Visar inlägg med etikett Symboler. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Symboler. Visa alla inlägg

måndag 6 januari 2014

Det är verkligen en väldigt speciell fiol, från Titanic

2/10 På onsdagen var det dags för vårt riktiga möte och alla var nöjda och glada med den nya flotten så stämningen var hög. Vi tog också en rundtur i fabriken och tittade på andra produkter och produktionen.
Den bilden som visar ett orange rum är taget i en livflotte för 109 personer, det är nästan så att man skulle kunna köpa en för att använda som stuga eller hur? Svårt att hålla värmen uppe däremot, kan ju vara svårt att använda kamin i en uppblåsbar flotte.
Symbolen på svart botten sitter på en flotte och jag tycker först och främst att den ser lite snuskig ut och sen undrar jag vad den egentligen betyder?
Ute i entrén har vår leverantör en inglasad gästbok där Prinsessan Anne har signerat en sida, hon var och besökte dem för ett par år sedan. Det är lite häftigt tycker jag!
Eftersom vi var klara i god tid så bestämde C att vi alla skulle ta en utflykt till nya Titanic-museet som öppnade för ungefär ett år sedan. Det var ett bra museum och eftersom alla är intresserade av olika saker olika mycket så tog det förstås inte så lång tid innan vi kom ifrån varandra. Ibland såg jag en eller ett par av de andra i gruppen så jag antog att jag höll ungefär samma tempo genom utställningen. När jag precis satt mig för att se den avslutande filmen om olyckan och hur man återfann skeppet så ringde C och undrade var jag höll hus. De andra hade kommit ut så mycket tidigare att de till och med hunnit fika tillsammans och det var bara jag som fattades. Jag skyndade mig ut trots att han sa att det inte var någon panik utan att de undrat om de tappat bort mig. Innan vi åkte därifrån köpte jag ett mjukisdjur åt mamma, en björn med Titanic-flytväst på sig.
En sak som fanns med på utställningen var förresten fiolen som spelades ombord ända tills skeppet försvann i djupet. Den är privatägd och hittades i vattnet efter att skeppet sjunkit. Den var utlånad anonymt i några månader på museet och kommer att återlämnas snart, så det var tur att vi hann se den.
C tog med sig J och J för en rundtur på stan, för att visa det gamla Belfast och dess våldsamma historia, jag och K fick skjuts av W tillbaka till hotellet, vi var helt slut båda två och ville ladda inför kvällen.
När jag kom tillbaka till hotellet tog jag ett bad och lyssnade på musik och sen gjort jag i ordning mig för att gå ut med de andra på middag. Denna kväll var det bara vi svenskar som mötte upp för middag och vi gick fel någon gång på väg till restaurangen men hann i tid i alla fall. Maten var jättegod och miljön på restaurangen riktigt trevlig. Jag fick ett musiktips av K, det visade sig att hennes syrra är en framgångsrik musiker och sångare hemma i Sverige och hon spelade en liten bit av en låt för mig och det är precis min typ av musik, så det ska jag kolla upp på Spotify. K skriver också en del av hennes texter till låtarna också rätt häftigt!
Efter middagen gick vi tillbaka mot hotellet, J var trött men det var inte vi andra så vi gick till den gamla anrika puben som ligger runt hörnet från hotellet, där hade de levande musik som var riktigt bra så när J ville gå tillbaka till hotellet så stannade jag och K kvar. J hade knappt kommit ut genom dörren innan några killar kom fram och började prata med oss och de visade sig vara väldigt trevliga så det hade vi inget emot alls.
Bartendern hade en väldigt speciell teknik för att fylla Guiness i glasen, eller vad säger ni om den balansakten?
När vi började att bli trötta så eskorterade killarna oss till hotelldörren och sen sa vi godnatt. När vi var säkra på att de gått iväg gick vi utanför dörren igen och tog en cigg och snackade lite innan vi gick och lade oss.









lördag 4 januari 2014

Nu är det bekräftat, jag är en häxa

10/9 Tisdagen var vår första dag på den stora mässan. Jag hade ju mina förhandsköpta biljetter så jag kunde gå i snabbkön, men D var tvungen att stå i en längre och långsammare kö än jag, så jag fick vänta. Medan jag väntade ville jag ta en cigg och frågade en vakt om jag kunde gå ut en stund genom en dörr i närheten. Hon ursäktade sig på engelsk vis och sa att tyvärr var den bra för VIP-gäster, var jag möjligtvis en sån?
Jag erkände att jag inte var det, men sen gav hon mig ett hastigt leende och sa, du, gå ut och ställ dig till höger om dörren och se viktig ut! Jag vet inte vad det är med mitt utseende, men tydligen ser jag lika hederlig ut som jag är, för alla tycks lita på mig överallt. Medan jag stod där ute och såg viktig ut och undvek ögonkontakt med folk så kom det flera VIP-gäster förbi, de såg ut att vara generaler och sånt och hade till och med egen säkerhetsdetalj. Tur att jag inte är en terrorist!
 Det är en relativt liten bransch så det är alltid en massa folk man känner på plats och jag sprang på många vänner. Jag hade ett viktigt möte och gick igenom så mycket jag kunde av mässan under dagen.
Dessutom sprang jag på, nästan ordagrant... min före detta kollega C, vi höll faktiskt på att krocka och blev så förvånade att vi stod och stirrade på varandra i några sekunder innan vi kopplade och kramade om varandra.
Jag och min kollega D gick skilda vägar efter mässan, jag gick ut på en pub med en leverantör/vän och hans vänner varav en också är vän till mig. J är allt annat än en engelsk gentleman och är stolt över det, men riktigt helt kan han inte dölja sin goda uppfostran, så när jag frös så fick jag trots allt låna hans kavaj och det var han som erbjöd den. Jag vet vem han är inuti, jag har känt honom i 15-20 år, men han vill gärna framstå som en "bad boy".
Hans kompis, en amerikan, var lite rädd för mig och var helt övertygad om att jag var en häxa. Först trodde vi att han skämtade, men sen insåg vi att han faktiskt var rädd på riktigt!
Jag ler ju mycket och ofta och det var tydligen det som skrämde honom mest...
Han sa: Your smile scare the hell out of me!
När han sen gick på toaletten bestämde jag, J och A att vi skulle skrämma honom ordentligt. J sa åt mig att mumla något på svenska, rita symboler på bordet med fingret och sen låtsas som ingenting.
När han kom tillbaka gjorde jag just som J sagt och amerikanen låtsades inte märka det utan tittade på sin telefon hela tiden. På A's inrådan hade jag bara sagt: Gå och lägg dig tråkmåns, men med lite mystisk röst (A är Svensk han också).
Ju längre kvällen led, ju räddare blev amerikanen och sen började vi alla bli lite trötta och jag hade nästan 1 timme med tunnelbana för att ta mig tillbaka till hotellet, så jag ursäktade mig och åkte tillbaka.