Vårt Titanic-moment i Thailand

19/4 På lördagen hade vi en riktig familjedag. Jag försökte hitta Ju's familj i deras husområde där de hyrde. Men jag blev inte insläppt genom grinden trots att jag i detalj kunde beskriva hela familjen. Tjejen i grinden kunde ingen engelska och frågade bara gång på gång vilket hus de bodde i och det visste ju inte jag. Till slut fick A köra mig in med sin bil, henne känner de igen för hon jobbar för företaget som bygger och underhåller alla hus och områden.
Vi gick till deras pool och badade lite och senare på eftermiddagen åkte vi för att titta på ett gammalt krigsfartyg som står på land. Det är väldigt häftigt och det står helt öppet och det finns inga vakter eller regler. Trots detta var det mesta helt och snyggt, Thailändarna är inte särskilt destruktiva. Vissa saker syntes att de kunde vara farliga, som metallgolv som var helt rostade och som man lätt skulle kunna gå igenom, sånt får man hålla koll på, för i Thailand tar man ansvar för sin egen säkerhet och förväntar sig inte att någon annan gör det åt en.
Vi lekte med kulsprutorna och hade vårt eget Titanic-moment fram i fören.
Sen åkte vi vidare för att äta hos A´s mamma, hon har en restaurang 20 minuter hemifrån oss. Maten där var riktigt, riktigt bra och vi satt vid ett stort bord alla tillsammans. Gudsonen var helt lyrisk när han fick nästan en hel låda med krabba för sig själv, vi andra ville inte ha.
När vi kommit tillbaka hem så hängde vi allihopa hemma hos Ju's familj. Gudsonens lillebror och A lekte någon lek som vi andra aldrig fattade vitsen med, men lille I tyckte att det var jättespännande och satte sig mellan dem hela tiden och eftersom leken gick ut på att daska till varandra på händerna så fick de flytta honom hela tiden så att han inte skulle få en smäll.
Jag tog ett foto av I precis när han räckte sig efter min kamera, jag tycker att den bilden ser så roligt ut! Det ser verkligen ut som en selfie!

Det är verkligen en väldigt speciell fiol, från Titanic

2/10 På onsdagen var det dags för vårt riktiga möte och alla var nöjda och glada med den nya flotten så stämningen var hög. Vi tog också en rundtur i fabriken och tittade på andra produkter och produktionen.
Den bilden som visar ett orange rum är taget i en livflotte för 109 personer, det är nästan så att man skulle kunna köpa en för att använda som stuga eller hur? Svårt att hålla värmen uppe däremot, kan ju vara svårt att använda kamin i en uppblåsbar flotte.
Symbolen på svart botten sitter på en flotte och jag tycker först och främst att den ser lite snuskig ut och sen undrar jag vad den egentligen betyder?
Ute i entrén har vår leverantör en inglasad gästbok där Prinsessan Anne har signerat en sida, hon var och besökte dem för ett par år sedan. Det är lite häftigt tycker jag!
Eftersom vi var klara i god tid så bestämde C att vi alla skulle ta en utflykt till nya Titanic-museet som öppnade för ungefär ett år sedan. Det var ett bra museum och eftersom alla är intresserade av olika saker olika mycket så tog det förstås inte så lång tid innan vi kom ifrån varandra. Ibland såg jag en eller ett par av de andra i gruppen så jag antog att jag höll ungefär samma tempo genom utställningen. När jag precis satt mig för att se den avslutande filmen om olyckan och hur man återfann skeppet så ringde C och undrade var jag höll hus. De andra hade kommit ut så mycket tidigare att de till och med hunnit fika tillsammans och det var bara jag som fattades. Jag skyndade mig ut trots att han sa att det inte var någon panik utan att de undrat om de tappat bort mig. Innan vi åkte därifrån köpte jag ett mjukisdjur åt mamma, en björn med Titanic-flytväst på sig.
En sak som fanns med på utställningen var förresten fiolen som spelades ombord ända tills skeppet försvann i djupet. Den är privatägd och hittades i vattnet efter att skeppet sjunkit. Den var utlånad anonymt i några månader på museet och kommer att återlämnas snart, så det var tur att vi hann se den.
C tog med sig J och J för en rundtur på stan, för att visa det gamla Belfast och dess våldsamma historia, jag och K fick skjuts av W tillbaka till hotellet, vi var helt slut båda två och ville ladda inför kvällen.
När jag kom tillbaka till hotellet tog jag ett bad och lyssnade på musik och sen gjort jag i ordning mig för att gå ut med de andra på middag. Denna kväll var det bara vi svenskar som mötte upp för middag och vi gick fel någon gång på väg till restaurangen men hann i tid i alla fall. Maten var jättegod och miljön på restaurangen riktigt trevlig. Jag fick ett musiktips av K, det visade sig att hennes syrra är en framgångsrik musiker och sångare hemma i Sverige och hon spelade en liten bit av en låt för mig och det är precis min typ av musik, så det ska jag kolla upp på Spotify. K skriver också en del av hennes texter till låtarna också rätt häftigt!
Efter middagen gick vi tillbaka mot hotellet, J var trött men det var inte vi andra så vi gick till den gamla anrika puben som ligger runt hörnet från hotellet, där hade de levande musik som var riktigt bra så när J ville gå tillbaka till hotellet så stannade jag och K kvar. J hade knappt kommit ut genom dörren innan några killar kom fram och började prata med oss och de visade sig vara väldigt trevliga så det hade vi inget emot alls.
Bartendern hade en väldigt speciell teknik för att fylla Guiness i glasen, eller vad säger ni om den balansakten?
När vi började att bli trötta så eskorterade killarna oss till hotelldörren och sen sa vi godnatt. När vi var säkra på att de gått iväg gick vi utanför dörren igen och tog en cigg och snackade lite innan vi gick och lade oss.

