen jag min kollega checka in till flighten genom fönstret på loungen och strax senare dök han upp han också, han hade ju flugit från Gotland där han bor på helgerna.
Sen flög vi till London för en stor mässa. Vi hade bestämt oss för att bo i centrala London för att det är rätt stendött runt mässan på kvällarna, så det är lättare att hitta någonstans att äta till exempel om man bor mer centralt.
Dessutom är hotellrummen runt mässan uthyrda 1-2 år i förväg.
Vi var på plats i London runt 14, så medan min kollega sprang en stund på löpbandet gick jag till Boots och handlade schampo och balsam bland annat. Sånt tar jag aldrig med mig till London, utan tar chansen att handla sånt billigare där och ta hem.
Framåt kvällen gick vi och tog en öl på Waxy's Little Sister som ligger i närheten av Leicester Square och sen gick vi till China Town för att äta Crispy Duck. D var lite skeptisk, men tyckte att det var jättegott.
Vi tog en tidig kväll eftersom vi båda blir väldigt trötta av att resa och det skulle bli en tidig morgon på tisdagen.

Fritagning av fjäril i Londons tunnelbana

31/8 På lördagen struntade jag i min gratisfrukost och tog med mig min kollega till mitt brunchcafé i Soho. Jag tog som vanligt en Eggs Benedict, jag tittar alltid på menyn men det slutar med en sån i alla fall. J har inte varit i London lika mycket som jag, framförallt var det rätt länge sedan, så vi försökte komma fram till vad som var den bästa aktiviteten för dagen, vår flight skulle gå hem på eftermiddagen. Vi landade på att ta en Sightseeing Buss runt stan. Det tar drygt 2 timmar att åka hela rundan och vi var noga med att se till att ha en riktig guide på bussen, det är så trist med bandinspelning. Vi hade lite svårt att höra vad han sa dock eftersom vi hade ett par amerikaner framför oss som pratade väldigt högt om både det ena och andra. Till slut kände vi oss tvungna att be dem vara lite tystare och då bad de om ursäkt och var tystare ett par minuter men sen glömde de sig... Vi såg stora delar av vackra London och vädret var vackert och varmt. Vi såg också en ny typ av seightseeing fordon, en cykelbar! Man cyklar sig runt London och dricker öl under tiden, snacka om att få mycket gjort på samma gång.
När vi kom tillbaka till Leicester Square där vi utgått ifrån steg vi av och tog en promenad till China Town för en tidig middag innan vi skulle åka till flygplatsen.
Vid 17.20 tog vi tunnelbanan till Heathrow och mitt i tunnlarna under London såg vi en fjäril i tunnelbanevagnen!
Bilden är väldigt suddig, men om ni tittar noga så ser ni den kanske. Till ett barns förundran ställde jag mig upp, gick fram till fönstret och fångade fjärilen i handen. Några stationer senare var vi ute ur tunnlarna och ovan jord, så då steg jag upp igen och släppte ut den på stationen. Barnet var överförtjust och lite förvånad och jag log mot henne och nickade lite.
Vi kom i precis lagom tid till flygplatsen även om J varit orolig för att vi skulle bli sena, han vill alltid vara ute i mycket god tid, medan jag är i tid, varken för tidig eller för sen. Vi får alltid försöka komma överens om hur vi ska göra när vi reser eller ska på ett möte.
Vi landade på Arlanda vid 21 och tog en taxi till jobbet där vi lämnat bilarna, jag var hemma vid 21.30 efter att ha hämtat Turre på vägen.

Många koppar kaffe blir det

30/8 På fredagen hade jag och kollegan J olika planer. Han ville gå på flygmuseum och jag kände att han skulle sinka mig och jag stressa honom eftersom jag är mindre intresserad och mer rastlös än han. Han fick alltså gå ensam och jag gick och åt min gratisfrukost i hotellmatsalen och gick sen till Starbucks i Soho och satte mig att jobba där. Jag satt där länge nog att hinna gå igenom ett par fikor.
Framåt eftermiddagen hördes vi av till varandra och bestämde att ses till middag. Vi gick till en bar i närheten av China Town där han tog en öl och jag för sällskaps skull faktiskt tog en cider. Sen gick vi till en restaurang i China Town och åt Crispy Duck, fast J tog en soppa och stekta nudlar. Jag visste ju att det skulle finnas anka nog åt oss båda i alla fall, jag kan ju inte få i mig så mycket. Vi var väldigt trötta och slitna båda två så vi tog en väldigt tidig kväll.

I Skottland är det roligare att tycka om whisky

29/8 På torsdagen var det tänk att vi skulle ha möte/kurs hela dagen men vi blev klara i god tid för att försöka missa trafiken på väg in till Glasgow. P har också en bra bit att åka för att komma hem så han var också tacksam över att komma iväg.
Jag och J delade upp körningen, han körde först och sen stannade vi på en whiskybutik och jag sa att han fick testa några och så kunde jag köra en, så då gjorde han det. Båda killarna gillar verkligen whisky, själv kan jag inte dricka det alls.
Vi stannade också och åt på vägen, det var ett enkelt ställe men det hade havsutsikt och maten var ok.
D somnade i baksätet och jag och J var rätt avundsjuka för vi hade gärna sovit en stund vi också.
Jag mådde skumt, jag kan inte riktigt förklara på vilket sätt, men illamående, yrsel och allmänt dålig på något sätt.
Vi kom fram i mycket god tid till flygplatsen i Glasgow och satte oss på Starbucks där och jag jobbade en stund.
På kvällen anlände vi i London, D skulle sova på hotellet på flygplatsen eftersom han ska resa hem till Gotland tidigt på morgonen. Jag och J åkte med tunnelbanan in till London för att spendera fredagen och lördagen där.
När vi checkade in på hotellet visade det sig att jag hade fått ett uppgraderat rum med frukost inkluderat medan J inte fått det och det var jag som bokade båda...
Senare kom jag på att det var som ett plåster på såren för att de störde mig hela tiden sist jag bodde på hotell i London. De heter visserligen samma sak, men det var inte samma hotell, så det tog ett tag innan jag fattade det.

Londonsol och goda vänner

11/8 På söndagen vaknade jag ännu en dag med migrän, när det väl har börjat behöver jag min naprapat för att komma igen.
Jag packade min väska och lämnade in den i receptionen och sa att jag var jättenöjd med allt utom att de knackar på dörren hela tiden, det visade sig att de har en liten lampa man kan tända för att bli lämnad ifred, men den hade jag inte ens sett och jag är rätt uppmärksam som person...
Jag hade blivit inbjuden till min vän M's sons dop i Reading på söndagen, men eftersom jag inte fick tag i henne igen för att fråga om plats och tid så var jag tvungen att slå det ur hågen och bestämde istället att träffa min vän P och hans sambo V. Vi mötte upp vid Piccadilly Cirkus vid 13 och tog en promenad till mitt brunchställe i Soho, Balans Café. "Min" kypare sa hej till mig och P är så facinerad av att jag har ett stamställe i London och säger alltid att jag är den enda svensken som kan visa honom London på ett sätt som han aldrig har sett det! Jag visar honom alltid något nytt när vi möter upp där. Jag tog som vanligt Eggs Benedict, jag tänker alltid att jag ska ta något annat men det är slutligen det jag vill ha trots allt.
Jag beställde också en bärtallrik med yoghurt till bordet, som vi delade på.
Vi hade väldigt trevligt och de var helt med på att gå S guidade promenad som denna dag skulle vara i Old Westminister. P älskar verkligen både långa promenader och att lära sig nya saker så jag var övertygad om att han skulle gilla det och det gjorde han också, han var helt bubblig av glädje efter vår 2-timmars promenad och S fick ju också bevis på att jag menat vad jag sa om att jag gillat hans guidning dagen innan. Det var också en helt perfekt dag att vara ute och promenera på, solen sken och det var varmt och skönt!
Efter promenaden gick vi tillbaka till hotellet, det är en bra bit dit också men de gillar att gå och jag kände ett behov att röra på mig eftersom jag skulle resa sen och sitta stilla ett par timmar.
Vi hämtade min väska och sen tog vi tunnelbanan till parkeringen där de lämnat bilen och sen skjutsade de mig till flygplatsen eftersom det är åt det hållet de bor.
P var nervös för att jag inte skulle hinna i tid till min flight på grund av trafiken, men det var ungefär så mycket trafik som man kan förvänta sig på en söndag så det var inga som helst problem utan jag hade gott om tid. P tyckte att jag hade varit lite snål i min tidberäkning, men jag är ju van vid att resa och hade lagt till marginaler lite här och där.
Jag hade dessutom checkat in online kvällen innan så det var ju bara att lämna in väskan och gå igenom säkerhetskontrollen kvar.
Jag hade boardingkortet på mobiltelefonen och det är praktiskt tycker jag.
Min vana trogen åt jag sushi på itsu innan jag gick till gaten och medan de påbörjade boardingen stod jag i butiken bredvid gaten och handlade nagellack, som sagt, jag är inte så lättstressad.
På planet hamnade jag bredvid en 15-årig tjej och hennes farmor och tjejen påminde mig och "mina" ungar och vi hade väldigt trevlig för hon var både social och intelligent så vi pratade en hel del.
Trots att vi kommit iväg 25 minuter sent från London så var vi nästan i tid till Arlanda och när jag hämtat väskan och gått ut så var pappa på plts för att hämta mig. Turre var glad att komma hem med mig och somnade som en stock i soffan så fort vi kommit hem.