Har du någonsin sett en lambanana?

17/4 På tisdagen var jag på plats på museet klockan 8, då hade jag duschat, sminkat mig, ätit frukost och promenerat dit, det var alltså en ganska tidig morgon. Vid det här laget hade jag varit i farten och rest sedan en vecka tillbaka med saker att göra i ett hela veckan.
Vid 9.30 öppnade mötet med en Key Note Speaker, det är helt enkelt någon som har nåt intressant att berätta som rör vår industri (Flygsäkerhet). Denna gång var det en väldigt intressant talare, en engelsman som skjutit ut sig ur militära jetplan vid 2 tillfällen. Vid båda tillfällena skadades han ganska allvarligt och läkarna trodde inte att han skulle kunna gå och än mindre flyga igen efter den första olyckan. Men han var envis och lyckades ta sig tillbaka. Efter den andra gången blev hans rygg så illa tilltygad att han avråddes att flyga i plan med "ejection seat" igen, så nu får han stanna på marken.
Ja, vi som satt som trollbundna allihopa och sen kom 2 andra föreläsningar efter den och sen gjorde jag annat under tiden eftersom de andra inte var intressanta för mig.
Så jag satt i restaurangen och jobbade, det var en riktig aha-upplevelse att ha möjlighet att logga in på jobbservern när man är på resa, man får ju en hel massa gjort som man inte kunde göra på håll förr.
Under hela eftermiddagen sen satt jag och kollegorna D och J i möten med leverantörer och det drog ut på tiden så pass att jag fick skynda mig tillbaka till hotellet för att hinna bli klar till middagen.
Klädkoden var nu "black tie" vilket är lite svårt översatt, men högtidsdräkt eller nåt sånt kanske man kan kalla det. De som har en uniform eller nationaldräkt bär ofta den, annars är det smoking som gäller. Som kvinna ska man bära långklänning...

Redan innan jag lämnade mitt rum hade jag en dålig känsla när det kom till min klädsel. Jag misstänkte redan innan att jag skulle vara en av de få som följde klädkoden och troligtvis den enda kvinnan som gjorde det. Dessutom kände jag mig inte fin och dessutom ganska naken, men med en blick på klockan insåg jag att det var försent att byta kläder, jag var redan sen och hade 10 minuter att gå i högklackat för att komma till museet.
Stapplande så fort jag bara kunde tog jag mig till museet, på halva vägen blev jag omkörd av en kille jag känner och tog stöd på hans arm och när jag kom in på museet insåg jag att ja, jag var överklädd... Det är ju liksom inte meningen att man ska känna så om man följer klädkoden, det är ju det den är till för ju.
Jag lade i alla fall den känslan åt sidan och bestämde mig för att vara stolt över att jag följer reglerna.
Efteråt har det faktiskt framförts kritik från många håll mot de som inte klädde upp sig.
Vi fick ta en tur i Titanic-utställningen som ställts upp tillfälligt i museet men vi var alla besvikna, det handlade mer om samtida skepp och livet ombord än vad det handlade om Titanic. Dock läste vi en del tidningsartiklar från olyckan men det fanns ju inte tid att läsa så många. Titta på bilden och texten om Voilet Jessop, hon var ombord på Titanic när hon sjönk och klarade livhanken, sen var hon ombord även Britannic när hon sjönk... attans otur eller attans tur, det är frågan?
Tydligen var hon också ombord Olympic när hon kolliderade med något, men det står inte på lappan. Jag skulle nog också dra mig tillbaka till en stuga på landet och ägna mig åt trädgårdsskötsel om det hade hänt mig...
Kolla också bilden om författaren som skrev om Titan, 14 år innan Titanic sjönk.
Vid middagen blev jag uppmärksammad flera gånger, först för mitt arbete för förra årets möte i Stockholm och blev förärad ett konstverk från Liverpool, en Lambanana... Ful men cool är mitt omdöme, den får stå på mitt kontor. Sen fick vi en ny medlemsplakett eftersom våran försvunnit i en flytt. Slutligen gratulerade de mig på födelsedagen i efterskott.
Redan då vi satt oss till middag vid Kommittébordet uttryckte C oro för att vi skulle vara tvungna att bryta vår tradition med att sniffa "snuff" efter middagen. Han håller hårt på traditioner och det är Schweizarna som brukar ta med det och de var inte på plats, milde himmel, vad skulle hända nu?
Middagen var rätt trist och fantasilös men smakade i alla fall inte illa om än ganska fattigt.
Efter middagen visade det sig dock att en engelsman som bor i Schweiz hade tänkt så långt som att ta med det så det blev av till allas stora lättnad och glädje.
Man står i en cirkel och sätter fingrarna mot varandras och sen lägger någon snuff på handen på en och så brukar då schweizarna dra nån ramsa och sen sniffar man i sig det. Jag tog i lite för mycket första gången för kvällen och det sved långt upp i hjässan. Alla ser väldigt roliga ut efteråt med tårar i ögonen, brunt på läppen och näsan och spott och fräs.

Men det var middagen avslutad och folk började droppa av till puben som låg nästan bredvid och där hängde jag med kollegorna och norrmännen och vi hade trevligt. Senare hade jag ett snack med en engelsman jag känner sedan tidigare och vi hade djupa samtalsämnen likväl som roliga och när puben stängde gick jag stödd på hans arm till hotellbaren där alla de andra var. Jag stannade så länge som var artigt och sen gick jag faktiskt och lade mig trots att de andra fortfarande var uppe, jag börjar nog bli gammal...